Senaste kommentarerna i forumet

Är det just nu.
Den hemska begravningen närmar sej. Vet inte hur jag kommer att fixa det här.
Tänker mest på att ta semester från hjärnan med alkohol när eländet är över.

Känner igen mig i det där! Hur gick dom första veckorna?

Känns bra. Helgen har gått bra med hårt utomhusarbete hela gårdagen. Kändes skönt att vara trött efter hårt arbete och inte vinet.

Jag har fått nog av dom här dagen efter. Egentligen redan för 15 år sedan men nu orkar jag inte med mer ångest. Nu vill jag mer än någonsin vara nykter. Tänkte att det här är en liten start på ett stort projekt. Intressant att läsa allas tankar.

För dina klarsynta och ärliga reflektioner över livet som nykter och den nyckfulla snåriga stig den innebär att gå på.
Själv är jag bara i början av den stigen och har tagit ett stapplande steg. Nio dagar utan alkohol nu:)
Har hängt här och läst i ett år men nu först har klockan klämtat för mig att ta det första steget. Nådde den för många här välbekanta geggiga botten till slut.
Förändring måste ske!
Har längtat så efter att slippa..slippa vakna tung i skallen och mosig med sursmaken i mun efter de där tre, fyra glasen vin som blivit en vana vardag som helg då det gärna blev några glas till.
Det är såå mycket jag längtat efter som ett liv utan A gift kan ge! Komma tillbaka där jag befann mig innan hjärnans belöningssystem blev rubbat. Då är jag egentligen tillbaka till ett dunkelt förpubertalt mitt av 70 talet, innan man smakat på gifter.
Satt en kväll och tittade på"En clown till kaffet" (förmodligen med ett glas vitt) när Sven Melander var med, la märke till att han inte drack vin som de andra (alkoskada bara det;) och han berättade öppet om att han var nykter alkoholist, han hade känt hur A tagit en alldeles för stor plats i hans liv och ville komma tillbaka till den där känslan när man var barn och blev lycklig av att få öppna en kall Trocadero och äta en bit nybakad sockerkaka.. jag blev alldeles varm och kall inuti och förstod precis vad han menade! Kände att ja dit vill jag med!

Det flimrade förbi i mitt minne hur jag sitter i trädgården hos farmor, solen gassar och det doftar kaffe och sommar, det surrar och kvittrar överallt. Det vita trädgårdsbordet är dukat med små vita koppar och fat med blå blommor på, kolsyrebubblorna ploppar i mitt glas läsk och jag biter i en bit mjuk vaniljsmakande sockerkaka...110% sommar och allt var bara total tillfredsställelse. Trocka var även min favvoläsk när jag var barn. Han satte fingret på!
Det gör du med Berra, dock har jag inte läst allt du skrivit här men ramlat på dig tillräckligt många gånger för att säga som säkert du hört fler gånger här: du borde samla allt du skrivit och ge ut som en bok!
Du har skrivandets gåva!
Jag är säker på att dina reflektioner och berättelser hjälper andra. De hjälper mig. Ser du dig sittandes i TV soffan på Nyhetsmorgon och berätta om hur boken kom till?;)

Kram och ha en fin dag!

Känner mej inte ensammast och knäppast på jorden jag hittade er likasinnade här inne ❤️
Jag med kan inte sluta. Är 28 år kvinna tränar och har två små barn. Så fel "bild" av en alkis men så jävla sant. Har allt i släkten också så borde inte vara förvånad. Igår hände det som inte fick hända och nu är jag nog redo att sluta dricka. Det har inte gått bra en enda gång sen sonen föddes och han är ett är ett
(borde inte ens ha druckigt ja ni Höör ju)
Har alltid haft problem men förr gick det iaf att vara måttlig ibland men nu är det fuckt up hela tiden har alltid för roligt och slutar aldrig dricka. Festar alltid sist av alla vare sej de är fest eller ej..
Så less och så osmakligt beteende som mamma.. Ingen har missat mej.. Nu är det över men var börjar man... Känns tugnt för det kommer bli många som måste veta (??) och skammen är stor suget stort fan också :/

Läser din tråd och blir berörd! Det skrevs i sommar och nu är det nytt år och mars...undrar hur det gått, bra troligtvis?!
Själv är jag inne på min 9:e dag nu utan A och två helger, känns så himla bra! Börjar känna mig pigg på ett sätt jag glömt hur det kändes. Har aldrig varit så motiverad förut.

Kramen!

Det var så för mig med att jag bestämde mig för att nu ska jag lämna honom, nu får det vara nog, den här gången går jag. Men det är verkligen inte så enkelt!! Jag vet inte hur många gånger kag bestämde mig innan jag verkligen gjorde det. Så fort han höll upp några dagar o var lite snällare så började jag tveka, det är inte klokt så fort man glömmer hur det är. Jag tänkte som de flesta här att jag överdriver, det är nog inte så illa iallafall, till nästa vända o så håller det på. Det tar tid att farsa ett sånt beslut men du kommer att fixa det när du är redo.
Kram<3

Inser att jag verkligen får panik när han dricker igen. Jag älskar mannen men hatar beroendet och de beteende det skapar. Paniken hos mig är ju att jag inte vet om han kommer att kunna ta sig ur detta eller det kommer att dra iväg så han riskerar allt. Jag kan inte veta om han kommer att dricka i några dagar eller i veckor. Grejen är att det vet inte han heller, även om han i stunden tror han har kontroll.
Denna gång gick det bra. Dagen efter mina hårda ord här, så vaknade han och gick upp och duschade och gick till jobbet. Det har han inte klarat tidigare efter några dagars dryckenskap utan brukar vilja ha en nykter dag hemma. Nu insåg han att om han var hemma en dag till så skulle han inte kunna vara nykter. Han säger själv att han inte vet var han fick kraften från, men det var som en kraft utanför honom själv eller kanske mer inom honom som tog kommandot över den andra kraften som ville hålla honom kvar i dryckenskapen och bara ta en dag till...
När han väl blir nykter igen så känner jag att jag inte vill att vår relation ska vara över. Jag vill leva med honom och jag älskar honom. Vi har gått igenom mycket och vi har mycket i vårt liv som är bra. Framförallt att vi kan prata med varann. Dialogen mellan oss är levande och vi har pratat mycket de här dagarna som har följt.
Jag har försökt beskriva vad som händer inom mig när han dricker. Om den panik jag känner när han dricker eftersom jag inte vet var det kommer ta vägen. Därför som jag reagerar så starkt, för allt gammalt kommer upp. Alla gamla scenarier som jag ser upprepas framför mig. Han blir också rädd för sig själv och att han vågar riskera allt.
Han säger att han måste hitta ett sätt att inte gå in i tankarna på att dricka. Att stoppa innan det går så långt att berätta för mig innan. Han säger och vet att han inte har råd att dricka fler gånger. Han riskerar både jobb, relation och hälsa.
Jag behöver också fundera över mina starka reaktioner. De leder inte till något konstruktivt eller positivt för nån av oss. Han lär inte dricka mindre för att jag blir så arg och det blir mer förgörande för mig själv. Som en kompis sa att jag behöver inte slå på mig själv eller ångra vilka val jag gjort eller inte gjort. Jag är här och nu och antagligen för att jag vill vara här.
Hon sa jag skulle tänka på de tre aporna om det händer igen. Inte se. Inte höra. Inte säga nåt. Känns som en bra målbild.

Nej det är betydligt lugnare nu än i förra veckan där höll jag på att förlora greppet totalt.
Har nog för mycket saker att hålla reda på i mitt huvud, det är konstant fyllt av tankar, försöker hålla ihop trådar från alla håll.
Jag är ju också en känslomänniska som läser uttal och uttryck istället för vad som sägs, så det väldigt mycket information som skall passera skallen.

Just nu har jag och frugan tagit ledigt en vecka, så jag slipper förhoppningsvis samtal ifrån jobbet, men man vet aldrig, ibland får jag känslan av att jag är mer gift med jobbet än med frugan, jag tillbringar mer timmar med jobbet än med henne...

Men ledigt är det så ihelsifyr heller tvärtom så kanske vi har tagit oss vatten över huvudet, nu är det full fart men på ett annat sätt...
Vi byter ut köket, total utrensning, tillbringat timmar på Ikea med deras köksinredare, timmar med att dra i lådor och luckor, fundrat och kompromissat, ritat och ändrat.
Blivit sågade med fotknölarna för att våra idéer har varit för vidlyftiga, men till slut så kunde vi göra ett resolut beslut.
På torsdag kommer köket med ett par hundra enheter då gäller det att vi har ytan klar, för vi har ingen annanstans att härbärgera grejerna.

Igår tömma skåpen och lådorna, gå igenom vilka pryttlar som ska få följa med in i nya köket, mormors gamla kinesiska porslin fick hamna på återvinningstationen, tillsammans med åtta andra pappkassar med brickor och annat bröte, mina första tallrikar jag fick i flyttpresent fick gå samma öde tillmötes.
Suck!, men en nödvändighet, man kan inte hålla fast vid gammal skit, utvecklingen måste gå vidare.
Vårat kök är nu en del av vardagsrummet, lite campingkänsla med trangia, micro och vattenkokare.
Närliggande pizzerior och korvmojjar har en lysande framtid under nästkommande veckor.

Idag riva ner överskåpen och fläkten, knacka ner lite kakel, sålt diskmaskinen, rivit bort det elektriska osv.
Handlat lite virke på byggmarknaden och under morgondagen sätta nytt innertak med fräscha nya LED-Spot'ar.
Vårt kök är från mitten av sjuttiotalet, så det har verkligen gjort sitt.
Det känns lite konstigt att se förödelsen med stora hål i väggarna, sladdar som hänger.
Man tänker bara ujuj-uj, vad har jag gett mig in på?
Men jag vet att jag kommer att klara av det, jag har ju faktiskt byggt ett kök på landet tidigare, så det kommer att gå, det måste bara gå...
Hoppas att jag "håller" och inte rasar ihop att både fysisk och psykisk utmattning, det blir en massa saker att försöka hålla samman, logistik och effektiva lösningar...
Frugan har jag utsett till arbetsledare, hon gjorde ett utmärkt jobb i somras då hon dämpade min iver så att det blev hanterlig med husmålandet t.ex.

Det är mitt liv just nu, aldrig en lugn stund, alltid något som måste fixas, men vila det får man tids nog göra i graven.
Omväxlande, jajemän....spännande, jajemän, kommer jag att vara stolt då, något så fruktansvärt.

Har f-ntaimig inte tid att ens funta på att kröka.

Berra

Inga biverkningar på mig. Tarven tablett tre gånger i veckan måndag, onsdag och fredag. Har provat att dricka på antabus. Slutade nästan med ambulans

Bra gjort och för varje dag kommer du känna ett mindre sug och ett ökat välbefinnande. Kram

Det är ju helt rätt det där med barnen. Hade inte dem i helgen och därav den extra blöta tillställningen. När de är hos mig blir det betydligt mindre vin men ändå.. Salongsberusad är jag definitivt i deras närvaro. De märker garanterat av något och det är till största delen för deras skull jag vill sluta helt. De är värda bättre. Antabus har jag ingen erfarenhet av. Ännu iaf. Kanske någon annan vet och kan förklara?

Bakslag kommer tyvärt men man måste ta nya tag och göra sitt bästa

Blev glad av din välkomsthälsning.
Tycker det är bra att du har så många veckor utan A i snitt, för kroppens skull. Jag blev lite trött fixeringen här ett tag. Men forumet är bra och hjälper om vi vill.
Härligt med Alperna och åka skidor länge, långe nedför backen. Ni kanske får massa sol också.
Bara du som bestämmer om du vill eller inte ha drycken med A i. När jag hade bestämt mig var det inga problem, bara stolthet och energi över att vara ren, stark och mig själv, dagen efter! Man ångrar aldrig en nykter kväll! ;-)

Kram och njut av ledigheten, utsikten och åkningen!

Tack! Ja aeromagnus, det tror jag med. Har börjat misstänka att depressionen som smugit sig på delvis har en rent kemisk orsak.
Jag har längtat så efter att bli fri och inte ha hjärnan kopplad till A i någon aspekt. Jag menar tänker man inte på att snart är det kväll då ska ett glas tappas upp så tänker man på och får lite oro i magen att man måste gå och köpa om det inte finns hemma eller tillräckligt mycket, ska man på fest eller middag så tänker man på att det ska finnas tillräckligt med vin...ja jag skulle kunna rabbla upp sida upp och sida ner hur och när A påverkar och begränsar ens liv!

Nu ska man inte kaxa för mycket då det bara gått 8 dagar men det känns så himla bra! Det är väldigt länge sen så jag minns inte ens när jag inte druckit något vin alls på 8 dagar.

Bra kämpa på och när den värsta abstinensen försvinner kommer en stor del av ångesten att avta

Hej Vickan69 (eller Nickan). Jag har saknat dig på forumet. Ledsen att höra att du inte lyckades fullfölja din nykterhet men du är i gott sällskap. Jag var inne på min fjärde vita månad när det sprack i november. När väl återfallet kom blev det liksom mycket tyngre att "börja om från början" igen. Just nu klarar jag bara av att hålla mig helt nykter två till max tre veckor. Senast nu i helgen sprack det. Jag vet inte hur du känner just nu men själv har jag absolut viljan men jag blir lika förkrossad för varje gång jag lyfter glaset igen. Jag, liksom du, (och säkert många andra) haft svårt att koppla av arbete och andra problem som dyker upp. Jag ältar det fram och tillbaka och blir förbaskat stressad att inte kunna få ro utan alkohol.

Visst, alkoholen hjälper för en kort stund men så fort ruset kommer blir det istället en kamp att fortsätta dricka och se till så att alkoholförrådet räcker. Jag ska iväg och åka skidor i Alperna om ett par veckor och är så orolig att jag ska falla igenom där också. Jag ska försöka (måste) bli mer aktiv här på forumet och ta hjälp av alla er andra som kämpar.
Allt gott/Tjalle

Tack snälla,det värmer.

Hur fungerar Antabus, och vad har det för ev biverkningar? kan alla få det, vad är kriterierna? tacksam för svar

AnnaMia77: tycker det är starkt att våga erkänna för sig själv att det gick åt helvete...ofta vill man inte se sina brister för det blir så smärtsamt att klara av, när man redan mår dåligt och ens självkänsla är på botten! är själv i ett beroende som jag just tagit tag i....genom att skriva här så vet man att man inte är usel eller att det är omöjligt att klara av att ta hjälp....men egentligen så vill jag bara ta till den öppnade boxen i köket och slippa må dåligt.

Känner igen mig så väl!

En liten nyckel som kan hjälpa och som hjälper mig är att studier har visat att det där suget man får så man inte står ut och vill klättra på väggen och allt känns grått och meningslöst, den känslan håller i sig i högst två minuter åt gången, sen börjar man tänka på nåt annat typ "nä nu måste jag kissa" eller just det jag måste ringa dit" eller "kolla där flyger en fågel".
Känslan bryts och i början av en "avtändning" av ett kemiskt beroende vilket det ju är så kommer den där känslan flera ggr i timmen men det glesar ut och blir mer och mer sällan ju friskare man blir.

När jag slutade röka -93 och just hade läst detta någonstans så var det en oerhörd hjälp, står man ut de där minuterna så blir man till slut fri!
Nu tänker jag aldrig på tobak och har nästan glömt att jag rökt, tycker det är enbart äckligt.

Sen är det ju vanor också, vet precis den där känslan med ett glas i mitt fall vitt vin när man står och lagar middag...men efter nästa glas infinner sig den där tröttheten och segheten istället och det roliga är borta...

Nu är jag inne på min åttonde dag utan A och det känns så jäkla bra!

Kram!

Tack igen alla som skriver här och peppar!
Nu var det ett tag sen jag var inne, det har varit så mycket nu i mitt liv nu.. med sjuk mamma, återvändande vuxet barn och så mycket stress så jag hamnat i en utmattningsdepression. Sjukskriven en månad och förra veckan tänkte jag att jag måste prova nåt, står inte ut, så jag provade Sertralin (den vanligaste antideppmedicinen som ska normalisera serotoninnivån i hjärnan)...två dagar stod jag ut!! Fy fan alltså, ångesten blev dubbel, tredubbel, vet att en biverkning är det att man kan må sämre i två veckor, nä fy det skulle jag inte stå ut med så jag tog inga fler tabletter. Kunde dessutom inte äta heller.
Och så läser man att speciellt kvinnor kan bli deprimerade av att dricka för mycket så mina tankar har snurrat runt runt, är det alkoholen som gör mig deppig eller?
Förmodligen en kombination i en enda röra.
Detta ska jag klara utan medicin kände jag!

Det är även det sista året som jag verkligen har förstått att jag verkligen är kemiskt beroende av alkohol och avsmaken över beteendet har blivit större och större..nä egentligen har jag vetat det längre om jag ska vara helt ärlig.
Vakna varje jävla lördag och söndag med survinsmaken i munnen och tung i huvudet som det tar halva dagen att återhämta sig ifrån.
Även vissa vardagar då både jag och min sambo dricker vin varje dag, två till fyra glas vitt vin varje dag.

MEN för en dryg vecka sen blev det stopp!! Efter några nätter med värre ångest än förut kände jag NÄ alkoholen gör ångesten värre. Och jag kände NU ÄR DET NOG!
Så nu har jag inte smakat en droppe vin på åtta dagar! Visst har jag känt sug ibland så där ni vet "nä fan vad trist allt är utan vin nu när jag lagar mat eller sitter här framför deckaren" men nästa minut är den tanken borta...det har övervägande känts skönt och mer som en befrielse.
Jag håller med varje ord du skriver Trassel! Kram till dig med!

I morse vaknade jag utan den där järnkorsetten av oro och ångest och kände till och med lite glädje och hopp:). Ser ett ljus därborta i tunneln.
Längtar efter att vakna på morgonen i sommar utan bakistungt huvud, det är såå mycket jag längtat efter att göra men som man inte orkar när man tagit några gls vin, orken och lusten försvinner ner i det där bottenlösa svarta hålet som aldrig kan fyllas ändå.

Sambon har tagit några glas vin (mindre, inte lika kul ensam) och det har varit heelt ok för mig, beslutet är mitt och alla får dricka så mycket dom vill, jag tänker hålla fast vid den här härliga friska känslan och visst kommer jag bli sugen ibland men det är kanske i en minut sen är det borta..och så ska jag tänka på nackdelarna som överväger med flera ton!
Jag sippar på min friska alkofria cider, livet, här kommer jag!

Kram på er alla!

För att göra det här enklare, måste jag nästan dricka nåt alkoholfritt i vinglas när jag fixar helgmiddagarna (mitt favorittillfälle till vinsippande). Men ack så trist med Cola i glaset. Nu hittade jag ett underbart alternativ. Var inne på The English Shop, och de har ju så mycket roliga alkofria vuxendrycker. I snygga flaskor, som gör att det känns mer glammigt än läsk. Köpte upp mig på lite skumma grejer som ingefärslemonade. Och plötsligt kändes det en aningens festligare! Ett litet tips.
Annars går det väl bra, tycker jag. Lite FÖR bra. Blir rädd för det, att jag ska göra den känslan till ett bevis för att "SÅ farligt är det nog ändå inte". Men ska försöka vila i det positiva, även om det aldrig varit min starka sida.
Hur som helst; idag är jag inne på dag 25. Och det tänker jag fira med att kolla på House of Cards i soffhörnet och låta resten av familjen ta hand om det som måste tas om hand.

På'n igen, bara! Om det vore lätt skulle vi ju inte vara på det här forumet. All styrka till dig!