Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kommentarer, det värmer och ger en glöd att fortsätta! =) Trodde aldrig att jag skulle få så mkt stöd av den här sidan som den faktiskt ger mig, ett bra komplement till behandlingen.

Anders43: Tack för dina ord, tror dock att de flesta som har missbrukat tänker att de borde tagit tag i problemet tidigare. Det viktiga är vad vi gör idag och från och med det!
Cissi1: Kul att du tittar in på min sida!! =) Tror även att de är bra att du läser "båda sidor" så att du får en bättre förståelse för alltihopa. Du är stark och glöm alrdig ditt egenvärde.
Trollnäsa: Tack ska du ha och du är mer än välkommen att fortsätta läsa och skriva i min tråd såklart! :)

Johanna:
Vad kul att jag inspirerar dig, jag blir också inspirerad bara av att du tycker så! :) Gällande antabus så har jag tagit det tidigare och tog då en relativt svag dosering, på den mängden kände jag aldrig av om det var någon alkohol i maten tex såser men jag vet dock att det finns dem som har känt av det. Har du möjlighet att samråda med den som hjälpt dig att få dessa? Huvudregeln är dock att försöka undvika allt som har med alkohol att göra under den tiden man äter antabusen, gärna efteråt också..!! :) Ett tips om du skulle bli sugen på att dricka tex ett glas vin och blir lite irriterad på att du inte kan pga antabusen, försök tänka tillbaka varför du började med antabusen från första början?

Suget kommer att blekna bort, ge det bara tid. Att du känner dig seg och tråkig kan vara en effekt av abstinens, min gissning är att även detta kommer att komma tillbaka om du bara orkar kämpa på och undvika att ta "den lätta vägen". En bra medicin mot "seg tråkighet" är motion och frisk luft, för mig är det väldigt ångestdämpande och jag känner mig inte alls lika seg efteråt. Även mat och sömn tror jag är en nyckel för att orka stå ut kampen mot A. Sedan tycker jag att man kan få ha lite tråkigt ibland, eller hur? Är det ändå inte ganska skönt att bara vara seg & tråkig jämfört med full och bakis osv? Nu bygger vi ju på något långsiktigt ju! :)

Lycka till! =)

Tack för din kommentar Anders. Ja visst vet jag vad jag borde göra. Man måste igenom skiten. Den jävla ångesten..den är värst. Så man dövar den..gång på gång..

Det finns bara en som kan rädda mig nu och det är min fru. Hon har försökt allt..stått ut med allt..men även hon börjar tröttna..

Jag fixar det i alla fall inte själv..den saken är klar. Jag har sen senast jag skrev packat ihop det som finns kvar i barskåpet i en väskan som jag tänker be henne att gömma alternativt hälla ut när hon kommer hem... Vad hon gör spelar ingen roll..bara jag slipper skiten. Jag kan inte ha det hemma. Jag trodde det.. eller trodde o trodde.. jag ville väl kanske tro att det gick men det gjorde ju inte det..

Så nu sitter jag här och tittar på väskan. Och tänker..en till..bara en..herregud! Jag är sjuk!!

Jag hoppas att jag kan låta bli.

Ett råd till dig?? Jag trodde med som du att jag kunde dricka 2,3,4 glas. Jag trodde det så sent som innan jul.. Det funkade länge ganska bra..men nu? Glöm det. Om du inte vill hamna där jag är nu så sluta. Du kan inte dricka normalt. Tro mig.

Om det står en "sista" whisky framför mig nu? Ja gissa..

Otroligt...

/Mic

Nu har min dotter kommit till mig o det känns så skönt att ga henne här!! Det är tredje natten hon sover här o jag har inte frågat något hur hon vill ha det. Jag tror det är bäst att inte göra det utan hon får prata om det själv när hon känner för det. Kaeljo jag tror också som du skriver att det är bra att hitta på lite trevliga saker att göra med henne. Vi brukar också fika shoppa gå på bio o det verkar som att det lättar lite då för stunden iallafall . Flygcert jag känner också igen mig i så mycket som du skriver även om vi inte haft det lika. Just det att ibland mår man verkligen så dåligt att man faktiskt för en stund önskar att man fick dö men så blir det lite bättre o man kämpar vidare. Jag tänkar på dig hur du har kämpat o klarat av allt det ger mig kraft att tänka att jag ska också klara det! Nu bor jag i lägenheten o tänker inte bo i huset mer o det känns bra när
jag har bestämt mig för det. Jag är säker på att jag inte har några känslor för honom längre efter allt som han har utsatt oss för så det här är det enda rätta även om det är otroligt tufft!
Saga du har så rätt i det du skriver o jag ska verkligen försöka att visa att jag är stabil o beslutsam fast jag inte är det men hon skulle känna sig tryggare om hon kände att jag inte var så velig. Kram till er<3

Jag antar att du, om du absolut inte vill gå till läkare, i nuläget bara måste gå igenom abstinenshelvetet - den dag du bestämmer dig för att göra det. Om det är idag - det vore ju fantastiskt - eller en annan dag?! Man tar tjuren vid hornen och rider ut det hela. Ett helvete - men det vet du säkert redan. Det finns nog ingen genväg dessvärre. Har du familj, eller någon annan du kan prata med, eller som vet om vilken situation du befinner dig i? Lugnande medicin brukar hjälpa mot den värsta abstinensen - men å andra sidan så kräver ju det också ett läkarbesök med många frågor. Någon du känner som kan ge dig några "sobril" för att underlätta abstinensen?

Har dessvärre inga bättre och mer konkreta råd. Hoppas verkligen att du reder dig - och att du snart bestämmer dig för att det får vara nog - i alla fall för den här gången. Framtiden får man ta sen, för först så måste du börja med att ta dig ur just den här fyllan.

Hoppas att allt går vägen. Fortsätt att skriv här om det får dig att känna dig lite bättre mods.

För första gången i mitt liv..är jag på riktigt rädd. Visst har det varit illa några gånger innan men..denna gången fixar jag det inte. Jag kan helt enkelt inte sluta dricka! Sedan den 20 december så har jag kanske haft 4 vita dagar..och aldrig mer än en i rad..sen är jag där igen.

Visst har jag tagit återställare förr..men nu blir återställaren en fortsättning..med ytterligare en dag i dimman..

Igår bestämde jag mig. Nu fick det va nog! För alltid. Hur det gick? Ja...det förstår ni nog..FAN.FAN.FAN

Nu är det i alla fall ingen tvekan längre. Jag är alkoholist. Svårt att ens lura sig själv längre..och det är jag annars en mästare på..

Alla råd för hur jag ska ta mig ut från detta mottages tacksamt. Men jag kan ju säga direkt att gå till läkarmottagning kommer aldrig att hända. Tyvärr är det sådan jag är..

Vet just nu ingenting om vad som händer..men en sak vet jag. Nu finns det bara 2 vägval. Hoppas jag inte väljer återvändsgränden igen.

Lycka till. Både till mig själv och alla ni som kämpar mot skiten.

/Mic

Du måste nog ta hjälp. Prata med din arbetsgivare om öppenvårdsbehandling och sedan tror jag du bör söka läkarhjälp och få ut antabus.

Till och med mycket stort. Och inspirerande. Jag tror att det är just sådana där exempel, som många som dricker behöver höra. Själv trodde jag att det inte skulle vara möjligt för mig att vara nykter och trivas med det, så jag försökte aldrig. Sannolikt berodde det här mest på att jag tog modell av min pappa, som aldrig lämnade flaskan. Sen blev det stor förvåning när jag märkte hur fel jag hade.

Jo, det är svårt med att hitta a-fria drycker med vuxen smak. Och hittar man något, så kan man slå sig i backen på att restaurangen aldrig hört om det... :(

A-fritt veteöl tycker jag är riktigt gott
Sanbitter och Crodino är två a-fria aperitifs, men de är nog rätt söta
Olika blandningar med tonic (men det är ju läsk)
Brunneby fläderblomssaft med bubbelvatten

Att det finns en baksida av ett mynt vet alla.. har du sökt hjälp på din vårdcentral?? Kolla runt på forumet här finns otroligt många kloka människor som kommit långt och delat/delar med sig a sina erfarenheter. Du är blott 22 år !!! du har så många år framför dig ta vara på din framtid och dit liv. Abstinensen sitter i en begränsad tid och sök hjälp så att du kan sluta dricka,och få hjälp med abstinensen. För du har ditt liv i dina egna händer du väljer själv och innerst inne vet du vad som är bäst. Sköt om dig

Fortsätt skriv linker. Vi är nog många som läser om din kamp. Kämpa på! Det kan bara bli bättre.......

Ingen kontakt sen igår. Noll koll. Jag har stängt av fjärrkontrollen och laddat med is i magen.

Jag känner mig starkare än på länge. Det är så härligt att kunna stå på sig i en dispyt och inte vika sig bara för att man är rädd att få kastat i ansiktet att man dricker för mycket. Att inte ha något att skämmas för och som gör att man känner sig som en dålig människa. En otrolig kick för självkänslan!
Jag har också upptäckt att jag tycker om fester med goda vänner fast jag är nykter. Trodde ju innan att jag inte kunde umgås och vara social utan alkohol. Men det går ju... Låter kanske inre så stort men det får mig att inse att jag inte vet vem kag är som nykter person. Intressant och förvånande känsla.
Det är synd att det ska vara så svårt att hitta tips om goda alkoholfria drycker som inte är juice eller läskedeyck. Tips på drycker med lite "vuxnare smak" och som inte är så söta. Får väl leta vidare.

Du är fantastisk och jag vill följa din resa!

Jag kan, i nuläget iaf, säga att jag med 100 % (nåja 99) säkerhet kan gå ut och dricka 2-3 glas vin utan problem. I nuläget. Ett par/tre öl på en mysig uteservering funkar också - utan att "suget" drar igång. I nuläget. Det drar inte igång något sug eller något "jag måste" ha mer. Så är det. Kanske beror det på att jag numera sällan "går ut", utan nästan uteslutande går ut och äter middag med vänner, eller bara "tar ett par glas vin". Inte ofta. Och det funkar.

Mitt sug brukar dra igång efter 6-7 glas. Om jag har druckit det så är jag med största sannolikhet hemma, ensam. När jag så vaknar nästa dag så kan jag inte låta bli att ta den där återställaren - för jag står inte ut med baksmällan. Sen är det hela igång, kontrollförlusten är där! Så nog har jag ett problem med alkohol alltid. Jag har sjukskrivit mig upp till fyra gånger per år för att vara hemma och supa dygnet runt i flera dagar - och sen sitta här med den förbannade abstinensen. Våra problem finns där, även om de i detalj kan se lite olika ut - men problem, nog har vi det alltid.

Så ser mitt alkoholproblem ut, mitt beroende. Herregud, det låter som att jag, likt ett tjurigt barn, sitter på golvet och skriker att: jag har också ett problem med alkohol!!:-) Jag menar bara att ingången till våra problem kanske ser lite annorlunda ut från individ till individ - men att vi alla, någonstans, har insett att vi inte klarar av att ha en sund relation till alkoholen. Kanske aldrig mer, någonsin?! För min egen del så får jag väl se om jag de närmaste åren kommer att klara av att dricka på det sätt jag beskrivit ovan? Kanske kan jag det - eller så kommer jag återigen, om några månader, sitta och slicka mina sår efter ett antal dagars nonstopdrickande?

Åh känner igen det så väl. Så många gånger som jag inbillat mig själv att jag faktiskt kan hantera spriten. För att nästa gång falla dit djupare för varje gång.

Problemet med oss med alkoholproblem är att vi inte vet när det slår över. Kan du med 100% säkerhet säga att om du dricker tre glas vin i sällskap så kan du stanna där. Kan du det så har nan inte problem med a. Det låter jävligt hårt men jag är i samma situation. Jag kan dricka 10 gånger utan bekymmer men det kan slå slint elfte gången eller 3e. Det är vårt bekymmer, maktlösheten att inte kunna välja.

Jag krävde att min man skulle berätta för sin arbetsgivare om sitt problem med alkoholen. Det var ett krav av flera från min sida för att jag skulle kunna tänka mig att stanna kvar. Nu flyttade jag ifrån honom iallfall( det gick inte för mig att stanna ens ett par veckor till) Min man tog kontakt med sin arbetsgivare ändå fast jag bröt upp och han ville ha hjälp från dem. De vill då att han ska säga upp sig. Det är ett stort företag med duktiga jurister så de kan om de vill det är jag inte ett dugg tveksam till. De vrider till det och får uppsägningen på andra grunder. Min man skäms mycket för sitt missbruk och vill inte bråka mer. Tycker att det är pinsamt.
Det jag går omkring med nu är ett Stort dåligt samvete. Än en gång känns det som att det är mitt fel. Att jag skulle vara där och kräva och styra och ställa. Jag vet att det inte är mitt fel men det onda i magen och det dåliga samvetet sitter på plats. Igen.

Då får man väl blåsa "faran över" för den här gången - kroppen har primärhämtat sig från den sista fylleperioden. Lite diskret molande ångest ligger där bakom och påminner hela tiden. Suget är noll - och det är ju skönt. Samtidigt så vet jag ju att förhandlandet med sig själv antagligen börjar snart igen. Som jag skrev innan så har jag inte några problem att dricka 2-4 glas vin under en lång kväll (i sällskap) - utan att för den skull bli sugen på att "köra" vidare. I nuläget så verkar jag ha en osynlig gräns som verkar innebära att jag, när jag är själv, och har ett par lediga dagar efter, och har druckit kanske 6 glas, har svårt att sluta. Och har jag svårt att sluta så kan man ge sig fan på att det hela barkar iväg och blir en 4-6 dagars nonstopfylla. (Mer eller mindre)

Varför kan man inte då, mitt i den där nonstopfyllan, erinra sig hur fruktansvärt dåligt man kommer att må när man skall hoppa av tåget några dagar senare. Jag förstår att vår mänskliga hjärna är funtad så att den skall glömma bort det dåliga - och tur är väl det. Ibland önskar jag dock att man skulle kunna förnimma och återskapa en del av den smärta och ångest man skall gå igenom, nästa gång det hela har "brakat". Det hade räckt med ett litet uns av den känslan - så kanske man hade låtit bli? Svårt, näst intill omöjligt, verkare det i alla fall vara, att lära gamla hundar sitta. Vi är väl alla lite av Pavlovs hundar när vi nosar upp något med alkohol:-)

Kämpa vidare alla kämpar där ute. Det går att förändra, vill jag tro och hoppas - för min egen och alla andras del.......

Maten är en kamp som jag skrivit om tidigare men glädjande har jag hållit mig på mattan idag! Jag är så glad att jag äntligen lyckats klara av en dag med hyffsat bra matintag. Imorgon gör vi det igen!

Mycket inspirerande att följa din väg, till ett bättre liv.
Har du antabus till hjälp?
Vill veta mer hur de funkar. Jag har tagit dessa i 22 dagar, varje dag har jag en molande huvudvärk. Trodde det skulle gå över, detta gör mig otroligt trött. Sen har jag fått lite dålig info hur dom fungerar, endast om du dricker kommer du att bli jättesjuk och kan dö. Igår åt jag middag och fick en rödvinssås till köttet, då sa min man att den får jag absolut inte äta?
Efter 22 dagar så finns suget kvar, ok det har dämpats. Men jag får inte tillbaka min kreativitet----är så seg och tråkig.
Du har ofta så kloka råd, så har du tid och ork att svara mig så blir jag tacksam:-)

Hej Måbättre!
Jag tycker att du är jätteduktig! :-)

Ta en dag i taget. Känner du att det inte funkar finns antabus eller att ta sig till ett aa-möte. Blir du sugen ta lite cola eller choklad och försök att hålla dig sysselsatt.

Om personen inte vill eller inse att man har problem och helhjärtat försöka behandla det så är väl chansen/risken välj själv att man kan leva som ett par. Förhållande bygger på respekt, kärlek och tillit. Dessa tre grundstenar tapoar man när man har missbruksproblem.

Hej på dig....fortsätt att skriva. Folk läser - och om inte annat så är det rätt skönt att själv få ner på pränt vad man känner. Sen kan gå tillbaks och titta och reflektera över hur man kände när man skrev ett visst inlägg.

Håller med dig om att händelserna i Frankrike var en urusel ursäkt för att få dricka:-) Men: Vi fungerar ju så - hittar alltid en legitim ursäkt för att ta sig några klunkar - eller en hel baginbox!

Tror inte heller att du kan skylla "porren" för ditt drickande - inte i längden i alla fall. Och om det nu skulle vara så, så är det ju ditt (vårt) eget ansvar att försöka få skutan på rätt köl. Det är tufft, det är svårt - och man tröttnar på alla bakslag och gånger när man har sagt: aldrig mer, eller: nu får det vara slut.

Jadu, den där jävla alkoholen......

Men som sagt fortsätt skriva. Folk läser - men kommenterar kanske inte alltid.

Fortsätt din kamp - jag fortsätter min...:-)

Ursäkta om detta blir tradigt att läsa, men jag skriver för mig själv också.
Min fru träffade jag i Prag år 1999. Jag har sedan 1997 arbetat med porr. Inte att göra den, utan att skapa sajter, att marknadsföra. Jag har konsultat åt t ex Playboy, men mest har jag jobbat med mer renodlade porrföretag.
Under flera år jobbade jag i Prag och jag tror jag utvecklade en del dryckesovanor där. Min fru är tjeckiska och hon verkar inte bry sig så mycket över mitt drickande. Jag VILL att hon ska säga åt mig att sluta.
Mina barn som är i yngre tonåren verkar ibland vilja att jag ska dricka. Jag får det intrycket i alla fall. Inte alltid, men nån gång har dom sagt att jag är mycket roligare när jag dricker vin.
Och vad gäller mitt arbete, porren, kan jag ibland drabbas av samvetskval. En gång på fyllan släckte jag ner ett 10-tal sajter och raderade alla backuper. Det blev världens liv och jag fick betala skadestånd.
Jag är ingen porrbrukare. Men jag har en drivkraft att jobba med den eftersom jag kan branschen och den kan ge fina pengar. Jag dras till porren som till alkohol.
Jag kan ju tekniken, jag kan utveckla sajter, jag kan sökmotoroptimering. Ändå lägger jag min kunskap på något så nedrig som simpel porr. Dock har den fört mig jorden runt och givit mig en god ekonomi.
Jag tror att porren är att skylla för mitt drickande, men jag KAN inte sluta med den.

Vill även tillägga att jag ursäktade mitt senaste drickande med de hemska terrordåden i Frankrike.
Jag tänkte nåt i stil med : Det händer så mycket skit i världen så jag måste ha ett par glas för att kunna ta in allt.

En skitfjantig bortförklaring.