Senaste kommentarerna i forumet

Ta inte ut din negativitet från din omgivning på oss här i forumet!!!

...det är allt jag har att säga om det där just nu.

Själv fick jag läsa hör att jag borde rycka upp mej, skaffa lite jävla anamma samt ta av mej offerkoftan när jag var nere på botten för ett litet tag sen.
Kul?
Empatiskt?

Herregud....pilotjobbet var ett skämt.

F.ö har jag 3 dagar idag *stolt* (jäkligt jobbigt emellanåt dock, men försöker peppa mig och intala mig att jag är jäkligt bra)

Tack snälla Blomman! Efter jag såg och svarade på det senaste inlägget (innan du också svarat) så kände jag mig faktiskt ledsen och litet kränkt.
Jag skriver här på forumet för att försöka vara ärlig mot mig själv, och ge mig själv en ny chans. Att bli ifrågasatt både gällande yrke, samt konsumtion
känns inte helt okej. Jag är skör som det är. Så tack Blomman för att du skrev!

Om jag klarat mig från att dricka mig full "kvällen-innan" och vaknar upp "dagen-efter" och känner att jag är frisk är en skön känsla. Vaknar jag upp nykter så tyder det på två saker.; Jag har inte bränt en massa pengar och jag har inte gjort bort mig. Mitt sköra samvete har sluppit få sig ännu en törn.

En alkoholist är specialist på att gömma sin alkohol.
Ett av min mans gömställen var en tom Ramlösa flaska, vodkan såg ut som vatten.
Jag blev till slut helt suverän på att hitta hans gömställen.
Jag smög på honom, gjorde märken på spritflaskor, fotograferade flaskor och allt detta för att kunna ställa honom mot väggen när han förnekade att han hade druckit !
Många gånger har vi suttit med hans vuxna barn och diskuterat hans alkoholkonsumtion, han har lovat att sluta dricka, men när barnen hade gått öppnade han en vinflaskor.
I slutet av 2014 fick jag nog av att leta och kontrollera honom.
Nu konstaterar jag bara att han har druckit, kommenterar inte, protesterar inte när han tar med sig en öl till sängen.
Och jag har blivit mycket lugnare, sover bättre, tänker på mig själv, mina barn och barnbarn, går promenad med hunden när han sover.
Jag hoppas att jag kan behålla det här sättet att leva, nu är det 3 månader sedan jag diskuterade alkohol med honom.

Försök tänk bortom helgen, och försök förnimma känslan av att titta tillbaks på en helg där du inte druckit en droppe. Tänk på den stolthet du kommer att känna på söndag/måndag. Tänk på när du får skriva här på sidan nästa vecka att det inte "blev en droppe". Tänk på det - hela helgen. Jag håller på dig. Önskar dig styrka!!!

Nu är det en vecka sedan sista droppen alkohol, och besök hos beroendeakuten. Fegade ur vad gäller den erbjudna tiden hos öppenmottagningen/beroende. Avbokade just. Jag vet att jag borde, men kan inte förmå mig i nuläget att göra det. Dumt? Kanske. Antagligen.

Själv abstinensen är väl över - men satan vad mycket jag drömmer. Inatt drömde jag att jag var tvungen att "blåsa" - och det visade sig att jag hade 2,3 promille. I drömmen kunde jag inte förstå hur, och blev skräckslagen! Vaknade med rejäl puls - och var tvungen att ligga kvar en stund i sängen för att bli lugn igen - samtidigt som det var oerhört skönt att inse att det bara var en dröm, och att inte har någon promille alls:-)

Har absolut inget sug efter alkohol - men ack så sårbar jag är, och vet väl att jag kan, och antagligen kommer att trilla dit igen. Eller inte? Har tänkt mycket på det där om anledningen till av många av oss dricker - en oförmåga att tolka/uttrycka och agera på känslor på ett sunt och adekvat sätt. Det ligger nog mycket i det. Själv är jag rätt känslig av mig, och tolkar/övertolkar ofta stämningar/känslor i sällskap eller situationer. Har alltid haft svårt att uttrycka ilska - fick man inte göra hemma när jag var liten. Det sitter i kan jag säga. Jag vet att jag borde "gå i taket" betydligt oftare än jag gör - det vore bara sunt, men svårt att lära sig. Då kanske man får stå i skamvrån.

Något sånär stark efter en vecka - ångesten klingar sakta men säkert av, blir blekare för var dag. Skönt som människa att det är så - men farligt för oss som har ett komplicerat förhållande till alkoholen.......

Köp massa läsk eller annat A - fritt du tycker om och godis och chips eller annat gott du tycker om. Titta på massor av filmer. Läs här.

:-)

Kram

Och inte fan hjälper det att man har ett IQ en bra bit över medel.

Alla korkade beslut man tagit som satt en i skiten. Suck

Behövde få ut lite skit.

Herre jisses vad jag är långt nere nu och bokstavligen avskyr mig själv nu. Att jag inte bryr mig mer....att jag inte kämpar hårdare....
Hur fan kunde allt bli så mycket skit?

Varför kan jag inte bara få vara lycklig hela livet och må bra och inte behöva kämpa så jävla hårt med både adhd och alkoholen och den jävla smärtan i kroppen som suger allt ur mig varenda jävla dag hela jävla året.

Fan vad ledsen jag är.....bara gråter

Jag är inte alls förvånad över en nota på 3500 kr i månaden. Hur enkelt som helst. Du intalar dig att du inte har något problem med alkoholen och köper lite lyxigare viner för det ska ju vara ssssåååå gott. Lägg till en flaska starksprit och några öl.

Det är mycket enkelt att göra av med stora pengar i alkohol utan att gå på krogen.

Heja Malin79

Hade jag varit på finkrog 7 dagar i veckan och druckit champagne så hade notan definitivt handlat XX ggr högre.

Vi är så glada att ha dig här i forumet! Tack Berra för din humor, ditt allvar och generositet att dela med dig av dina tankar, känslor och erfarenheter.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack för ditt inlägg. Du beskriver en viktig del av att bryta vanor. Att medvetengöra och sätta ord på (tidigare) beteenden är ett bra sätt att bryta associationer och "lära om" det som triggar ett visst beteende. Bra tråd! Ibland tar det tid innan en tråd kommer igång. Skriv gärna mer här. Välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du söker kanske någon som är proffs på alkohol och så, men när jag bara ville hantera ångest och mina tankar kring alkohol kontaktade jag jourhavande präst som var jättebra! Helt fantastisk människa jag fick prata med. Anledningen till att jag ringde just dit var att jag ville vara 100% anonym. Gillar man inte kyrkan finns ju jourhavande medmänniska också, men det har jag inte testat.

Så uppmärksam du är. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i, dvs att du började dricka av skäl som då kändes rimliga i en tid då du hade det jobbigt. Alkohol är en förrädisk substans som påverkar oss på många plan som du nu märkt. Någonting har förändrats i din relation till alkohol. Du gör rätt i att söka hjälp. Om du vill kan du titta under rubriken "annan hjälp" på vår startsida, där finns lite info om vart man kan söka sig. https://alkoholhjalpen.se/karta Fortsätt gärna att skriva här om det är till stöd för dig. Det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Ibland hjälper det att vara aktiv i andras trådar. Välkommen hit!
Li-Lo

Välkommen till forumet. Du har det riktigt tufft nu och är osäker på vilken väg du behöver ta för att bli nykter. Bra att du hittat hit. Forumet är för många ett hjälpsamt komplement då de vill förändra sitt sätt att dricka eller som du skriver påbörja ett nyktert liv. Fint att du har en person som älskar dig. Fortsätt gärna att skriva här, berätta om hur det går för dig.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känner igen helt och hållet. Hade en mycket likartad upplevelse i lördags, dock är jag man så jag slapp frågan om jag är gravid :-)

Ett par hackade upprepade gånger på min självvalda nykterhet. ”Men i sommar när ni kommer på besök – då är du väl inte tråkmåns utan då dricker du väl?”, ”det är ju skittråkigt att vara den enda nyktra om alla andra är packade” osv

Kändes ganska tungt när orden landade. Men dagen efter låg jag i badkaret och filosoferade.

Självkänslan växte enormt när jag kom till insikt att jag väljer själv om och i så fall när jag dricker. Just nu väljer jag att inte dricka. De väljer inte själva utan styrs av människorna omkring sig. Kände mig mycket väl till mods när den insikten hade landat. Idag är jag en starkare människa i min nykterhet än vad jag var för 1 vecka sedan.

Ta hand om er / 86 dagars Arne

Så träffande du beskriver hur det kan vara! Jag känner också det där, att jag på något sätt blir roligare när jag druckit och att det bara blir tråkigt nu. Jag tycker att du med ditt inlägg lyckas ringa in precis den där känslan som nog många av oss har. Varför är alkohol så "kul"? Väger man för och nackdelar så är det ju inte roligt alls, men ändå finns den där känslan.

Sedan tror jag inte att man behöver bli mossig tant för att man inte dricker. Nu kan du ju göra andra vågade saker som du inte kunde göra när du drack. Köra folkrace, hoppa fallskärm, anmäla dig till en amatörteatergrupp och stå på scen. . .

Jag har inte vart nykter så länge som du, men jag längtar efter den dagen då jag är där du är.

Sist av allt - en STOR eloge till dig som trots allt inte drack!! Om de som kommenterade det bara visste vilken kämpe du är!

..man undrar ibland vad saker och ting får kosta...

Vad får en nykterhet kosta?
Gliringar ifrån jobbarkompisar som jag nyligen läste i en annan tråd, tufft att höra att man har blivit en tråkkärring i sin nynykterhet...
Smällar man får ta, ja det kan låta hårt, men livet är inte alltid rättvist...
Men när man har varit nykter en längre tid så rinner det av en som vatten på en fet gås, man vet att det bara försöker rättfärdiga deras eget drickande.
Ungefär drick med mig så märks mitt egna drickande inte lika mycket, det sticker inte ut på samma sätt som när man gör en sak kollektivt.
Drick så glömmer vi det här, eller kanske kan skratta åt det i efterhand, eller som i mitt fall gråta över det som har hänt.
Inget svider lika hårt som en bakfylla, inget undergräver mitt självförtroende lika mycket som bakfyllan, trots att den gör det motsatta när man går in i den.
Därför tycker jag att alkoholen är falsk...

Men å andra sidan, vad kostar det när man gör ingenting och har ett alkoholberoende....
Det kostar mera, kanske inte i penningar men i personlighetskris, när allt händer som inte får hända, men händer ändå trots att vi är medvetna om insatserna.
Det får kosta vad det kosta vill, brukar en del hävda...
Hur mycket är för mycket, vart går smärtgränsen för var och en av oss.
Knappast lika för oss alla, vi är alla individer med olika behov och egna satta gränser.
Men alkoholen får oss att tänja på gränserna för varje gång, ska inte dricka lika mycket den här gången, haha vem är det vi försöker lura egentligen?

Vi sätter oss alla högt på piedestalen och tror gott om oss, men vad händer när vi kliver ner ifrån rampljuset och begrundar oss själva snett ifrån nedsidan.
Skulle vi tro att vi jämt gjorde så smarta drag vartenda gång?
Vi är ju så jäviga med oss själva att vi har svårt att vara självkritiska.
Om jag vore en kollega till mig själv, vad skulle jag då säga för sorts skvaller till andra kollegor, han där verkar inte kunna kontrollera sitt drickande, det såg man ju bara på de senaste fimrafesterna och after works'en, snacka om att skämma ut sig och inte fatta vart gränsen går...???

Allt har ett pris, men har vi råd att betala för det?
Om man nu är den största grisen på fimrafesterna, kan jag fortsätta att stå för det även på måndagsförmiddagsfikat?
Ska jag vara stolt över det jag jämt gör men egentligen kanske inte vill?
Jamen jag var ju full... Är det en tillräcklig ursäkt eller visar den bara på dåligt omdöme?

Livet är fullt av risktagande och man för göra misstag, gång efter annan, men får man ständigt upprepa samma?
Risken för mig att betydligt större om jag chansar och testar att dricka vid ett enda tillfälle, blir det lyckat kommer jag att fortsätta testa tills det fallerar.
När jag fallerar alltså inte OM utan när, kommer jag ångra att jag överhuvudtaget testade första gången.
Priset för att vara nykter är att jag troligen kommer lämna en fest i förtid, men mest troligt för att den egentligen är tråkig och inte för att jag är för full.
Det priset kan jag betala, och veta att jag kommer få en morgondag värd att leva för, och inte hoppas på att dö av en hjärtinfarkt under sömnen för att slippa vakna upp till all den ångest som gårdagens fylla skapade mig.

Så när folk som fortfarande dricker alkoholen är dryga och hånar mig, så brukar jag bara tänka att det slår tillbaka mot dem själva, de har bara inte fattat det ännu.
Genom att vara stark i min övertygelse så sätter jag övertaget redan från början, försök inte klanka ner på mig när det är du som gör fel brukar jag tänka.

För övrigt i Berras dagbok så kan jag nämna att mitt senaste projekt har landat till full belåtenhet, köket är klart med det sista (nja nästsista) under morgondagen.
Dryga två veckor tog det trots en kraftig förkylning däremellan, från gammalt kök till stora hål i väggen till ett fantastisk mordent kök efter frugans önskemål.
Stolt som en tupp vandrar jag runt i köket och känner på rena glansiga ytor, trycker på alla nya knappar på vitvarorna, det tjuter och piper överallt, samma ljud på alla maskiner så jag vet inte vad det är som är felet, antingen så ligger det en disktrasa på induktionsspisen eller så är diskmaskinen färdigt eller mikron, eller torktumlaren, eller ugnen, eller telefonen som behöver laddas, eller väderstationen som varnar för storm, eller ett varnande överströmskydd i säkringsskåpet, eller slut på papper i skrivaren, sladden har åkt ur UPS'en...
Man blir alldeles virrig över alla pryttlar som tutar och piper här hemma, det påkallar en sorts stress de också, undrar vad det är för ett nöt som har införskaffat alla dess prylar?
Javisstja, det är ju jag, jaja som man bäddar får man ligga, men vid vår ålder får man vara tacksam om man får ligga överhuvudtaget, som en polare sa nyligen.
Nä usch ja vad jag håller på, försöker fördriva tiden och hålla mig vaken för dottern ska hämtas halv två nu på natten, och bara för att jag måste hålla mig vaken, så känner jag mig jättetrött...
Har inte lyckats med att hålla mina barn nyktra, men de har å andra sidan inte just nu ett riskbeteende heller, men det påverkar min nattsömn i vilket fall.

Natti!

Berra

Hur lyckas man med det?
Champis på fina krogen sju dar i veckan?!
Vaska & traska?