Senaste kommentarerna i forumet

Det gör vi. Ska bara klara helgen nu. Har tagit Antabus och är glad för det. Då är det kört med a iallafall.

Det har gått några veckor sedan jag skrev sist i det här forumet. Men jag har läst och begrundat många berättelser och fortsatta resor. Så många fina människor och som är starka i sin resa. Jag har själv varit på en resa. Den var inte fri från alkohol men jag begränsade och utmanade mig själv. Hur gick det då? I det stora helt ok. Men... det svåra är när jag vill smyga i väg och unna mig det lilla extra. Becuase im worth it. Jag ramlar dit och det svårt att gå upp på den smala vägen igen. Triggerpunkterna finns där och de är grymt smarta tankar.
En svag länk är ensamhetkänslan och när jag försöker lura mig själv och min omgivning. Har det med ärlighet att göra? Rädd för konsekvenser om jag är ärlig (barndom), mycket skuld och skam om man gick utanför ramarna, självkänsla, att tycka om hela mig och bli vän med det svarta hålet inom mig. Ibland vill jag dricka för att jag är arg och besviken på omgivningen men indirekt gör jag bara illa mig själv. Hur går den kullerbyttan till i tankarna? Till slut handlar det om vad vill jag göra istället? Bli en människa som vågar vara sann mot sig själv och omgivningen. Sluta spela massa goda roller. Fortsätta leta efter de rofyllda andetaget.
Läsa, skriva & våga stå på hela foten. Vandringen kommer att bli spännande och hemsk. Hur ser min motivation ut? Idag utan alkohol.
Det goda till er.

Jag lever och försöker reda ut livet. Jag har för många tunga saker nu och har behövt fokusera på det. Jag återkommer men orkar inte riktigt med ngt nu. En vändning som var smärtsam och en oro över familjemedlem som kan bli till ett helvete. Jag har bokat in tid för hjälp med mitt mående. Hoppas få rätt hjälp. Tänker på er och återkommer.

Kramar

Jag sitter nu och vaktar nationella prov i matte men blir avlöst snart av en kollega. Jag har huvudvärk, en klump i magen, tryck över bröstet. Jag har intalat mig att jag fixar detta. Klockan är nu 8.36

Sisyfos. Vad betyder roligast egentligen för mig?
Jag tror att jag menade (utan att reflektera) känslan av dopamin och belöning i hjärnan. Jag får mer belöning av vin och det är en kemisk reaktioner, mer kick. Träningen kräver ansträngning, man måste tvinga sig att gå, man måste svettas, kämpa, och sedan kommer en liten belöning för mig, en liten avslappningskänsla i kroppen, kanske inte lika mycket som jag skulle vilja.
Samtidigt, efter en flaska rose står jag säkert där i badrummet och spyr i en halv dag, är det verkligen så himla roligt? Knappast, ha ha. Kan inte heller äta och har huvudverk.

Och så klart fattar jag att du skrev med lite ironi "den som har roligast när man dör vinner", men jag började fundera på det. Är det verkligen så för mig?
Jag har en bild på den berömda "strömberoende råttan" framför mig. En råtta som har en elektrod i hjärnan, i belöningssystemet (nucleus accumbens). När råttan trycker på en knapp, går en lätt ström till belöningssystemet och råttan får en kick. Ungefär som när jag dricker alkohol. Råttan slutar äta, dricka, fortplanta sig och dör till slut när den sitter där och trycker på en knapp. Den har roligast och skönast när den dör, ha ha.
Vad är skillnaden mot mig? Jag är ingen råtta (bara en kanin ;)
Jag söker efter meningsfullhet och vill känna den när jag ska dö. Och där kommer en fråga, vad som är meningsfullt i mitt liv?
Inte direkt träning, den är bara vägen att må bättre. Inte direkt lotion med god doft eller vackra blommor. De är viktiga för att jag ska orka göra meningsfulla saker. Så vad är svaret?
Denna månadens meningsfull händelse blir...
Resa till Ryssland. Jag åker dit med mina elever (jobbar som lärare). Det är deras initiativ, de samlade pengar, lärde sig en del språket, lade otroligt mycket energi. Vi gör det tillsammans, vi kämpar, drömmer och denna resa blir en del av deras liv som de kommer att komma ihåg resten av livet.
Jag ger dem en bit av mig själv, min glädje, inställning till livet, skratt.
Om jag hade druckit, det skulle bli en katastrof i Ryssland, jobbigt för dem, kanske konsekvenser på jobbet osv. Tur att jag inte dricker!
Ska nog tänka på denna resa när jag blir döende. Om tre månader eller när jag är 80.
Funderar på att börja anteckna alla meningsfulla saker som jag gör i mitt liv för att ha någonting att läsa när jag håller på att dö.

Härligt Lärare40,

Då kör vi båda en vecka till direkt.

Vad starkt gjort av dig att söka hjälp. Hemskt att du blev hemskickad. Hoppas att du kunnat hålla ut i natt. Och fortsätter med det. Sök hjälp igen om du behöver idag. Kan det vara bättre att gå nån annanstans?

Jag förstår. Gör en plan vad du ska svara ifall de ringer och frågar, jag funderar på att svara att jag är gravid-resten av livet...
Logga in här så kan du få stöd

Grattis Carl till första veckan. Är snart där jag med. Jag har varit nykter ett halvår för fem år sedan. Fortsätt att kämpa för det är värt det. Jag lovar! Man blir ännu klarare för varje vecka som går. Visst, det kommer dagar då det är extra tungt men då gäller det att stålsätta sig eller som jag gjorde, sprang eller tränade annat.Lycka till!

Gårdagen blev en dag som jag skall fundera över ett tag.
Jag pratade med ett hav och lyssnade på ett AA möte och fått många tankar.
Att besöka staden med hav och möten var en riktigt bra steg för mig och skall göra om det. Idag blir det bara havet tror jag och samla ihop alla tankar.
Kommer att besöka flera möten för att jag behöver få ansikte på hjältar och se att jag är varken bättre eller sämre.
I morgon återvänder jag till skogen med ännu ett steg och många tankar om hur jag skall ta mig framåt.
Bor ju så att möjligheten till AA inte är möjligt men skall besöka när tillfället ges.
Detta passar mig bra, för är socialt trött fortfarande och behöver massor av ensamhet för att inte falla in i rollen att vara gladast och duktigast.
Så idag njutning och avslappning, glass i solen och måsarna skrik.
Väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till alla hjältar

Lycka till idag och jag hoppas så att det är något bra/kram på dig

Det är lite så jag tänkt att man lämnar forumet därför att det går bra med alkoholen eller för att man gett upp och det inte funkar med nykterheten alls!
Det jag läste in i texterna om återfall var hopplöshet och misslyckanden och när jag kände att de beskrivningarna övervägde så skrev jag frågan.

När jag vaknar imorgon har jag lagt min första vita vecka bakom mig. Kroppen blir mer och mer harmonisk för varje dag som går. Så även tankarna. Har försökt så många gånger utan att lyckas så bara att komma hit känns som en seger.

Rådet till alla som tycker det känns omöjligt är "försök igen" och be hjälp om det behövs. När man väl erkänt för sig själv finns många som verkligen vill hjälpa till.

Söka hjälp idag. Satt på akuten i ett par timmar. Slutade med att jag blev hemskickad utan mediciner. Argumentet var att jag var tvungen att ringa soc & fixa plats på behandlingshem först, sen kunde jag återkomma Försökte förklara att jag behöver hjälp idag mot abstinenstillståndet. De gick inte på min linje. Gick därifrån, skakig & med en stark känsla av att läkarna därinne är helt dumma i huvudet. Men jag är fortfarande nykter. Åkte istället till ett AA möte där jag satt helt skakig & mådde bedrövligt, men det var väldigt rogivande, kändes som rätt plats att vara på. Fick skjuts hem av en snäll person efteråt.
Mår otroligt dåligt nu bara. Har även känt mig rädd & nojig ikväll på ngt konstigt sätt. Hittade tabletter som jag tagit, om inte de hjälper återstår att köpa alkohol.

Tack sisyfos, levande, träningstanten52, PP, muränan (och alla ni andra förstås) för era värmande och motiverande kommentarer. Det är en del av det som gör att jag peppas att fortsätta. Ni som följt mig vet hur många år jag kämpat. Jag har haft viljan men inte verktygen för att orka någon längre tid. Ibland har jag varit nära att ge upp men någonstans långt där inne finns något som vägrar att ge sig för den värsta motståndaren jag har mött i mitt liv.

Sisyfos, du undrade om det är så jag är, dvs "kör på" till 100% när jag bestämmer mig att lägga av. Tyvärr är det nog sant. Jag har alltid varit en "på och av-människa" Dvs när jag inte dricker så blir jag väldigt aktiv, på gott och ont. När jag sedan, mer eller mindre, faller ihop av fysisk och psykisk trötthet har jag medicinerat med A. Nu har jag dock lyckats hålla A stången i tre månader och nästa stora uppgift för mig blir att hitta lugnet i nykterheten. Tillåta mig själv att ta en dag utan att göra någonting. Jag antar att det är fler än jag själv som ständigt lider av dåligt samvete för att det finns så mycket saker man inte kan, inte hinner eller orka göra. En nyckel till min vidare framgång tror jag ligger där. Att bara få vara utan att alltid prestera..........

Jag går i alla fall in i min fjärde månad med viss tillförsikt. Jag aktar mig noga för att bli för styv i korken och jag vet att vägen är allt annat än spikrak. Jag gläds dock åt alla härliga människor här på forumet och varje gång jag är inne och läser lär jag mig något och jag inser dessutom att jag inte är ensam. Alkoholismen slår blint mot ung som gammal, fattig som rik och är brutal, skoningslös och ger ingen pardon. Jag ser samtidigt att ni är flera som lyckas besegra vår gemensamme fiende och det inger tillförsikt.
Sköt om er/Tjalle

Måste bara fråga, vad är roligast? Sitta ensam med en bag rosé el träna...
Tänker att tanken på att sitta med rosé och njuta är roligare, men vid själva aktiviteten har jag nog roligare vid träning. Den som haft roligast när man dör vinner :-).

Ta med dig a-fritt till festen. Och håll dig till det. Boka in tidig bilkörning el aktivitet. För mig har det varit lättare att ha tillgång till a-fritt eftersom man då har en plan. Det blir så lätt lite veligt annars och lätt att trilla dit.

Jag ska försöka sova nu.

Ebba: Tack för de orden, de värmer. Ja, det är förknippat med ett sånt självförakt, tankarna på hur det var. Och det är lätt att tycka att man är dum i huvudet när man inte ens förstår sig själv och gör tvärtemot det man bestämt.
Muränan, ja motbok fanns ju av en anledning. Kanske var vi klokare då än nu. Tror att missbruket och det farofyllda bruket är mycket mer utbrett än vad man vet. När jag på allvar började ifrågasätta mina alkohol (o)vanor, så blev det så uppenbart. Att vi vuxna dricker vin i tid och otid på fester och annat får effekter. Vi umgås inte på samma sätt med barnen. Har inte tid, orkar inte, kan inte eftersom vi druckit. Det känns väldigt tråkigt tycker jag, som växte upp i ett hem och med släktingar som drack väldigt sparsamt, ofta inte alls. De hade tid och ork för fisketurer, lekar och annat kvällstid.
Träningstanten, ja, jag testar och testar. Förhoppningsvis är det ok nu igen. Förhoppningsvis fortsätter det så.
Jag har en "ramsa" i mitt huvud. "Jag dricker inte längre". Behövde plocka fram den idag när jag passerade systemet. För det finns nån slags längtan, i alla fall kl 18 på kvällen på väg hem för handling, matlagning och läxläsning. Antingen var det vanan, eller "sug". Vet inte riktigt, men det är skönt att ha nåt slags mantra som man kan ta till när autopiloten sätter in.

Aeromagnus, det är inte bra för dig och din hälsa med obekanta situationer men var snäll mot dig själv. Plåga dig inte med outhärdliga tankar. Var snäll mot dig själv.
Låtsas att du ska hjälpa en 5- eller 15-årig aeromagnus, hur skulle du göra då?
Imorgon tänker vi på dig allihopa. Sov lugnt i natt. Det finns godhet i livet.

Som du skrev till mig, gå inte sänder, var stark. Ingen eller inget är värt att förlora sig för någon annan. Jag önskar att vi kunde till oss vad vi säger till andra och vad andra säger till oss. Det kommer bli lättare och du kommer hitta dig själv igen. Jag önskar jag kunde vara lika stark och åtminstone ställa krav om förbättring. Men jag vågar inte ens göra det, för de få gånger jag gjort det har priset varit så högt för mig.
Tänker på dig skytt

Tänker på dom med missbruksproblem jag träffat under alla mina vistelser på psyket. Det finns ofta någon som väntar på behandling eller druckit sig in i en psykos. Jag minns en man som försökt ta sitt liv med tabletter och alkohol för att han var så trött på sitt drickande som han var oförmögen att ta sig ur. Han hade legat i respirator i flera dygn. Han sa att hsn inte orkade supa längre men kunde inte sluta. Att om han åkte in till stan fast besluten att endast köpa mat slutade med att han kom hem med massa sprit. Han hade dessutom en granne i samma trapp som sålde smuggel sprit. En gång åkte han till Spanien med mål att supa ihjäl sig där, tanken var att ingen familjemedlem skulle hitta honom. Han checka in på ett hotell och köpte öl och enorma mängder Jägermeister och hällde i sig som en galning. Vaknade på sjukhus med akut alkoholförgiftning och läkarna sa att han var väldigt nära döden. Men han överlevde och kom hem helt ruinerad av alla sjukhus kostnader från Spanien.
Han hade inget hopp om att någonsin bli fri från alkoholen. Han hade gett upp helt. När kag tänker på honom nu tänker jag att antingen sitter han och super eller så är han död.

Så fruktansvärt sorgligt.

Du är inte dum i huvet.Du gav efter för en impuls men stod emot i 5 dagar.
Mycket mycket bra jobbat!
Själv klarade jag bara halva dagar i början som så småningom gick över till hela dygn osv.
Så i mina ögon har du varit mycket duktig.
Allla de impulser du klarar av att göra ingenting på så vinner du några millimeter i självförtroende och självrespekt.
Se dit mess som ett litet återfall.

Välkommen! Det ser ut som ditt inlägg inte riktigt avslutats. Gör gärna fler inlägg. Många har läst och ibland behöver en tråd lite tid på sig för att ta fart. Hoppas du finner det stöd du söker här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nej det är inte avtackning. Jag har ju meddelat medlemmar och dom som kommer att vi har en förtroendeklyfta eftersom de inte litar på mig.