Senaste kommentarerna i forumet

Amarone är väldigt gott bland det godaste vin jag druckit.

Verkligen tack.

Kram till dig

Hur har det gått idag, Toker?

Det blir nog några snurriga nätter framöver, men härda ut! Det blir bättre sen!

Drick mycket (mitt nya gift är Ramlösa) och ät regelbundet (ibland är man bara hungrig eller törstig).

Hoppas att dagen har gått bra och att du känner dig lika övertygad och motiverad idag!

Mina försök att komma tillrätta med mina alkoholproblem har inte varit så lätt utan har gått i flera steg. Det här är mitt tredje försök. Första gången gick ganska bra men jag nådde inte mitt mål som var att dricka högst tre glas två kvällar per vecka. Andra gången gick det inte och jag gav upp efter en månad.
Och nu tredje gången så går det jättelätt och jag har klarat det och känner att jag lämnat fyllan, alkodimman för alltid.
Jo jag var storkonsument på helgerna under flera år men klarade att sköta jobbet men sen brakade det!
Och nu är det mesta toppen, jag gör tvärtom mot vad jag gjort tidigare. Och jag kommer fortsätta att läsa trådar härinne för att lära mig mer!
Kul att du skrev

Toppen att du startat en egen tråd, det kan ta lite tid innan den får fart. Du gör redan det som brukar vara hjälpsamt dvs skriver och visar engagemang i andra trådar. Det låter som att du satt en boll i rullning och att du känner viss ambivalens inför ditt beslut. Du beskriver så tydligt hur det oftast är. Det är inte svart eller vitt, det finns nyanser och ibland vill man två saker och behöver ändå välja. Du har det tufft just nu på många plan jag hoppas du har ork att fortsätta beskriva här hur det går för dig. Många många har läst och många många har mycket att dela med sig av.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen mig i din berättelse Svartvit och tror vi delar många erfarenheter.

Jag har likt dig problem med att sätta gränsen för när man ska sluta dricka. Älskar alkohol i alla dess former och det sociala som följer med det. Dock slutar ofta många av dessa kvällar för alkoliserad och har ångest i typ 1 v.

Har aldrig tidigare förlikat mig med att jag har alkoholproblem men tror att poletten har ramlat på plats. Jag kan också dricka alkohol i alla sinnesstämningar men det är på fest som det spårar ur... Lätt att säga att man ska gå hem i tid, när det oftast är som roligast.

Är trött på att börja om från ruta 1 hela tiden och less på och ständigt undra hur ja gjorde bort mig själv förra gången.

Nu ska jag ta en vit månad och hoppas att jag kommer till någon insikt hur min relation till alkohol ska se ut framöver. Bokat in 3 yogapass denna v som en bra start.

Imorgon får jag veta promillen. Åhh känns som om jag ska kräkas, overklighetskänsla. Kvart över tio imorgon fm. Hur kunde jag vara så urbota idiotisk att sätta mig i bilen. Det kommer ta lång tid att förstå!

6 dagar kanon :) Tror det är bra att vara a fri en längre tid för att dels återhämta sig i kropp & själ & kunna ta ett nyktert beslut hur man ska gå vidare, testa lr låta bli. ☺

Vad vackert du beskriver nykterheten :) Du har kört i diket. Upp på vägen igen. Kämpakramar :)

Jag har insett att jag blir väldigt sugen på att bli berusad när jag antingen har tråkigt, mår dåligt, är trött eller även vid vissa tillfällen när jag är glad. Förstår inte att det ska vara så förbannat svårt att låta bli? Jag har en tenta på torsdag så hade kunnat sysselsätta mig med att plugga för den men känner mig för trött för att orka. Hoppas suget försvinner snart i alla fall, dag 4 utan a nu.

Jag har tänkt på dig, Softjessi, undrat hur du har det.
/en stor kram från Ursula

11 dagar & 13 timmar har min man varit nykter. Jag hoppas jag kan lägga till fler dagar ? Han har tagit itu med saker och sökt hjälp för sitt missbruk och hoppet inom mig tänds.. Fast jag vet att jag inte borde hoppas för mycket. Jag har äntligen fått tid till Kbt behandling. Mitt mål med det är att sluta hänga upp hela mitt liv och mående kring om han är nykter eller inte. Jag vill lära mig att våga leva i nuet och få redskap hur jag bäst tar hand om mig själv om och när nästa återfall kommer. Det är mycket jag måste lära mig om både mig själv och min omgivning.
Kram till er alla

Har varit nykter i två veckor nu. Känns som längre. Tränar mer och äter bättre. Annar har jag inte hittat något som får min oro att dämpas. Mest det jag saknar. Även om jag tycker att den blivit mindre stark. Sover bättre på nätterna. De första nätterna somnade jag runt 4 eller sov ytligt och oroligt. Men det var så skönt när jag började dricka för mig själv, då kunde jag ta ett glas vin innan jag gick och la mig, och så kunde jag göra nånting innan jag gick och la mig som blev lite kul och sen somna. Men ur det långa perspektivet är det ju dumt. Har varit bra på sömnfattiga nätter och trötta dagar ett bra tag nu. Även om det kunde vara värre. Mår inte jättedåligt, skulle bara vilja vara glad. Men tänker att om man blir lycklig så kommer det långsamt utan att man märker det. Fast saker och ting kan ju gå dåligt utan att man märker det också. Eller så är det något man inbillar sig? Är lite nervös inför att dricka igen. Särskilt nu när jag är arbetslös, tänker att jag lätt kan hantera det genom att dricka. En annan grej när man måste vara pigg till jobbet eller plugget dagen efter. Hatar osäkerheten och hur värdelös man känner sig när man söker jobb. Har nästan fått ett nu, men lyckades säga fel vecka när jag måste vara ledig i sommar. Har sagt den rätta veckan nu, men så dåligt intryck och vem vet om de ens vill att jag jobbar för dem nu. Så litet problem egentligen. Är också rädd för hur jag ska hantera alkoholen när jag dricker. Ska på två stora fester, vill ju fira personerna ordentligt och inte bli ältande eller ledsen, som jag kan bli. Det är för väldigt viktiga personer i mitt liv. Å andra sidan blir jag väldigt nervös av stora tillställningar, så därför brukar jag vilja ha alkohol. Vet inte om jag är så trevlig utan alkohol heller. Betyder väl egentligen att jag borde avstå eftersom jag tänker såhär, att alkoholen är ett problem om jag bara kan hantera grejer i mitt liv på det sättet, men jag önskar att det inte behövde bli på just de här festerna, att jag kände mig själv och mitt alkoholbeteende bättre. Så jag visste hur jag skulle göra för att göra det bra för dem. Men ska försöka vara nykter, tänka mer på dagen efter och värdet av att må bättre då, efter att man firat något. Livet utan bakisångest.

blev inte alls vad jag tänkt mig. En sista kväll med A till melodifestivalen. Det blev det, men slutet kommer jag knappt ihåg och sedan försvann 3 timmar. Ingen aning om vad jag gjorde då. Söndagen blev en tystnadens dag, men min frus sorgsna min och tystnaden i huset var förfärlig. Läste Berras tråd i dag och vad är det alls att fundera på, en fortsatt dödsdans med A är bara att lägga ned och i stället leva livet utan kemikalier. Vaknade nykter i dag och känner mig hoppfull, nu ska A bort ur mitt liv. Jag gör som ni säger, i dag är en nykter dag och det beslutet ska jag ta varje morgon igen och igen. Jag har ju mitt eget facit hur bra jag mår utan.
Mulltant: Jag kommer ihåg vår betalda från förr, men idag finns förstås inte ens ekot kvar. Som du säger, man måste ju lära sig för att gå vidare på ett bättre sätt, och det är vad det handlar om nu.

inspiratör för att välj rätt, precis vad jag behövde. Tack för dina fina betraktelser!

Med din insikt och att du valt att ta tjuren vid hornen direkt. Verkar som om Toker är på god väg att bli Kloker!! ? Tror du har väldigt goda förutsättningar med ditt nya liv.
Allt gott! // Answe

...du anar inte hur väl du sätter dina ord på situationen och vart jag är på väg...rakt in i sumpmarkerna...med den skillnaden att jag har fått syn på mig själv i processen känns det som...med det sagt har jag långt ifrån fått kontroll på skutan...tankarna mal konstant...skrev en kommentar tidigare på Rosa Panterns inlägg som jag kopierade in nedan...så nåt uppvaknande är på gång men det är en berg o dalbana med otrolig ambivalens inbyggd... synd att du inte skickade ditt skrämmande o dramatiska inlägg...behöver se sanningen i vitögat o sanningen känns inte vacker...så censurera inte det som kommer från hjärtat...

Läste på din sida, värdefullt o läsa om din situation och inse vartåt allting är på väg....borde säkert kommentera där men nu började skriva här så hoppas det hittar till dina ögon oavsett...vet du om att du skrev en bra sak som fick mig att "haija" till ...känslan du beskrev av "Vad gör jag här" ...det är ju helt underbart...fick mig att börja tänka - vad gör jag egentligen här...varför ska jag gå på möten...varför ska jag övh bruka mitt liv till detta...istället för att leva lycklig... snurrar på i hjärnkontoret...och desperationen växer

---------
//Kopia av inlägg
chefen
I slutändan...

...tror jag man får ta perspektivet att det handlar om vad detta gör med en själv i förlängningen...jag märker på mig själv att all min energi går till oro om framtiden...tankarna cirklar mest kring henne och hennes problem med nån typ av förhoppning om förändring...lyckliga nyktra stunder med en fantastisk person som byts till svart oro när insikten om flaskans makt påminner igen genom flera dagars onykterhet som infinner sig trots alla löften om att nu ska det bli bättre...kärlek är svårt att bryta men förr eller senare blir man väl utbränd och tom...jag komer försiktigt till insikten att jag inte kan investera mitt liv i att leva i detta...livet kan faktiskt vara underbart...och vi lever bara en gång och man ska väl ändå må bra..

till min nya kärlek som allt som oftast fjärmar sig från mig och går in i sin egen bubbla när livet blir svårt för honom.
Kvar står jag utanför och knackar på men han öppnar inte.
Det gör mig ledsen frustrerad och med mitt medberoendehjärta också väldigt övergiven.

De är hans problem att lösa,hans relationer till andra att sortera ut inte mina.
Men jag vill vara där och styra upp och hjälpa till och så att säga vara behjälplig och behövd.

Det skapar ett sorts utanförskap som jag inte mår bra i.
Därför blir jag också tveksam om jag är annorlunda skapt än andra.
Jag vill vara behjälplig
Jag vill vara tillfrågad och behövd när livet tokar till sig.
I den här relationen får jag bara vara det ibland.

Och när han då fungerar och är i balans så upplever jag sån total närhet som jag aldrig tidigare varit med om.
och sen ut i kylan igen när han blir för pressad och stressad.
Som någon sorts känslomässigt på och av som jag har svårt att hantera.
Så de första raderna jag skrev är visserligen sanna.

Men dessa som jag skriver nu är lika sanna och har lett till ett ultimatum från mig där jag ber om att få vara en del av hans liv på alla plan.
Annars får det vara,för smulor har jag levt på så länge så det klarar jag inte mer.
Jag är numera inte nöjd med det lilla,jag vill ha hela kittet
Med två separata individer som tillsammans söker varann för att det är bättre så.

Blev som rabarber skrev av egen erfarenhet, ett evigt snurrande i sängen inatt. Mycket tankar och intryck som snurrade i huvudet. Känns som att jag inte fått den behövliga sömn man egentligen skulle haft. Så abstinens eller inte så är det nog en kombo.

Jag har letat fram de kvällar jag inte druckit alkohol och upptäcker att de finns ett flertal tillfällen, t.ex. inte druckit när jag varit tillsammans med min exflickvän. Hon har ju gett mig ett lugn och jag har sovit som ett barn nära henne utan intag av alkohol, skönt att komma på att det finns "ersättare".

Men natten har som sagt varit lite tuff, jag bor i ett litet hus på landet sedan jag sålde mitt hus i årsskiftet. Det har regnat och blåst hela natten och det knakar och knäpper ständigt i en sådan här koja, aldrig känt mig mörkrädd eller så. Men inatt kände jag mig så konstigt ensam att jag valde och tända en lampa. Så att jag fick en bättre kontroll, att kunna se omgivningen och inte ett kolsvart mörker.

Att jag skrev att jag vad arg på mig själv igår, är att jag låtit det gå så långt innan "jag vaknade till".

Jag har turen att ha några riktigt bra vänner, och det är de som kommer få veta rakt av. Min kompis som vi fortsättningsvis kan kalla nr1, har en skön och rå men avslappnad humor. När jag öppnade dörren igår så fick jag en rejäl kram (inget sånt där manligt ryggdunkande, utan en kärleksfull kram) varpå han utbrister; -Såååå du ska bli en sådan där tråkig jävel nu "mittnamn"! Kändes verkligen bara bra, rått, ärligt och kärleksfullt.

Idag ska vän nr 3 få min veta, vi arbetar tillsammans. Alla dessa tre vänner tillhör en lång historia, vän 1&2 sedan jag var 11 och vän 3 sedan jag var 16. Så jag vet att ingen av dem kommer sticka huvudet i sanden eller låtsas som det regnar.

Och känns underbart att hittat detta forum, med alla er som är på samma resa som mig själv.

2016-05-15 hoppas jag blir ett minnesfullt datum för resterande tiden av mitt liv!

Jag läste dina tidigare inlägg med en viss oro eftersom du tycktes vara beredd att ta de första stegen in mot sumpmarkerna. Så att det jag läser i ditt sista läser jag med en viss lättnad. Lättnad.
Igår morse skrev jag ett inlägg till dig men jag skickade det inte, tyckte att det blev för.. skrämmande och dramatiskt. Men, bl a skrev jag att alkoholen dödar känslolivet, inte bara för den beroende utan även för de runt omkring och jag undrade om du hade märkt på dig själv om du inte blivit t ex en anings aning avtrubbad. Och nu läser jag i ditt sista inlägg att du märker att "detta påverkar mig så otroligt negativt". Jag vet ju inte exakt vad menar men kan naturligtvis gissa, visst, det som är sant och riktigt har blivit lite glidande... eller hur?...verkar ha flyttat på sig... och för att hålla fast vid det måste du ta ett par steg, flytta lite på dig. Och sen nästa gång är sanningen inte där heller utan har flyttat på sig igen och du tar ytterligare steg bort, bort från fast mark.
Jag skrev också att jag har kommit att se alkoholen som någonting av Djävulen. Det är den bilden som kommer för mig. Och jag undrade om du var beredd för en kamp mot Djävulen i sumpmarkerna.
Jag är lättad över dina ord i ditt senaste inlägg. Magkänslan säger så. /Ursula

Vad skönt att höra. Buzzz. Och det visste väl vi härinne, att du var en omtyckt och viktig person. Kramar!

Jo du Sysifos har redan provat det mesta och detta var sista saken att pröva.
Han är väldigt svår att prata med, tiger och blir ännu tystare.
Vet nu att jag försökte dränka även detta förhållande i alkohol och slippa ta tag i det.
Och vet inte om jag kan leva så här så länge till, skillnaden mellan oss blir så tydlig nu när jag börjar vakna till.
Var lättare när jag levde i dimman att strunta i detta och tänka att han är ju snäll även om han dricker.
Så skall fundera under veckan och försöka prata med honom under helgen som ett sista försök.
Hoppas ni får en bra måndag där ute

för respektfullt och klokt inlägg tidigare. Beträffande S´s insikt kan jag berätta att jag har lärt mig mycket om egna beroendefällor och triggers via mannens nykterhet. Insikter som är mig till stor nytta. Önskar dig Lycka till med projektet och skön sommar! / mt

Önskar dig en fin vecka! / mt

ska jag klistra in en del av det jag skrev till Ullabulla nu på morgonen. Den tidiga morgonen som är min bästa tid.

Jag är också här.... Ända sen jag läste ditt inlägg har jag - än en gång - funderat varför. Jag tror att det till en del beror på att jag tycker om att skriva och att det jag skriver har en riktning, att någon ute i världsrymden läser. Av eget val.

När jag läste Ebba, LenaNyman, PP, Stingo och Buzzz 'återvändaren' till morgonkaffet kände jag värmen -forumvärmen- så starkt och tänkte 'därför är jag här'. Människorna, forumfolket, är faktiskt en viktig orsak till varför jag finns kvar här. Muränan och Sisyfos hör också till långvariga värmespridare. Jag nämner er, som jag många gånger nämnt tidigare forumvänner, som jag känt stark gemenskap med. Jag tänker på Izzy som kämpar sin frihetskamp, mest med dig själv, och flygcert som jag ser att fortfarande tittar in nu och då. För att inte glömma Berra som fortfarande ofta, om än inte längre varje vecka bidrar med sin söndagskrönika. Riktiga människor som ger av sin tid för att dela äkta liv med varandra.

Jag har lärt mig oändligt mycket om ödmjukhet, respekt och självrespekt här. Inte minst av dig Ullabulla.

Nu skrev jag inte alls det jag tänkte.... Så blir det ofta för mig. Jag tänkte skriva att i vår relation är det jag som stått för att 'man klarar sig alltid', för behovet av frihet och utrymme. Trots det levde jag fem år i medberoendecirkusen ( som jag bukar kalla -träsket). De dryga fem år som gått sen allt vände har också vänt balansen i vår relation. Mannen har för länge sen konstaterat att han skulle kunna leva ett eget liv och jag... jag är, vågar vara? - närmare än någonsin förr under våra snart 40 år tillsammans.

Tack människor för att ni finns här och delar liv! / mt