Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till 3 dagar! Du är bäst.

3 dagar, grymtbra! Maken får jag nog inte med mig denna gången. Han hade nyligen en vit period som jag tyvärr inte var med på. Men det skall gå ändå. Jag tänker också dag för dag men en månad är hanterbar. Nästan som ett experiment, en månad, sedan hoppas jag att det blir mer. Men jag är liksom inte där ännu. Det har ju endast gått 12 timmar ;). Men jag skall brösta upp mig och genomföra detta. Tack för stödet, jag skall följa med på din resa här på forumet.

Grattis till ditt beslut! Kommer maken också hänga på? Det är ju betydligt lättare när man är två? Eller så blir han inspirerad av dig längs vägen.

Jag är inne på mitt 3:e dygn, första var en pärs, men sedan har det gått bättre. Jag väljer istället att ta det dag för dag, så får vi se. Men målet är ju självfallet att detta blir en långsiktig lösning.

Stort lycka till! Vi hejar alla på dig!

Jag är på dygn 3. Sover också som en kratta. I natt var jag i alla fall lugn, utan svettningar eller ångest, men jag fick inte till det heller. Det är väl som du säger, många tankar som flyger runt. Och sedan har ju jag haft hjälp att slappna av med vinet innan sängdags, så det är nog en stor bidragande faktor för mig. Men nu har jag väl snittat 2 timmar sömn per natt ett par nätter, så hoppas det blir bättre i natt. Tänker att man svimmar väl av så småningom ;) Tänker ta mig till Apoteket och köpa lite Valeriana (heter det väl), så kanske det kan hjälpa mig på traven.

Men igen, modigt och starkt beslut! Tänker att vi får gå in i den känslan och tycka att vi är riktigt, riktigt bra!

Så skönt det måste vara för dig att äntligen se en förändring. Känner mig verkligen igjen i det du skriver om att kärleken forsvinner tillsammans med alla brutna löften och svek. Jag älskar min sambo men har ingen tillit till honom. I och med att han alltid prioriterar alkoholen är det omöjligt att bygga upp tilliten. Enligt honom är det nu upp till mig om vi kan få det att fungera igjen tillsammans. Upp till mig att sluta vara en bitch som bara skäller och grinar om vartannat. Han fattar inte att allt jag vill är att vi ska kunna vara tillsammans, men han måste göra ändringar! Jag är inte heller perfekt, självklart inte, men jag KAN INTE leva det liv vi har nu.

I morse sa han att nu är det slut, han orkar inte med mig och min "humörsvängningar" längre. Orkar inte höra på mina utskällningar, se mig gråt och vara deprimerad. HAN gör alltså slut med MIG! Han har i och för sig sagt detsamma förr och alltid kommit krypande tillbaka till korset, men denna gång tror jag faktiskt att han verkligen menar det. Å ena sidan sitter jag här med en jätteklump i halsen och magen, förtvivlad över att han inte vill ha mig längre. Men jag vill ju inte ha honom heller! Eller, jag vill ju det, men bara den nyktra, omsorgsfulla och kärleksfulla personen. Han har sagt och gjort så mycket som jag aldrig trott att jag skulle acceptera från en man.

Men hade det inte varit för vår dotter hade jag varit long gone. Som jag skrivit innan så är jag bekymrad över min ekonomiska situation och mina möjligheter till att köpa egen bostad. Tjänar helt okej, men bostadspriserna har gått upp nåt helt enormt de sista åren. Har i alla fall kontaktat banken för ett möte så jag kan få veta vad jag har för möjligheter. Till er som undrar varför jag inte kjan hyra så finns det ingen fungerande hyresmarknad här. "Alla" äger sin bostad och vill man hyra kostar det i stort sett lika mycket som att betjäna lån + hyra. Då kan du aldrig vara säker på hur länge du kan bo kvar på samma ställe. Jag vill ge min dotter och mig själv trygghet!

Har inte heller något nätverk runt mig. Min familj bor i Sverige så där är ingen hjälp att få. Hans mamma bor ca en timme bort, men hon börjar bli gammal och har därför inte ens vågat vara barnvakt till vår dotter. Så kan inte heller räkna med hjälp från min sambos sida av familjen. Jag har också funderat runt att flytta tillbaka till min svenska hemstad, där jag har mamma, pappa och syskon. Men som arbetsmarknaden ser ut vet jag inte vad jag skulle kunna få för jobb. Har jobbat i ett stort företag de senaste åren och har mycket fin erfarenhet, men de jobb som kan vara aktuella för mig finns helt enkelt inte i en svensk medelstor stad.

Det kommer att bli svårt, helt klart. Många tankar som snurrar runt i huvudet nu! Uppskattar alla som skriver till mig och uppmuntrar mig! Just nu är ni de enda jag har. Har inte berättat for någon hur vi har haft det här hemma. Till helgen ska jag och min dotter besöka mamma så då får ju familjen veta i alla fall. Men är liite nervös över att prata med henne om detta. Hon och pappa skildes för bara ett par år sen efter 30 år tillsammans. Då hade han varit alkoholist i många år......Så jag vet inte hur mamma kommer att reagera på allt detta :(

Är på jobbet. Dygn 4 nykter. Mycket vaken tid inatt och grubblande. Brukar inte vara så. Har lätt att sova annars. Men det är väl omvälvande med ett livsval. Ingen ångest iaf och det är ju skönt.

Jag känner såväl igen mig i dig. I att inte våga berätta, inte våga erkänna. Inte våga skriva förrän jag kände mig säker, så du är ändå lite modigare än jag var, om det kan vara någon tröst.
För mig har skillnaden mellan denna gång och tidigare misslyckade försök att sluta varit hur jag hanterat dikeskörningar. Tidigare var det en bekräftelse på att jag misslyckats och en signal till att fortsätta. Nu har jag jobbat på att lära mig av dikeskörningarna istället och börjat om direkt.
Du har tagit ett stort och viktigt beslut när du började skriva här. Du måste inte vara perfekt, det finns utrymme för allt. Tänker att det är en process att sluta dricka. Hur är det med din partner? Vill ni båda sluta? Dricker din partner? Det är extra svårt att sluta om a är tillgängligt hemma. Därför kanske du ändå måste se till att berätta att du vill ha en vit period. Eller få medicin, så att du inte kan dricka. Du kan ta en dag i taget nu, allt måste inte vara svart el vitt. Eller livslånga beslut.

Det här är min första gång på 10 år som jag överhuvudtaget har en vit dag. Så jag är ju "ny" på detta. Jag är inne på mitt tredje dygn och skitstolt ;)

Abstinensen dag 1 was a bitch. Igår (dag 2) gick hyffsat bra och idag (dag 3) har precis börjat. Säkert är det fler i forumet som har bra tips - som har varit igenom abstinensperioder kanske flera gånger. Jag liksom bara "bet ihop" dag 1. Det värsta var ångesten på kvällen samt under natten. När jag sedan gick up dag 2 (sov knappt något), var det som om att det hade stillat sig något och jag kunde fungera hyfsat.

För mig är min nya kompis Ramlösa. Jag klunkar i mig litervis och det hjälper mot suget. Att äta regelbundet dämpar också. Godis, saltlakrits, ättikabaserade saker (inlagd gurka). Jag småäter hela tiden och som sagt dricker mineralvatten. Just att ersätta vinet med en annan dryck verkar flera tycka funka. Smoothies, joser etc.

Men själva skakningarna, ångesten etc. Det har jag inget bra svar på. Är det riktigt illa finns ju medicin att tillgå förstås. Hoppas du får svar från andra här! Tips är att lägga upp en egen tråd i ämnet!

Lycka till!

Har nu sökt hjälp, det var så skönt att få hjälp. Prövar nu aotal. Har ni några erfarenheter av medicinsk behandling!
Har ju bytt mitt matmissbruk till alkoholmissbruk....

Precis så är det Orka, precis så.
Vi får jobba på att må bra helt enkelt.

Att vara slav under A känner jag igen mig i allt för väl. Det är skumt hur det gick från att vara kontrollerat till icke kontrollerat. Vet inte när det hände. Kanske fem år sedan, kanske tio.. Det talas om sunda alkoholvanor men det slår mig att det inte finns några sådana.

Att försöka kombinera ett nyktert liv med ett många gånger alkoholistyrt samhälle är skitsvårt. Det handlar ju så mycket om skam, att behöva " ta en vit helg" eller bara vilja hålla upp ett tag. Det bekräftar ju att en reflekterat över sina alkoholvanor och bestämt att det blivit för mycket. För mig ligger det så mycket skam i det.

Jag går hos en psykolog, för andra problem. Har lekt med tanken att berätta för hen om A men vågar inte än. Är dock helt medveten om att det behövs för att komma vidare. Men jag måste först komma på vad jag ska komma vidare med.. Jag vill ju fortfarande dricka alkohol, när jag ska på jobbmiddag, när jag har semester eller när något ska firas. Men bestämmer jag mig för att det är så mitt förhållande till A ska se ut vet jag ju att min alkoholist tar över och på nåt vänster kommer rättfärdiga de där glasen när jag kommer hem från jobbet. Och helgfirar-drickandet. Det går alltså inte att kombinera. "Sunda alkoholvanor" är inget för mig. Måste bara fatta det.

Stor kram och tack för att du stöttar! Och stor eloge till din styrka och övertygelse, det är fascinerande och inger hopp!

Den här pressen och prestationsbaserade ångesten antar jag spelar viss roll i mitt beroende. Det är så jag funkar, att måsta bevisa någonting och klara av saker innan jag ens börjat har färgat hela mitt liv.

Det är nog en anledning till att jag tror att jag kommer misslyckas.. För jag känner min alkoholist. Det är typ den enda del av mig jag verkligen kan säga hur den fungerar. Låter det krångligt.

Känner att allt jag skriver låter krångligt, det är så många tankar som vill hamna här. Det är skönt att läsa vad ni andra berättar, det ger mig faktiskt lite tro på min alkoholist.

Dag två utan A. Jag ska klappa mig själv på axeln hela dagen tror jag.

att inte vara ensam, fast det är ju samtidigt tragiskt. Nåväl, påsken gick bra förutom på skärtorsdag då det blev ett återfall.
Ska träffa min rådgivare nu i veckan, vilket är positivt, hon ger mycket energi.
Vi stöttar varandra Lena och Suss. Idag blir ytterligare en vit dag.
Kramar

Tack Sysifos och Maharion för kloka ord, tror inte heller att han kommer vara helt ärlig men har gett honom den chansen och lämnat över till honom.
I dag vardag igen men ledig ännu en dag, skall träffa läkaren med de blå ögonen som ser rakt igenom mig.
Är med lättare steg jag går dit denna gången, underligt hur denna människan påverkat mitt liv.
Mening eller ödet ibland i livet möter vi människor som påverkar oss mycket mer än både de och man själv förstår.
Men tror att denna unga läkare räddade mitt liv genom att vara helt ärlig och se igenom min fasad.
Att spöket hoppar fram och viskar att du kan dricka vin och du har alltid skött ditt jobb så det kan inte vara så farligt.
Men vet att öppnar jag den dörren så kommer jag falla, för är fortfarande överkänslig för stress och vill bara fly och stänga ned.
Alla har sitt sätt att försöka nå till ro och lugn, mitt är att försöka välja bort alkohol och lära mig hantera livet det som varit, som det är och framtiden utan att gå in i dimman.
Så möter denna veckan nykter/ kramar och styrka till er hjältar

Så bra att ni skriver och stöttar varandra! Jag kan inte låta bli att säga att 30 dagars nykterhet för att förändra ett alkoholberoende är lika med ingenting. Läs på de andra sidorna här, om ni har kraft och ork, där har jag lärt mig mer än nån annanstans om kampen mot missbruket, hur jäkla svårt det är även hos den som har en egen motivation.
Så bra av er att se och inse hur verkligheten ser ut - det första och kanske viktigaste steget, och sen sätta ner foten!
Håll taget och fortsätt stötta varandra! / mt

Så bra att du hittat hit, ni behöver verkligen hjälp både sonen och ni föräldrar. Det ni hittills gjort i välmening och kärlek kommer tyvärr inte att hjälpa honom att förändra eller avsluta sitt missbruk. Han måste själv få ta de bistra konsekvenserna och det är jättesvårt som nära anhöriga att inte ingripa. Ett förslag är att ni kontaktar alkohollinjen idag för att få råd http://alkohollinjen.se
Det finns mycket att läsa och lära om beroende och medberoende. Att läsa på sidan 'Förändra sitt drickande' här kan hjälpa att förstå beroendets makt över människan. Lycka till! / mt

Kämpa Bollan. Du kommer igen. Du verkar ha en stark vilja att vara nykter. Och som aeromagnus sa så kanske medicin är rätt metod ibland. Kram

Hej på er alla, ny spelare på plan. Har flerårigt vindrickande bakom mig, vet knappt hur jag ska påbörja min historia men just nu är jag mest intresserad av att få tips på avgiftningen. Efter ett par timmar börjar jag skaka, hjärnan slutar fungera och jag blir oerhört arg och frustrerad på allt och alla. Ungefär som blodsockerfall..

Jaha! Då var det dags igen! Dags att ännu en gång ta sig i kragen och börja om! Att kravla upp ur skiten och ta sig i kragen! Att det ska vara så jävla svårt! Men nu jäklar tar vi tag i det igen! Fortsätter min resa mot ett hälsosammare liv!

Det kan ju inte kännas meningslöst, eftersom du vänt dig hit! Du letar ju efter något att hålla dig i och få hjälp och stöd att ta klivet. För innerst inne vill du ju det om jag läser rätt? Ge inte upp innan du börjat!

Det är sant att man blir modigare med hjälp av A, men jag har tänkt när jag har varit sådär skojig att "vem är jag nu? identifierar jag mig med personen som jag "blir" snarare än den jag "är"? Och vilka risker utsätter jag mig för? Är det värt det?

I själva verket är jag trött på att vara slav under vinet. Att hela tiden tänka hinner jag till systemet? klarar jag av att se den här långa filmen utan alkohol? shit, ska vi fika KAFFE efter föreställningen? Det tar upp för mycket av mitt liv. Och så gå runt och lukta vinkärring. Fy fan. Men det tog tid för mig att komma till denna insikt och göra mina första stapplande steg. Du har ju lyckats hålla upp i perioder, så det är kanske en annan sak. Här sitter jag och skryter om 2 dagar ;) Fast vi har alla vår verklighet och hur A påverkar oss/påverkat oss och varför vi behöver den.

Jag tror du är här för att du vill ha en förändring. Att starta den här konversationstråden kan vara en början. Stöd av terapeut kan också vara något att fundera på (jag går själv i terapi vilket har hjälpt mig förstå orsakerna bakom mitt missbruk och stöd i att försöka hantera dem).

Fortsätt skriv! Titta på andras trådar! Och ge inte upp innan! Styrkekram!

...men väl en Måndagskrönika, en ledig annandagspåsk.

Solen har lyst med sin närvaro, och jag har tankat ljuset i mitt sinne så mycket det har gått.
Fixat baksidan, ni vet när man ändrar till sommartid ställer man FRAM klockan en timme, och så även utemöblerna.

Vi har haft två middagsbjudningar, en från varje släkthalva med massor av förberedelser, frugan kan ju inte låta bli att alltid ha ett dignande bord.
Dracks det något då, ja massor men ingen blev ens påverkad, fifty-fifty med den alkoholhaltiga vs den alkoholfria.
Två kassar med glasflaskor som är på väg mot glasigloon.

Hade heller ingen synkning när det gällde godisinköp, vi var tre som kom med fulla godispåsar på skärtorsdagen, så nu håller käklederna på att gå ur led, käkmusklerna vältrimmade och snart ekar det väl av de nytillkomna hålen i tänderna.

Så hur blev påsken då, kanon helt enkelt, har fått massor av grejer gjorda både ute och inne, vi har umgåtts mycket både i familjen och med vår släkt utan att tycka det har varit slitsamt på något som helst sätt.

Roligast har varit idag och igår då jag smet iväg och började mecka med en släpvagn som jag tjackade av en granne somras.
Fick den för en hygglig peng, men det är ett riktigt öken, rostig och skabbig, men inget projekt är för stort för mig, utan en riktig utmaning.
Har under hela vintern köpt en massa delar som jag behöver byta ut och reparera/restaurera/förbättra.
Kan låta konstigt men det går att göra mycket lajbans med en gammal kärra, grabben lånade ut den när jag hade skruvat sönder den i delar, så det blev att göra en snabb manöver och skruva ihop den igen, ena skärmen hängde lite på sniskan men den satt kvar när den återlämnades.
Ena sidan hade färgen inte hunnit torka på men det finns inga flugor ännu som kan fastna i den.
Solen hade gått ner när vi fick tillbaka den och det drog lite i meckarmusklerna när jag stod där startklar i blåstället men fick blåsa av lite snöpligt, inget roligt att mecka i kylan och med pannlampa.

Men lite kul är det ju, den effektiva tiden är bara ca 2/3 delar när man är ett villebråd på garageuppfarten för förbipasserande som vill slänga käft med en, jag är lite av en fixarsnubbe åt hela gatan till både pensionärer och ensamstående fruar.
Är lite rädd att det blev färg på grannens parkett när jag "tvingades" ställa in deras TV-kanaler iförd blåstället.
Det är roligt att man är uppskattad men ibland kan det bli lite för mycket.

Det glädjer mig att första arbetsdagen inte är en måndag i alla fall, så jag kan inte säga att helgen inte gav mig tid för avkoppling,
eller avkoppling och avkoppling....jag bytte arbetsuppgifter där jag själv hade kontrollen på när och hur det skulle gå tillväga.
Jag fick ta kontrollen över mig själv för en stund och hänge mig åt saker som jag gillar, det är den första grundregeln man får lära sig när man håller på att gå in i väggen.
Ta kontrollen över ditt liv och ge det näring i sådant som du gillar att göra, det sätter eländet i paus och kanske ...kanske så har det lättat när man väl måste ta itu med det som inte är så roligt igen..., om inte fysiskt så kanske i sinnet.
Så känns min första arbetsdag den här veckan, jag är rätt så nöjd med mitt liv, mest över en gammal rostig släpkärra konstigt nog.
Kan knappt bärga mig tills nästa helg, för det är på helgerna jag lever det liv som jag vill leva, nykter dessutom.

Jo det är sant, det blir mycket enklare att leva på helgerna om man inte blandar in alkoholen, åtminstone inte i mitt liv.
Vad andra gör med sina liv är ändå.....deras bekymmer.

Det är så till syvende och sist, vi ansvarar faktiskt för våra egna liv, det ansvaret måste vi ändå ta, alla veckans dagar och nätter.

Berra

Just det är så skönt. Ingen här dömer någon som tar ett steg i fel riktning. De har vi alla gjort, upprepade gånger! Snarare brukar man få peppning o stöd o önskningar om att "komma upp i sadeln" igen. Här behöver du aldrig bevisa något, eller prestera. Tänk på det, och skriv gärna även när du känner att du missat målet.

Kämpa på!/Anders

Till er båda! Ni gör det bra. Stå ut I den ibland vidriga abstinensen. Jag själv mår förhållandevis bra, en vecka efter senaste racet. En del bakgrundsångest som mol, men ok. Har varit ute och ätit med en god vän. Berättade att jag avstod alkohol för att jag har använt den av fel anledning ett antal ggr det senaste året, och att jag lovat mig själv att vara nykter ett tag framöver. Blev ämne för en bra diskussion faktiskt, och kändes väldigt bra.

Vi kämpar vidare!!!

Visst har jag själv vänt på det hela och sett att även "modig" passar in på det jag just nu gör. Men jag litar ju inte på mig själv. Jag har inte sett alkoholen som en livlina, snarare som ett livsberikande medel. Jag blir roligare, smartare och vågar mer. Det blir trevligare att laga mat, läsa en bok, packa skolväskor och borsta barntänder med vin i kroppen. Idéerna flödar och jag blir påhittig. Dock känner jag mig inte så jäkla påhittig morgonen efter.. Då lovar jag mig själv att det är slut, nu tar jag en paus.

Jag förstår hur du menar med livlina. För att uppnå den där personen som jag inbillar mig är jag, måste jag hinka i mig A. Det gör att jag klarar av det liv jag tror att jag vill leva.

Brist på självkänsla och ett borttappat jag antar jag står i skuld till det. Så vart börjar jag då?

Just nu känns det meningslöst. Jag kommer hoppa på det här tåget och kanske hålla ut ett par tre dagar, vara aktiv på forumet och känna mig duktig. Och frisk! Men så trillar jag dit igen och vågar inte krypa till korset utan struntar i den nya livlinan - vilken jag idag anser att den är.

Då smyger jag väl runt här i kulisserna som jag gjort det senaste halvåret.

Hur har du det Eulalia?