Senaste kommentarerna i forumet

Jag ska låta Simma eller sjunk bli mitt nya mantra. Ska titta på din tråd ikväll :)
Kram!

Vill börja med att tacka för fint välkommen åter!

Jag är väl egentligen inte särskilt förvånad över att jag har hamnat i ett beroende. Jag och mina systrar är beroende personligheter. Jag har dövat hålet i mig med alkohol och mina systrar med mat. Vilket resulterat i överviktiga systrar. Jag är ganska normalviktig men det beror inte alls på att jag hanterar något bra. När jag dricker en helg klarar min kropp det, men om jag dricker 4-5 dagar i rad eller mer, klappar min mage ihop. Jag får sån magkatarr att jag omöjligt kan dricka. Då tvingas jag äta dietkost och det har nog varit väldigt bra för mig.

Jag började dricka vid 30 efter en skillsmässa. Inna dess drack jag väldigt sparsamt. Sen gick åren och jag drack nog relativ normalt "Svenssondrickande" (vad nu det är) på helgen, när jag var barnledig. De helger barnen var hos mig var jag mer sparsam och ofta inte alls. Det blev en de AW och utgång de perioder jag var singel. Sen träffade jag min man och livet knallade på till 2002, då min son dog (tabletter, alkohol och ev var det ett självmord) vid 24 års ålder. Det var då mitt riskbruk började och så höll det på fram till nu. Vin nästan varje helg 1-2 flaskor. Min man och jag hade en helt vit period på 1,5 år där vi båda sökte hjälp på beroendemottagningen. Det var en så bra tid och jag minns den som en av de bäst vi haft. Sen började det med Cider, folköl, ett glas vin.... Efter ett år var vi på ruta ett igen. För fem månader sen hittade jag alkoholhjälpen och var nykter i en månad. TRodde då att jag skulle klara mig och var helt oförberedd på hur min hjärna skulle manipulera mig. det blen något glas då och då och nu i helgen var jag åter på ruta ett. Så nu är jag inne på dag 4. Nu funderar jag på vad som gick fel förra gången och hur jag ska hantera situationer i utemiljö, när jag bjuds på vin/bubbel. Att tacka nej, när det är gratis. Jag kan avstå att gå och handla, men har svårt när det bjuds. Mina föräldrar är ett stort riskmoment. De är svårt beroende och drick nästan varje kväll/natt. Jag träffar dem morogn och eftermiddag och ofta vill de att jag ska stanna. För att jag ska stanna vill de bjuda på vin. De vet att ett glas blir 2-3, då jag kickar igång snabbt och vill ha mer. Jag måste tala om för dem att jag slutat dricka. Jag gjorde det förut när jag höll upp 1,5 år och det respekterade de (fast pappa är dement så han glömmer bort sig och frågar ibland om jag vill ha). Jag ska nog klara dem och säga nej. Jag får ladda med ett nej innan jag går in, så jag inte blir överaskad.
I helgen jobbar jag på ett event och där kommer det att bli svårare. Jag kommer att bo på hotell och dör finns minibar och det blir dans och mingel på kvällen. Jag försöker nu förbereda mig för detta. Jag vill inte gärna göra samma misstag som förra gången. Det blir inte så lätt då min arbetsdag blir lång och jag förväntas delta i minglandet (som en sorts obetald arbetstid) på kvällen och knyta kontakter.
Nu måste jag iväg till jobbet men återkommer ikväll med min plan om jag lyckas få ihop någon sådan.
Tack än en gång och särskilt Sisyfos och Leverjag som jag "känner" :)
<3

Skönt att du inte längre har några lik i garderoben.
Jag behöver också städa o sortera upp här hemma. Känns som också det kunde vara en del av det hela med nystart/omstart. En påtaglig uppfräschning som gör händerna upptagna.
Vill belöna mig med blommor sedan när allt är klart. O de där blommorna lockar.
Önskar dig en vit fin dag!
I mitt glas till kvällen 100% alkoholfri Ginger Beer! Längtar redan nu efter den drinken! Is o citronskiva i o så håller man sig pigg o vaken under fredagsfilmen!
Mår alltid gott av att läsa dina inlägg. Önskar dig en fin fredag!

Åh vad modig du var som gick iväg! Otroligt starkt! Och vad mycket det gav dig! Det riktigt spritter om din berättelse! Vilken energi! Du har definitivt sporrat mig och säkerligen många här med mig, som liksom jag står och kikar bakom knuten och vågar inte riktigt gå fram till dörren.

Och tack även du Äntligen Fri för att du delar din insikt och erfarenheter! Otroligt värdefullt.

Jag har nosat upp AA-ställen runt där jag bor (so far, so good ;) ). Med er i ryggen, kanske jag ska försöka mig på ett besök i helgen. Som sagt, dom bits ju inte. Vad kan gå fel? Ibland får man fråga sig själv "vad är det värsta som kan hända?". Oftast är det så fjuttigt och dumt att man till slut viftar bort det för att det är för larvigt.

Är så glad för din skull, Magnus! Du verkar så inspirerad och glad. Och tänk vad underbart att få ett sånt stöd från din fru. Det är ju så oerhört mycket värt.

Tack för att ni delar. Styrka till alla i helgen!

Ligger i sängen o orkar knappt ta mej ur.... Allt känns trist! Har inte lust att gå till jobbet, ändå brann jag för detta när jag startade för 6 månader sedan?!
Skall ta agrafferna (stygnen) nu.... Måste gå upp. Vågar inte ta bilen, får åka buss i spöregnet istället. Livet känns väldigt grått....

Drömde att jag drack, vaknade och trodde att det hade hänt. En oerhört lättnad att fatta att det bara vara en mardröm. Kommer få in pengar idag men ska INTE göra den drömmen till verklighet idag.
Dag 9 idag.

Hej alla, hur tar man sig igenom en fredag som denna, solen skiner och jag vill bara sitta i trädgården och ta en öl men det slutar förmodligen med 10. Jag är inne dag 6 utan öl, tidigare drack jag i princip var dag minst 8 öl på kvällen typ 4-5st 7,3% och kanske lika många 5,2 %. men hela tiden så bara planerar hjärnan för att när ska du köra till systemet. Jag har nog supigt under 15år minst men de senare åren nästan var dag. Pust och stön!!

En ny dag och ett nytt beslut.
Vad sägs om att köra kvällen utan bedövningsmedel?
Är det några fler som ska göra det?

Jo, en sak till,
i AA kan man få medalj för nykter tid. Det finns medalj för 24h, 1 mån, 3 mån, 6 mån, 9 mån, 1 år, 2 år osv..
Personligen var det en bra sporre att ha medaljen i plånboken vid körkortet så att jag såg den varje dag. Man blir påmind varje dag om sin resa och man vill inte förlora den och börja om. Det kanske kan vara ett bra tips att sikta på 1 månads medaljen ;)
Om du bor i Stockholm så vet jag att tex gruppen Vasalunch (Odenplan) delar ut medaljer gratis. Annars hör med den gruppen som du går till..

I dag blir det som Pippi säger: städa, städa varje fredag och varje jul tycket jag är kul.
Men det är ju inte sant fast jag får göra det ändå☺
Tänker på alla de gånger jag sett bilden i huvudet om ett glas vin och städa, som slutat med att jag hamnat i soffan.
Laga mat på helgen är fortfarande en trigger glaset på bänken, gillar att laga mat så det är en ritual.
Men har funkat med något annat i glaset och maten blir bättre om inte kocken blir full.
Att det skall vara så svårt att få fram sanna bilder, jag får tvinga mig själv att ta fram dem.
Så väljer att vara nykter idag och önskar er alla en härlig helg/ kram och styrka

Så, då var ditt först möte avklarat läser jag, riktigt kul och också viktigt för din resa in i ett mycket bättre liv. Om några månader är det kanske du som leder ett möte och hälsar en nykomling välkommen..
Modigt av dig att lägga allt åt sidan och bara gå dit. Jag gick på mitt första möte för snart 4,5 år sedan så jag har nästan glömt att jag var nervös, men det var jag. Och skuldtyngd. Idag när jag har insikt i sjukdomen blir jag faktiskt arg på att man gick omkring med så mycket skuld för att man bar på en sjukdom. Jag trodde ju att det var mitt fel alltihop. Visst hade jag druckit mig till min alkoholism, men jag (liksom du och MÅNGA andra) var predestinerade att bli alkoholister. Våra hjärnor svarar på alkohol på ett annat sätt än icke-alkoholists hjärnor. Vi utvecklar alkoholisms pga att vårt belöningssystem är känsligare för alkohol, vi får helt enkelt en större "kick". Det är en egenskap som vi fötts med och därför är det svårt kontraproduktivt att gå runt med hela Världens skuld på sina axlar (vilket vi naturligtvis gör ändå i början). Men vi har en skyldighet mot sjukdomen. Vi är skyldiga att erkänna att vi är drabbade, acceptera läget och göra något åt det. Liksom för en person som drabbats av diabetes tvingas vi tänka dagligen på rutiner kring sömn, kost och våra tankar som snurrar runt i skallen. Att bli och förbli nykter är att lära sig förhålla sig till verkligheten och sin omgivning. Det är en lika stor utmaning som att övervinna första tiden med abstinens.
Men nu har du tagit steget! Du kommer nu att vara med om din livs viktigaste resa, och den kan bli den mest fantastiska. Min resa började lite trevande och jag tog återfall under de första 3 åren. Jag ångrar idag att jag inte tog mig en sponsor tidigare och gick på fler möten, det hade kortat ner det hela avsevärt. Du behöver inte kämpa som jag gjorde. Ta dig en sponsor direkt, gör 12-stegsprogrammet och gå på många möten. Gärna varje dag i början. Jag har förstått nu att om man inte sätter av tid för möte så riskerar allt det andra man prioriterar att gå förlorat. Så det är en god investering att prioritera möten i början. Du kommer att se att du faktiskt SPARAR tid genom att gå på möten..

Stort grattis igen som sagt. Och skriv gärna på forumet om dina erfarenheter av AA-möten, det kan säkert sporra andra :)

Låter så härligt och så glad för din skull och du är en vitamininjektion för oss andra.
Kram ?

Nu är hyllan i kastrullskåpet nästan full med flaskor som jag beställt men inte druckit upp, det är belöningen för att jag hållit mig i skinnet och låtit bli att dricka. Ser fram emot två glas på Valborg. Det här är ju inte klokt att jag redan nu måste sitta och planera när jag ska unna mig att dricka nästa gång!
Går det här över någon gång eller kommer jag att sitta och fylla i min almanacka i framtiden också?

Hej!
Du har min medkänsla.
Jag har själv liksom gått och väntat på att jag ska känna inuti att "nu är det nog".
Nu är jag där, men det är hårt att stå fast när nykter period kommer.
Ändå känner jag att tilliten nu brustit så att det blivit en spricka i relationen, och jag vill få fast mark under fötterna igen.
Svårt att förstå för min nu nyktra sambo.
Men det är väl också under en nykter period separationen måste ske helst, då han kan "vara med"..
Svårt, svårt, svårt! Att våga också.
Den här mannen som jag en gång så gärna ville ha, och som faktiskt säger att han älskar mig och nu kommer att vara nykter.
Är jag kall? Galen? frågar jag mig själv.
Men sprickan finns där nu.
Ja, svårt ta steget, men jag förstår väl om du fått nog - med tre barn också, och det att behöva söka "skydd" från sitt eget hem!
Lycka till, önskar dig en framtid som du vill ha!

Ja a du, mycket och mycket energi... Mer iallafall.

Jag tror det lätt blir så Sisyfos, att man tar en "semester" när det blir för mycket. För att orka. Helt helt fel metod, för man blir ju bara tröttare. Det är en lögn för sig själv helt enkelt, ett sätt att legitimera sin alkoholkonsumtion.
Det är vad jag förstått sv sista tiden i mitt liv, en trigger. Nu är jag medveten om den oxå.

jag har inplanerad vila på tisdag ? Fick energi åter igen idag, genom hålla ett föredrag inför en grupp. Kunde stanna upp och ta in situationen när jag stod där uppe och pratade. Det var riktigt kul. En positiv utmaning.

Hur är det med dig? Hur rullar livet? Kram

Tack för dina värmande ord Stina 68 ? Har pratat med min fru om mötet nu ikväll och jag hoppas att även hon ska få vara en f.d medberoende i framtiden ?

Känner mig otroligt glad å lycklig att jag samlade mod och tog mig iväg idag. Mötte upp mannen jag pratade med när jag ringde AAs jourtelefon och följde han till mötet. Hade en enorm ångest innan jag skulle möta upp han kan jag säga, var nära att göra en U sväng och vända hem både 1,2 å 3 ggr! När vi skulle öppna dörren och gå in kände jag mig kraftigt som den där nya eleven :) men det gick över på nån minut vi drack kaffe och folk var allmänt öppna glada trevliga och hälsade på varann. När mötet började så satt vi runt ett bord med tända ljus drack kaffe och följde en dag ordning som jag inte minns mycket av! :) men alla var väldigt välkomnande mot mig som var ny på ett bra sätt utan att det blev för mycket. Jag valde att lyssna utan att tala själv den här gången men övriga berättade i tur och ordning om olika upplevelser m.m och hur dom upplevde sjukdomen alkoholism som jag endast genom ett möte kan konstatera att jag lider av.. Skrämmande att säga men efter att ha försökt sluta dricka i mer än 10 år utan att lyckas kan jag nog klassa mig som alkoholist! (Skrämmande men skönt att ha insett på nåt vis). Jag ska absolut fortsätta att gå på minst ett möte i veckan oftare om jag känner att jag behöver och hinner. Kommer somna med ny kraft mot en ny A-fri dag imorgon! Alla ni som funderat, så ta er modet och gå på första mötet, ta kontakt! jag ångrar efter idag att jag inte gjorde det för 10 år sedan. Inser nu att iaf jag med min problematik inte klarar det här själv och det finns många där ute att få stöd och hjälp av!

Nu ska jag bli frisk! Kämpa på alla där ute!

Jag hoppas också komma igång med träning. Min arma kropp har inte fått mycket av den varan de senaste åren. Provade att ta mig en springrunda och förfärades över hur dålig kondis jag har! Jag tycker dessutom att det är otroligt tråkigt att springa, så jag får nog hitta på något annat... Vill känna den där glädjen du känner!

Ser också fram emot att kanske gå ner i vikt (på rätt ställen). Tyvärr har det blivit tvärtom sedan jag slutade dricka, eftersom jag plötsligt har en aptit som jag inte haft på länge. Som en häst faktiskt. Så det är väl bra på ett sätt, men hoppas på att en balans kommer snart. Kan i alla fall konstatera att jag är rosig om kind och har en klarare blick. Det är ju inte dumt det heller ;)

Tack för peppande ord! Nu ska jag planera att röra kroppen på något vis i helgen :)

Lååång dag på jobbet. Kommer hem och går ut och tar en låååång promenad. Har låååånga samtal med mig själv. Har så kloka reflektioner och svar. Längtar efter att vila ut vid den där källan som ger lugn och ro. Jag springer så fort, så fort att själen inte får möjlighet att lyssna in. Livet innehåller lidande och svårigheter det gäller bara att hantera dem på ett sätt som gör det möjligt att finna glädjen i det lilla. Alkoholen skall inte få bli mitt verktyg. Men....jag vill njuta av det goda vinet men det gör jag inte för jag vill åt ruset. Bara ett glas kan kvitta. Två glas kan kvitta. Jag vill ha minst tre och sedan gärna lite till i smyg. Det känns lite extra busigt då.
Men jag vill bestämma i mitt liv. Sedan lååång tid tillbaka har alkoholen styrt för mycket. Att få de glasen på kvällen, inte alla kvällar, men alldeles för många så tankarna har varit upptagna på alkohol. Får väl acceptera att det tar lååång tid att välja bort en ovana. Att alkoholen är en lurig giftblomma som lovar mycket men håller lite. Ett ögonblick i sänder.

Måste bara göra ett inlägg i min tråd att jag är så glad för den träning jag ger mig. Varje gång blir jag glad och bekymmer är som bortblåsta efteråt. Otroligt vad min kondition och styrka har ökat. Pass som jag höll på att dö av (bokstavligt) och inte orkade fullt ut, kan jag hänga med i nu och ta i. Märker hur snabbt pulsen går ner från maxpuls och det känns bra. Till och med en gamling som jag kan bli vältränad. ;-)

Testade kläder och kan ha två storlekar mindre, behöver inte skämmas för armar, lår och mage. Kroppen är stark nu. Jag bär den med stolthet och känner ömhet för den. Den som jag misshandlat så mycket. Nu får den omväxlande träning, vila, rörlighet, lotion och lite finare förpackning. :-) Jag lyssnar på och vårdar den. Det är den enda jag har i detta liv.

Med risk för att peppa någon som läser ( el provocera).
Ta hand om er ❤️

För att du är tillbaka. Inte glad för att du haft det jobbigt... Ja, simma eller sjunk. Det är när vi nyttjar alkoholen som det kan kännas bottenlöst eller som att försöka simma med bytyngder på. Den där livsledan kommer med alkoholens biverkningar. Det är så tydligt för min del.

Det viktigaste av allt är att vi fokuserar på allt som får oss att må bättre, på alla vis och att vi inte slutar att besöka forumet. Det är bara att försöka igen och igen och igen... Under tiden vi försöker mår vi bättre, får andra vanor, upptäcker hur bra livet kan vara utan alkohol. Till slut tror jag att vi väljer bort den, för att vi vill. Inte för att vi måste och inte får. Motion gör underverk. Promenerade dagligen i flera månader. Nu tränar jag regelbundet sedan 4-5 mån. Blir glad och lugn av det. Livet blir inte toppen hela tiden utan alkohol men TUUSEN gånger bättre utan, tycker jag!

Välkommen tillbaka och häng kvar här oavsett om det går spikrakt eller krokigt. :-)
Kram
❤️

Jag ger det jag kan via detta forum, massor av kramar och kärlek till dig. Nu är det din tur att ge detta till dig själv. Omvärlden är inte som du vill eller önskar ibland, men du, just du kan ta hand om dig själv och se till att du mår som du förtjänar, d.v.s. bra! Du är klok, intelligent och underbar männsika på alla sätt, du förtjänar att må bra. Eller hur?

Blir så glad när jag läser din resa, molnen börja skingra sig och solen tittar fram. Vilken styrka, hoppas att du kan minnas den och plocka fram den när den behövs.

Kram på dig!

Ja visst är det märkligt vad man sväljer och står ut med.. Jag som alltid varit en bestämd dam med skinn på näsan.. Aldrig trodde jag att jag skulle stanna kvar hos någon som väljer bort mig gång på gång på gång. Någon som ljuger och manipulerar ? Men här är jag! Förlåtande, godtrogen och mesig ?Jag har kommit till insikt att jag behöver jobba med mig själv. Jag måste få verktyg att inte låta hela mitt liv och min tillvaro vara beroende av om min man väljer att dricka eller inte. Jag måste jaga iväg oron och ångesten och få läka igen.. Måste hitta tillbaka till glädjen! Ha ett fungerande liv oavsett hur andra väljer att leva sina. Så mycket jag måste göra och så lite ork. Sakta bryts man ner ?
Känner igen det där med att tvivla på sig själv. Många gånger har jag frågat om han druckit. Jag? Nä! Absolut inte. Hur kan du tro det?
Min magkänsla lurar mig sällan. Så trots att jag vet börjar jag tvivla på mitt eget förstånd.. Man kan lätt bli rädd för sig själv. Förstår vad du menar att lämna fysiskt.. Jag får ett fruktansvärt kontrollbehov och när han är här hemma har jag åtminstone koll. Trots att jag önskar honom ditt pepparn växer
Ja.. Hjärna och hjärta är verkligen inte överens. Och jag precis som du älskar och hoppas och hoppas.. Att det snart blir min tur att bli vald. En gång för alla
Styrkekram till dig ?

Nej jag orkar inte till slut.hans mamma o mormor bara daltar m han.fast dom vet att han dricker.enligt han så får jag inte berätta för dom.ska ta mig i kragen o lösa det här.har så mycket hjälp utifrån.