Senaste kommentarerna i forumet

Särskilt glad blir jag om min tråd, min kamp, kan bli till hjälp för någon. Då var det också nån mening med det hela och nån mening med att skriva ibland. Jag är annars mest rädd att jag framstår som ett exempel på präktighet, se på mej, jag kunde sluta så det är väl ingen konst! Men vad jag vill förmedla går tydligen fram också, att det finns ett gott liv utan alkoholen. Ett mycket bättre liv i mitt fall. Jag inte ens önskar att jag kunde dricka måttligt. Det som verkar närmast otroligt det första året, åren, är att åtminstone jag slutat sakna det. Jag minns ännu tydligt allt mitt drickande ställt till med. Sen kan nån kanske tänka att jag var väl inte så djupt i det då om det gick att sluta så där bara. Nå jag har slutat flera gånger innan poletten trillade ner. Det grämer mej att jag inte slutade för många år sen, det skulle besparat mej mycket. Men tiden var nog inte mogen. I mitt fall måste jag nå botten först. Man tycker att jag kunde nått den första gången jag föll på huvudet och slog upp ögonbrynet och bröt ena tumleden. Efter det höll jag upp 1,5 år innan jag trodde jag kunde och behövde dricka "lite ibland". Det andra fallet några år senare, med samma ögonbryn sönder, blåtira på båda ögonen, trasiga glasögon och den här gången ett brutet lillfinger. Inte ens då klarade jag av att sluta direkt. Först ett halvt år efter det var botten nådd. Efter otäcka black-outs och incidenter. Så ja, nog hade jag ett rejält missbruksproblem.

Men poängen är den att om några månader blir det tre år som nykter. Ett helt nytt liv började då. Mitt sanna jag fick en chans att utvecklas. Skulle jag mot förmodan bli sugen så kan jag se på mitt krokiga lillfinger som en påminnelse. J

klok.kvinna, glad om min historia kan hjälpa dej. Jag har slutat dricka enbart med hjälp av detta forum och böcker jag läst om såna som slutat. My Skarsgård har gjort ett starkt intryck på mej. Per Holknekt är en annan som har visat att total avhållsamhet från alkohol är den enda vägen. Såna starka förebilder, kloka, fantastiska människor som varit fast i missbruk och tagit sej ur, det har hjälpt mej att förstå att det inte är nåt fel på mej. Jag är i gott sällskap. Jag har helt enkelt den gen som gör att jag inte klarar av att dricka måttligt.

Trevligt att se dej mulletant! Vi hänger med fast inte så ofta här. Vi har kämpat och nu gått vidare kan man väl säga. Var sak har sin tid. Känner du dej fortfarande fångad i medberoende? Jag hoppas inte det. Jag hoppas du mår bra och känner dej fri.

Försök att inte ta åt dig av vad din svärmor sa till dig. Du ska tänka på dig själv nu o inte bara på alla andra runtomkring för det har du gjort tillräckligt nu. Det är din tur nu att göra något för att du ska må bättre. Det låter som att du har bestämt dig för att du vill ha en förändring. Du behöver inte ha dåligt samvete det är din man som ska ha det. Hade inte han druckit så hade ni nog inte hamnat i den här situationen. Jag känner precis som du att jag hade behövt ha någon nära som stöttat mig hela vägen men det har jag inte haft. Hade jag haft det så kanske jag hade tagit steget tidigare. Fortsätt att kämpa, du kommer att klara av att välja din väg när du är redo. Du ska tro på dig själv, det är rätt som du tänker.
Kram<3

Vad skönt att du skriver, du har verkligen stöttat mig under hela min resa. Det har betytt så mycket. Nej jag ska försöka att inte anklaga mig för det som är gjort är gjort o det finn inget jag kan göra åt det förflutna. Det enda jag kamn göra nu är att försöka att göra framtiden så bra som möjligt. Jag tänkte nog att allt skulle bli så mycket bättre när jag flyttat o att det inte kunde bli värre men jag tänkte inte riktigt på hur jobbigt det skulle bli sen innan allt är klart. Jag ångrar mig inte o jag vet att jag är på rätt väg men just nu känner jag mig bara ledsen o nere o vill helst bara sova bort tiden, är så otroligt trött! Det är skönt på ett sätt att vara ensam för jag behöver aldrig ha den där klumpen i magen när jag kommer hem o tänka på vad jag säger för att jag inte ska säga något fel som retar upp honom. Men samtidigt så är min dotter där o hon har det ju så fortfarande. Jag måste låta henne välja själv för jag vill inte pressa henne el få henne att få dåligt samvete för att hon inte bor hos mig. Hon måste ta det i sin takt. Hon säger att hon vill vara med mig men bo i huset o det är ju svårt. Jag försöker att finnas där för henne o lyssnar när hon vill prata o försöker stötta så gott jag kan. Men den här ensamheten, jag känner mig så tom. När man är van att vara i en familj o vara tillsammans hela tiden o så helt plötsligt så sitter jag här ensam, det är en stor omställning. Jag är också så besviken på en nära vän som jag har/ hade som har funnits för mig o stöttat mig hela vägen nästan fram till flytten o den när jag behövde henne som mest så överger hon mig o hör inte av sig. Hon har verkligen peppar mig att ta steget o sagt att hon finns där o ska hjälpa mig men det har hon inte gjort. Som tur är har jag en annan vän som jag vet finns där men man vill inte störa andra för mycket o jag är dålig på att be om hjälp. Jag vill inte vara till besvär o ta energi från andra. Jag har iallafall fall min lilla hund som alltid finns vid min sida o tröstar mig när jag är ledsen. Det här forumet har också betytt så mycket för här förstår vi varann.

Det var ett tag sedan jag var aktiv på forumet och det brukar ju ha sina orsaker. Efter tre och en halv månads nykterhet mellan augusti och början på december gled jag sakta in i mitt gamla dryckesmönster, dvs dricka rejält några dagar, någon veckas uppehåll etc. Jag har så förbaskat svårt för den mörka årstiden. Glider lätt in i någon form av depression. Jag försöker att "hjälpa till" med motion men det räckte inte den här gången.

Jag och frugan var nere i Alperna en vecka och åkte skidor och kom hem förra lördagen. Mina intentioner var att inte dricka den veckan. Efter en intensiv bilkörning genom Tyskland med en ständig snus innanför läppen var min adrenalinhalt på topp när vi så småningom nådde vår slutdestination. Skakig av för mycket nikotin och koffein var jag desperat efter något som lugnade ner mig. Jag hade inget att sätta emot utan det blev terrassen på hotellet med en öl i solskenet. Den ölen följdes av åtskilliga fler och jag var relativt bladig ner middagen skulle serveras. Jag drack på under dagarna 3 men lyckades trots allt besinna mig efter dessa tre dagar. Att vakna upp rejält bakis och stå på skidor en hel dag efteråt är inte att rekommendera. Inträngd med 80 andra personer i en skidkabin kan göra en illamående även utan att vara bakis. Det finns ju små "drickaställen" lite överallt i backen så naturligtvis blev det påfyllning under dagen. Ständigt fintande inför frugan. "Ska bara gå på toaletten......" Sedan in och häva sig i två stora öl på en nolltid.

Det är ett helvete att vara en beroende människa. Inte blir det lättare med åren heller. Psyket är svagare och ångesten svårare. Jag orkar inte "supa" längre.

Jag är glad att jag besinnade mig "redan" efter tre dagar. Höll mig till något glas vin till kvällen. Idag nykter på åttonde dagen. Jag har motionerat tre gånger denna vecka och även om ni tror att jag inte är vid mina sinnes fulla bruk så kommer jag att försöka igen. Jag vet hur bra jag mår när jag håller mig nykter, hur mycket mer jag orkar, hur mitt självförtroende växer, hur mycket lugnare min närmaste omgivning blir. Ja, fördelarna är oändliga. Att jag trots denna vetskap trillar dit allt som oftast är fruktansvärt frustrerande. Jag vet till slut inte vad jag ska säga.

Allt gott till er alla från en "veteran" på nätet som fortfarande kämpar så mycket jag kan/Tjalle

att höra av dig. Och härligt att få dela dina erfarenheter! Glad vår! / mt

Kanon att du hällde ut vinet - och att du har startat din egen tråd här efter att ha läst ett tag. Många av oss har nog gjort detsamma - läst en del, för att senare skaffa sin egen profil. Det är en jättebra början!!! Man kan ha god hjälp av att skriva - och kanske längre fram gå tillbaks och läsa vad man skrev/kände vid tidigare tillfällen! Här finns så mycket klokhet att ta till sig. Och gör man misstag och halkar tillbaks så är det bara "upp på hästen" igen - här inne är det iaf ingen som dömer dig.

Delvis så känner jag igen mig i din berättelse - att ibland "längta" hem för att få dricka själv, och så mycket man vill. Det har hänt mig också - och det visar väl hur fokuserad man stundtals är på att få sin tillfredställelse. Jag tror på dig! Nu är det bara att ge sig in i kampen - som antagligen kommer att bli tuff stundtals.

Du kan ju börja med att glädja dig åt det du INTE drack igår/idag.........-det uthällda vinet!!!!!

Googlade lite för att se om jag kunde hitta hjälp på nätet för mitt drickande. Kom in i den här tråden, läste hela och blev så oerhört inspirerad så jag tog äntligen steget och blev medlem.
Det som gjorde starkast intryck på mig är det sätt på vilket du lyckas förmedla hur nöjd du är med ditt liv utan alkohol.
Vi är ju många som tror att livet bara kommer att bli tråkigt utan alkohol. Men jag ser det som ett sätt att befria mig, ge mig ett rikare liv istället.
Tack !

Jo, precis sådär kan det ju se ut när man är inne i ett race. En återställare blir 4 - och en "ny" fylla. Ny är den ju inte, utan pågående sedan......

Är såååå skönt att vakna idag och vara nykter. Sugen på frukost - och kaffet smakade jättegott.

Tänkte precis som du igår när jag var ute och cyklade. Det var som att min blick lyckades zooma in varenda lila Systembolagspåse som fanns på stan - och det var rätt många. Känslorna är ju blandade - men en del av mig tänker självklart: Undrar hur många av dessa "påsar" som kommer att ha en normalt trevlig lördagskväll - i "goda vänners lag", och hur många är fulla fortfarande just nu, och letar febrilt efter något för att "återställa balansen"? Hos mig skapar de lila påsarna inget sug - men visst sjutton kunde jag se dem på stan - och reflektera över hur "påsen" skall sluta......

Alltid kul med sånna kommentarer.

Mod60! GRYM DU ÄR!!

Grattis! Åh vad du är duktig!!! På fredag den här veckan så firar jag tillsammans med dig.

Det är så otroligt bra och stort det här. Du går nu ett mycket bättre liv till mötes. Ett liv utan ångest, svek, självförakt, för tidig död, konstant stress och maniska tankar om A.. Åh vad duktig du är! Blir uppriktigt glad på dina vägnar :)

bara att de finns att spegla sig i och söka styrka hos även om man inte berättar allt.Säkert känner han av en begynnande styrka i dig.
Och som vanligt är ju beslutet att dricka hans och om du klarar att låta konsekvenserna av det valet påverka dig så lite som möjligt så stärker du dig själv.
Fortsätt stå på dig,hejjja!!

Hej AJ!

Ju ärligare du kan vara till dina kollegor desto bättre, däremot behöver man ju absolut inte gå in på detaljer. Jag personligen gillar:

"Jag dricker inte för att jag känner att jag inte mår bra av alkohol"

Det kan även funka med:

"Jag ska försöka satsa på jobb och träning ett tag och därför vill jag köra en nykter period osv.. "

Sedan finns det ju en jäkla massa annat med bilen osv. Mitt tips är att fundera på om du kan säga något som känns bra för dig som sätter sig hos dem? Jag menar annars ska du gå med samma oro inför varje AW, firmafest, pubrunda osv.

Att våga säga rakt ut, jag är alkolist och tänker inte dricka mer för att den där skiten sabbar mitt liv. Då är man jävligt tydlig, både mot sig själv och sin omgivning. Man stänger vissa dörrar för att lättare kunna ta ett återfall och man visar för sig själv och sin omgivning att man har bestämt sig. Man vill satsa på något annat än att supa sig full.. Brutalt men samtidigt jävligt bra i de flestas öron.

Skriver detta bara som tankar, jag är inte själv där så att jag klarar av att säga att jag är alkolist rakt ut.

Hur som, fortsätt på din "nya väg", det är en jävligt bra väg och min gissning är att du har jäkligt mkt att hämta av livet som nykter! :)

Hurra, vad du är duktig! Grattiskram!
Tror det är vettigt att inte chansa å dricka.
För ett år sen hade jag en vit månad, och sen kände jag mig säker. Ramlade genast tillbaka till samma mönster.
Nu har jag varit vit i åtta veckor och en dag. Tänker inte chansa.
Bra också att du beskriver nackdelar som hörde till drickandet. Den påminnelsen gör nog både dig och oss som läser starkare
I vår övertygelse om att alkoholfritt är bäst.
Ha en skön söndag!
M

Känner mig glad och lite stolt ikväll. Den 28/12 var min första nyktra dag på mycket länge. Nu har det gått 3 månader och det "rullar på". Jag har tänkt på att dricka många gånger men vågar helt enkelt inte. Litar inte på mig själv. Är säker på att jag snabbt skulle komma in i mitt gamla alkoholdrickande igen.

Tänker på hur det var i höstas. Sjukskrivningen låg inte långt borta eftersom jag inte orkade med någonting och hade ångest nästan varje dag. Ångest för allt planerande för att kunna dricka ifred, hur egoistisk jag var som mamma och fru, hur dåligt samvete jag hade nästan alla veckans dagar när jag vaknade på morgonen. Röda ledsna ögon. Nu mår jag bra mycket bättre.....Livet är så mycket lättare utan allt jox som det blir med alkohol. Så mycket energi som går åt....

Var på tjejmiddag ikväll och det var hur mysigt som helst. Nu har jag sagt att jag inte dricker för att jag känner att det blivit för mycket. De vet inte riktigt hur mycket men det spelar egentligen ingen roll. Jag hade hur trevligt som helst och körde några hem. De drack inte mycket alls, de har koll och det har jag också nu. Blir glad över det.
Mannen hade herrmiddag och var inte överdrivet berusad när jag kom hem. Skönt. Tror vi båda var glada för det.

levervlärden så min läkare tyckte jag skulle avstå en period för att kolla resultaten. Kan nog funka i en del sammanhang.

Det har varit lugnt på alkohol fronten nu i några veckor , som jag vet om iallafall. Men han gnäller och tjatar och surar hela tiden på mig. Om vad jag inte ska hadla och att jag gör för mycket på helgerna. Träffar för mycket vänner. Han måste till och med ibland ta hand om sina egna barn . Å det tycker han är dåligt. Han börjar begränsa mig och det har jag inte upplevt förut. Eller så var jag svagare då och inte stod på mig. Hur som helst så gillar jag det inte och det hjälper inte direkt vårt äktenskap. Jag tror att han har druckit ikväll. Nu sover han . Men lukten av en person som druckit blir man duktig på att känna.
suck undrar om han börjar om nu?

Anders - det är skitjobbigt att sluta alka. Det är ett helvete!
Jag hade liknande 4-7 dygns suparrundor före jag gav upp och slutade dricka! Jag var som dig... Nyktrade till - fick ångest - drack för att döva ångesten - fick ångest för att jag drack - blev dyngrak för att slippa tänka - däckade - vaknade upp bakis/fortfarande full - drack återställare för att "stabilisera" - återställaren förökade sig till flera återställare och dessa i sin tur blev till en ny fylla.
Så höll jag på i 3 år.
TRE ÅR!

Helt sinnessjukt vad kroppen pallar!

Idag gjorde jag mitt första besök på en pub. Var ute och lunchade med ett vännerpar och min sambo, de drack alkohol till maten - jag drack alkoholfritt. Efteråt gick vi och tog ett par glas, eller de tog ett par glas, jag drack mineralvatten och alkoholfritt.

Nu sitter jag hemma i soffan och är så lättad!!! Hade det här varit för 3 månader sedan så hade jag varit bra i gasen vid det här laget och jag hade suttit och hysteriplanerat hur jag skulle hälla i mig i smyg utan att sambon skulle märka ngt, hur jag skulle klara att övertala honom till att ta ett par glas ute ikväll och hur jag skulle kunna dricka återställare imorgon utan att bli avslöjad. Vilket jobbigt jäkla hamsterhjul man var inne i alltså...

Men liksom du så noterar jag mig hela tiden hur folk runtomkring mig dricker, ser ut att njuta och vara lyckliga med sitt glas i handen.. Hur folk traskar runt med välfyllda bolagspåsar och hur alla ska fira att det är helg genom att få bli fulla och glada... Själv är man tråkig och nykter.

Jo, blir mycket att fundera över! På något sätt, hmmmm, så tror jag att det sista "alkorycket" satte lite mer spår än de jag presterat innan. Det är bra. Jag fick verkligen klart för mig hur svajigt det kan bli för min egen del när det händer något negativt, stressande i livet - och hur jag, hittils till viss del (inte alltid dock) har gömt mig i alkoholdimman för att slippa känna efter och agera. Strutsbeteendet igen.

Idag har jag varit ute på årets första cykelrunda, runt hela Djurgården. Underbart skönt. Inte en tanke på alkohol - och kvällen blir en lugn framför tv´n/datorn. Tänkte dock på alla, och det var många, som satt längs Strandvägens barer/caféer och drack. Några drack kaffe - de flesta öl/vin. Undrar hur många av dessa som är inne i en lång helgfylla, eller bara satt och tog sig en återställare? Tanken bara slog mig när jag cyklade förbi...... Jag blev glad för min egen del att det inte drog igång något sug, eller någon längtan efter att också sitta och bli lite eftermiddagsfull på uteservering i vårsolen. Istället njöt jag av naturen ute på Djurgården (natur, eh, ja typ...)

Kommentaren ovan var riktad till Kvaddad...

Det var jag som skrev det med anamma och offerkofta.
Sorry om du tog det så hårt. Menade verkligen inget illa.
Tycker bara att det är så mycket som lindas in i bomull och fluff...
Vi har alla samma sjukdom och vi vet alla att alkohol är motsatsen till lösningen! I tillägg så är vi alkoholister (läs VI - jag inkluderar mig själv i den här benämningen) experter på att tycka synd om oss själva och hitta på ursäkter om varför det är synd om oss och varför vi borde ty oss till alkoholen.
Det var dumt av mig att skriva så om du tog illa vid dig och om det är på det viset så vill jag verkligen be om ursäkt.
Jag glömmer bort att raka och ärliga kommentarer inte alltid uppskattas av alla.
Hoppas du mår bra idag!

Duger inte - du har skrivit här och det är första steget och första tecknet på att du inte vill fortsätta så här.
Börja med heroin?! Hm.. Nu vet jag inte hur ditt missbruks-CV ser ut men parallellen alkohol-heroin känns inte helt normal???
Vi alkoholister tar ju väldigt ofta på oss offerkoftan när vi har det som värst. Tycker synd om oss själva och är oerhört ynkliga.. Jag tror att du skrev det du gjorde när du var i ett sånt ynkligt läge.
Du är inte sån egentligen! Självklart ska du inte ta heroin!!! Och ja - du kan förändras! Du kan sluta missbruka alkohol!
Jag råder dig att vara aktiv här day and night och ringa AAs hjälptelefon pronto. Be ngn från AA komma och möta dig och gå på ett möte.
Förändringen till det bättre kommer om du är villig och jag tror att du är villig för annars hade du inte skrivt här.

Blomman - vad duktig du är! Hur länge har du varit nykter?
Har du haft problem länge?
Kommentarer från nära släkt? Åh fan.. Det är inte okej. Har du mycket alkoholism/osunt drickande i släkten? Är dom så för att de har problem själva eller för att de inte förstår vad alkoholism faktiskt är??

Jag var aktiv (drack varje dag) alkis i cirka 3 år.. Men har druckit osunt halva mitt liv.. Med andra ord så har jag alltid varit den som varit först på flaskan i alla sociala settings. Det är därför som mina kollegor/ytliga vänner är som frågetecken nu. De begriper inte vad som har hänt.

Tänker ju att då man har sett någon däcka överallt i flera års tid så borde man som kollega/bekant snappa upp vissa varningssignaler och inte ifrågasätta varför jag helt plötsligt har slutat dricka helt.. Men men...

Kanske du kan vara "bokat" på annat?

Vad du ska svara vet jag inte. De förslag lämnar jag till de klokare som kommit längre än mig.

Jag är också skiträdd för vad jag ska säga i framtiden. Jag får gliringar från alla håll.....även mycket nära släkt. Och jag är bara i fasen att försöka börja vara nykter.

Men hen jag pratade med igår hade ett bra svar på varför hen inte drack alkohol. Svaret var helt enkelt.....Jag är mycket glader utan.

Kram och heja.....jag är så imponerad av dig

Tack igen allihopa! Åh vad fina ni är!
Finns inget band som det bandet som är mellan oss nyktra alkisar :) Vi förstår varandra och kan stötta varandra på ett helt annat sätt än de "utifrån" som är friska kan. Det är liksom inga konstigheter. Skriver en utav er "fan, jag trillade dit, nu har jag druckit i 2 månader men nu är jag tillbaka" - då är det liksom inget konstigt med det utan vi förstår och ger istället en klapp på skuldran och säger "välkommen tillbaka, kompis". Så enkelt, så rent - så rätt! :)

De som "mobbade" mig i torsdags för att jag inte drack tror jag inte är alkoholister på något sätt. De är rätt och slätt för dumma för att kunna vara det... Under mina snart 3 månader som nykter så har jag mött oerhört många torrlagda alkisar via AA och jag måste säga att varenda en verkar vara över genomsnittet intelligent, djup, filosofisk och känslosam.
Jag menar inte att vi alla är djupa filosofer med galet professorhår och bruna manchesterbyxor och ett skört inre.. Men jag tror att vi grubblar och reflektererar mer än genomsnittet. Vi är djupa på något sätt och tänker kanske 5 extra sekunder på saker och ting jämfört med "vanliga" personer.
Fattar ni vad jag menar?

Anyway - mina kollegor som satt och dissade mig hela middagen för att jag var nykter.. Dessa amöbor.. Vi ska ut på en jobbgrej igen om 2 veckors tid. Vad konkret ska jag säga????
Saken är den att för bara 3 månader sedan så var jag den som hetsade och tjatade hål i huvudet på alla för att vi skulle ta en AW och gå ut och fira/deppa/spontan-dricka. För 3 månader sedan så var jag THE party queen som alltid drack mest, fick störst och flest black outs, spårade mest och gjorde sjukast saker på fyllan (dock alltid med glimten i ögat - så jag kom undan med det).
Nu har jag helt plötsligt blivit "tråkig". Jag kommer få samma hagelskur på middagen om 2 veckor.. "Varför dricker du inte, är du gravid yada yada..."
Jag behöver råd - hur och vad svarar jag?

Att berätta att jag är nykter alkoholist är uteslutet då jag är i en bransch där det enbart kommer användas mot mig.

Hatar det här samhället där man måste ljuga för att man har valt att sluta förgifta sig själv.