Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag försöker kämpa men det känns som allt jag gör o säger blir fel. Jag åkte aldrig till lägenheten igår men måste bestämma mig för att göra det idag . Det är nog som du säger att jag inte kan dra ut på det mer, men det som känns så svårt det är att jag tror inte att jag får med min dotter o det känns så hemskt att lämna henne hos honom. Vet inte hur jag ska göra, är jag hemsk om jag flyttar o hon blir kvar. Är så orolig för henne eftersom hon mår så dåligt.
Konventet som du föreslog skulle nog vara jättebra för oss men min dotter skulle aldrig följa med. Det är då synd för hon skulle nog må bra av det.
Nu tänker jag ta en promenad med en kompis som jag inte träffat på länge o som erbjudit sig att hjälpa mig men jag har inte tagit emot hjälpen. Tänker hela tiden att jag ska klara allt själv men måste nog börja tänka om. När jag kommer hem ska jag fortsätta med flytten o ha som mål att bo i lägenheten inatt .
Kram<3

Bästa alkoholist javisst. Jag förstår precis hur du känner dig. Fylleångest är något av det värsta man kan drabbas av och man är beredd att göra vad som helst för att bli av med den. Egentligen har du ett alldeles ypperligt läge. Jag önskar att jag hade kommit till insikt när jag var i din ålder. Så vari består då det positiva:
Du är fortfarande "ung". Du har en familj som bryr dig. Du har ett arbete. Du verkar ha en vilja att komma till rätta med ditt problem. Du är inte ensam. Vi är otroligt många som har varit med om liknande grejer, eller värre.

Vad gäller din fysik törs jag nästan lova att alla dina potentiella skador är reversibla, dvs om du upphör att dricka alkohol kommer bla levern att tämligen snabbt repa sig. Det är ett av de tåligaste organ människan har. Vad du i förlängningen kan göra är att gå till läkaren och ta ett blodprov och där särskilt kolla upp nivån av folsyra och vitamin B12. Alkisar brukar få brist av dessa vitaminer och behöver därför tillskott. Speciellt tillskottet av B12 kan även göra att "nerverna" lugnar ner sig.

Du har, som vi andra, ett ganska tungt arbete framför dig och jag är övertygad om att du nu går i rätt riktning. Samtidigt vill jag kanske varna dig för att de största prövningarna kommer en bit framåt i tiden när du börjar må bättre. Vi har ju alla en förmåga att "glömma" det obehagliga och alkoholdjävulen i våra huvuden är smart.

Vad gäller din arbetsgivare tror jag inte att du ska vara alltför orolig. De allra flesta företag har en policy mot droger och alkohol och man ska erbjudas vård eller rehabilitering om det är nödvändigt. I ditt fall är det ju inte säkert att det behöver gå så långt. Om du nu börjar på AA och inte dricker kan det vara mer än tillräckligt. I stort sett alla vårdinrättningar för alkoholmissbruk arbetar ändå med AA som förebild.

Ett stort lycka till från Tjalle

Din man verkar inte alls vilja sluta med sitt drickande.
Du behöver ta ett steg och börja se dig om efter nya boendemöjligheter dels för att kolla vad som finns och hur du känner inför ett ev beslut att flytta.
det kanske blir en väckarklocka för din man eller så blir det inte det. Det verkar som du har försökt med det mesta för att din man ska förstå hur du känner inför hans drickande men det har inte gått fram ännu. Han skyller bara ifrån sig och blir sur och drar sig undan.
Lycka till med lägenhetskollen.

har hällt ut all sprit och att du känner dig lite bättre.
Det där med att få sparken från jobbet pga alkohol är tydligen svårt. Googlade lite på ämnet och alkoholism klassas som en sjukdom och din arbetsgivare ska erbjuda dig rehabilitering och då får du acceptera det. Har man inte grovt misskött sitt jobb eller utsatt andra för fara kan du inte få sparken som jag tolkar det.
Du har insikten om ditt beroende och går på AA möten och omgivning som vet och stöttar dig. Du har gjort 2 stora steg åt rätt håll tycker jag.
Jag vågar inte gå till nått aa möte eller ens har sagt till mina närmaste om mitt problem eller mitt beslut att lägga av. Skäms för att jag inte kan hantera alkoholen.
Du kanske kan kontakta vården för att få mer hjälp så behöver du inte gå via din arbetsgivare. Man behöver all hjälp man kan få för att bryta med alkoholen.
Ha bra nykter dag du med!!

Vad ska jag göra nu då!
Jag sa drick inte jag orkar inte mer. Han sa att han ska sluta men han har inte problem med alkoholen. Han har smygdruckigt hela tiden men nu dricker han öppet. Han anser att om det är nyår eller att man har middag så spelar det vi sagt ingen roll. Ska jag gå nu? Känner mig trött,slut, ensam och helt uppgiven.

Jag är nykter sen 2 dygn (ingenting jag vet men det är en början)!
Jag har accepterat att jag inte klarar detta själv. Skamsen och med svansen mellan bena gick jag i förrgår till AA och satt på möte och grät.
Samma sak kommer säkert hända på mötet jag ska på nu kl.11.00.
Jag har också bestämt mig för att ta upp vissa hobbies/Intressen jag hade som yngre.. Hade du ngt du brann för som ung/tidigare som har blivit nedprioriterat sedan du började dricka?
Jag har tex börjat måla igen.. Det kopplar bort mina tankar på alkohol ett par timmar åtminstone.
Ett annat tips är att gå ut i naturen.. Bara vandra, gråta, grubbla, hata, tänka och till och med skrika om det behövs! Få ut all skit! Hata alkoholen och sörj din "goda vän herr alkohol" som nu försvinner ur ditt liv.
Det är faktiskt inte lätt att dumpa någon som alkoholen.. Den har ju tagit all ens vakna tid i så många år...

Kan också rekommendera att se vissa filmer och läsa böcker. Se tex "My name is Bill W" -grundaren av AA. Med min sambo såg jag "When a man loves a woman".. För att han skulle fatta allvaret. På Youtube kan du söka på "A & E Intervention Alcoholic" och se massa interventions som gjorts med alkoholister.. I en del fall har deltagarna faktiskt dött.. Men det ger en verkligen ett wake up call.
Läs boken "Ansvarsfull" av Camilla Kuylenstierna och boken "Inte mer än full tack" av Benny Haag.

Lycka till! <3

Han tar sin Antabus själv och jag har inte frågat om han fortsätter eller har slutat. Känns som att jag bara är där och ska kontrollera igen. Vi kom hem från fjällstugan för två dagar sedan och min man vill nog att allt bara ska vara som vanligt. Jag har svårt för det. Undviker honom kan inte tänka mig att sova i samma sovrum. Vi har ett stort hus så det går bra. Tänker mycket på att flytta ut till sommarstugan men har svårt att lämna barnen. Det är långt och besvärligt för dem att ta sig till och från skolan därifrån. Men så tänker jag att jag ju borde ge honom chansen att visa att han menar allvar. Jag har ju ändå sagt ja till det både till honom och barnen. Rimlig tid för honom att ta de kontakter(arbetsgivare, läkare, psykolog, träning...) tänker jag borde vara två veckor. Känner att det känns länge för min del.
Det hade också varit lättare om han den här gången tog initiativ till att vi två satt oss ner och pratade. Det är alltid jag som gör det och det är jag urless på. Ja, jag VET att han går med ett fruktansvärt dåligt samvete och att jag säkert kunde vara mer förstående. Men jag tror att jag har låst in mina känslor med dubbla lås för att jag inte orkar bli besviken igen. Vi har ju varit här förut. Han har lovat och förmodligen också menat allvar och så går månaderna så händer något som gör att han måste dricka för att kunna sova, för att lugna sig, för att det är stressigt, för att det har gått så lång tid som han inte druckit och att han inte alls har något sug efter alkohol men det är ju så gott och nu är det ju semester!!
Nu far jag in på jobbet en stund. Går och tränar och försöker vara borta hemifrån så mycket som det går.
Känner att inlägget säkert är svamligt men det är bara så fantastiskt skönt att få skriva. Och få läsa och förundras av andras kloka ord. Tårarna rann när jag läste kommentarerna i min tråd. Börjar rinna igen känner jag. Tack för att ni tar er tid.

Tack för era kommentarer. Det hjälper verkligen! <3

Ska alldeles strax iväg på AA möte. Har sån tur att det bokstavligt talat är 50 meter från där jag bor.

Stingo - all akohol är uthälld (även den dyra cognacen som inte ens var öppnad, jag gillar inte ens cognac men har på senare tid börjat gå över till starksprit, cognac och whiskey bara för att få snabbare effekt). Skakningarna har börjat avta och ångesten blir allt mindre. Dock är jag apatisk och har fortfarande upprörd mage, sover dåligt, kallsvettas och tänker inte klart. Hoppas att det snart blir bättre...

Imorgon är första dagen på jobbet efter all långledighet. Jag har megaångest inför detta. Sista frågan jag fick från min chef före vi tog julledigt var "har du druckit idag? Du luktar alkohol"... Min chefs mamma är alkoholist sen 30 år så jag tror att min chef ser väldigt tydligt att jag har problem. Jag blånekade givetvis, sanningen var att jag hade druckit 10cl vodka inne på damtoaletten. Hoppas bara att detta inte blir ett fortsatt tema då jag kommer tillbaka till kontoret. Orkar inte bli konfronterad av min chef och de över honom. Kan man bli sparkad pga alkoholproblem? Då man aldrig fått en varning eller liknande???

Nya Mia - grattis till att ha varit nykter sedan november!! BRA JOBBAT! Att du tog dig igenom den stora drickarhögtiden är fantastiskt bra jobbat! Går du på Antabus? AA? Psykolog?

Ha en fin nykter dag alla! :) Kramar

Hej Trötter,

Det du skrev om att din fru skickade dig till systemet - det gav mig kalla kårar.
Min sambo var exakt likadan för ett år sedan! Han skakade bara på huvudet då jag sa att jag har problem och sa "lär dig dricka med måtta istället, du har inte problem, du klarar bara inte att låta bli att bli för full"... Efter ett tag började jag faktiskt tro på att jag inte hade ett problem, att jag helt enkelt bara hade dåligt spritsinne och dålig självkontroll. Mina vänner resonerade likadant och alla bad mig börja hålla samma tempo som dom då vi var på middagar, drinkar, fester etc.
Detta resulterade i att jag:
1. Inte trodde jag hade så stora problem, tänkte att jag överdrev
2. Jag började skåpsupa - för om jag höll samma tempo som vänner och sambo så uppnådde jag inte den berusningen jag så innerligt ville få!

Idag är jag 100% alkoholist. Min sambo har accepterat det och en del av mina vänner förstår det (jag berättade faktiskt för en kompis att jag e alkis nu 2a januari. Då svarade hon "Oj, vi borde ta och prata om det här, komma över på ett glas vin?"... Helt sinnessjukt om jag får säga det själv)!

Jag skyller INTE min alkoholism på att de runt om mig inte tagit mig på allvar - men det jag vill säga till dig Trötter är att det är farligt då omgivningen inte förstår hur seriöst problem man har!!! Då är det fort gjort att allt eskalerar åt helvete ännu snabbare.

Jag hoppas du kan få din fru att förstå att du har ett allt annat än ett sunt drickande.

All lycka till och god fortsättning!

Ni är alla väldigt välkomna här, närhelst ni vill. Inte mycket som händer i mitt liv just nu, förutom att jag försträckte ett muskelfäste i axeln i går kväll, så nu försöker jag balansera en värmepåse över axeln, medan jag skriver. Inte helt lätt :).

En viss skillnad märker jag efter nyåret. Från vad jag skrivit tidigare, har ni säkert förstått att mitt nykterhetslöfte var väldigt viktigt för mig. Nu har jag fortfarande inte druckit utan något löfte och det har känts bra.

Nu har jag fått veta att han dricker igen. Förstod att det skulle bli såhär när de blev så mkt lediga dagar. Nu vet ja dock inte vad man ska göra?!

Du har ett val! Det kan vara så att ett tydligt genomfört val från dig blir hans väckarklocka till livet. Så var det för oss och för oss är det gott.
Lycka till med lägenhetstitten! / mt

http://www.al-anon.se/ar-du-ungdom-och-paverkas-av-en-anhorigs-alkoholi…

Är du ungdom och påverkas av en anhörigs alkoholism? Konvent 18 januari
Tillsammans är vi inte ensamma
Alateen bjuder in till en dag av möten och uppstart för en Alateengrupp.
Mötet är i Stockholm den 18 januari, kl 12:30 – 17.

Läs mer här: klicka på länken för programmet

Jag tror att just inget barn vill lägga skuld på sina föräldrar för att hen mår dåligt.... Det är inte viktigt I er samvaro just nu vad som orsakar hennes illabefinnande men förvisso är alkoholism en familjesjukdom som påverkar alla relationer i en familj.

Jag hoppas innerligt att du hittar kraften att stiga in i din egen bostad, ta flickan med - och OBS betona att varken du eller hon, i synnerhet inte hon, kan eller ska ta ansvar för pappas liv och hälsa!!! Det är en övermäktig uppgift och ansvaret måste vara hans!

Jag vet att Alateen har konvent i Stockholm 18 januari, ska söka länk åt dig. Kanske det vore nåt? Eller, jag menar att jag tror det skulle vara bra för er!

Hoppas jag inte varit för burdus nu.... Vill väl, är själv ett vuxet barn.... med en vanmäktig mamma.... Önskar er allt det bästa. Kram / mt

Izzy, så kämpigt! Och vad du jobbar för att ingen ska fara illa..... vet du, nu har din lägenhet, ditt eget hem. Nu ska du flytta dit och börja leva och bo där. Jag vet och förstår att det är svårt att "klippa" men inget blir bättre av att dra ut på det, det har du gjort.... försökt och försökt.... Ta till dig det senaste med hämtmaten, det var uppenbarligen ingen bra ide'. Fundera hur du tänkte.... Kanske att det skulle bli ett någorlunda trevligt avslut? Vet du, du måste nog ge upp det, just nu i alla fall, och ta steget. Ut och till ditt eget hem som står och väntar. Ta det fulla ansvaret för ditt liv och hålla fokus framåt.

Kan du få hjälp med att planera vad du ska göra olika dagar så att du inte står inför så många situationer där du drabbas av att välja mellan ditt gamla och ditt nya liv - det där nya livet som väntar på dig och som tvekar att stiga in i helt och fullt. Det där du kanske längtar efter i ditt gamla, invanda liv (en trivsam samvaro med hämtmat?) det finns inte just nu. Jag kan faktiskt också förstå mannen, du har sagt att du flyttar, du har ett eget hem - varför dra ut på smärtan då?

Dottern behöver säkert få tydliga ramar och hon kan kanske inte besluta själv var hon vill vara.... Hon är säkert minst lika uppfylld av komplexa och motstridiga känslor som du är.
Jag sparar här, måste läsa i din tråd och tappar snart allt jag skrivit... Fortsätter / mt

Du har en svår situation och jag tror du måste få din fru att förstå. Har du varit tillräckligt tydlig?
Min fru känner mig väl och jag var ofta förvånad att hon inte fattade att jag hade problem.
Samtidigt som jag försökte dölja mitt supande så ville jag nog bli avslöjad.
När det hela slutade med en olycka förstod hon allvaret och from då var det krav på nykterhet från henne.

Det underlättar att ha en soldat som slåss vid sin sida!

Han kom hem efter några timmar och satte sig framför sin TV. Ville inte prata, så det blev jag som bad honom förklara varför han inte talar med mig. Det får du begripa själv var enda svaret. Ostadiga ben, tom blick. På något sätt vill han få mig att bli skyldig till att han mår dåligt.
Jag har bestämt mig för att undvika alkohol en tid och det känns bra att vara helt klar i huvudet när vi hamnar i dessa hopplösa samtal. Här ska inte finnas några flaskor vin i huset. Granatäppeljuice är faktiskt helt ok som måltidsdryck och kolossalt nyttigt är det med.
Jag tror att han är inne i någon slags alkoholpsykos efter flera dygns drickande. Misstänksam mot allt och alla, ingen vill honom väl. Du skulle behöva avgiftning sa jag, lugnt och sansat och det blev han givetvis sur på.
I morgon ska jag försöka smyga iväg och titta på en lägenhet. Jag måste kunna föreställa mig ett annat liv trots att jag helst av allt vill ha tillbaka min man som han är i naturligt tillstånd.

För att ni är så snälla o stöttande!! Jag har inte skrivit på ett tag igen för orken har inte funnits där men jag läser vad ni skriver. Jag har. Fixat det själv det har jag men jag tvekar o tvivlar om jag gör rätt ändå o jag har så svårt att se nu att det kommer att bli bra nån gång. Min yngsta dotter mår så otroligt dåligt o det är allt jag tänker på nu hur jag ska kunna hjälpa henne. Hon har fått hjälp på olika sätt men det funkar inte o jag känner mig så maktlös. Det verkar som att hon är trött på livet o hon tror aldrig att det kan bli bättre, hon ser ingen ljusning o det skär i mitt hjärta att höra det. Hon säger att det inte beror på hennes pappa o mig men att det inte gör saken bättre o hon vill inte flytta mellan oss för hon orkar knappt ta sig ur sängen o vill helst bara sova. Hur ska man som mamma tackla det när jag själv inte orkar någonting. Vet inte hur jag ska göra för att livet ska kännas lite lättare för henne.
Lägenheten står klar med möbler o så o idag sa jag till min fd sambo att. jag tänkte packa o flytta idag. Han verkade lite konstig när jag sa det. Mot kvällen pratade vi om att vi ändå skulle äta tillsammans o köpa hämtmat o det var han med på. Jag var borta en timme o när jag kom hem var han bra full o skulle inte ha nån mat. Vi kunde väl ta med maten o åka till lägenheten tyckte han. Han blev som förbytt o det är så läskigt. Jag sa till min dotter att vi kunde väl åka till lägenheten men hon ville inte det o jag vill inte lämna henne med honom. Det är så rörigt o jag kan inte tänka. Nu sitter jag här o vet varken ut eller in om jag ska åka för det låter ändå som att det är ok för henne att jag gör det. Varför är det så svårt att leva? Kommer man någonsin att känna lycka?
Kram

du har haft mycket omkring dig på en kort tid.
Alkohol är en bekväm tillflykt att ta till men gör en säkert avtrubbad känslomässigt.
Så upplever jag att jag har blivit de senaste året speciellt, tappat ork, motivation och lust. Känner mig inte riktigt glad längre utan mer som ett vakuum. Saker görs och sköts för att det ska göras. Jag hoppas och tror att detta ska ge med sig med tiden allt eftersom jag är fri från den avtrubbande alkoholen. Har för mig Stingo skrev om det att det förändras ju längre man är alkoholfri just att kunna känna lycka och glädje igen.

ja det är det som gäller LNA 69 ibland kanske timmar eller minuter.
Har gått bra hittills, för bra kanske. Har kämpat med sug efter rödvin ikväll. Har inget hemma som frestar och jag kan ta av.
Tror det är min klassiker, efter 2-3 dagar när jag börjar må hyfsat bra i kroppen igen så kommer suget efter mer. Så tröttsamt när jag känner att kroppen äntligen fått ro ifrån alkoholen vaknar suget efter påfyllning.
Känner oron och rastlöshet men antar att det är mitt belöningscentra som skriker efter stimulans. Har tuggat några nikotintuggummin istället för ciggen så de kanske har retat upp det. Bara lite tid till så kommer det att ge sig. På dagtid har jag inget sug eller tänk men tror att mina eftermiddagar/kvällar kan bli kruxet eftersom då har vanan varit att dricka.
Hjälper mycket och gå in och läsa här och det har jag lagt mycket tid på de här dagarna, minst ett par timmar varje dag.
Satte som mål på eChange att jag ska inte dricka något innan 1/7. Fixar inte något måttlighetsdrickande då jag försökt få till det så länge. Jag måste bryta vanan och svälta ner suget.
1/7 har blivit mitt mantra som jag upprepar för mig själv som en påminnelse.

Inget vidare. Vill bara be dig kämpa vidare, och heja på dig.
Exakt vilken roll alkoholen har är väl oklart, men att den bidrar till depressionen är nog högst troligt. Kramis!

Dig oxå Lena, m.

Ses snart hoppas jag! ❤️

Scrollade långt ner för att se hur det är med herr stingo men jag glömde att du ju flyttat! Så här kommer jag med flyttgröt och hoppas få tillfälle att hälsa på fler gånger under din resa. <3

Detta blir ett långt inlägg, men sätter det på pränt iaf..
Ni som läst mina inlägg vet endel, men nu skriver jag iaf hela "min historia".
Jag har nyligen slutat på mitt jobb pga att det tog livsglädjen ifrån mig totalt. Slutade med att jag inte fick ngn uppskattning för
det arbete jag utförde, kände själv ingen som helst inspiration eller glädje att fortsätta.
Ekonomiskt sätt klarar jag mig, och min fru arbetar. Gick igenom en tuff livskris som drabbade hela familjen för ca två år sedan när hela
min syn på livet och dess mening blev ifrågasatt. Vi klarade oss ur krisen men min livsglädje har sedan dess fått sig en stor stöt.
Det enda jag fokuserade på var att få familjen på rätt köl, vilket jag (tillsammans) med familjen lyckades med.
Det enda jag tänkte på var familjens bästa, sket i mig själv och jobbet, bara familjen hade det bra. Tänkte att detta måste jag ro ihamn, sen
kan jag typ lämna detta jordeliv, tufft sagt, men fakta.
Idag lunkar livet på, ingen livsglädje, inget att se fram emot! Är det alkoholen som gör att jag känner totalt likgiltiget mot livet?
Jag har varit utbränd och kört i väggen på arbetet, men kom igen tills katastrofen drabbade oss.
Ätit antidepp i flera år, sömnmedicin etc, medicinerat mig själv med alkohol i alla år.
Livet känns allt annat än meningsfullt, den ena dagen lik den andra.
Var hitta livsglädjen?
Tyvärr har jag igen tagit några glas, känns som min enda "fristad".
Ser ingen väg ut..

Lev väl. Trötter