Senaste kommentarerna i forumet

Kan och hoppas jag har fel.... men de som inte vill äta antabus vet att man inte kan dricka. Jag äter judt nu funkar bra, behöver inte tänkanpå fredtelsen. Har prövat att dricka på antabus, ingen bra känsla

Känner igen mig mycket i dig, bortsett från att jag inte har några barn. Är 27 år och har haft alkoholen i mitt liv sen jag var 14. Dock inte varje dag, men varje helg i princip bortsett från några uppehåll efter kontakt med öppenvården. Jag började också hitta anledningar att unna mig sprit (och letar fortfarande). Anledningar som dålig uppväxt, dåligt med pengar, bra med pengar, fira att man klarat tenta, dricka för att fira lill-lördag, fredag, lördag, jul, planerad resa, avslutad resa, slappna av, till matlagning - you name it. Jag har också varit nära att riskera jobb, sambo, familj och vänner men framförallt mitt liv. Både genom rattfylla, mix med medicin och akutbesök till sjukhus. Jag tog beslutet när jag sist drack mig packad trots sjukskriven, psyliskt instabil och på mediciner. Men jag drack inte alls ofta så att en vanlig svensson skulle reagera, folk tänker nog mer att jag varit en "festlig tjej". Och nu har jag varit nykter sedan 1:a december, efter att ha åkt in akut då jag klappade ihop i fyllan. Kroppen la av helt enkelt. Att bli nykter. Det viktigaste beslutet jag tagit i mitt liv. Att ta tag i mitt drickande. Det var inte så illa att jag var på botten, men det beslutet har räddat mig. Man vet innerst inne när man gått över sin gräns och att du skrivit här och tidigare varit i kontakt med alkohollinjen visar att du har en medvetenhet. Det är bra. Vi vet innerst inne vad som gör oss illa men det är svårt att bryta mönster, framförallt när det gäller något som är ett kemiskt beroende. Hoppas du är redo att sätta dig själv i första rummet! Du är värd att må bra och värd att leva ett liv där du mår bra på riktigt. Kämpa. Du klarar det. Forumet har hjälpt mig enormt.

Det är ett val vi får göra varje dag, att inte dricka, men det valet kan ge oss så mycket mer än fylla, tillfällig avslappning och ångest. Forumet är en ventil för mig som hjälper mig att hålla fokus på vad som får mig att må bra OCH vad som får mig att må dåligt (alkohol). Hoppas det kan göra samma sak för dig. Ta hand om dig!

Har inte testat antabus. Men kanske är den bästa vägen.

Ett problem jag har är jag har ingen punkt som är vardag eller hem. Finns över halva Sverige i mitt jobb.

Borta från hemmet en vecka, kvar en vecka. Det tar så mycket av styrkan man bygger upp. För så fort jag ändrar miljö så släpper garden.

Men med antabus så finns det väl inget val.

Hur upplevde ni antabus?

Få antabus utskriven, ta kontakt med AA och ställ ett kort brevid dina barn och fråga dig själv om du vill offra dessa. Du måste vilja helhjärtat, inte halvhjärtat. Bara du kan fixa detta med stöd. Kom igen nu och ta hjälp på allvar. Vi finns här att stötta och peppa.

Jag tar en dag i sänder och det vänder kanske snart. Händer en spännande sak på måndag som jag ser fram emot men som många inte skulle gilla men som jag finner upphetsande kanske :) lugn inte dricka.

Jag heter inte Ruben btw.

Vet knappt vem jag är längre. Super mig redlös exakt varje gång, exakt 5-10 dagar irad och det finns inget slut när jag startat. Har skrivit mycket poesi och är inte rädd, vet inte om informationen räcker.

Du säger det själv. "Riskerar jobb, ekonomi, familj och barn" I min bok är det att vara j-vl-gt illa ute.

Men du har lösningen i din hand och du vet vilken den är.

Om du alls är som jag, så överdriver du svårigheterna att vara utan för dig själv (alkoholen gör sånt). Om du inte varit länge nykter på flera år, så har du ingen aning om hur det känns. Om du slutar i morgon så har du högst antagligen några jävliga dagar framför dig, sedan följer några veckor med att kämpa mot alkosug, men sen börjar det värsta ganska fort lätta. Och du kommer att börja känna hur bra det kan vara utan slaveriet senast om en månad eller så.

Några dagar... veckor... en månad! Det är ju för helvete ingen tid i världen! Du kan klara det! Helt klar är du naturligtvis inte efter en månad, men jag kan lova att du kommer att känna dig väldigt annorlunda än du gör nu. Men för att det här skall fungera så måste du hålla dig helt torr. Att trappa ned eller smutta upprätthåller bara suget och då uppnår du aldrig de förändringar du behöver. Om det sedan är slut för livet eller bara för en längre period får du bestämma själv.

Välkommen, läs gärna andras trådar här och fortsätt skriva. Det har hjälpt många.

..med mig själv. Gjort det de senaste två dagarna. Börjat förhandla med mig själv om att jag NÅNGÅNG ska få dricka alkohol. Champagne när jag gifter mig? Ja det borde jag väl få? På en möhippa, ens egen, då får man väl dricka? När man fyller jämt, det är väl ändå ett tillfälle man borde få dricka? Suck. Jag som tänkte att jag va så "trygg med nykterheten". Nån del av mig vill inte vara nykter resten av livet. Jag vill längta efter de där tillfällena. Även om de bara är få. Längta att få fira som en "normal" människa.

Imorgon ska jag ringa öppenvården. Be om kontakt med någon jag kan prata med och få stöttning i min nykterhet av. Känns drygt, men vore nog bra. ...

Att våga känna tomrum och stiltje tror jag.Utan att hitta på en massa för att skapa drama.Det har ju så att säga kommit per automatik tidigare.Och vi som medberoende är ju då aldrig skyldiga utan får vara räddande änglar eller satmaror.Och ni som dricker kan bara knipa käft och hoppas att det blåser över,vilket det ju gör så småningom.En ständig vind på båten så den kan segla.Men det skapar ju då också en obalans mellan tjuv och polis som kvarstår fast alkoholen är borta.Och så står man där och vet inte hur man ska leva nu då en viktig ingrediens är borta.Jag har inga bra svar.Samtalsterapi förstås men det som attraherade från början finns ju inte längre.

Så jag som står här med ett havererat samboskap har egentligen inget vettigt att tillföra.Jag upplevde i alla fall att exet inte behövde mig längre i sina nyktra perioder.Han släppte inte in mig i sitt liv och jag blev tvungen söka nya vägar där han inte ville följa med.Och jag stängde honom ute för att han gjort mig illa,långt efter att han gjorde mig illa sista gången.

Känner igen mig i allt du skrivit. Förutom att jag inte kommit så långt.

Är lika gammal som du, druckit lika länge, har bra jobb med god inkomst i Stockholm.

Dricker varje dag. Riskar jobb, familj och hälsa.

Men jag har bestämt mig.

När jag läser dessa trådar gör jag det samtidigt som jag stirrar på klockan. 17:22, 1½ timme till systembolaget stänger, så länge till behöver jag klara mig.

Sen är jag ganska säker. Inte lika lätt att falla in på krogen.

Idag är dag 1. Andra försök finns dag 0, en riktig bakisdag. Men igår drack jag bara ett par öl så då unnar jag mig att kalla detta dag 1.
Nu siktar jag på dag 7, sen 30, 100, sen 365, sen 1000. Sen får det bli en tatuering på det :)

Skönt att du klara av att så emot! Då har du dina dagar kvar!

Såg serien House of Cards, karaktären Doug i detta klippet har inspirerat mig mycket:
http://www.liveleak.com/view?i=12b_1384285231

"Fuck the zero"

Det kanske ligger något i det du säger, Ullabulla. Jag och min fru brukar ibland tala om oss själva som "foul weather friends, good weather foes". Dvs när det blåser omkring oss och livet är uppförsbacke så jobbar vi väldigt bra ihop och stöder varandra, men vardagens jämna lunk kan bli väldigt svår. Då vill vi lätt driva isär eller så börjar vi gå varandra på nerverna.

Vad finns det för bra metoder att lära sig leva och må bra också då när allt egentligen borde vara bra?

Hej! Tack för feedbacken, känns bra samtidigt som sjukt jobbigt, vill ju kunna vara och dricka som alla andra i min ålder, men har insett att det är omöjligt.

Och till dig som är i min ålder, jag har inte en aning, vill försöka själv först men börjar inse hur svårt det är. AA har aldrig varit något jag funderat på men finns ju andra metoder, känner du att du behöver den hjälpen så tycker jag du ska göra det, bättre tidigt än för sent!

Hoppas det känns något bättre snart, har svårt att vara här och nu för tillfället!

Hjälp - känner mig ensam!

Har gått ca. en vecka sedan jag bestämde mig för att nu får det vara slut med rusdryckerna!
Jag har levt i förnekelse en lång tid, ja i många år faktiskt. Har alltid skött mitt arbete,
tyvärr några firmafester som gått lite överstyr. Inget bråk men lite för mycket dryck(kan inte sluta när jag startat)
I lördags hade jag lovat min sambo att inte köpa hem någon öl, men det gick åt fanders,
Bolaget på hemvägen och ställde diskret undan dom i källaren. Kvällen gick, jag smög ner och
drack några öl medan jag reparerade lite saker som hängt över mig länge nog. Efter det ett bad och ytterligare
ett par, fyra 33:or så var man lugn. Dum som jag är så vill jag ju inte inse att min sambo fattat vad det är frågan om.
Hon gick ner och lade sig, jag satt uppe länge och fick i mig ett antal burkar till. Jag gick också ner och lade mig
sedan, var då vresig och sur när hon vaknade till. Jag somnade i alla fall! På morgonen frågade hon rakt ut

- Har du druckit öl fast du lovade?
Och jag insåg då att det här inte håller, så jag svarade ja! Tårarna som rann från min sambos
ögon spädde på min ångest och insikt att jag måste ta tag i det här. Vi pratade länge och väl och
och hon ställde ett ultimatum att om vi ska fortsätta att leva ihop så fick det vara slut på det här!
Inga fler lögner, inga mer gräl pga alkoholen. Och slut med drickandet!
Och då jag själv insett att jag har problem genom att googla på beroende, alkoholism mm
så förstår jag nu att det är dags att ta adjö av dryckerna.

Men just nu känner jag mig så otroligt låg, orken har totalt försvunnit, ser folk med "påsar" överallt
min sambo hade lagt ett par inlägg på FB som jag genast tog som kritik mot mig och nu är vi osams igen.
Vet inte hur länge jag pallar det här. Arbetar med människor på dagarna så min ork är
totalt borta när jobbet är klart för dagen. Och min sambo har vänner som hon pratar med, det vet jag.
Känner mig som värsta boven, törs inte träffa dom nu. Men jag har bara berättat för en kompis, och han tog
det bra. Jag har även berättat för de som jag går en kurs med i hur man bearbetar ångest osv.
Psykologerna där sa att det var en bra insikt! Men nu då, känns som jag är ensam på den här planeten?
Mår skit rent ut sagt!

som är en medberoende dramaqueen behöver alkoholen(alkohlisten) i mitt liv för att livet inte ska bli alltför slätstruket.När livet bara rullar på utan upp och nedgångar så blir det tråååkigt.Vardagen och helgen flyter ihop och inget hissar min själ upp och ned.Det är där ni drickande fyller så välkommen plats i våra liv.Kan det vara det som driver den som dricker också? Vanmakten i ett vardagsliv där allt bara rullar på utan vidare mening.Svårigheterna i att hitta kvalitet i ett alldeles vanligt svenssonliv med semlor på Tisdag och en köttbit med bea på lördag.Jag vet inte,men något i min själ har ju välkomnat dessa avgrunder som bildas pga mitt drickande ex.Äntligen något att bita i!

Friskt så det förslår och verkligen en vana att hålla fast vid :)

Luften var lätt att andas och jag såg alla möjligheter som fanns för mig.Jag kände mig som en liten flicka som tittar runt och förundras över allt som finns i världen.Jag fattar ju att jag kommer att landa på fötterna igen.Men jag var förvånad över att hans nej gav mig den känslan.Och som vanligt så gav han ett kryptiskt svar.

-Jag är inte i det läget att jag kan lova någon nånting.
Nähä och hur ska man tolka det,såklart att jag kunde ta tillbaka honom i särboskap på de grunderna.Men då har han varken lovat sig själv eller mig nånting och kan fortsätta precis som nu.Bara med den skillnaden att jag också får må dåligt på hans bekostnad.

Men nu känner jag att jag nådde fram i söndags.Vår kärlek var synlig för oss båda och just den stunden bejakade vi den och förstod att den fortfarande fanns där.
Men kärlek räcker inte i detta läge.Vi får kapsla in den känslan och ta nya steg var för sig.Förhoppningsvis så känner han ytterligare tyngden i att hans omgivning faller ifrån och att han måste agera nu,mer än vad han gjort hittills.

Han hade precis som min mamma lyckats dricka genom antabus utan alltför mycket krångel.Visserligen avstått antabus lördagen för att kunna dricka men druckit på torsdagen med antabus i kroppen.Han har också börjat ha en massa blåmärken och enligt mamma(definitivt ingen läkare) så kan det bero på att levern håller på att ha det tungt.Själv var hon full med blåmärken när hon åkte in på behandlingshem och hade inte slagit sig.

Nu ska Ullabulla ta till sig denna vetskap och känsla och gå vidare rakt fram utan att tveka!

Tjena och tack för att du ger mig hopp för framtiden. Inte för att jag har samma problem men jag blir alltid glad för varje person som lyckat vinna över alkoholens grepp. Fortsätt undvika det onödiga men ta ett steg mot att hitta någon form av glädje igen. Glädje ger energi. :)

Ja det känns rätt, och han har inte gett mig nån skuld än, skulle han vart påverkad hade han nog försökt gett mig det. Det är nog mest jag som velat fram o tillbaka om jag gör rätt.
jag tycker också det är galet att ens åka på nå sånt. Åker han o får en annan som är djurvakt så är jag i allafall inte ansvarig

Hej!

Du behöver få ut din dotter från hans hem och det omedelbart. Kan hon inte bo med dig så be en av dina vänner eller en kompis hon litar på att ta in henne. Förklara situationen för den som tar in henne tills vidare. Mycket kan hända och du vet att hon mår dåligt redan. Pappan är inte pålitlig i detta skede och ska inte ha ansvar för henne. Fixa det här idag, även om du inte tror du kan så kan du. Ring soc eller polisen och fråga vad du kan göra akut. Helgen kommer och den brukar vara värst, om han har ledigt då dvs.

Jag har varit 'din dotter' mest hela mitt liv. Jag försökte skydda min mamma, hon hade det ju så tufft, genom att ljuga och säga att -jag är ok mamma, var inte orolig. Likväl satt jag där med starka självmordstankar. Du är starkare än du tror men du är förtvivlad och det är en förlamande känsla som tar ifrån dig styrkan inom dig. Dottern kommer först, lägg allt annat åt sidan. Hon kan knorra när du fixar en lösning men kommer att inse att det är för hennes bästa och att det är temporärt. När du har agerat för hennes skull kommer du känna att du har kraft och makt att hitta lösningar till annat också. Resten tar du ett litet steg i taget. Tagga upp dig lite, var förbannad, ilskan ger dig energi att agera.

Sätt igång nu, du kan.

:)

Flygcert tack för att du delar med dig, när jag läser vad du skriver känner jag ny kraft att kämpa vidare. Just att du verkar ha känt samma känslor som jag att allt är hopplöst men ändå tagit dig vidare fast det har varit motigt o du inte trott att du ska klara det. Jag kände ändå lite hopp när du beskriver hur du haft det. Men jag har verkligen kört fast nu riktigt ordentligt o har nu så svårt att tro på något. Min dotter mår så fruktansvärt dåligt o hon bor med pappan fortfarande o hon känner att han nog inte vill ha henne där. Han hade druckit igår när jag var o hälsade på henne o jag kände av stämningen o att han var ifrågasättande mot henne när hon sa något. När jag kom dit var hon glad o vi kunde skratta men hon talade också om för mig att även om hon verkade glad ibland så var hon inte det o att humöret växlar hela tiden. Jag frågade hur det är o vi kom in på frågor om livet o döden. Mitt hjärta brister!! Hon sa att hon inte vill leva, kände ingen mening o tror inte det kan bli bättre. Men när jag frågade om hon ville dö så lät det väl inte riktigt så heller. Jag vet inte hur jag ska tackla det här o känner mig så skyldig för jag tog upp det här när hon ändå verkade må ganska ok. Det känns som allt jag säger o gör blir fel. Nu känns det som att alla andra problem som jag haft inte var någonting, det hade jag kunna stått ut med nara min älskade dotter kunde få må bra. Ska ringa imorgon o försöka få hjälp hur jag ska göra. Jag är så orolig o kan inte sova. Jag har inte haft en frånvarodag från jobbet under den här tiden men vet snart inte om jag klarar av det här längre, kommer nog få en kollaps snart o hur ska jag då kunna hjälpa min dotter. När man löser om depressioner så finns det ju de som tagit sig ur det fast allt verkar nattsvart. Det måste gå!!! Jag älskar henne så mycket !!
Tack Mt för att du stöttar mig o även tack till Tigern.

Hej hej! Jag är också typ rädd för att gå till AA och någonstans får det mig att skämmas för mig själv att gå dit, varför vet jag inte. Men jag borde nog gå till ett möte nån gång, det kanske hjälper mer än man tror. Och Flasklilja, jag bor i Stockholm och är 32 så.

Och så stolt du måste vara över det. Böja nacken och acceptera jag kan inte dricka!!!!

Jag vill också dit och känner att jag är på god väg!! Jag kan och vill leva nykter och uppleva livet och framförallt barn och barnbarn. Finnas där för dom. Det är min drivkraft
Ha en skön morgon // mod60

Adde det stämmer man får acceptera att det
är så här med tröttheten. ! Jag trodde det skulle gå snabbare för kroppen att komma i form. Men tack för att du påminner mig om att min kropp antagligen är helt slut. Menar det! Den är trött och jag är äldre. :) jag ska njuta av min goda sömn!!!

Ja aeromagnus visst är det segt med detta jäkla tjat om alkohol. Nu ska jag inte lägga mer energi på det eller dem.
Tigern vilken fantastisk styrka du har. Jag tar dig och alla nykterister i handen och går med er på nykterhetens stig. Så underbart skön och jag är så glad för varje dag. 46 nyktra idag...
Trött eller ej, livet som nykter är så mycket bättre har inte ångrat en enda av mina 46 dagar. Däremot sååå många andra MEN det är som det är. Ingen ide att gråta över spilld mjölk det är som det är !!!! Livet är bra:)
Mod60 på gott humör

Ja länge vill man stirra på sitt sista besök, ja tankfull vidrör man flarran bla ja med Omsorg och sen lägger man på locket ~ Aldrig mer..!