Senaste kommentarerna i forumet

En hälsning som ger oss nya hopp och kraft, tack för det ❤

Är det nån som vet ungefär hur lång tid det tar för levervärdena att normaliseras efter alkoholstopp?

?

Och jag har kommit fram till att jag inte funkar med alkohol men jag har en sällsynt förmåga att hitta på svepskäl.
För mig måste det vara noll

Ja det är ju problemet även för mig.
Jag har bestämt för att lägga av helt och därför kontaktat en beroendemottagning. Får se vad det leder

Jag tycker det låter mer som matförgiftning. Låter lite väl häftig reaktion för ett glas.

Det är ju det som är problemet. Man är ju så förbenat ensam och det är ju så skamligt så jag vill inte ens erkänna det för mig själv.
Bra att du skrev av dig för det är skönt att se att vi är fler.
Jag har skickat en ansökan till beroendemottagning.

Jag har också försökt hålla det på en låg nivå och smugit i mig ett antal pilsner men efter ett antal så tappar jag kollen även om jag tror jag har den.
Min fru har märkt men oftast inte valt att säga något. Skräp för relationen eftersom lögnen finns med.
Nu gäller noll för mig

Den här gången på riktigt. Var ensam i en annan stad. Efter semestern har jag inte druckit någonting. Beställde mat och drack ett glas vin. När jag kom till hotellet spydde jag upp allt. Fick hemskt huvudvärk på natten och drack vatten och spydde 5 gånger på morgonen. Det var en mycket stressig dag igår. Konstigt. Piggnade till först vid 12. Kan det vara vinets fel? Har någon varit med om ngt liknande?

med rostade rotsaker, avklädda. Blir lycklig av dina ord. Känner igen...
Lycklig Vårkram och Puss / mt

Det vill gärna dra iväg och effekten blir exponentiell och slutar i att jag somnar vid lunch.
Tack

Jag har samma problem, när man väl börjat så går det liksom inte att sluta, även fast man bestämt sig för en viss mängd. Jag spenderar också mycket tid hemma då jag studerar på distans och i alla fall jag blir uttråkad och väljer då att dricka. Hade inte så mycket vettigt att skriva mer än att jag önskar dig lycka till och att jag tror på dig!

... till alla ni härliga här inne. Jag har haft det körigt och känslointensivt på nästan alla plan ett tag, men nu har det lugnat ner sig och i dag, i dag har jag tid att skriva här i lugn och ro. Så hej på er, hoppas ni har det bra!

Jag började skriva på den här tråden för snart två år sen. Då, på den tiden, var livet inte så jättehejsan. Eller vad sägs om följande början?

"Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: 'Ja, du ska få dö någon gång.'
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila."

Jag var alltså så väldigt less på min tillvaro att jag inte ville vara vid liv, vara i min kropp och i min tillvaro längre. Och ska sanningen fram var jag nog mer eller mindre skendöd. Jag hade målat in mig i ett hörn med en alkoholdroppande pensel.

Så hur är det i dag?

Ja, jag kan ta den här lördagen som exempel. Jag vaknar, rätt tidigt. Mår bra. Känner mig lugn och trygg och morgontrött. Lucas pysslar med morgonkaffet, han bjuder mig på kaffe på säng när han kan. Han tar på mig mer nu, Lucas. Han är mer ömsint. Och jag behöver inte heller hålla igen, bromsad av tankar på att jag är ett äckel som inte förtjänar att finnas vid liv. Vad mer är; Lucas höll ut tills jag själv kommit i tanken där han redan var i sina önskningar. Att jag skulle lägga ner alkoholen.

Ja, så där ligger vi och sörplar och myser och Selma sträcker sömnigt på sig, morgontrött hon med. Vi småpratar och planerar dagen. Nu är det eftermiddag, vi har hunnit det vi satt "måste" framför. Jag har inga tankar på öl eller vin eller på gömmor. Jag har bara tankar på en god middag med en fräsch sallad och ska jag skala potatisen innan jag kokar den eller ska den åka i påklädd?

Jag har tagit emot kommentarer om att jag verkar mer harmonisk och balanserad nu för tiden och dom kommentarerna värdesätter jag och lägger varsamt ner på en särskild plats långt in i mitt hjärta. Under det här året har jag cocoonat. Jag har varit väldigt mycket i mig själv och väldigt mycket hemma för mig själv. Det är precis som att jag behövt bo in mig, finna mig tillrätta med mitt nya jag i mitt gamla hem. Och jag har märkt att den här vilda, galna sidan som kom upp när jag var packad förut; den dyker upp nu också, fast jag inte berusat mig alls.

Kära ni. Det har hänt mycket på insidan under detta första år och allt är av godo. Och allt beror på att jag slängde flaskan åt fanders. Så. Nu ska jag fixa middag. Med avklädd, helt näck potatis. Puss.

Tack för kommentarer!

Jag vet som sagt inte riktigt vad jag vill uppnå, förutom att sluta dricka så löjligt mycket sprit, dom gånger det händer.

Ska byta jobb snart. Tror att det kommer hjälpa mycket. Det kommer vara en helt annan miljö. Men jag vet om att jag har alkoholproblem. Och att det inte krävs mycket förrän man står där och smyger!
Hoppas bara att jag hittar mina verktyg när suget kommer igen för det gör det ju. Alltid! Jag kan som sagt hantera att dricka två glas vin hemma, jag har slutat att smyga hemma när jag dricker. Det är jag inte rädd för! Utan det är just i stressen på jobbet, när jag kommer på något "smart" sätt att berusa mig utan att nån märker... jojo

Kommer återkomma med hur det går.

Nu är det helg, inget jobb förrän på tisdag. Då kommer ångesten igen när jag får höra vad jag gjorde i torsdags. Har tänkt prata med chefen och säga som det är, även om jag bara ska vara kvar en vecka till!

Det tar tid som du själv skriver. Vi måste övervinna monstret igen och igen. Vi kan också påverka orsaker då vi blir extra svaga som att hantera förebygga stress. Jag vet för det är min svaghet, stressen. Det är den jag måste jobba med. Det är inte lätt för det innebär att förhålla mig helt annorlunda till saker och tvinga mig själv att inte bete mig som jag brukar. Därtill måste jag använda mig av nya verktyg och särskilt när trycket är stort. Kanske man måste ändra radikalt på ngt som orsakar stress i sitt liv.

Det viktigaste av allt är att vi inte ger upp och som PP skriver låta det bli månader och år igen utan direkt slå in på den väg vi vill vandra på igen. Du klarar det och har banat en fin väg åt dig. Igår är igår och nu är nu. Om morgondagen vet vi intet. Vi kan med erfarenhet ändå förbättra oddsen för morgondagen genom val vi gör idag och fullständigt släppa det som varit. För det kan vi inte göra något åt. ;-) ja, du vet säkert det där.

Kram på dig. Nu fortsätter vi framåt!
?✨

Du är verkligen inte ensam vare sig med smygdrickandet eller alkoholproblem i restaurangbranschen. Har jobbat i den och känt många som jobbat i den. Så många blev alkoholister! Tror faktiskt de flesta vet. Ofta tror vi att vi lyckas dölja men det gör vi inte. Men vad ska de göra och säga de som anar?

Första steget är kanske just det, att sluta smyga och berätta om ditt beteende och beroende för frun och andra.? Många har gott stöd av att erkänna för sin partner (och sig själv) att man är beroende.
Fundera varför du dricker. Vad vill du dämpa med alkoholen? Vi vet ju att alkoholen ger biverkningar som vi måste dämpa med alkohol och så fortsätter det...

Läs och skriv, fundera och reflektera. Lycka till!

För mg hjälper det mycket med yoga och meditation, promenader och träning för att hitta lugnet. Det gör också att jag lättare gör bra val och mår bättre. Stress är en mycket vanlig och farlig orsak till misär och missbruk. Ta hand om dig och hitta sätt att varva ner ordentligt är mitt råd. Det är ljuvligt när man lyckas.

Lycka till och styrkekramar

Att smyga är som en liten demon i sig. Jag vet! Det som man inte erkänner för andra finns inte! Man känner sig osann i längden. Men du har erkänt här & för dig själv. Viktiga steg. Så vad bra. Små steg leder också framåt. Jag har knappt erkänt för själv att jag smyger men mår mycket dåligt av det. Då kan jag fokusera på det istället för att ta tag i det verkliga problemet. Du klarade det i somras, så du vet att du kan. Försök hitta de tankar som du fick kraft av då.

Låter som en härlig lördag och att du är stark.
Önskar dig en bra kväll?

Blir så glad att höra att du har det bra och fortsätter nykter. Tack för att du delar med dig här! Tycker du och andra är så starka som väljer denna väg och står fast i den, trots att omvärlden bland gör sitt bästa för att övertala om en annan väg, den snabba motorvägen.

Jag kämpar på och blir överfallen av ett outgrundligt "behov" av att få dricka ibland. Vill inte egentligen. Svårt att fatta det där. Hur funkar din hjärna när det gäller att stå emot?

Kram

Tror på dig och nu börjar du en resa med stöd här och du kan dela din klokhet och tankar, det kommer hjälpa dig mycket.
Så kram och styrka till dig

Var sjukligt uttråkad igår! Idag känns det lite bättre faktiskt.. Stolt över att jag stod emot, idag är det lite lättare.. Gillar mest att dricka när det är fredag för då har jag tid på mig att bli nykter tills arbetsdagen måndag! Rökat är ju tusen gånger lättare att sluta med iaf för min del. Heja alla här som kämpar med nykterheten!!

Nu känns det som jag har hittat tillbaka till viljan igen. Tog det lugnt igår, började dagen med två sköna träningspass och har läst en del här och på nätet. Viktigt att förstå beroendet känner jag. Det är alltså så typiskt att få återfall nu i den sjätte månaden där jag är.

Läste om PAA och hur beroendet finns kvar latent och att vi får återfall utan att förstå varför efter en lång tid nykter. Läste också här: http://www.svd.se/for-hjarnan-ar-alla-missbruk-likadana/om/sverige

Jag vill ALDRIG mer dras ner i det äckliga gifthålet igen! Det är hemskt. Det är lätt att falla tillbaka när man tror/tycker att det funkar att vara måttlig. Sköt om er!
?

Vi är flera här som diskuterat det tidigare. Det påverkar helt klart och bra att tänka på. Lena Nyman har länkar i sin tråd. Finns mediciner som många blir hjälpta av. Ganska tröttsamt efter alla dessa år, tycker jag. Märker att regelbunden träning minskar det jobbiga ofta.

Keep up the good work! ?

Låter som du fått nog men undrar över hur vägen kan se ut framåt. Lite har man fått chans att förstå av "gamlingarna" här men vi har några stycken tidigare önskat att det fanns mer info om vad som händer i kroppen och psyket med tiden efter påbörjad nykterhet. Det kan ju också vara motivationshöjande att läsa om olika celler och organ som efter en längre tid nykter börjar fungera normalt igen och att nybildning av celler kan ske. För men del tycker jag att det är väldigt intressant med den forskning som nu pågår när man kan se in i hjärnan. Äntligen fri:s inlägg om PAA är intressant och nytt för mig men kan förklara varför återfallen kommer långt efter nykterheten när man är avvand och inte ens vill dricka. Jag själv är i mån sex och fick nyss den vidriga idén att dricka en flaska vin. Varför har jag kvar längtan efter att bli "nollad" i hjärnan? Mår ju urkasst av det. Svårt att förstå men länkar här ger mig mer svar och perspektiv på hur långsiktigt kampen är och att det krävs mer än att "bara" sluta dricka alkohol.

Lycka till och ta hjälp mot nedstämdheten och tveka inte att gå i samtalsterapi för att bli av med sådant som skaver, kanske undermedvetet och hitta nya verktyg att leva i detta liv vi lever i nu.
???