Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull, bra jobbat

men mitt största problem är att jag dricker hemma själv, även om jag dricker mycket på fester med, fast det har bivit bättre, både hemma och bortadrickandet.

Jag vet att när jag inte är där så finns ingen trigger, det är mig han går på, barnen får vara vittnen. Därför hämtade jag inte mina barn igår, idag gör jag det. Han ringde nyss, jag svarade inte. Hela jag blev svettig och illamående när jag såg namnet på displayen ?
Vi hade kontakt med soc förra året när jag ringde polisen vid ett tillfälle när han kom hem full.. Men den utredningen slutade med att både han och jag fick viss vilka duktiga skådespelare vi är så den utredningen avskrevs..
Det är så svårt att väga av, säg att 75% av tiden är bra och rolig.. Men när han är på det där humöret och dricker så blir det en mardröm. Eller när han dricker och inte blir arg utan bara skitjobbig och ska väcka mig mitt i natten och prata om grejer som är helt oväsentliga och han bara inte kan ta in ett enkelt jävla " gå och lägg dig, vi kan prata om det här imorgon"
När han är ute så tar jag sömntabletter för att förhoppningsvis sova igenom när han kommer hem men jag blir så orolig för om jag måste ta mig och barnen därifrån kan jag ju inte ha tagit tabletter, då brukar jag ladda med nr till taxi. Stänger av ljudet ifall han skulle ringa..men kollar ändå telefon var 10 min... Varför är man så jävla orolig för någon som helt klart skiter fullkomligt i sin familj? Det här med att jag vänder barnen emot honom kan han dra även om han inte druckit så mycket.. Jag tror att han har väldigt dåligt självförtroende.. Jag tucker synd om honom.. Men jag har fått diagnosen PTSD och mycket tyder på att det är pga mitt liv med honom...

Skall läsa dina ord varje gång jag tvivlar och tycker livet är pest utan vin.
Så tack igen för dessa ord som ger sådan styrka till oss som är på väg❤

Hur går det för dig? Jag känner igen mig i din berättelse och har tagit hjälp. Min resa börjar i morgon. Ska nämligen till ett behandlingshem. Kram! ❤️

Tack för dina inspirerande ord! Härligt att läsa om din resa och ännu en gång få motivation att fortsätta kämpa.

Tack för att du delade med oss!

Bra gjort på festen Vinärgott! Var det svårt?

Hej Lovinglife!
Min helg har varit nykter, hur var det för dig? Nu kommer jag inte ha några problem på ett tag, tills nästa tillfälle att"fira" kommer, om ett par veckor när vi ska gå ut och äta middag, födelsedagsfirande. Risktillfälle. Jag ska försöka hänga kvar på detta forum och fortsätta skriva då och då, anstränga mig för att inte glömma, inte luta mig tillbaks. En vecka, en månad i taget. Tänk vad skönt det vore att för alltid slippa dagen efter-ångest (eller snarare veckan efter-) och minnesluckor.

Jag blir så glad av att läsa detta, Du förtjänar att må bra.

:)

Helgen har bjudit på ett otroligt sug som jag föll för. Besviken på mig själv, men min rådgivare har sagt att jag får räkna med det.
Men ändå ett bakslag. Såg en bra bild på facebook som gick ut på att man måste misslyckas många gånger för att lyckas.
Det är väl så, men är ändå hård mot mig själv. Hur går det för dig Flärpen?

Tack Mt för ett underbart program ❤ och Christoffer så avundsjuk att du gjort detta, nu kommer min hjärna vara upptagen med detta.
Andreas jag tror att vissa bråk måste man ha, men tror lyckan till ett bra förhållande är att verkligen bry sig om varandra. Där dödar alkoholen och känslorna är inte längre äkta.
Tyvärr så är jag och mannen på två helt olika platser i livet och börjar tro att mitt nya jag skrämmer honom.
Men vi får ta ansvar var och en för våra känslor och beslut och jag gett honom alla chanser.
Så inga mer bråk utan vill han springa ikapp mig så blir jag glad, om inte får jag leva med det.
Bollan detta är svårt och ledsamt, men känner mig stark i att inte låta honom dra med sig mig.
AlmaAmanda jag hoppas du slår följe med mig❤
Kunde nästan tro att jag blivit frälst för känner mig så trygg i mig själv och gör saker utan drama.
Hämtar min kraft här och i skogen, ni ger så mycket styrka genom att dela på denna sidan ❤
Så är en liten bit på väg och väljer att vara nykter idag/kram och styrka till er hjältar

I botten av oss finns glädjen & ljuset. Det gäller som du skriver att hitta själva tändaren. Inte bara undvika demonerna. Det blir ju så tråkigt & tröttsamt i längden. Men att finna styrkan i att det är jag som styr. Jag kommer att få utmaningar i brottningskamp vem som skall ta hem ronderna. Men det får bli en match i taget.
Du skriver & jag ler. Så gott att läsa.

Instämmer till fullo!!
:)

Kan bara beklaga din fruktansvärda livssituation?, och jag kan tillägga att det var som taget ut min. Jag kunde inte ha beskrivit mitt helvete bättre.
Jag tassar runt här mest och läser för brinnande livet men gör sällan avtryck i någons tråd, mycket pga att mitt liv med mannens alkoholmissbruk är så himla destruktivt att jag inte ens orkar skriva om allt?
Men när jag nu ikväll läste din trådstart så kände jag direkt att jag bara var tvungen
att skriva några rader om att våra liv verkar så lika. Att få höra att JAG vänt barnen mot honom är som du skriver så ledsamt att höra, när man vet att det har han klarat så bra själv genom åren?
Tyvärr har jag inga bra erfarenheter av soc, vi hamnade i deras händer för ca 5v sedan efter en traumatisk upplevelse för mig och barnen. Vi var på ett samtal samma vecka och sedan dess har jag inte hört något mer. Jag tänkte att NU äntligen får vi hjälp jag och barnen, men icke...
Trots att jag berättade att vi levt i missbruk ända sedan första barnet föddes för 21 år sedan.?
Så nu går vi här hemma å mår bara sämre å sämre, vi försöker stötta varandra men det är svårt när man levt både som anhörig och medberoende så länge.
Fast socialen i din kommun kan ju vara "bättre" än där vi bor.
Fortsätt å läs i forumet det kommer att hjälpa dig mycket.??
Styrkekramar till dig❤️

Idag var jag extremt bra att lura min hjärna. Jag tror att ibland, som alkoholist överanalyserar man och över interpreterar och fastnar i onödiga tankerutiner.
Faktum är att jag är alkoholist. Varför?
1) Jag hade otrygg uppväxt med en mycket traumatiskt händelse som resulterade i ambivalent anknytningsmönster
2) Jag ärvde MAO-A genen, en lång variant, som hos kvinnor ger högre känslighet för miljö, benägenhet till depressioner, alkoholism, men också kreativitet och möjlighet att lösa problem på oväntade sätt
3) Min nucelus accumbens i hjärnan och tillverkning av dopamin har blivit riktigt rubbade av alkoholen på senaste tid.

Jag kan inte bara sluta dricka och lämna min kropp utan alternativ. Jag vill hjärna leva utan alkohol, men jag vill inte bli glad bara för det att jag inte är bakis. Jag vill leva fullt ut, känna meningsfullheten, glädje, pirrande känslor och so on.

Ingen kan förändra mitt liv, bara jag själv. Ingen kan berätta för mig vad mitt belöningssystemet gillar, jag kan bara upptäcka det själv.

Vi är individer och svarar olika på olika stimuleringar. Jag vet 100% att jag inte reagerar på godis, avskyr choklad and blir aldrig beroende av dataspel.

Vad är det som funkar då? Hårt träning verkar få igång mitt belöningssystem. God mat. Utmaningar i arbetslivet, men inte såna som är för påfrestande. Uppskattning av andra människor. Kroppslig kontakt med andra människor. Smekningar. Fotmassage. När någon borstar mitt hår. Doften av nybakad bröd, apelsinblommor och en del andra dofter. Musik. Varmt, doftande bad. Skratt. Beundrar av andra människor. Färger. Blommor. Spännande böcker.
Att brodera. Att retrahera och låsas att jag är barn. Att köpa kläder (farligt, farligt!).

Så, det gäller bara att sätta igång och lura jävla nucleus accumbens, för att så idiotisk gammal del av min hjärna kommer inte att bestämma över det hur JAG vill leva.

Så, det är bara att sätta igång och stimulera min hjärna, ha ha.

Usch, denna ångest.. Har så många tankar just nu men vet inte riktigt själv hur dom hänger ihop ännu. Har slarvat med min antidepressiva så jag hoppas att det bara beror på det, att ångesten snart går över igen. En månad sen idag jag förlorade en nära familjemedlem, känns som att livet bara är en mardröm just nu. Låter bli att tänka på det, för jag förstår inte hur jag ska kunna hantera att ha förlorat någon som jag stått sida vid sida i nästan 23 år. Ofattbart. Oroar mig bara för när den dagen kommer när det faktiskt hinner ifatt mig och jag förstår vad som hänt.. Nog om det, nu blir det läggdags igen, dag två som nykter avklarad utan problem. Skickar massor med kärlek till er alla här på forumet! ?

Hej på er forumvänner,

Det var ett tag sedan jag var inloggad på forumet. Jag har följt er, mer eller mindre varje dag, men jag har varit alldeles för trött för att skriva egna inlägg. Just nu har jag diverse husprojekt på gång. Arbetsdagarna har varit långa. Jag har, mer eller mindre, stupat i säng på kvällarna. Man är ju inte lika ung och stark som man en gång var. Det är förvånansvärt hur pass lätt det är att hålla suget borta när man är 100% aktiv med andra aktiviteter. Nåväl, efter kommande vecka ser jag ett slut på projekten och då gäller det att vara fullt vaksam igen.

Jag "firade" två månaders nykterhet i fredags. Inte så mycket att hurra för men det känns ändå som en helt OK period (till att börja med). Det går något bättre för varje dag men vis av min erfarenhet vet jag att faran kan komma smygande fortare än kvickt.

Min andra anledning att "fira" är att jag nu varit fri från insomningstabletter i över en vecka. Eftersom jag, liksom många andra alkoholister, haft en panisk skräck för att inte få sova tillräckligt mycket har jag använt insomningstabletter mer eller mindre konstant i över 10 år. Inga mängder, som mest en tablett om kvällen. Denna dos trappade jag dock ner till en halv under någon vecka, sedan en kvarts tablett i ytterligare en vecka och nu tablettfri sedan över en vecka. Det känns minst lika skönt som att hålla sig ifrån A.

Tyvärr har jag ytterligare en last som jag inte kan ge avkall på ännu. Jag snusar något alldeles kopiöst. Konsumtionen just nu är säkert väl över en dosa per dag och har tilltagit efter min avhållsamhet. Den dag kanske kommer när jag kan ta tag i snuset också men just nu är det inte läge.

Sköt om er alla ni tappra och beundransvärda kämpar/Tjalle

Nämen fy vad jobbigt! Välkommen till värdens bästa forum.
Rent spontant säger jag att du måste få bort barnen därifrån och naturligtvis dig själv. Detta är inte ok för dem. Ring och gör en orosanmälan. Ring socisltjänsten o be om hjälp. Ditt barn tycker jag du ska ta med dig på en gng. Men osäker på hur det fungerar med de sndra. Finns någon mamma slm kan hjälos till kanske?

Jag har pratat med både socialen och annan instans sng min egen brytning med barn inblandade. Alla säger att barn ska inte vara i ett hem där det förekommer missbruk. Det är ju knget tvivel att de här barnen förstår vad som pågår. Ring socialjouren och berätta.
Ni måste ta er därifrån nu.

Gortsätt o läs andras trådar. Det ger myckrt förståelse och kunsksp inom detta. Många erfarna männidkor som delar med sig.

Lycka till nu och håll oss gärna underrättade.
Kram

Hej, det finns ingen hejd på mitt drickande längre när jag dricker, kanske två ibland tre dagar i veckan, jag vill ta ett par glas vin, det blir många fler, jag undanhåller antalet även från mig själv
Igår var jag så onykter så jag har minnesluckor, jag har erkännt för min man och jag har allt stöd från honom han ska hjälpa mig, men jag måste göra det. Det värsta är att jag skulle till jobbet i morse och dit kommer jag endast om jag kör bil???Hur tänkte jag?? Inte alls....jag körde och planerade vad jag skulle säga om polisen tog mig, men om jag hade kört på någon då??? Usch jag mår så dåligt av att tänka vad som kunde ha hänt.
Jag önskar att jag kunde hålla mig till ett, ett par glas vin och god mat med min man, så vill jag att det ska vara, men HUR kommer jag dit?
Jag hittade er, finns det någon som kan ge mig råd, jag har bestämt mig för att inte dricka en droppe på två månader, till att börja med, tänker jag rätt????
Ångest kommer jag att ha, men inte mer än det jag känt idag
Allt gott ❤️

Riktigt bra skrivet!
Hjälpte mig att tänka ...

Tänkte på dig i dag på promenaden i eftermiddags. Tänkte just om du besökt "hålet" eller om det var ngt annat. Skönt att du är tillbaka. Det hjälper i alla fall mig att hålla tankarna i den riktning jag vill. Har varit så trött också. Idag helt omänskligt trött efter 16. Orkade knappt släpa mig runt i affären. Funderar om det är ljuset, jobbet, kraven, för lite sömn... Fick lägga mig och vila och skippa det jag tänkt hinna med. Försöker mota tankar om otillräcklighet borta. När jag läste om PAA, så finns kanske en del av förklaringen på varför jag inte riktigt orkar med det vanliga tempot, i det.?

Du har orkat så mycket och antagligen stoppar du ner behov och känslor i en byrålåda för "viktigare" prioriteringar? Behovet av att bara bli tom, få tyst, inte känna något alls är starkt när jag bygger upp inre dämningar...

Visst mår man verkligen skit av att dricka! Jag hade nästan glömt hur det känns att vara riktigt bakis. Vidrigt!

Bara att fortsätta, en dag i taget och fokusera på hur vi kan hantera tröttheten bättre, eller hur. Det kommer att gå bra. Var rädd om dig.

Kramar ???

Tror att jag just nu har varit med om den jobbigaste månaden i mitt liv. Och jag har tyckt att jag behövt alkohol ibland. Druckit, inte så där okontrollerat som förr utan lite "lagom", men något mer alkoholfixerade den sista veckan. Men så nu till helgen tillbaka till hela gamla beteendet. Smygande, bälga vin så att det tar slut. Tvingar mig att dricka, det smakar illa, men det ska ner.., så sjukt, sjukt trött var jag i helgen. Blev kanske det av att dricka, eller så var det därför jag drack från början. För att jag var så trött. Och idag vaknar jag upp i en mardröm om att jag försöker gömma flaskor och blir upptäckt. Och jag känner mig så trött, så trött. Tillbaka i obehagskänslan i kroppen. Lätt huvudvärk, nej fy sjutton. Jag vill verkligen inte tillbaka dit. Ska inte köpa hem nåt mer helt enkelt. Jag vill verkligen inte ha.

Vad skönt att du är tillbaka. Och vi har samma erfarenhet av Alkoholdjävulen vi två. Har haft en date i helgen. Men idag fick jag en sån enorm Flashback på hur jag mådde, hur trött jag var, hur orolig, hur skamfylld. Nä för tusan, jag har lämnat det livet bakom mig. Herregud! Vad är det som gör att man dras dit egentligen?

Det finns många kommenterar som jag tycker är så klockrena här. Jag har liknande belöningseffekter & tankar kring A. Så himla skönt att läsa!!
Har redan tankar kring nästa helg då svärföräldrarna skall bo hos oss & jag behöver vin. Vet inte hur det skall gå annars.
Vill ha min snuttefilt!!!

Jadu Lena, Låter bra mycket bättre än mitt uppvaknande idag det där. Inte för att jag är där och ber Gud om att dö, men vaknade upp med en välbekant obehaglig känsla i kroppen. Alkohol, ja jäklar vad klok du är som har lämnat det bakom dig. Jag har också haft det körigt och könslointensivt och valde att återvända till gamla ovanor. Nä, så mycket klokare det är med balanserad och harmonisk.
Hoppas middagen blev god. Jag fick ordning på mig själv, tog en promenad, njöt en stund i solen, lagade en god middag och känner mig på banan igen. Kram på dig!