Senaste kommentarerna i forumet

Och stopp och belägg och alla andra stopp ord. Du har varit nykter över ett år, släng nu inte bort detta. För när du sansat dig så kommer du se att alkohol skulle bli en katastrof för dig.
Vet hur det känns när allt blir för mycket, skulle så gärna säga något som hjälpte dig men kan bara skicka kram och styrka.
Och försök att inte göra något förhastat,
Kram

Ok, kollade du upp det? Tror man nojjar till det onödigt mycket ibland när man börjar googla alkoholskador symptom m.m.
Tog mig iväg på gymmet trots min ångest över denna väntan på provsvar! Kändes bra att få lufta sig lite! Nu ska jag ladda inför mitt livs första AA möte imorgon med en kopp te och ett avsnitt av Vikings i soffan! Och så hoppas jag att det dimper ner ett brev med provsvaren imorgon..
Sköt om er alla!

Usch ja! Det är jobbigt att vara förälskad i och ha en relation med en missbrukare ?Låter vettigt att ni är särbo.. På så sätt kan du ju kanske få en paus och slippa se eländet ? Så känner åtminstone jag när min man dricker.. Att jag velat slippa se honom. ( Vi bor ihop) Alla lögner och svek är något vi medberoende utsätter oss för. Trots att det är precis som du säger.. Man trodde aldrig man skulle utsätta sig för något liknande. Har du fått/ sökt hjälp? Finns anhörigveckor och annan terapi. Kan varmt rekommendera böckerna Djävulsdansen och Bli fri från ditt medberoende. De är så bra! Men det är så svårt att omsätta teori till praktik.. Jag vet hur jag borde agera men mitt hjärta/ mitt medberoende leder mig på villovägar gång på gång.. Men med små steg hoppas jag kunna förändra mitt beteende ?Jag reagerar starkt när du skriver att han hämnas genom att vara otrogen. Det är i mina ögon lågt.. Mycket lågt. Det är illa nog att behöva tävla mot alkoholen ?
Den dagen min man hade tagit det steget hade till 100 procent blivit dagen då jag släppte taget om honom.. Då hade jag förlorat all respekt för honom. Jag hoppas du kan få hjälp och stöttning i din situation. Önskar dig allt gott ?

Vet inte riktigt vad som hjälpt mig hålla mig nykter. Min envishet och min stolthet. Mina barn. Mina hästar. Känslan av att jag äntligen tagit tillbaks mitt liv. Att slippa ångesten. Mitt jobb.
Nu har jag ingen kontroll längre. Känner mig ensam. Flyttat tio mil. Bor i "hans" hus som han hade innan. Får panik, om jag inte fixar det här - vart ska jag då ta vägen? Med 300000 hos kronofogden får man ingen lägenhet. Och stallplatsen - som jag stortrivs med.
Och tankarna, om jag börjar dricka så kommer det fungera, då klarar jag det! Då fixar jag allt! Men vet ju att det är fel och ett återfall skulle vara nåt slags indirekt självmord på något vis.
Och min jävla stolthet, så många som sa innan jag flyttade att jag inte borde göra det, just pga hans drickande. Min sjuka stolthet som gör att jag blir helt ensam, kan inte prata med någon. För då kommer det bli panik och elände, då ska räddningsinsatserna sättas in. Typ. Och det fixar jag inte.
Vill bara försvinna och sluta tänka. Har tagit två atarax nu, i vanliga fall är jag jättekänslig för dom, brukar ta en halv. Känner knappt av nån effekt. Säger en del om min ångest nivå. Brukar förövrigt inte äta dom särskilt ofta, bara när det är riktig kris.
Försöker prata med honom, han tar inte in något. Är helt oförstående på något vis. Känns som att han medvetet försöker spela dum för att det bara ska blåsa över. Och jag staplar allt på hög.
Och det roliga i kråksången är att han skyller en hel del på sin farmor, han har tagit över hennes hus och hennes saker är kvar. Så idag röt jag åt honom att inbilla dig inte att du kan slå i mig att din 150 cm höga 90-åriga farmor klättrat på en stege för att gömma tomma ölburkar längst in i ett överskåp. Ja man får väl skratta åt skiten antar jag.
Tack för att du läste.

Jag känner mig mer oroad för hur det ska gå när det gått ca en månad då jag ofta har uppehåll så länge utan större svårigheter när jag fått mig en rejäl ångest smäll. Lite konstigt att känna sig mindre säker efter mer tid, lite bakvänt...
Mötesplatsen har lit olika aktiviteter, igår var det stick kväll vilket var mysigt, annars kan man gå till badhuset, bandy, föreläsningar dans och sådant men mycket bara och sitta och fika. Det är skönt för man vet att alla som är där har gått igenom jobbiga saker och vet hur det är när det är jävligt. Man behöver inte göra sig till och det är skönt.
Dag 7 avklarad.

Jag har just berättat för min sambo. Han kommer stötta mig i detta och det känns bra. Jag har har försökt berätta innan men det har liksom blivit förminskat, man vill ju inte inse allvaret. Men nu vet han. Och jag. Det känns bra och han kommer stötta mig i detta.

Stort tack för svar! Jag saknar mig själv när jag är nykter och peppad på livet! Jag har missat så många dagar och jag vill verkligen ha en förändring. Jag har även visat min sambo denna sidan, vad jag har skrivit. Han ska va hemma med mig hela helgen och vi ska till skogen och grilla korv sa han. :)

Idag har det varit en dag full av motstånd. Ett bultande munsår, PMS, hunger och oro, stress på jobbet. Innan jobbet träffade jag min rådgivare och fyllde på med antabus. Känns ändå bra trots motståndet - i och runtomkring mig.
Levande, du har helt rätt - det är verkligen skönt att få sova numera! Efter en tuff dag kan man se fram emot belöningen i form av få sova gott.
En dag i taget - inte tänka längre än så. Längtar till helgen - att få ta det lite lugnare - utan knökfulla arbetsdagar. Längtar efter lugn och ledighet - ser fram emot att få sova gott inatt.
kram och kraft till kämparna och alla som försöker!

Va bra att du berättar här, det är svårt säger du samtidigt tar du steg. Har du någon du tänker skulle kunna vara ett nästa steg i din närhet att berätta för? En tanke jag får, vet inte om de är hjälpsamt, om man känner sig osäker kring symtom kan man ringa till en beroendeakut, behöver inte uppge personuppgifter, kanske har de möjlighet att besvara några frågor ändå.

Det hörs tydligt att du tagit ett beslut nu, ta dig ur den onda spiralen, du vet du kan må annorlunda. Det vet jag med, och flera här vet också det. Du är igång nu, reflekterar här är kloka steg.
/Rosette

Härligt med promenader och luncher med andra. Och kanske lite skönt att få sova lite middag också? Även om jag förstår orsaken. Det känns som att du håller i det här otroligt bra, NS! Nu när du är hemma, kanske det kan bli svårare än när du jobbar? Och hela det läskiga med hjärtinfarkt, sjukhusvistelse. Du måste varit oerhört rädd. Så än mer imponerad över hur du fixar det här! Superhjälte är vad du är!

Styrkekramar

Och vad starkt av dig att grilla till en A-fri öl! Såg i din tråd att det var en typisk "trigger" för dig. Starkt att avstå! Och vad skönt det känns efteråt, eller hur? Jag har också mina matlagningstriggers. Hade alltid ett glas på arbetsbänken när jag lagade. Jag är väldigt intresserad av matlagning, så det blir långa sejourer i köket. Jag märker hur det "suger till" och jag liksom saknar något när jag ska sätta igång.

Apropå mitt ramlösapimplande, så läste sonen på flaskan att Ramlösa skänker en liter rent vatten till olika vattenprojekt i Afrika för varje liter Ramlösa som man köper. "Det är nog översvämning i Afrika nu, mamma". ; )

Siktar på att fira 3 veckor A-fri på söndag. Målet i sikte!

Styrka till dig Anders och alla andra kämpar!

Jag vill även tillägga att INGEN har en aning om detta. Jag som många andra döljer det mkt väl och under de kritiska perioderna träffar jag inte någon. Jag vill så gärna ha stöd.

Stort tack för svar. Ja det är ju abstinensen jag är rädd för, jag har ju lätt att få ångest ändå, så det går ju hand i hand. Jag letar oftast symtomen. Även när jag mår bra och har varit alkoholfri några dagar. Men just nu känner jag att jag försummar mig själv och jag vet att jag kan bättre än så här. Innan drack jag för att jag "älskade" de, nu dricker jag för att jag inte vågar att sluta.

Den onda spiralen är i rullning och jag hinner inte med. Den har iof rullat i några år, men jag har liksom inte hunnit med.

Jag är rädd för att vakna mitt i natten och det "burrar" i hela kroppen och jag kan inte somna om. Tänk om man lyssnat på sig själv tidigare?

Jag tror att även om vi dricker måttligt så vaknar nog suget snabbt hos oss igen, vi är fortfarande bara i början på vår rehab till ett nyktert liv, jag tror det måste passera år i nykterhet för att tillfriskna tillräckligt.

Du drack en flaska vin och blev bakis, det visar att din tolerans sjunkit rejält och att din kropp vant sig av med alkohol, för om detta hade varit under den tid du drack som mest så hade du nog inte känt av "bara" en flaska vin så intensivt dagen efter, det är bara att lägga på minnet hur bakis man kan bli när suget smyger sig på.
Bra att du ångrade dig och inte fortsatte med återställare, du har kämpat så bra länge nu så jag är övertygad om att du fixar detta, räkna dina nyktra dagar dom är ganska många nu, men bakis har du bara varit en gång, bra jobbat verkligen.

Jag drack lite på påskaftonen oxå, det blev måttligt men jag kände efter några öl att dom gamla vanorna tryckte på, hjärnan ville ha mer men tack vare att jag numera har ett mål att förändra mitt liv samt rätt sällskap och lite tur så stannade det där.

Varför utmana ödet frågar jag mig ibland, vi vet att även bara lite alkohol kan ställa till elände och att vi lätt faller tillbaka i gamla spår, tar vi inte det första glaset så kan det heller inte bli det tionde brukar jag tänka men A djävulen är svår att förstå sig på, hjärnan försöker lura oss när vi minst anar det.
Jag har märkt för egen del att det är "lättare" att dricka måttligt i rätt sällskap och när min sambo är med, att dricka ensam är för mig katastrof, då är det som att " ingen ser mig" och så dricks det tills allt är slut, givetvis ska jag ju inte dricka alls.

För min del börjar en svår årstid att låta bli alkohol, jag vet det sen förr, men jag kommer fortsätta envist på samma sätt som jag gjort den senaste tiden.

Nej, jag har inte kommit iväg till AA, jag har kollat upp lite där jag bor och ska jag gå så måste det bli på annan ort, det funkar inte för mig att gå på hemmaplan.

Vi kämpar på framåt tillsammans och det ha blivit bättre och jag är säker på att det kan bli ännu bättre.

Ha en fin kväll, kram ?

Just så kände jag mig när jag prövade yoga, så dagens asg bjöd du på?

Du tar ett stort steg genom att skriva och berätta. Du vill verkligen bli fri från alkoholen så som det ser ut idag. Det verkar också som du försökt flera gånger, det verkar väldigt viktigt för dig, du ger inte upp. Du önskar klara de på egen hand och samtidigt låter det som du har en del kunskap kring abstinens och att vård ofta är det säkraste sättet. Har du någon idé om att ta en anonym kontakt för att rådslå lite angående det du oroar dig för, ut över detta forum?

Jättebra att du skriver här och läser runt, förhoppningsvis hittar du något som kan bli hjälpsamt. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar. Vet inte alls om det skulle tillföra ny kunskap eller om det är intressant men om du skulle vilja läsa mer om abstinens kan du göra det under akut stöd här på sidan; https://alkoholhjalpen.se/akut

Vänliga hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Va klokt att du tar steget och skriver här, sätter ord på hur du har det just nu. Det är ett stort steg att ta och krävs mod att berätta öppet såhär som du gör. Dels jobbar du själv med din nykterhet så gav du honom en chans och det visar sig att han har problem med alkoholen. Även om man misstänker vill man ofta hoppas och tro på att vuxna människor kan ändras, för de kan dem samtidigt är det inte alla som gör och ibland kan det också ta tid. För din del oavsett hur det blir för honom, vad har hjälpt dig hitintills att hålla dig nykter? Vad behöver du för att fortsätta på din bana?

Fortsätt gärna skriva här, ibland tar det tid innan man får svar och läs gärna runt. Hoppas du hittar något som blir hjälpsamt för dig!
Vänliga hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Hoppas allt är bra med dig, skickar mina tankar till dig/ kram

Till Tjalle, vars tråd jag läser och som hjälper mig mycket; tre veckor för mig nu... den HÄR gången. Du skriver att du läser en hel del och jag ville tipsa dig om en bok som jag fick av en beroendeterapeut för många år sedan, Boken är "The addictive personality" av Craig Nakken.
Underrubriken är: "Roots, rituals, recovery". Ha, ha, den är så läsvärd att jag blev tvungen att skapa en användare! Passar på att verkligen tacka er alla som delar med er av er kamp. Tack!

Känner igen mig så mycket i din ensamhet och längtan efter något annat. Men till lite tröst kan jag säga att för varje dag som går känns det som jag är på väg till något nytt, det ger hopp och styrka.
Så många kramar och styrka till dig, det finns hopp ❤

Det är så gott att känna igen sig i andras berättelser. Man blir mindre ensam då. Botten i mig är också botten i dig.
I dag när jag promenerade vid havet och Lp skivan i hjärnan gick där och malde. Bytte jag spår. Tänkte på vad du/ni skrivit. Arbeta långsiktigt. Det gick bra en stund. Det var en befrielse. Jag tänkte på att jag vågade skriva här. Och vilket stöd det faktiskt ger. Tack.
Funderade också mycket på det här att släppa taget. Inte bry mig så jädra mycket. Men jag är ju livrädd. Utan alkohol? Men.. kanske först då den djupa känslan kommer att inte vara beroende av bekräftelse och kärleksbevis. Har prövat yoga men jag var så speedad i det taget att jag låg en halvmeter ovanför golvet och flåsade som en guppy på torra land. Men kan tänka mig att pröva det igen. Frukten faller när den är mogen och jag var väl inte mogen för yoga då. Men då står jag inte bara och väntar på mannen. Utan tar ansvar för mig.
Ett ögonblick i sänder.

Hade jag druckit hade jag troligen svept två snabba glas för att senare hällt upp ett stort druckit långsamt för att sen däckat.
Men nu fick jag ta hunden och gå till skogen och pratar av mig med träden, de skvallrar aldrig ☺
Du undrar hur jag gör Rädd och har ingen riktig att prata med, men har ett knep som funkar på mig. Är jag ledsen, arg så börjar jag gå tills det känns ok när det gör det vänder jag hemåt. Många steg blir det och har många samtal inne huvudet.
Tror det var en av orsakerna till att jag mår så dåligt när jag dricker, blir slö och har ingen energi.
Är ju från en släkt där vi alltid låtsas vara glada och undviker det obehagliga så faller in i den rollen.
Gick till en psykolog för många år sedan, slutade med att hen berättade om sina problem, så är duktig på att hålla fasaden uppe.
Sysifos tror att det är där det börjar pysa över, inte släppt på ventilen på ett tag.
Leverjag skönt att du säger att ilskan försvann efter ett tag och som du skriver sunt att man reagerar.
Så önskar er en lugn tisdagskväll/ kram och styrka

Tja vad ska jag säga. Julmingel och så julhelgen var det som jag oroade mig för... Det blev ett glas bubbel direkt i entrén. Plötsligt stod jag där med glaset i handen. Ingen frågade om jag vill ha, det kom bara fram på en bricka och min hand sträcktes ut. Till maten ett glas rött och jag klarade att stå emot ytterligare ett glas. Julfesten tackade jag nej till. Vågade helt enkelt inte. Men ändå blev det så att jag hamnade till slut tillbaka i gamla vanor. Det har gått ganska bra men nu är jag tillbaka på ruta ett. I helgen drack jag 3 flaskor vin och de sömnlösa ångestfyllda nätterna med tryck över bröstet är här igen.

Det har tagit emot att komma tillbaka till forumet, men jag vet att jag behöver vara här. Jag har nu loggat in igen och ska använda tråden, för den hjälper. Jag har ikväll läst alla mina och era inlägg på tråden. Det kändes viktigt på något sätt, för att gå vidare. Jag behöver tråden och er för att stå emot a. Livet är inte så lätt och när sjukdom (min lillasyster har insjuknat i cancer igen), stress, oro, ångest rider en, kan a erbjuda ro. En falsk, farlig och kortvarig ro visserligen. Det är dags att ta ett nytt beslut om nykterhet, så idag är det dag 2 och jag hoppas på att få sova. Jag ska ta en dag i taget och stå emot de frestelser som kommer. Jag lever tyvärr inte i en alkoholfri omgivning (men vem gör det?) och jag behöver finna redskap för att hantera situationer som är utanför hemmet, som konferenser, företagsmingel mm. Jag får väl binda händerna på ryggen ;)

Tack Leverjag, för din efterlysning av mig! Vi kommer att höra mer nu framöver.

Har läst igenom det mesta i din tråd rabarber och är grymt imponerad! Att gå från att dricka dagligen till noll är otroligt starkt gjort! Kul att se hur du NS och alla andra lyckats peppa varann att hålla emot! Jag är också inne på din linje med alkoholfritt vill kunna umgås socialt och vanligt men utan att leva med dödsångest över mitt drickande. Har laddat upp med diverse olika A fria alternativ så det finns tillgängligt när suget kommer! Solen skiner idag och det blev grillat till middag men ölen var A-fri det känns fantastiskt!

All styrka till dig och alla andra! ?

Jag har ätit lunch med kompisar varje dag på stan sen jag kommit hem. Gått i skogen med en kompis som var ledig osv. Sen jag blir trött och måste sova middag.. :) Sviter av infarkten och stillaliggande på sjukhus, plus förkylningen då. Vad mysigt att du fikade ute med barnen. Det ska jag göra i helgen med min dotter.

Bra att du avstod 6-packen!

Jag harvar på här och det går bra. Fikade med barnen idag. Utefika i det fina vädret (skolkade lite). Och var faktiskt sugen på kaffe, snarare än vin. Jättekonstigt (men bra!). Konstigt också eftersom jag inte är en kaffemoster alls. Dricker extremt sällan kaffe annars. Det blir nya saker här hos mig hela tiden tycker jag ;)

Hur har du det? Är du pigg så att du kan göra saker? Eller är du fortfarande i sviterna? Hur känns dygn 17 så här långt?

Styrkekramar