Senaste kommentarerna i forumet

Efter varje helg kommer jag på mig själv med att undra hur Sattva haft det. Med sig själv, sin särbo, sina barn och allt det där. Nu kom jag ihåg att säga det till dig också.

Varm kram.

Buzzz. Menar jag förstås. Är det inte helt otroligt att folk fortfarande undrar hur du har det och så där?
Det är en god egenskap folk har. Tror det kallas välvilja. Att vilja varandra väl.

Kram påre.

Åter en dag har passerat. Hur har du det så här i början av veckan? Önskar dig lugn i kropp och sinne. Kram på dig.

Så roligt att se en hälsning från dej, även om du har tråkiga nyheter. Visst minns jag Rivis. Jag tittar sällan in här men ibland letar jag efter gamla vänner. Själv har jag klarat nykterheten bra, noterade 3 år och 8 månader häromdagen.
Jag hoppas att du har det gott annars.
Kramar

Ser att du lämnar en hel del kommentarer, av det du skriver får jag uppfattningen att du stör dig på en del som skrivs. Jag blir nyfiken på vad du själv vill få ut av att vara här och varför du stannar kvar. Om det här är din aktuella tråd så verkar du inte skriva särskilt aktivt i den. När jag ser tillbaka är det en plötslig förändring i 'tonfallet' i den här tråden i början februari. Vad hände?
I välmening / mt

Jag tror att det där flyktbeteendet som man haft i stort sett hela sitt vuxna liv kanske har fyllt sin funktion på något sätt. Åtminstone känner jag det som att man behövt ta ledigt från sig själv helt enkelt. Timeout. När sedan alkoholen blir till större problem än lättnaden i flykten så måste man försöka hitta något annat sätt. Man får försöka fatta att det är så här livet är. Varken mer eller mindre. Det har det så klart varit hela tiden, även när man blundat. Upp o ner.
Jag håller verkligen med dig om att man inte blir så satans lycklig bara för att man låter bli att dricka. Jo, första tiden kan man ju känna sig euforisk över att man blir friskare, men sedan hinner problemen ifatt en. En tröst är i alla fall att det är lättare att handskas med dem när man är nykter. Och förmodligen blir det ett bättre, lugnare och friskare liv. Man har ju bara den här stunden på jorden. Tror jag.

Hon måste ha det jobbigt om hon flyttar på grund av hundrädsla, stackarn. Tyckte du gav henne ett bra alternativ. Ibland är det tur att tankarna inte slipper ut ocensurerade.
Hoppas du mår bättre, Leverjag så att du kan komma igång igen.
Och det är förbaskat skönt att inte tänka på alkohol och att inte sakna. Och att glädjas över att vara nykter i tid och otid.

Ja, det är och blir stora förändringar.. Det kommer inte alltid att bli lätt, men jag tror att du får en chans att hitta dig själv..
Kanske ger det också extra motivation till din kille att verkligen på allvar ta ta i sin situation!
Kommer att skriva mer i nästa forumdel, som heter "Det vidare livet" (min tråd heter: Mitt nya år i mitt nya hem)
Kram och lyckospark därbak/ e

Alla trevliga forumvänner!
Jag har en tråd i forumdelen: Det vidare livet, den heter "Mitt nya liv i mitt nya hem"..
Jag kommer att lägga större delen av mina betrakelser där, eftersom de handlar om lite allt möjligt, inte bara alkoholberoende..
Ni är välkomna att kika in där om ni känner för det <3
Jag kommer att fortsätta att läsa här och säkert kommentera också.. Men av vad jag förstått, efter att ha spårat helgens turbulens (som jag missade) då en del användare retat sig så på vissa formuleringar att det slutat i allmänt dålig stämning.. Så jag går lite vidare till nästa forumavdelning, så får vi se.. Ni är i alla fall en ständig källa till inspiration <3
kram /e

Har snällfiltret ramlat av?

Är väl ett djäkla skit rent ut sagt.
En gång hörde jag personal på hotell ge direktiv om att på det och det rummet skulle minibaren plockas bort och ingen alkohol fick serveras till den gästen. Då tyckte jag det lät förfärligt brutalt, tänkte att det var personens chef eller någon annan som bestämt det. Nu inser jag ju att det förmodligen var personen själv.
Om man är modig så kan man ju själv meddela hotellet att de tar bort ev minibar, reser man ofta så väljer man hotell som skippat detta förlegade fenomen.

Är kanske det som kommer att bära dig över tröskeln. Jag tror vi alla behöver den på något sätt men den ser väldigt olika ut.
För en del är det när man når botten, när det gått totalt överstyr eller när omgivningen reagerar.
För mig är det en stark längtan efter ett mer närvarande liv, ett friare liv där jag väljer utifrån lusten att göra något och inte utifrån om det går att kombinera med drickande. Jag insåg hur otroligt mycket det styrde mitt liv. Och är det något jag alltid skytt som pesten är det just att inte själv ha makten över mitt liv.
Så det är min motivation nu, makten över mitt eget liv.
JAG bestämmer, inte alkoholen.
Det hjälper mig mycket att tänka så.

Jag lämnade min man för snart två år sedan,efter många års tvekande och velande.
Var verkligen nere på botten innan jag orkade lämna min fd man som jag trott var mitt livs kärlek.
Det är tungt fortfarande.....men separationer är jobbiga.
Men det jag VET är att jag aldrig hade kunnat stanna kvar i den destruktiva relation vi hade med alla svek och lögner.
Tror på dig,man fixar mer än man någonsin anar.
Jag loggar ofta in på forumet och det är så skönt att man inte är ensam om sina jobbiga upplevelser.Även om det är gripande om att läsa om andras jobbiga livshistorier där alkoholen förstör så många familjer och förhållanden.
Kämpa på/kram

Den törst som Karin Boye skrev om vill jag inte leva utan och jag tror ju den får så mycket större utrymme när alkotörsten inte får det.
För det är ju så det är eller hur.
Att alkoholen ställer sig i vägen, lägger sig som en dimma över livet. Slipar av kanterna, dämpar färgerna. Och ja jag vet, ibland är det det enda vi längtar efter.
Att allt ska bli lite mindre tydligt, lite mindre skarpt, att någon bara ska släcka det där ljuset som gör så ont i ögonen.
Men mitt liv är inte så längre, det är inte fyllt av ångest och oro, inte mer än för någon annan, inte mer än jag kan klara av.
Så välkommen livstörsten, låt mig leva livet fullt ut och få uppleva det på gott och ont utan att lägga allt i dimma.

En tanke som fungerar för mig men jag vet inte hur andra upplever det så ta inte detta för en sanning.

Det gör sjukt ont att sluta, det är oerhört ångestskapande, kroppen skakar, en blir deprimerad för mindre, koncentrationsförmågan är lika med noll. Detta fick för mig sin topp efter ca 3 dagar och sen håller det i sig en stund, alla måsten blir svårt att hantera, men det går, ett steg i taget även fast det gör ont. Det går över, det är inte p.g.a. att mitt liv är stressigt, eller andra yttre faktorer som får mig att känna detta, det är beroendet som jag känner av, det yttre är bara stimuli som triggar. Det går över, det blir bättre. Hur länge, det vet jag inte, men det går över, det blir bättre.

För mig handlar det om att stå ut med smärtan, jag dör inte av den. Vetskapen om att det blir lättare och lättar med tiden och att jag inte vill hamna i samma smärta som jag känner just nu stärker min vilja att inte dricka i stunden.

Jag gissar att detta kommer och går i olika perioder och är individuellt. Men vi kan lära oss leva med smärtan, för den går över. Sen ska jag inte sticka under stolen att det säkert finns andra smärtor som vi behöver lära oss att leva med, men alkoholen är garanterat inte den långsiktiga lösningen för att bli av med dem.

Smärtan har alltid funnits där när jag har slutat i perioder, tidigare var den mer subtil, numera är den tydlig vilket är kanske lättare att identifiera och sätta fingret på.

Vet inte hur du känner när du slutar, eller om du känner igen dig. Hoppas att du hittar din inre styrka och motivation, du är värd att hitta den för du är värd att få kontroll över ditt liv.

Jätteduktigt!! Ge dig själv en klapp på axeln! Det är många känslor upp o ner men att faktiskt tagit ett brslut känns bra när det blir dalar.
Mkt bra jobbat!
Kram

..har jag upptäckt vad tiden lider. Nu har jag skippat borsten i 1.5 månad och jag inser att det är lång process det här med att hitta tillbaka till sig själv. Acceptera och tycka om sig själv. Första veckan nykter var jag livrädd, sömnen var obefintligt och ångesten total. Säkert fanns det en viss abstinens som påverkade mig men mest av allt var jag rädd för att umgås med mig själv och mina tankar nykter utan att kunna skjuta på alla tankar genom att fokusera på nästa "flykt".

Jag är så avundsjuk på er här verkar så nyfrälsta och lyckliga i sin nykterhet. Vet inte om det handlar om att ni "kapitulerat"och verkligen insett fördelarna, om ni fruktar för ert liv i tankar på eventuell framtida konsumtion av alkohol eller om ni är duktiga på att lura er själva( menat på ett bra sätt) , men då förstår jag inte hur återfall kan förekomma. Menar absolut inte att trampa någon på tårna. Jag är så nyfiken på hur människor i min situation tacklar livet och tänker kring allt bara. Antingen är jag väldigt annorlunda eller så är jag ett hopplöst fall, men jag har alltid druckit för att komma ifrån mig själv och all min ångest. Nu är den här hela tiden och det är ju halvt olidligt. Men jag håller i, inser fördelarna med att vara nykter även fast livet inte är i närheten av så lyckligt som många andra verkar ha det. Förstå mig rätt, livet är ljusår bättre än första veckan utan, men den här lyckan som vi alla eftersträvar finns inte just nu. Kanske är det vädret, kanske nåt annat. Jag menar, livet löser sig väl inte bara för att man plockar bort ett gift. Man ser iaf till att man har förutsättningar att nå dit man vill. Kanske borde prova att prata med nån om "mina problem". Komma till roten osv. för att hitta lite lycka. Kanske något negativt inlägg men det är så jag ser det här forumen. Hade jag mått bra i livet och haft kontroll med alkoholen hade jag inte varit här.

Har läst mycket här på senaste och det ger mig väldigt mycket fortfarande. Tråkigt att det varit lite dålig stämning och hårda ord men vilka forum har inte olika läger eller människor som inte går ihop med varandra, även om man delar samma problematik runt alkohol. Jag trodde det skulle va betydligt hårdare stämning och betydligt fler som skrev onyktra så jag tycker efter den här tiden att det fungerar över min förväntan iallfall.

Har egentligen inte satt upp några mål med min nykterhet, vet inte riktigt vad jag vill där. Jag vet bara att jag mår marginellt bättre utan. Så jag kör bara på så får jag se vart det leder. Just nu har jag inga planer på att dricka iaf och det känns bra. Vill verkligen inte köra nåt "race" igen, någonsin.
Note to self om jag trillar dit. Sömnen blir bättre, men det tar tid, ungefär en månad.

Till vilket forum vill du flytta?

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nu är jag tillbaka, har varit en omtumlande vecka. Jag var iväg å tittade på lägenheten å den var verkligen jättefin så jag tackade Ja till den. Blev en massa blandade känslor efter det men kände att jag tagit rätt beslut. När känslostormen lagt sig började jag planera å möblera nya lägenheten i tanken.
Min sambo köpte alkoholfria öl på bolaget å shockade mig rejält. Han känner på sig att nåt är på väg att hända antagligen. Men det är försent nu.
Han är ju inte så trevlig när han är nykter heller, visst kan vi skratta å ha roligt emellanåt men det händer alltmer sällan nu.
Åker upp å ner i mina känslor men jag är ändå på rätt väg nu, det vet jag innerst inne. Ja aeromagnus, han har verkligen fått alldeles för många chanser som han sumpat...trampat på mig på alla möjliga tänkbara sätt.
Men nu jäklar ?? är det JAG som gäller. Tack alla fina som är "med" på min resa å stöttar mig, betyder enormt mycket.
Kram kram kram

... är naturligtvis djupt beklagligt och mina tankar går till dom kilon som aldrig kom undan. Var det kortfilm jag såg, tro? Ska testa dina tips, S, går kanske bättre då. :D

Ha det gott!

Jätte gärna :)

Mvh Studenten

Hej! Ja så är det säkert. Han vill inte visa mig något. Så han bedövar med socker. Han är fantastiskt duktig. Men börjar bli lite retlig. Så kanske inte sockret hjälper .

Hej Rosette! Du frågade hur jag mår i detta... Jo det känns som min man går på rosa moln. Vi var ute och åt drack Ramlösa till maten. Jag vågar inte ta ett glas vin eftersom min man ej dricker något längre. De satt några affärs gubbar i baren och drack whisky. Ja sa till min man att så satt du för några veckor sedan . Då svarar han mig att han tycker att det ser äckligt ut. Han som älskar whisky. Känns som han blivit hjärn tvättad. Det måste varit så att hans chef ställt ett ultimatum att de märkt att min man luktat gammal fylla på måndag. Att min man måste börja ett program. Som tur är börjar det nu på fredag. En dag i veckan. Min man har gått och blåst varje dag och det har varit ok. Min man känns annorlunda. Han känns känslokall nu. Hade kompisar hemma i helgen och de tyckte att han var riktigt tråkig. Så vi får väl se hur länge han håller detta innan han tar ett återfall. Jag har svårt att tro att man bara kan lägga av helt med alkoholen och dricka söta drycker i stället. Jag låter negativ men jag tror bara inte det,...

Ja, nu blev jag mer bekymrad över att smalfilm inte funkar än att cilitbang har sina brister.
Har du förresten prövat att stå på ett ben på vågen, eller på tå? Det brukar hjälpa.
Ha det bra!

Kära besviken!
Så tråkigt att du inte mår bra!
Från det du skriver, så känns det som han fortfarande försöker kontrollera "vem du är" så att det ska passa honom?
Du har faktiskt rätt att vara den du är, Och känna precis det du känner!
Ja, jag vet att när man är inne i en "kontrollerande" fas, så vill man gärna kontrollera andras känslor också..
Men lika lite som du kan kontrollera och bestämma över din mans känslor,(eller om han väljer nykterhet eller ej) kan han kontollera och bestämma vad och hur du ska känna!
Vill du vara glad och skratta så är det din rätt, att vara glad och skratta. Är du mullig så är du.. Han är inte den som ska "göra om dig"!
Förmodligen så finns en tanke om att "nu har jag fått ändra så mycket på mig för din skull, så nu är det din tur att ändra dig"?
Men det finns en skillnad i att kräva att en beroende blir nykter (och ställa ultimatum) Alkoholen påverkar nämligen familjen också, genom att den är personlighetsförändrande på ett negativt sätt!
Den gör människor opålitliga och oförutsägbara på ett sätt som blir terroriserande för omgivningen!
Och att börja kräva att människor ska förändra sina känslor, sitt sätt att vara, sin klädstil och sin kropp, om man inte är otrevlig mot andra.

Ja, många gånger tror vi, både som beroende och som anhöriga, att allt blir frid och fröjd, bara alkoholen är borta..
Riktigt så enkelt är det inte, om de gamla beteendena finns kvar..
Och ofta finns det andra gamla konflikter kvar som kommer upp till ytan istället som också behöver lösas

Kanske är det din tur att förklara för din din man, att du väljer, själv vem och hur du vill vara och om han "skäms" för att ha med dig, så ska han inte be dig följa med! (dessutom, så tycker jag inte att du behöver följa med, om du inte har nåt utbyte av det hela)
Frågan är vill han ha en "fru" eller något att "visa upp"? För tyvärr är det så, att människor ibland visar upp sina respektive som någon sorts troféer och gärna dikterar, både utseende, klädsel och uppförande..
Många beroende har i grunden en dålig självkänsla, som gör att de vill ha bekräftelse. Det kan göra att de "spelar" en roll, ute tillsammans med andra och sedan är en annan person hemma mot familjen.. Det är inget du kan påverka just nu.
Du får försöka att se till att må så bra du kan, se över vad du kan göra för dig själv. Jag hoppas att ditt besök blir givande och hoppas att du hittar en egen krets av vänner att vara med. Många gånger har ju vi som är anhöriga negligerat vårt eget liv och våra egna önskningar.
Och det är inte alltid våra beroende fruar och män förstår, att de inte kan styra och ställa över det vi gör. Att vi kanske väljer att ha egna intressen där de inte ska vara med..
Önskar dig lycka till på vägen!