Senaste kommentarerna i forumet

Vad glad att du har det i huvudet, jag borde haft alkolås på min telefon, usch ryser bara jag tänker på det

Jag måste bara lägga till nåt mer jag gör när jag dricker som jag verkligen ogillar. Jag har dialoger i mitt huvud men människor jag inte gillar. Kan vara kollega, chef, läkare, granne etc, där jag ältar fel och diskuterar. Har alla svar om vad jag vill göra åt situationen just då, men gör sedan ingenting dagen efter då jag är för trött och inte heller minns allt bra jag tänkt ut. Eftersom jag faktiskt inte låter familjen märka av berusningen, så kanske det här är den elaka alkoholisten i mig. Den som dyker upp på anhörigsidorna. Må den jäveln aldrig dyka upp inför min familj. Även om jag då tycker att jag är nyanserad och ok, så känner jag ju att det försiggår ett ältande och ilsken kritik. Och vem gillar att älta?

Hej.
Jag jobbar på en förskola och utifrån det perspektivet tycker hag att du ska berätta vad det är som är på gång.
Det är jobbigt men vi som har hand om barnen kan bemöta dem på ett bättre sett om vi vet om det är ngt speciellt på gång. Vi har tystnadsplikt så det sks stanna inom personalgruppen.
Kämpa på nu.
Funders på om du känner dig bekväm över huvud taget med att hsn hämtar. Annars finns det andra slternativ.

Det är jättesvårt när det gäller sina egna barn men jag vet att barn ser o hör mer än vad vi vuxna tror. Men ssmtidigt vill jag tro att just mina barn inte hör och känner samma sak.
Kram

Idag funderar jag över mitt beroende och vad som gör att jag väljer att inte ta ett återfall.
Rädd, nått min botten och att vara ärlig mot mig själv.
Lite rädd att jag ser detta som ett projekt och faller när jag uppnått vissa mål.
Funderade på om smygdrickande ger mer för att man tror man kommer undan med det, ungefär som de som snattar för spänningen.
Vi bjuder på väldigt mycket vin i det här landet, bara förra veckan var det flera tillfällen som någon undrade om jag inte ville ha vin.
Skulle låna en sak av grannen igår och hon undrade om jag inte ville ha ett glas, sådant har jag inte tänkt på innan.
Nu blir det en stund i solen och väljer vara nykter idag/ kram och styrka till er

Jag läste ditt långa inlägg igår kväll och vill mest bara tacka för ett väldigt intressant och viktigt inlägg. Jag själv funderar mycket kring alkoholfrågor och har varit inne på hur olika diagnoser kan påverka ens drickande. Så jag tycker att det du skriver är jätteintressant. Det jag har undrat över är om ens förmåga att stå emot alkohol försämras om man har ADHD/ADD eftersom att impulskontroll brukar vara något man har lite svårare för vid dessa diagnoser. Det kanske är lite samma vid borderline? Hur som helst, jag tänker att man nog inte ska jämföra sig så mycket med andra utan utgå från sitt eget mående vare sig man har diagnos eller ej. Att dricka en gång i månaden kan leda till jobbiga konsekvenser som får en att må väldigt dåligt och då är det inte värt det för sin egen hälsas skull trots att omvärlden kanske inte ser på det som problemdrickande. Ett jättefint och klokt inlägg av dig!

Kram

Skönt att du är tillbaka och kanske något klokare, för vi lär oss hela tiden.
Så kram och njut av våren

Grupprabatt! ?

Känner som du att forumet ger styrka och hopp på något vis! 15 dagar är grymt bra, jag har som sagt klarat 3 veckor som max är som att det inte går längre! Men den här gången känner jag annorlunda vill och ska hitta glädjen utan A!

Jag kommer att skriva varje dag här i forumet för att inte glömma den dåliga sidan som man så lätt gör. Kör hårt rabarber och kämp vidare!

..för att jag inte svarar när han ringer och i dagsläget väljer att ha kontakten kring barnen via sms. Jag känner mig som en liten fläck. Då säger han så... Att jag sjunkit lågt. Men det är han som trakasserar sin familj på fyllan! Och han anser mig vara låg och ryggradslös!
Nu säger han att han vägrar svara på sms, vill jag något så måste jag ringa.. Vilket gör att jag står standby och totalt låst, kommer han hämta barnen eller kommer jag behöva gå från jobbet?
Jag kan inte planera villa pass jag ska ta eller inte... Kommer han hämta nu på onsdag när jag jobbar kväll eller ringer dom från dagis 17.30 och jag måste slänga mig iväg? ?

Bravo! Vad härligt att du kommit fram till detta! Och vad skönt det måste kännas!

Vi är med dig hela vägen! All styrka till dig!

Kram!

Grattis till ditt beslut!! Och du verkar redan nu ha ett antal aktiviteter/strategier i plan! Bra! Läs i forumet, det är många här som är i samma situation som du. Det ger styrka och stöd. Jag hade aldrig klarat av att vara vinfri (15 dgr, låter kanske inte så mycket, men för mig är det jättestort!) utan att ha stöd härifrån.

Du verkar vara på god väg! Det största steget är att ta beslutet att förändra sin situation. Fortsätt skriva, läs i andra trådar!

Stort lycka till! Vi hejjar alla på dig!

Jag behöver verkligen den kramen & smittas av din styrka.
Sanningen är så brutal och jag är rädd för rädslan.
Den kan lindras med kärlek. Men kanske det är att börja tycka om sig själv och inte vara så beroende av kärlek.
Beroendet har många ansikten.
TACK för stöd.

Grattis! Och kämpa på!!

Spräcka bubblan och se sanningen, försök stå kvar fast känslan av oro kommer.
Även om det är hemskt lär man sig efter ett tag att man överlever och blir starkare för varje gång.
Så djupa andetag av vårluften och fyll kroppen med energi.
Kram och styrka till dig❤

Mannen kom hem i går efter en vecka. Dessa förväntningar som jag har så svårt att hantera. Kommunikationen fungerar inte så bra. Har insett att det handlar mycket om maktspråk & gränser. Indirekt blir det mesta mitt fel. Försöker att släppa taget om att få kontrollen, att veta hur han tänker. Varför han reagerar som han gör. Varför han straffar mig med tystnad. Jag är tydlig en stund med hur jag tänker och vad det gör med mig. Alltså jag nappar på betet men därefter straffar mig själv med att jag inte är tillräckligt bra, snäll, förstående. Alkoholen har dövat min rädsla, och att jag på något invecklat sätt som jag själv ännu inte förstår tröstat mig och jag känner mig mindre ensam för en stund. Men som inser att det håller inte i längden. Skuld och skam kommer som ett brev på posten. Känslorna blir mig övermäktiga och jag vill fly. Jag har gått till alkoholen. Jag tystnar och blir ledsen. Jag är avundsjuk på att han kan hantera situationen och lägga skulden på mig. Jag blir svartsjuk på de som får hans tid, han är fantastisk när han sätter en annan människa i rampljuset. Jag har gått så långt ibland att mina barn kommit i andra hand för att han skall bli glad och nöjd. Efteråt hatar jag mig själv att jag knappt vågar tänka på det. Jag är rädd för att bara hantera situationer och inte leva mitt liv. Jag har stått ut i smärtan för att jag sedan vet att jag kan döva min ångest med alkohol. I dag, denna vackra dag, andas jag och övar mig i att vara jag, som jag glömt bort vem jag är.
Men idag lyser solen. Och jag skall hålla mig nykter. Face my fear.

Tack äntligen fri för att du delar med dig av din resa! Jag står idag där du var på botten och har tänkt påbörja min resa efter många års försök känner jag att det inte finns nån annan utväg än helnykterhet. Har högt blodtryck, blodfetterna skyhöga så hälsan är riktigt i botten. Men nu vill jag ta mig tillbaka till livet barnen å allt annat som A håller på ta ifrån mig. Är så skönt att läsa hur du lyckats och se att det är möjligt! :)

Ska även skriva av mig här på forumet för att inte glömma! Som jag alltid gjort. Funderar på att gå på ett AA möte vid tillfälle men är livrädd för det av någon anledning....

Läser det du skriver och tar till mig varje ord. Tänker på det som du beskriver kring total förändring i livet - att inte bara leva i kampen om att vara drogfri utan säga ja till hela livet så att säga och dör alkoholen helt enkelt inte får plats. Du är klok som läser på fakta kring sjukdomen och ditt fokus på att leva fullt ut gör att du kommer bli en av de som berättar om sin 30-åriga nykterhet på något möte eller kanske inte - du kanske bara kommer konstatera i förbifarten att "just det, jag ju inte druckit det där giftet på en sisådär 20-30 år" Fortsätt skriv om dina tankar - du hjälper många här att komma vidare!
Tack från hjärtat!

Tja armswett! Känner igen mig i allt du skriver har precis samma dryckesmönster nykter mån - fredag sedan korkar jag upp och har gjort så sedan tonåren. Lever med sambo och 3 barn som helg efter helg får lida av mitt missbruk. Började dricka när jag var 12 och är nu 32 och helt ärligt har jag försökt sluta till och från senaste 10 åren. Känner nu att jag är helt färdig med A men likt dig är jag livrädd när jag tänker på att Aldrig dricka igen men jag vet att jag måste hitta något positivt i det beslutet.. Jag ska ta dag för dag här på forumet nu det ska fanimej gå! Hur går det för dig? Ser att det är ca en månad sen du skrev.. Det är alltid där det har varit tyngst för mig, och jag har fallit tillbaka. :(

Tack forumvänner för era kommentarer.
LenaNyman, du behöver inte vara orolig. Det är över för den här gången. Jag har vaknat.
Studenten, såg att du också varit där OCH besökt AA. Läser om ditt hektiska liv och ingen vila och där känner jag igen mig... Jag super mig till en stunds vila (för att citera LN). Tror på dig (och mig) ändå. Det blir bättre och vi blir ju båda uppenbarligen bara än mer trötta av alkohol.
Jo, Vilja, fyra stycken... Jag och du har haft väldigt speciella situationer i livet och använt det som ursäkt. Jag tillbaka i riktigt gamla hjulspår tills jag vaknade upp. Vi borde kanske alla gå i nån slags kbt och förändra våra beteendemönster. Kanske kan få grupprabatt?
Och AlmaAmanda, det är många här som snubblat på vägen. LN med sin årsmykterhet är en av dem. Tror verkligen att det här är en process där man får reflektera över drickandet, triggers och beteendet. För mig ger smygdrickandet en viss kick, men är också oerhört skamfyllt. Nu när jag vaknar upp ur ångorna drömmer jag mardrömmar om upptäckt. Svettas, men känner mig piggare. Jag blev så trött, så trött av alkoholen. Kan absolut inte fatta hur det blev så mycket och de val jag gjorde. Sjukt beteende helt enkelt. Som förr. Borde ha skrivit upp varje droppe härinne, men det gjorde jag inte. Så nu kan jag heller inte minnas när och hur och jag var ändå inte så full så att jag har minnesluckor. Rättfärdigade drickandet för mig själv med tråkiga yttre omständigheter. Och visst är det så att varje intag av alkohol ökar risken för att det ska dippa över och ökar suget. Återgick till mitt a-fria vin. Vilken lättnad det var, nästan gott också för att tvinga i sig det andra, DET var verkligen inte gott.
Nej, smygdrickandet vill jag verkligen lämna bakom mig. Ovärdigt, ångestskapande, onyttigt och farligt. Farligt för att det verkligen för mig startade nåt som jag inte ens märkte.
Vitsippor får det bli nu, i alla fall tills gullvivorna kommer. Och inga mer flaskor i garderoben.

Inga problem att hålla sig nykter idag, jobbar och är motiverad! Ångesten och oron hänger dock kvar! Varför utsätta sig för det här helg efter helg år efter år... Håller på att läsa lite om hur sjukdomen påverkar och lurar hjärnan att dricka. Nån som har bra tips på bra litteratur för en som måste bli nykter? Har varit i telefon kontakt med AA idag och ska på mitt första möte på torsdag, känns skönt men skrämmande...

Din tvåårsreflektion var precis vad jag behövde! Tack! Förändring tar tid men oj vilka positiva effekter du fått skörda nu. Glad med dig! Tack för ditt inlägg om detta!

Spritsippor som vill bli vitsippor.
Sisyfos, tack att du berättar om din dipp. Jag undrar ibland hur alla här klarar det så bra, från en dag till en annan så är det bara nykterhet. Att läsa LenaNymans senaste inlägg kändes därför oxå så bra o hjälpsamt. Ett tvåårsperpektiv över en beteendeförändring - det är vad jag tror på!
Jag har fått ökat sug av varje återfall. Att klara att dricka i smyg lurar mig att tänka att "den utvägen ju finns om jag inte klarar det här." Men det är ju inte vad jag vill, inte vad vi vill även om vi nu o då "klarar" ett par dagar med sprit i garderoben o ingen denna gång upptäckte oss... Jag vill alltid stå för det jag gör o smygsupande är inte en av dessa saker. Så jag hämtar styrka med dig o återgår till planen: en vit dag i taget. Idag väljer jag att vara nykter. Kram o varma tankar

Har såväl även jag besökt vattenhålet de sista 2veckorna. Gjort mig ofantligt trött jag med, inte skrivit om det dock, utan mest kört på. Idag är det nog igen. Men jag tänker på dig! Och tack för din kommentar ❤️
Kram

Det var både läskigare än vad jag trodde och enklare än vad jag trodde.
Innan jag gick in var nog min puls i 180, men vilket välkomnande jag fick. Första 20 minuterna pendlade jag mellan att känna mig tårögd, varm och glad. Och väldigt torr i munnen. Men när hela "ångesten" över att jag satt i rummet och tankarna samlat sig var det faktiskt riktigt trevligt.
Snälla människor. Vanliga människor. När mötet var klart kom det fram några och sa hej, en tant log och kramade mig, några ville skaka hand. Jag kännde mig verkligen välkommen, och icke dömd.
Jag tänker och kommer gå på fler möten. För det var inte så farligt.
Jag berättade även för mannen (efter mötet) att jag hade gått dit, han supportar och sa att det inte förändrar något. Han är glad att jag är glad, och trygg med att jag jobbar på mig själv.

Kram på er alla ?

Jag håller i! Det svajjar till ibland, men det går över förväntan tycker jag.

Är dock helt fascinerad av mitt matintag. Jag äter som en häst! Det finns ingen botten i mig. Har gått upp 4 kilo på dessa två veckor! Hjälp! Samtidigt så åt jag extremt lite innan, hade ingen aptit, så det är ju bra att man får i sig mat istället för att få i sig allt i kostcykeln genom att dricka vin...eh..

Nu blir det en nattmacka ;)

Kämpa på superhjältar! May the Force be with You!