Senaste kommentarerna i forumet

Du låter allt annat än insnöad... Tvärtom otroligt klarsynt. 3 mån. Det är mycket som hinner ändras och förbättras på den tiden. Och vi delar en erfarenhet i lugnet. Det finns nån slags lugn i att inte dricka.

Tänkte lite på din trådinledning idag. Den är så bra på nåt sätt. Jag var nämligen och tog några prover. Och jag behöver verkligen inte vara orolig längre för att missbruket ska synas. 10 mån har gått. Bara det att man kan gå till läkaren som vanliga människor, utan att undra om någon av krämporna kan vara orsakade av alkohol. Bara i det finns ett lugn. Ingen mörk hemlighet som riskerar att uppdagas.

...och kämpar på, ville bara skriva det om någon undrar. Har dock fullt upp för tillfället så jag har inte skrivit på länge, hos mig själv eller andra. Just nu mkt fokus på mig själv och familjen. Skönt att vara "hemma" igen, tillbaka till rutiner som ruckats under resan till Sverige. Jag har druckit, men reflekterar nu över det på ett annat sätt och har gjort många små små framsteg. Är på det hela ganska nöjd och mår bra. Jag vet vart jag ska, även om vägen dit är krokig...

... sen kommer ut i arbetslivet med ditt examensbevis i handen - vet du vad som händer då? Jo, då får du en fetare lön än dina kortare kollegor. Japp och jajamen. Undersökningar visar att långa människor får bättre betalt än korta människor. Don't ask me why men så är det tydligen.

:)

Att självklander är ytterst kontraproduktivt. Grattis till den insikten och, som nån redan varit inne på, nu fortsätter du bara - börjar inte om. Tycker du gör det strålande, resonerar strålande, ger mig tusan på att du är strålande i verkliga livet också. :) ;)

... en grej till, rabbitgirl. Det tar några veckor för Citalopram att kicka in (till skillnad från Premalex som är snabbverkande) så tappa inte modet. Effekten kan dröja.

Och så har du lärt mig nåt nytt. Hade ingen aning om vad dermatillomani var. Nu vet jag.

Kram på dig!

Vill passa på att tacka dig AlmaAmanda och alla ni andra som gör forumet till den dynamiska, inspirerande och generösa plattform som många har så stort stöd av.

Tack, det är ni som gör det!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

På väg till jobbet grunnade jag över detta med självklander. Att slå sig i skallen med sitt eget självförakt. Kände att det är föga hjälpsamt utan snarare en väg att ta till flaskan - för inte är man väl värd nåt bättre?!
Så det var intressant att läsa ditt svar Sisyfos! Tack för det.
Nu har jag skämts o ångrat mig handlingsförlamad alltså hjälper det mig inte vidare till mitt mål. Så: Lägger ner kriget mot mig själv, ska vara snäll mot mig själv idag istället o sträcka på mig en smula o utvärdera vilket som för mig till förändring - att samtidigt förakta mig själv eller att försöka förlåta mig själv.
Tack till er alla som ger mig sånt stöd o tack till Alkoholhjälpen för detta forum!??

Fint att du svarar, mår bättre och att du idag kan se på igår som en erfarenhet. Idag kan bli en bra tisdag.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är ingen idé att gräva ner sig i det. Fortsätt samla nyktra dagar! Du lämnar gradvis beroendet bakom dig och det blir lättare med tiden. Du skriver nu att du inte känner någon djävlar anamma... Det är egentligen inte nåt krig. Det enda är att inte ta det där första glaset. Kör på nu. Det finns ingen ursäkt för att du börjar om. Det är ett val du gör i så fall. Är det värt det?

Tack för att du delar med dig och vad roligt att det går bra för dig. Det verkar som att du hittat ett sätt som fungerar för dig nu. Du började med att minska din alkoholkonsumtion för att prova att vara i princip helt alkoholfri. Berätta gärna vad som har varit mest hjälpsamt för dig i din process. Ibland tar det lite tid innan en tråd tar fart, fortsätt gärna skriv här och var aktiv i andras trådar som kan kännas relevanta för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det låter som att du bestämt dig för att förändra din relation till alkohol. "Ett mer nyktert liv". Du vill känna dig energifull och fräsch! Här finns många som generöst delar med sig av sina erfarenheter gällande att förändra sina alkoholvanor. Hoppas att du kan finna inspiration här. Ofta är det lättare att få svar på egna inlägg om man är aktiv i andras trådar och även startar en egen tråd. Hur skulle det vara för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Egentligen var det inte meningen att vara så spydig i min första kommentar, men det var så jag gjorde. Lät det gå längre, så att jag till sist tvivlade på att jag skulle kunna sluta. Inte att rekommendera! Och då gick det ändå inte så långt att det påverkade jobbet. Familjen märkte knappt, knappt skriver jag för de började nog fatta där på slutet. Jag vågade då heller Inte söka hjälp. Det kändes så hemskt att inte kunna kontrollera det.
Och nu kan jag verkligen inte minnas lyckan i ruset. Jag kan nu inte fatta vad det var som kändes så viktigt i att dricka. Men jag måste ju också ha tyckt att det var sådär underbart som du beskriver, men kan inte längre förstå. Men som sagt jag tycker att det är bra att du tar tag i det nu på allvar. Jag slutade utan mediciner (eftersom jag var för feg för att söka hjälp) och när jag väl bestämt mig och min sambo fattat att jag inte kunde dricka, så var det mycket lättare. Långt ifrån en rak väg. Trött, seg och fylld av självförakt! Ja, det var precis så det var. Så mycket bättre nu och det enda jag avstår ifrån är att vanedricka. Jag tror att du grejar det här på egen hand. Lycka till!

Hej! Tack för omtanken. Det blev lite panikartat igår men nu har jag samlat mig igen. Jag är glad att jag hittat hit och hoppas att det ska fortsätta gå bra på min resa.

Tack Levande!
Klarade dagen igår! Städade, tränade!
Tog emot från början men sen släppte det och det blev så bra!
Sov så himla bra utan att slippa dessa ångestdrömmar!
En ny dag börjar idag utan alkohol!

En vecka nykterhet ÄR ett bra skydd, men det kommer såna där tillfällen. Jag tycker inte att det är nåt konstigt alls att du tog en klunk. Gamla vanor och beteenden måste bort och de är svåra att förändra. Om du är det minsta lik mig kan det komma värre tillfällen när du i princip "planerar" drickandet. Ånger och skam känns inte så positivt. Det är jäkligt onödigt att vi försatt oss i den här situationen, men nu tar vi oss ur det och då kan ånger och skam vara lite svåra att ha med sig. Att halka av vägen är förståeligt, när man kommer upp är man lite klokare, lite säkrare och på väg framåt igen.
Du grejar detta!

En
Dag
I
Taget.

Förändring kommer inte över en natt och även om viljan finns hänger gamla beteenden o spöken kvar ett tag. Ett bra tag. Jag var kanske naiv att tro att en vecka nykterhet var ett visst skydd. Behöver så mycket mer skydd än så. Så nu samlar jag vita dagar igen. Tack för stöd o förståelse också när jag själv inte begriper..

Ok på't igen. Nu tar vi oss en vit dag fylld med känslor, närvaro o göranden. Som livet är.
Önskar dig en fin dag!

...och en kalldusch av ånger och skam. Tack Levande. Ja, jag fortsätter med en dag i taget. Inget annat är ett alternativ, vill vara nykter och närvarande. Som person är jag lite "allt eller inget", harvar inte direkt på med gråskalan. Livet är fantastiskt o förjävligt, sällan något däremellan. Är känslointensiv. Recividerande depression sedan nästan 30 år tillbaka även om jag fick diagnosen nyligen. Ofta klarar jag det bra, men ibland inte alls. Och a är en fruktansvärt dålig lösning men i det omedelbara är det hjälpsamt o trösterikt. Varför skulle jag/vi annars dricka?! En förrädisk drog är alkoholen. En drog jag inte hanterar. Tack för att du hejar på Levande! ??

Idag har livet varit enkelt. Känt mig värdefull, stolt och till och med nöjd med mig själv. I spegeln fanns det en människa som tittade tillbaka, med midja och en helt normal kropp. Ingen blobb, inget fasansfullt, inget titta ner ledsamt ner i marken.
Träning ger färdighet, idag var en enkel dag. Tacka gudarna!

Sov sött, kram!

Det är just det som är en del av insikten och inspirationen - att se så många starka människor resa sig upp och ge på´t igen bara! Vi vet ju alla att det inte är lätt och många av har inte kommit så långt som du (skruvar på mig dag 1 för närvarande). Håller med, tillsammans går det vägen till sist!

Jag är uppriktigt glad om min tråd kan ge dig insikter. Idag är jag dock allt annat än glad att vara jag...det är verkligen inte annat än EN DAG I TAGET som gäller.? Och efter fall får man resa sig igen, borsta av knäna, sluta lipa och ta ett beslut: vad vill jag? Vad är viktigt? Vad är så viktigt att jag är beredd att stå ut med en hel del obehag för att nå dit?!
Ja, öppen o ärlig är det enda val jag har här, annars är inte forumet en möjlig väg för stöd.
Tack själv Annakanna, är så glad att få följa din resa! Tillsammans är det enda möjliga!

Jag är glad att du vill följa mig för vi behöver hjälpas åt på den här resan. Är inte särskilt stursk idag...alla vi här på Forumet är olika lika, lika olika och same same but different. En nåd att slippa kämpa ensam.
En annan dag än just denna dag hoppas jag kunna inspirera dig o ge dig o mig själv styrka...
Kram så länge

Du har länge försökt kommunicera med din sambo om det som är viktigt för dig och att hans drickande oroar dig. Din sambos sätt att dricka får ett flertal konsekvenser som inte känns okej för dig. Inte för dig som partner och inte för dig som förälder. Du är klok som tänker på hur det kan vara för ditt barn nu och i en framtid. Om du påverkas är det mest sannolikt så att även ditt barn påverkas.

Att du tar din oro på allvar är ett viktigt steg för att du ska kunna göra annorlunda oavsett vad din partner väljer. Jag hoppas att detta forum kan hjälpa dig att hitta en väg, eller kan vara ett steg år det håll som känns rimligt för dig.

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Styrkekramar till dig!!

Låter inget bra alls. Har oxå lämnat efter alltför många löften en man jag älskar men alkoholen tog över honom. Visst att du inte vill lämna men hur tänker du när det gäller din dotter, ska hon behöva uppleva detta och vilka spår lämnar det i henne att se sin mamma behandlas illa? Tror du måste fokusera på dig nu, har du provat alanon? Det var jättejobbigt att gå dit men det blev en del av min egen räddning.
Kramar till dig