Senaste kommentarerna i forumet

...i dag, efter över 6 månader. Hade det besvärligt på jobbet, stressad av för många öppna trådar och kom inte igång någonstans. Vid lunch hade jag bara gjort oviktiga saker och kände mig verkligt nere... och tanken seglade till att dricka. Hursom, så lyckades jag komma igång och få in några riktigt effektiva timmar på eftermiddagen. Sedan när jag promenerade hemåt så bara njöt jag av hur lätta stegen kändes och hur säker foten var på den ishala vägen. Ingen rädsla för att falla. Väldigt annorlunda än förra vintern, då det kändes både tungt och osäkert att röra sig i vinterhalkan.

Tanken är inte farlig. Så länge vi inte agerar på den, så försvinner den nog och ersätts med andra och bättre tankar.

Så det finns de som också känner att man har så stark önskan att behålla sin relation att man tar i halmstrån. Jag med, usch vilken känsla. Ullabulla, det finns ju inget enkelt sätt för någon av oss. Många av oss har dock falska förhoppningar, jag, absolut också. Du har kommit några steg längre, eftersom du letar efter nya sätt att kunna fortsätta hitta dig själv och vara stark. Råd? Hitta lite 'fan anamma' och stå på dig. Visst, det är inget annat än synd om karln. Alkoholen är ett gift och få inser och tar sig ur dess klor. Han rår inte för det. MEN, har han inte fan anamma i sig och verkligen slåss för att göra sig tillräckligt fri att han kan leva med giftet, då dras du bara tillbaka och blir mer förgiftad själv. Så hitta fler bitar av ditt nya jag, fler bitar som har betydelse och som gör att du peppas och mår bättre. Vi som får 'second hand' förgiftningen borde också få sånna där mynt/plastbrickor för varje dag vi inte ger upp eller halkar tillbaka till våra gamla beteenden. Tänker jag ska ta till någonting konkret, kanske en tändsticka varje dag så jag kan få ihop min egen lilla hög av påminnelser. Eller som när jag var liten, hitta en enda orsak varje dag som gör livet värt att leva. Inte choklad, då blir man bara fetare. :) Soooo, hang in there...

Jag och min sambo har varit tsm i 12år och i alla dessa år har han haft problem med alkohol. Vi har fått tre barn tsm och jag har försökt att lämna honom flera gånger men varit dum att tro på hoppet att han ska förändras och har då tagit tillbaka honom igen. Nu senast i somras lämnade jag honom och han flyttade, jag var beredd att gå vidare med mitt liv med barnen, men ca för 2 månader sedan frågade han om vi skulle prova igen, han lovade då att han skulle förändras men nej han drack flera gånger förra veckan och idag fick jag nog han drack i smyg här hemma med barnen, jag kastade ut honom med huvudet före och tog min nyckel.Nu behöver jag kraft och hjälp att gå vidare och stå emot en gång för alla

Många klarar det själv, för andra går det bättre med hjälp. Men jag är övertygad om att det är möjligt för alla. Det viktigaste är att bestämma sig. Inga om, inga men, inga kanske, utan "nu fasiken" (eller hur du vill uttrycka det). Sen är det bara att hälla ut spriten och inte skaffa nytt.

Hjälp får du förresten redan här, så om du fortsätter att läsa och skriva, så behöver du inte vara ensam. Jag kunde svara ja på de flesta av dina pukter, för ett drygt halvt år sedan. Jag gjorde också som Arne och bestämde mig för 5 månader, men i praktiken har jag varit nykter över ett halvt år nu. Det här betyder inte att 5 månader behöver vara bäst för dig, men att bara ta ett kort uppehåll råder jag emot.

vi ska ha gäster och mannen kom just hem med klirrande påsar. Detta blir min första riktiga prövning sedan jag bestämde mig för att vara nykter. Tidigare har det varit lätt, har träffat barn och barnbarn och då är det ju ok att vara nykter.
Men nu är det fest! Undrar om de kommer att tjata på mig. Ta ett glas...ett glas skadar ingen o.s.v....
suck... ska väl gå bra//mod60

jag känner så väl igen mig i det du skriver. Ångesten är hemsk och skam/skuldkänslorna vidriga dagen efter. Hela tiden egentligen.

Så bra att du hittat hit och börjat inse att du dricker för mycket. Jag har varit nykter i 39 dagar och jag är så glad för varje dag. Det bästa jag gjort var att logga in här och läsa och låta mig inspireras av allas historier. Jag är också ganska kontrollerad och det är väl bra att du ser det men alkoholen är ju ingen lösning på sikt. Det finns många andra bra sätt att slappna av på, träna t.ex.
Ta en nykter dag i tag, eller en timme en minut om det behövs. Du kommer att må så mycket bättre snabbt. Ditt självförtroende växer och din glädje. Kämpa på, vi är många som delar tankarna här och får kraft att stå emot a-jävulen. För jag ser det just nu som en j...la kamp som jag ska vinna :)
//mod60

vad härligt att fira två år. Så stark du är..
Jag är nykter sedan 39 dagar!!!!! Kämpar på efter år av smygsupande och festande.
Hur känns det idag? Tänker du mycket på a??? Känner du sug??? Har det varit svårt??? oj ursäkta men jag tänker på det vidare nyktra livet en del. Svara om du känner för det annars önskar jag fortsatt lycka till....//mod60

Jag har också man, vuxna barn och en tonårsson. Ett litet barnbarn med. När jag träffade barnbarnet första gången var jag berusad och det minnet bär jag med mig som en tung sten. Försöker förlåta mig själv. Nu har jag bestämt mig för att vara nykter, dag 39 nu, och sätta mig och familjen främst. INTE alkoholen.
Till dig nystart15 så gör du rätt som skriver här och även ber om hjälp av din läkare. Hjälp finns att få men det som kommer att avgöra hur det går är din vilja och min för jag skriver ofta lika mycket till mig själv som till er andra. Det är vår vilja att vara nyktra som det hänger på.

Ta en dag i taget och drick vatten och olika sorters alkoholfri dricka så fort det suger. Läs ofta här och skriv så mycket du kan. Det hjälper för mig iallafall. Kämpa på och lycka till önskar mod60

till Johanna
Jag tror att när din dotter med familj ser att du menar allvar och är nykter varje gång ni ses eller har kontakt så kommer de att förlåta dig. De vill inte ha det så här heller tror jag men det hänger på dig så klart. Kämpa på och lycka till. Det ordnar sig ska du se :) Det blir bättre med tiden.....

väldigt fort det håller jag med om och det är väl därför vi så ofta trillar dit igen. Minnet spelar oss ett spratt och vi tror att vi kan dricka som alla andra. Men det kan vi ju inte....

Jag läste att det verkligen gäller att bestämma sig för att lyckas. Det går inte att tveka menade han som jobbat med alkoholister i 35 är. Viljan är allt. Lättare sagt än gjort men om man hela tiden tänker på de enorma fördelar ett nyktert liv, i jämförelse med hur det var innan i alkoholångest varje dag, så är ju beslutet lätt eller hur?

Jag mår så bra när jag är nykter och kan se mig själv i spegeln på morgonen utan att skämmas. Utan huvudvärk och ångest. Blev ingen bra människa....irriterad och stingslig, full som "nykter" .

Min man vet mer nu hur jag har haft det och han stöttar mig väldigt bra. Det funkar för mig att han tar ett glas, just nu iallafall. Men stingo, som skriver väldigt bra om alkohol, har en poäng. Fråga din man om ni kan avstå tillsammans just nu. Min man har dragit ner betydligt på sitt drickande under mina nyktra dagar och det är ju jättebra.

Jag tror att detta forumet är kanonbra och att annan hjälp som ev.antabus eller liknande för att vara på den säkra sidan. (Jag har ätit antabus tidigare och det fungerade bra).
Tror att det hjälper att läsa och skriva här för att minnas hur vi mår. Läsa om hur andra har det och minnas genom dem (sorgligt men så är det ju) och så är det bra att skriva här lite regelbundet som en dagbok.

Vi får stötta varandra och kämpa på tillsammans. Det är, för mig, väldigt märkligt att dela så mycket privat med människor jag inte känner men det känns väldigt bra. Vi tar en dag i taget och påminner oss hela tiden om hur bra vi faktiskt mår!!! t Även när det är skit så är det ju bättre än innan eller hur.

Jag är så glad att jag orkar laga mat och fixa när jag kommer hem. Tonårsonen kramade mig igår när pannkakorna var klara. Det var längesedan hans mamma gjort pannkakor en vardagskväll. Det är sådana minnen vi ska etsa fast och bära med oss när vi vacklar.
kram mod60

http://www.aa.se/om-aa/
http://www.namndemansgarden.se/
http://www.aleforsstiftelsen.se/
http://www.renkronan.se/
http://www.valbo.nu/

Och för din egen del : http://www.al-anon.se/

Egentligen har jag inte samma behov att räkna nu gång nr 2.
Funderar mer på alla gånger jag gjort bort mig och just nu räcker det från att hålla upp.
Tänker samtidigt att ett glas vin vore ju gott.
Precis som det bara skulle bli ett glas.
Tycker om att läsa det andra skrivit.
Känns trist att behöva berätta för alkoholterapeuten imorgon att det är inte dag 36, det är dag 6.

Ja nu har det gått nästan en månad sedan den sista "dryckesperioden". Rätt samlad igen - och har varit ute och ätit några middagar med både kollegor och vänner. Ett par gånger har jag valt bort alkoholen, och ett par gånger har jag druckit 2-3 glas vin. Har gått bra - skönt att "suget" inte finns där - utan att jag är nöjd med ett par glas vin. Skall ju inte förneka att känslan är skön efter ett par glas vin, men om man inte snabbdricker så kan man ju hålla sig till den känslan ett tag - och sedan låta den klinga av i lugn och ro, utan att jag måste "kröka vidare". Mina fällor verkar vara när jag har för många lediga dagar och jag dricker hemma, och kommer över en "gräns" där jag blir bakfull dagen efter och försöker bota det med en återställare, och så vidare......... så dumt.

Känns dock som att det inte kommer att hända på ett tag - men det vet man ju aldrig. Gäller att vara på sin vakt - och försöka känna igen vilka situationer som skulle kunna bli "farliga" perioder. Kanske inte det lättaste. Antar att det är det vi alla här på något sätt sysslar med - i olika grad och med olika resultat.

Kämpa på alla! Läs och skriv - det kan inte vara fel.

Hej Minna,

Välkommen hit! :) Det finns betydligt bättre sällskap än "flaskan", det vill jag lova. Vad tycker du om att göra? Vad mår du bra av? Finns det något du kan göra där du träffar nya människor?

Elin,

Du är inte patetisk och en sorgsen människa, du mår dåligt av ditt alkoholintag. Kan du sätta fingret på varför du dricker (I smyg)? Är detta något som du kan prata med din man om? Lägga korten på bordet. Att dricka mkt en längre tid gör att man lever på "kemiska känslor", försök klura ut hur du skall hitta dina riktiga känslor igen.

Hejja er båda!!

8 av dina punkter kan jag skriva under på för egen del. Saknas depressionen och försvaret av konsumtionen.

Är själv fast inställd på att inte dricka förrän tidigast i juni månad. Väljer 5 månaders uppehåll, istället för målet aldrig mer. Aldrig känns för definitivt för mig och då är jag ganska säker på att jag förlorar kampen. Med 5 månaders uppehåll räknar jag med att komma över den period där alkoholens bortavaro fyller en stor del av dagen i form av tankar och idéer om hur jag redan nu kan ha en förnuftig relation till alkohol (vilket jag inte kan). Tog 3 månader med cigaretterna för ett antal år sedan.

Vad som händer efter de 5 månader, det får jag se då.

Usch, hade en konflikt på jobbet som gjorde mej stressad, hmm konstigt att tanken skulle gå direkt till flykt och viljan att hoppa i bilen och dricka...varför? Sabla skör tråd man vinglar på i detta! Hur gör andra som inte skapat den här rutinen?

Dag 35 (minus ett litet snedsteg). Vaknade som i ett töcken. Hjärnan känns mosig och seg. Har allt sedan jag la av med alkoholen vid nyår använt dagliga nivåer på hur jag känner mig. På en 10-gradig skala så befinner jag mig idag på Defcon 4. Jämför man det med dagarna innan nyår där jag pendlade mellan 6 - 8, så mår jag betydligt mycket bättre. Ingen tvekan om det.

Gäller att man tänker på det i situationer där det kan vara lockande med en öl eller ett glas vin. Vill jag fortsätta att må bättre än tidigare eller vill jag tillbaka och må sämre?

Svaret är enkelt, men inte alltid så lätt att leva efter.

Ingen kan hjälpa någon alkoholist att sluta dricka! Det måste komma inifrån dem själva.
Tala om för din mamma att du älskar henne men att du inte vill umgås/gå på fest osv om hon ska dricka för du mår så dåligt av det. Stå fast vid det! Det är dina känslor och det är du som känner rätt.
Gå på Al-anon möte med din pappa så behöver ni inte känna er ensamma, allt som sägs på mötet stannar där det kan du vara trygg med.
Kanske vill din mamma också gå på möte då (AA) kanske inte, men det du och din pappa kan göra är att ta hand om er själva.

Kramar,

Grattis till dina 38 dagar! :)
Jag försöker se mig själv om 38 dagar.. jag har aldrig varit nykter så länge. Någonsin. Är det vanligt..? Det låter inte vanligt. "Normaldrickare" kanske inte ens funderar på det sättet. Förlåt att jag svamlar har bara så mycket tankar i huvudet. Tack för stöd! :)

Har jag pratat med honom. Usch. Vad jobbigt. Men nu känns det bra. :) jag har bara en fundering.. hur är det möjligt att man bara på tre dagar har totalt förträngt vad som hände i helgen? Jag måste fysiskt påminna mig själv varje dag hur illa det blir när jag dricker.. känns mycket underligt. Jag som borde vara smärtsamt medveten liksom glömmer av hur illa det är.. Tack för fina ord. Det värmer! :)

Har du någon samtalskontakt? Det kan hjälpa att ha någon utomstående att prata med. Jag går på familjerådgivning själv( min fd sambo ville inte följa med) går även ibland på anhörigstöd som kommunen har. Det har hjällpt mig mycket att förstå mina egna tankar o känslor , att jag inte är konstig. Jag hade precis som du ganska lätt att behärska mig , jag stängde av mina känslor fast jag var jätteledsen inombords o ville egentligen nara gråta fast jag kunde inte. Men mot slutet när vi bodde ihop började det att släppa o jag kunde gråta o det kändes skönt. Jag tror att det är bra att du kan gråta för det är inte bra att hålla allt inom sig. Kramar<3

Skönt att höra att det är någon som förstår mina känslor. Det är ett märkligt känslostorm här hemma. Idag har jag inte träffat min man och sådana dagar brukar jag må rätt ok, men idag har jag varit ledsen. Nära till tårar. Känner mig så islut på eneri. När min svärmor ringde idag började jag storgråta när hon frågade hur det var. Brukar behärskar mig inför henne, men det gick bara inte. Tack för att du skriver.
Kram

Att förändra dig genom att du skriver här och rannsakar dig själ på ett bra sätt. Det är inte ok att låte ens dåliga ölsinne gå ut över andra bra du ser det. Har hänt alla men du måste sätta stopp nu innan din sambo gör det eller hur. Kämpa på och skit i alkoholen. Gå till vårdcentralen o få hjälp.
Lycka till o ta en dag en timma i taget/mod60

Mot nykterheten är bra. Man ska bara inte ge upp utan komma tillbaka igen. Nya tag!!!
Du kan jag kan bara vi är starka i vår tro på att det är rätt.
Jag behöver övertyga mig själv och det har gått bra men än är jag inte säker. 38 dagar! Det sitter i huvudet. Tänk så skönt det är att vakna på morgonen o köra till jobb. Utan ångest och skam!! Heja dig och alla som kämpat! // mod
Ursäkta om jag låter flummig är väldigt trött

Sjöstjärman vatje nykter dag är en glädje. Jag är inne på min 38:o de och det får bra. Min
Man dricker till helgen men då köper jag massvis med sockerfri läsk eller bubbel. De har ett gott a-fritt på ICA.
Kämpa på o lycka till. Man måste vara stark i sin tro på att det är bäst för mig eller hur.
Lycka till//mod60

Håll fast vid den känslan. Du kommer att ha mycket nytta av den. För mig tog det månader att nå en liknande känsla, om jag tolkar rätt.

Vad om du skulle prata med din man och komma överens om att hålla hemmet helt och hållet alkoholfritt en tid framöver? Hälla ut, eller föra bort det ni har i skåpen och inte köpa nytt? Efter vad du skrev annanstans borde han inse nyttan av det och han kan gå ut och dricka om han måste. Det är betydligt lättare att inte dricka (klara veckoslutet och så) om du inte har alkohol på en armslängds avstånd.