Senaste kommentarerna i forumet

Hej Jeanette83
Välkommen till forumet. Vad bra att du hittat hit. Du beskriver din situation som att du står i ett vägskäl, stanna i relationen eller gå. Du vill ge ditt barn en nykter uppväxt och vara en trygg förälder. Kanske kan du av andras berättelser här komma närmare ditt eget beslut samtidigt som andra kan vara hjälpta av dina tankar och eventuella val. För vissa kan det finnas ytterligare vägar att gå, exempelvis att vara särbos. Du håller just nu på att formulera vad du vill ha i en nära relation och i ett delat föräldraskap. Att inför sig själv och andra tydliggöra sina gränser för vad som är ok är ett viktigt steg. Fortsätt gärna skriv.
Li-Lo
Alkoholhjälpem

Välkommen hit! Bra första steg! Här kan du läsa mycket, och skriva av dig om du känner för det. Inget är för tokigt, eller "fel" att skriva. Vi har alla våra historier - och den gemensamma nämnaren är ju att vi, eller någon vi står nära, har problem med alkohol. Jag har egen erfarenhet av ssri - för 14 år sedan. Känner igen mig i vad du skriver - helt sanslösa saker "hände" på fyllan. Jag skulle starkt rekommendera att du verkligen försöker att dra ner på drickandet så länge du äter dessa - och senare också naturligtvis:-). Tyvärr så kan ssri ta bort en del av fylleångesten - som annars kanske skulle ha verkat som en varningsklocka. Min läkare sa att: Ja, du kan dricka när du äter dessa. Han menade självklart något/några glas - och inte rena jättefyllor. Jag tolkade det naturligtvis som jag ville, och festade på......-läkaren hade ju givit "ok". Skev logik - eller hur! Jag vet.

Om du börjar skriva här så är det ibland skönt/bra att gå tillbaks i sin egen tråd och läsa vad man har skrivit eller känt vid ett visst tillfälle. Det kan ha en viss läkande kraft. Lycka till på din nya väg - du har tagit ett bra första steg att logga in här. Jag tror på dig. Kämpa på!

I laga ordning så markerar jag i min alkoholapp....gröna dagar och röda dagar.....det står där rött på grönt.....svart på vitt....hur mycket och ofta jag drycker......jag är trots allt ärlig mot mig själv när jag markerar i appen.

Mars har 31 dag. Nu är dag 30. Totalt endast 8 dagar gröna......senaste gröna dagen var för 12 dagar sen. Jag har fan druckit någon alkohol i 12 dagar i sträck. Jag drycker mig oftast lätt berusad aldrig kraftigt berusad. Oftast blir det 3/4 delar av en flaska vitt. Rött drycker jag inte. Sen ibland lite starkt också. Har jag inget vin så drycker jag ett par öl....klarar inte av mer men fixar berusningen med starkt.

Jag har ont på högersidan under revbenen......gissar att det är ömmande lever. Minnst 6 veckor tar det för levern att rena sig.

I dag kommer barnen......hoppas på grön dag idag.

Nästa helg är det påsk.....barnen åker igen på fredag......rädd att det blir skit då igen om jag nu lyckas hålla dagarna tills dess gröna.

Jag vill inte drycka som jag gör och jag vet att det är bara flykt och bedövning att drycka skiten.

Känner mig så hopplös och förtvivlad :-(

Ny vecka - och inte en droppe alkohol på 10 dagar. Det känns skönt! En lätt ångest sitter dock kvar i magen, men jag vet inte om den beror på det sista fylleracet, eller min frustration över en nära anhörig som har blivit sjuk? Spelar egentligen ingen roll - oavsett så har jag ju fattat, hoppas jag, att proplemlösning/ventilering i ensamhet, med alkohol, inte på något sätt gynnar mig och mitt förhållningssätt. Det BARA raserar och tar fysisk och mental styrka ifrån mig. Har jag lärt mig det nu?

Känner lite olust att vistas ute bland folk - eller att gå till jobbet i morgon efter ett antal veckor. (Har haft semester, samt plockat ut en del komp.). Tror jag skrivit det tidigare, men det känns ibland som att folk kan se på mig att jag för drygt en vecka sedan har suttit här hemma och skakat, svettats och med kraftig ångest. Känns som att de kan se att jag suttit och skakat på beroendeakuten och väntat på att promillen skulle gå ner så att jag kunde få ett par lugnande! Jag vet att de inte kan se - men efter en sådan "period" så känner jag mig så genomskinlig. Livet utanför har ju pågått som vanligt - och alla har sina problem. Försöker se det hela lite utifrån/uppifrån - och inse att självcentreringen är en del av "den stora bilden". Mitt problem - ingen annans. Vill tillbaka till jobbet, och jobba ett par dagar - då brukar känslan försvinna. Man inser snabbt att de flesta inte ens tänkt på att man har varit borta. Det känns bra!

Jag fortsätter skriva, är hemma och tiden går så långsamt, Ett dygn sedan jag tog sista drinken. Har tagit en Antabus för att omöjliggöra att jag tar en drink när ångesten blir för stor. Försöker dricka vatten och te, äta frukt och yogurt. Har dock ingen vidare aptit så jag får äta lite i taget.

Jag är så trött och skulle så gärna vilja sova lite, men jag kommer inte till ro. Efter en kort stund mot kudden rycker jag till igen av en ångestattack.

Jag är otroligt arg, ledsen och besviken på mig själv. Jag har inte gett upp men hoppas att det kommer kännas lite bättre snart. Så här kan man inte leva, det är inte mänskligt.

Hoppas att du klarar återställningen bra - det är inte roligt de första dagarna....Jag är lite som du - får också sådana där ryck/återfall 3-4 ggr per år då jag dricker okontrollerat i 4-6 dagar. Får abstinens när jag lägger av - och har ett helvete i några dagar/upp till en vecka. Varför? Jag vill inte göra det igen. Vill inte..... Men det kanske kommer?! Jag skall försöka att skriva/läsa här med jämna mellanrum - känner att det kanske kan hjälpa de gånger man känner att ett "race" är på gång. Mellan dessa perioder så dricker jag mycket måttligt, ibland inte alls. Man blir inte klok på sig själv, eller hur?

Jag önskar dig det bästa - och oss båda att kanske ha styrkan att stå emot nästa gång det verkar bära av in i alkodimman......

Oj oj nej nej......jag har inte kommit längre än att jag insett att jag har problem som jag måste få stopp på. Alldeles för få nyktra dagar här. Senast höll jag som längst upp i 10 dagar.....då mådde jag bra. Sen har det bara blivit några dagar hitt och ditt.

Under dessa 10 dagar så berättade jag att jag skulle ha paus och tja.....vad ska jag säga.....släktingar som kom med kommentarer och de sa sen att det skulle bara vara skämt.....suck jag förklarade att sånna skämt inte är så uppskattade när man har problem.

Ja det finns en och annan i släkten som druckit/drycker osunt.
Jag tycker sambon ligger i riskzonen. Han drycker också varje dag. 1 öl eller två och 3 och kanske nån stark droppe också. Ibland drycker han bara lätt/mellan/folköl. När jag inte drack dessa 10 dagar på sträck så var hans bild på stöd för mig att bara dricka max 3,5 % öl. Han tycker inte det räknas som alkohol.

Vi har väldigt mycket vin och sprit och öl runt om oss. Hos oss själva. Många middagar och fester. Alltid nått tillfälle till "god" dricka i gott sällskap. Jag tappade helt orken när jag föll efter dessa 10 dagar.....orkade inte med bemötandet jag fick. Vet inte hur jag ska komma vidare. Det enda som känns bra just nu är att jag läser och skriver här i hopp om att min dag kommer.

Kram

Gick och la mig tidigt igår. Sov såklart halvdåligt och ångesten väckte mig med jämna mellanrum. Känner mig fortfarande trött och initiativlös.

Framförallt känner jag rädsla. Jag är rädd för nya återfall, att jag tar dem förr eller senare. Rädd att jag kommer förlora allt, min familj, min hälsa, mitt liv.

Jag vill bara känna mig normal igen. Fattar inte varför jag tog det där återfallet. Så sjukt beteende, jag vet ju hur det slutar.

Först och främst - grattis till att du hällde ut vinet! Sedan har jag också märkt det där med tiden! Innan jag slutade hade jag ingen aning om att det gick så mycket tid till drickande, men nu märker jag att det är som att dygnet fått flera timmar till! Det är jätteskönt.

Kramar o styrka till dig!

M

Hej,

Precis som er andra drack jag för mycket när jag väl började. Har en mamma som gör samma sak så det ligger väl i släkten. Jag är en 26 år gammal tjej och har druckit rätt häftigt under tio år. Var alltid en av de som festade hårdast och blev fullast.Studier, utlandsstudier, utlandsjobb m.m gav bra chanser till att gå på fester. Fick alltid minnesluckor och däckade helt enkelt på slutet varje gång jag hade druckit. Jag kunde ibland behärska mig och ta två öl men jag kände ett inre begär som skrek att jag skulle dricka mer och jag tappade fokus på allt omkring mig, behovet att få mer dränkte glädjen av att umgås med människor. När jag fick fast jobb började jag dricka mer sällan men konsekvenserna av varenda festkväll bestod. Jag mådde psykiskt dåligt av det jag hade gjort och var bakis i flera dagar. Det slutade med att jag hamnade på sjukhus efter att ha blivit medvetslös i en taxi på väg hem från en after work!! Efter ett samtal med min chefs chef om mitt beteende och hennes rekommendation att sluta med alkohol så var valet ganska självklart, även om det var ett extremt stort beslut att ta. Jag beslöt mig för att sluta dricka efter nyår eftersom jag hade en resa inplanerad. Samma sak hände igen, Fullt ös medvetslös, sjukhus. Sedan 1:a januari har jag inte druckit en droppe, jag har druckit alkoholfritt vin när de andra druckit och det har fungerat jättebra. Jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer ska dricka och jag drömmer mardrömmar om att jag dricker igen, men jag mår bättre än på flera år.

Mitt inlägg kanske verkar random, men just idag kände jag lite tveksamhet kring mitt beslut att sluta med alkohol. Efter att ha läst alla era kommentarer känns mitt beslut klarare! Tack för att ni delar med er.

Undrar bara lite hur det går för dig? Hoppas allt är bra.//mod60

Och för mig var det ovärderligt att läsa om hur du lyckats men också för att du kanske i andras ögon inte var så illa ute. Det tror jag många tänker om mig också, jag tar aldrig återställare, jag dricker inte på dagtid, inte ens på semestern, jag dricker inte bland folk, jag "gör aldrig bort mig" men baksidan av just ensamdrickandet är ju att det gör en precis det, ensam, man blir osocial. Drar sig undan, är hellre själv. Jag kan inte dricka så mycket som jag vill bland folk så alltså är jag ensam hemma istället. Klart att drickandet så blivit ett rejält problem. Plus alla dessa morgnar när jag vaknar med total ångest och knappt vågar titta vad jag skickat iväg för sms eller gjort för märkliga statusuppdateringar på facebook. Nyligen var jag och hälsade på ett av mina barn som just nu bor i USA och gång på gång skyllde jag på jetlag för att få åka hem till mitt hotell och dricka, jag hatade verkligen mig själv då.

Har inte riktigt kommit in i sidan, skriver lite på fel plats märker jag.
Nu är klockan 22 och det är så skönt att vara nykter, känner bara ett stort lugn och upptäcker hur oändligt mycket mer tid jag får när kvällen också blir min egen.

Och det var nog därför jag tog till mig det du skrev på ett så bra sätt. Vågade knappt läsa vidare efter ett tag, var så rädd att det inte skulle gå vägen.

Självklart LenaNyman. Ensam är inte stark så vi tar väl ett tag i den berömda tålamodspåsen. Jag ska försöka vara lite mer aktiv på forumet. Det har hjälpt mig tidigare och förhoppningsvis dig också.
Kram/Tjalle

Vi kan väl önska varann varmt välkomna tillbaka hit? :)

Nykterheten alltså. Det är påsk nästa helg. Har gått och funderat på det hela dagen. Nu sitter jag här och är varm om hjärtat. Och lättad. Pratade med Lucas och vi ska bara vara hemma i lugn, ro och nykterhet. Det innebär att jag inte behöver gå in i den här förbannade alkoholdragkampen. Det innebär att jag har världens finaste sambo. Ja, enligt min egen ödmjuka åsikt alltså.

Det här blir bra.

/L

Tack snälla Alkoholist Javisst för stöttande ord. Så skönt att höra att du verkar ha "hittat" din botten. 87 dagar är kanonbra. Jag är imponerad. Själv har jag många gånger trott att jag hittat min botten men uppenbarligen har det inte varit den definitiva botten. Ett av problemen är att jag alltid haft en bra grundfysik och återhämtat mig så pass bra varje gång. Inbillar mig att omgivningen inte heller anar hur det är fatt (förutom de närmaste då). Detta tillsammans har gjort att jag undermedvetet intalat mig att: "bara dricka en gång till..." osv

Nu har jag dock nått dit att den euforiska känslan av alkohol inte tillnärmelsevis uppväger alla vidriga nackdelar. Jag försöker lära mig att tagga ner och inte alltid vara på tå. Släppa kontrollen och låta saker och ting ha sin gång. Inte alltid så lätt att lära om på "gamla dagar". Det stämmer nog att jag är seg och jag ska kämpa på.

Trevlig kväll/Tjalle

Välkommen hit och grattis till ditt beslut.
Ja självbedrägeriet håller inte i längden, man kan prata och göra många bra saker men man vet ändå innerst inne hur det är och den dåliga känslan, den förtär en till slut. Så var det för mig. Självkänslan i botten. Nu nykter sedan tre månader och det känns fantastiskt att kunna vara sann.

Önskar dig verkligen lycka till i din påbörjade kamp mot drickandet :)mod 60

Ja det känns jättebra. Blir glad och tacksam för era fina och värmande kommentarer. Forumet har varit en ovärderlig hjälp för mig att kämpa på mot mitt alkoholberoende, vilket fantastiskt sätt det är att få berätta om sig själv och sina problem och få stöd av människor som verkligen vet vad man pratar om. Gratis är det också :) Bästa terapin faktiskt.
Jag önskar er alla en härlig nykter vecka. Det går med lite "jävlar anamma" eller hur Javisst???? kram kram

Gått 4 eller kanske tom 5 dagar sen senaste kontakten och kommer nu denna gång att verkligen försöka hålla ut.Han visar ju varje gång vid varje uppehållsförsök från min sida att så värst viktig är jag inte.Och det ska jag ju inte vara heller då vi brutit vår relation.Den enda som är kvar i vår tvåsamhet är ju jag.Han är ju redan med sin bästa vän och jag får finnas med på ett litet hörn ibland så länge jag inte hotar hans bästis.Hoppas hoppas att jag nu klarar 10-15 dagar eller kanske ännu mer och att han förstår och respekterar att min kamp också är svår, att bryta detta dödläge som jag befinner mig i.
Just nu har jag stort hopp!

Klok.kvinna - GRATTIS!

Jag gömde mig också bakom en fasad. Tränade 4-5 dagar i veckan och gjorde kometkarriär samtidigt som jag drack varje dag.
Det är så tungt att behöva låtsas. Att kämpa mot sina demoner i tystnad och ensamhet och samtidigt upprätthålla en fin fasad.

Hoppas att du klarar att ta dig ur ditt missbruk - det gör livet så oerhört mkt rikare!

Åh Tjalle, Tjalle, Tjalle... Fy fan.. Känner verkligen igen mig i din beskrivning då man har trillat dit igen.

Mitt drickamönster påminner om ditt. Intensiva hysteridrickaperioder mixat med träning och ett halvlyckat försök på att vara "normal" och sund..

Att behöva gömma alkohol, smyga och ljuga är sååå jobbigt! Jag har hållit på så i tre år. Kanske mer.. Minns ärligt talat inte.
Att hela tiden mana fram settings och situationer där alkohol är ett naturligt inslag. Att glatt erbjuda sig att fixa middagen (för då kan man ju smygdricka). Att erbjuda sig att vika in tvätten inne på sovrummet (och samtidigt svepa direkt ur vinflaskan som ligger gömd bakom ena klädhögen).
Fy vad jobbigt det är. Det tär verkligen på en!

Nu har jag varit nykter i 87 dagar och det är det längsta jag varit nykter sedan jag var 16-17 år.
Att slippa det eviga gömmandet, att stå inklämd bland människor bakis och skakis, att ha ett evigt nagande dåligt samvete och att känna sig äcklig och värdelös - det är så skönt att slippa!!!

Jag har tro på dig! Du är seg och du kommer tappert tillbaka gång på gång. Kanske den här gången är DEN gången som gör att du klarar det?! Jag tror att jag hade den "speciella nu är det nog"-gången för 87 dagar sedan. Jag gav helt enkelt upp. Orkade inte mer, nykterhet var mitt enda alternativ. Hoppas och tror att du nått till denna punkt den här gången. Hejar på dig!

Kram,
AJ

Så trevligt att du tagit steget! Eftersom du skrev tidigare att du läst min tråd så vet du att jag också drack måttligt borta och fortsatte hemma. Längtade hem efter en fest för att verkligen kunna dricka i lugn och ro. Valde bort vänner och aktiviteter för att hellre dricka ifred. Såna är vi nog många, det är själva kärnan till missbruk i många fall. Nu har du världens chans att ta tag i ditt missbruk så du kan leva ärligt med din nya man. Lycka till, jag tror på dej!