Senaste kommentarerna i forumet

Det handlar verkligen om det, känner jag. Det är en frihet jag siktar mot. Det är så skönt när veckor går utan att begäret styr och inga tankar finns på alkoholen - frihet. Det finns många andra friheter att uppnå i sinnet men detta är det viktigaste och förutsättningen för all annan frihet, anser jag.

Så märkligt hur det kan svänga. Sedan igår fanns ingen som helst lust eller intresse för alkohol igen. Känns så där starkt och självklart igen att mitt liv inte längre innehåller alkohol. Jag vill inte vara fast. Måste kopiera in Äntligen fri:s (så bra nick) inlägg i en annan tråd här:

"Äntligen fri
Mer om PAA
Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rna..."

Tack alla för allt ni bidrar med här. Hoppas ni får njuta av ljuset och en fin kommande vecka i frihet från giftet. Jag vill bli helt fri- för alltid!

☀️?☀️

Vaknade 06 i morse men en kraftig ångest. Fredag och lördag har jag gått igenom i ett milt rus. Krasst har hela veckan varit lite beroende av alkohol. Efter förra helgen på Island skulle jag nu komma tillbaka till livet. Ångesten får mig dock hela tiden att ta ett litet glas för att bli lugn i kroppen.

Helt plötsligt börjar jag åter känna den där jäkla uppgivenheten. Att jag inte vill vara med längre. Jag tittar mig omkring och inser att jag har det så sjukt mycket bättre än många andra här i världen. Och så är det jag som gnäller?

Borde men orkar inte ta steget att dra på behandling. Jag vet att det är den enda utvägen just nu,

Är det någon som har erfarenhet av något bra behandlingshem? Jag kan tänka mig att dra till Danmark eller något annat land.

Vill bara känna lite lycka igen...

Så natten gick någorlunda, drömde lite oroligt men inte alls så hemskt som igår. Jag har haft problem med mardrömmar och sömnparalys i många och har medicin mot det. Det ska väl tilläggas att jag tar flera mediciner mot psykiska besvär som jag såklart slarvar med när jag dricker, så förutom att kroppen måste återställas från alkoholen blir det ju en obalans med medicinerna också. Jag lyckades faktiskt ta mig till affären igår (bor på landet utan körkort så det är lite klydd att ta sig till närmsta samhälle) och handla mat. Lagade till mat och fick i mig en mycket större portion än jag trodde, kände inte så mycket aptit men kroppen var visst hungrig. Jag läste det där med kidnappad hjärna och känner igen mig. Jag har haft psykiska problem hela livet med panikångest attacker redan som barn uppväxten var inte bra. Har varit inlagd på psyket många gånger och mycket har blivit bättre, jag är inte främmande för detta med att se destruktiva tankemönster och vad dom beror på. Men det är svårt att göra om systemet, även om man vet att det är åt helvete är det ju ändå det systemet man känner till och som hållt en iallafall vid liv men jag vill ha ett annat liv. Jag har varit väldigt hård mot mig själv men kommit till många insikter dom senaste 2 åren särskilt, många viktiga bitar har fallit på plats men det är mycket att kämpa med, därför känns det viktigt att jag får ordning på detta med drickandet så jag kan använda min energi till att jobba med mina andra demoner. Varje gång jag hamnat på psyket är det i samband med att drickandet eskalerat men när dom frågat om mina alkohol vanor har jag ljugit. Så dumt. Du har rätt Vilja i det du säger om mardrömmarna det var fruktansvärt samtidigt är det lite positivt att det uppenbarligen finns en del av mitt medvetande som har bättre koll än den del av mig som hittar sk anledningar till att dricka. Tack alla som svarat, det känns otroligt skönt att ha hittat ett ställe där jag kan vara helt ärlig med allt utan att fila på sanningen, ska vara helt ärlig om jag tar ett återfall också med det får vi väl hoppas att jag slipper. Mår mycket bättre idag, jag klarade dessutom gårdagen utan att ta ångest dämpande trots att jag gick och handlade och allt. Läste jätte mycket i andra trådar här igår jag tycker det hjälper mot känslan av skam och självförakt. Ha en underbar Söndag allihopa!!!

Min fd gubbe är en sådan som alla gillar. Oerhört charmant, varm och trevlig. Socialt kompetent.
Har valt att inte längre tiga om vad som pågick i det dolda, och en och annan har svårt att tro det... men samtidigt några stycken som första gången de träffade honom misstänkte att han är alkoholist! Förvånad blev jag...

Har absolut support i min omgivning som jag är mycket tacksam över, men tomheten känns ändå stor.
Sol är rena medicinen. Njut en go söndag du också!

Kram

Du vet ju innerst inne att en fortsätt relation bara slutar med att du mår allt sämre. Det är inte värt det. Både din å min väljer flaskan före allt annat inkl oss.
Vi måste börja leva våra egna liv. Jag brukar meditera, mindfulnes meditationer som finns på youtube, kan rekommendera det. Funkar iaf för mig, jag hittar ett lugn i det som ger mig styrka oxå.
Har du någon du kan prata med om detta? Det är oxå en viktig sak. Blev lite förvånad i fredags på mitt arbete, började prata med en kvinna jag inte känner så bra... Visade sig att hon levt med en alkoholist i 17 år, som hon lämnat för 5 år sen. Kändes bra då hon förstår allt jag säger om tankar, känslor mm. Har dunågon i din närhet som kan stötta dig?
Nu skiner solen här, då blir man lite gladare..man får glädjas över det som finns. Ha en skön söndag ? kram

och då blev det alkohol, men jag slutade faktiskt i tid, eller relativt åtminståne, ett litet steg framåt.

Jag bestämde mig tidigt i den här processen att jag skulle göra mitt yttersta för att hålla kvar så mycket "vanligt" som möjligt. Jag utsätter mig kanske för onödiga möten med A, men samtidigt tror jag att det är värre för mig att sitta hemma i soffan. Mina närmaste vet att jag försöker göra slut med A och är väldigt stöttande. Det betyder ju också att det blir en stark drivkraft att låta bli A på en middag när jag förvarnat att jag inte kommer att dricka. Vilket nederlag annars.

Well, än så länge går det bra. Det är väl både jag och vännerna som ska vänja sig. Märkte att det blev mindre alkohol än normalt vid dessa tillställningar. Och det är väl så inte dumt om man kan bidra till det också ;)

Idag firar jag 2 veckor. Det är stort. Vet att jag fortfarande är tidigt i processen och säkert är jag i någon sorts smekmånad. Där jag bara är förundrad över hur jag kan gå från att dricka mängder med vin varje dag till ingenting. Motivationen är hög. Jag mår bra. Jag ska fan ta mig hålla i det här!

Underbar solig dag! Jag ska njuta av den utan "filter".

Kämpa på, Aron och alla andra superhjältar här inne! Det blir en underbar A-fri söndag!

Jag letar å letar efter eget boende. Under tiden så suger han mig tillbaka mer å mer.
Han har varit full hela helgen nu..,igen. Igår skulle vi köpa hem mat från grekiska restaurangen, jag skulle köra...men sambon va hos sin far å fixade nåt med bilen. Han ringer mig å säger att han är på väg hem...men efter en timme tröttnade jag på att vänta så jag lagade annan mat. När han kom hem var jag nästan klar, han kräver då att jag ska slänga maten jag gör å sen köra till restaurangen. För ett år sen hade jag säkert gjort det, men igår sa jag bara NEJ.
Han gav sig, åt fort å somnade strax efter...roliga helger man har.
Man går å längtar till måndagen så fort helgen börjat..
Känner att jag får mer vila när vi båda jobbar än på helgerna. Galet fel
Tack för din respons ?
Vi har det inte lätt men vi kämpar på, alla vi anhöriga
Kram kram ?

Tyvärr finns det nog bara ett svar. Sluta helt. Jag har samma problem

Inte Alkoholdjävulen. Det är en fight att ta, onekligen! Läste helt kort om PAA. Noterade att stresskänslighet över längre tid är ett symtom.
Jag tänker att tid är vad vi behöver ge oss i denna förändring. Detta kommer att ta tid och själv har jag inte ens hållit på i två månader ännu. Och har tragglat fram o tillbaka även om jag bestämt mig för att välja nykterheten o absolut hålla mig kvar här på forumet oavsett ups and downs som kommit. Kommer. Det kommer alltid svårigheter, det kan vi bara räkna med! O jag känner igen mig- det finns som du säger också tacksamhet med varje dag!
En dag i taget o vi får ta hjälp av varandras resa o erfarenhet. Nu ger vi oss själva o varandra en nykter dag. Kram till dig!
Skolka från jobbet är SKITBRA! Den enda löneförmån åtminstone jag "får"!

...hur har du det? Tänker på dig!

Levande, din vandring är i full gång o du vandrar ensam men med oss Forumvänner som uppiggande nötter i fickan. Att ta till när orken tryter.
Om det så är din rädsla som vissa stunder får dig att hålla dig nykter så tar du hjälp av den. Det är klokt! Andra gånger din egen reflektion o besinning, så du är klok du vackra Levande kvinna!
Glad med dig också de dagar jag själv gör sämre val. Du inspirerar o jag lär mig känna dig o mig själv. Vi är säkert olika som personer o ändå är vi lika. I själ o grund två kvinnor som önskar ett liv som går att leva och detta utan alkohol. Du skriver ibland om allt du är tacksam över o visst har vi det oxå fint o bra. Tänk om du kunde få vandra i helt okända marker ett tag o ytterligare lära känna dig själv genom att byta kontexten. Kanske hyra dig ett rum i sommar i ett annat landskap, knyta på stadiga skor o se o upptäcka dig själv o omgivningarna. Se, din tanke att ge dig ut på vandring har fått mig att önska saker för dig! Stor kram för nu!

En söndag ligger framför dig. Vit o härlig! Gläds så med dig!
Kram.

...och hjälpsamma reflektioner!
PP; först skrev jag t o m "fick" ett återfall men det ordet studsade som ett ifrågasättande tillbaka till mig. Nej, utan ansvar är jag inte oavsett hur svårt detta är. Jag tog, jag drack, jag valde att dricka o det var ett dåligt val att göra. Tack för din observation.
Ja LeverJag, helt rätt! Stress är min utmaning. O Levande, huvudet, hjärnan, hela jag kokar över av allt.
Ett välfyllt liv är min utmaning!
Jag är nu en extremt organiserad person, aldrig skulle jag aldrig ro i land med allt jag gör. Och ensam är jag heller inte o mina "barn" är nu så stora att de också hjälper till i det som är vårt vardagsliv.

Men där finns fortfarande viktiga saker som jag INTE gör, som att träna. All forskning visar ju att träning är svåröverträffat när det gäller beteendeförändring som att sluta med alkohol. Jag är på benen hela tiden då jag är s k "ledig" men jag tränar inte och detta har jag lite dåligt samvete över. Ni vet ju, man ska vara så "fit" också. Och hålla vikten. Och inte åldras alt göra det med behag. Funderar på att börja ta walkingskorna till och från jobbet men vill samtidigt inte ta in ett enda stressande moment till i mitt liv. Så jag låter det bero lite o viger nu istället 10-15 min per dag till Mindfulnessträning. Prioriterar själen framför kroppen o vet att jag inte bara måste ta en dag i taget utan också en SAK, en DEL i taget!
Nu önskar jag en fin vit söndag till oss alla här som kämpar o strävar mot vårt mål o fortsatt lycka till er som redan är framme. Nykterhet o SOLSKEN över denna söndag! Tack igen till er som svarat mig i denna min tråd. Så tacksam att känna stödet av att inte resa här ensam ??????

Hej Christoffer, din tråd blev lite kidnappad här men jag tyckte att det var så tydligt att du kämpade och inte förstod vad det var du hade att göra med. Därför mina inlägg ovan. Hoppas det var ok.
Vi alla kanske borde lyfta upp PAA och andra saker som man kan förvänta sig under sin första nyktra tid i en egen tråd. Inte minst alla underbara känslor som också kommer i början av nykterheten ("rosa moln" faserna). Det är faktiskt ännu viktigare att ha klart för sig (speciellt under den tid när man måste kämpa) att det kommer en tid till slut då suget och ångesten försvinner. Det är viktigt att vara fokuserad och att fortsätta sin resa även i svåra stunder. Det är inte bara ord utan en faktisk realitet. Det blir riktigt jävla bra faktiskt.
Kämpa på Christoffer :)

... och säger hej här också.
Tagit del av din historia och du har och har haft det värre än mig. Min blev sällan dyngrak, utan mer subtilt förändrad i sitt sätt. Annorlunda och lite sarkastisk och spydig. Men fullt tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm och orolig i hans sällskap.
För att få sinnesro tror jag att du också måste lämna, och vad jag har förstått är du på väg.
Stressa inte, det är en process som får ta den tid det tar. Det viktiga är att beslutet mognar i dig.
Och det kommer att göra ont. Så in i helvetes ont.
Men samtidigt är det en lättnad också. Slippa alla hjärnspöken, allt kontrollerande, all oro och ångest.

Stora kramar

Dina två senaste inlägg får mig att le och känna igen mig.
Det där om att se en hel film och minnas handlingen :)

Ha en fin söndag.
Kram

Var ute med mina vänner på stan i fredags o blev riktigt onykter! Minns ingenting från kl 21 på fredagskvällen fram till kl 2 då jag vaknar i min säng! Har sådan ångest fortfarande för vad som hänt, vad jag gjort, vem jag har pratat med. Kan inte hantera alkohol tar jag ett glas är det så gott o trevligt sen fortsätter det av bara farten....Är jag alkolist vad ska jag göra för att överleva denna skam o ångest?

Bra jobbat levande!
Du har en stor styrka inom dig som kan fortsätta vara nykter och samtidigt leva med en som smygdricker, måste vara jättetufft!
Ha en skön dag kram

Vaknar ännu en morgon utan ångest, är så underbart!
Lördagen flöt på. Några gånger kom tanken på alkohol men inget som inte kunde bekämpas!
Är så mycket lättare när man innan bestämt att man inte ska dricka! Även mannen hade en helvit helg! ( han har inga bekymmer att vara det)
Idag blir det promenad och ljudbok med en kraft som jag inte skulle haft bakfull!
Tänk om det vore lika lätt jämt!

Tar jag lätt....söndagar vill man ju ändå va nykter på, iaf jag!!
Kämpa kämpa alla

... och tack för ditt svar.
Det är både och, vill ha tillbaka de ljusa, bra stunderna... men det andra ingår ju också i "paketet". Och bara jag tänker på det knyter sig allt i mig.
Har två tidigare separationer i bagaget, men då har vi separerat på grund av att kärleken tagit slut. Detta gör så mycket mer ont eftersom det är så dubbelt.
Kärleken finns kvar, men vet att tilliten för alltid är borta.
Vet ej om han insett att han har alkoholproblem? Han kan prata om sin "sjukdomsbild" ena sekunden för att som sagt glatt hiva i sig en starköl nästa. Efter vårt senaste möte sa han att han inte har några som helst problem att avstå alkohol. Varför kom han då till mig med en "stänkare" (eller flera) i kroppen?
Anledningen till att jag skrev här är att jag vacklar i om det jag känner är sant och riktigt, men hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag fram till att jag sviker mig själv om jag fortsätter träffa honom. Respekt och tillit/trygghet är a och o för mig i ett förhållande.

Stor kram tillbaka och tack för att du tog dig tid att svara!
Det värmer och betyder mycket.

Har läst ditt inlägg några gånger och fylls av frågor.... Vad är det som gör att du stannar kvar? Du skriver att du vill bort.
Vilken hjälp har du fått? Du har högt blodtryck - har du berättat för den du träffar inom vården? Din chef vet hur du har det - vad säger chefen? Jag får känslan att du absolut behöver hjälp!
Skriv gärna och berätta mera! / mt

dubbelt

till dig Levande. Kom att tänka på det här programmet http://www.svtplay.se/video/3702303/att-vandra-camino-de-santiago/att-v…
Hoppas solen lyser på dig idag! / mt