Senaste kommentarerna i forumet

Detta är ju något att ta till sig och tänka på under resan. Skall försöka hitta mer om detta, tack igen

Hej!
Nej du överdrivet absolut Inte. Tror inte våra alkoholister förstår hur de påverkar oss anhöriga, de vill nog inte ta till sig det för det skulle ge dem mer ångest. Så länge de fortsätter dricka så bryr de sig inte om nåt/nån annan.
Visst har de känslor naturligtvis men alkoholen styr fortfarande.
Hur känner du, vill du ha honom tillbaka? Har han insett att han har alkoholproblem?
Måste vara jobbigt att ha hans saker runt omkring dig hela tiden. Kan förstå att det är svårt att släppa å gå vidare då. Han kan inte förvara sina saker nån annanstans under tiden?
Det är riktigt respektlöst av honom att träffas onykter.
Jag hoppas du mår bättre snart
Kram

Dagarna går och jag vaknar upp, mannen är som vanligt sover och smygdricker. Tror han tycker jag är ganska konstig och besvärlig just nu.
Jobbigt att vara trött och full när någon annan är pigg.
Inser ju att detta inte går i längden och vi glider längre ifrån varandra.
Är ju inga bråk så det är ju inte akut men är ju så tråkigt och känner att det kommer bli svårt. För alla vill ju ha ett bra liv och ha något gemensamt med den man lever med.
Och jag börjar känna mig uttråkad och det är ingen bra känsla, för den lockar fram lusten att döva och glömma.
Är ju lite läskigt när man tittar på sitt liv och inser att man helst bara vill resa sig och gå.
Men nu är livet inte så lätt är ju inte bara att skilja sig och sluta på jobbet.
Läste en bok om en kvinna som gav sig ut på en lång vandring, kanske vore en idé. Få tiden med sina egna tankar och göra upp med gammalt och nytt.
Men väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar

Har bara 2 månader kvar tills jag är fri från skolan. Har druckit hänsynslöst tre dagar i rad och idag är jag faktiskt nykter... Är så tacksam för att ni ger respons... Vill gärna höra hur ni gjorde för att ta er ur detta.. Omges för nuläget av riktigt fina människor jag inte förtjänar att vara med. Allt är så stadigt omkring mig men inuti brister det, sakta men säkert...

Rabarber :) härligt att höra att det funkar för dig att vara ute och ha kul utan alkohol! Strongt / Aron

Vilket fantastiskt bra inlägg! Väl förklarat. Viktigt! Tack för att du delar med dig!

Hej NS! Hemma nu? Hur mår du?

Jag har precis kommit hem från middag hos kompisar. De var otroligt omtänksamma - hade botaniserat bland olika A-fria öl, jag hade en hel buffet :) Och mängder med ramlösa i olika smaker. De log stolt mot mig ;) Resten drack vin och starköl. Var en trevlig kväll och så skönt att jag kan känna att det är helt OK att avstå alkoholen. A-fria ölen gör att man ändå känner sig "med" på något konstigt vis. Nu har jag aldrig varit en öl-person, men det funkar. A-fri öl kanske å andra sidan är en jättedum idé för någon som (du) som främst druckit öl tidigare. På samma sätt som jag tror att A-fritt vin är för mig.

Nu har klockan passerat midnatt och vi klockar in vecka 2! Otroligt! Fan vad bra! Hade jag aldrig trott för två veckor sedan. Jag är omåttligt stolt!

Nu kör vi nästa vecka! Heja oss! Och alla andra starka, fantastiska människor i detta forum!

Nu skall jag lägga mig och fundera på vad innebär att vara på den här siten. Imorgon blir inga problem men måndag morgon vid tio blecket lär jag få nypa mig hårt då möjligheten och systemet finns på plats

Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rn…

För min del tror jag många av de fysiska symptomen kommer av att man andas ytligt eftersom man är i sån anspänning och lever med en ständig inre stress. Yrsel, tryck över bröstet, hjärtklappning, muskelryckningar... listan kan göras lång...

Lite av det jag skrev i Solstickans tråd skulle jag vilja förmedla till dig. Din hjärna har blivit kidnappad. Belöningssystemet är ur funktion. Dina vanor och tankar har förändras under åren med drickande. Det går att hitta ur detta. Vi måste bara vara djävligt envisa, ödmjuka och vilja under tiden vi avstår för att fatta hur det är att leva "frisk" och fri.

Lycka till och var snäll mot dig själv. En dag i taget. Läs och skriv. Sköt vätska och mat.

Kram

Ja, försök att släppa allt du inte kan göra något åt nu. Fokusera på hur du väljer varje litet steg framåt nu. Det går och du kan. Det blir lättare. Håll ut och våga tro på dig själv och ditt nya liv!
✨

Imorgon är det söndag och då är det lättare för många att ta ett beslut att inte dricka den dagen. Det beror iofs på om ditt drickande mest handlar om fredag-lördagsfylla (som för mig..). Försök ta en promenad och var stolt över att inte vara bakis. Du klarar detta!

Höga krav, kan förstå det mesta logiskt, påläst och kunnig. Jag själv min värsta fiende.

Jag förstår din dal och efter allt med influensor också. Jag vill ändå varna dig för att skjuta upp vilan. Det har jag gjort många gånger. Ibland är det bra att ha den förmågan att klara hur mycket som helst under vissa perioder, men det sliter. För varje gång tär man lite på pluskontot. Till slut orkar man inte fram. Man kraschar. Det finns verktyg för att vila. Du jobbade och glömde bort att tänka. Så är det med hobbies, träning och meditation. Tror yogan är min bästa medicin nu. Meditation och mindfulness hjälper verkligen. Ge dig 10-20 min och ju mer du tränar desto bättre och lättare går det att komma in i vilan. Det hinner vi ;-)

Maten är viktigare än jag fattat tror jag. Se till att få i dig mellanmålen. Håll blodsockret jämt. Behöver inte vara hälsofreak men att hoppa över måltider är rena självplågeriet både för psyket och vikten. Jag har levt så i många många år. :-(

Och jag? Jag reste och drack lite öl och det var ok. Förra helgen drack jag rödvin för första gången sedan nyår. Knäckte en flaska själv och mådde fördjävligt sedan. Riktigt, riktigt förgiftad kände jag mig. Varför? Någon slags längtan att lätta på trycket. Kom lite ur balans och blev påmind om hur skört det är. Nu är jag på banan igen, tror jag. Känner mig stark i viljan att vara nykter och sköta om mig och använda verktygen som ger mig balans och välmående igen. Stressreducering måste jag aktivt jobba med resten av mitt liv tror jag och självacceptans och kärlek till mig själv. Ett jävla jobbande hela tiden, eller hur? ;-) Det jobbet ger utdelning som är värt mödan nu, upplever jag. Allt annat löser sig bättre också.

Hoppas du inte kräks på mina råd. Vet att du vet men bland går något in på nytt sätt. Man vet aldrig. ;-) Vill så gärna dela med mig av ett ganska långt liv med onödigt mycket lidande som jag kunde ha undvikit om jag tagit mina behov på större allvar och lyssnat på mitt jag med respekt och kärlek.

Hoppas krafter och lust snart återvänder i dig. För det vet vi att de gör, förr eller senare.
Storkram, fina du!

Kväll nu, har lagt mig i sängen för att strax somna. Har haft ångest hela dagen och har det fortfarande, över allt det dumma jag gjorde sist jag drack... Har i alla fall haft fönstret öppet idag och känt den härliga friskluften. Att läsa och kommentera på detta forum ger mig ändå någon form av hopp och känsla av samhörighet. Bara orolig att sakerna jag gjort tidigare på något sätt ska komma ikapp en och att man "råkar illa ut" pågrund av det. Men jag antar att jag måste sluta oroa mig så mycket och istället ta saker som dom kommer, någon gång måste man ändå lägga det bakom sig och bli en bättre person, jag hoppas att jag klarar det nu för jag vill inte vara mig själv när alkohol finns med i bilden. Aldrig mer. Godnatt på er alla fina människor här.

Du är fortfarande ung och jag önskar verkligen att du lyckas få ordning på alkoholkonsumtionen. Klokt av dig att inse att den inte är bra för dig. Sanningen är att den för med sig mycket mer negativt än vi förstår. Det är först när vi lagt av vi märker hur psyket, sömnen, tankar, fokus och koncentration, sociala relationer, den egna viljan och självbilden bl.a påverkats.

Jag vill bara säga att vi är många här som är mycket äldre som heller aldrig gjort bort oss, blivit annat än glada och social med alkoholen de först 15-20 åren. Sakta efter det eskalerar det och beroendet tar plötsligt över våra liv (utåt sett fungerar vi fortfarande någorlunda) och det går snabbt utför. Många här berättar om att de senaste två åren spårat ut och blivit mer och oftare och livslusten är i botten. Men när vi tittar tillbaka så har vi alltid haft en lite för stor glädje i att dricka, alltid druckit upp osv. Våra belönngssystem havererar, depressioner och annat följer med men det kommer smygande under många år. Vi vänjer oss att må så som vi gör med biverkningarna och tror att det är en naturlig del av oss. Vi söker andra svar och förklaringar än att det kan ha att göra med alkoholkonsumtionen. Vi är ju normala och dricker som alla andra...

Vill bara önska dig lycka till och är så glad att du inser detta problem redan nu.
Kram

Det var inte igår, hur mår du? Vad gör du nu för tiden, det var alldeles för längesen vi sågs ;)

Jag vet inte leverjag. Jag har mått ganska piss ett tag. Känts som om att jag levt i ett dunkel, om du frågar vad jag gjorde igår så har jag ingen aning riktigt. Mitt minne har blivit mycket sämre.
Men idag på jobbet fick jag äntligen lite ro, tänka på annat. För jag tror att jag är min värsta fiende i bland. Kanske är det minime som tagit över totalt ett tag, kanske har jag gett henne möjligheten. Är fortfarande inte frisk från influensorna ännu, tror de påverkar en hel del.
Ibland ger jag mig en klapp på axeln. Som igår när jag fick reda på att jag fick ett vg på förra tentan. Då blev jag mindre ledsen, glad nästan.
Det var länge sedan jag gick till min samtalsperson nu, kanske är det därför jag är låg... Vem vet.
Hur som, jag förstår att tankar blir känslor -> mående -> beteende.
Men jag har inte orkat fajtats imot. Jag har inte orkat. Jag orkar inte. Jag är trött. Det finns inte tid till vila.
Jag vet att man ska ta sig tid till vila, men när? Var? Hur?
Jag tänker mig att om circus 7 månader, då kan jag vila. På riktigt. Just nu, not so much.

Jo, min mamma hade cancer tidigare och hon svällde upp som en ballong. Så stress förstår jag är en faktor till viktuppgång. Just nu går jag tillbaka till gamla mönster, att äta normalt funkar inte för mig. Jag är hellre hungrig än att gå upp.
Tror min samtalsmänniska hade skakat på huvudet och sagt mitt namn, men vadtusan ska jag göra? Känns som om att jag är fast i nått hamsterhjul.
Försöker bryta tankar, jag verkligen verkligen försöker.
Jag kommer lyckas, men just nu är jag i en dal. En djup jävlig dal.

Tack för din kommentar leverjag, jag har tänkt på dig ❤️
Kram

Vet du vad jag ibland blir hjälpt av när jag får negativa tankar? Det är inte sant, det är bara mina tankar just nu. Tankar skapar känslor och så har vi hormoner och trötthet som kommer och går. Det är ingen sanning. Just nu känns det så här men vad ska jag göra för att må bättre just nu? Jag kan ju inte ändra på vikten tex just nu eller sjukdomar eller vad det nu är. Ofta när jag tänker efter så hänger humöret så väl ihop med hormonsvängningar, dålig sömn och kost.

Du kör ju rätt hårt hela tiden, verkar det som. Ger du dig klappar på axeln ibland och känner att du är bra också? Vet du, att jag de senaste 10 åren lärt mig att stress är största faktorn till viktuppgång. En person inom vården berättade att det är för vårt cortisol ökar. Har du sett hur människor på cortisonbehandling blåser upp som ballonger? Jag vet att det inte är lätt när man har så många krav på sig men försök att ge dig så mycket vila som det bara går. Riktig vila där tankarna stängs av och sömnen är läkande.

Tänker på dig S. Var rädd om dig!
Kram ❤️

Känns som jag förstår vad du menar och det fantastiska med dig är att du så medvetet verkar lägga märke till förändringen i dig (och Lucas) under tiden. Låter fint och bra som det är nu.

Kram ?

Undrar litet varför du skriver men eftersom du finns här gissar jag att du vill ha stöd när suget sätter in och att du just nu har ågren.
För mig kommer det kritiska på måndag morgon då jag har en hel dag att göra vad jag vill och med min "starka" vilja blir det pilsner fast jag vet hur korkat det är. Så jag har gått in på den här siten för att sluta med pilsner (något annat dricker jag inte).
Om du vill kan jag putta på dig på tisdag så kanske du blir nykter ett par dagar till.
Ha det gott.

Den där flaskan vodkan är nästan slut, drack i Onsdags, 4-5 groggar kanske. Slutade i tid för o inte bli bakfull. Köpte dock bara 5 öl denna veckan, till skillnad från 8 som jag vanligtvis köper eller 12 som jag köpte runt påsk. Drack alla igår, slutade även då i tid för o undvika bakfylla. Idag återhämtar jag mig och känns skönt o inte dricka. Gojibär, vitaminer, gröt, vatten, vatten och vatten, grönt te, cashewnötter o.s.v. Får se om jag kan hålla mig till nästa fredag nu och kanske bara 5 öl. Det kritiska kommer alltid på Tisdag eller Onsdag, då känner jag att "va fan jag har ju varit nykter i flera dagar".

Så känner jag det med. Ett sätt att få ihop verkligheten en stund och göra livet litet enklare. Undrar i alla fall om det inte utvecklats sig till ett fysiskt beroende.

Nu är klockan 19.25 och jag undrar hur helgen har förflutit för rabarber? Något sug, dalar, längtan efter vin eller är det som jag tror? Att rabarber druckit ramlösa och smoothies och klarat dygn 13? :)

att kolla om jag kanske blir helt konstig eller något...
Men visst, matförgiftning och reaktion på för mycket vin kan ha samma symptom.
Bara att jag blev så himla förvirrad.

Ja, Svartvit så är det och vad som är värre är att dom nog redan vet :(