Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat! Bra där att du håller dig nykter, skriv gärna vidare i din andra tråd om det känns jobbigt och hur det går för dig.. :)

Kram!

Tack för din kommentar i min tråd, hoppas att mina resonemang kan hjälpa någon :)

Vi kan visst få andra att sluta eller dra ner på drickandet, men det krävs en hel del lirkande och massor med tid och tålamod. Risken är att en tar på sig ansvaret för den andre vilket är olyckligt. Men det är nära omöjligt om en förmanar, ger pekpinnar och är allmänt rättrådig förutsatt att du inte har sjukt mycket makt över den andre, men då har man en ett osunt förhållande ändå! Du säger själv att du inte vill vara någon morsa, tror det är helt rätt.

Grunden är att lyssna, lyssna och lyssna. Leda personen in på vad den känner och upplever. Ställa frågor och lyssna empatiskt. Om det någon stans i lyssnande kommer fram att han själv vill dra ner på sitt drickande så kan en fånga det fröt och stärka det. Om inte det finns ett frö så måste en acceptera och respektera hans val och i detta inte glömma bort att du har egna val, d.v.s. att du kan välja att fortsatta leva ett liv utan honom. Jag tror att välja det sistnämnda är ett sånt råd som en absolut bör ta i sista led, men viktigt att ha i bakhuvudet så en inte känner sig maktlös inför sina egna behov.

Några bra frågor kanske?
"Jag ser att du mådde gott igår, är det något du själv trivs med dagen efter?"
"Hur mår du idag, blev det som du hade planerat?"
"Du vet att jag är mån om dig och jag undrar uppriktigt hur tänker du när du dricker mån, tisd och onsdag (säg aldrig "alltid" utan hänvisa till händelser i närtid som inte går att förneka), är det en plan du har tänkt ut och som du trivs med eller blir det bara så?"
"Du frågar mig om det är ok att dricka, vill du verkligen det själv? Eller är det bara en vana? Behöver du det? Vaför då? Kan du hitta något annat sätt? För mig är det ok, vill bara att du ska må bra."

Problemet med ovan frågor är att om du ställer dem utan empati och låter sarkastisk och dessutom utan att genuint acceptera att han faktiskt trivs med sitt drickande i vissa lägen, eller att du inte få det svar du har tänkt dig så blir det ett förmanande. För att det ska fungera behövs de ställas med äkta empati, omsorg och omtanke, du får inte avslöja att du har en strategi eller baktanke. Därav att du behöver acceptera och respektera hans val. Samma tror jag att du kan du göra med situationer som uppenbart är dåliga, ex att han är dum med barnen o.s.v. fast där har du mer att säga till om och kan nyttja det för att stärka en negativ känsla kring drickandet (skam och skuldbelägga). Här gäller det att stå på sig i omtanken att det är för hans eget bästa och samtidigt få honom att känna empati inför dina känslor.

"Igår när du skällde på barnen, vad hände?” ”Vad ville du uppnå med det?" "Tycker du själv att det var en bra metod eller finns det andra sätt?". (fortarande med äkta empati) Om du inte får de svar du önskar: "Jag håller inte med dig här, kan vi fundera på om vi kan hitta en annan väg, jag hjälper dig gärna om du upplever att det är jobbigt.". "Jag känner mig orolig och ledsen och har behov av att känna mig trygg att du kan ta barnen på ett bra sätt, jag önskar en förändring från ditt håll, men det är du som måste komma på ett bra sätt som funkar för dig som inte slutar med xxxx, har du något förslag?", "Jag känner verkligen bedrövad och önskar att vi ska kunna lita på varandra hur vi hanterar konflikter även fast en är onykter. Är det något vi kan göra annorlunda för att det ska bli bättre?" (Använd vi form, så känner han sig inte lika påhoppad)

Om han är klok, kommer han så småningom märka att hans drickande inte möts utan motstånd och förhoppningsvis själv inse att hans drickande leder till, även för honom oönskade effekter, som kan så ett frö till egen vilja till förändring.

Nu ska du inte ta mitt resonemang för en sanning.. det är högst mina egna teorier. Och om någon här tycker något annat så tar jag inte illa vid. I övrig är jag beredd att hålla med Aeromagnus. Någonstans finns det inte ork att ändra på andra, det tar sån evinnerligt med tid och kräver så sjukt mycket tålamod och manipulation. En ger ofta upp sig själv på kuppen.

Kram!

Har alltid pratat mycket med mina barn, även om mitt A-beroende .Dom har frågat varför jag måste dricka?Mitt svar har varit att jag är beroende. Men har det senaste året sett en sorg i ögonen på sonen när jag sagt att jag ska "köpa lite vin". Måste du? Har han frågat med ibland bedjande tonfall och ibland surt. Gång efter gång efter gång...... Jag låg och sov jour på jobbet en natt och började tänka på sonen. Jag mindes hans sorgsna blick när jag stannade bilen vid bolaget. Där jag låg kände jag hans sorg, hans förtvivlan av hur hans älskade mamma satt uppe var och varannan kväll och drack sig full. Hur rädd han kanske kände sig för att han inte visste hur full jag blev. Jag drack så sent jag kunde för att han skulle märka så lite som möjligt. Men även om han sov så somnade han aldrig tryggt när han visste att jag drack. Än värre var det helgkvällar när både mamma och pappa var fulla. Det kunde sluta med hög musik och ibland gräl. Jag ligger i sängen och börjar själv gråta när jag tänker på att han förmodligen många kvällar känt sig sorgsen och ledsen och rädd. Och att jag hans mamma gjort honom så illa. Som tur är är min son en stabil och smart kille. Jag pratar med honom om mitt tillfrisknande och jag har aldrig lovat barnen att jag ska sluta dricka alkohol. Däremot har jag lovat att jag ska försöka. Nu kan jag i min nykterhet känna skuld för att jag druckit så mycket och kanske skadat hans själ. Pratar dock med sonen ofta och jag känner att jag är förlåten........<3

Hej!

Tycker du är modig och stark som skriver om din situation. Din situation låter i mina öron som att du på intet något vis har det lätt just nu.

Hör att du har ett långt förhållande till alkohol och du ser dig själv som att du har blivit ett med den. Massa trassel som din relation till alkoholen har skapat runt om dig och trängt in dig i ett hörn där du känner att du har svårt att navigera ifrån.

Vad tror du själv att du behöver göra? Gissar att du har tänkt en hel del på detta.

Styrkekramar till dig!

Ha! Insåg nu vart du befinner dig ?! Om det nu är i den svenska så har jag kontakter där med. Som tidigare har hyrt ut och till 'vettiga' hyror.
Kram

Hej!
Hag tror han gjorde slut för han vill vara den som tar beslutet. Det ger honom lite makt.
Nu är det lite svårt det här med bostad. Jag har kontakter i usa, australien och portugal och tyskland. Om du nu råkar beginna dig på mågot av de ställena får vi se om jag kan hjälpa dig. Utan att lämna ut info till allmän beskådan.
Hoppas det går bra pä banken.

Ta hand om dig nu!

Om jag kan sända styrka genom den digitala rymden till dig så skänker jag all den jag har! Det är så värt att komma ut i andra ändan på den resa du gör även fast verkligheten slår en i huvudet om och om igen. Att få uppleva känslor nyktert är ibland plågsamt och underbart. Den smärta du upplever nu, den är fullkomligt onödig och är som vi alla vet bistert självförvållad, vi dömer oss inte själva för det, för i varje ögonblick har vi ett val att göra, ett fortsatt klokt val. Tror inte att det finns någon här som vill återvända till denna kamp. Varje timme, varje minut lämnar du denna smärta bakom dig, för att ibland eskalera i toppar som blir värre och dalar det känns att detta är utan problem, till slut min vän så ebbar vågorna ut och solen lyser även på dig. Önskar se dig i solen där vi kan känna livets sus och brus som sig bör, där vi kan höra fåglarna kvittra och höra dig vissla till dess sång.

Styrka till dig och dina färdvänner NorthernSoul och Pytte!

Du säger att du vill dricka lagom men inte kan det, du säger att du själv har ett problem som du önskar ta dig ann, men finner det svårt. Du uppfattar dig själv som att du är på väg att dricka mer och mer. Du undrar om du ska sluta helt eller vad du ska göra?

Jag tror att det alltid finns skäl bakom att en dricker, något behov, en vana eller en eller flera känslor som får oss att vilja ta det där glaset och sen ett till. Ibland är det livet i allmänhet som jävlas med en eller så är livet ovanligt roligt. Tyvärr är det ibland helt enkelt bara ett beroende som vi har utvecklat som får oss att känna att vi vill dricka. När vi mår bra och vi inte befinner oss i en ovanlig situation och vi ändå finner alla möjliga skäl till att vi vill dricka, så tror jag att det nog är så att vi har utvecklat ett beroende. Jag tror inte att det är med större bekymmer för de som inte har utvecklat ett beroende att avstå utan att få sorg i hjärtat. Jag tillhör inte den kategorien och jag dömer inte mig själv eller andra för det, men jag har insett att jag med sorg i hjärtat tyvärr måste avstå att bli onykter, för jag klarar inte längre att bara ta ett glas i vissa situationer utan att ta ett till, tills jag druckit ur flaskan. Men jag har hopp och förtröstan om att jag kan dricka ansvarsfullt en dag. Men just nu efter 50 dagar så längtar jag faktiskt inte så värst mycket att bli onykter längre.

Du har dina skäl, dina känslor, dina vannor som får dig att dricka mer än vad du själv önskar. Tror att du är klok som funderar igenom dem och hittar din väg till ett sunt förhållande till din kära vän. Din fråga om du måste avstå helt, det vet jag inte. För en del är det så, för andra inte. Det behöver du finna själv. Kanske börja med en stunds soberhet för att sen fundera på hur du kan finna en väg och balans som passar dig?

Lycka till och välkommen hit.

Lägger 9 vita dagar i CVt, kan vara bra att titta tillbaka ifall framtiden har överaskningar som inte önskas. Vissa stunder känns livet svårt och jag får en tanke om att gömma mig i flaskan, dessbättre har detta nu stanat vid en tanke. Just nu har jag ett övertag över begäret vilket känns skönt. Men som sagt det gäller att hitta nya glädjeämnen utan alkohol,, vilket visat sig svårt hos alla mina gamla vänner,, men hellre ensam än att vara slav under flaskan ?

Bra att du planerar att springa. Det tror jag är skitbra. Jag tycker bara det är så bedrövligt tråkigt, men har ju å andra sidan inte sprungit på många år eftersom jag haft alkohol i kroppen konstant... Promenera går bra.

Nu har jag skurat badrummet och köket och kört två tvättar. Det blir mycket gjort när man dodgar vinsug!

Går ofta bra på jobbet förutom de värsta måndagarna med ångest, dom vi vill bli av med helt. Inatt sov jag ju kass, men var endast lite seg. Denna tisdag efter påsk var inte så farlig trots allt, var ju nykter hela söndagen och måndagen ju. :) Nu känns det helt okej. Inga flashar med en kall öl osv alls. Imorrn är min plan att springa efter jobbet. Och gå i rask takt när jag inte orkar längre. Och på torsdag kommer min älskade dotter, då vet jag att min motivation är som bäst! Tack för pepp rabarber!

Starkt gjort och skönt att det är borta nu och inte kan frestas längre! Det är ett stort steg det med! Blir ett beslut taget, liksom! Och att låta bli, fast det fanns under nosen på dig! Good for you!

Hur gick det på jobbet idag? Och hur känns det nu?

Jag klarade min dag över förväntan. Lite med darrande ben åkte jag dit, men det gick bra. Det kändes som en bra milstolpe för mig. Mycket mineralvatten gick åt ;) Det klunkar nästan om mig när jag går. hehe.

Nu är jag mitt i min värsta fas på dagen. Kvällningen. Fast än så länge går det bra. Det kommer lite flashar, känns ett sug, men det går faktiskt hyffsat snabbt över. Jag tror också om man kommer över vissa hinder (kasta bort alkoholen hemma, lyckats den första arbetsdagen etc) så blir man stärkt av det och kan klarar de där "pucklarna" bättre och bättre. Sedan är ju tanken att de ska klinga av av sig själva vad det lider... förhoppningsvis. Jag tror som många skriver att vi är över den värsta perioden (för nu). Det kommer ju fler på vägen, men just de där första dagarna tror jag är de jävligaste. Och de viktigaste i att man håller i. Inbillar jag mig i alla fall :)

Och kul att vi är på samma dygn igen!

Bra rabarber att du gick till jobbet och kämpa nu vid kl 20 som du skrev om. Jag gav bort den Alkohol jag hade hemma nyss. Kändes bra för det var till någon utan problem. Kämpa ikväll rabarber!

Rabarber: Jag räknade fel. Givetvis är jag också på dygn 3. Nu har jag nyss gett bort all alkohol jag hade hemma. Notera att jag alltså haft alkohol men inte druckit nåt av den och nu helt sonika gett bort den. Nöjd med mig själv för den aktionen!

Tack för att du tog dig tid att påminna mig om det, försöker följa med i forumet om andras situationer vilket ibland påverkar mig om varför jag borde vara nykter för dagen. Det håller ibland men vissa dagar är svårare.

Har läst din tråd också och hejar även på dig!

Tack så mycket för välkomnandet.
Har läst mycket här innan jag tog mod till mig att registrera. Har även läst din tråd, och kände igen mig direkt i vad du beskriver där.

Många försök har jag förstås gjort innan, men nu har jag ju tagit steget och berättat utåt också. Ett steg i rätt riktning.
Jag var på jobbet idag och det tycks vända nu, på 6e nyktra dagen.

Nu gäller det att hålla sig på banan.

Och fint att ni från Alkoholhjälpen också kommenterar och stöttar, Rosette!

Idag var det första dagen på jobbet efter att jag bestämt mig för att bli vinfri. Var nojjig onekligen. Det är ju en sak att svettas och brottas med abstinens inom hemmets väggar, men vad händer nu när jag åker till jobbet? Ångestattack i matsalen? Sov bara två timmar i natt dessutom. Så jag var ju inte helt hundra där på morgonkvisten. Och tänkte, att man kanske borde tagit några kompdagar? Too late. Nu var det bara att ta tjuren vid hornen. Laddad med petflaskor med mineralvatten och några rullar Lakritsal ;)

När jag satt på tunnelbanan hem kunde jag konstatera att jag klarat det. Rätt bra till och med! Så ytterligare en prövning i ryggen känner jag. En ganska stor prövning för mig.

Nu närmar jag mig min kritiska timme. Vid 8-tiden på kvällen brukar det slå till. Igår gick det hyffsat, men det är ju lite svajjigt. Gäller att hålla igång med annat. Tänkte jag skulle passa på att skura badrummet :) Och så hoppas jag vid gud att jag kan sova inatt. Två nätter med bara 2 timmars sömn sätter sig. Behöver ju sova! Valeriana inköpt - om det nu kan hjälpa något.

Kämpa på kompisar! Styrkekramar

Då skriver vi dag två imorgon, vänner!

Så bra jobbat och är en skön känsla att bevisa för sig själv att man börjar få kontroll.
Kram och du flytta tråden ?

?

Jag funderar mycket har alltid gjort, som en städning pågående dialog därinne. Har satt upp nya mål för mig själv. Sluta att vara så hård mot mig själv. Att inte dricka i min ensamhet. Att lämna gamla dumma tankar om mig själv och skapa nya. Jag stänger dörren bakåt och öppnar en ny framåt. Har tvättat och städat, känns bra och snart blir det promenad. Tycker jag mycket om för då rensar jag mina tankar, får motion och mår bra. Allt annat tar jag ju hand om bra, äter mycket bra mat , har alltid gjort och där slarvar jag inte men så förstör jag det med alkohol på fel sätt. Men nya tankar och framåt jag går. Önskar alla kämpar därute en fin och skön kväll.

Du berättar att du träffat en man för 5 månader sen som du älskar och som du fått reda på har alkoholproblem. Du funderar över hur du kan hjälpa honom. Det finns olika sätt att försöka påverka, samtidigt behöver han själv också vilja, att prata med honom kanske kan vara ett första steg?

Ser att du också tagit kontakt med en missbruksenhet, kanske fick du kloka råd där. Kanske har du läst runt här på forumet?

Man kan också ringa alkohollinjen 020 84 44 48 och prata eller ta kontakt med sin hemkommun som anhöriga för att få råd och tips hur man kan hantera situationen. Hur vill du själv göra?

Om du vill kanske du skapa en egen tråd här på forumet, då kan man ibland få flera svar. uppe till vänster direkt när du loggat in och ser alla trådar kan du klicka på "ny tråd".

Hoppas något här blev hjälpsamt för dig.

Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Hej! Det är fint och se hur ni stöttar varandra. Jag vill samtidigt varna lite för att lämna ut sin epost här på forumet eftersom den kan fiskas upp och användas till saker som man inte vill. Jag har därför tagit bort epost adressen i denna diskussion.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Välkommen till forumet. Vad bra att du tar kontakt, skriver och läser här. Du har mest frågor om abstinens beskriver du, nu inledningsvis. Tryggaste och säkraste är att ta hjälp inom vården om man upplever abstinens. Du kan ringa 1177, en beroendemottagning, närmaste VC eller sjukhus. Du kan också om du vill läsa under vår faktaflik; https://alkoholhjalpen.se/akut

Du är igång med en förändring nu! Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig.
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Är ny här och läser för fullt av alla er som skriver och delar med er. Det hjälper och att jag äntligen har tagit tag och vågat skriva själv. Jag reflekterar så över alkoholen och inser att den har tagit mer plats i mitt liv än vad jag mår bra av. Så nu ska jag dra ner och samla a-fria dagar. Tar en dag i taget. ☺️ Tar jag två,glas vilket är mitt mål att kunna stanna där vill jag bara ha mer så måste stanna upp, tänka till, ta hand om livet bättre, för det är inte värt att försvinna in i alko dimman.