Senaste kommentarerna i forumet

En sak som jag lärde mig med min flickvän är att det nog är bra o bråka ibland, vi bråkade aldrig, sen helt plötsligt en dag var det 300 problem och vi gjorde slut, och jag var full i 4 dagar. Iallafall om man vill fortsätta o va ihop.

Har läst din fina tråd och tänker som du att uttråkad är ingen bra sinnesstämning för oss med a-problem. Satsa på att förverkliga din vandring - själv gick jag delar av pilgrimsfärden i Spanien för ett par år sedan och det var helande och inte alltför jobbigt fysiskt :)

Hah jag e me pank, ett bra sätt o inte dricka iallafall. Men känns skönt o va nykter me.

...alla fina människor!
Mycket intressant detta med paa!
Känns som att denna info kan vara avgörande under månad 3-12 som alkoholfri. Stort och hjärtligt tack för denna information - kommer tänka på detta när suget känns starkt.
Jag tänker åxå att min nedstämdhet kan ha roten i annat i livet och bara känns mer nu när "bedövningen" släppt. Tack igen för alla kloka kommentarer - jag läser och begrundar vartenda ord även om jag inte skriver här varje dag :)

Söndag är nog en lättnadens dag för många eftersom det förbannade bolaget är stängt. Jag hade också gruvat mig för måndag om det inte vore för att jag är pank. Känner inget sug nu men vet hur plötsligt tanksrna kan dyka upp från ingenstans...
Kommee få in lite pengar i veckan dock så jag får ta fighten då.
Skriv dina tankar här istället för att dricka den där första ölen, du vet ju hur det blir. Alla lyckönskningar från Skåne.

Hej kloka ni, admi här... Just nu pågår en vetenskaplig studie här på alkoholhjälpen vilket begränsar möjligheterna till att göra vissa förändringar då det förändrar förutsättningarna. Jag lovar att vi tar upp era önskemål i projektgruppen för att se om vi kan utöka faktadelen.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej! Jag är inte så bra på det tekniska här. Så jag kan tyvärr i te svara dig på de frågor.
Första veckan. Jag har varit på väg ut på trampolinen många gånger att hoppa på en livsstilsförändring. Men modet svikit när jag stått där & tittat på det okända djupet. Men för 14 dagar sedan, efter påsken. Där mina förväntningar gick i krasch. Och jag dövade besvikelsen med alkohol. Dagen efter bestämde jag mig. Så här vill jag inte leva mitt liv. Bestämde mig för 21 helnyktra dagar. Det var hanterbart för mig just då. Ställde mig frågan -vem är det som bestämmer i mitt liv? Och det var definitivt inte jag. Jag behöver vända på många stenar.
Att skriva & läsa här skapar ett andrum & man får vara liten & rädd.
Så ta ett ögonblick i sänder.
Tänk att det är mänskligt att falla och gudomligt att resa sig.
Lycka till.

Att kunna skippa det där glaset med vin!
Önskar dig lycka till och hoppas att du får en härlig kväll :)

Vaknade ren och utsövd efter 10 h sömn. Härlig känsla! Drömde om alkohol att jag var berusad.
Varit utomhus och promenerat 3 h i vårsolen. Inte lika mkt tankar på alkohol som första dagarna. Igår kväll (lördag) gick jag igenom stunder då jag längtade till att bara få vara berusad och slappna av i sinnet - bara flyta bort. Men senare på kvällen vid ca 21.30 tiden kände jag en lättnad att inte behöva vara berusad. Framförallt känslan att gå och lägga sig nykter är härlig. Ja vilket tjat!
Hursomhelst - har inte någon fasansfull söndagsångest som andra söndagar. I morgon påbörjar jag 3:e veckas nykterhet - spännande... :D

tråkigt med söndagar, man vet att i morgon är det dags med jobb, jag gillar väl ioch för sig mitt jobb eller det är helt okej. Jag tycker dessutom att ta ett glas vin på söndagen för att lindra ångesten, men denna söndag tänkte jag låta bli.

Duktiga ni är!! Båda två :) man blir så himla glad att läsa hur duktiga andra är, som har samma problem som en själv. Det ger mig motivation! "Bara" inne på min andra dag men blir otroligt inspirerad av er och andra här. Kämpa på! Tillsammans är vi starkast :)

Har druckit jättemycket nu de sista 4 veckorna. Dödsfall, op (livrädd då det är 4:dje med komplikationer) osv. Vill sluta nu! Op klar! Vågar inte ens tänka tanken på en vit vecka.... Hur? Känner mej rädd... Hur gjorde du första veckan?

Hur hittar jag tillbaka till denna tråd när jag har loggat ut? Måste jag komma ihåg namnet på de jg svarar eller ploppar de upp som på fejjan?
Nu här...... Kram

Känner samma... Ångest! Orkar inte ta min historia men vill bara säga du är inte ensam... Kommer skriva en tråd i morgon tror jag...
Våra liv är motsatta tror jag men ångesten är den samma.... Fy faaaan
Kram

PP ! Om jag hänvisar till ditt inlägg ovanför här så anmäler du mitt inlägg så är det nån av admin som läser så går budskapet fram :-))

Ser nu att jag kan anmäla mig själv också :-))

Fantastiskt att du kunnat vara ute och träffa folk och "klarat dig" på en a-fri öl! Framförallt att du inte kände dig sugen, trots att andra drack vin. Vilken seger! Och lättnad! Jag har också utsatt mig för middag i helgen. Med a-fri öl. Gick bra! Blir så lycklig om jag kan fungera i en normal miljö. Där jag varit förr. Fast numer som alkoholfri. Jag hoppas och tror att det kommer att fungera!

Bra kämpat! Nu kliver vi på nästa vecka! Heja!

I helgen har jag varit ute och ätit middag med kollegor, fredag o lördag. En alkofri öl per kväll. Inga frågor om varför? Skönt, och trevligt. Några drack vin, och det bekommer mig inte, blev inte sugen. Klappar mig själv på axeln, och hoppas att det här håller i sig. Jag vill så. Tack Rabarber, och grattis till dig. Du kämpar fantastiskt tycker jag-fortsätt med det!:-)

Usch vad den är jävlig!
Är så sugen på en liten öl bara idag. Bara för att bedöva lite. Men jag ska inte inte ta den. Vill inte ta den, men hjärnan säger att det är okej hela tiden. Skyllde på feber igår när det var vin till middagen, vilket var sant, men det har väl aldrig hindrat en förr.

Nä fyfan. Jag önskar att jag iaf visste vad jag har gjort i torsdags på jobbet. Jag trodde att jag skötte det så "snyggt", men nånting känns så fel. Det bara äter upp mig inifrån. Och jag har ingen som jag vågar prata med om det här. En kollega trodde jag kunde berätta, men han svarar inte ens på sms.

Jag vet samtidigt att det inte är hela världen. Det är ett jobb som jag ska sluta på i veckan, där jag egentligen aldrig har trivts. En stark trigger är det, när man är irriterad, frustrerad och uttråkad på jobbet. Men det är så satans pinsamt. Fyfan vilken ångest jag har. Det brukar lägga sig när man får prata av sig det vet jag, bara det att jag kan inte prata med nån förrän på tisdag.

Det hjälper däremot att skriva här känner jag. Men jag kan inte njuta av det fina vädret, eller min fantastiska familj. Går bara runt som ett mörkt moln, känns det som.

Fyfaaaaan, jävla spritjävel!

Jag tyckte första tiden var jobbig, kändes som jag åkte i en känslomässig centrifug men det ger sig. Mår du för dåligt så var inte rädd för att söka hjälp, men en tröst är att det lugnar sig.
Kram och styrka till dig

Är så glad att du mår bra, behåll den känslan alltid bra att ha.
Vi är så värda att må bra, kram och styrka till dig

Acceptans. Det tar tid och vi får tänka på att vårt belöningssystem är ur balans och nu gör oss mer nedstämda, trötta, svårt med minne och mer stressade! Det tar en tid innan det rättar till sig men det kanske kan hjälpa lite att förstå att stress-knappen är kemiskt påslagen nu. Försätt göra vad du kan för att minska stressen. Lärde mig att andningen är det mest effektiva sättet att minska ångest och stress. Om vi kontrollerar vår andning (långa, djupa andetag) får kroppen signaler om att allt är lugnt. Prova om det hjälper. Går att använda när som helst för att påverka sitt lugn. :-)

Det blir bättre. Håll ut (öva, öva och öva) och ge dig tid så kommer det att gå vägen!
☀️

Tack för att du tänker på mej:)
Det är rätt tufft. Letar efter vägar ut, snubblar och faller men reser mej igen och snubblar vidare i livets obegriplighet.

Konsten att varva ner. Laddat ner app om meditation. Är ute i naturen. Men det känns som jag har kolsyra i blodet hela tiden. Alkoholen har hjälpt mig att varva ner. Men jag försöker att inte bli stressad av rastlösheten utan acceptera den. Just nu är det så här. Rädd för att möta tomheten & det känns som alla känslor skall falla ner över mig & att jag inte kan kontrollera dem därför gäller det att springa fort & söka skydd.
Ett ögonblick i sänder.
Tack alla där ute för stöd & erfarenheter.

De sista dagarna har jag följt flera intressanta diskussioner och det har skrivits många bra inlägg. Bla. I Christofer tråd. Tycker det vore värdefullt om Administration kunde göra ett projekt av faktafliken och sammanställa mer info där. Allt för ofta är medlemmarna bra saker på spåret, men det kommer i enskilda trådar och är svårt att hitta. Både för oss som varit här länge, och de som kommer nya. Inget gnäll från mitt håll när det kommer till ett fantastiskt forum, mer en feedback för att få ut ännu mer för alla som kämpar, och deltagarnas enorma erfarenhet och kunskap genom alla faser av tillfrisknandet.

Så läser ni detta vore det trevligt att få lite feddback om det kan bli aktuellt?

/PP

Då är jag helt säker på att jag tillhör mellankategorien! Har ju som så många tagit beslutetmen ändå tagit återfall. Till skillnad mot ett återfall som varat en kväll eller två, var det alltid perioder av nykterhet, och sen perioder av drickande. Periodare kanske? Men de sista 15 innan sista beslutet var det tyvärr med alkoholen. Från kontinentaldrickande utan långa uppehåll, problemdrickande till alkohol beroende. Så såg det ut. Är på inget sätt ensam om den resan neråt.

Tack för din feedback!

//PP

Hej Kaeljo jag läste igenom hela tråden igår och vilken resa du gjort! Det var väldigt intressant och du beskriver det hela så bra, otroligt starkt av dig att du kommit såhär långt, helt fantastiskt. Jag förstår att du fortfarande kämpar men du ska vara väldigt stolt över hur långt du kommit, många kommer aldrig så långt tyvärr. Jag hoppas att du kan överkomma det dåliga samvete du har kvar för du har verkligen inget att ha dåligt samvete för, tvärtom. Ditt liv är ditt eget trots familj och barn så är det din förbannade rättighet att leva ditt liv som du vill alternativet är otänkbart. Jätte bra jobbat verkligen blev väldigt rörd av att läsa om din resa och det var många som hade så bra inlägg för att stötta dig, blev lite tårögd faktiskt . Stå på dig och kämpa på! Du verkar vara en klipsk och sympatisk person jag tror det kommer bli bättre för dig med tiden.