Senaste kommentarerna i forumet

Hej Cecilia

Så tråkigt att höra att du också lever med en man som är alkoholist. Jag vill gärna komma i kontakt med dig. Du kan skriva till mig på (## tagit bort epost adress. /admi##).

Kram!

Softjessi, jag blir berörd av dina berättelser. Känner igen mig i så mycket. Håller mig också hemma för det mesta för att kunna ha koll på honom. De få gångerna jag varit borta över en natt (jobbresor) har han druckit mer än han borde med tanke på att vi har en liten dotter som han ansvarar för. Känner mig också otroligt ensam så att läsa här ger mig hopp och förtröstan i att det kan bli bättre. Jag har långt kvar till att lämna honom, men märker att jag sakta men säkert tar myrsteg framåt i rätt riktning. Det känner du kanske själv också?

Stor kram till dig!

Glömde säga tack....eller vad man nu säger i denna märkliga situation. Du gav mej mark under fötterna eller hur jag nu skall uttrycka det.
Har länge tänkt att enda lösningen är att ta livet av mej själv eftersom jag är orsaken till all skit. Nu kansler det inte är så....
shit vad jag är förvirrad ( och spik nykter)

Jag googlade passiv aggressiv och gick en chock.
Det är min man i ett nötskal.
Vet inte vart jag går från här.
Har aldrig känt mej så förvirrad i hela mitt liv.

Jag kan känna igen mig i ditt resonemang för jag har gjort motsvarande. Men efter många turer har jag kommit fram till att jag inte klarar av att bara dricka lite någon gång ibland. Det blir snabbt tillbaka på ruta 1. Som jag skrev i min egen tråd, det är som när jag slutade röka och tyckte att jag kunde börja feströka efter ett tag. Jag var snabbt uppe i ett paket om dagen igen. Så fungerar jag även med vinet. Så nu är mitt mål att vara helt vin-fri. Jag är bara inne på dag 2 än så länge!! Men jag har inte varit vit en enda dag på 10 år, så för mig är detta jättestort. Och förstås tufft och svårt. Men det gäller att hitta motivationen inombords. Det är först då det är möjligt. Det tog mig som sagt flera år att komma hit. För andra går det betydligt snabbare, så tappa inte modet för att jag var så "långsam" ;)

Jag hoppas du hittar din väg! Det viktiga är att du har börjat fundera på ditt drickande och vill göra något åt det! Det är ett stort steg i sig! Fortsätt skriva här och få stöd från alla fina människor. Det hjälper mig enormt!

Tack för att du frågar, Anders! Och för att du tänker på mig! Jo, jag klarade första dygnet! Med nöd och näppe ska tilläggas. Som sagt, det här är ingen lek och jag har som sagt inte haft en vit dag på 10 år!

Morgonen var ju som jag skrev tidigare tuff, sedan avtog det tyckte jag på eftermiddag och jag kände mig OK. Nöjd med mig själv ;) Men, sedan vid typ 8 på kvällen så small det till. Oj. Det var som att åka berg- och dalbana. Jag gick ju i tankarna att det kanske är dumt (t.o.m. farligt?) att gå "Cold Turkey" så här. Och då var det ju extreeeeemt nära att jag tog mig bara ett litet-litet glas vin. Men jag planade ut de där backarna en efter en - lite som att ta värkar när man föder barn.. ;)

Sedan skulle man ju sova. Hu. Väntade så länge som möjligt för att jag skulle vara ordentligt trött. Men det hjälpte föga. Har legat i princip sömnlös hela natten. Svettats och frusit om vartannat. Kastat mig fram och tillbaka. Haft ont i fötterna. Obehagliga pirrningar i benen och kli på kroppen. Fram på morgonen svimmade jag av till slut och halv sov fram till ett.

Nu sitter jag här med min Ramlösa och känner mig hyffsat OK faktiskt. Kändes på ett sätt bra med alla svettningar i natt (badade i dem...). Som att en del av skiten i alla fall har kommit ur kroppen. Duschen när jag vaknade var ljuvlig.

Så nu är jag på god väg in i dygn två. Må jag klara även denna dag! Målet är att bli helt alkoholfri. Insett för länge sedan att jag inte kan "ta ett glas vin då och då". Det är som när jag slutade röka. Och försökte feströka efter ett tag. Gick ju åt helvete. Jag är binär. På eller av.

Men jag fortsätter timma för timma. Och klappar mig på axeln för varje som går. Och med inspiration från dig, är det OK att misslyckas - att man inte får vara hård mot sig själv - huvudsaken är att man har målet framför sig och går "på'et" igen.

Tack för ditt stöd! Hur går det för dig?

Kram

Jag Försökte dra ner många, många gånger. Köpte halvflaskor för att begränsa, drack då två... Eller tre ibland. Svårt att begränsa drickandet när man väl börjat, för det ligger ju i alkoholens natur att grumla omdömet. Det är högst naturligt att du inte når ditt mål.
Jag tycker att du i alla fall ska ta en vit period. Inte en tidsbegränsad.. Det är så lätt att se månadsslutet som en signal till drickande. En dag i taget. Drick a-fritt istället - det funkade för mig. Till sist så har det gått lång tid utan alkohol och måendet blir bättre. Jag är inte helt vit. Alkoholen och jag har fortfarande ett lite komplicerat förhållande, men jag har kommit ur det beroende jag var i.
Och det blir bättre, börja samla nyktra dagar, sök hjälp eller försök själv. Det är så mycket bättre när man inte sitter fast.
Töm hemmet på alkohol till att börja med.

Bra jobbat Wicca! Glöm nu inte att ge grannen båda flaskorna.
Man missar din tråd lite här, eftersom jag mest är på Förändra drickandet, men du verkar verkligen ha kommit en god bit på vägen.

Du ska få ett annat svar av mig... Du har börjat undra över ditt drickande. Du har sökt dig hit. När jag började läsa här kanske jag hade fått samma svar som du, att det inte är nån fara.., men, men med facit i hand så gick det inte i längden att dricka på en måndag om jag kände för det. Jag kunde länge hålla upp långa perioder utan problem. Gradvis förändrades det och suget kom tätare... Så ja, man är dum om man dricker på en måndag utan annan anledning än att man är sugen. Fundera över när och varför du blir sugen istället.

Vad vill du Pippi80? Vill du sluta?
Tog ett tag av velande för mig
När saker blev värre och värre innan jag bestämde mig.
Du kan absolut använda detta forum istället för fb, men du kommer också att få en massa råd om hur du ska lära dig att hantera a/ att sluta. Det är sorgligt att läsa om din dotter tycker jag. Jag har två barn själv, ångrar mig och skäms för en del saker.
Vill du sluta, kanske du ska söka hjälp, hälla ut. Se till att inte ha alkohol hemma.

Är det dag 2 idag? Hoppas det!!!! Om inte, så är det bara "upp på hästen igen". Kämpa på!!!

"Har accepterat att mannen har sitt sätt att hantera detta, att min väg är rätt för mig men inte för honom. Bett honom att vara ärlig med det så jag slipper oroa mig och att jag inte har några krav på honom."

Du är så klok, tror som Sisyfos att han inte kommer bli 100% ärlig, då en ofta ljuger för sig själv. Men, men. Om någon har skapat förutsättningarna för att vara ärlig så är det du. Du är en fantastisk partner!

Jag var verkligen dålig på att hjälpa människor förr, kanske inte är så bra på det nu heller men försöker lära mig. Förr när någon sa att de kände sig tjocka och hade gått upp i vikt kunde jag börja rabbla upp tips om olika träningsformer och berätta hur kul jag tycker det är att träna… Vad lyckade jag med det? Jag bekräftade att den andra var tjock genom att börja tipsa om träning. Jag dumförklarade den andre genom att ge tips till olika träningsformer, som om den andre aldrig hade tänkt att träning vore bra!! Jag tryckte ner den andre genom att jag själv berätta hur roligt JAG har det och hur duktig JAG är, då JAG tränar och i med detta får den andre att känna sig än mer värdelös och tjock som tydligen inte klara av att träna och gå ner i vikt!

Vad kan en göra istället? Att bekräfta att den andre är tjock är inte min sak att göra, det är den andre som säger det och om den inte trivs med det så är det deras sak. I dag säger jag att jag önskar att personen ska trivas med sig själv och hör att hen inte trivs. Frågar vad hen önskar göra för att komma till sitt mål. Frågar vad det är som hindrar hen från att göra det hen vill för att nå sitt mål. Frågar om jag kan göra något för att hjälpa hen att nå sitt mål? Att lyssna och försöka hjälpa utifrån personens egna förutsättningar.. Men det är inte lätt, det är så lätt att slinka in med tips och råd. Ungefär som den här texten till dig, fylld med massa råd och prat om mig.. *suck*. Är nog mest en teoretiker ;)

Kram.

Känner ditt sällskap o tar åt mig av din medglädje o styrka!!
Detsamma till dig. Hand i hand mot nykterheten! Kram ?

Ja, vilken resa du har gjort! Ibland läser jag tillbaka i din tråd. Nytt nick, nytt trådnamn. Då tänkte jag att det var dumt att byta namn på tråden. Nu känns trådnamnet så rätt. När man jämför då och nu, vet ju alla vid sina sinnens fulla bruk vad man skulle välja för liv om man kan välja.
Nytt år, nya möjligheter nu!
Stora påskpussar, för där tror jag ändå att vi är i vår relation. ?

Blir någon slags terapi.. Jag tror det kan hjälpa mig att förstå.. Att minnas och förhoppningsvis få mig att agera annorlunda. Mannen är nykter och den där starka ångesten är borta men en oroskänsla finns kvar.. Extra intensiv pockar den på min uppmärksamhet när jag ska sova. Känns oroligt i bröstet.. Som vanligt.. Det tar tid att resa sig, repa sig och att läka. Jag har beslutat mig för att kontakta min läkare på Vc. Jag vill att han remitterar mig till en terapeut. Har läst att det ska finnas terapeuter som är specialiserade på just medberoende. Jag behöver vrida och vända på både mannens men framförallt mitt eget beteende. Jag behöver verktyg för att våga leva mitt liv fullt ut oavsett vilka val min man gör. Just nu känns det som om all min tid går att till att styra/ ställa/ ha koll på min man.. Även när han är nykter har jag svårt att släppa taget och lita på honom. Jag stannar helst hemma. Bara då har jag koll och kan förhindra en katastrof. Så kan jag ju inte ha det. Jag måste lära mig att släppa taget.. Att förstå att ansvaret är hans, att det inte spelar någon roll vad jag gör. Jag måste leva, skratta och samla kraft för att inte gå under av ångest när mannen får återfall. Jag måste ta kommandot över mitt eget liv! Nu är det dags! Min resa börjar nu! Jag hoppas mannen påbörjar sin.. Önskar så innerligt. Om inte får vi väl se vad som händer.. Kanske det oundvikliga.. Att jag vandrar vidare utan honom.
Önskar er alla en fin söndag ?

Slår följe med dig på denna vägen och möter våren på ett nytt sätt.
Nu tar vi några dagar till/ kramar och styrka

Lustigt detta med noteringar om vilken tid man gillar på dygnet. Jag gillar också morgonen nu... Natten tidigare. Kanske gillar jag den tid då övriga sover, då inga krav och förväntningar finns. Och du har så rätt i dina tankar om att du inte måste fixa alla andras problem. Det har varit en stor del i mitt tillfrisknande att försöka släppa det, släppa viljan och önskan att kontrollera allt och börja fokusera på mig själv. Och se där, det funkar rätt bra utan min kontroll ?.
Sen tror jag inte att du ska förvänta dig att mannen kommer att vara ärlig... Så bli inte besviken. Jag behöver bara gå till mig själv för att veta att jag nog skulle ljuga. Vill ju inte ens erkänna för mig själv. Men han kanske är annorlunda.
Livet är rätt kasst med vin, viskar (eller skriker) jag i andra örat idag.

Håller med övriga - du är värd mer o du är värd allt stöd!
Vi håller ihop med o bakom dig här på forumet kram

Ha, ha LenaNyman! Jag noterade ingenting. Blev generad och avslutade snabbt besöket. Du blev snabbt utföst vänligt, men bestämt! Kram tillbaks, för sen på lämplig plats kändes det bra att du var där.

Orka, där är du ju. Hoppas det går bra för dig också i påsk ?.

Och så lite tankar kring a. Snaps ja, gott och trevlig... Hmm, men mitt sjuka, sjuka beteende sitter kvar. Så jag klunkande såklart i mig i smyg också. Slutade i allafall innan det var tomt och har inte druckit ur nu heller. Måste verkligen jobba med beteendet. Lät i alla fall bli att köpa vin i lördags. Hade diskussioner med mig själv precis som i gamla tider, men sa till mig själv till slut "du har slutat dricka", så nåt vin fanns inte hemma, bara snapsen då och det var ju kanske bra.
Jag vill verkligen kunna hantera a som jag gjort tidigare men lätt är det inte, särskilt inte nu när det finns en önskan att domna bort ett slag.
Så nu är jag tillbaka där tankar på alkohol upptar tid och energi. Och här vill jag ju faktiskt inte vara. Hur som helst, så vet jag ändå att jag inte kommer att börja om som tidigare. Nåt har jag ändå lärt mig och jag trivs ju med att vara nykter.

Ambitionen för de flesta härinne är att sluta dricka. Det låter lite som att du kan behöva hjälp att sluta.
Jag hör till de smygdrickande, men dricker numera väldigt sällan. Halkar ibland tillbaka till gammalt beteende, men nu har jag varit nykter så länge så att jag stoppar direkt när jag faller dit.
Det är svårt, svårt, svårt att sluta dricka utan stöd. Jag har en sambo och en familj och slutade dricka öppet hemma. Då blir smygdrickandet väldigt svårt eftersom det märks och luktar, så jag slutade i princip med det också.
Tänker att du kanske behöver något stöd för att sluta. Antabus, AA eller nåt annat. Det fanns såklart en känsla av att alkohol behövdes för att kunna hantera vardagen, nu när jag slutat vet jag hur fel jag hade. Testar nån gång ibland och alkoholen funkar inte alls för att man ska fungera. Tvärtom! Men det är svårt att se det när man är mitt i ett missbruk. Sök hjälp tycker jag!

Ur kaos byggs något nytt och starkt denna gången i ett lugn.
Hetsar inte upp mig så mycket över saker just nu utan prövar att köra det några varv innan jag går igång.
För där är min svagaste punkt att dra igång och sen blir det för mycket.
Och då har jag tidigare flytt från detta att nu stå kvar och faktiskt känna att jag överlever.
Har accepterat att mannen har sitt sätt att hantera detta, att min väg är rätt för mig men inte för honom.
Bett honom att vara ärlig med det så jag slipper oroa mig och att jag inte har några krav på honom.
Att jobba med sanna bilder har varit mycket hjälp denna helgen, för spöket tar chansen när jag är svag och viskar lovande ord om att vin är gott och att livet är rätt kasst utan det.
Så att se sanningen om hur jag varit och att så vill jag inte leva, hjälpte mig denna gången.
Så stuckit hål på många fantasi bubblor denna helg och kommer lite starkare ur påsken 2016.
Så väljer att vara nykter en dag till/ kramar och styrka till er hjältar

Flinga, jag tycker att det finns nåt mycket sunt i ditt sätt att reagera. Precis som Maharion skriver så kan du inte ta ansvar för andras känslor. Att de mår bättre av att se dig kräla i stoftet är deras problem, inte en anledning att vara där. Om du tror att du klarar det, använd Maharions manus för att få ett slut. Att sluta dricka är svårt nog i sig själv, men något lättare ändå om man kan få glädjas över sina framsteg. Skuld, skam och ånger finns där hos mig. Jag tar fram minnena lite i taget när jag mår hyfsat bra, för om man tar dem på en gång, då gör de ont och risken är stor att man vill dricka. Hoppas du kan få sköta detta själv med deras stöd istället. Du behöver resa dig, inte ligga och skämmas i rännstenen.

Så var det redan annandagen. Jag har lagt mig trött om kvällarna med blossande röda kinder. Inte av något vindrickande dock utan av frisk luft, varit utomhus dagarna i ända o träffat mycket trevligt folk. Känner mig glad o tillfreds. Noterat att jag möter de motgångar vi också haft under helgen med lugn o jämnmod. Humöret är på väg att stabiliseras, inte den bakfulla snarstuckenheten mera! Tacksam, lättad o glad.
Imorgon är det vardag igen, för mig är det en större utmaning än ledighet o helg. Så jag fortsätter med EN DAG I TAGET! Samla nyktra dagar o nöjdhet över barka gång jag fattar ett klokt beslut.
Kram till er ni som vandrar åt samma håll sim jag! Tacksam över möjligheten att få sällskap av er!

Åh, tror rädslan ligger kvar, som en påminnelse av hur det känns när man väl somnar, tyngden, de fria tankarna och uppvakaknandet av blankhet och glömska. Pga av alkoholen glömmer jag många minnen och situationer jag tycker är viktiga. Skäms som in i helvete, men alkoholen är väl något man inte riktigt blir av med så lätt.

Tack för att ni skriver. Vill gärna höra hur ni hanterar alkoholen. Är det i smyg? En inre känsla av att det är vad jag behöver för att hantera vardagen?

Är inne på min andra tenta nu. Otroligt att jag fick godkänt men någon del av hjärnan fungerar tydligen. Har en till denna vecka. Jösses, dricker en halv flaska ren sprit dessa dagar och jag förstår inte vilken skada det ger mig...

Nu vet jag inte om det är din omgivning som förväntar sig detta av dig eller om det är du själv. Jag utgår från att det är din omgivning.

Det förväntas inte något av dina känslor, det är bullshit! Den som avkräver dig detta har något behov av se och höra din uppriktighet, om denna person inte klarar av att ta dig vid orden utan förväntar sig någon slags känsla som ska utspelas utav dig, så kan du fan be den dra dit pepparn växer. Eller om en ska vara lite mer diplomatisk, så tror jag att den personen behöver någon slags upprättelse, frågan är hur du kan ge den utan att denne ska avkräva dig vissa känslor. Få den att känna sig hörd, bekräfta att du uppfattar den andres känslor och behov (inte genom att bli avkrävd dina egna). Förklara att du ser att du har gjort den illa och be om ursäkt för att du har gjort den illa, lova inte något som är utöver ett ömsesidigt förhållande.

På vilket sätt hjälper det den andra att du ska må dåligt? Det är hämnd, passivt aggressivt beteende. Gillas inte av mig. Har varit i ett passivt aggressivt förhållande och jag har lärt mig alla trix som de kastar på en.

Strategin är att få den personen att komma vidare tänker jag, få någon slags avslut som du styr över, genom att lyssna och bekräfta utan att den ska avkräva något annat än en ursäkt av dig, det är inte sanning eller konke det här där du är skyldig att betala av med straff. Tanken är att den andre inte ska går runt och älta detta i framtiden så du slipper känna att detta hänger i luften. Det går inte att ändra det vi har gjort, bättre att blicka framåt och se fram emot bra saker istället (utan att vara i skuld, för det är du inte, andra människor väljer att leva med dig här och nu, inte för att du står i skuld till dem).

Ex frågor till den andra som önskar skambelägga dig.
- När x hände hur upplevde du det då?
- Vad kände du då?
- Jag hör att det var jobbigt för dig och jag ser och förstår nu att jag har gjort dig illa, Hur hanterade du det då när detta hände?
- Gissar att du har behov av xxxx för att du ska känna (motsats till hur den kände)
- Du önskade av mig då att jag…
- Tror du att vi kan komma vidare idag?
- Tror du på att jag kan få ditt förtroende igen om jag nu håller mig nykter inför dina behov?
- Förlåt mig, kan du förlåta mig?

Om nej,
- Jag förstår att du inte förlåter mig, hoppas att du kan det med tiden om jag kan få chansen att visa på att jag kan ändra mig, Jag förväntar mig inte att du behöver säga något nu. Jag förstå nu hur dåligt du mådde och jag ville givet inte såra dig, även fast jag med mitt beteende har gjort det. Jag bryr mig om dig även om du inte kanske tror det då eller nu. Hoppas att du väljer i framtiden att förlåta mig. Just nu känner jag en oro över att bli skambelagd och har behov få ro och kunna blicka framåt. I detta önskar jag att du respektera mig i att jag inte vill diskutera detta mer tills du antingen är beredd att förlåta mig eller väljer förklara hur du kan gå vidare på något annat sätt. Kan göra detta för mig? (om personen börjar tjafsa här så den ute efter att straffa dig, då är det dags att säga ifrån tydligt genom att understyka att valet finns att lämna relationen)

Om ja
- Jag önskar lägga mig detta bakom mig nu och låta detta vara historia, Jag önskar blicka framåt och fokusera på det som är bra. Skam, skuld och ånger hjälper mig inte nu. Kan vi lägga detta oss bakom nu, kan du göra detta för mig?

Kanske är ute cyklar här och gissar helt fel men jag kunde inte låta bli skriva en pjäs.. vem vet kanske hjälper det dig eller så hjälper det någon annan som blir skambelagd.

Puss och kram i påsk.