Senaste kommentarerna i forumet

Att ge sig själv en sådan bra present är ett klokt val. Jag tar min fjärde nyktra helg som present till mig själv. Se till att hålla dig mätt och drick mycket, hitta något att sysselsätta dig med och köp inte hem alkohol. Det är väldigt skönt att vakna upp på måndagmorgon utan ångest å skit. Nu kör vi lycka till??

Har inte varit nykter under en enda helg på ett år kanske... Det skrämmer mig fruktansvärt.
Min man kommer dessutom att vara borta denna helg och det hjälper inte.
Fast det kanske inte skadar heller, för att jag har lyckats dricka även om han var hemma, ha ha.
Man borde väl planera på något sätt och försöka sysselsätta sig annorlunda än annars. Bryta rutiner?
Hur har du tänkt att göra AlmaAmanda?

Skammen o den panikartade desperationen att försöka komma ihåg vad jag gjorde under blackouten. Men jag tänker också att det är framåt vi måste blicka.
Alla de där dåliga situationerna finns däremot noga nedtecknade på minussidan av vad alkohol leder till. Där ska de stå o hjälpa mig att välja rätt framåt. Jag har ju precis fallit o lärt mig av det också. En nykter dag i taget är vad som gäller nu!

Det är kallt men varmt där du är, gillar att läsa det du skriver!
Gör samma val som du - väljer vara nykter idag!

Jag vill också ge mig det! Vi gör det tillsammans!

Sådan styrka i dina ord och viljan att vara nykter.
Kram och tack för orden som kommer leda dagen

Så vacker morgon här, blå himmel, vit snö och -7 knarrar under skorna på morgonpromenaden.
Ingen oro och känner mig avslappnad, min kropp älskar den riktiga sömnen som finns nu.
Inga demoner som jagar mig, hjärtklappning och ångest på natten sover som ett barn.
Började läsa boken " Skall bara hämta något i köket" men fick lägga ifrån mig den och läsa/lyssna på någon glad bok istället.
Mannen kom hem igår, verkar som han håller sig nykter hemma iallafall och det uppskattar jag.
Tyst är det men iallafall ingen oro i tystnaden och håller mig till inga förväntningar.
Så väljer vara nykter idag/ kram och styrka till er

Dag 70 torsdag,
Denna vecka hände det. Det jag väntat på. Jag mår så himla bra och känner mig fri och avslappnad.
Det kommer inte spela någon roll hur bra eller dåligt jag mår framöver för jag kommer alltid att vara nykter. Jag kommer aldrig att glömma hur illa alkoholen gjort mig. När alkoholdjävulen börjar viska igen så är det bara jag som bestämmer vad som kommer in i min kropp. Oavsett vad som händer så är jag nykter. Ville bara skriva det.
Ni som kämpar, tvivla inte på hur bra det blir sen när ni kämpat er loss från alkoholdjävulen. Det tar tid. Det är jobbigt. Kämpa på. All kraft till er!

Maharion,
Tack. Läst din tråd också. Så många kloka ord. Det låter så lätt med ett schema och att göra listor. Undrar varför det ska vara så svårt att leva som man lär. Med eller utan alkohol. Kämpa på.

Sovit gott o som en stock trots att jag sov flera timmar igår em. Vi har nog fått något virus o det kommer jag utnyttja o stanna hemma, vi är två i familjen som drabbats nu. Inte den som ger mig i första taget...
Balans är ett ord jag funderar över. Stress ett annat. Känner igen så mycket av vad ni lyft fram här i era kommentarer.
Vill tacka för påminnelsen om målet med min 50 årsdag. Har några år på mig att nå milstolpen nykter o med större balans än idag. Hållbarhet är ju ett begrepp vi använder om mycket - kanske det skulle appliceras på det egna livet - att leva ett liv som går att leva hållbart över tid.
Ledord är bra - om man följer dem... Jag behöver nog göra mig en lång lista av livets ledord då livet är så omfångsrikt men balans o nykterhet ska definitivt upp på listan!
Hörs lite senare. Nu ska sömntutan vila vidare

Hej.
Har aldrig varit några problem förut att vara nykter ~5 dagar.
Igår efter jag varit hos läkaren så kände jag mig helt tom och hade ett jäkla sug.
Inatt har jag drömt konstigt och vaknat så många gånger.
Känner någon typ av sorg pga att jag dumpat A

Dessa evighetslånga nyktra kvällar.
Allt jag känner att jag kan göra nu.
Livet har blivit så mycket mer.
Tacksam.

Precis det jag menade :-) !

... du är på gång! Så mycket bra du skriver. Antabus, barnen, aktiviteter, din egen känsla...

Det här blir bra.

En månad - det är en milstolpe! Så härligt! Och välkommen hem igen från Frankrike. Som min gamla lärare i företagsekonomi skulle ha sagt: "Det går ju riktigt bra, det här!"

John Blund-kram till dig nu.
:)

Tack för era kommentarer bästa forumvänner. Jag är medveten om att det är jag själv som måste jobba för fortsatt nykterhet men jag vill att ni ska veta att detta forum, ert stöd, alla insiktsfulla och kloka kommentarer ger mig styrka att orka fortsätta denna (kanske min viktigaste och största) kamp.

Ha en skön fortsatt onsdagskväll och sov gott/Tjalle

men försöker bara att tänka bort det. Blicka framåt och ändå tänka att det faktiskt är en sjukdom. Dessutom tror jag inte att folk tänker så mycket eller kanske gör de det? Det gör folk kanske, men jag orkar inte tänka på det och jag är jag och jag är ansvarig för mig. Vi alla har väl nåt lik i garderoben, annars har man väl aldrig levt!!

Kan det vara så att anledningen till att alla mina strateger och flyktbeteenden och att leva i 120 är beroende på att mitt "jag" blev bortvald som 15åring?
Att det jaget inte var okej. Kan det vara så enkelt? Att jag flytt från henne, för att hon uppenbarligen inte var duglig och tillräcklig till att älska?
Är det därför jag är rädd att möta hela mig själv, för rädslan att upptäcka att hon fortfarande inte är älskvärd?

I övrigt, kalaset/festen gick bra. Drack mina alkoholfria öl, tog i mot en välkomstdrink, drack den inte. Hade kul, hade fruktansvärt jobbigt i några stunder. Skrattade, var tyst. Det var minst sagt en bergodalbana. Folket måste tro att jag är knäpp.
Huvudsaken är nog att jag klarade det, fasten jag i skrivande stund inte känner någon direkt lycka eller stolthet över det. Bagatelliserar mig själv till att vem som helst borde ju klara av att vara nykter. Jobbar på det. Jävla känslor hit och dit och överallt.
Nu blir det plugg. ¨
Kram studenten

Jag har gjort bort mig ett flertal gånger. Jag har blivit ordentligt berusad inför både min chef och de personer som jag är chef över. Jag har tappt bort min tjänstemobil när jag berusad tog taxi hem efter en fest på jobbet. Jag har somnat på badrumsgolvet hos min svåger och svägerska, jag har ramlat omkull på dansgolvet och på krogen. Har fortfarande ont i ländryggen efter att ha ramlat när vi var ute med min mans vänner för några veckor sedan. Självbevarelsedriften gör att man skakar av sig det som hänt och försöker gå vidare. Men om man stannar upp och tänker efter: vad tänker folk runt om kring mig? Vilka personer har sett mig i vilka situationer? Vilka var kvar så sent att de såg mig berusad? Hur illa såg det ut? Tolkar de mitt beteende som enstaka händelser? Det kan ju hända att man lite berusad någon gång. Eller ser de mönstret? Genomskådade min chef varför mobilen försvann i samband med festen?

Även om jag helst vill glömma de gånger jag har gjort bort mig, så måste jag minnas - jag vill inte göra bort mig fler gånger.

Hatten av för dig som ber om hjälp och är ärlig mot dina nära! All styrka till dig!

Hur går det för dig?

Och jag känner nu att jag behöver forumet, igår drack jag vin hemma, och jag kände att jag egentligen inte var sugen men drack ändå. Så, det är väl ett beroende kanske, att dricka utan att egentligen tycka att det är gott. Men i kväll ska jag vara nykter. Nya tag!

På väg hem från jobbet. Hemma finns det vin. Men jag ska inte dricka något av det.

Vist är det konstigt det där med kontroll, för ibland funkar det att ha kontroll. Men ibland rubbas kontrollen utan att man egentligen kan förklara vad som hände. Jag vet hur jag kan fungera om jag "syndar" - då måste jag fortsatta helt tvångsmässigt och hejdlöst när jag nu ändå har brutit på mitt löfte till mig själv.

Heja dig också Annakanna :-)

Dagens samtal gick bra. Är helt slut i hjärnan, helt slut är jag. Trött och utmattad. Har en tenta som ska in i morgon som jag inte börjat på ännu. Har helt enkelt inte orkat/haft tid. så det blir nog en all nighter här hemma. För in det ska den. finns lixom inget alternativ.

Jag tog upp mina funderingar kring just "ätstörning" , och jo visst är jag lite ätstörd allt. Frågan är ju om inte alla är det på ett eller annat vis, för mig faller det i mitt kompensationstänk. Fokus nu blir varför äter jag?, vad äter jag? när är jag nöjd? när är jag mätt? när är jag hungrig? se maten, smaka maten, Lugna mig, andas. Riktigt Frukost, lunch middag och mellis, inget mer inget mindre. Nu slutar jag banta.
Tror åter igen att just maten är ett av många destruktiva handlingar som på nått sätt grundar sig i att försöka få mig att känna mig värdefull. Är jag smal blir jag validerad. Blir jag validerad av andra finns jag. Finns jag är jag värdefull. Ett av många vägar att "känna" en typ av självkänsla. Inte riktigt den bästa självkänslan, men ändå en typ av självkänsla. Inte den bästa vägen att gå kanske, men men.. Nu har jag ju börjat jobba med även den delen av mitt livpussel.

Det är ganska fantastiskt hur saker och ting blir klarare och klarare. Att en gemensam faktor börjar nalkas och att jag känner att jag växer.
Det är inte alkoholen som är mitt fokus längre, även den är ju ett sätt att slippa känna. Men slippa känna vad? Mig? att inte behöva umgås med något tidigare trasigt? som sagt, jag är inte helt säker på nått. Det enda jag är säker på är att jag är i en förändringsprocess på väldigt väldigt många plan samtidigt och det är otroligt enerverande.

Fick även den tuffa frågan att "vad vill du säga till minimi?", det första i min tanke var Dö. Dö så jag slipper dig. Jag vet ju att det inte är svaret hon önskade, men det är den känslan jag känner i dagsläget. Jag vill att det onda ska gå bort. Jag vill att det onda ska dö.
Istället så försökte jag vända det och sa " tack för att jag inte dog". Udda. Tacksamhet. Det är väl det som är den långsiktiga planen antar jag, att sluta fred med det onda. Jag är inte redo ännu, men en dag så...

Nu ska jag göra i ordning mig, dra på ett piggt leende och packa ner mina alkoholfria öl för ett födelsekalas/utgång. Kommer inte bli långvarig, men jag tycker verkligen om denna vännen och jag tror hon kanske har tårta ;)
Kommer bli udda att vara nykter bland ett 20tal onyktra. Off i go!
Kram studenten

Det var ju bra du sa till och känner du dig inte redo så skippa det.
Vet faktiskt inte om jag skulle klara det eller ha lust med en partykväll, känner mig väldigt ego just nu.
Vill hålla mitt fokus och vet hur skör jag är i det.
Men vårkram och styrka till dig