Senaste kommentarerna i forumet

Jag tar en tablett 3 gånget i veckan måndag, onsdag och fredag.

vad som händer(ibland) när man försöker släppa taget om den som dricker och de känslolaviner det kan sätta igång.Det skrämde livet ur mig i alla fall och gjorde att jag backade flera mil i utvecklingen av min process för att jag blev så djäkla rädd för mörkret och djupet.
Dvs jag hade inte alls förstått baksidan av medbereoendet när man aktivt försöker råda bot på det.Om jag hade vetat det i förväg så kanske jag hade varit mer förberedd och varit hjälpt av att förstå att jag inte höll på att bli galen.Att abstinensen för oss att vara ifrån vår alkis kan vara så stark och hur det kan rubba allt sunt förnuft ur skallen på en.Kanske nån alkoholterapeut som är online och kan chatta direkt utan att andra kan läsa vissa kvällar i veckan?

Så sant, Meredith.
Antabus? Jag hade en sådan i kroppen sedan måndags morse. Ska ta en i veckan enligt läkaren.
Jag chansade på att den var ute ur systemet. Det blossade lite i ansiktet första timmen sedan var det bara att hinka i sig.
Det gjorde jag. Blev full o galen. Inte arg eller aggressiv. Bara tokig.
Spydde som en kalv mitt i natten. Har legat till sängs hela dan.
Så otroligt sjukt att jag testade att dricka med Antabus i kroppen.
Helt jävla otroligt.
Så skadad jag är av min sjukdom. Det går upp för mig ganska brutalt nu.
Den där hästen, tror ni han står kvar och väntar på mig?

Erik

Jag hade lite oro i mig inför att åka hem från jobbet och vara själv hemma. Alkohol finns här gott om.
Jag stannade och köpte 80 gr godis. Nu mår jag illa av att äta upp det. Jag äter typ aldrig godis men jag blev sugen på nått salt. I övrigt så äter jag lchf.

Jag fick fråga mig ett par gånger om varför jag skulle behöva A i kväll. Jag kunde inte hitta en enda anledning. Jag såg däremot många anledningar till att låta bli. Nämner ett par exempel.

Jag är mer observant på tackorna som ska lamma inom några veckor.

Jag har all möjlighet till att sova bra inatt och därmed kunna vara utvilat och skärpt på jobbet. En skarp, klar och kreativ hjärna behöver jag varje dag på jobbet. Jag vill inte vara bakis och trög i huvudet när jag sitter i rätten inför domstolarna imorgon. Jag ska vara klar i huvudet under hela förhandlingen.
Jag vill kunna svara tidningen eller radio- och/eller tv reportern oförberett och tydligt utan att vara trögtänkt.
Så jo mitt jobb kräver verkligen skärpt hjärna. I dag är jag glad för ytterligare a fri dag.

Sov gott alla

Vet att det låter grymt drastiskt men jag tycker verkligen att ni borde testa besöka ett AA-möte eller två. De är verkligen inte så hemska och man får verkligen ett verktyg i sin låda för att hantera sitt problem.

Jag känner igen mig mkt i det ni skriver, har blivit kalas sen första gången jag drack, som 16-åring. Dryga 30 nu och försöker verkligen bryta detta på riktigt. Känner inget kemiskt beroende och dricker inte varje dag. Inte varje helg heller..

Hur som, mitt tips är att göra mer än att bara tänka. Visa för er själva att ni tänker ta tag i detta på riktigt.

All lycka till!

Frågan för dig är vad som sårar dig mest. Att hålla kontakten och kontinuerligt såras eller klippa banden och få en sorgeperiod som man får genomlida. Tankarna på mamma kommer du ha oavsett. Du måste göra det som känns bäst och såras minst. Det vet bara du men du måste tänka på ditt välbefinnande.

Tro mig, Du duger!! Släng "flaskan" så långt bort du kan. Ta en rövare och lev nyktert. Utmana dig själv. Sedan kan du göra bedömningen om du duger eller inte.

Vi har alla våra fel och brister, vi kan förlåta oss själva och jobba från nuet. Blicka uppåt. Det finns ett bra liv för alla. Det gäller bara att våga välja det.

Klipp om du klarar det,låt bli att klippa om du inte klarar det.Jag klängde mig fast vid min exalkis i flera månader för att jag inte förmådde ta sanningen,att han faktiskt valde alkoholen.Sakta men säkert så frigjorde jag mig från dessa band och klippte en liten tråd i taget.Det var min väg.

Jag försökte flera gånger att abrupt klippa rakt av,men det klarade jag inte utan masade mig tillbaka i fållan alldeles frivilligt.Nu är ju en kärleksrelation inte samma sak som en mamma/barn relation men den är ju nog så stark.Jag var dock hela tiden medveten om vad jag höll på med och att det var för min egen skull jag höll kontakten.Det legitimerade liksom det hela,åtminstone i min värld. Om du kan hålla all denna skuld hon häller på dig ifrån dig vill säga.Det kan ju inte vara alldeles enkelt.Band är band och oavsett vad förnuftet säger så står ju känslorna där i givakt och säger något helt annat,det är ju det som gör det så himla svårt.

Att klippa banden kan vara vändningen för din mamma. Har lyssnat på flertalet på AA som sagt att de valt nykterheten då deras dotter och barnbarn har klippt banden. Förstår dock att det är svårt och om det händer något allvarligt, hur hanterar man det? Om du väljer att prova den vägen känns det som att du måste bestämma dig för att hon äger sitt egna liv, både det positiva och det negativa.

Hur mkt behöver hon förlora för att förstå? Ja, det är frågan..

Styrkekramar!

Jag är stor och stark vissa dagar och liten och svag andra.Mest liten och svag de här sista månaderna.Men nu ikväll har det vänt igen.Och dipparna är inte lika djupa som sagt.Vad skönt att någon kan finna lite tröst i vad jag är med om.

Aeromagnus, tack för ditt svar. Det är lite i det kvalet jag står nu. Eftersom jag redan bränt ur mig, fått paniksyndrom pga. allt med mamma, och nu lyckats ta mig tillbaka till livet på ett relativt bra sätt, så inser jag hur känslig jag är. Nu när de senaste dagarna varit påfrestande med mamma har jag tappat energi, är trött och extrema problem med magen. Jag inser hur mycket det tär. Det känns som jag står i ett vägval. Antingen fortsätter jag ha kontakt med henne men får räkna med perioder av sån här skit och sorg, då med risk att dras ner av allt på botten igen (och riskera min egen nykterhet dessutom) eller avbryta kontakten och rädda mig själv.

Usch vad tydligt valet blev nu när jag skrev det. En sån sorg. En sån sorg att jag ser henne som så ensam och hjälplös. Hon har ju satt sig i sitsen själv, men det ständiga samvetet kommer hela tiden. Jag är så trött på att tycka synd om henne.. Fast det är ju synd om henne. Älskade mamma. Vill bara rädda henne, men jag kan inte....

Jag älskar bilar :-)

Kämpa vidare.

Heja heja

Min hobby är bilar mm så snart åker poleringsmaskiner mm fram

Att gå från ord till handling i detta är enormt stort. Sätt er ned när han är nykter. Gör upp en lista på vad som är bra och dåligt med att dricka. Säg att du inte orkar mer men att du älskar och vill hjälpa. Att du inte orkar leva mer så här som du gör. Se vad han säger.

Jag vet ju då jag e uppväxt med en mor som e alkoholist o även jobbat med missbrukare. Vet ni något tips man kan använda sig av för att få honom att inse att jag verkligen menar allvar o som kan få han att börja tänka. Lättare när man jobbade med detta då va de inte någon som stod mig så nära som han gör. Det e betydligt svårare nu. Men han säger emellanåt att han dricker för mkt o vill göra något åt de. Men därifrån o till att verkligen göra detta är ett enormt stort steg.

Hej Nicecity

Vill önska dig all lycka och massor av styrka. Vi finns här alla för varandra. Använd oss!

Ja den eller att man är så trött. Naturligt trött och det är ok. Min självkänsla har blivit mycket bättre i rakt med nykterheten.
Det är något konstigt med detta självförakt som man har så svårt att bryta. Jäklar vad stark alkoholens inverkan är på en. Vilket gift man hällt i sig år efter år.
Idag är jag inne på dag 62.... Och jag lår bättre än på länge. Känner mig ok som mamma, hustru, farmor, dotter, syster , arbetskamrat och människa. Gjort är gjort... Nu är en ny tid!!!

Hej

Du frågade mig i min tråd om jag hade hobby. Jag har väl knappt svarat där. Men hästar och får har jag. Nu ser jag framemot lamning inom några veckor. Kul och spännande :-)

Vad är dina hobby? Kan du tänka dig något nytt?

Felräkning häromdagen, ifall nån reagerar över mina dagräkningar :)

Mår lite bättre i själen, fast hade rejält ont i magen idag som jag tror är stressrelaterat.
Känns coolt att jag varit vit så här länge nu.
Klarade en awliknande sak i gårkväll utan att ta för mig av det erbjudna vinet.heja! Och samtidigt inser jag att
jag oroat mig oproportionerligt mycket över detta tillfälle. Ingen brydde sig om mitt dryckesval.
M

Min mamma övergav mig för alkoholen. Min pappa och jag flyttade. Vet hur det känns när ens mamma inte veta av en och tycker att man är jobbig och ger en skulden. Jag orkade inte ha med min mamma att göra. Jag lade ner kontakten. Jag orkade som tonåring inte bli mer sårad. Visst funderade man ibland på henne men hon valde a flre sin son. Din mamma gör likadant mot dig. Jag klippte banden för att rädda mig själv.

Finns det någon liten hälsosam omtanke du kan ge dig själv just nu för att muntra upp eller trösta?
Spendera 500 kr på bokrean?

Finns det någon god vän du orkar umgås med när livet är trist som du kan kontakta lite mer

Det är kämpigt utan ork o lust, believe me att jag vet

Kram!
M

Fortfarande värd att må bra.Tillbaka med dig nu, och förlåt dig själv skyndsamt.
M

Antabus då? Något att tänka på?