Senaste kommentarerna i forumet

förutom att jag önskar dig allt gott i din situation, vill jag bara säga att det är berikande - nåväl ordvalet kanske kan diskuteras separat- att läsa dina inlägg. Du ger en så detaljerad bild av ett skeende med beteenden känslor, förtvivlan o eländesval i samband med alkoholmissbruk. Berikande eller mer varnande, stärkande att jag ska fortsatt akta mig för alkoholen, respektera dess hemska styrka.
Må solen skina över dina marsdagar,
Kram
M

Såg dig inne hos Steglitsan. Kul att höra av dig. Hur går det?

Jag är sextio sidor in på Steglitsan. Var är du?
Vet dina vänner om vilken ynnest det råkar vara att du finns i deras liv? Klart dom vet.

♥

Precis sådär förändrades mina drömmar också. I början när jag testade olika mängder av min dos av medicineringen så drömde jag så sjuka drömmer på maxdosen att jag efter två veckor var tvungen att gå ner ett snäpp igen (varje natt drömde jag om mina värsta rädslor). Nu är det betydligt bättre men jag drömmer också väldigt klart och tydligt och gärna kopplat till det som hänt under dagen och ofta ångestfyllda grejer. Samtidigt som det inte alltid är jättehärlgt att ha drömmarna så känns det däremot mer hälsosamt att faktiskt drömma vilket jag inte gjorde under en ganska lång period när jag mådde dåligt (utan antidepp-piller).

Sen till fylledrömmarna: Ja de kommer och går. Jag har varit nykter i snart sex månader och märkte först efter ett par veckor utan alkohol att jag började drömma om A. Det var som att "det inre" faktiskt insåg att det höll på att rena sig och fått vara utan. Jag tror också att det handlar om att mycket av tankeverksamheten går ut på att tänka och bearbeta alkoholen och det faktum att man inte dricker. Sen har det varit uppehåll men jag tycker att de har kommit tillbaka ny på sistone ett par ggr. Men inte så pass mycket att jag blir orolig. Någonstans håller det mig lite alert och påmind hur jävligt det faktiskt kändes att ha bakfylleångest.

Tycker mig känna igen att den här typen av drömmar dyker upp om jag är inne i en hård träning och dietperiod att jag kan drömma att jag hetsäter för att sen vakna upp mätt och med ångest för att jag svullat hahahaha. Finns säkert någon vettig förklaring till allt det här.

Skickar också styrka, kraft och mod. Var inte så hård mot dig själv. Du lever under en väldigt stark press och då är det svårt att agera och tänka klart. Försök tillåta dina känslor istället. De är dina och du har rätt att känna dom du gör efter allt du gått igenom under lång tid. Som det är nu förtrycks dina känslor av både din man och av dig. Lätt att säga, men försök fokusera på vad du kan göra för att Du ska må bra. Bara i stunden och/eller i livet i stort. Var snäll mot dig själv så hittar du mer kraft. /A

Ja jag märker en enorm skillnad i drömmarna sen jag började äta antidepressiva. Drömmarna är så extremt tydliga och detaljrika. De är mer fyllda av känslor och efterföljande ångest! Jag kommer liksom ihåg alla detaljer när jag vaknat, även fast allt är väldigt osammanhängande emellanåt. Hur kan medicinerna påverka drömmarna så starkt? Kanske ett sidospår, men rätt intressant. Hur länge har du varit nykter? Har du alltså fortfarande drömmar om alkohol? Det kanske är något jag får acceptera. Hellre att jag dricker i drömmarna än i verkligheten. Kram!

Du ligger i riskzon för missbruk. Man har kommit fram till att även måttligt drickande är ohälsosamt. Risken för cancer ökar även vid mycket små mängder. Tyvärr har den studien inte fått genomslagskraft

Jag känner igen mig så mycket.
Jag skickar dig styrka och energi till att orka. Kramar

När jag drack så visste jag det olämpliga och felaktiga i det men suget efter flykt och yrsel åsidosatte det logiska. Kunde inte bryta, sårade de jag älskar mm mm.

Som jag också drömt och fortfarande i perioder drömmer om alkohol. Och varje gång hamnar jag i en karatefylla som slutar med att jag gör bort mig värre än någonsin. Drömmarna är så starka att ångesten kan hänga med ett tag efter att jag vaknat. Jag började google det här efter att det hade hänt mig under mina vita perioder tidigare och tydligen så är det något som händer fler i vår situation. Men sen fattade jag inte vad det egentligen beror på. Något jag däremot vet är att mina drömmar påverkades och förstärktes väldigt mycket av mina antidepp. "Livliga drömmar" är tydligen biverkning och ett tag drömde jag galet mycket och ibland mycket mycket märkligt.

Det låter ändå som att du är på en bra plats just nu, så härligt!

...att du skall se din läkare. Antidepp kan vad jag förstår också ibland ge upphov till viktökning. Se till att fråga specifikt om det.

Känner så igen mig i det du skriver. Hur allting ser bra ut på pappret men så är det ju det där som skaver och fläckar ner en annars till synes "perfekt fasad". Klart du ska unna dig chansen att vara din bästa versionen av dig själv.

Kör hårt!

Välkommen!

Mycket av det du skriver känns bekant, även om det naturligtvis finns skillnader. Du säger att du har många frågor, jag skall försöka mig på några svar.

Svar 1. Det här vet du redan själv, men du klarar inte att trappa ned. Du har ett beroende och behöver klippa av helt. Sluta för alltid, eller åtminstone hålla paus i flera månader. Det leder till svar 2 och 3.

Svar 2. Häll ut vinet ur boxen
Svar 3. Häll ut allt annat du har hemma, de dyra vinerna och fina Cognacen också. Du behöver dem inte mera och fast du kanske tänker på möjligheten att dricka ansvarsfullt i framtiden (det gör jag), så är det inte någon stor förlust du gör fast du kanske behöver köpa nytt om ett år, eller så.

Sådär, nu är det gjort? Nu finns inte risken att du häller upp en drink när du är ensam hemma. Betydligt större besvär att ta sig till systemet eller baren.

Svar 4. Se till att du har annat gott hemma under första tiden. Det är bra att ha något att ta till när suget faller på. Tonic? A-fritt öl?, choklad, salta gubbar? Själv tuggade jag på chili alla kvällar i början och är fortfarande storkonsument av både chili och syltad ingefära. Se också till att du inte blir för hungrig eller törstig. Både hunger och törst kan lätt förväxlas med sug.

När det gäller program är jag i sämre position att komma med idéer. Många har börjat träna. Vad gillar du? Var kan du hitta umgänge, som inte är lika med afterwork? Vad gillar din grabb? kan du engagera dig i det? Börja skriva och läsa här?

Lycka till, jag tror du är på rätt väg här.

Jag äter antidepp och ska snart träffa min läkare. Ska fråga om det kanske finns någon annan medicin att byta till. Har ännu en gång försökt mig på en diet. I dag är det pulver som gäller.

Jag vet sannerligen inte vad det är med mig. Jag måste bara skriva av mig känner jag. Jag går fortfarande efter flera månader här hemma med min man och känner mig helt kvävd. Han kör fullständigt över mina känslor! Han håller sig nykter och då känns det som jag inte har skäl nog att lämna honom. Jag får dåligt samvete bara av att se honom i ögonen och det är nog därför det känns som jag ska kvävas här hemma. Har ångest när det är fredag och jag ska gå här hemma med honom hela helgen. Trots att jag inte har sagt en enda gång att jag tror att det kommer bli bra mellan oss igen, så är det precis som han struntar i det. Han kan plötsligt fråga vad vi ska göra på semestern, vad vi Jag var deprimerad innan när han drack, men känner mig ännu mer deprimerad nu. Jag vet inte var jag ska hämta min kraft ifrån! Känner inte att jag har någon som riktigt backar upp mig. Hur ska jag kunna bli så stark att jag klarar att komma dit jag vill och vara den enda som backar upp mig. Jag har vänner som lyssnar och förstår, men ingen riktig stöttning. Ännu fler i min närhet säger saker som bara spär på mitt dåliga samvete. Tex när min svärmor säger att detta är så jobbigt för henne så hon inte kan sova på nätterna eller när någon annan säger att "detta är verkligen ett mycket stort steg som kräver att tänkas igenom noga". Allt sådant sänker mig och gör mig vansinnigt osäker. Ensam är man inte så jäkla stark.
Jag går fortfarande hos min psykolog och inte ens hon får mig att handla. Jag är väl ett hopplöst fall, sitter bara och gråter när jag är där. Allt känns så meningslöst just nu. Så som livet är nu är det inget kul att leva. Jag kan inte plötsligt bara säga att nu går vi vidare och allt blir som förr igen. Jo, det kan jag väl, men hur kommer jag att må då. Nej, det kommer inte att fungera.
Jag vet att ingen här kan komma med något som får mig att göra något, men känner mig så ledsen och känner bara att jag måste få skriva av mig lite. Önskar att jag kunde komma med något nytt, att jag gjort något åt min situation någon gång, men tyvärr inte denna gången heller.

Hej Sirius!
Jag tycker du ska gå till din läkare och be om att de kollar dina levervärlden och att du tar upp dina tankar kring alkoholen. Jag är ingen expert men tror att det är bra att prata om det med någon som kan berätta för dig vilka effekter ditt intag ev kan ha på lång sikt. Vad jag har hört är det betydligt tuffare för kroppen att man dricker stora mängder på en gång. det finns ju en tumregel som säger 14 standardglas på en vecka för en man dvs 12 cl x 14 (tror jag) 1,8 l på en vecka för att man inte ska höra till riskgruppen, det är ju bra om du tar tag i det nu så kanske du inte behöver sluta helt för att du tappar taget.
jaha det var amatören som tyckte! Lycka till!

Fredag idag och det känns såå skönt. Jag ska ha ytterligare en alkoholfrihelg och göra många roliga saker och njuta av allt. Vara glad att jag lever och försöka var här och nu.....
Jag har idag fått en viktig och brutal påminnelse om hur kort livet kan vara, så jag ska njuta och vara snäll mot min omgivning, snällare !
Det känns underbart att vara utan spriten, kan ändra sig till i morgon men...nu är det bra, mycket bra :)

ja karlar är ju inte alltid lösningen på våra problem :) även om de gärna vill tro det hi hi .... kram

Du gav mig hopp, förhoppningsvis kommer jag snart igång med terapi och känner mig inte helt främmande för att börja med antidepressiva. Tror som du att alkoholen förvärrar ångesten. Och mr_x...tycker inte du är plump, alla tips mottages tacksamt, dock känner jag att träffa en karl inte skulle lösa mina problem även om det skulle vara trevligt (ler). I skrivande stund är jag en smula glad, en god vän kommer till mig ikväll, känns gott att få sällskap framför Let´s Dance eller om det blir Skavlan. Ha en trevlig fredag alla ni som kämpar :)

Är det möjligt att du lider av en depression? "Kraftig viktökning", "meningslöst", "tråkigt"...???

Kan du tänka dig att ta kontakt med hälsovården? Låter nog till mig som den där terapin skulle behövas. Kanske också antidepp? Att börja plugga på hösten låter bra, men det är lång tid dit.

Hej Marvik! Det låter som att du sitter i en mycket tuff situation och att du har fattat viktiga beslut för att ta hand om dig själv. När man som anhörig börjar uppmärksamma och vara tydligt med sitt ställningstagande kring alkoholen så kan det bli en liten kris. Eftersom alkohol kan göra att personer bli mer aggressiva och våldsamma än normalt så vill jag råda dig att vara försiktig. Se till att dra dig ur situationen och därifrån om det fortsätter eller blir mer hotfullt eller våldsamt. Vad tror du om det? Har du någon annanstans att ta dig om det behövs?

/magnus
alkoholhjälpen

Hej! Ullabulla och aeromagnus har några viktiga poänger i det som de skriver. Det är svårt och ofta olämpligt att försöka övertyga någon annan om att de har ett problem eller behöver förändra sig. Samtidigt är det inte ovanligt att personer som dricker som din sambo gör faktiskt är medvetna om att det är ett problem, men att de inte ser hur de ska kunna förändra det eller upplever att det skulle vara för jobbigt att försöka. Att din sambo slår ifrån sig när du tar upp ämnet eller kommer med förklaringar tyder på att han faktiskt är medveten om vad du menar.

Det finns ingen anledning att acceptera ett beteende från en partner som man inte skulle acceptera om de inte drack alkohol. Du har all rätt att välja att inte vara kvar i relationen om du kommer fram till att du inte vill längre. Samtidigt håller jag inte med om att du bara kan välja mellan att lämna eller acceptera drickandet som det ser ut. Vad du tycker, säger och gör kommer att påverka din sambo, även om han själv måste bestämma hur han vill göra. Du har så många försök att påverka som du själv väljer. Det är dock ingen mening att du utplånar dina egna behov. Ett sätt kan vara att fundera på att göra på nya sätt mot hur du har gjort tidigare då du vet att drickandet är på gång.

Hur tänker du själv att du borde gå vidare från de funderingar som du delade med dig av?

/magnus
alkoholhjälpen
ps. Jag är helt äkta alkoholbehandlare, men jag är inte för den skull klokare än andra som du kan få tips av här på alkoholhjälpen.

Han valde alkoholen och blev väldigt hotfull när han förstod att jag menade allvar med att gå skilda vägar.
Tråkigt att behöva gå på tå hemma, han känns som en tickande bomb.

Jag har också panikångest kombinerat med drickande i bagaget. Sedan jag slutade dricka och rensat mitt liv i terapi (och börjat med antidepressiva) så har jag inte haft en enda attack. Enbart lite generell ångest som klingar av snabbt då jag lärt mig att acceptera den. Jag tror alkoholen förvärrar ångesten brutalt. Sedan jag slutade dricka har jag märkt en enorm skillnad.

Du klarar det! Styrkekram

Veronica : jag vill inte vara plump. Men du har inte funderat på att träffa nån karl istället för att vara ensam?