Senaste kommentarerna i forumet

Hans bror är polis och min make hade blivit ursinnig om jag blandar in dem. Att ringa kvinnojouren känns som om mitt problem är litet jämfört med vad de handskas med.
Tänkte om det var någon som varit/är i liknande situation och har lite tips. Vill som sagt inte lämna lägenheten på helgerna då jag oroar mig för fyllefest här.
Tänk om man hade en on/ off knapp så man kunde fokusera på något annat iallafall en dag.

och ring till polisen,de vet säkert hur reglerna ser ut och kan hjälpa dig om det är det du verkligen vill.Eller kvinnojouren.

till dina 77 dagar, du inspirerar!

Vi bor i hyresrätt och jag står ensam på kontraktet men han vägrar flytta trots att han inte betalar något. Är det någon som vet hur jag kan få honom avhyst. Vi är ju gifta.

från alanon bok då jag tyckte den var ovanligt läsvärd.

När jag började i Al-anon, såg jag mötena endast som en plats där jag kunde avlasta mig mina problem. Men jag förstod snart att genom att klaga över förtryck och förödmjukelse, får våra problem ännu större proportioner och blir mer svårhanterliga. Detta stod klart för mig när jag upplevde att medlemmar lade beslag på både tid och uppmärksamhet från gruppen för att klaga och jämra sig över alkoholistens dåliga beteende. Jag insåg att detta var inte var att ”arbeta med programmet ”. Jag håller på att lära mig att överse med andras brister och att istället konstruktivt tänka på hur jag ska tillämpa Al-anons idéer i mitt eget liv. Jag går till Al-anon för att bli fri från självömkan och bitterhet, inte för att öka deras makt över mig. Jag går för att lära av andra hur de löser sina problem och för att dra nytta av deras erfarenheter i mitt liv. ” Gud, hjälp mig att undvika att förstora mina problem genom att ständigt älta dem.”
Mod att förändra:
Före Al-anon betydde förlåtelse makt för mig. Jag kunde döma syndaren – den som inte gjorde som jag ville – och sedan utöva min makt genom att visa att jag kunde höja mig över förbrytelsen och storsint bevilja förlåtelse. Men jag glömde aldrig vad som hade hänt. Idag vet jag att förlåtelse inte har med makt att göra. Den ger mig ingen kontroll. Förlåtelse är helt enkelt en påminnelse om att jag är i samma läge som alla andra guds barn. Alla gör vi bra saker då och då: och ibland dåliga. Jag har ingen rätt att döma, straffa eller frikänna någon. När jag uppför mig egenrättfärdigt, är det jag som lider – jag tar avstånd från mina medmänniskor, koncentrerar mig på andra och ägnar mig åt hätska och negativa tankar. Genom den attityden säger jag mig själv att jag är ett offer, och förblir ett offer. Det mest förlåtande jag kan göra är att komma ihåg att inte döma andra, utan tänka och uppföra mig på ett sätt som gör att jag mår bra. Jag vet inte vad som ligger bakom någon annans uppförande. Däremot vet jag att när jag håller fast vid harm och skuldbeläggande, fyller jag mitt sinne med bitterhet. I dag ska jag finna ett mer positivt sätt att uppfylla mig själv.

nej, alkoholfriheten tar ju inte bort bekymren helt i livet, men ETT stort bekymmer, eller alla bekymmer kring att dricka. Allt ifrån att planera vilket system man ska gå till, hur mycket man kan dricka å ändå orka jobba, fundera på om ögonen är glansiga o rödsprängda eller inte, orka med huvudvärk, rättfärdiga drickandet, bära skammen, smussla iväg flaskorna till återvinningsbingen, tvätta bort rödvinsfläcken från soffan innan besöket kommer, puh!

Tack alla som svarat mig här. Ni är underbara och det betyder så mycket att ni finns och skriver här. Izzy, din tråd har jag följt och det betyder så mycket för mig. Jag ska skriva mer utförligt en annan dag, men kände bara att jag ville tacka för allt stöttning här.
Kramar!!!

Tittar in hos dig för att gratta till dina 77 vita dagar, starkt...respekt!! Hoppas även jag kan lyckas samla på mig många vita dagar. Kram

77 vita dagar och debatörer varit de bästa på länge. Jag
Läser en del trådar som handlar om den andra sidan. De som lever med en människa som dricker för mycket. Oj vilken nyttig läsning för mig. Jäklar vad spriten ställer till det.

Inget vin - inga bekymmer tycker jag var riktigt bra. Det är ju inte helt sant men livet blir lättare att hantera utan vin det är sant!
Grattis till din nykterhet och även till din vaksamhet . Du verkar se var dina fallgropar är.
Jag längtar inte efter alkohol just nu o det är skönt. Tänker mer sällan på det oxå även om tankarna ofta handlar om min relation till alkohol. Försöker hitta och förklara varför det blev så här... Spännande :)

Och?

Jag har varit väldigt alkoholambivalent i helgen. Hela fredagskvällen var jag sugen på en utekväll. Inte så mycket på alkoholruset men på allt som hör en festkväll till. Pirret, det sociala, uppmärksamhet, kanske en flirt (!!!), skratt och människor. Idag däremot har jag näst intill äcklats av tanken av att någonsin behöva vara bakfull igen. Dessutom gjorde jag upp helgplaner inför nästa helg med en väninna som frågade om jag "fortfarande inte dricker alkohol" kände hur besviken hon blev. Funderar redan på hur jag ska försöka dra mig ur. Har inga problem att gå ut utan att dricka men så fort jag känner att folk runt omkring låter sig påverkas negativt av det så blir jag trött. Vi får se hur det blir.

Hsr ni hyresrätt eller bostadsrätt? Är ju lättare att du flyttar om ni hyr om du nu väljer det. Din man verkar ganska så nere i sitt missbruk och behöver hjälp. Tyvärr så vill han ju inte ha det.

Förbannade alkohol.
Jag önskar de kunde förbjuda skiten.

så småningom vågar trippa över till det andra forumet.Men inte än,jag håller mig på mattan jag och inbillar mig inga mirakel i mitt fall,säkrast det :)

Min terapeut säger att i alla fall i mitt fall så beror det på att man är så dålig på att fokusera på sig själv,det är så tomt därinne.Så därför väljer man att fortsätta fokusera på partnern.Ingen vidare tröst,men kanske en förklaring även i ditt fall.Man mår toppen,en eller ett par dagar,tom upp till en vecka.sen faller man stenhårt nedåt och tycker att ingenting var värt det.Bättre att ha det som förut osv.Men stanna därnere ett slag och försök känna efter varför du mår så dåligt egentligen.Är det verkligen för att han är på behandlingshem och äntligen får ta tag i sina problem?

Egentligen borde du vara glad och lättad och se möjligheterna? Men så gör man inte.Man hittar något nytt elände att vrida sin hjärna kring.Hur ska det bli nu? Varför sa jag si,varför gjorde jag så.Du har inget att skämmas för att du delat till dina vänner,så länge du gjort det med respekt och det verkar du ju ha gjort.Du kanske har möjlighet nu att slappna av lite och då kommer i alla fall för mig såna här dumma tankar.Låt dom komma och försök se vad dom står för,det är mitt råd.

Å allt är lugnt. Mår bättre, fast jag äter fortfarande i överkant.
Så här var det också, slutade med naltrexonen för två veckor sen för jag trodde/tror de spär på depressiviteten. Så det var nog därför jag fick sug för en vecka sen. Antingen var det reellt sug, eller vissheten om att det förmodligen skulle ha "god" effekt att dricka när jag varit utan medicinen en vecka. Så nu har jag tagit tabletterna igen, behöver dem nog ännu en tid.
En källa till att må bättre är att det har gått extra bra på jobbet. En annan källa är ljuset, lite soliga dagar.

Ibland tänker jag "undrar om/när jag ska börja dricka igen". Men jag tänker också "inget vin = inga bekymmer"
Å det är coolt att ha rekord i vita veckor sen jag började riskbruksdricka och därefter dricka mer än så, ca två år sen.
M

...istället för besök i det andra forumet. Jag har det bra. Utåt. Bra jobb, bra ekonomi, fina barn, glad(utåt), ser helt ok ut... Men känner mig ledsen ofta. Maken fortfarande på behandling. Andra veckan avklarad. Han ringde för några dagar sedan och var riktigt deppig. Han har fått sluta med sömntabletter(Zolpidem tror jag att de heter) han har ju missbrukat de med. Han har även fått sluta med antidepressiva så att han är låg nu är ju inte att undra på MEN, vips, påverkas MITT mående och helt befängda tankar dyker upp. Jag skäms att medge det men känslan "det är mitt fel att han är där och mår så dåligt nu..." Idiot!!-Varför tänker jag så??? Jag har även berättat för min närmaste omgivning om varför jag lämnade min man. Inga detaljer(förutom till min bästa vän som vet allt) jag har förklarat att det var för att han drack för mycket och att jag inte kunde vara kvar för att man mår dåligt själv av att bevittna ett sådant självskadebeteende. Lite så har jag berättat. MEN nu börjar tankar att dyka upp... Varför har jag berättat? Vore det inte bättre att fortsätta med halvlögner? Hur kommer han att må när han får reda på att jag har berättat för flera om hans problem... Jag saknar honom men gruvar mig samtidigt för hur han kommer att må när han kommer hem. Jag har förstått att efter alkoholstopp mår man ganska snart bättre och bättre men efter tablettstopp är det lång tid man mår dåligt. Hur länge? Hur vanligt är det med sånt här återfall i medberoende? Hur länge ska man behöva dras med sån skit? Krävs det att man ska sluta älska? Bryta helt? Jag blir så less!!

Tack för ovanstående kommentarer. De stämmer helt överens med vad jag själv känner är sant. Måste nog ta tag i detta innan det är för sent.

Ja,tur eller otur att jag älskar gubbeländet.Jag vet inte.
Däremot vet jag som sagt inte om jag vill leva med honom även om han skulle bli nykter igen.Så min omsorg om honom är nog väldigt dubbel.
Utan detta forum där även ni på beroendesidan öppnar upp hur illa ni mår och hur ni ser på er själva har berikat mig oerhört sen i somras.Att förstå er avgrund som ni tittar ned i och ändå tycker att det är en bra ide att fylla er med en liten snutt alkohol.Det har gjort mig så mycket klokare och mer förstående i detta.
För det går egentligen inte att förstå.

Jag önskar också er alla därute en nykter och solig Lördag!

Jag känner så med dig för jag har känt precis vad du känner nu. Jag önskar att jag skulle kunna hjälpa dig på nåt sätt men jag vet hur svårt det är att ta det där steget . Min sambo planerade också för framtiden fast jag precis hade talat om hur jag kände, det var som han inte trodde att jag menade allvar o att jag aldrig skulle lämna honom. Jag gjorde så att jag började titta på lägenheter i smyg o tillslut dök det upp en som jag var intresserad av. Jag tittade på den o var sen tvungen att bestämma mig. Jag visste ju inte sen hur lång tid det skulle ta innan jag hittade någon annan. Så kag tackade ja till den o berättade sen för min sambo. Det blev ett jäkla liv för han tyckte väl att jag gått bakom ryggen på honom, men vad ska man göra när jag hade försökt att prata med honom flera gånger o han bara ignorerade det jag sa. Tror du att du kan börja kika lite försiktigt på lägenheter till att börja med? Jag håller tummarna för dig att du finner styrkan!!
Kramar<3

Jag väntar in dig. Eller snarare, jag börjar om. Så fint att dela denna mångsidiga läsupplevelse med framför allt dig. Goa du.

Hur går det med vårsådden? På nyhetsmorgon diskuterade dom att styrkan på den chili man köper kan variera stort. Jag stålsätter mig och köper pulver i stället.

Med alkoholen går det alls inte bra. Jag testar att begränsa. Det är på det här viset, hur jag än vrider och vänder på det, att jag faktiskt bör vara en nykter alkoholist. Jag ska dricka så vansinnigt mycket precis varenda gång. Ibland tänker jag på min bästis och hennes konsumtion. Det hon druckit i sin livstid häller jag i mig på en månad. Vet du? Det blir skönt när jag bestämmer mig. Jag kommer att göra det snart. Inte för att nånting i det här ska betraktas som rätt eller fel. Jag observerar bara och finner mest varje gång att alkohol och Lena är ett omaka par. Jag tas ur funktion och alkoholen göds.

Hur är det med dig? Reser du lika mycket nu och börjar det våras även i dina hemtrakter?

Varm kram.

Tog aldrig tag i den igen, men jag gör det idag. Letar upp den genast. Kommer kännas fantastiskt att läsa den samtidigt som du! Sen när vi är klara så får vi skriva varsitt utlåtande här!

Kram fina du och TACK!

Kände oro inför kvällen men hans tonårsdotter som bor med oss skulle vara hemma och då är han lugnare.
Men hon ändrade sig så jag var ensam hemma. Han kom vid 21 tiden, rätt så kaxig och drack både öl och starksprit framför mig. Pratade om " vädret" samt låtsades som ingenting. Jag höll mg lugn men upplevde att han ville starta bråk. När jag gick och lade mig sa jag god natt, då sa han att han nog skulle iväg till stan eller något. Jag sa inget. Han är sjukskriven sedan några månader tillbaka men helt plötsligt har han ingen inkomst, så han betalar inget hemma men köpa alkohol varje dag det har han till. Vill inte fråga honom hur han kan göra så, när jag går till arbetet varje morgon då sover han och när jag kommer hem har han druckit. Vill att han ska flytta men han vägrar,
Vill inte lämna lägenheten på helgen eftersom jag är orolig att det ska bli fest. Hjälp vet vad jag vill men hur?