Senaste kommentarerna i forumet

Varför skämmas?
Bara slöseri med energi.

Hon var sur när jag tog vin i stället för the i kväll. "Du sa ju att du skulle vara nykter tills i sommar " ... Min man gick och la sig. Dotter stannade uppe .

Hon var sur när jag tog vin i stället för the i kväll. "Du sa ju att du skulle vara nykter tills i sommar " ... Min man gick och la sig. Dotter stannade uppe .

Alltid minnesluckor när jag dricker. Så konstigt att ha sex med sin man utan att minnas det. Tror inte att jag har haft nykter sex på över ett år. Både han och jag skäms. Han är snäll och vettig...

Jag behöver ett ställe att posta mina mindre genomtänkta fylle-poster så att jag inte skriver pinsamheter på Facebook. Får man göra det här?

Önskar jag dig Sisyfos.
Tid för tankar där både sorg och frid får plats.
?

Vi med alkoholproblem förväntas känna en hel massa skam.
Jag har funderat hela dan över vad den fyller för funktion.
Skuld - om vi har sårat eller på nåt annat sätt skadat en annan människa går jag med på. Utan att kunna känna skuld och ånger är vi inte mänskliga, men vad skammen fyller för funktion går jag bet på.

Först och främst tack till dig LenaNyman för din support. Du är en härlig och färgstark människa. Forumet vore så mycket tråkigare utan dig.

Jag är ensam i påsk. Frugan har åkt till fjällen och det var inte läge att följa med. Kanske lika bra det, att vara ensam med sina tankar och lägga ytterligare några dagars nykterhet bakom sig.

Jag kan konstatera att så många här på forumet(inklusive mig själv) har en så stark vilja att sluta dricka (alternativt att kraftigt skära ner sin A-konsumtion). Ändå är det så många av oss som trillar dit förr eller senare. Det är inte alltid lätt att vara nynykter. Ibland verkar det vara ett jobb med en arbetsdag på 24 timmar. De flesta av oss har väl någon gång ställts inför arbetsuppgifter som varit tuffa. Det har också hänt att man haft dagar när man inte orkar mer utan säger till sig själv att "nu får det vara bra", jag orkar inte mer just nu.

Jag tror att det är där nyckeln till problemet ligger. Man börjar mycket ambitiöst, det går bra ett tag och sedan orkar man inte en dag att "tänka rätt". Själv har jag vid ett antal tillfällen "stängt av" och gått raka vägen till bolaget eller till någon gömma hemma. Oftast eller alltid med ett mycket dåligt slutresultat. Denna gång har jag försökt tänkt lite annorlunda. Så länge jag känner att jag mår bra i min nykterhet och inte har några tankar på att dricka tillåter jag mig själv att koppla av. Det är när "svackan" kommer jag måste vara så mer observant. Istället för att ge upp för denna kraft försöker jag företa mig något, egentligen vad som helst. Tvätta bilen, plocka upp en diskmaskin, läsa en bok etc. Förvånande nog händer det att suget eller de "dåliga" tankarna försvinner av sig själv.

Jag har ingen imponerande lång nykterhet bakom mig men jag tycker trots allt att det går lite lättare än de första veckorna och jag ser verkligen fram emot den dag när det hela går av sig självt......

Ha nu en fortsatt fin påsk och hälsningar från en ganska hoppfull Tjalle

Jag instämmer till fullo i den glada och vårkvittrande kören av gratulationer och lyckönskningar. Vilken förebild du är, verkligen. Du har gett dig själv det finaste en människa kan ge sig själv. sanningen och tron på dig sjjälv .Det går inte nog att värdesätta tycker jag. En gång fick jag höra orden, det är inte festen som är livet utan det är livet som är festen. Känns som ett högst tänkvärt och passande ordspråk en kväll som denna

... du får miljöombyte, aeromagnus. Skönt. Njut av dagarna och kom tillbaka hem med ny energi. Fortsatt glad påsk på dig. :)

Det är så sant som du säger. Man läser och tar till sig. Fantastiskt bra gjort att ta dom steg du har gjort, det känns som att du värnar om dig själv och oj, vad bra att du gör det!

Kram!

Ja, nu kan jag sätta check på första året av dom kommande. Känns inte så tokigt. ;)

Den enda som har svar på dina frågor är du själv. Du problematiserar kring ditt drickande, hur mkt och på vilket sätt. Är det kanske svar nog.
Du dricker av en anledning och det är den du behöver hitta och titta närmare på.
Jag dricker för att stå ut en stund, få lindring. För att jag förlorat fotfästet.
Jag vet vilka steg jag måste ta och att A inte är min lösning, så nu låter jag bli att dricka.
Varför dricker du?
Kram, för det kan man behöva:)
Orka

Imorgon kommer jag att lida av ångest och självanklagelser över att jag inte klarat mitt uppsatta mål. Vad skall man gör gör att klara målet. Detta mål har jag överskridit hur många gånger som som helst. Kan inte ens räkna längre.

Please

Jag vet att jag är på väg dit eftersom det ökar hela tiden. Så vad tycker ni jag jag skall göra. Sluta helt? Det finns vissa stunder som jag känner en stor sorg över att att förlora alkoholen. Andra stunder borde jag helt enkelt låta bli. Det finns en massa orsaker till att dricka och det har jag givetvis men nu är det alldeles för många sådana stunder. Alkoholen har blivit ett problem i sig själv. När jag slutande röka förlorade jag en kär gammal vän, men denna vännen är ännu svårare att förlora.

Efter en tidig resa till Landvetter så flög vi 8.00 mot Warszawa. I landade ca 9.20. Tåg från Modlin intill centrum och incheckning på Novotel. Inte mycket är öppet, knappt en restaurang öppen. Såg folk sitta med en kall öl och det kändes lite men det går bra med cola. Nu är vi trötta och imorgon blir det gamla staden, slottet och storkyrkan.

En av de trådar jag läst igenom idag har bl.a. varit din! Följt din resa och varit så oerhört imponerad över hur du rest dig igen när du trillat. Din ärlighet har också insprirerat mig och så många här. Jag tycker du är fantastisk!

Jo, jag förstår ju att det här inte kommer att bli en lek. Alls. Första provet är ju bara nu ikväll och att kunna sova i natt. Som sagt det var ju inte planerat, utan jag klev på något tåg som plötsligt stod för dörren. Så jag går i någon form av "nöjdhetsrus" just nu. Att jag tog mig så här långt. Det tar nog igenom mig idag, men sedan är ju det en nästa dag och en nästa. Men jag tror, som du säger att man får ta det timme för timme. Och vara stolt över sig för varje som går.

Tack igen för din berättelse och för ditt stöd nu!

Har tänkt att gå på ett möte nu i veckorna. Ska ge det en chans. Är rädd för att klientelet ska vara samma som på beroendekliniken, bokstavsmänniskor och bänkalkisar.. Men efter vad jag läst här på forumet så är det vanligt folk där också.

Jättebra att du är här, och har startat din egen tråd. Det är stort - och ett jättebra steg i rätt riktning. Grattis! Jag förstår hur du känner dig, och jag misstänker att de närmaste dagarna kommer att bli rätt tuffa för dig, om du håller fast vid ditt beslut att inte dricka mer. Kanske blir de närmaste dagarna t.o.m. riktigt överjävliga? Det är helt normalt. Försök att stå ut, timme för timme, dag för dag.

Jag har gjort ett antal "fyllerace" de senaste åren - och för mig har forumet varit en välsignelse. Att läsa andras berättelser, och att skriva min egen. Ibland får man stärkande kommentarer, eller tips från andra som finns här. Skriv för din egen skull - här är allt ok att skriva, se det som en ventil. För mig så har det även varit nyttigt att kunna gå tillbaks och läsa min egen tråd ibland - för att påminnas om hur jag ibland har känt mig, eller hur jag har agerat vid en viss tidpunkt.

Jag håller på dig, och hoppas på att du får återkomma i morgon, och berätta om ditt andra alkofria dygn.

Tack för tipset Fiskarn ??Ska titta på det när tillfälle ges. Min man har ju varit på beh och känner till AA och dess steg.. Dock har han tappat bort och mår nog bra av att påminnas. Vi har haft en lugn och nykter dag tillsammans. Dock är jag trött.. Så trött efter en par dagar av ångest och sömnlösa nätter ?
Det hade varit så enkelt att stanna i lugnet, glömma det som varit.. Så som jag gjort så många gånger förr.. Men den här gången tog jag mod till mig.. Frågade min man vad hans plan var och varför han inte är villig att göra mer för att vårda sin nykterhet!? Han menar att han dricker då han känner sig nere, utbränd etc
Jag kan ju tycka att han borde lärt sig efter alla dessa år att alkoholen bara dämpar för stunden.. Det blir en ond cirkel och varje dag ny ångest som måste dämpas. Jag berättade åter igen hur dåligt jag mår när han dricker, att inte veta vilket skick han är i när jag kommer hem osv osv.. Lite vemodigt konstaterade han att han själv accepterat att det nog är så hans liv kommer att se ut.. Ett återfall en gång om året eller så.. Jag vill att han går upp till kamp och visar alkoholen vem som bestämmer. Att han söker aktiv hjälp för att kunna hantera stress och oro på annat sätt.. Inte bara finna sig i och acceptera! Både fegt och enkelt kan jag tycka ?
Antabus ska han ta nu.. Finns en del piller kvar sedan några år tillbaka.. Och sen då? Jag vill att han skaffar sig en läkarkontakt och förnyar receptet. Men jag vill ju att det ska va hans initiativ! Hans val! Att han aktivt väljer bort alkoholen och väljer oss! Sig själv, mig och våra barn..
Tiden får utvisa! Kram allihopa

till första året :-)

Fixade abstinensen själv med hjälp av lite Sobril - de svagaste. Tack! Ett "eget" schema, där jag började på 5 st/dag - och sen tog bort en per dag. Vilken hobbyläkare jag är....-men nu, när jag inte längre tar några "lugnande" - så är det så oerhört skönt att sitta i soffan och känna att jag faktiskt, helt själv, tar de där djupa, sköna andetagen - alldeles av mig själv. Utan att behöva tänka på att jag skall göra just det, utan "hjälp" av lugnande tabletter. Satt här alldeles nyss och insåg att jag gjorde just detta - shit vad skönt!

När man har det som jobbigast så måste man ju verkligen fokusera och tvinga sig till att ta just djupa, avslappnande andetag - och det brukar funka i 20 sekunder ungefär. Nu kommer det av sig själv.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta, fick bara en ingivelse - det kändes bara bra helt enkelt. Om inte annat för mig själv - i min "dagbok", om jag någon gång måste gå tillbaks och läsa, för att påminna mig själv. Jag hoppas att jag skall slippa. Jag jobbar åt det hållet i alla fall.:-)

Tjing

Jo, och jag är uppriktigt glad att jag har blivit uppmärksam på just detta mönster. Har nog bara delvis sett det innan, men det framstår allt klarare denna gång. Jag ser det tydligt. Och det är ju faktiskt ett bra steg framåt, eller två?:-) Förmiddagsångesten idag är faktiskt lite lindrigare, rätt lågintensiv skulle jag vilja säga, typ såndär att man kan stå och stirra ner i en kastrull i 7 minuter och vänta på att äggen skall börja koka, typ (för 5 dagar sedan skulle jag inte ha kunnat få ner ett ägg i strupen) - och det känns bara sååå skönt. Är inte lika nojjig som jag har varit de senaste dagarna, och jag är lite snällare mot mig själv. Har t.o.m. kommit på mig själv med att småsjunga lite när jag farit runt här hemma.

I morgon kväll så är det tänkt att jag skall ut o äta med en god vän. Hen vet inte om mina problem, tror jag?! Vi ses rätt sällan, men är ändå vänner sedan 25 år. Funderar starkt på att berätta (valda delar av sanningen) om hur det står still. Kommer iaf inte att dricka något, men känner att det är läge att kanske berätta lite iaf?! OM det blir av - i nuläget så är jag lite ambivalent. Kanske kommer jag att ringa och "ställa in" - vet inte om jag är stark nog ännu att orka med detta. Vi får se........

Kram till er alla som kämpar på/hoppas att påsken har fått vara A-fri för er som önskat det......../Anders

... verkar det gå efter ett visst mönster. Bra att vara uppmärksam på, och det är du ju.

Tack för fin hälsning inne hos mig, Anders, och bromsen hittar du till höger om kopplingen. ;)