skrev Leverjag i Jag har definitivt ett problem.

Det är så skönt att inte alkoholen i systemet. Ett bättre liv! Efter 3-4 veckor brukar det bli mkt lugnare med suget.

Grattis och bra jobbat även Svartvit!
Kämpa på!


skrev Leverjag i Jag är här nu.

Låter som du har massor av möjligheter och glädje i ditt liv. Bra att stå på scen. Det behövs och uppskattas i de flesta jobb. :-)

Det kommer gå så bra så detta nu när du planerar in vilan också! Härligt. Jag har heliga njuta/vila dagar/stunder varje vecka oavsett hur mycket jag har att göra. Jag måste ha det för att må bra och orka med energi de övriga tiderna. :-)

Kram ?


skrev Leverjag i Dag 1

Starkt och kul att du har ditt beslut och kraft som vägleder dig. Jag tänkte en millisekund på att svänga förbi bolaget. Idiotiska tankar och typisk fredagsfkykt. Tränade och såg på bra film istället. :-)

Ha det gott!


skrev Leverjag i Dag 1

Starkt ch kul attägrar har ditt beslut och kraft som vägleder dig. Jag tänkte en millisekund på att svänga förbi bolaget. Idiotiska tankar och typisk fredagsfkykt. Tränade och såg på bra film istället. :-)

Ha det gott!


skrev Leverjag i Den här gången ska jag lyckas minska mitt drickande

De läker både kropp och själ. Grattis! Starkt att klara med massa vin hemma. Varför vill du dricka på Valborg?

Ha en fin dag!


skrev Leverjag i Nu reser jag

Vad härligt det låter och grattis. Bra jobbat. Nu börjar de positiva effekterna av avgiftningen komma. Härligt. Rawfood är intressant och gott. Har inte börjat göra själv än.

Ha en fin dag!


skrev Leverjag i Hjälp! Han tar ett återfall!

Har du pratat md honom om den och hur du ser på hans återfall och hur det får dig att må? Kan du få honom att säga något om hur han mår och vad han tänker nu? Tala med honom eller skriv ett brev från hjärtat. Han kanske behöver forma ett nytt beslut. Du kanske måste lämna om han inte slutar igen. Berätta om varför och hur sonen upplever sin pappa.

Jag kämpar också med eget missbruk och det är hemskt att veta och se hur man skadar sin familj och sig själv med sitt beroende men beslutet måste komma inifrån. Han kanske skulle behöva AA och kanske antabus första tiden? Ni kan ju gå båda till ett öppet AA-möte som ett första steg eller till beroendemottagning om han vill.

Tror att du måste vara tydlig mot dig och honom och ta beslut om hur långt du vill gå i detta.

Önskar all lycka till! Han har ändå klarat fem år. Det är strongt och så synd att kasta bort.


skrev Leverjag i Nu måste jag, men....

Det är viktigt att få stöd hemifrån. Jag förstår dina tankar om att då kommer han säga till men du kan prata även om detta med honom om hur du känner med förbud och hur det triggar dig. Han behöver inte säga ngt, kanske mer hjälpa dig med att ställa frågor som tex: har du druckit och ätit? Du kanske behöver vila eller ska vi gå en promenad först? Han kan hjälpa dig att motstå impulsen.

Min man säger inte mycket men jag vet att han vet och jag berättar när suget kommer. Det gör att jag har lättare att stå emot. Sedan är det ju så att det är du som vill förändra ditt liv och leva ett värdigt liv, fri från beroendet. Jag måste jobba med min motivation och påminna mig om varför jag tagit beslutet att inte dricka. Jag tänker då på hur jag suttit själv och druckit, däckat i stolen, svikit barn, inte haft ork, varit på dåligt humör, sabbat jobbförutsättningar, blivit dum och trög, ledsen, stressad med ångest, styrts av fokus på att dricka, skadat min kropp och min hjärna, blivit plufsig och fet, rödögd och sliten av giftet. Det syns och märks och livskvalitén blir urusel. Energin för annat försvinner. Många här vittnar om hur de sover bättre, blir piggare, mer närvarande med nära och kära och börjar skratta igen!

Du har det tufft med operationer som det är. Detta missbruk riskerar ju allt. Farlig väg. Du måste nog fråga ditt innersta vad du vill. Det kan hjälpa att tänka att du ska klara några veckor i alla fall så omprövar du beslutet efter det.

Hoppas du väljer att bli fri från begäret. Det blir lättare och lättare med suget. Vanan kommer till slut ändras så att det är naturligt att inte dricka och tänka på alkohol hela tiden. Din hjärna är kidnappad! Ta tillbaka kontrollen och var rädd om dig och ditt liv!

En dag i taget. Ät och drick. Promenera och öva mindfullness.
Kramar och styrka till dig!


skrev PP i Hjälp! Han tar ett återfall!

Har själv haft alkoholproblem och kommer i och med det "från andra sidan". Först av allt välkommen och fint att du hittat hit. Du kommer säkert få massa svar från medlemmar som har mer erfarenhet från detta ur ett medberoende-perspektiv. Oavsett ska du inte skuldbelägga dig att han dricker på grund av att ni haft vin hemma. Det tror jag efter 5 år inte är det som ska bära huvudansvaret för återfallet. Ja, och vad gör du nu då? Jo jag tror att det är lika bra att lyfta frågan hela vägen på direkten. Tala med honom när han är nykter och varför inte även tala med andra anhöriga. Du vinner ju inget på att behålla det för dig själv. Men att lämna på stubinen pga. av ett återfall? Ja i grund och botten måste alla ta det beslutet själv, men det låter som att det finns all anledning till att stötta i att häva återfallet.

Varmt lycka till!

//PP


skrev Sisyfos i Nu måste jag, men....

Å så skönt att höra! Att sambon visste var det stöd jag behövde. Läste om dina funderingar tidigare om du nånsin skulle kunna dricka igen om han visste. Jag försökte sluta så många gånger utan att sambon visste, det var svårt. Han köpte ibland vin åt mig. Det blev avsevärt lättare när han visste och jag inte längre drack hemma. Skönt att känna det och hemma behöver jag verkligen ingen a.
Du är så stark som berättat och det är början på en ny period. Du kommer att må så mycket bättre. Känns ibland som om man verkligen måste nå sin botten innan det är dags. Nu har du nått din.


skrev Levande i Sanningen

Regn och smatter mot rutan, skönt att ligga kvar och tänka.
Detta forum väcker så många tankar och känslor hämtar styrka och lärdom här.
Börjar närma mig ett mål och tittar på hur jag kom hit, jag tror inte jag har lösningen för alla men detta är min lösning.
Sanningen var första steget, jag är alkoholist och det kommer jag alltid att vara. Skönt när jag sa det till mig själv första gången, då blev allt mycket klarare.
Sen ringa in mina triggers och lägga upp en plan, lära mig bromsa och stanna upp ibland.
Låter enkelt och vissa dagar en självklarhet andra dagar ett helvete. Mitt flyktbeteende vill ta över och jag vill strunta i allt och falla in i gammalt mönster.
Men vägrar vara ett offer för alkoholen och skall strida för min rätt att må bra, det är min väg och mitt val
Kramar och styrka till er hjältar idag väljer jag vara nykter❤


skrev Levande i Nu reser jag

Så spännande, du får berätta allt om detta sen ☺
Härligt att följa dig på denna resan, kram och styrka och hoppas du får en härlig dag bland vitaminer och grönsaker


skrev Levande i En dag i taget

Skickar kram och styrka till dig och hopp om att du finner andra vägar ur din stress, kanske tid att söka hjälp.kram


skrev Ullabulla i Hur blir man fri??

Bakom den här förlåtande attityden.
Ingen vettig människa förlåter de dumheter som den drickande gör mot en.
Men vi gör det minsann.
Och varför det?
Kanske för att vi tror att vår storsinthet någonstans ska nå fram till dom och "bota" dom.
Eller att de ska förstå att utan oss går deras liv ännu mer i kras.

Eller att vi helt enkelt gömmer oss själva i de dimridåer som godhet skapar och slipper stångas med verkligheten.
Dvs förlåter vi en gång till så har vi både alkoholistens och släktingars stöd att vi faktiskt är så starka att vi orkar förlåta och stanna kvar.
Men egentligen gömmer vi oss ifrån det liv vi egentligen kan leva.

Som tar så mycket kraft och energi från oss som vi i dagsläget inte har att skapa det här möjliga alternativa livet.
Precis som alkoholisten gömmer sig i sin egen ångest, bakfylla och inte heller orkar skapa sig tillräcklig kraft att reda upp sina egna liv.
En ond cirkel som varken den drickande eller anhöriga verkar ta sig ur av egen maskin.


skrev träningstanten52 i Den här gången ska jag lyckas minska mitt drickande

Gårdagen var riktigt tuff, fredag kväll och inget vin i sikte. Ingen matlagning och inga gäster. Det var riktigt tråkigt och mitt planerande med när jag ska ta mig ett glas blev bara jobbigt. Det hade varit bättre om jag hade försökt avleda tankarna och istället göra något helt annat men jag lär mig och beroendet ska ju minska ju längre tiden går.
Och nu när helgen är här och jag kan planera för födelsedagen, läsa kokböcker och njuta av att min lust avtar så kommer det att gå bättre!
Nu ska jag fylla i en ny nolla i loggan!

Väl mött alla nyktra pen pals


skrev Levande i Dag 1

Vilken förändring du genomgår, hoppas du själv känner dig stolt.
Kunde inte låta bli att le åt er middag och hur stark du är som klarade det.
Kramar och styrka önskar dig en fin helg


skrev Levande i Min vändpunkt ska bli något bra!

Bra jobbat och hoppas du får en riktigt bra helg, kram och styrka


skrev Magnus33 i Dag 1

Bra där rabarber, blir glad när jag hör att du lyckades stå emot! Starkt!
Skönt att njuta av den vinsten och att slippa ångesten av att ha fallit dit.

Jag har också haft en nykter bra fredagkväll :) kämpa på!


skrev rabarber i Dag 1

Blir så glad av dina kommentarer och uppmuntran!

Idag har jag klarat av min största utmaning hittills under den här perioden. Middag hos föräldrarna (ja, ni anar kanske att det inte är en Lilla Huset på Prärien-familj..). I vanliga fall klarar jag av det eftersom det oftast serveras såar med vin vid dessa tillställningar. Ibland har det tom varit lite trevligt. Men ikväll skulle jag avstå vinet. Med min alzheimers sjuka far. Han frågade inte en gång, utan 10 om jag inte ville ha lite vin. Och frågade inte en gång, utan 10 varför jag inte ville ha. Jag var på vippen att till slut bara "meh, ro hit pavan då!". Men jag lyckades vara ståndaktig. Pust.

Klarade jag det här, klarar jag allt. ;)

Hoppas ni alla har haft en härlig och vit fredagkväll!

Kämpa på kompisar!


skrev Wavzovski i Nu reser jag

Det måste vara den 19:e dagens nykterhet nu för dig? Stort Grattis! Kommer själv ihåg de första nyktra veckorna, det kändes som evigheter för mig. Bara de två första dagarna kändes som sju år. Nu har jag passerat ett år; sex månader och tre dagar.

Erkänn, att vakna upp på mornarna och slippa fyllångest är det bästa som finns. Helt solklar i huvudet o.s.v. Jag är i alla fall, glad av att slippa eländet.

Anonyma Alkoholister har verkligen hjälpt mig. Utan dem så hade jag inte klarat den här resan.

Fortsätt med det du gör, och ha det så trevligt ute på landet. Trevlig helg!


skrev Sundare i En dag i taget

Jag uppskattar detta forum o läser inlägg, har ett par hjältar jag följer lite tätare. Blir inspirerad, tar intryck o gläds så otroligt med andra som lyckas o kommer vidare. Blir ärligt glad.
Med mig själv är det helt annorlunda. Idag har jag varit så bakis som jag inte varit på hela denna tid. Gick till bolaget igår, var som programmerad o tänkte inte ens. Skruvade av korken och njöt de första klunkarna. O sen fortsatte jag. Utan njutning men drack tills det var slut.
Skamsen var det namn jag gav mig när jag testade forumet här för ca 3 år sedan. Och Skamsen är vad jag är. Men jag har lovat mig själv o er ärlighet denna gång så därför får ni den osminkade historien om mig själv. Jag har svårt att hålla på nykterheten.
Igår blev jag extremt besviken, uppgiven, även ifrågasatt o vet att jag kommer bli kritiserad då jag var för obekväm på ett möte.
Jag jobbar för människor vars röst aldrig hörs, det ingår i min profession att vara obekväm men jag straffas oxå själv genom obehagliga "uppläxningssamtal". Ingen ursäkt men en kartläggning av vilka känslor jag flyr: stress, press, orättvis beskyllan men också andras dumhet o maktmissbruk.
Jag kommer skriva ansökningshandlingar till andra jobb. Vet dock inte om jag vill. Vet däremot vad jag hellre vill: bli min egen.
Maken driver eget företag o jag hoppas vi en dag kan leva båda på detta. Det är därför jag arbetar så "hårt" också när jag är ledig.
Därför förstör jag för mig själv när jag dricker, förstör ju utsikterna till en möjlig förändring. Och för detta skäms jag, bannar mig själv för, känner mig som en jävla looser.
Så jag måste hitta min väg tillbaka till nykterheten. Bara den är min väg framåt, tro inte att jag inte inser det!!
Jag tvingar mig att stanna kvar här, tvingar mig att säga som det är till er o mig själv. Skäms men är ärlig, måste vara det. Är rädd. Besviken, uppgiven, arg, ledsen...men nog mest rädd ändå


skrev RaniLee i Min vändpunkt ska bli något bra!

Dagen och kvällen har gått bra. Enda gången suget kom fram var när jag tog en stor bit ädelost. Då såg jag framför mig ett stort glas rött. Tog en ännu större ostbit och lät smaken fyllas i munnen. Sen lite bubbelvatten med päronsmak hela kvällen. Jag är jättetrött, så Godnatt!


skrev Sundare i Motiverad men rädd för ensamhet

Önskar dig en fin vecka med dottern o att känslan av uppgivenhet viker undan. Krya på dig. Tycker du låter rätt opatetisk...
Styrka o kram!