Senaste kommentarerna i forumet

Instämmer med AnnaPanna- du gör det så bra!

Åh dipparna kommer och går. Det är så när man inte dövar med alkohol förmodar jag. I min bok ett sundhetstecken att känna efter och reflektera över tillvaron. Dessutom tror jag att det är ur sådana tankar som konstruktiva och nya ideer kan födas. Typ, hitta på saker som gör att framtiden kommer bli mindre tråkig. Det gäller ju bara att klura ut det. Vi kom ju ganska billigt undan när det enda som krävdes var att korka upp. Nu måste vi anstränga oss lite mer än oj vad mycket mer man får ut av det.

Kram kära du!

Det kan nog vara så. Jag drack ju periodvis. Kanske är jag tom pga drännerad energi som jag inte bytt ut mot annan nu energi eller hobby. Kan ju vara att jag saknar något. Voll ha utmaningar. Hmmm ny utmaning är att minska i vikt, få tillbaka mitt liv. Bli en attraktiv man med bra självförtroende och tillit till en själv.

Du och jag är inom samma skrå aeromagnus och jag känner så väl igen hur trist det är när ett lov bara rinner iväg. Sjuk dessutom...Trist trist. Det är ju då man ska vila upp sig och få ny energi att orka vardagens slit och alla krav som ställs på oss.

Jag hoppas att du kan hitta något som gör dina dagar roligare mer än jobbet.

Vad tycker du om att göra??? Finns det något du gjort förr som du kan tänka dig att börja med igen? Något roligt som kan göra vardagen lite roligare.

Hoppas du mår bättre snart! :)

Tack! Det känns fantastiskt. Jag börjar mer och mer känna att jag håller på att kliva in i en person där det känns naturligt och självklart att alkohol inte är en del utav mitt liv. Istället för att som i början först behöva dividera med sig själv, sen tacka nej och sen förklara sig för omgivningen. Ikväll var jag på ett ställe som jag redan varit på nykter och upptäckt en favoritdrink (utan A of course) så det blev ett självklart val. Utan att fundera på annat beställde jag den De jag var med visste redan att jag valt att inte dricka så det vart inte en fråga eller kommentar. Känner mig så fri. Ikväll var alkohol inte en issue för mig, inte för en enda sekund. Mina vänner drack två glas vin och det fungerade alldeles utmärkt.

Tack till er här som inspirerar mig dagligen. <3

kring medberoende och beroende.Att en som är beroende alltid först börjat som medberoende.Du har ju varit väldigt aktiv att hjälpa och stötta oss både på medberoende och beroendesidan.Hur mycket har du stöttat dig själv i detta annat än att du aktivt hållit dig från alkoholen?
Hur mycket har du blickat inåt i dig själv och vad du behöver för att må bra?Är det det som gör dig tom? att det faktiskt är blankt därinne när alkoholen inte längre finns som morot?Så är det i alla fall för mig och säkerligen också många andra medberoende?
Dvs man har varit så fylld av sin drog,eller sitt medberoende att själen gått på tomgång och nästan slutat existera och nu plötsligt ska man börja dra i en massa trådar och det ligger inte ens en liten snörstump där att börja dra i om du förstår min liknelse.
Bara en tanke..

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen,,...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida...måste börja leva delaktig i familjerelationer för min del....tänker är det ingen här som tänkt ...borde man ett ses några de som vågar...äta på stan snacka bilda någon slags vänskap med andra som är just mitt i förändringen...aja jag vet ej annars bara ett forum att skriva av sig kanske...peace

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida

Jag förstår att det är otroligt svårt även om jag inte på riktigt kan förstå. Det är som Ullabulla skrev härom dagen:"Se sin son ligga på vägen och vänta på att bli överkörd och det ända man får/kan göra är att stötta och visa att man bryr sig". Frustrerande!!

Jag tycker nog inte att brevet känns så aktuellt när du redan prövat det. Starkt att du gjorde det. Finns det någon annan som du kan prata med i hennes närhet? Någon som hon respekterar?

Hur som, även fast det är svårt. Skydda dig själv och ditt arbete med nykterheten. Den kommer att göra dig starkare och hjälpa dig även med det här. Låt inte hennes sjukdom (alkolismen) knäcka din självkänsla. Försök också öppna upp dig så mycket du bara kan på träffarna för medberoende, där borde de kunna hjälpa va?

Som sagt, jag hoppas det kommer gå bra för er men glöm inte att prioritera dig själv och din nykterhet allra högst. Oavsett vad, håll dig nykter. Då växer du som människa, även om det blir jobbigt.

Tycker även att du ska ta vara på hennes nyktra dagar. Kan du locka med henne på saker och kräva att hon är nykter? Hur ofta? Vill du det?

Hennes fylledagar och fylleprat kan du försöka undvika så gott det går, tycker jag.

Hejjar på dig!

Håller just nu på att trassla mig igenom dagar fyllda med tryck och tunga känslor kring min mamma som dricker. Hon tar ut sina problem på mig... Börjat en tråd i andra forumet för anhöriga som heter "Älskade mamma". Ni som tagit er ur ett lmer livsångt alkoholmissbruk, som tillslut vågat ta tag i era problem. Vad fick er att våga erkänna? Våga sluta ljuga och våga sluta skylla på era närstående? Skriva gärna en kommentar här eller i min tråd på sidan för anhöriga. Jag har ju själv problem med alkohol, men inte till den grad att jag druckit hela mitt liv och är helt fast i drogen... Läs och skriv gärna min tråd där. Skrivit lite om min uppväxt som också kanske ger lite mer överblick för er...

(Det positiva i den här skiten är att jag känner mig tryggare i min nykterhet. Jag vill inte hamna i samma djupa problem mamma...)

Tack för dina ord MåBättre! Jag har skrivit ett brev till henne förut. Var iof ett par år sedan, men då skrev jag ett brev rakt ifrån hjärtat där jag beskrev hur jag mått, att jag vill henne väl, att alkoholen förstör och att jag stöttar henne att skaffa hjälp. Hon blev så förbannad på mig och söp väl lite hårdare då eftersom hon blev så jävla arg. Men jag vet inte. Kanske ska göra det igen? Vet inte om jag törs. Vet inte om jag orkar ta den skit som jag kan få tillbaka efter att hon läst brevet. Jag känner hur hennes elaka ord drar ner mig. Allt jag själv går igen med mitt liv och min bana mot att bli frisk efter min utbrändhet. Jag känner hur det här tär. Törs jag skriva igen? Jag är så rädd att det bara blir samma sak igen. Platt fall, som alltid...

Tack för din o.tanke och dina tips. Jag är så tacksam för alla tips jag kan få och vrids och vända på tankarna. Kram

Hej annapanna!

Vi känner ju varandra från den "andra sidan" och jag ska inte kommentera så mycket i din tråd här utan hoppas på att du får många råd och stöttningar från andra medberoende gällande detta. Vill dock ge ett tips då jag läser ditt inlägg, skriv ett brev. Skriv det rakt upp och ner från ditt hjärta. Läs igenom det flera gånger och redigera om du känner för det. När dagen känns rätt, ge henne brevet och låt henne läsa det i fred. Tänker också att det kan vara bra att förtydliga dina känslor och hur alkoholen har fått saker och ting att bli så himla fel. Och vad du tycker om henne som nykter och de saker ni har gjort då och vad ni skulle kunna göra om hon valde bort flaskan.

Jag vet inte, kanske är det farligt att lämna ett starkt och känslosamt brev till en skör person, vad säger ni andra på forumet? Tänker bara att man borde kunna få ur sig väldigt mkt på det sättet.

Jag hoppas du/ni hittar en bra väg att gå och jag tycker synd om dig för den uppväxt du haft. Önskar också att din mor en dag inser att hon antagligen inte är så dum utan att det är alkoholen som har förgiftat och förstört.

Lycka till! Kram

Vill bara säga det, tack! Tack för att du finns, du och alla andra här på forumet, tack. Den här resan skulle vara såå mkt jobbigare om inte ni fanns. Omtänksamma människor.

Idag har varit en rätt så jobbig dag, vilket jag befarade lite igår.. Har haft så negativa tankar om min nykterhet, att allt kommer bli så tråkigt i framtiden å bla bla bla.. Vet inte varför men kanske för att jag har känt mig trött och slut i kroppen!?

Jag är dock inte orolig för att jag ska dricka eller så, jag har nog bara en liten dipp nu igen. Vi hoppas på en piggare och bättre dag imorgon, tumme upp på det!

Ha en bra kväll nu alla!

Tittar bara in och säger STORT grattis till dina fem månader, var stolt! Vart hade du "varit" idag utan din nyktra period? Ingen vet antagligen och det är inte lönt att spekulera men jag tror det är nyttigt med tid för reflektion. Hur är det idag, hur var det för 5 månader sedan.. Ja, du vet! Men glömmer så lätt på nå vis.

Tycker du är grymt duktig, vet ju själv hur jobbigt det är vissa perioder då motivationen tryter.

Hejja hejja!! :)

om mig Flupp så kommer du att må ganska vedervärdigt.Man tror att nu börjar det fria livet utan kontroll och bättre mående.Men så roligt ska vi inte ha det :) Nu kommer ångesten ensamheten och tomheten ångande.
Tidigare hade vi vår drickande partner att fokusera på och nu måste vi ta hand om oss själva.Du är man och kanske har bättre förstånd att se att problemet är hennes och verkligen mena det.Då finns det ju hopp att du ska klara den här övergången galantare än vad jag gjorde.I mitt fall så var både skulden att han mådde dåligt och drack min,fast jag med förnuftet visste att det inte var sant.
Först nu börjar jag se honom som en egen person som tagit alla dessa steg bort från oss och vår relation pga sitt drickande.
Men i början så är det svårt att skilja ut känslorna från varann.Jag önskar dig lycka till,och var inte så hård mot din fd käresta.Hon är inte frisk och har antagligen inte varit det på länge.
Förståelse och förlåtelse värmer hjärtat bättre än ilska och bitterhet.

Idag har det varit tungt. Fick meddelande från mamma idag där hon skrev att jag gjort henne till alkoholist. Att hon inte vill ha kontakt med mig längre. Att allt är mitt och pappas fel. Jag är så trött på att ta den här skiten. Jag vill bara hjälpa men får alltid skit av henne till slut. I 15 år har jag hört det här snacket nu. Känner mig uppgiven. Jag vet ju att det inte är mitt fel, men är så trött på att vara slagpåse...

Inte mina tår heller :)

Nä, jag bryter ihop ibland, men det är bara hålla blicken på målet.
Hon ska ut på egna ben. Då kan en förändring ske för oss båda, och förändring är bra.
Jag är mitt eget ansvar. Hon får ta sitt ansvar.
Har inga planer på att må mer dåligt för hennes skull.
Blir det ingen förändring när hon flyttar, är vi redan skilda, och ekonomin ordnad.

Alkoholfria veckor skall det stå.

Ja Ulla-Bulla du har helt rätt.
Det är väldigt komplicerat.
Mina tår trampade du i alla fall inte på :)
By thé way - nykter nu i 18 dagar och det börjar faktiskt kännas lite bättre.
Sover hyfsat, inte lika mycket mardrömmar, gått ner två kilo......
Skriver detta som en uppmuntrans till de som gör sina första två vidriga alkortis veckor.
Håll ut - det blir bättre!!!

Hej SaliaAmalia

En anledning att endast rubriken sänds kan vara att forumet inte kan hantera emojis. Om detta är fallet för dig prova gärna att posta ditt inlägg igen utan emojis. Vill passa på att välkomna dig till forumet.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

är den känsla jag har i dag. Känns så sjävklart att äntligen på djupet känna att jag druckit färdigt. Nu är det över, nu väntar ett bättre liv. Har läst så mkt senaste tiden här inne och glatts med de som slutat kortare eller längre tid. Nu är det min tur. Kan också hänga ihop med att jag börjat gå i kyrkan och lyssna på mässor, allt sammantaget tror jag mynnar ut i denna dag när jag inte längre känner rädsla för att misslyckas. Lugnet i kyrkan är detsamma som kan kännas på ett AA-möte, det finns en gemenskap och en kraft. Hoppas att vi alla ska få leva utan alkohol när vi nu kommit så långt i vårt missbruk att vi inte längre kan hantera den. Jag har ingen chans mot alkoholen, kommer aldrig att få. Och just nu känns det bara som en bra känsla att ha gett upp. Kram!

Jag har inga vettiga kommentarer att ge.Om du orkar fullfölja en brytning,så gör det.Vägen tillbaka finns ju alltid om ni båda tror på det och vill det.

Blodet var i kombination med tanken på pappas cancer en mycket bra påminnelse om att alkohol är cancerframkallande.

Socker göder cancercellerna. Socker låter jag bli att äta i någon större mängd.

Jag kan sköta min kost men av någon korkad anledning så har dryckat inte ingått i kosten. Tja ibland så undrar man hur hjärncellerna fungerar.....eller deras icke funktion.

Förr så kunde jag låta bli att dricka på vardagarna men det starka suget kom allt som oftast på torsdag eller fredag. Oftast var det känslomässig flykt från livets många bekymmer som ekonomi etc. Men vinet användes även för avslappning och firande. Dryckandet började öka för lite drygt 10 år sedan dock med nästan 2 års uppehåll vid graviditet och amning. Med öka menar jag att antalet helger jag drack ökande. Helt plötsligt börjar vi också fira jul med alkohol även om mängderna var små och kontrollerade. Under min uppväxt så hade vi aldrig alkohol på julen.
För ungefär tre år sen så drack jag ungefär 2 flaskor vin i veckan, på helgen, men inte riktigt alla helger. Men då kom en av mina stora livskriser. Jag, den mest trogna människa i världen blev otrogen mot mannen i mitt liv. Min bästa vän och pappa till mina barn. Att min hjärna bara kunde bli så korkad förstår jag fortfarande inte. Detta ledde till jobbig skilsmässa. Efter denna idiotiska handling eskalerade mitt drickande. Jag började dricka mer på vardagarna. Oftast när jag umgicks med mannen jag var otrogen med. Idag är vi sambos och jag älskar honom. Han kan dricka en öl vardagkväll men kan nöja sig där. För honom räcker också folköl eller lättöl. Jag är ingen stor öldrickare utan vinet har varit min last.
Antalet flaskor per vecka har genom dessa år stadigt ökat och nu var jag nog uppe i 5 flaskor vin i snitt och lite starksprit per vecka.
Jag har varit medveten om mitt problem länge nu men inte orkat ta tag i det fullt ut. Från 1 januari har jag fyllt i min app med målet att inte dricka något de veckor jag har mina barn. Jag har misslyckas med det även om jag har kunnat låta bli vinet vissa av dessa veckor, åtminstone på vardagarna.

Summa summarum jag är sugen på vin varje dag, jag dricker mig påverkad när jag dricker men jag kan mycket väl stanna vid två glas också....en bra dag. De veckor jag har låtit bli att dricka detta året så har jag varit i en dimma. Säkert abstinens. Dessa veckor har jag också tagit min medicin som jag inte ska blanda med alkohol vilket jag dock gjort tidigare år men nu har jag lovat mig att inte blanda igen.

Grattis till dag 1! Hoppas det gått bra för dig dag 2 o 3 också. Har haft flunsan så jag har varit låg. Jag är i vart fall inne på min tionde dag utan en droppe A. Känns bra att kroppen får hela ifred utan A. Dessa dagar har det gått åtskilliga liter av Ramlösa o massor av godis. Till helgen ska jag fortsätta min resa genom att praktisera meditation o lära mig yoga. Behöver lära mig att vara här o nu o att koppla av på annat sätt än med A.

Jobbade måndag. Pannkillen kom och mätte på min pelletsbrännare. Allt var bra. Onsdag morgon stannar brännaren 15 grader i huset. Upp 6.30 med 39,5 grader feber och igenkorkad hals. Satt i 3h och försökte få igång skiten. Bytte tändelementet och nu funkar den igen. Hela lovet låga jag i halsfluss skitkul..... not. Jobbat två dagar efter lovet. Jag är fortfarande dränerad på energi. Allt är så trist, inget att se fram emot. Dagarna bara lunkar på. Så jävla trött på allt just nu. Mest trött på mig själv. Vet inte vad jag ska göra snart.