Senaste kommentarerna i forumet

Ni är fantastiska. Jag har berättat för min arbetsgivare som tyckte detta var jävligt elakt. Jag har ju lämnat mina uppdrag i mitt fack. Jag är ju fortfarande ämnesansvarig i mina ämnen och har hand om pengar. Detta kan jag inte släppa. Ska försöka att inte döma mig själv.
Detta har inträffat under stor press, stress och under min sjukdom. Ja utan uppsåt. Bara så jävla klantigt.

Tufft! Påt igen bara :)

...och btw...

om jag nu låter som en hurtbulle, så får du tåla det. För det är så jäkla sällan som jag gör det... ha ha ha...

Det är ju petitesser! Fattar bara inte hur människor är funtade...
Nu vet du i alla fall. Släpp det nu och ägna dig åt dig själv och familjen. Kan du inte bara släppa alla åtaganden utöver ditt jobb? Kaffekassor och dylikt kan väl någon annan ta hand om? Var snäll mot dig själv!
Kram

Jo, jag bryr mig... och jag snokar inte ;-) Jag figurerar inte heller på någon som helst form av sociala medier, men här har jag liksom fläkt ut mig själv än värre än hos psykologen tror jag. Inbillar mig att anonymiteten ska skydda mig... Eller rättare sagt, blundar nog egentligen för att det är fler än "de invigda" som läser... Ganska korkat, jag vet...

Jag frågade faktiskt på förekommen anledning den här gången. Det har inte verkat som du varit på topp senaste tiden och det kanske var rätt uppfattat? Jag letar också efter den där festprissan / partypinglan... Hon försvann någonstans på vägen. Men jag tänker så här. Även om jag i perioder mått skit under de här senaste två åren, så har jag i alla fall varit närvarande i skiten. Jag har jobbat med mig själv, jag har utvecklats som människa, mamma, partner, vän, kollega... Jag tror verkligen att våra hjärnor är svårt skadade av alkoholkickar. Det tar tid för hjärnan att vänja sig vid att nu ska vi glädjas över den glittrande spindelväven en tidig söndagsmorgon istället för ett härligt glas rött vin på lördagseftermiddagen... Men jag tror med en dåres envishet att vi kan läka och lära om. Jag tror att vi kan bli lyckliga. Jag tror också att vi har de bästa förutsättningarna i världen att bli lyckliga - just eftersom vi inte fuckar up hjärnan med alkohol hela tiden!

Försöker att tänka som min gamla farmor alltid sa - allt har sin tid och det finns en mening med det också...

Puss & kram

PS. Förlåt om jag låter som en hurtbulle, det är inte meningen...

Har läst mycket här på forumet och många som slutar dricka bekymrar sig för vad dom ska säga men i slutändan verkar det inte som att folk tycker det är särskilt konstig alls att man tackar nej. Det ifrågasätts oftas inte av omgivningen är mitt intryck.
Att det är dåligt för kroppen att dricka vet ju alla det räcker nog att säga att du helt enkelt inte vill ha.

Det blir inte tråkigt, när jag lyckats hålla mig nykter mår jag oändligt mycket bättre. Lycka till och bekymra dig inte för vad andra tycker det är ditt liv och ditt val.

Å så tråkigt att läsa Leverjag. Varför kunde du inte få lite ro nu en period? Det undrar säkert du med. Hoppas så att allt går bra och allt blir bra snabbt. Jag vet ju vilken fantastisk människa du är. Stora kramar!

Kan förklara lite. Jag har gjort avdrag för resor från hemmet till fackexpeditionen (som är vid min skola) sedan till möte och sedan hem igen. Detta får man inte. Jag har gjort avdrag från fackexpeditionen till kommunhuset (när jag ska på möte) det får man inte heller. Jag har inte dragit skatt på mitt arvode men jag har deklarerat hela summan jag fått så skatten kommer på min deklaration. Detta får man inte heller tydligen. Så mest okunskap men också något slarv. Jag sa att jag kunde betala tillbaka allt omedelbart.

är inte provocerande och därför förstår jag inte egentligen varför den irritation som uppstod i en annan tråd ens nämns här.

1. Vem har hittat?
2. Har inte revisorerna godkänt??? Alltså revisorernas ansvar!
3. Man får göra fel!!
4. Ta utomstående hjälp för att hjälpa till med detta!!!!

Det är självklart att det känns för jävligt nu. Men du kommer att klara av det här också.

Tänker på dig!!!!!

Jag tycker du beskriver din resa jättebra och förstår inte alls hur denna tråd kan uppfattas som provocerande.
Det är som du säger ingen lek det här gäller ju våra liv, även om man kanske inte står inför döden blir vi ju olyckliga av vårt drickande och olycklig vill ju ingen vara. Livet blir ju hemskt.
Massa skam, ångest, lögner och svek mot sig skälv och andra.
Att inte veta vad man gjort eller om någon såg...
Det är skönt att läsa att det finns
hopp och att man kan bli fri från skiten. Jag vill gärna höra mer från dig så jag hoppas du fortsätter skriva.

Jag funderar mycket kring min ritual jag har när jag dricker. Förr om åren när jag drack var det mer på olika sätt och jag söp ju men det var inte lika ofta och det var när jag hade någon att supa med. Jag åkte in till stan och tog ett race på ett par dagar och sedan åkte jag hem och var normal.

Det är dom senaste 6 åren som jag utvecklat min ritual där jag dricker ensam som jag håller stenhårt på, när jag dricker ser det ut på EXAKT samma sätt...så jävla insnöat.
Jag åker in till byn och sätter mig på en bänk utanför bolaget, där sitter jag och försöker inbilla mig att jag kan låta bli. Även detta är en del av ritualen, jag har under dagen tänkt ut en anledning till att dricka som kan vara vad som helst. Men jag går inte direkt in på bolaget utan sätter mig först utanför och tar ett par cigg. I mitt huvud är detta ett bevis på att jag EGENTLIGEN kan låta bli och därmed är det helt rimligt att jag går in och handlar. Och sedan har jag ju min utänkta "anledning" färdig och detta i kombination med att jag faktiskt inte springer in direkt gör inköpet till något som inte är så farligt eller anmärkningsvärt alls.

Jag ska ju bara köpa en box vitt vin och en flaska explorer. När jag gör detta känns det som att jag har kontroll över vad jag sysslar med. Dessutom är det sista gången jag gör såhär och en enda liten gång till är väl inte så farligt?

Jag får nog pausa här det blev mycket att tänka på nu. Har tänkt mycket på ritualen. Återkommer.

Hmm... jag är ju inte riktigt i samma situation. Mina vänner har jag berättat för att jag ska vara nykter, eftersom jag visste att de skulle förstå och att jag på nåt plan tänker att jag gör det både för mig själv och dem runtomkring. Men min familj har jag svårt att berätta för, och vet inte om jag ska göra det. I alla fall inte den här första nyktra perioden innan jag vet hur stort problemet är. Vill inte oroa dem. Och där ska jag på en fest om en vecka. Tänker att jag ska försöka säga att jag inte dricker ikväll med en lätt röst. Försöka att inte göra någon stor grej av det. Problemet är väl om dina jobbarkompisar försöker pusha på att du ska dricka? Är det vad du är orolig för, eller är det vad de ska tycka?

Tänker också att det kanske blir lättare att fylla livet med annat, när det har blivit en vana att inte dricka? Nu är det ju en stor del av ditt liv, så det är ju inte lätt, men när det inte längre är det kanske det blir lättare att upptäcka vad som finns där? Även om det är en jobbig period nu? Kämpa på i alla fall! Hoppas du kan lösa det här

Jag bröt ihop. De har hittat felaktigheter i bokföringen resor som jag inte är berättigade till och sedan har jag bokfört löneavdrag dubbelt upp tydligen. Så bokföringen är överlämnad till Stockholm för granskning och ev polisanmälan. De sa att de skulle framföra att detta inte var uppsåtligt och till stor del berodde på stress arbetsbelastning och min sjukdom. De skulle också framföra att jag är villig att återbetala varenda krona. Så jag mår skitdåligt nu men jag jobbar iaf. De avgör i Stockholm om det blir polisanmälan eller inte.

Bra jobbat. Jag tycker att när jag slutat med alkohol så ska ju allt vara löst. Men så enkelt är det inte, inte för mig iaf. Jag blir trött, vimsig även utan a men samtidigt mer närvarande i alla känslor på både gott & ont. Men mest gott :D kämpakramar ☺

Tack för svaret ^^ Och låter som bra råd. Och hoppas att det inte ska bli alltför svårt eftersom jag mår dåligt av att dricka, så får försöka komma ihåg det, att det kan förstöra min vecka även om det är känns som en kul grej i stunden... och att mitt jobb (även om jag pluggar nu) skulle bli väldigt svårt att sköta om jag hade alkoholproblem.

Ja, jag är ju drickaren bland mina vänner. De förvandlas också efter ett eller två glas vin, medans det krävs mer för mig. Skulle ju vilja kunna vara den personen igen, men det finns ju annat som kan få en att känna att man har en trevlig kväll. Och antar att de flesta kan vara nykter i en och en halv vecka utan att känna ett sug efter alkohol.

Läste din tråd också, kämpa på! Tycker också det är märkligt hur vissa kan dricka så mycket utan att se det som ett problem. Tycker i och för sig att det är konstigt att man kan prata så mycket om alkohol överhuvudtaget utan att prata om hur dåligt det kan vara. En sån accepterad drog. Och känns också som att människor runtomkring en kan få alkoholproblem utan att någon märker det just för att det är så accepterat. Hör så ofta när människor pratar om hur mycket de har druckit och hur galna fester varit t.ex., men i princip aldrig någon som ens tar upp tanken att skära ner eller frågar varandra hur de mår när de dricker. Tycker bara att det egentligen är konstigt att det är så tabubelagt, handlar ju om att ta hand om varandra liksom.

Tack för frågan ;-)

Jo men visst, när det gäller Forumets huvudsyfte dvs. alkoholen är allt bra. Har det lite kämpigt med annat men det hör ju liksom inte hit. Trots att jag är ganska öppen, är jag kanske inte en person som tar upp livets alla frågor i sociala medier och i synnerhet inte i ett forum som detta, men tack igen för frågan. I dina inlägg här på forumet känner jag att du faktiskt har ett genuint intresse i hur folk har det, och det är just en av anledningarna till att jag är så glad att du finns kvar här. Men kanske är det något eller några saker som fattas hos mig för att livet ska bli helt och fullt ut som rubriken på din tråd?! Jag söker nog fortsatt efter det som ska fylla ut efter den livsbejakande, njutningsorienterade festprissen som njöt av livet i alla dess former, dock tyvärr allt mer med alkoholens hjälp. Med tiden tog den ju som du vet allt mer grepp och slutligen överhand. Frågan är så fortsatt hur fyller man på med tillräckligt med "lycka" för att fylla på? Ventiler till motiga saker i livet? Känner starkt igen mig i ditt inlägg häromdagen.

Och med dig då? Det verkar i alla fall som det för tillfället rullar på ganska bra? Jag har ju läst vad du skrivit.

Vi får njuta av allt det fina runt omkring i sommaren, och inte glömma det viktigaste av allt: Att värdesätta den nya situationen utan alkoholens elaka grepp som åtminstone jag satt ordentligt fast i.

Ta vara på dig, stor kram

//PP

Helt rätt tänkt.

Fin inställning Tjalle. Bra med reflektion också. Jag har märkt att just 2,5-3 månader är något av en liten risk-gräns för min del. Då börjar den initiala glädjen över att ha slutat med något lägga sig och vardagen börjar pocka på. Tankar som "ska det alltid vara så här" börja komma. Men jag har också märkt att om jag tänker att det är beroendet som sparkar bakut och trilskas, så kan jag lugnt sätta mig ner och observera förloppet, utan att agera på det. Bara en lite tanke.

Kram på dig

Bra med ramsa/mantra. Det hjälper oss att hålla oss till målet. Jag gjorde likadant - "jag dricker inte längre", men hjärnan tenderar ju att ibland hoppa över det där "inte". Jag har försökt att byta ut det till "hur kan mitt liv bli bättre på lång sikt av det här?" varvat med "jag tar hand om mig själv". Då är det ganska svårt att ta det där glaset. :-)

..skrivit detta tidigare. Men men då får det bli en upprepning. Sedan mitt återfall i april med rattfyllan. Det blev ett bryskt uppvaknande! Med konsekvenser in my face. Vad Håller Jag På Med! Käns som om jag vaknat upp ur en 2 år lång dvala. Jag har mått fruktansvärt dåligt en längre tid slagit på mig själv i början på feb försökte jag ta livet av mig med tabletter. Jag har ältar allt det hemska jag gjort. Inte känt stolthet över de 6 mån som jag var nykter. Än vad jag gjorde räckte det inte till. Men nu sen den 20 april självklart har jag mått/ mår dåligt över rattfyllan men jag har gråtit tills tårarna tog slut, jag har asgarvar åt roliga saker. Jag har stått i kontakt med mina känslor det har känts längst in i själen. Jag mår bra nu. Känner mig stark. Börjar så smått känna igen mig själv, den person jag vill vara. Kram

Men fina du...

Nu läste jag lite mer noga i din tråd. Är det mannen som kanske är sjuk? Är det därför som han har varit som han har varit...? Det kan ju vara en förklaring, om han kanske vetat om det och så.

Hur det nu än är, så vet jag ju att du har gått igenom så svåra saker redan... Jag är så ledsen för din skull. Så ledsen att du kanske måste uppleva något liknande igen. Vad bra att du sökt hjälp. Det behöver du nu. Du och familjen behöver all hjälp ni kan få i det här läget.

Försök att ta hand om dig så gott det går under omständigheterna. Jag bär dig i mitt hjärta och önskar att det ska gå bra för dig och alla de dina.

Skickar styrka, värme och kärlek

Jag håller med Sisyfos ovan: när det här är över...
Det är lustigt hur människorna är funtade, en del glider omkring belåtna och glada även om de inte gör så värst mycket bra, andra kan aldrig få ro oavsett om de t o m gör storverk.
Andas djupt.

Hahahahaha...den var bra. Det kan iallafall inte jag skylla på. Graviditet. Däremot så tror jag verkligen på det du säger. Att man måste bestämma sig och ha en strategi för hur man ska säga. Det kommer komma upp skitsvåra grejer. Som igår när min chef kom och sa att de ska minsann fira av mig nu när jag ska byta jobb till en annan skola. Festen den 3.e juni är till dig, sa han. Då får du inte köra bil!!! Tack för den liksom. Hur fasen gör jag nu? Säger som det är? Nääää...inte nu när jag ska precis sluta efter 20 år. Vill inte de ska veta. Fan vad jobbigt nu när jag äntligen bestämt mig. Man kan ju bli sjuk men hur schysst är det då de fixat festen för min anledning. Hmmmmm.... Funderar......

Håller tummarna för dig idag. Du grejar det här. Och när detta är över måste du jobba lite på din självbild. Jag läser och läser mellan raderna om hur mycket bra du gör, vilket ansvar du tar och hur mycket positiv feedback du faktiskt får, men det är som att det andra sätter sig djupare. Sträck på dig Mange, du är värd ett bättre bemötande än detta och det är de som inte kan bete sig.