Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du inser att han fiskar och vet hur han får dig på kroken.
Så spärra hans nummer, visa inte att du reagerar och släpp honom.
Sök hjälp i de anhörigstödet som finns, för du är fortfarande medberoende
Kram och hoppas du hittar din ro

Bra att du förbereder dig, lättare att slåss med spöket när man är beredd på strid.
Så njut av en måndag med klart huvud och kaka låter toppen
Kram och styrka/L

Tänk min kropp och knopp njuter, det är fortfarande en sådan skön känsla. Slippa vakna med hjärtklappning och ångest, de hemska mardrömmarna har försvunnit.
Helgen var som vanligt, känns faktiskt som jag lever själv och utan förväntningar på honom finner jag ett lugn.
Sisyfos jag verkar just nu klara det bra att han dricker,men vet att det är skört om jag hamnar i stress så hade jag fått välja så hade här varit rent.
Men känner att jag inte kan göra hans val utan får just nu försöka mig själv i detta.
I längden kommer inte detta att funka men just nu har jag fullt upp med att bygga mig själv, lära mig hantera livet och känslor.
Så väljer idag att vara nykter, kram och styrka till alla hjältar

Nu möter jag arbetsveckans första dag utan baktungt huvud, känns som en bra start.
Måndagkvällar har alltid varit utmanande för mig, varför är svårt att säga, det har bara varit så - en kväll av rastlöshet o sökande efter tröst att stilla sinnet, Så ikväll är jag inställd på en svacka - även om man inte ska ta ut oro i förväg. Men här finns nu ingen a tillgänglig och några nya garderobsflaskor ska INTE införskaffas!
Tänker att jag behöver sysselsätta mig med något, kanske ska jag baka något och göra familjen glad - på så sätt blir ju också jag glad.
Nu ska jag starta dag 3.

Jo det känns fruktansvärt jobbigt med minnesluckor när jag inte kommer ihåg hur jag kom hem ens ?
Jag är så rädd att jag ska få någon prick på mig eller något nu.
Jag känner att jag klarar mig bättre utan alkohol,jag kan ta ett glas vin utan att fortsätta hälla i mig men jag tänker att det är bättre att bara inte dricka alls.
Hur ofta dricker du alkohol?

Hur går det?????

Tänker på dig.
Kram

Hej!
Det är otroligt påfrestande att höra sådanna pikar hela tiden. Det vet jag.
Själv kan jag inte sova för efter jobbet idag går första flyttlasset! Så skönt! Men skräckslagen. Har nu satt mig själv i kreditskuld för att barnen ska få lite möbler till sina rum bla. Just nu bryr jag mig inte riktigt då det är ett litet pris att betala. Men samtidigt skrämmer det skiten ur mig.

Vi är många som läser vad du skriver och tänker på dig. Fortsätt skriv. Många styrkekramar!!!

Jag har tänkt så mycket på det där på sistone, att vart man sig än vänder så står det nån glad typ med en drink i handen. En stadig god whisky, en kall läskande öl, ett fint årgångsvin eller en kryddig shot. Bara massa positiva adjektiv. Alkoholromantiken är så indoktrinerad i samhället att man inte kan göra nånting utan att komma i kontakt med den "falska bilden" av att alkohol är likställt med lycka och avkoppling. Om inte en förutsättning så åtminstone ett väldigt bra verktyg i sociala sammanhang.

Det har ju alltid känts så tryggt att den alltid funnits där. I var och varannan film ser man scener där man ser en man komma hem till sitt flotta hem och hälla upp 2 dl whisky och toppa med en liten isbit det första han gör när han kliver innanför dörren. Det är ju en regel snarare än ett undantag att han inte ens fått av sig rocken innan han avnjuter första klunken. Rutinen framställs nästan som helig och som en naturlig del av en "vinnares" liv. Det ser ju så fridfullt och medvetet ut, snygg är han dessutom den lyckosten. Det har jag också gjort några gånger när jag känt att jag förtjänat det, precis som att jag också hade hockeyfrilla när det va modernt för ett antal år sen. Till slut kan man inte stå emot hjärntvätten. Det blir en sanning.

Men jag har också i mina mörkaste stunder har även jag skyndat mig hem för att det fanns några sunkiga stark och väntade på att låta mig tröstas i min ensamhet. Känt ilskan och besvikelsen att jag glömt lägga dom på kylning, vilket ledde till att jag tvungen att hålla för näsan när jag svepte den första ljummen i väntan på att äntligen få avnjuta en kall rackare. Först då kände jag mig lite skyldig, först då. När jag sjönk till den punkten där jag inte längre kunde lura mig själv om att jag dricker för att det är gott och ger mig njutning.

Min poäng är ju att den hjärntvätten som pågår där ute är skrämmande. Inte ens sådana tillfällen jag nämnde ovan fick mig att inse något sorts allvar i situationen. Jag kände mig "lite skyldig". Inte mer än så. Snart va ölen kalla och då var ordningen återställd, glömt och förlåtet. Lite knäböj på det på måndagen och så hade min hjärna snart förnekat och förvrängt mitt beteende såpass att det lika gärna kunde gått till som i filmen. Skitsamma förresten , vem bryr sig, snart är det lördag igen. Min hjärna var redan kidnappad.

Det får mig att 1. Förlåta mig själv för att jag hamnat där jag är idag, det är faktiskt inte mitt fel. och 2. Vi som hamnat här har ett utmanande liv framför oss med mycket prövningar. Frågan är om det skulle vara en utmaning alls om det inte var för det där (ursäkta språket) "djävla romantiserandet överallt".

Visst funderar vi allt Leverjag. Kan bara prata för mig själv men ibland alldeles för mycket:). Tror vi är inne på samma spår här också. Sömnen maten, träningen och "vända tankar". Vara alert när tankarna kommer och försöka vända dom och redan där kriga mot destruktiviteten som dessa tankar annars leder till.
Mer kan vi inte göra. Det är nåt lite läskigt i det också. En rädsla för att det inte ska bli bättre trots att man ger sitt allt. Därför blev jag oerhört glad att jag fått lite tillbaka. Det ger mig energi att fortsätta. Jag märker att du har kommit långt i din process och lagt en bra grund för framtiden. En inspiration är du och jag hoppas och tror att det kommer gå åt rätt håll för oss båda!.

Kram

Hur mycket skuld ska jag behöva känna för att jag lämnade min alkoholiserade man?!!!
Jag vet att jag tagit rätt beslut för mig att jag lämnade min drickande man, trots att han inte visste då hur han skulle överleva. Överlevt har han gjort och han träffade också en ny kvinna ganska fort, men det är över igen, tyvärr. Det var lugnare för mig då han hade henne.
Nu är han så elak och ger mig skuldkänslor hela tiden. Ska man aldrig bli fri och få leva ett normalt liv!!!
Han har dålig kontakt med sina barn. Jag umgås ´med barnen precis så som jag alltid gjort, även innan skilsmässan. Jag har alltid stått nära barnen och tillbringat mycket tid med dem när de växt upp och det är alltid jag som sett till att de kommit hem på besök sedan de flyttat hemifrån. Jag har ringt och bjudit dem på mat, jag har ringt och frågat om de vill gå en promenad osv. Det är alltid mig barnen har ringt om de vill ha hjälp med något eller någon som följer med affären om de vill ha smakråd. Jag och barnen har alltid pratat mycket och vi har verkligen en bra kontakt. Min man har ju träffat barnen då jag bjudit hem dem och varit nöjd med det. Nu när vi är skilda så är ju det mig barnen ringer om det är något och jag bjuder hem dem precis som vanligt.
Min man fattar inte att det är han som måste skapa en egen ny relation till barnen nu. Att han måste kanske ringa och bjuda hem dem, vilket han aldrig har behövt innan. Han kan inte se hur det ligger till, istället skickar han en massa elaka sms till både mig och barnen. Han inleder nästan alltid ett sms med att ge oss dåligt samvete. Till barnen skriver han t.ex. Eftersom jag aldrig får veta vad som händer...., Det är konstigt att du aldrig kan höra av dig.... osv osv. Barnen mår ju bara dåligt av detta och får skuldkänslor och relationen till deras far blir bara sämre. Sedan är han ju väldigt opålitlig då de träffas också, ibland är han påverkad av något, tabletter eller alkohol och ibland helt normal.
Till mig skriver han elaka sms och säger att det är jag som sett till att barnen inte vill träffa honom. Han inleder t.ex ett sms med orden; tack så jävla mycket för att du sett till att barnen inte vill veta av mig.
Jag har försökt förklara så många gånger att få honom att förstå att det är han som måste bjuda in barnen och att de då säkert kommer. Men han gör inte det ändå. Bara är spydig mot dem och ger dem skuldkänslor för att de aldrig hör av sig.
Fast jag vet att detta inte är mitt fel och inte heller mitt ansvar att ställa allt tillrätta, så skapar alla dessa elaka ord från min man enorma skuldkänslor hos mig. Vad ska jag ta mig till med honom?
Det har nu blivit en ond cirkel allt det här, han skäller på barnen för att de aldrig hör av sig och det gör ju bara relationen dem emellan ännu sämre och ännu mindre vill de hälsa på honom.
Inte en enda gång har han sagt att han förstår att han har någon skuld i någonting runt skilsmässan. Det är bara alla andra. Att druckit och därigenom förstört relationer till andra och då speciellt sin familj, det finns inte på kartan för honom. Alkoholen och att få dricka går ju alltid i första hand.
Jag känner mig så ledsen att jag aldrig kan få ro. Varje gång det plingar till i mobilen knyter det sig i magen på mig.
Hur ska jag kunna bli fri!!!!!

Det har känts bra länge och väl med nykterheten.Jag är oftast stolt och glad när jag tänker på det:) Sambon har tyvärr druckit när jag hade jour vilket jag inte gjorde "stor affär" av. Tänker att allt har sin tid. Osv. Men nu har han druckit idag igen, blir så J-A trött!! Vill ju inte att barnen ska bli inblandade. Hursom så sa jag nyss till familjen att jag inte åker med på en skidresa vi planerat för jag orkar inte med alkohol och vill inte riskera min egen nykterhet( jag sa det inte riktigt så fint och kontrollerat) Men budskapet gick nog fram. Jag sa också att jag kan åka till annat ställe med bara barnen på skidsemester om sambon inte kan hålla sig nykter. Sonen sa att jag skulle tagga ner. Och jag förstår honom men vill ändå markera att jag är trött på alkoholen. Vi får se hur det blir, men när han dricker känner jag bara för att flytta i sär. För egen del var hemligheten med total nykterhet det lättaste. Jag är glad att jag har lyckats med det, samtidigt som jag fortfarande är rädd om min nykterhet. Det är den finaste och bästa gåvan jag kan ge mig själv. Och i förlängningen till min familj. Vi får se hur det utvecklas men jag riskerar inte nykterheten för något!! Det är inte förhandlingsbart. Ska snart lägga mig och sova gott hoppas jag. Men alltid kymigt att lägga sig när helgen inte blev så fin (A-fri) som jag tänkt mig. Kram på er<3

Se även till att blodsockret inte får falla för djupt. Ät bra och regelbundet, och låt det inte gå för många timmar emellan målen. Det är som med socker. Kroppen skriker efter nåt som snabbt kan höja nivån. Och alkohol är ett snabbt, mycket snabbt kolhydrat. B-vitamin är även en bra komplettering.
Det löser inte alla problem, men ger garanterat lite hjälp på vägen.

Åh så skönt! Du måste må fantastiskt! Jag ska ta intryck och följa dig!
Ha en riktigt skön natt!

Låter som min helg, fast 2 bib och någon whisky på mannen sover, tittar på tv och dricker en riktigt kul typ.
Men du och jag har iallafall haft en bra helg och fått lite vårkänningar.
Kram och nu klipper vi en vecka till

Ännu en helg har passerat och inte en droppe alkohol längst min strupe. Nått kort sug men de har kunnat övervinnas. En sambo som druckit ca 5 flaskor sedan fredags. Somnat vid 20 varje kväll mn det har knappt stört mig. Tvärtom sporrat mig från att avstå.
Har tagit tillvara på den soliga helgen. Varit utomhus i flera timmar per dag. Promenerat, umgåtts och fixat. Mått bra!!! Underbar känsla och jag är glad att även imoegon vakna nykter och åka till jobbet utan baksmälla, skakningar och ångest över att kanske lukta gammal fylla.....och att slippa pluffset i ansiktet inte minst.
Ny vecka väntar. Även den nykter. Det är min målsättning iallafall.

Sluta köp whisky, Andreas. Eller du kanske har hittat din taktik. En veckoranson som inte får överskridas. En privat motbok. För på sätt och vis verkar det ju fungera för dig. Fast just det där när man inte vet vad man har sagt och gjort är ju inte roligt. bra att du tog hand om hunden i alla fall.

Oj så obehagligt för både dig och maken.
Att du börjat ifrågasätta och problematisera ang alkoholen är nog ett bra första steg. Minnesluckor är fruktansvärt obehagligt eller hur?
Jag är också förälskad i berusningen men det är en farlig kärlek för oss som saknar spärren, själv har jag nu tvingats inse att det inte går. Mitt sug är den där längtan efter själva berusningen.
Jag klev in som medlem här igår, ska vi följas åt? Jag tycker redan att det hjälper att både dela och ta del av allas berättelser här.
Så nu: En dag i taget, en vit dag i taget!

Det hjälper att veta att man inte är ensam. Kram.

Önskar dig en god natt med återhämtande sömn.
Imorgon önskar jag dig en ny vit dag! Styrka!

Hej
Skickar lite styrke kramar till dig ?. Ta inte emot skit du är såå bra som du är !!

och det är som du säger LenaNyman, stort att komma till insikt..känner sorg över att jag blivit alkoholist och att det är på riktigt, inte bara ett ord.. inget som jag bara kan vifta bort med tankar som 'äh, det går över'. Eller tro att nästa gång funkar det nog att dricka måttligt. Jag har provat så många gånger med olika regler som; aldrig dricka ensam, drick max 2 glas och sedan vatten, drick bara dyrt vin för att njuta av det, drick varannan helg osv osv..det funkar ett tag men så slår det till, det omåttliga begäret, då skiter jag fullständigt i alla regler och dricker tills jag stupar.
Förstår att det här har jag ingen kontroll över. Det får vara bra nu. På riktigt.

Vet du, jag tycker att det låter sunt det du skriver. Att du tar hänsyn till dig själv och tar stöd av andra. Att du accepterar att du inte orkar skriva hos andra på forumet nu. Och att du blir ledsen när du ser hur du har behandlat dig själv. Det låter sunt i mina öron för det visar att du värdesätter dig själv och dina behov. Kanske är vägen tillbaks inte så lång som du tror, kanske ska du inte tillbaka utan ska ta en ny spännande väg.
Kände lite som du en önskan att nån kunde ta hand om mig ett tag. Bära mig, skydda mig, krama mig. Det kom givetvis ingen riddare, livet är ju ingen saga. Men jag fanns där för att börja ta hand om mig själv. Sakta men säkert kan man göra just det. Pussla ihop sig igen. Utan den där jäkla alkoholen som bidrar så starkt till att bryta ner och röra till.

Heej igen, jag har ingen att prata med. Så jag vänder mig hit. Jag är så ledsen. Jag bara gråter, har väldigt ont i mitt bröst. Vet inte hur jag ska tänka el vara. Klarar inte av att bena ut saker i mitt huvud känner jag. Det är helt omöjligt. Jag är sjukpensionär sedan - 99. Jag har genomgått operationer som inte gått så bra. Jag förminskade mina bröst, fick infektion hade öppna sår i 8 månader. Året efter tog jag bort min Livmoder, fick även där infektioner öppet sår i 2 månader fick även ligga på sjukhuset dom månaderna. Sedan gick jag ner 54 kilo. Efter den viktnedgången så fick jag sjukdom på sjukdom. IBS, Njurstens samlare. Nu har jag haft huvudvärk i nästan 2 år ont i rygg och Nacke. Nu fick jag även för en tid sedan reda på att dom tror jag har fått Alzheimer. Går nu på utredning för det. Har även fått sedan 4 månader sedan urinrörs katarr. Den vill inte ge med sig. Så jag har fått 3 penecilinkurer under kort tid. Varpå i förrgår fick jag en allergichock. Så fick in på sjukhus igen. Det tog bara 7 minuter hos läkaren. Jag fick ännu mera mediciner. Det kliar och kliar. Sover inte på nätterna för att det kliar. Därför vaknar jag sent. Jag får då ångest panik och blir väldigt stressad. För även om min särbo vaknar tidigt, så går inte han ut med hunden. Det är mitt jobb säger han. Han har sista tiden gett mig mer och mer pikar om att jag har blivit tjock. När vi åker ut med bilen så om det kommer en kraftig person och dpringer el går ja bara han ser en kraftig person så däger han antingen -ja spring du, det behöver du. Eller så brukar han säga att personen är så fet att hon har ingen tv hemma. Han visar så tydligt att kraftiga är äckliga och fula. Han tycker kvinnan är ful när hon är gravid. Han gillar inte barn. Ska tilläggas att han har 3 barn som inte vill veta av han. Tilläggas även att han också är för mycket rund. Idag bröt jag bara ihop med tårar. Känner mig orkeslös. Tankelös. Han frågade givetsvis vad det var. Jag sa att det är för många saker jag klarar inte av att bena ut. Men jag sa att jag tycker inte att jag duger för dig, något alls. Han sa också att han tycker det är påfrestande att jag är så mycket sjuk, varför kan du inte sluta känna efter sa han. Han sa även att skulle han känna efter så skulle inte han kunna gå alls, bara för att han har ont överallt. Men då sa jag att vadå, jag behöver inte känna efter för jag har sådana smärtor varje dag. Någon gång om dagen. Han sa att det ör därför han åker iväg och gör saker för sig själv hela tiden för han vet att jag inte kan. Säger han. Också att han inte kan sitta här hemma hela tiden med mig. Det säger jag ingenting om. Men det känns så nedlåtande. Jag är för sjuk, jag är för tjock, jag kan inget göra, och att vi levt som vänber i mer än 3 år. Detta säger han till mig.. Att han började dricka för 3 årsedan, och varit ett riktigt äckel emot mig. Det har ju inte varit något liv alls. Nu när han varit nyckter sedan 13 dec. Nu ska jag bara acceptera det. Tycka att alkt är bra. Vara glad, inte vara sjuk, inte vara tjock. Åka med han till klubben han är med i nu. Vara glad och tycka att allt där är djävligt bra. Han har även fått sin gamla Mamma att ta ett lån för han på 170.000 för att han ska skulle köpa sig en Harley Davidsson. För det har alla på klubben. Han har skulder hos kronofogden och utanför kronofogden på över 1 Milijon sammanlagt. Men betalar inte en krona dit el till någon. Jag är ju sådan att jag vill göra rätt för mig. Som ni vet så har vi gemensamna skulder. Jag har nu fått bort så mycket som 100.000 själv och tillsammans med pengar ifrån hans lön, sedan ett par år. Men har fortfarande kvar 70.000. Så gör han så här. Det känns för djävligt. Jag är såå sårad och ledsen, för det ska bara göras saker som han tycker om och vill göra. Han ska hela tiden ha kul. Jag känner att jag ska gå i skiten, medan han bara glider runt. Jag har vett om hjälp i 2 månader att bära ut julsaker till förrådet. Men icke. Idag fick jag hjälp. Men då hette det att han har ont i ryggen. Så skulke han hämta ett avgassystem i garaget. Då sa han att hjälper du mig nu då. Han var stegen ut. Klättrade upp drog ut det lite och skrek tar du emot nu. Jag tog avgassystemet och stängde garageporten och gick hem. Han bar stegen. Frågar mig om det var tungt. Nej sa jag. Det är lättare att böra det än en stor låda som är tung. Är det fel på mig? Men jag blir så irreterad och arg. Kan någon prata med mig lite. Detta är bara lite av allt jag skriver. Men jag måste få skriva av mig lite. Kram allla.

Livsdansen.se

Den här veckan har gått bra. Jag har endast druckit 6,5 glas alkohol. Jag har löptränat 3 gånger under veckan och implementerat vardagsmotion varje dag. Detta har gjort mig lugnare och gladare. Målet för mars är att dricka max 5 standardglas alkohol per vecka.

Dag 59 söndag,
behövde ett break både lö och sö em. Sov en timma. Blev så trött bara. Nästan säker på att det är en mental trötthet/abstinens. Oavsett vad det heter så fanns det inte förut. Jag var inte sugen på a. Bara trött. Lite förvirrad kanske. Stark sol ute också. Känns som jag blir trött för att alla sinnen är aktiva och kanske lite känsliga. Jag hoppas detta går över så jag är jämnt stabil hela dagarna. Glädjande är att jag orkar med alla detaljer. Kul. Och planerar. Har tex planerat vad jag ska fokusera på i mars månad. Månadens mål liksom. Ohh vad jag har saknat privat planering. Det behövdes ju inte förut. All ledig tid gick ju till att mysa med a. Så jag behövde ju bara hålla koll på alla måsten. Är så ivrig nu att göra saker att jag är för rastlös för att titta på tv&film. Vilket egentligen också är en flykt från verkliga livet. Känns så iaf. 3 timmar varje kväll må-fr plus lö&sö finns att planera till annat. Massa tid för att göra kul saker. Fick ett gott råd att inte frossa i andras drömmar utan att börja förverkliga sina egna. Det var från en som förverkligat och fortfarande förverkligar sina drömmar. Han går emot strömmen sas. Kanske ska man göra det. Titta på tv&streama är ju kanske att frossa i andras drömmar. Men hmm lagom är väl bäst. Läst på ah idag. Nya namn som kommer och ska börja sin kamp. Så kloka beslut. Alkoholen är livsbegränsande och dödar, tänker jag. Så att någon skrev om negativa energier. Tänkte jag skulle logga dem i veckan. Sen tänka om det är jag själv som är orsaken eller faktiskt någon annan. Eller något annat. Som jag kan välja bort. Eller ändra på mig själv. Vilka är de positiva energierna tro. Mer av det. Sen ordlekar för de som är mer avslappnade här. Kul. Ny vecka i siktet. Vårsolen är snart här hoppas jag. Sen sommar. Mys.