Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ullabulla!

Tack för att du lyssnat och ger mig råd. Hur ser ditt liv ut, varför är du här? Jag skulle gärna vilja veta. :)

Nä, jag har aldrig tyckt det varit kul med människor som dricker mer än måttligt. Kanske därför det känns så egendomligt att ha fastnat för min man. Men känslorna är inte så kärleksfulla längre, jag har stängt av dem och kommer troligtvis att ta tjuren vid hornen inom kort. Min bil är på lagning så eventuellt senare i veckan. Jag har 6 mil till jobbet och vill inte sitta i snön och inte kunna jobba. Egendomligt nog har jag inte brutit ihop, kanske för att jag känt mig lurad istället för att inte ha sett några tecken. Hade det funnits hade jag skyllt allt på mig själv för att ha varit blind till problemet.

Skriv och berätta om dig, jag är nyfiken.

"Adde" och jag är alkoholist och jag är nykter för min egen skull :-))
Så lyder min presentation innan min delning på AA-mötena !
För mig var det viktigt att ändra på mitt sätt att presentera mig som jag gjorde från början : " Jag är en alkoholist som heter..." Jag ÄR en egen person med en egen identitet och egen självkänsla. Min PERSON är inte en alkis utan jag har en sjukdom som heter så.

Men det var en insikt som var tvunget att mogna fram i samma takt som min självkänsla fylldes på.

Och min andlighet är de dagar då jag har den där underbara sinnesron då allt liksom bara är och jag flyter med :-) Så ser inte livet alltid ut men när dessa dagar kommer njuter jag ohejdat och helt skamlöst av det :-)) Och det är ljusår från ångesten i bakfyllan !!

Ta hand om dig, du är värd det MåBättre !!

kommuner har (ska ha gjort enl lag) inrättat speciella ställen för anhöriga i missbruksfamiljer att söka stöd hos. Idealet är en terapeut med egen erfarenhet av alkohol/anhörig de vet bäst vad de pratar om och kan ställa de där riktiga frågorna som lossar knutarna. Du kanske kan söka upp Al-anon och fråga om de har tips ?
Kram !!

Hej Mic99!

Vart är du? Hoppas du kämpar!!

Kram

Dagarna flyger iväg!

Under dessa dagar har det varit många redovisningar av andra i gruppen, är bra för det finns alltid något man själv kan snappa upp från dessa. Under denna tid såg vi även en film som hade lite tänkvärt att ta med sig, bland annat:

"Om tio fåglar sitter på en telefonledning och 8 beslutar att flyga därifrån, hur många sitter då kvar? Jo, tio... "

Förknippar detta så starkt med hur många gånger man bestämt sig för att aldrig mer dricka men när nästa helg kommer så är man på det igen. Man måste liksom våga ta steget från tanke till verkställande. Hur man sedan gör det är ju upp till var och en.

I fredags pratade vi mycket om andlighet, vad är andlighet? Jag är ju väldigt långt från kristen så ordet blir lite knepigt för mig men det visade sig inte vara så mkt hokus pokus. Andlighet ser olika ut för oss alla och det är vi själva som sätter definitionen, saker vi mår bra av. Vet ni vad er andlighet är? :)

Imorron har jag redovisning om mitt nya jag, blir nog intressant att bita i! :S

För övrigt har jag haft några pissdagar nu där ångest och ilska har bultat inifrån, usch vad jobbigt och jag vet inte riktigt varför heller.. Känns bättre idag iaf! :)

Allt gott!

Mitt nya liv med mig i fokus börjar ta form.Att erkänna svaghet och längtan verkar ge jaget kraft att bygga på sig själv.Just idag är jag stark och tror på mig själv igen.Oftare och oftare stark och mer och mer sällan svag.Som alla anda som gjort denna resa skrivit.Tack för att jag också är människa och kan ta styrka härinne från andra som ligger före mig i tid och utveckling.

Ja nej det gör bara mig själv illa att skydda honom.....
som sagt ja det är hans ansvar, och kan man inte hantera alkohol och man beter sig illa mot sin omgivning ( nu mig mest) så ska man inte dricka det.
jag känner mig starkare för varje dag :-)
Tack för dina fina ord :-)
/Trojja

Slå inte på dig själv för att du är i en situation du är van vid.Så gör vi människor.Nej jag har inga hurtfriska råd.Risken är förstås att du dras med ned i hans avgrund och löften om du stannar kvar.De är ju duktiga på att snärja fast oss och ibland tror jag att det är en del av den skräckblandade förtjusningen för oss som är med en som dricker.Att få vara viktig och i centrum.Om du kan,så gå och låt han som är orsaken reda upp ert orediga liv som han har lurat in dig i.Låt honom ta konsekvenserna.Det ekonomiska löser sig alltid och du måste ju kunna bi friskriven från lånen om du flyttar ut och ni separerar.

Tack Ullabulla att du skrev tillbaka. Jag skulle gärna skapa en egen ny tråd men vet inte så mycket om datorer.

Jo, det är väl så jag känner mig, grundlurad, men också dum. I flera veckor har jag undrat hur just jag, med all erfarenhet av andra alkohol missbrukare, lyckats gifta mig med en till. Min första man drack också och resultatet blev skiljsmässa. Så den här gången kändes det som jag verkligen visste vad jag gett mig in på. Men hur lyckades han lura mig hela den tiden vi var ihop innan vi bodde ihop? Det fanns ju aldrig så mycket som en tom spritflaska i hans hem när jag var hos honom. Som det var har jag listat ut att de veckor han jobbade helger, då var han ledig mitt i veckan och då var jag aldrig hos honom pga avstånd och för att jag har ett måndag till fredag jobb. Så ja, jag känner mig grundlurad nu men har kommit över det bittra stadiet. Nu är det väl det stora steget att ta och det drar med sig så mycket annat, allt praktiskt som följer en skiljsmässa och fördelning av inkomster osv. Huset lär varken han eller jag kunna överta hela lånet så då måste vi sälja. Huset vi köpte ligger inte centralt alls och vi fick det mycket billigare just för att det varit på marknaden så länge. Sedan tar det evigheter, för honom, att hitta en ny lägenhet eftersom det knappt finns någonting att hyra i staden. Detta innebär att vi kommer tvingas att bo ihop en relativt lång tid till från och med att vi gjort slut. Den sträckan kan vara tuffast för min del. Jag kan ändå vara hans vän men står inte ut med att det blir den där hemska tystnaden då han inte ens kan se mig i ögonen. Några råd?

Du gör det jättebra, du kan klara att bli fri från alkoholen. En dag åt gången. Man kan ha det lika trevligt utan alkohol som med, och man har det desto bättre nästa dag. Var bara försiktig med at dricka alkoholfria varianter av øl, vin och cider, det var så min man började dricka efter att han hadde varit nykter i 1,5 år. Han gick på AA möten och berättade att han bara drack öl utan alkohol. Där var det en äldre mann som sade att han hadde inte vågat dricka dom alkoholfria varianterna av öl för han var rädd för att trigga alkoholismen. Jag vet inte om det är något som stämmer, det kan kanske någon med alkoholproblem svara på. Oavsett så tycker jag du är duktig, ge dig inte, du har allt att vinna på att hålla dig nykter, det förtjänar du och din familj. Kram:-)

Ge upp,lämna släpp taget,kapitulera och gå så långt du kan och dit näsan pekar.Det finns alltid en väg tillbaka om du känner att du inte orkar fullfölja.Men det första klivet måste vara ditt.Han kommer inte att ta det,för han har det för bra med dig kvar i sin närhet.

Ville bara tacka alla som peppar här på forumet så himla skönt att höra. är ny här och har idag tagit min första antabus dos. Jag är 34 år, har man och tre barn som jag ska leva nykter med resten av livet. Trevlig lördag kväll på alla er där ute.

J***la skit! Är så less. Jag krossas . Nu ger jag upp snart. Inget jag säger spelar någon roll :-(. Såååå ledsen

han har börjat dricka igen, det var en rejäl chock för dig. Återfall är tyvärr vanligt, min mann höll upp ca 1,5 år och så var det på'n igen. Jag hoppas han gör ett nytt försök att sluta snart, ju snabbare desto bättre. Ta hand om dig själv nu, kram till dig.

Det är som att stånga huvudet i väggen när man ska få en som dricker att sluta. Det går inte om dom inte vill det själva. Man provar allt, men vill dom inte så är det lönlöst. Hoppas du kan få henne att prata med dom på alkohollinjen, kanske du och din pappa borde kontakta Al-anon, där kan ni få stöd och hjälp. Jag har inte så många råd att komma med, men fortsätt att sätta gränser för henne och berätta att du är orolig för henne och att hennes drickande plågar dig och resten av familjen. Hoppas du vet att det inte är ditt ansvar att få henne till att sluta, det kan vara att hon aldrig slutar att dricka.

Tackar, det värmer! Som sagt, den sköna känslan går inte att beskriva med ord!

Som Elisabeth och flygcert skriver så är det inte så mycket du kan göra. Din pappa måste själv välja att få hjälp, och han måste göra det för sin egen skuld. Det kan vara att han aldrig slutar att dricka och det kan vara svårt att inse. Var där för honom utan att du blir utbränd. Akseptera att det bara är han som kan sluta att dricka och att du inget kan göra åt det. Hoppas han en dag väljer att sluta med alkoholen.

skyddar honom längre. Att han dricker och uppför sig illa är hans ansvar. Det är också viktigt att du får stöd från din omgivning. Bra att du berättar hur du har haft det. Ser ut som du inte sitter i medberoendefällan. Hans motivation för att sluta måste vara han själv, inte för att han ska få dig tillbaka, så det är bra att du har sagt det till honom. Annars börjar han dricka igen om det inte blir er två, och det är ju ett jä... ansvar att ha för att någon ska hålla sig nykter, att man måste vara i ett förhållande med personen. Du har lämnat honom, och har bestämt dig för att få en bättre framtid, håll fast vid det. Lycka till, det låter som du är en stark tjej, och detta klarar du:-)

Du kommer att bli starkare av att låta bli alkoholen. Det är jag helt övertygad om. Din självkänsla och styrka kommer att växa så du orkar att ta dig ur en dålig relation. Styrke kramar.

Nu är jag tillbaka här igen. Det har blivit för mycket vin i januari och nu har jag bestämt mig för att det får vara nog. Jag har gått upp i vikt och känner mig sliten och trött. Det räcker nu! Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Det blev inget vin till lördag middagen i dag och på den vägen ska jag fortsätta. Hur har jag hamnat i det här pimplandet? Den största faran för mig är maken. Han köper hem och häller upp åt mig. Jag har pratat med honom om att jag inte vill dricka så mycket och helst inte alls. Det hjälper inte så mycket, för han vill ha sällskap att dricka. Då kan man tycka att det är väl bara att säga nej tack. Men så enkelt är det inte. Jag måste bli stark och ta hand om mig själv. Det är faktiskt min skyldighet mot mina barn. De är visserligen utflugna, vuxna och har inte en aning om att mamma dricker för mycket. Vi har en god relation och den vill jag inte riskera.

I en destruktiv relation sedan många år, flera gånger har jag försökt ta mej ur denna relation och när jag inte lyckats har självkänslan åkt ner ett pinne hål och jag har ökat alkohol konsumtionen och därmed fått höra att jag aldrig kommer fixa att vara själv för då kommer jag dricka mer och detta har jag trott på. Nu har jag bestämt att bli nykter, 4:e dagen och hoppas detta ska göra mej starkare och stabilare att skapa mitt nya liv.

Jag har druckit i flera år och har inte förrän nu insett att jag måste göra något. Du har alla chanser att lyckas denna gången, en dag i taget och försöka hålla ut när suget slår till, inte lätt men du kommer fixa detta! Du e stark och har insett att du måste förändra. Kram du fixar detta

Jag har också tagit till vinet för att orka och ta paus, tyvärr växte behovet och känslan efter mer och mer. Förstår att det är tungt, kanske det går att få avlastning från kommunen eller vi a arbetet. Ta hand om dej

som att du blivit grundlurad.
Ta så stort steg tillbaka som du klarar och försök se situationen utifrån så gott du kan.

Det kan vara jättesvårt och framför allt vill man så gärna förstå och förlåta speciellt med en bakgrund du har.
Du kan ha stor hjälp av detta forum genom att titta runt och läsa.Ta till dig det som passar dig och fortsätt skriva av dig dina funderingar.Det kan vara bra om du kopierar in ovanstående text och skapar en egen ny tråd.Då blir det lättare att följa dig och ge kommentarer och svar.
Och sist men inte minst,välkommen hit!

Jag valde namnet Olga då det påminner om Vodka.... Är inte ryskt och gillar inte heller starksprit. Jag är en sådan " vin-tant ".. Har alkoholismen i släkten och insett att det sitter väl också i mina gener.. Shit... Jag vill gärna sluta " koppla av " med vinet, då jag fattar att det inte fungera..
Jag lever ensam med två barn,har ett jobb och bra boende... Flera misslyckade relationer bakom mig...

Mitt liv är kämpig: Har ensam vårdnad och släkten bor i ett annat land, tunt social nätverk.. Barnen är små och jag har långa dagar... Jag hämta,lämna,fixa mat... allt själv.. Året runt...
På kvällarna dricka jag rödvin och det känns som det bästa på hela dagen...

Jag känner att jag befinner mig på väldigt tunt is... :-(