Senaste kommentarerna i forumet

Hekj! Jo det är väl den enda kortsiktiga positiva saken med a den dövar ångesten, kortsiktigt. Problemet med a är att när den försvinner ur kroppen så egfterlämnar den grava bromsspår av ångest, dvs den ger mer ångest än vad man dövade.

... så gnäll på du bara. Men läs sedan tillbaka till Muränans tips: "Är det detta som får dig att börja dricka igen".

Så gick det två dygn till. Mannen har inget att säga och jag är tyst. Sa i går kväll att det är han som har bollen nu. Sen tittade vi på olika TV program, han på nån gammal inspelad James Bond och jag på Ronnie Gardiner - jag tycker om att se människor som har tagit sig igenom svårigheter. Och så gick jag och lade mig med två Propavan. I morse såg jag att han har varit uppe i natt, jag orkade inte kommentera det då. Så vid middagen idag var jag tyst och då ville han att jag skulle säga vad det handlade om. Att jag inte mår bra av att ha det så här, jag vill ingenting hellre än att leva med dig och att du blir frisk.... Men att jag måste planera vad jag ska göra om han inte själv VILL. Han tittar kallt på mig och tycker att jag har ett konstigt tonläge. Sen går han och lägger sig. Yes, ännu en härlig helg!

Ja jag förstår hur du känner, hela världen är emot en och fredag dessutom... Men du är värd att vara alkoholfri den här helgen det bara är så. Sköt om dig och säg nej till allt som kan vara alkoholrelaterat den här helgen. Det är ju bara 2 dagar. Sen kommer en ny vecka och du kan med stolthet titta tillbaka på den här helgen.

jag är oxå ny här och det du beskriver är precis samma problematik. Detta är mitt första dygn utan vin på ca 5-7 år. Jag har en jäv... ångest men det beror inte på att jag inte druckit utan mer på mitt samvete, för att jag ställt det för många runt omkring mig. Människor som faktiskt älskar mig men som jag kanske mister om jag inte ger fan i vinet. Surfa runt på andras inlägg och du kommer att hitta råd och tips. Sköt om dig och välkommen in i forumet.

Grattis Stingo!! Fantastiskt! Vilken underbar känsla.
Jag ska också kolla mina värden. Men krävs nog lite mer än en veckas nykterhet för att jag ska våga det ;)
Stort grattis. Du har all rätt att vara mkt stolt.
Trevlig helg :)

Har så sjuk lust att dricka vin och koppla av... Är ju fredag.
Sa nej till AW. Nej till drink ikväll... Bara att bita ihop.
Dessutom blev jag rejält besviken på jobbet idag. En stor grej jag jobbat på länge gick åt skogen pga att en kollega sabbade till allt totalt (inte med flit men lyckades förstöra hela grejen så vi förlorade en EXTREMT stor och viktig kund). Blir så trött, sliten och besviken.. Jobbat sena kvällar hela veckan med det här caset och nu när allt gått åt helvete och allt e piss så vill jag bara bli FULL!!!!!
Hela världen går med systemetpåsar i händerna och alla verkar kunna dricka och vara normala. Alla utom jag.

Sorry för gnället och att jag är ynklig och bitter... Men är bara en sån dag. Kan inte vara tapper och glad jämt. Man vill inte alltid kämpa.
Jag hoppas jag klarar stå emot men fy .. Sjukt vinsugen :(

Släpper tankarna på dilerium. Antar att man inte är på gång att få det om man lyckas spendera en timme på MediaMarkt?!

Tycker ändå det är intressant med hur andra uppfattar och lever sig igenom sina abstinenser. Jag blir på riktigt livrädd varje gång, och tror att jag skall dö. Så fruktansvärt ynklig man känner sig när man ligger i sängen med att kroppsliga symptom och ångesten från helvetet. Vet att man kanske inte skall fokusera kanske på detta - men det är en del i vår kamp.

Självklart skall man hellre fokusera på det positiva, vägen mot nykterheten. Men som sagt, abstinensen är ju något som de flesta av oss också måste ta oss igenom.

Just här o nu skulle det vara lätt att suga i sig en halv baginbox. Var o fredagshandlade lite, och man kunde verkligen se att det var massa fredagsmys på gång. Skaplig ångest fortfarande - och tycker att armarna är lite "ryckiga" fortfarande. Aptiten tveksam. Vet så väl att en halv baginbox skulle "bota" allt. Vad skönt det skulle vara - men se: Icke sa Nicke........

tittar han förbi eller hör av sig varje dag med små ärenden.Är det nån sorts kompensation för sommarens drickande.Eller är det nån form av vilja att ändå visa att han bryr sig fast han ur munnen säger andra saker.Eller vill han ha kvar sin medberoende utifall att..

(pun intended)
Jag låg också på gränsen till pre-diabetes. Nu fick jag mina värden testade ånyo. Glukoset smack i mitten av det normala och triglyceriderna klart på den godkända sidan. Och då har jag inte bemödat mig alls för att motionera eller gå ned i vikt. Allt kom mao som direkt eller indirekt följd av nykterheten.

Fick mina blodvärden testade och då jag tidigare fyllde kriterierna för metabolt syndrom och hade sockervärden som hängde på "förstadiegränsen" (eller litet över), så visade allt det där nu helt normala värden. Också lever- och njurvärden, som senast hängde vid övre gränsen hade nu normaliserats. Frisk som en nötkärna mao, men det visste jag ju redan :)

Förutom att BMI och midjemåttet fortfarande är rätt höga, så är det bara det dåliga kolesterolet (LDL) som ännu spökar, men det har jag genetiskt högt.

Det här skall firas! - Ja med vadå? en näve nötter och en a-fri öl?

Jag postade från min iPad och använde symbolerna man har tillgång till där.
Saga

Ok, så det kan hänga ihop med symboler som inte är tillåtna? Var kommer symbolerna ifrån? Är det i iphone/ipad eller android?
/magnus

Kan inte göra mer än att sända dig en kram <3

Addar (roligt) man Marie på FB så får man korta härliga visdomsord nästan varje dag. Hon lyfter mig.
/S

Din berättelse inspirerar och stärker.
/Saga

Hej Anders!
Njut och vila i att det blir bättre och bättre dag för dag.
Heja dig!
/Saga

Jag hade samma problem, tror att det var pga smile-gubbar och andra symboler.
När jag tog bort dem så gick det bra att posta.
/Saga

till en människa man fortfarande håller av är hemskt.En människa som just nu för tillfället försöker resa sig.Men om hans resa fullständigt förmörkar min resa och de korsas och förstör och irriterar.Om han uttryckligen flera gånger sagt Tack men nej tack till relation just nu för att han inte orkar.Att han har nog med sig själv och sitt eget mående.Och ändå känner jag skuld för att jag funderar på att bryta kontakten helt under en tid.För att få fokusera på mig,min resa mina livsmål och min framtid.Klarar jag det? Orkar jag det?
Vill jag det?

Och varför efterlämnar det en känsla av skuld,att jag sviker om jag aktivt skulle göra det valet och stå för det.
Var finns skuldbördan? och varför känner jag den.Efter alla dessa år av förnekande lögner drickande och dåligt mående så ska jag ändå känna skuld för att ev vilja/klara att bryta.
Hur stor är då hans skuld?
Den måste vara monumental och över alla gränser om den ska stå i relation till min.
Förhoppningsvis har han en sundare inställning till detta än jag.
Att se att vår resa tillsammans är över.Förbi, slutkörd.

Kanske i en annan tid,ett annat tidsperspektiv och framför allt i en annan energi och annat mående kanske det är möjligt att mötas igen.
Just nu är vi båda för trasiga och ledsna för att kunna ge varann det stöd vi båda behöver ha här och nu i varsin resa.

artikeln dök upp i mitt flöde idag :
http://hd.se/klippan/2015/01/09/moten-och-samtal-haller-dem-vid/

Marie B finns mycken klokskap :-) Tack för att du sprider hennes kunskap !

Tack för er feedback!
Detta är första gången jag skriver ned något om mina erfarenheter och det kändes bra.
Jag pratar inte så mycket om detta med folk förutom mina allra närmaste, därför kändes det väldigt bra att skriva av sig lite här.
Kommer nog att prata mer om det när det har gått längre tid.
När jag väl hade bestämt mig för att sluta med alkohol beställde jag tid på vårdcentralen och grät ut min förtvivlan och skam för en läkare.
Hon var väldigt förstående och jag fick sååå mycket beröm över att jag kommit dit.
Att ha alkoholproblem är ju verkligen inget ovanligt idag, men ändå skämdes jag som bara den...
Lättnaden efteråt var obeskrivbar! Fick så mycket pepp och den kvinnliga läkaren ringde mig varje fredag i ca två månader efteråt för att kolla hur det gick.
Hon ordnade även kuratorhjälp men eftersom det var så lång väntetid fick jag ingen kallelse förrän efter 4 månader.
Kände då att jag inte behövde samtala med kurator så jag avböjde.
Fick även antabus utskrivet men jag har inte tagit dem heller.
Har dock ett rör tillgängligt om jag skulle känna att jag inte riktigt kan lita på mig själv.
Man måste hitta sin egna drivkraft till att bli nykter och ta till de hjälpmedel som passar en.
Det är så olika från person till person.
Tur att det finns massor av olika slags hjälp att få!
Jag har så mycket jag måste jobba med hos mig själv men jag försöker tänka att man kan inte göra allt på en gång!
Försöker ta en dag i taget och inte vara för hård mot mej själv.
<3

Jag ser att du får problem när du ska posta kommentarer så att det blir många kopior. Jag skulle gärna vilja försöka fixa till det felet. Vad är det som händer när det blir fel? Kan du beskriva?

/magnus
alkoholhjälpen

Härlig läsning, fortsätt på den vägen.....jag känner igen mig en hel del i din berättelse, bl.a. det med att börja ta återställare. Det började jag nog med i 25-årsåldern. Då tyckte man bara att det var ett skönt sätt att få bort bakfyllan - och det räckte oftast med en. Sen blev det ju som du säger så att det ibland blev ytterligare alkohol dagen efter och det ledde till ytterligare en heldag på fyllan.