Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen
Tack för stöttning alkolist javisst
Lördagkväll är snart slut o jag har lyckats att dricka läsk hela kvällen. Stor middag med släkt barn och barnbarn och jag var nykter. Kors i taket. Har väl egentligen inte druckit så mycket med släkt o vänner utan mitt problem har varit att jag älskat dricka själv. Under hösten började suget o tankarna på hur jag skulle kunna få dricka ifred tidigt på förmiddagen. Vid lunch hade jag planen klar. Mannen jobbar alltid sent på vardagarna o sonen har mycket idrottsaktiviteter så jag fick mycket tid själv. Hem så fort det gick o börja dricka. Borsta tänderna eller halstabletter för att dölja lukt. Nu har jag berättat för min man att jag druckit sååå mycket, han sa flera gånger att jag luktade sprit men jag sa alltid att det var en 3,5 öl. Men han vet ändå inte riktigt hur mycket. Att jag flera gånger i veckan fick fylla på hans wiskey som jag druckit upp. Systemet onsdagar är jobbigt!!!
Men nu har det gått 14 dagar och jag mår ganska bra. Känner mig dock väldigt sorgsen när jag skriver detta. Skulle tagit tag i detta drickande för många år sedan. Men en dag i taget gäller.
Lycka till till oss alla som skriver eller läser här. Ta tag i drickandet innan det går för långt. Jag tror oxå att jag ska gå till AA och prata. Fortsätt kämpa alkolist javisst:)
Kram alla :)

F.A.N.T.A.S.T.I.S.K läsning. Fint att du delar med dig. Fortsätt på inslagen väg, du gör det grymt!

Vilken härlig läsning - fantastiskt bra jobbat. Keep up the good work.

Hur är det idag?

Hej på Er alla forumvänner!
Stingo - tack för moroten :o)
Saga1: Glädjande att höra att du uppskattar det jag skriver - tack!

Ja, barskåpet åkte ut i slasken och alla tomflaskor till återvinningen. Även om egentligen ingen av flaskorna innehöll något som jag gillar att dricka så var det en skön ritual att hälla ut skiten i avloppet. Nu har jag tagit mig ett par dagar till att fundera ut min plan/strategi/vilja och kommit fram till att jag kommer att avhålla mig från alkohol fram till sommaren.
Det blir min långtidsmålsättning men dag för dag och vecka för vecka...

Varför? Jo, jag irriterar mig så fruktansvärt över att inte kunna kontrollera intaget på fredagar och lördagar samt övrig ledig tid. Irriterar mig på att alkohol ens är en idé som dyker upp som ett val för vad jag vill göra på helgerna. Jag börjar också bli bekymrad över att jag dricker så pass mycket själv, alltså inte i samband med fest eller tillsammans med min fru. (Hon har aldrig varit någon storkonsument - gudskelov!). Det beteendet säger mig ju att alkoholen har blivit något annat som inte är förknippat med fest, mat eller umgänge och det kan inte vara bra ju!
Utöver detta börjar jag oroa mig över vad detta gör med min medelålders kropp. Även om jag mått skit både mentalt och fysiskt de senaste månaderna så ser jag mig som i allt väsentligt frisk och vill gärna att det ska fortsätta så. Jag vill i alla fall inte förvärra det genom dåliga val.

Mina farligaste fällor:
1. Behovet av att ha något som hjälper mig att koppla av och "starta upp helgen"
2. Fredagsmys, avkoppling
3. Fest med vänner eller arbetskamrater (händer inte så ofta)
4. Längre ledigheter och storhelger

Mina strategier att undvika fällorna och att kunna hantera dem:
1. Kommer att träna dagligen på Mindfulness samt hitta andra sätt att "belöna mig"
2. Träna löpning eller gym på lördags- och söndagsmornarna och försöka hitta en träningskompis. Har satt upp ett rejält träningsmål som kräver att jag håller mig borta från alkohol ett bra tag. Men målet är fullt möjligt att nå inom min sexmånadersperiod.
4. Bara tala om att jag inte mår bra av alkohol och skylla på min pre-diabetes
5. Fylla dom med vettig verksamhet för att undvika slentrian.

Ja, det får bli min utfästelse och jag kommer behöva ert stöd. Ska se till att pusha och stötta Er också!
Sju dagar utan alkohol av tio efter nyår! Som mest fyra i följd!

Men nu SKA det bli minst sex månader i följd.
Så, nu kör vi på igen!

/I

jobbat! Mycket imponerande.

Saga, jag ska jobba på tacksamheten, det behöver jag verkligen göra!

är jag rastlös. Vädret förhindrar alla uteaktiviteter och jag är sur och vill bara dricka vin eftersom livet för stunden blir lite roligare då. Går in här och skriver och läser och inser att jag bara är lat. Vill bli road utan att behöva göra något dvs den vanliga inställningen att jag förtjänar en quick fix = vin. Känns som en så dålig kombination och på ytan obegriplig: att ha uselt självförtroende/självkänsla men ändå tycka att man förtjänar så mycket i form av tröst/distraktion. Självcentrerade och självhatande är det det vi alkoholister är? Jag verkar i alla fall vara sån.
Så. Nu ska jag GÖRA något i stället för att tycka synd om mig själv. Man ångrar som bekant aldrig en nykter kväll.
Over and out.

Starkt gjort! Du börjar hitta din beslutsamhet. Fortsätt på den linjen, så kommer du att lyckas.

Lev väl!

Väl kämpat!

Spriten, vinet och allt med % i åkte i slasken idag. Drack inget igår, tanken slog mig iaf när klockan gick mot 18 tiden. Suget dyker upp som
ett plopp i skallen, ofta 17-18 tiden. då kan det bära av igen! Låg i sängen på morgonen och funderade på vad jag helst i världen vill, det är att
SLUTA DRICKA!
Kan de vara så förbaskat svårt, att låta bli alkoholen när det är det SISTA man egentligen vill göra, att den bara förstör livet?
Nu är skåpen rensade, det tog inte mot det minsta att hälla ut "skiten". Nu är det en dag i taget som gäller, kanske timmar och säkert även
minuter, men nu skall jag bli nykter!!
Stingo, nu gjorde jag det du uppmanade mig till från början, verkar vara det enda rätta :-)

Lev väl, Trötter

Ja det känns lite konstigt att man liksom glömmer av att -Nä just det, jag dricker ingen alkohol längre.
Börjar väl äntligen och tänka mindre på alkoholen nu än man gjorde alldeles i början, då var det mer frekvent.
Det finns så många bra och goda alternativ.
Har provat en del alkoholfria viner från systemet förr men har inte hittat nån god ersättare för rödvin. Tycker de flesta smakar söt druvjuice, kanske lika bra det för min del.
Finns goda alternativ på Ica och life tror det heter Ame. Finns rött, vitt och rosé.

Jag höll mig!
Tack för era kommentarer! Det hjälper så mkt, ni är ovärderliga.
Jag gick till AA istället för att supa ner mig igår. Satt och kollade klockan för att hålla koll på när systemet stänger och tänkte.. Antingen bolaget eller AA möte.
Systemet vs. möte, systemet vs. möte... Blev möte och glad är jag för det!
Den närheten och kärleken och stödet man får där går inte att förklara med ord. Det var precis det jag behövde.

Mod60 - stort grattis till 13 dagar!! Fantastiskt bra jobbat!!! Du klarar ytterligare en dag och imrg har du söndag och då är det "Lättare" att hålla sig.

Stor kram till alla! Önskar er en nykter fin lördag och hoppas att ni alla vaknar och mår bra imorgon - det ska jag göra.
<3

Grattis till ditt nyktra halvår!
Inspirerande läsning som peppar mig att det här ska bannemej fungera den här gången.
Har samma funderingar som du i början... Vad ska man göra med all tid... Fylla den med bra såklart, men va onödig tid jag spenderat på bara alkohol.
En dag i taget är det som gäller.

SÅ bra Stingo! Inget så skönt som när finska läkarsällskapet säger tummen upp :)! Njut av glädjen och var stolt. Jag är så glad att få läsa om din resa här.

Kram

En fredagkväll utan nån alkohol, underbart.
Lättare och avstå vinet när jag nu har slutat röka också, känner inget sug eller saknad.
Skönt och vakna imorse utan huvudvärk och rastlöshet.
Jag vill inte tillbaka i ekorrhjulet igen med allt vad det innebar och va fast i klorna på rödvinsdunken.
Jag blir friskare och plånboken tjockare.. :-)

Jo, det är väl just det som är en stor del av "förbannelsen". Nu är jag inne på dag fyra......av abstinensen. Fortfarande rejäl och bedövande ångest på dagtid. Ljudkänslig - och reagerar på minsta ljud i lägenheten och från grannen. Förutom ren abstinensångest så kommer ju även ångesten över minnesluckor från de dagar man var "borta".

Hittade en bra sida på Flashback Forum som heter; Vi som tänker bli nyktra. Den ligger under Droger-drogrehabilitering.

Tyckte att den är ett bra komplement till den här sidan - också full av människor som kämpar mot alkoholen. Där skall jag också läsa, kanske "regga" mig.....

I går kväll satt vi och pratade sansat om neutrala ämnen de sista timmarna. Han var inte märkbart påverkad. Kl 23:30 sa jag att jag skulle gå och lägga mig. Jag med, sa han.
01:30 hade han ännu inte gått och lagt sig. Då sitter han där med en öl och dimmig blick och lyssnar på radion. Varför har du inte gått och lagt dig? Undrar jag.
Varför sover inte Du? Jag undrar varför du inte har gått och lagt dig, du sa du skulle göra det? Jag sa inte När! Osv osv. Jag suckar och går upp igen.
Så ilsknar jag till och går ner igen : jag kan inte sova när du sitter uppe och dricker! Ska du kontrollera mig? Jag vill ha en man som är frisk och beter sig normalt! Rösterna höjs, det slutar med att jag lägger mig och gråter och tar ett piller till. Nu gick han upp nyss och fräser och suckar och snyter sig.

Tystnaden är en hemsk härskarteknik. Jag har levt med den här situationen så länge och har på något vis vant mig vid det. Allt eskalerade då barnen flyttade hemifrån för mer än tio år sen. Gamla föräldrar, sjukdomar, död, krävande jobb har gjort att mina egna problem inte har varit primära. Jag förstår det som du Kaeljo är yngre och då finns det nog mer hopp om en förändring. Min man har druckit alkohol varje kväll i minst 20 år utan något uppehåll, han har inte ens försökt. Men aldrig är det ett lätt beslut att lämna den man så länge har hört ihop med. Jag är ju också så rädd att han fullständigt ska tappa kontrollen och att jag ska leva med eviga skuldkänslor.

Sharing is caring!
Du stärker också oss.

Styrkekram!
Saga

Mulletant och Saga. Så väl jag behövde era ord. Det är klart att vår dotter kämpar för att det ska bli vi igen och jag ska prata med henne när vi ses igen. Att jag skulle gå tillbaka till min man nu är för mig otänkbart. Det vet jag ju och jag Vill inte heller. Jag hade tänkt att stanna här i stugan till på tisdag men har beslutat mig för att fara hem till barnen idag eller imorgon så får maken bo här en stund. Jag saknar dem oerhört! Mer eller mindre omedvetet valde jag nog att flytta hit ut för att jag orkar med ensamheten bättre(han går ju hemma sjukskriven för utmattningsdepression sedan ett år tillbaka) och jag vill heller inte ha fler självmordshot från hans sida. Nu känner jag att känslorna lägger sig lite... Det hjälper att skriva! Tack ännu en gång!

När jag läser din tråd rinner tårarna på min kind. Jag har varit barnet i en familj där alkoholen ställde till det rejält.
Å ena sidan så mycket kärlek i familjen å andra sidan det hemska mörka. Jag minns att jag vädjade till mina föräldrar.... kan ni inte bara skilja er så vi får lugn och ro. Hur ont det än gjorde så ville jag bara ha lugn och ro. Jag visste att min pappa kanske skulle gå under om han blev ensam men jag visste också någonstans att han måste ta eget ansvar.

Här är mina tankar om din situation:
Du behöver lämna din man fullt ut. Förklara (om det är så du känner) att han nu får ta eget ansvar för sin situation. När han varit nykter ett år så kan ni ta ett nytt tag i er relation. Då har han något att kämpa för och samtidigt känna att det ligger på honom. Istället för att han hela tiden känner att han är problemet så är det nu han som bär på lösningen.

Hot om att ta livet av sig är fruktansvärt . Det måste vara det absolut jobbigaste, men du måste även här känna att det är hans ansvar. Vill han någongång göra allvar av sitt "hot" så kommer du ändå inte att kunna göra någonting. Om du INTE går vidare pga rädslan för detta så har han verkligen hittat ett sätt att snärja dig.

Många alkoholister som blivit nyktra har berättat om att hade det inte varit för att deras fru ställt ultimatum och lämnat, så hade dom inte blivit nyktra. Man behöver en käftsmäll och man behöver fatta att INGEN kan göra detta åt mig.

Samla barnen och förklara igen. Att det inte räcker att pappa varit nykter i tre veckor. Kolla upp vart barnen kan gå och få stöd, ifall dem viill det. Prata sedan med din man och förklara att du respekterar honom. Att du gör detta för alla er i familjen. Att du nu vänligt men bestämt lägger över ansvaret på honom. Här gäller det ätt du är 100% säker på vad du vill.

OM detta är ett för stort steg för sig så kan ju alternativet vara att så länge han håller sig nykter så stannar du kvar, men att du omedelbart bryter upp om han rör alkohol. Här måste du verkligen visa att du menar allvar och atå fast vid det.

Tror du behöver vara lugn, vänlig, stark och beslutsam och berättar om Ditt Val. Lika lugnt och beslutsamt lämnar du över ansvaret om hans val till honom.

Varm varm kram.
Du är starkare än du tror.
/Saga

försöker ju på olika sätt att manipulera dig.Du har all rätt att vara i stugan och ge dig själv lite ro.Du har ingen skyldighet att komma hem för att din dotter och man ska kunna "slappna av" att kaptenen är hemma och styr upp skutan.Kanske din man klarar att hålla sig nykter utan behandlingshem.Men antagligen behöver han en annan typ av hjälp för att förändra sitt tänk.Mitt ex var nykter med hjälp av antabus i 6 månader men gick bara två gånger på alkoholmottagningen.Han sa till dottern-Dit kan jag ju inte fortsätta gå,han tyckte ju att jag var alkoholist..Om din man fortfarande förnekar problemet och klär in det i sitt mående,då har han fortfarande inte insikt i sitt alkoholproblem.

Om din dotter nu också försöker spela ut dig så tycker jag att du ännu mer ska stå på dig då hon är i stort sett vuxen.
Bjud in henne till stugan och säg att detta är enda vägen för din pappa att förstå.
Att om det ska finnas minsta chans att ni ska reparera detta så måste han först ta till sig problemet i sin helhet.Kanske din dotter fortsätter ömka sin stackars pappa och då är hon ju förstås mänsklig.Men att du ska ta på dig skulden för både din dotters och din mans mående måste du sluta upp med. NU!

För varje dag som du klarar att stå på dig så maler kugghjulen i både din,din mans och din dotters hjärna.

Hej Cissi1,

Förstår att det är otroligt kämpigt och det finns nog många fler här än jag som har bättre svar men jag skriver mina tankar så får du väl se om du snappar upp nått.

Gällande barnen så tycker jag du ska vara så ärlig som möjligt och förklara att Du inte mår bra och förklara varför (har du säkert gjort). Sedan måste du söka hjälp på riktigt om ditt medberoende, där får du hjälp både för dig själv och förhoppningsvis även hur du kan hjälpa dina barn. De bör ju också söka hjälp för att lära sig hur en alkolist tänker.

Sedan tycker jag att du ska rannsaka dig själv och tänka efter om det är så att du skulle kunna komma tillbaka till karln om han verkligen visar att han kan hålla sig från flaskan, isåf kan du ju säga det både till barnen och honom.

Gällande behandlingshem så har ju arbetsgivaren ett rehabiliteringsansvar och min gissning är ju att alkoholproblematiken är en stor bov i hans utmattningssyndrom. Arbetsgivaren om någon borde vara intresserade att bekosta behandlingen och få tillbaka sin medarbetare eller vad tror du?

Hur som helst, sök hjälp. Du kan inte bära detta själv och tycker du att du får dålig hjälp så sök vidare. Du kommer att fixa det här och gå inte tillbaka för att du tycker synd om alla andra. Du måste må bra själv för att kunna ge det som behövs till dina nära och kära!

Kram

Nu har det gått 13 dagar sedan jag drack sist och det känns väldigt bra. Jag har vaknat varje morgon med en lättnad över att jag klarat en dag till. En dag i taget. Lättnad över att inte behöva mörka varför jag är så trött och ser så sliten ut efter lång ledighet. Stämningen hemma är gladare för jag är inte så irriterad o lättsårad som vanligt. Känner mig lugnare. Självföraktet var enormt till slut det och självömkan. Tyckte inte om den människa jag blivit och var under hösten. Nu gäller det att fortsätta en dag i taget. Undrar om mitt beslut att inte dricka kommer att vara för evigt ?? Sov gott/ M