Senaste kommentarerna i forumet

Tack aeromagnus och MåBättre för era kommentarer! Vi ligger till kaj idag så jag har mobtel kontakt så idag ska jag ringa AA. Jag har ett par frågor och behöver veta lite mer. Jag gör ett inlägg om samtalet ikväll.

Intressanta frågor, MåBättre.
Det är alltid jobbigt att åka hemifrån men när jag är ombord så går det bra. Att vara borta i fyra veckor är lite som rehab. Jag kan koppla bort alla problem som jag dras med hemma, alltså alkohol och ångest.
Det händer att jag tänker på att dricka då jag är ombord, hur gott det skulle vara med en wirre. Det sker när det varit extra tufft på jobbet en dag. Dåligt väder, något allvarligt har gått sönder i maskinrummet, beställningar och ekonomi som inte flyter på som det ska och så vidare. Men tanken på sprit försvinner lika fort som den dök upp.
Jag vet inte vad som triggar igång det? Förmodligen är det första glaset på flygplatsen som startar det hela. Man säger "adjö" under glada former till sina kollegor och så flyger vi åt olika håll. Det är då det brukar börja. Annars tror jag att det är rastlösheten och ångesten som får igång mig hemma. Alkohol är en bra ångestdämpare för stunden men som resulterar i mer ångest.
På din fråga om jag anser på riktig att jag har problem så är det ett tveklöst "ja". Jag har allvarliga problem. En rattfylla, två besök i fyllecell, förlorat många bra kompisar, pissat ner mig i sömnen är bara ett par bevis för att bekräfta det. Nej, jag känner mig inte pressad av M. Jag vill, måste och behöver ta tag i mina problem. M har verkligen försökt hjälpa mig och hon står bakom mig helt och fullt och det känns bra.

Jag har läst mycket om alkoholism på nätet och kommit fram till tre punkter. Ett; Jag har märkt att fyllorna blir värre och värre. Får jag inte stopp på det snart så kommer något riktigt illa att ske. Två; jag kan inte sluta dricka på egen hand. Jag har försökt men det funkar inte. Tre; Jag måste hitta på något vettigt att pyssla med när jag hemma och jag har kommit på en hel del som jag ska ta tag i.

Tack för att du orkat läsa mitt inlägg.

Varannan cola och varannan öl. Fixar du det?

Har suttit nu - jag vet inte hur länge - och läst igenom tråden från början till slut. Jag måste börja med att säga att jag är väldigt imponerad över ditt mod redan i början MåBättre! Att du gav behandlingen en chans trots att du verkade skeptisk. Jag blir nyfiken, vad är det för behandling och hur kom du i kontakt med den? Vad är kriterierna? Och hur känner du inför hela den erfarenheter såhär i efterhand?

Jag blev glad när du, halvvägs genom tråden någonstans, tog upp skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Är själv övertygad om att detta är något alla människor borde sätta sig in i, med eller utan alkoholproblem. Tack för att du delar med dig så ärligt och öppen om din resa!

Kram
EGFM

Spanien om en vecka och jag funderar fram och tillbaka om det ska vara helt utan A eller inte. Denna helgen kommer att bli min första vita helg på flera år och det känns bra, nästan pirrigt. Kanske borde man fortsätta på det spåret och inte dricka något på semestern? Jag åker med en nära vän som jag gjorde införstådd med situationen idag. Hon var mycket stöttande och föreslog att vi inte drack alls, inget henne emot. Hon föreslog även att vi - om vi avsåg dricka lite vin en kväll - bestämde detta redan i förväg och planerade kring det.

Funderar....

Jag känner igen mig hårt..var nykter 1år för två år sedan...idag önska jag att jag var kvar på det spåret.....börja gå på aa tänkte fan gör jag här,,,sedan gick en vecka och jag börja inse ,,vad de säger är precis det jag har i huvudet...sen gick halv år mindre grubblerier troligen för att jag inte drack och hade ingen ångest... depretion fick jag efter jag drack....tunga tankar,.i början gjorde det mig lugn,,sen blev suget värre,,,rastlösheten större.. fick adhd diagnos för 2år sedan...aha försöker dämpa rastlöshet med dricka. jobb liknar dig,,,sjukskrivit mig,,och det har lett till att bollen rullat åt fel håll.....tjejen och jag bröt,,gissa jag drack... [epost borttagen] om du vill mail,,jag ska börja gå på aa igen så jag får det inprentad,,att jag ska inte dricka...... min polare festa för 2år sedan,,skulle hoppa från en mindre avsatts under en festkväll vid grillen,,han bröt benet,,,men ack gick ej fixa det amputera under knät...när jag träffar honom inser jag att desstå fler dagar jag är nykter dässtå bättre kommer jag känna mig och må....ryggen fri liksom....som sagt mail hacka på aa ...men drick ej mvh Alex ska träffa läkare på fredag om att pröva en adhd medicin,,fin njutnig i barnet var närvarande,,bärräta för tjejen,,då kanske hon fattar varför du inte vart helt närvarande och du kommer bli starkare lovar dig

Har själv varit med om liknande,tror att många kan bli obekväma av att man är nykter och oftast är det ju som sagt de med egna alkoholproblem. Samtidigt är det nog fortfarande ett obekvämt ämne för oss också då man känner sig lite trängd.. Vet inte om du förstår men hoppar vi fram några år i tiden så kanske vi inte ens skulle ha tänkt på att frågan ställdes..!? Men jag håller med, vissa idioter bryr man sig inte så mkt om då man känner att det bara är alkoholen som de vill åt..

Gällande sina riktiga kompisar så känner jag nog ganska lika som du men försöker tänka att "helheten" blir så himla mkt bättre. Jag orkar höra av mig och bry mig, oavsett vilken dag det är. Det blir inga onödiga bråk eller missförstånd. Jag är bara jag och det räcker fasen jäkligt långt har jag märkt..

Jag tror faktiskt helt ärligt att vi ligger lite före vår tid. Folk kommer inte dricka så mkt som det görs idag. Jag kan nästan tänka att jag är lite privilegierad som slipper dricka och bara kan fokusera på min hälsa och saker som får mig att må bra.

Kramar och extra styrka till en redan stark tjej!

Hej Bercat och välkommen hit! De flesta är "rädda" för AA innan de varit där, det är lätt att hitta på ursäkter för att slippa ta tag i sina problem..Men tycker det är toppen att du tänker testa och våga gå på flera olika för ibland kan det ta ett tag innan man hittar en grupp som man trivs med, kanske finns det fler sjömän där också.. ;) Jag är absolut inte religiös men man måste som hitta sitt egna sätt att tolka AA:s budskap. Tex sinnesrobönen ger mig stöd att tänka att jag kanske vill dricka men att jag nog måste acceptera att det inte fungerar för mig, precis som att en nötallergiker vill äta nötter men inte kan..

Trivs du bra på jobbet då och att vara bortrest så länge emellanåt? Funderar du mycket på att just dricka medans du är ute på jobb eller vad är det som triggar igång dig när du åker hem? Anser du på riktigt att du har problem själv eller känner du dig pressad av din sambo på något vis?

Blev många frågor och du behöver inte svara på nån om du inte vill, kan ju kanske vara intressant att fundera på iaf..

Allt kommer bli bra och var stolt över dig att du försöker!

/MåBättre

Tack kära Meredith och MåBättre! Jag firar mina framgångar genom att inte ta ett glas alkohol.

Nu är jag precis hemkommen efter jobbmiddag där vi var tillräckligt få för att hela bordet skulle kunna vara med i en konversation och samtidigt tillräckligt många för att ha flera diskussioner igång samtidigt. Självklart fick jag frågan om alkoholen när hela bordet uppmärksammat lyssnade på varför jag inte vill dricka vin. Men jag sa helt sonika att jag insett att jag inte tycker om vin. Inga följdfrågor på det. Det som slog mig är ju hur otaktiska människor är. De som frågar, har de inte en tanke på att det kan ligga något känsligt bakom anledningen till att någon väljer a-fritt?! Whatever, den typen av sammanslutningar har jag oftast lättast att hantera eftersom det är människor som jag egentligen inte bryr mig om vad de tycker och det finns inget i världen som de skulle säga som skulle få mig att tvivla på mitt beslut. Däremot så är det en annan femma med de nära vännerna som jag känner ett större ansvar mot att vara en social och glad skit. Men jag lär mig handskas med dem med vad det lider. :)

Svåra val kräver tid och grundlig tanke

Känner din förtvivlan. Jag velade också. I flera år först i hans onykterhet. Men efter boken HappyHappy som är flera kvinnors berättelser om skilsmässor + Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” som jag försökte läsa högt för min då nyktre man , och fick till svar : hon har ju inte fattat nånting + en hederlig kärleksroman fick jag nog.
Köpte mig en låda tepåsar som jag visste att det bara var jag som ville ha av och sen beslöt jag att vara skild innan den var slut. Så vissa frustrerade dagar drack jag många koppar te medan harmoniska dagar inget alls. Det blev en sorts hävstång som jag kontrollerade. Men med ett slut. Låter kanske helt knasigt. Men det fungerade.
När jag läser vad du skrivit lever du fortfarande hans liv. Du anpassar dig efter vad han tycker o vad han kanske kommer att tycka. Som du gjort i många många år. Men vad tycker du då? Är inte ditt tyckande viktigast i ditt liv? Är inte vad du känner viktigast i ditt liv? Vad någon annan känner kan ju inte komma före , eller? Detta tog det lång tid för mig att se. Att mina känslor o åsikter inte var värda något. Inte ens för mig själv.
Jag tar mig friheten att kopiera in en text från det här forumet som jag bär med mig varje dag ( tack Lelas tror jag det var )
Jag är Jag därför att Jag är Jag.
Och Du är Du för att Du är Du.
Men om Jag är Jag därför att Du är Du.
Så är Jag inte Jag längre

Kram

Jag kan lova dig att dina farhågor om AA inte kommer besannas, Jag tror du målar upp dessa för att ha ett skäl att inte gå pga rädsla. Visst man pratar om herren men inte på ett religiöst sätt. Det är ingen som dömer dig alla där är i samma båt oj ursäkta det taskiga skämtet hahaha. Man välkomnas sedan går man laget runt med en kort presentation. Meningen med detta är att du ska få ett namn. Jo man säger "Hej jag heter Karl-Arne och jag är alkoholist" men det behöver man inte säga, räcker med namnet. Sedan får man om man vill prata om sig själv eller lyssna. Ingen kommer döma dig och jag vet efter mitt första möte att jag gick stärkt ur det.

För det första så måste du sluta att skuldbelägga dig så mycket. Visst , vet att det är svårt och vi människor är självkritiska. Blir inte bättre av att du nedvärderar dig. Jag har en lapp på kylskåpet som jag läser på varje dag. Det är 10 positiva saker om mig själv. Det gäller att bygga självkänslan. Jag har ingen erfarenhet av tabletter men det är ju ett missbruk som vilket som. Alkoholen ger ångest och jag tycker att du ska börja där. Har du svårt att sluta dricka kanske antabus är en lösning tills du mår bättre. Försök att ha din dotter som en drivkraft och ett mål. Du vet ju själv att du inte vill att din dotter ska ha en mamma som missbrukar. Ha kortsiktiga mål.

Åh välkommen hit! Du har tagit ett första steg mot att ta dig ur skiten genom att skriva här. Modigt! Vi är många som lider på samma sätt som du men här får man stöd utan moralpekpinnar. Vi VET att vi gör fel som berusar oss men har svårt att stå emot och det påverkar vårt liv väldigt negativt. Läs här på forumet ofta ofta! Det är mitt tips just nu. Ska skriva mer sen (ska träna nu) men läs här och känn gemenskapen. Grattis till bebisen också! Ha det bra så länge vi hörs! :)

Hej MarianneM
Jo det går fint för mig med. Har liksom bestämt mig och det finns inga val längre. Jag närmar mig tre månader utan alkohol och det är först nu som jag börjar känna mig lite piggare. Jag var otroligt trött ganska länge och frustrerad över det jag med. Men kanske våren och min ålder spelar roll och jag har även ett otroligt krävande kontaktyrke( har förstått att det kallas så när man jobbar med människor) och det suger musten ur mig. Men jag är mycket piggare än i höstas då jag trodde att jag höll på att köra rätt in i väggen. Höll nästan inte ihop. Mycket ångest, minnesluckor och vimsighet vilket gjorde vardagen så jäkla jobbig. Nu är allt lättare. Men jag tänker på A ibland, oftare en dag och mer sällan en annan. Är inne på forumet nästan dagligen. Jag tycker det är viktigare för mig att skriva och läsa här än på Facebook!!!!!!
Visst är det skönt att inte dricka oavsett vilken anledning man än har haft. Jag drack mycket för att koppla av och för att fly tror jag. Även lite uppskattning.
" idag har du gjort det och det bra nu kan du unna dig ett glas vin och koppla av".... så sa jag ofta till mig själv.
hoppas det går bra för dig och alla som kämpar mot alkoholen :)

Jag har börjat kännt mer trötthet efter jag tex åkt till han, numera händer det allt mer sällan, men det känns som jag är tom när jag kommer hem, behöver sova, ta igen mig....
undrar om medberoendet tar fysiskt på en
just det att jag inte släppt 100 procent kan nog vara att det tär på hela min energi. Kan ni känna eller känt sån enormt behov av återhämtning. Känns nästan som man själv varg o drukit o måste ta en baksmälla....

vet inte om jag märker det mera nu efterso det är mera distans nu än tidigare då jag va mera inne i det varje dag...
kanske känner av skillnaden nu när jag mera har mig själv under en tid o sen åker påt de där med att oroa sig eller bråk med han

Förstår dig, har själv försökt sluta många gånger, men den här gången är det på riktigt. Tror man måste gå "all in". AA, berätta för familj o vänner och kanske antabus. Jag har bara kommit till Antabus än så länge, skäms för mkt för det andra. Men jag kommer att berätta denna vecka, och besöka AA. Annars kommer jag falla dit igen, som så många andra gånger.

Tänk på att STOPPA dig själv när du är på väg till Systemet! Ingen alkohol hemma=inget drickande.

Om det var lätt att sluta skulle väl ingen ha bekymmer med alkoholen. Jag gjorde flera försök till egna uppehåll i höstas med varierande resultat. Till sist kände jag att jag behöver söka hjälp på en beroendemottagning. Väntar också på terapi, tar tid att få, men har god hjälp av läkemedlet naltrexon.
Kämpa vidare , du är värd att må bra, det är vi alla.
M

gammal är äldst skulle det såklart vara ;)

Gamma är äldst heter det visst, tack för dina kloka ord...har vimsat runt på forumet denna natt då jag inte kunde sova så ..återigen tack

Läser och läser här på forumet, även på anhörigsidan...skrämmande läsning. Har från början varit där själv, medberoende, och nu, antar jag, alkoholberoende. Hur gick detta till, och hur ska jag ta mig ur det. Jaja..ny dag i morgon med nya möjligheter...så återigen...i morgon tar jag inte första glaset

Ett citat jag hörde på teven under veckan..
"Enda anledningen till att han överhuvudtaget kastade benen över sängkanten var....att han inte hade dött under natten i sömnen..."
Allt livs meningslöshet sammanfattat i en enda mening...
När livet inte ger en mening med livet längre, när det känns bortkastat på något sätt..

Där har jag varit många gånger, och passerat med råge till och med, när vägen tillbaka till livet känns oändligt....lång.
Tiden med deppigheten var ingenting att leka med, svårhanterlig och svårbegriplig, själen var sjuk, glädjen hade brutit ett ben och konvalescensen var lång.
Livets skola innebar för mig att backa tillbaka bandet och inse' vad jag hade begått för sorts misstag, en syntetisk glädjehöjare blev min mentala krycka.
Men....den hette inte alkoholen, tvärsom så var det den som hade satt krokben för mig under lång tid och bara trasslat till det, men i tron om att det var det naturligs att falla och bara borsta av sig om knäna och fortsätta, tills den dagen då den hade slagit av mig båda benen så hårt att jag inte kunde resa mig igen, jag var nedbruten helt och hållet.
Och man fattade inte vad det var som var felet, det var "någons" fel, men absolut inte mitt, jag hade ju gjort allt enligt mönstret, trodde jag...
Men glömde en sak, vi är alla lika, men ändå så helt olika, vissa klarar av trycket och kan kompensera detta med att lugna sig med alkoholen, inte jag...

Felet jag gjorde var att jag inte lyssnade på min kropp och alla dess varningssignaler, stress är dåligt under lång tid och på en alldeles för hög nivå.
Så länge jag fixar det att relaxa med alkoholen så är det ju lugnt, ...eller hur?
Slätar över problemen och låter de växa sig starkare i bakgrunden, tills en dag då allt kollapsar och kroppen går ner i en kaotiskt överlevnadsinstinkt.
Kroppen säger att du lyssnade inte, nu har jag gått ner i ett nödläge där du behöver hjälp utifrån för att klara av resten av resan, om du nu tänker fortsätta resan.
Och det blev en skärseld, vad är värt att leva för?, utan alkoholen finns inget som är roligt längre, eller har jag missuppfattat det?
Det hade jag, å det grövsta, livet hade tagit ett stickspår som inte ledde någonstans, jag var felinlärd...
Alkoholen är inte allt här i livet, men om den tar för stor plats, så blir den det.

Och då tänkte jag på det gamla indianordspråket som går på ett ungefär så här...
Det finns två vargar inom dig, en som skänker dig glädje, kärlek och harmoni, och en annan som skapar osämja, misstänksamhet och bara vill slita dig i stycken.
Och vilken är det som vinner?
Den som du ger näring.

Så att genom att ignorera den som skapar mörker och elände så svälter man ut den, den får inte ta plats, inte skänkas en tanke längre.
Det är lite samma sak med alkoholen, den skapar också ett sorts elände, göd inte dess biverkningar genom att inte skapa den.

Sen finns det fortfarande kvar annat elände i mitt liv, men det gäller att känna igen signalerna när kroppen tycker att det känns obehagligt, och att lyssna på dem.
Du mår piss och börjar bli grinig, du kan göra två saker, fortsätta som om ingenting har hänt, eller skapa en förändring.
Om det beror på stress så heter medicinen att skapa utrymme för att kunna stressa av, på vilket sätt är olika för olika personer, alla måste vi finna vårat eget sätt.
Mitt sätt är alla sätt förutom de med alkohol förknippat.

Just nu är jag mest fysiskt slutkörd efter dryga två veckors byggande med köket, 12-15 timmars pass på lediga dagar och 4-6 timmar på vardagskvällar, det tär på krafterna.
Så just ikväll blev det bara två timmars hårt arbete, och sedan en soft kväll i soffan, men vad hände?, hela familjen somnade utmattade efter en liten stund bara.
Vi tog en liten timeout nu när 90% är klart, två hårda veckor och börja sakta ner på mållinjen?
Ja, ibland är det värt det, och istället för att slita ut sig så gäller det att veta när det är dags att skruva ner tempot och ta en kväll fri.
Slarvfelen minskar, irritationen likaså, och det gäller att se dessa indikationer i tid.

Vi är bara människor, och vi får lära oss att leva med våra brister och svagheter.
Vissa av dem kan vi styra, och inte mata den vargen inom oss som vill slita oss i stycken.
Det är skillnaden mellan att vilja orka leva och att inte orka dö.
Det är en sak som glädjer mig varje morgon när jag kastar benen över sängkanten, jag dog inte av bakfylleångesten i alla fall.

Berra

Sitter här i min ensamhet och läser runt i trådarna på forumet. Är så imponerad och måste jag erkänna en smula avundsjuk på er som lyckas avstå från alkohol.Själv klarar jag av några dagar, kvällar, och så sitter jag återigen med mitt vinglas på kvällen. Men väntar på att få terapi (låååång väntetid) och hoppas att jag då ska få hjälp till självhjälp. Så under tiden läser jag runt här på forumet och gör mina patetiska försök på egen hand att avstå från att självmedicinera med vin.

Tack Mod! Det går bra, på riktigt. Så bra att jag inte behövt hänga här så mycket :) Funkar allt för dig?
Tycker ändå det är konstigt att jag är så trött. Det är underbart att vakna "obakis" på helgen. Men var är all den där energin jag hoppades på....
Nåt märkligt är att jag kan känna en lättnad över att jag inte "behöver" dricka när jobbet varit extra påfrestande. Det är som att det var nån sorts tvång tidigare, att unna sig ett glas vin eller två efter jobbet, bara för att visa sig själv uppskattning. Eller vad det nu handlar om.

Ursäkta att jag är trög men vilken hemsida? Alkoholhjälpens? Var ligger Gården? Jag har iallafall anmält mig till Djävulsdansens möte/kurs i Östersund...

Varmt lycka till! Förstår precis.
Jag har börjat påminna mig själv om hur underbart det är att vakna pigg å utvilad, hur mycket jag uppskattar att ta min hundpromenad tidigt på morgonen utan att skämmas inför typ luften..
Jag tror fast det är enkelt sagt, att det är så små saker som vi måste börja med. Kände mig så stolt när jag varit ute en gång förra veckan å bara druckit fyra öl ( för vissa är det rätt mkt eller lagom, för mig är det rätt lite) å sen gick hem. Att jag mindes allt dagen efter. Det var en fantastisk känsla. Små steg i rätt riktning!