Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kommentarer! Det värmer. Ikväll är sambon på påskfest utan mig och kommer säkert vara hemma sent. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag är redo att gå till fester där alkohol är inblandat, men jag vet att det är på tok för tidigt. Jag skulle aldrig missunna min sambo att gå ut och ha kul men måste erkänna att det är rätt ensamt själv hemma. Inte tagit en droppe sedan mitt beslut att lägga ner och det känns så otroligt skönt. ?

Tacksam att ni tar er tid att läsa Trollis och Aeromagnus ?Så skönt med någon som förstår och vet vad man pratar om. Som alla andra medberoende gör jag ju mitt bästa för att hålla en fin fasad utåt.. Många av våra vänner vet såklart om att min man har varit på behandling men de flesta återfallen har jag lyckats mörka. Varför? Det gör ju mig till en lika stor lögnare som min man ? Men kruxet är att folk bara tycker att min man ska ta sig i kragen och rycka upp sig.. Jag vet att det är mer komplicerat än så tyvärr.. I samband med min mans behandling var jag på en anhörigvecka. Det kan jag varmt rekommendera dig Trollis om du inte redan varit på det? Det var en oerhört känslomässig vecka och så otroligt nyttigt att få möta och samtala med alkoholister man inte hade ett känslomässigt band med. Det var fantastiska människor med massor av fina egenskaper.. Att höra deras historier hjälpte mig just i stunden att få ökad förståelse för min egen alkoholist. Dessa människor bröt ihop och grät öppet när jag berättade hur livet som medberoende var. Det är nog det som tynger mig mest. Att min man inte tycks fatta hur mycket hans drickande påverkar både mig och barnen. Han var ju också på vad som kallas familjevecka och fick i sin tur möta andra medberoende. Jag undrar om det inte berörde honom? Jag vet att gjort är gjort och att förlåta är gudomligt men det är så svårt att förlåta någon som aldrig bett om ursäkt på riktigt.. Det finns mycket att be om ursäkt för. Hans sjukdom har gjort mig sjuk, ångestfylld och deprimerad. Jag har uppsökt läkare för att få hjälp men inte han ( utöver behandlingen) Många är de gånger jag stannat hemma från jobb för att se till honom, få honom att avstå från att dricka och för att mina barn ska känna sig trygga med att det åtminstone finns en normal vuxen när de kommer hem. Jag tackar alltid nej till saker tillsammans med mina vänner som handlar om övernattning. Bara tanken ger mig ångest och det skulle vara totalt bortkastad tid. Mina tankar hade varit hemma.. Vad händer? Är han nykter osv.. Självklart beror detta på att han vid sådana tillfället passat på att ta sig en fylla trots att han haft hand om våra barn. Våra barn är inte längre små men det spelar ingen roll. Inget barn ska behöva komma hem till en redlös förälder. Jag vet precis vad jag vill med mitt liv! Jag vill leva i en relation som är lugn och trygg och sann. I en relation där jag alltid går före alkoholen. Jag har länge hoppats på att min man skulle vakna och vara villig att dela det livet med mig. Men det verkar ju tveksamt.. Visst han har varit på en behandling men det räcker ju inte. En nykterhet måste vårdas!! Ett kort tag efter beh gick han på AA och sinnesromässa. Jag försökte stötta och vara delaktig genom att följa med när han ville det.. Efter en tid var AA trist, sinnesromässan rann ut i sanden och Antabus inget för honom.. Som jag nämt innan är min man periodare och han har varit nykter långa ca 1 års perioder mellan varven. Då har familjen börjat läka och tilliten kommit tillbaka. Jag misstänker att han i dessa perioder tar sin nykterhet som en självklarhet, blir modig och så småningom börjar dricka igen. Till en början kanske för att bevisa för sig själv att han kan.. Vilket han såklart inte kan. Har i forumet läst många historier från er beroende och blir så varm i hjärtat när jag läser hur ni jobbar för er nykterhet, inser att ni inte kan dricka normalt, accepterar det och skapar ett liv utan alkohol. Jag skäms inte över att min man är alkoholist! Jag skäms över att han förnekar, förskönar och inte sköter sin sjukdom. Många tankar, känslor och en del svammel men så skönt att få det ur sig.
Sköt om er allihopa!

utan vin :) Jag kom hem och däckade. Ont i halsen, trött, trött, trött. Somnade som en stock i tre timmar, det blev ingen träning idag, men ingen A-sug heller. Ser fram emot träningen imorgon. Och då är det lov och 11 dagar ledighet för mig!
Såna dagar som idag brukade jag fira med en flaska vin. Resultatet var att jag inte kunna känna den riktiga glädjen av ledigheten som kommer. Idag kan jag.
Maharion: Ja, jag gillar utmaningar och spänning samtidigt som jag är osäker och ibland inte tror på mig själv. Om jag klarar någonting då får jag dopamin kickar. Eller om jag dricker, då dämpas ångesten samtidigt som dopaminkicken kommer.
Antagligen har jag lyckats sabba mina dopaminreceptorer med vin. Därför allt blir alltid som är roligt och intressant inte lika roligt längre.
Tänkte att ge de tid att återhämta sig.

Du behöver ta dig därifrån lilla vännen. Har duvingen du kan åka till iaf och besöka under dagtid? För att komma hemifrån. Sen på tisdag ringer du alka hyresvärdar igen. Förklarar och säger att du tar vad som helst med kort varsel. Vadsom helst. Kanske inte blir drömboendet men det ör en början.
Tänker ofta på dig och det kommer att lösa sig. Kram.

Många och långa styrkekramar till dig!

Jättestort Grattis.......-fan vad bra jobbat.....:-)

Forumet är så viktigt för oss alla och tack så mycket för att du så frikostigt delar med dig av din resa :-)

Tack snälla för din kommentar - det värmer! Mitt i allt detta så har en god vän gått igenom en tuff cancerbehandling - och två av mina kollegor har avlidit i samma skitsjukdom. I ljuset av allt detta så kan jag nästan förstå mitt eget agerande - fast eg. så gör jag ju inte det - men skulle nog behöva sätta mig och gråta ut lite hos en terapeut - det skulle kännas som en välsignelse....

Tack än en gång/Vi tar nya friska tag...!

Vet hur du känner. Var inte för hård mot dig själv. Ta nya friska tag.
Lycka till!

Det var en jättdum idé! Inget mer dricka ensam hemma för mig. Har precis kört en 5-dagarsfylla, onsdag-söndag, med påföljande sjukskrivning till i morgon. Så dumt så dumt så dumt. Jag VET och har lärt mig VAD som triggar igång det hela - men inte lärt mig att agera på något annat sätt. Mars 2015-mars 2016 har nog varit ett av de mest stressande, påfrestande och känslomässigt mest jobbiga år jag har haft i hela mitt liv. Har varit under stark stress och haft krav på prestation som ej gått att "backa ifrån" (Under denna tid så har min kär mor gått från fullt fungerande med eget boende - stroke - full hemtjänst - flytt till korttidsboende - och sedan till permanent äldreboende - och hennes egna hem är tömt och lämnat till hyresvärden för annan hyresgäst) Har jobbat i stort sätt heltid, pendlat 25 mil för att "fixa" med mamma - och inte hunnit tänka på allt som hänt under ett år. Då super jag ner mig några dagar - bara för att få huvudet att sluta snurra med alla detaljer som skall fixas/ringas/tömmas/flyttas.

Jag är så jävla dum - hur i helvete kan man tro att detta beteende skulle hjälpa? Nu har jag fått namn och nummer till en bra terapeut genom en god vän. Jag skall kontakta henne efter påsken - jag bara måste. Påsken blir mest jobb - och som vanligt har jag inget sug efter alkohol. Abstinensen är "nästan" avklarad - ja, många av er förstår vad jag menar........-bara lite molande ångest som bakgrundsfärg:-) Dumma jag! Så, nu skall jag inte slå mer på mig själv - jag skall istället försöka agera. Wish me luck.

Alla som kämpar därute - kämpa vidare....."2 steg framåt, 1 bakåt" osv/Kram på er

Helt galet...man måste anpassa sig till allt här hemma för att lugnet ska bevaras. Så sjukt att han styr hela ens tillvaro. Jag får inte det utrymme jag behöver, blir inte sedd eller uppmärksammad alls

Min kära sambo är tvungen att vara nykter nu ända fram till mitten av nästa vecka då han har sitt läkarbesök. Han har druckit alkoholfri öl nu i ca2 veckor å allt har gått relativt bra...fram till idag.
Jag kommer hem från jobbet sprudlande glad över långhelgen som ska vara alkoholfri...det var en sån skön känsla att slippa ångestklumpen i magen. Men mitt goda humör försvann snabbt när en sur otrevlig sambo kommer hem med ett jävla humör. Gnäller på allt å alla, försöker tjafsa med mig om precis allt... Det slog mig då att han har otrolig abstinens, tycker säkert synd om sig själv för att han inte får dricka nu på fyra lediga dagar. Hade förträngt hur jävlig han kan vara även utan alkohol. Fy fan säger jag bara...
Spelar ingen roll hur eller vad jag säger eller gör, han blir bara ännu tjurigare... Suck vad jobbigt detta är. Blir alla alkoholister så här tjuriga å jävliga när de inte kan dricka?
Tråkigt att det ska bli så här, antingen är han full å drar iväg, kommer hem å är jävlig eller så är han nykter tjurig å trött..
???

Hej! Hoppas du klarat att vara nykter. Jag tog tyvärr ett återfall efter nästan två månader nykter. Har läst boken och den gav mig inspiration, men jag har inte samma kval som du har/ hade.
Lycka till!

Har också läst Moa Herngren. Skit bra! En annan bok jag ofta läser i är Leva nykter. Köpte den på ett AA-möte. Många kloka råd.

Krya på dig

Tack för din kommentar. Det värmer.

Idag har jag bölat och svettats och hela kroppen gör ont igen. I huden lixom. Fan vad influensan gör en dålig.
Som tur var kom mannen hit och har hjälpt mig med vovven idag och nu är han och handlar mat. ❤️

Hoppas ni får en fantastik rolig och skön påsk. Kram

Ta ett papper. Dra en linje från toppen till botten mitt på. En kolumn för positiva saker med alkohol och en med negativa saker med alkohol. Fundera sedan om de positiva delarna är fler/smäller högre än de negativa delarna.

Trist men ofta är det ju något som triggar igång drickandet. Försök minnas om du kan några signaler. Annars så är det ju bara ta nya tag. Förlåt dig och kavla upp ärmarna och kämpa.

Det är klart att det är oerhört svårt att lämna någon man någon gång blev kär i. Ibland måste man väcka ett frö för att våga tänka nytt. Frågan är ju hur länge ni orkar stå ut? Vem tar hand om er då? Tomma löften är vanliga och svåra att bemöta. Den frågan ni måste tvingas fundera på även om det är skitjobbigt är: Hur vill ni leva resten av ert liv? Som ni gör nu där ni mår mentalt skit? Försöka bygga ett nytt liv utan alkoholberoende närhet där ni under en kortare tid kommer ha det skittufft för att sedan må helt ok.

Båda valen är tuffa men vad är bäst för er? Har ni frågat era makar om de vill välja er eller drickat?

Jag lider med dig, vi sitter i samma båt. Undrar oxå HUR man ska fixa att gå vidare när man är slutkörd. Energin finns inte kvar ? jag vet vad jag måste göra men jag kommer ingenstans. Har sökt ett antal lägenheter som någon annan med högre poäng fått varje gång. Mycket bakslag gång efter gång. Hur ska man då hitta styrkan. Både du å jag vet att vi inte kan lita på våra alkoholister, men hoppet är det sista som överger en. Jag har visserligen gett upp om min sambo, som inte hat några problem enligt honom. Du måste, liksom jag, börja sätta dig själv först. Det är inte lätt att göra, men tänk efter om du vill spendera resten av ditt liv i skuggan av alkoholen som Alltid kommer först. Jag vill inte leva så. Men att lämna någon man har starka känslor för är inte det lättaste. Jag hoppas att du får en lugn helg nu iaf, lycka till

Tack för ditt svar!
Ja.. Vad är det som får mig att stanna? Jag är dum nog att tro att varje återfall är det sista. Går på alla löften och tycker synd om den ångestfyllda alkoholisten. Långt där inne finns ju mannen jag en gång blev kär i, pappan till mina barn. Han som aldrig skulle göra mig illa. Hur galet det än låter så älskar jag honom trots allt. Men tilliten.. Den vet jag inte om den kan repareras. Idag vaknade mannen pigg och glad. Nu var det över. Jodå! Antabus ska jag ta ikväll.. Han kör ner och handlar inför kvällens middag. Jag är lättad! Äntligen! En stund efter han har kommit hem är han berusad! Jag frågar vad han har druckit. Inget svarar han.. Här sitter jag igen med en stor klump i magen.. Varför? Varför?
Jag vet ju vad jag måste göra! Var är den tuffa bruden jag en gång var? Hon skulle aldrig acceptera lögner och svek och förlåta om och om igen. Hon skulle gått! Jag hoppas hon kommer tillbaka innan jag går under
Kram på alla er som kämpar

Jag är mäkta imponerad av din "ettårsdag". Förutom din nykterhet sprider du enorm glädje och hopp med dina uppfriskande inlägg och insiktsfulla kommentarer. En riktigt trevlig påsk och kram från Tjalle (nykter 1 månad och 16 dagar idag)

Aktiviteter är ju kanon för då håller man sig sysselsatt. Själv flyger vi till Warszawa på söndag och är där tre nätter.

Tack Maharion för fina ord och även för de kloka orden du skrivit i din tråd.
Idag har jag haft tid att läsa flera trådar och det är mitt sätt att förbereda mig för påsk och middag, hämtar sådan kraft från er alla.
Att skriva här varje dag är också ett sätt att följa hur jag själv mår och faktiskt sakta förändras.
Skall nu gå ut och möta våren och njuta av lugnet i skogen.
Väljer att vara nykter idag och kram till alla hjältar och hopp om att vi får en härlig påsk