Senaste kommentarerna i forumet

Åh kloka medmänniska! ❤
Ullabulla du känner till resan så väl. Tack för att du påminner mig! Du har helt rätt. Började förhandla med mig själv...

Han vet vilka knappar som är mina triggers... Idag berättade han att han har anpassat sin semester efter min. Jag som längtat så efter alla saker vi skulle göra... Nästa mening säger han att kanske borde söka hjälp. Hur kan man släppa hoppet då?

Ska göra ett nytt försök med början imorgon, nollkontakt... Han måste visa att han menar allvar. Ord räcker inte längre. Det var ju det som var mitt ultimatum...

Jag blir förbannad när jag läser det här. På riktigt. Det här är inget annat än vuxenmobbning och trakasserier. Felaktiga avdrag för några fjuttresor och något avdrag hit och dit som är felaktigt, vad i helvete?
Jag vet precis vad du går igenom, varit med om liknande för några år sedan och vet hur dåligt man mår. För din egen skull så gör någon form av motanmälan (även om du själv inte är polisanmäld än), ring även upp och skriv brev till ansvariga "över" de du pratade med på mötet. Förklara att du upplever dig djupt kränkt och peka på felaktigheter i deras yrkesutövning och attityder. Insuinera även att du funderar på att prata med media. Gå till attack mot revisorerna, prata med Skatteverket, kräv även att ditt fackförbund öppnar ett diciplinärende mot dessa figurer.
Detta menar jag inte att du ska göra för att hämnas utan för att det bevisligen behövs en granskning av de här figurerna. Man kan inte behandla folk hur som helst, som de här personerna gjort med dig. Allt sånt här elände behöver bli synliggjort och komma upp till ytan, både för din efterträdares skull och för dina kollegors skull.
Jag håller på dig Magnus!!!

Just det där att dricka mig för full ute har inte varit mitt problem, så mina råd är kanske inte de bästa. Men ända sen jag började dricka så var jag alltid väldigt försiktig. Jag mådde så dåligt dagen efter om det blev för mycket. Det jag gjorde då och ofta ff gör var att sluta dricka efter ett par glas. Varannan vatten. Dricka långsamt, ingen a efter 00:00, bara vatten då. Ingen sprit, 4:or om det var drinkar, inga 6:or. Det där är en vana som sitter rätt djupt eftersom det alltid varit så och det nog räddat mig nu också när jag fick problem med a.

Bra gjort att inte köpa något vin, är lätt att falla dit när gått ett tag och minnen bleknat.
Önskar dig lycka till

Ja, det är precis så det har funkat (el inte funkat) för mig. Sluta innebär inga stora svårigheter, men varje nystart med a blev värre och värre.
Just nu vet jag att jag inte vill dricka. Jag gillar att vara nykter.

Ja, herregud! Vad gör man inte för att legitimera sitt drickande för sig själv. Du får börja använda tiden där utanför bolaget till att tala om för dig själv att du slutat dricka! Eller köpa a-fritt därinne.

Ni är verkligen fantastiska. Tack för allt stöd. Nu ska jag försöka sova

Ja det är rätt konstigt det där egentligen att upptäcka att man gillar sig själv nykter. Eller att upptäcka att man är nykter!
Det kommer kanske nåt gott ur detta ändå. Du får besked i veckan va? Tänk vilka urusla beslut man tar när man har druckit.

Tack Levande för din fina hälsning! Jag blir jätteglad! :) :) Tack, tack tack! Desamma till dig!

Sitter med en kopp te och har det bra i soffan efter en lång arbetsdag. Dagarna rullar på och blir fler och fler :) Annars har det inte hänt något speciellt. Jo vi har haft hantverkare i hemmet och då slog det mig också hur skönt det är att "slippa gömma undan alla flaskor och burkar" som brukade finnas i stora högar. Även vid "oväntade" besök är det skönt att vara nykter, tex om någon granne skulle plinga på för att låna ngt etc. Slippa känna att man "döljer något". Eller om chefen ringer på kvällstid efter att arbetsdagen var slut. Tidigare när jag var full varje kväll brukade jag strunta i att svara i telefon när chefen ringde efter arbetstid.
Pratade med rådgivaren om min syn på "frihet" - Om nykterheten kan kännas som ett påtvingat tvång. Ja, men om man jämför med mig tidigare dryckesmönster - hur "fri" var jag då egentligen? Jag levde ju väldigt runtinmässigt och drickandet styrde varje dag. Om något kom emellan mig och drickandet var det katastroftankar. Jag ville inget annat än att dricka efter jobbet - hemma i ensamhet - utan någons dömmande blick. Koppla av - som jag såg det. Känna mig fri. Frågan är "hur fri" jag var. Jag blev bara mitt missbruk.
Nu gör jag betydligt fler saker än att bara bege mig mellan jobbet, systemet och hemmet. Kan säkert bli ännu bättre på att hitta nya intressen.
Tycker Bikramyoga verkar lite spännande...

Är en riktigt positiv effekt av att sluta med a.
Jag har tappat 5 kg denna gång. På 5veckor så 1kg per vecka för mig. Äter inte lika mkt skräp heller... Man vill ta hand om sig på ett annat sätt när man väll lägger v med drickat :)

Som vi skrev tidigare så tycker jag personligen att det är helt ok att säga nej till tillställningar och senni efterhand då man landat i nykterhet berätta varför man valt bort så mkt eller berätta rakt ut om man vill det.
Har kommit fram till att en stor del av min aproblematik har berott på att jag inte är en mkt social människa, trivs med att vara för mig själv. Så A blev min räddning, då kunde jag umgås med fler även med folk jag knappt gilla...
Festen de ska ha för dig skulle mkt väl kunna bli kaffe och tårta om du vill. En ursäkt kan vara att du har någon lättare sjukdom som gör att du inte kan dricka för tillfället ( om du inte ändrar dig och vill säga som det är förstås )

Jag har börjat berätta för min omgivning hur det står till i vår familj. Min chef vet, har kontakt med företagshälsovård, elevhälsan (för min dotter) Det känns som jag gjort nåt bra ena stunden, nästa stund känns det som jag förråder min man. Jag vet att man kan vända sig till kommunens sociala förvaltning för att få hjälp, men det känns inte tryggt för mig att be om hjälp i vår kommun. Jag har ett arbete som lärare i kommunen och vill inte skylta med mitt privatliv "på Hemköp" Det känns som jag måste arbeta i en annan kommun när jag ska återgå till arbete.

Snurrigt

Bra initiativ att börja skriva här. Finns många kloka människor på detta forum. Tycker att det är skönt att skriva av sig, det blir lite som en dagbok. Bra att gå tillbaka & läsa vad man skrivit tidigare & komma ihåg ''svart på vitt'' varför man tog steget ur garderoben & började skriva. Kämpakramar

att du skriver "tillsammans är vi starka". Betyder mycket.
Tänker på hur stor plats alkoholen får ta i min hjärna!
Det är sjukt mycket! Det är som en vampyr stor som en flodhäst. Suger ut friska tankar. Varför tillåter jag det? Därför att den ger mig något som fattas mig annars. Den tar plats & den fyller ut något annat.Jag letar väl som alkolisten som tappat sin nyckel & letar efter den på andra sidan gatan för där finns en gatlykta. Alltså på fel ställe. Jag vet att det finns en nyckel som kan hjälpa mig att bli friare. Men jag har tappat den. Var skall jag leta?Kanske när man accepterar & hittar meningen med att älska sig själv så mycket att man inser att livet i sig själv är tillräckligt.
Hållbar utveckling.
Tycker det är svårt. Jag har inga flaskor gömda i garderoben nu men det finns annan bråte som skymmer sikten.
Till alla er som läser & skriver här. Allt det goda i kväll.

Min man har smusslat med alkohol under våra 12 år tillsammans. Om han kommer hem med en påse öl så finns ytterligare en påse kvar i bilen eller källaren. Han ljuger att han inte druckit, trots att han knappt kan stå så har han inte druckit enligt honom själv. Jag har gråtit skällt och gnällt till slut orkar man bara acceptera och vara nöjd när han bara somnar. Han har aldrig varit elak och sköter sitt arbete. Under långa perioder arbetar han på annan ort och bor borta. Under de perioderna har jag ingen aning hur mycket han dricker, men jag är övertygad om att han gör det. Under våra år har han aldrig varit nykter en hel helg, det är ofta återställare dagen efter. Det har hänt att han druckit mitt i veckorna och skyller på att han mår dåligt och måste lugna sig. Det är öl, vin, sprit. Det senaste var hembränd sprit på dunk. Jag har tröttnat, resignerat.

Jag har blivit sjuk av att hålla nån slags fasad uppe. För snart tre månader sen orka jag inte vara kvar på jobbet mera. Jag har varit sjukskriven på heltid sen dess. Det värsta är att jag bär skuldkänslor som gör mig galen av ångest och frustration. Första tiden var det skönt att vara hemma i mitt ältande. Nu kan jag inte förstå hur jag nånsin ska kunna arbeta på mitt arbete nånsin mera. Känner mig så trasig och har skuldkänslor mot mina kollegor och alla de barn jag ha hand om i mitt arbete.Min hjärna förstår att jag måste börja arbeta, men kroppen berättar att den gör ont. Jag glömmer, förlägger saker, hör inte vad som sägs i samtal, kan inte hålla fokus (som märks i detta förvirrade skrivande)

För två veckor sen tog jag hand om min fulla ljugande man som förstås inte druckit en droppe, jag ställde honom i duschen och la honom sen i sängen. När han nyktrat till sa jag att jag skulle lämna honom. Efter den gången har han varit nykter (säger han i alla fall) Har jag flyttat? Ja, tre nätter har jag varit hemifrån. Jag älskar honom inte som jag gjort, jag vill inte leva med honom - ändå är jag kvar. Evigt väntande. Varför beter jag mig så här? Varför har jag gett bort mitt liv????

Tack Mia-Pia. Ja man har allt lite svackor. Jag har startat med självrannsakan med mitt beteende och har lovat mig att vara ärlig mot mig själv och andra människor. Jag har försökt att gottgöra och bett om ursäkt för mitt oärliga och egoistiska sätt till de jag har sårat och det var en stor lättnad. Jag undviker att framhäva mig och inleda djupa diskussioner där det finns risk att jag blir arg. Vid något tillfälle har jag blivit riktigt arg inombords men då har jag snabbt avslutat den diskussionen. Direkt så kom tanken på att jag kan supa mig full när jag blir uppretad. Men jag har faktiskt övervunnit suget med att jag har bet till gud om att ge mig styrka att komma över min ilska och sug. Jag är inte kristen men jag har faktiskt börjat tro att det finns en övre makt. Var kväll så tänker jag genom min dag på saker som jag har upplevt som irriterande och bet gud om styrka för att komma över det. Sen avslutar jag med att tänka på allt positivt som jag upplevt och tackar gud för att jag håll mig nykter och att jag har min familj kvar hos mig samt att jag inte har varigt egoistisk med mina egna intressen först. Då känner jag mig lugn för en god natts sömn och en ny morgondag.

Alla sätt är bra utom de dåliga ?

Yepp har störtat! ? Tyvärr, men det behövdes för att jag skulle vakna!

snyggis på flygplanet och berätta hur jobbigt det är.
Alla kärleksfilmer börjar ju så!

Jag kommer skriva här om hur det går för mig. Om någon har en minut över, tar jag gärna emot pepp och/eller handfasta råd. Tack :-)

Hålla handen...?

Passande nick du har......?

Ska till psykologen på torsdag nästa vecka så jag vet jag ska ta hjälp.

Låter som du hittat din väg!

är att du börjat förhandla med dig själv.När man märker att man inte fått önskad effekt.
Att de grinar blod eller ens verkar sakna en nämnvärt så hittar man på nya strategier för varför man ska ha/vill ha kontakt.
Försöka förstå,förlåta osv allt för att få en anledning att limma ihop sig lite igen med den som dricker.

Jag känner igen mig så oerhört väl och förstår dig.
Men var medveten om vad du gör och varför så kan det vara lättare att avstå kontakt.
Om det är vad du vill så att säga.