Senaste kommentarerna i forumet

och ge dig inte.... en timme i taget, sedan en dag, sedan en vecka och snart då mår du kanonbra. Du på rätt väg :)
lycka till//mod60

Att jag inte ska hänga upp nykterheten på relationen men jag ser det som en draghjälp snarare. Lite samma som att umgås med en vän vilken som helst som inte dricker alkohol och lever hälsosamt. Det blir lite lättare just då. Andra kvällen nu och det enda jag känner är ett stort lugn. Äntligen har jag tagit beslutet, nu är jag på rätt väg.

Duktiga du!, kämpa på!!Skickar styrkekram!

Det är obefintligt. De få människorna jag umgås med och pratar med är antingen själva i osunt drickande eller så är det den typen av människor som säger att allt är så förbaskat jävla lätt. Vaddå sug.....ja men ta då alkoholfritt vin eller öl om det är vardag. Klart man kan dricka gott men just själva alkoholen ska man inte dricka dagligen. Jag minnsan köper mer alkoholfritt på bolaget än vad jag köper alkohol. Etc.....

Ja ja tänker jag.......ni går inte runt och mår då jävla dåligt heller och inte konstant tänker på att du bara skulle vilja gå in i dimman.

Nu är barnen här med allt vad det innebär. De är rätt stora nu men det blir tjat om att leka och glömda saker hitt och dit.....jag höll på att få spel.....utav INGET......men lyckades lugna mig och inte agera på min känsla.

Jag har fortfarande ont i högra sidan på buken. Jag har kommit hem och hällde upp indian tonic zero.....typ den enda läsken jag tycker är god. Lägger ofta citron i den....blir ännu godare då.

Jag siktar på a-fri kväll.....den första på 12 dagar. Sambon kommer dricka lättöl.

Lena vad underbar du är :-) jag skulle vilja testa men vågar jag.....lyckas jag... Jag är skit rädd.....det kommer säkerligen drickas en del här i påsk. Sambon vill nog ha sitt. Gäster kanske vi också kommer ha.....sånna som jag inte vill berätta för vad jag har för problem.

Kram

Jag har nog också den känslan eller liknade känsla. Tjafsar och orsakar massa bråk med sambon och nöjer mig inte med det jag har. Jag vet inte ens vad jag strävar efter med mitt beteende. Kanske mer bekräftelse fast jag får massor av bekräftelse redan.

Hoppas er påsk blir riktigt mjuk och skön.

...det där med att komma hem från en fest och dricka i kapp. En ganska tydlig väckarklocka, då man inser att man dricker mindre på en fest, än man skulle ha druckit hemma på samma tid... bara man lyssnar på den. Vi är väldigt många som har/har haft rejäla alkoholproblem, utan att omvärlden har den minsta aning om det.

Väldigt lyckat beslut att hälla ut vinet. Det är så mycket längre väg till systemet, än till köksskåpet och under den vägen hinner man fundera om flera gånger.

En liten varning - Häng inte upp ditt nykterhetsbeslut på dina nya relation. Det är för din egen skull du behöver bli nykter, inte för hans eller relationens. Jag tror att det är en insikt som är nödvändig för alla som skall lyckas bli av med alkoholberoendet.

När jag läser ditt inlägg framstår det snarare som glasklart. Jag kunde ha skrivit det inägget själv.

Tror att du är något på spåret när du säger att det inte räcker att "bara må bra", så känner jag också. Jag söker den perfekta känslan, av absolut välbefinnande men den uppenbarar sig endast mycket korta stunder (om ens) och kostar som sagt dagar och veckor av ångest.

Jag förstår precis - jag funkar precis likadant! Hinner också "återhämta" mig mellan fylleracen - och dessvärre också glömma bort hur jävligt man mår när man skall ur skiten. Också 9 dagar sedan jag blev nykter sista gången - och känner mig fysiskt rätt ok, men den mentala biten tar längre tid. Och som du säger, det tar mer tid och energi för varje gång. Känner också igen det där med "välplanerade" fyllor, till viss del. Helt sinnessjukt att man liksom nästan lägger in det i kalendern, att "nu passar det in". Hoppas verkligen att vi båda kan hålla oss ett tag framöver. Tänk, i den bästa av världar, om vår sista "period" var den sista, på åtminstone, vääääldigt lång tid?! Jag önskar dig styrka på vägen!!!

Nykter på nionde dagen och jag mår fysiskt helt OK. Psykiskt någorlunda stabil men bär alltid på rädslan att falla för frestelsen som ju kan komma som en blixt från klar himmel. Antar att jag är lite av en periodare. Kanske är det också det som räddat mig. Kroppen hinner återhämta sig mellan varven. Många, många gånger har jag ställt mig frågan varför jag inte klarar av att fatta ett rationellt beslut och stå fast vid detta. I hela mitt liv har jag, i andra frågor, aldrig tvekat utan varit konsekvent och genomfört det jag bestämt mig för.

Är det svag karaktär??? Jag vet faktiskt inte. Ibland händer det att jag tittar på TV-program som Biggest Losers. Med förvåning ser man dessa "stora" människor och det är så lätt att döma. Varför tar de inte tag i sig själva?? Ät mindre och rör mer på er?? Samtidigt inser jag att deras problem är exakt detsamma som för oss alkisar. De kan helt enkelt inte stå emot frestelserna. I deras fall gäller det matintaget......

När jag varit nykter ett tag mår jag förvånansvärt bra. Så varför kommer då dessa tankar på att ta sig ett glas...... I mitt fall tror jag att jag har någon defekt i min tankeverksamhet. Jag är liksom inte helt nöjd med att "bara må bra". Jag vill ha "mera"....Inbillar mig att det kan bli ändå bättre med några glas innanför västen. Visst, efter några öl stannar tankeverksamheten upp, alla problem (små som stora) försvinner lite i ett töcken och ett stort (konstgjort) lugn sprider sig i kroppen. Allt vore väl om det stannade där men det gör det aldrig nu för tiden. Det slutar, nästan undantagslöst, med att jag dricker på tok för mycket med påföljd av att jag dagen efter blir bakis och då är det för sent. Då skriker kroppen min efter mera och då har jag inget att sätta emot.

Jag känner ingen oro över att jag ska dricka idag men vet att suget kommer så småningom. Min stora "läxa" blir att lära mig att hantera suget. Att inte ge efter så lätt. Att inte koppla bort "hårddisken" och släppa ansvaret. Jag har blivit så duktig på att "finta" omgivningen och ibland är mina fyllor så otroligt väl planerade. Den enda jag lurar är dock mig själv och det blir värre och värre för varje gång och svårare och svårare att komma tillbaka på banan.

Rörigt inlägg kanske men ibland måste man få ur sig vad som surrar i huvudet.
Sköt om er/Tjalle

Gällande a går allt bra. Har inte rört något sen resan och inte känt behov av det, fast det finns en hel del annat här hemma som går trögt just nu. Bar nyss hem en stor kasse full med a-fritt öl och cider till mig och frun

Hej Anders,

Har läst igenom din tråd och slås av hur lika vi verkar vara. Mitt i livet, med stabila jobb och så vidare och ändå är det något hos oss som är trasigt.

Dina "race" tror jag tyvärr inte kommer bli bättre med tiden, tvärtom. Du bör nog fundera på om du ska försöka sluta helt du också. Det är inte lätt, men det måste gå.

...dagbok. Känns som att det hjälper lite att skriva av sig.

Jag lyckades nyss slumra till en stund. Även om det var en kort stund så kändes det viktigt och som ett steg i rätt riktning. Mår dock fortfarande långt ifrån bra och känner att det är flera dagar kvar till något som kan liknas vid normaltillstånd.

Återhämtningsperioden blir värre och värre för varje gång. Jag är så trött och känner att jag inte riktigt har kraften att ta mig ur som förr. Men jag kämpar på och har inte gett upp.

Problemet är tålamod. Jag vill må bra nu, inte om flera dagar/veckor. Men jag vet att det kommer att ta tid innan det är över och det måste jag lära mig att leva med.

Gå dit och ta den hjälp du kan få. Tro mig om du börjar tänka att du nog kan klara dig själv så kan återfallet vara nära. De är livsfarligt för en alkoholist att tänka så.

Jag har varit där och de är bra, snälla och hjälpsamma. Jag tror jag ska kontakta dem igen snart.

Gå dit!!

Även jag tog mig ett återfall (i slutet av förra veckan). Håller nu på att kämpa med abstinens och ångest. Det känns svårt och jobbigt.

Samma problem som du, tar mig återfall ibland. Tyvärr även efter långa perioder av nykterhet (flera månader). Även jag tränar mycket och lever sunt i nyktra perioder. Jag börjar dock tro att det kan trigga återfall pga att jag kör mig själv för hårt och till slut måste "fly" in i dimman.

Jag hoppas att jag lär mig läxan den gången, det är verkligen inte värt det.

Idag fick jag ett samtal från öppenvården. Ska börja gå på samtal där gällande alkoholen. Har ju hållt mig nykter länge nu men känner ändå att det vore bra med stöd för fortsatt nykterhet. Är det någon som har erfarenhet av liknande situation? Samtal hos terapeut för hålla nykterheten vid liv? Känner hur jag tänker "Nej men jag klarar mig själv, kanske inte behöver gå där...", samtidigt som jag vet att jag trillat tillbaka förut. Vad pratar man om på såna här samtal? Har ni upplevt att dessa samtal hjälpt er?

Kram till alla er på forumet!

kul att du är på banan igen. Ja vi är ju uppenbarligen envisa, eftersom vi ändå kommer tillbaks hit gång på gång. Och någon gång måste ju bli den där dagen då det tog slut och det riktiga livet började. Vi kanske äntligen är där nu! Ha de!

höra Lena. Ja jag och alkoholen är inte heller något bra par. Har inte lust att förstöra en enda dag till, har anmält mig till en internetbehandling via Karolinska, och vi börjar i dag eller i morgon. Ska bli spännande.
Vill inte dricka bort någon mer påsk, någon mer semester heller. Vill må bra på riktigt!
ha de!

Tack för ditt inägg. Då verkar vi ha ett likartat problem. Det är som "skov" som kommer med några månaders mellanrum för mig där det bara kryper i kroppen och jag bara måste ha en fylla. Jag super tills jag däckar och vaknar upp och mår så dåligt att jag måste ha en återställare. Och så håller det på några dagar tills jag inte orkar mer. Sen blir det till att avgifta sig själv under ett antal dagar vilket är snudd på outhärdligt.

Jag vill aldrig ha det så här igen. Nu har jag precis varit på ett AA-möte vilket kändes bra men är nu åter hemma med min ångest.

Himla bra idag på samtalet, inser ju mer och mer att jag har ju haft alkoholproblem ( helgen ) sen 20 årsåldern dvs ca 20 år!!! Jaja bara bita ihop och undvika att hamna där igen. Ska låna boken kidnappad hjärna i veckan där det tas upp om belöningssystemet. Menmen ej att förglömma, 1 mån fri från alkohol och koffein igår.. Yeeeejjj till mig:)

Och tack Cleaver, steglitsan, Muris och Stingo för era avtryck.

Ja, som sagt var är det nu dags igen. Jag får det bevisat för mig om och om igen att vi inte är vidare kompatibla, alkoholen och jag. Snart är sommaren på intågande och jag har ingen lust att supa bort en semester till. Det är så bedrövligt och inskränkt och icke livsbejakande. Torftigt.

Fastnade för din senaste kommentar. Att inte veta i sin förtvivlan vad man ska ta sig till. Att känna sig lika mycket värd som en vägglus. Att se framtiden an med inte ett uns av tro eller hopp.

Jag vet inte vilket kontaktnät du har, om du har någon någonstans du kan säga som det är till och ta hjälp av. Ibland har man inte det. Så om du vill kan du och jag vara varandras bollplank under påsk. Jag har ett fint stöd i min sambo, som inte tänker dricka nu under påsk helt enkelt för att underlätta för mig att vara nykter. Jag önskar att du också hade det så. Så jag tänker göra som så här (om du vill): Varje gång du skriver något från och med torsdag kommer jag att svara dig. Så fort jag bara kan. Vi kan se det som ett litet experiment, Blomman. Vad säger du?

:)

/Lena

så vill man ofta att någon härinne ska ha varit med om just samma sak och ge en hopp.
Hopp om att ett liv tillsammans ska vara möjligt och att det inte ska innehålla alkohol och annat trist.
Att det går att nå en som dricker för mycket och förmå denne någon att inse problemet och sluta dricka.Sanningen är sällan så enkel och vägen dit om den ens når dit är lång och snårig.Bara du kan ta ställning till om han är värd att vänta på.Om du har tålamodet att vänta.Om din kärlek är så stark att du tror på detta trots att dina barn och du bitvis far illa.
Men att vara härinne och skriva härinne och titta runt på andras resor från insikt i att man är hjälplös och olycklig till att ta små beslut om framtiden hjälper stort.
Sakta men säkert brukar insikter ploppa ned i huvudet på en och man börjar sakta förändra stora eller små saker som gör förändringar till det bättre.
Lycka till.

Det är oxå så att ibland går det jättebra, jag kan stanna vid nån öl å jag känner mig så duktig .. Sen rätt var det är går det åt helvete. Hade bestämt att inte dricka starksprit för tänkte att det var den i kombination med ssri som gjorde det. Å så länge jag håller mig till öl får jag inga minnesluckor . Problemet är att när jag druckit några öl får jag bara för mig att jag ska ha en shot å sen blir det fler tills det blir svart

Så sa läkaren till mig med. Tyckte därför det var okej. Men ja helt sanslösa grejjer händer som man minns noll av. I fredags hade jag dessutom blivit argessiv å bankat, gråtit och skrikit vilket jag har noll minne av, å aggressiv brukar jag sällan bli när jag dricker