Senaste kommentarerna i forumet

för kramen!
Det är l å n g f r e d a g i kvadrat här.
Skilsmässan väntar runt hörnet.
Längtar till vanlig vardag.

att jag lämnade och kom tillbaka med villkoret att vi skulle ha ett nyktert liv. Jag var noga med att han skulle inse att valet var hans. Under ett drygt år (som precis innefattade påsk 1 och 2) var han nykter med några korta återfall, dvs jag kom på honom med att vara lätt påverkad alt hittade öl-/GT-burkar. Varje gång slutade han direkt men humöret kunde vara skört och han var enormt trött. I backspegeln inser jag att det var de vita knogarnas nykterhet. Dock gick det hela tiden åt rätt håll. På Valborg drack han sig berusad under ett par timmar och det blev vändpunkten. Han sökte sig till AA och därefter blev nykterheten hans egen. En markant förändring.
Det innebar också förändring för mig trots att jag hela tiden tyckte att jag lämnat ansvaret till honom. Jag kan fortfarande uppleva situationer när jag blir medveten om att jag gör val - eller väljer bort - utifrån gamla mönster utan att klargöra vad jag egentligen vill. Han kan ha liknande grejer för sig för att han tror att jag tycker... osv. Om sådant kan vi tala numera, vi har också utrymme att vara tysta, eller sura... Det är en stor förändring trots att vi stora delar av livet haft en bra kommunikation.
Sitter med katten i famnen och kan konstatera att våra katter många gånger blev ängsliga när vi blev affekterade och rösterna steg efter middagsvinet ... Eller när vi gapade och skrek vilket också förekom. Nu är det lugnt också när vi tycker olika. För det händer :)
Tack och lov för forum och nykterheten! Påskglädje? / mt

Inspirerande! Jag är ny här från idag. Ska vara nykter idag! Jajjemän! Precis som du. Kram

Hur är det Flingan, skickar kram och önskar dig lite ro

Underbart att läsa din resa! Jag är ny här från idag. Har bestämt mig! Inga fler dagar i soffan med ångest, inga fler minnesluckor. Kram på dig för det du skriver!

Vilken ärlig tråd! Ser fram emot att följa dig. Jag är ny från idag. Ångest. Men jag måste lyckas. Du är fantastisk!

Starkt jobbat!

Samt Glad Påsk alla ni därute.

Dansa vilt min själ
Lär dig aldrig att marschera.

Står inte ut med att vara övervakad längre.
Ingen medkänsla, ingen uppbackning, bara denna jävla kontroll.
Ibland tror jag att jag dricker för att kunna skita i all skit jag får så snart jag uttrycker en känsla.
Känslor är livsfarliga och äckliga i den här relationen och den här familjen.

Fantastisk tråd! Kommer hänga på er. Startade här idag. Jag dricker för mycket. Precis hemkommen från semester och har haft en vit kväll. En. På fyra veckor. Igår hade jag familjen på middag. Kommer knappt ihåg kvällen. Mitt beroende tar kål på mig. Ni alla har så bra tankar. Ni ger mig kraft! Kram på er!

Har varit inne och läst i detta forum i snart 4 veckor för att söka lite tröst.
Mitt liv är väldigt likt era, så jag tog mod till mig att skriva mitt första inlägg.
Jag är 43 år och har levt tillsammans med min 42-årige man i 24 år. Tillsammans har vi 5 barn med åldersspannet 3-21 år. Trots att de växt upp med en alkoholiserad pappa har de formats till de snällaste, klokaste och duktigaste barnen. De är mitt allt.
Själv dricker jag ej, så det har alltid funnits en nykter klartänkt person hos dem. Förstod tidigt i förhållandet att det var alkoholproblem, men jag trodde nog att kärleken till mig var starkare, men så fel jag hade. Vi var så olika, och är än idag. Jag som är uppväxt och fostrad i ett lugnt och tryggt hem med massor av kärlek hamnade i det här...
I 24 år har jag haft ett helvete till och ifrån. I berusat tillstånd blir han till 99% arg på mig och det har varit mycket psykisk terror. Jag har fått fly mitt i nätterna (till fots då jag inget körkort har) med barn i famnen och resten i släptåg. Trodde aldrig att han skulle fortsätta när han blivit pappa,
för han är en väldigt barnkär person, men när jag fick fly med vår förstfödde son endast 5 veckor gammal förstod jag att det inte skulle sluta så enkelt.
Ändå har jag gång på gång förlåtit honom och tyckt synd om honom när han gråtit över allt han ställt till med. Han har även gjort bort sig bland våra vänner många gånger.
Jag har försökt få honom att gå på AA men det har alltid ratats. Visst har han försökt att sluta ett antal gånger men det har bara varit någon vecka sedan har vi varit där igen...
För fyra veckor sedan hände en fruktansvärd händelse här hemma, så en av de större barnen fick lov att ringa polisen (ja det låter förjävligt, jag vet) Polisen hem till mitt hem?!?!? Men det kanske var vändningen i vårt liv.
För så helt plötsligt hamnade vi på familjeenheten på soc...
Men då hade redan mannen sökt sig till AA och varit på möten varje dag sedan händelsen, så de tyckte ju att han var
SÅ duktig.
Fastän de fick höra utav både honom och mig att vi levt med hans missbruk i 24 år så frågade de mig inte jag ville ha nån hjälp eller stöd, de bara erbjöd honom mera hjälp, som om det var han som var offret. Kände mig helt tom inombords efter mötet.
Och nu när jag läst i forumet här förstår jag att anhörighetssöd är minst lika viktigt.
Så nu går vi här hemma, och ska vara glada å tacksamma för att han försöker sluta dricka, men vad ingen vet är att vi andra går å mår pyton efter allt som varit. Som tur är har jag och barnen alltid kunnat ventilera allt med varandra så vi får väl vara våra egna terapeuter.
Tack alla ni som delar med er av era liv, det stärker många av oss läsare❤️

AA har inget med gud att göra. Det finns inslag av ordet gud men inget religöst

Låter positivt införför framtiden ☺ du menar vad jag förstår att det ev. Kan bli ännu bättre ?!
Känner iofs inte av några vita knogar, tankarna kommer allt mer sällan och drar snabbt förbi.
Det är helt underbart skönt!

Önskar över dig och Mullegubben en riktigt fin långhelg

/PP

Tack Majarion! Det är bra att du skäller lite. Jag rullar runt stenarna här i närheten av toppen. Tänker inte på det som att de har rasat ner igen.
Medicinen funkar inte ännu och jag tänker inte fortsätta att dricka tills den börjar verka. Jag vet att jag inte vill ha det livet tillbaka. Vet att jag inte kan fungera nu om jag dricker. Jag vet att det kommer att bli bättre och att det inte är någon lösning att dricka eller att medicinera med nåt annat för den delen. Där är jag nu. Jag fick jobba för att bli beroende sist. Går nog lättare nu, men jag tänker inte hamna där igen.

Starkt av dig att skriva fast det gick åt fanders. Jag är ny här och fattat ett beslut, igen. Man kör i diket ibland, upp på banan igen. Vi hjälps åt!

Tack detsamma alla. Kommer bli en härlig påsk då flyget går söndag morgon 8.15 mot Warszawa.

Glömde säga.. Jättebra att du ska få anhörigstöd! Jag var själv på en anhörigvecka och det gav massor. Vad för typ av stöd ska du få? Jag vet att jag borde uppsöka någon grupp eller gå i samtal men kraften finns inte där just nu. Men det kommer! Jag ska skaffa mig verktyg och mod att få det liv jag vet att jag förtjänar! Ett liv där jag inte behöver tävla mot alkoholen och alltid förlora ❤️

Jättebra text! Du ger mig så mycket kraft!

Maggen! Ja åren rinner verkligen fort.. Det är först nu när jag skriver ner mina tankar och känslor som jag på allvar förstår hur mitt liv ser ut. Så skönt att skriva av sig!
Jag vet att jag förtjänar mer, att livet har mer att ge men jag har så svårt att överge hoppet. Hur tokigt det än är efter så många svek. Skönt att din man kommit till insikt. Jag hoppas så att du får det liv du förtjänar! Du skriver om dina barn.. Det har jag så vansinnigt dåligt samvete över.. Allt dom tvingats stå ut med och uppleva för att jag varit dum att stanna. Hur förlåter man sig själv för det? Jag pratar öppet och mycket med mina barn som är 17 och 20 och dom klandrar mig inte. Men det gör jag.. Min man har ju varit på behandling men verkar inte förstå vidden av sina problem eftersom han trillar tillbaka i gamla mönster om och om igen. Alla löften, lögner, vin, öl och spritflaskor står mig långt upp i halsen. De senaste dagarna har gått åt till att antingen vara tokarg eller ledsen.. Stämningen är spänd och mannen lever i sin bubbla med ångest och alkohol. Trots att jag gråter och förklarar att jag inte står ut mer väljer han att köra ner i affären och köpa några folköl.. Beror väl på att bolaget är stängt. Var är han? Mannen jag gifte mig med! Han som skulle skydda mig från allt ont och ge mig trygghet? Istället gav han mig den otrygghet jag känner idag och hans ångest blev även min.. Tack för dina kloka rader Maggen! Dom värmer och tröstar! Önskar dig en fin påsk! Kram

Förstår hur du känner. Är själv nynykter med ett återfall efter ca sex veckor. Blev irriterad på jobbet for och köpte vin. Drack som en svamp och mådde skit dagen efter. Men har klarat två dagar nu. En dag i taget eller en timme ibland är det som gäller för mig. Går på AA-möten ibland, men bor där det inte finns så stort utbud. Det finns en kvinnogrupp men tyvärr så är vi bara tre som kommer. Känns ändå skönt att kunna prata med andra som har samma problem.
Lycka till !

Så sant!
Ångesten dagen efter är värst. Minut för minut kommer man på vad man sagt och gjort, förhoppningsvis.

Kloka tankar! Ska absolut fixa en lista och en lista med regler för när jag "får" dricka. Jag vill kunna dricka måttligt. Men inte som igår, flykt.

Exakt så gör jag! Jag dricker bara vitt vin Chardonnay. Tycker inte om något annat och ibland inte ens vitt vin, men tvingar i mig ett två glas och sen är man på banan igen. Sorgligt faktiskt. Men idag är det slut på det!

Tack! Må så gott!