Senaste kommentarerna i forumet

Skriver detta för mig själv: Har ju de två senaste veckorna inte lyckats hålla mig till mitt uppsatta mål (Max två dagar/v, Max tre glas/tillfälle). Så nu inleds fas 2...: Det betyder STOPP. För hur länge vet jag inte nu. Tänker jag tillbaka på januari månad, som gick fint, vet jag hur bra det kändes att inte dricka. Så nu fokuserar jag på det, och påminner mig själv om hur obra jag mår när jag druckit, och att jag inte lyckats hålla mig det det jag bestämt. Daga för nya tag alltså. Jag kan. Jag vill.

Skriver detta för mig själv: Har ju de två senaste veckorna inte lyckats hålla mig till mitt uppsatta mål (Max två dagar/v, Max tre glas/tillfälle). Så nu inleds fas 2...: Det betyder STOPP. För hur länge vet jag inte nu. Tänker jag tillbaka på januari månad, som gick fint, vet jag hur bra det kändes att inte dricka. Så nu fokuserar jag på det, och påminner mig själv om hur obra jag mår när jag druckit, och att jag inte lyckats hålla mig det det jag bestämt. Daga för nya tag alltså. Jag kan. Jag vill.

Vanlig hederlig Yes och en kökssvamp går minst lika bra. :)

Så där ja. Nu fångar vi dagen, Sisyfos, tar på oss carpe-diademet, så att säga. Inget fel på vare sig humöret, dagen eller vädret. Bara på vikten. Vågen visade plus i morse och tänka sig; jag som ändå såg två timmars smalfilm i lördags...

Ha det gott!

Redan i onsdags kom det hem ett flak med starköl som landade i garaget, och det var inte ens fotboll på TV;n, vilket annars brukar vara en anledning för att dricka "ett par pilsner" på vardagskvällen. Framåt lördagen så var det flaket nästan slut och jag tänkte att det var skönt, men jag bedrog mig själv igen, han skulle ju åka in till stan i något ärende och då gick det ju bra att skaffa ett nytt flak.
Hans drickande har nog varit för mycket i ganska många år, men jag började nog inte inse det på allvar förrän 2013. Jag pratade då flera gånger med honom om det (när han var nykter) och jag sa att jag inte orkade med dessa tråkiga helger vecka ut och vecka in. Han lovade att dra ner på sitt drickande och jag, som inte fattade bättre, trodde att om jag köpte hem 3 st starköl av några "finare" sorter, så kunde det räcka med dem på en fredagskväll.
Förr brukade vi alltid göra lite extra god mat och ha det mysigt på fredagskvällen, och då kunde t o m jag ta ett glas vin och tycka att det var ok.

Hur som helst, så funkade det kanske 2 helger, sedan hade han köpt några extra, eller "fått" öl av någon som han hade gjort jobb åt etc.

Nu har jag slutat att prata om det även när han är nykter, jag har ju läst mig till att jag inte kan göra något åt hans drickande. Jag har sagt att han måste söka hjälp, men det vägrar han, han ska fixa det själv säger han. Ibland så påstår han att han har dragit ner, han dricker ju bara folköl i veckorna, men jag har ju förstått att det inte spelar någon roll. Han säger själv att han har inga problem eftersom han dricker ju inte "vit sprit", alltså vodka. däremot så kan han hinka i sig en halv liter whisky + 8 starköl en kväll, men det är ju inte farligt att dricka de "dyra" sorterna......
Det resonemanget är ju hur j-a idiotiskt som helst.
Jag har ju läst många av trådarna här inne och jag har också läst boken Djävulsdansen, som jag tycker är mycket bra. Men ändå så är det så svårt att ta ett beslut hur man ska göra. Någon skrev att det som sägs när man är onykter, det är liksom glömt dagen efter, men jag kan ju inte glömma det, hos mig lagras det mer och mer, så vågskålen går mer och mer åt minushållet för hans del. Ibland när han dricker så blir han inte alls arg utan överdrivet klängig och ska kramas och hålla på hela tiden, och vill man inte det då får man höra att man inte tycker om honom längre och att man aldrig vill ha någon närhet eller sex längre och så vänds plötsligen alltihopa till ilska, hur ska man bemöta det? Ärligt talat så blir mina känslor för honom svalare och svalare på grund av alkoholen.
Jag har varit gift tidigare med en man som misshandlade mig fysiskt ibland men väldigt ofta psykiskt. Jag lyckades med hjälp av min Far, att flytta därifrån och det var väldigt jobbigt under flera år efter, med hotelser, polisanmälningar och rättegångar. jag tror att det tog 4 år efter att jag hade lämnat innan allt var över. Jag har en son tillsammans med den mannen och sonen blev hans vapen emot mig, han tvingade sonen att bo hos honom och ingen på socialen fattade vad han var för en person. när sonen var 18 år flyttade han till mig, efter att också ha blivit hotad. De har ingen kontakt alls längre.

När jag träffade min nuvarande man, så tyckte jag att allt var toppen, vi var så lika, vi hade många gemensamma intressen och vi hade väldigt kul tillsammans, utan att dricka, han drack aldrig någonting, mer än om vi var bjudna på fest några gånger per år, alltså fullt normalt. Mitt liv blev lugnt och jag kunde sakta glömma de otäcka saker jag hade varit med om och bygga upp mig själv igen. Men nu känns det som att allt faller igen, allt känns osäkert och hans snack om olika projekt och framtidsplaner känns inte kul längre. Tänk om han bara kunde vara som när vi träffades.
Vad var det som gick fel, och varför?

Hjälp vad rörigt det här blev, men jag behöver skriva lite för att samla mig själv och kanske få några råd från er andra här inne.

Nej, Carolina, jag brukar ta det i förebyggande syfte. T.ex före en resa eller stort party. Ung.som andra tar Antabus. Jag får börja ta dem ngn vecka innan. Men jag tror du skall höra med din läkare om hur du kan ta tabletterna. Jag tror inte man ska ge råd om mediciner till varandra. Hoppas du får bra hjälp!

Hoppas du mår bättre idag, det kanske är influensa du fått, här på ostkusten är det många som är sjuka. Allt känns helt ok utan alkohol tycker jag bearbetat det mesta och ångesten har rest bort till världens ände hoppas jag. Granntanten som flyttat in mittemot oss har klagat hos vaktmästaren att hon är så rädd för kia och att jag har henne lös. Började nu helgen att koppla henne när vi går ut tills vi har kommit utanför gården. När vi kom hem igår stod i dörren och ropade ner till mig , du har väl kopplat din hund. Ja sa jag, jag tänkte stick in ditt fula tryna för h-vete. När jag kom upp till min dörr öppnar kärringfaan sin dörr och upplyser mig om att hon måste flytta igen, på grund av rädslan för hunden. Jaha sa jag, du tycker nog att jag är besvärlig sa hon då och började gråta, mitt hjärta smalt och jag erbjöd mig att vi kan börja med små steg så kan du kanske komma över din rädsla och bli vän med kia. Det ville hon inte, flytta då för helvete, jag vill säga det högt men jag knep käft.
Må fint
Kram konstnären

Vi flyttar tråden om du vill!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Dricker du À o tar Campral samtidigt ?

Vad skönt att höra av dig igen.
Jag har undrat hur det är med dig och hur det går.

Jag blev glad över att läsa att du träffade den där tjejen som du kände att det var skönt att kunna vara ärlig och prata med.
Det var så jag upplevde att det var när jag kom till al-anon.

Väldigt befriande att prata med människor som förstår om sånt jag bara haft inom mig och grubblat på själv utan att komma någon vart.

Jag förstår det du skriver Besviken.
Tycker att du beskriver jättebra hur jobbigt du har det med allt.
Jag tycker också att du är både stark och klok som har varit hos läkare och väntar på att få komma och prata med psykolog.

Du kanske känner dig väldigt utmattad och trött efter allt men jag ser en styrka i dig.

Du vill inte ha det så här och funderar och försöker.
Jag tycker att du är stark!

Jag tycker inte alls att det är konstigt att du inte är glad "bara" för att han är nykter.

Det förändrar ju inte allt som har varit som du bär med dig och dessutom låter det inte som att han behandlar dig med respekt och inte heller kärleksfullt...

Tack för att du hörde av dig.

Kram till dig

Ja, då sitter man här med sin morgonkopp kaffe.. Efter en fantastisk helg, där jag träffat nya spännande människor och ätit bastanta hotellfrukostar (jag som i vanliga fall bara dricker kaffe på morgonen) Har nog gått upp ett par kilo! (Nej ingen alkohol! Det var bara ett par stycken i gänget som tog ett glas vin till maten och inga frågor ställdes om någons val)
Ser att det varit turbulens i forum.. Vet inte om det är något som ligger i tiden. Människor är osäkra och rädda. Många finner att verkligheten på något sätt hunnit ikapp dem och att de har livsval att göra (vare sig de är beroende eller ej)
Många vågar inte heller titta på sig själv och sin egen del i en konflikt. Ännu fler vågar inte avsluta en konflikt om de tycker att de "förlorar".
Precis som barn som måste sluta bråka, så kan de inte låta bli att slänga iväg en sista smäll eller ett sista "du är dum".. Många vill inte heller släppa, utan kastar ut nya "krokar" som man hoppas att någon ska hugga på, så man får en anledning att fortsätta tills man själv tycker att man "fått rätt"..
Det är svårt att få den provocerande att inse, att provokationer inte leder till annat än fortsatta provokationer (känner igen mönstret från min fd, som gärna provocerade fram meningsskiljaktigheter, för att få häva ur sig saker. Saker som egentligen inte hade med sammanhanget att göra, men som han irriterade sig på..)
Jodå efteråt insåg han ibland att han sas gått över gränsen och att han burit sig synnerligen dumt åt, men ursäkter satt väldigt långt inne.. Oftast skämdes han för mycket och ville hellre dra ett streck och glömma.
Tyvärr blir det så, att reder man inte ut konflikter så ligger de kvar under ytan och växer sig större. De blir till slut till slagträn som tas upp varje gång man blir oense och många gånger så skjuter man på orsaken så att det uppstår pseudokonflikter istället..
Tilliten är det som tar stryk! Försvinner tilliten, så blir så småningom bara föraktet kvar.. Suckarna, himlande med ögonen och grimaserna som är minst lika nedtryckande som ord.
Nej man växer aldrig själv av att trycka ner andra!
Nej man får inte bättre självkänsla av att vara nedlåtande och spydig.
Nej man får inte färre "fel" själv, genom att stå och peka på andras.

Ibland behöver man "säkerhetsventiler", att få "kräka ur sig" när man mår dåligt och har blivit dåligt behandlad. Men det gäller att göra det konstruktivt, att våga se VAD i det här är det som gör att jag reagerar?
Är det så att det ligger nån sanning i det som sägs? Är proportionen på kritiken rimlig?
Det kan inte vara så, att bara "den ena" ska få kritisera, medan den andre anklagas för "påhopp" så snart de själva kommer med kritik..
Kritik ska också spegla beteendet! Inte personen!
Känner man sig "lättkränkt" och tar åt sig av sådant som är skrivet i allmänna ordalag, (alltså INTE personligt adresserat till en själv)så behöver man nog fundera över varför man reagerar så starkt..
Det finns nämligen en sorts förnekelse i att kritisera saker som man inte vill se ens delar av hos sig själv.. Kanske har det med skam att göra? (precis som min fd, som inte ens kunde se ett reportage om rattfylla utan att må dålig och stänga av TVn) Det blir lite av "alla andra, men inte jag, jag är undantagen"..
Sedan tycker jag också, att ett par personen genom sitt uppförande inte får bli orsak till att andra inte vågar yttra sig, eller försvinner från det här forumet. Att det liksom blir lägre i tak.. Då blir det tyvärr som med vår nationalsymbol, den Svenska flaggan, som en del knappt törs hänga upp av rädsla för att bli betraktade som "rasister"... ( se det som en liknelse, inte en start för rasistdebatter, för det ämnet hör inte hemma här! Det finns andra forum för sånt)

Själv är jag numera nykter alkoholist och på väg att bli tillfrisknad medberoende! (vare sig ni gillar etiketterna eller ej ;-) )

Och ska försöka läsa ikapp lite i era trådar.. Även om jag inte kommenterar eller är inloggad så kommer jag att fortsätta läsa.

Eller är det admin som flyttar tråden?

Kram studenten

Kaffe och denna sidan en ny morgonrutin, läst så många långa trådar om så många öden både skrattat och gråtit med alla som kämpar. Så nyttigt försöker lära mig av era hur man lyckas och var fällorna är.
Har blivit en erfaret rikare under denna helg som faktiskt var riktigt hemsk. Först var han full sen var han bakis, fast jag fick både rosor och presenter så ville jag helst slå honom i huvudet med blommorna.
Men släpper honom ett tag igen och försöker hålla fokus på mig själv.
Att vakna upp ur dimman gör mig både glad och rädd, för nu står jag här med alla känslor som väller upp och får inte fly eller döva.
Har kört mantra i huvudet det är ok att vara ledsen, du behöver inte alltid vara glad.
Skulle vilja be hjärnan sakta ned och ta det lugnt, ge mig tid att sortera och inte slänga på mig allt så fort.
Har en väldigt tur jag har hunden, gå i skogen med honom och ha inre samtal är som balsam för själen.
Lite tungt så här på måndag, men väljer att vara nykter idag så kämpa väl där ute alla hjältar

Och en måndagspuss till dig LenaNyman.
Hade också behövt städa i helgen, hoppas badrummet glänser - eller är cilitbang överreklamerat.

Dag 46 måndag,
tänkte på att resan är målet. Livet som är nu är min verklighet. Denna sekund är på riktigt.

Ja vi kämpar på alla som vill förändra vårt drickande. Det är inte lätt och man bör ha en del verktyg i sin verktygslåda

Ok,
Ja, jag vet. Ska skärpa mig.
Jag blir bara så less på att bli grupperad in i någonting där det skrivs saker som jag inte står för. Och där det är 1-2 personer som skriver nåt som stör vid nåt enstaka tillfälle och de kommentarerna blir förstorade in absurdum och plötsligt så "tycker" alla som någonsin skrivit något i forumet så.
Då driver jag lite med den grupperingen för den tillskrivs egenskaper som jag inte känner igen hos de som jag också tror tillhör den grupp som inte existerar.
Kommentaren var inte menad som en känga till någon, mer en ironisk iakttagelse om "gruppen", men du har rätt den förstärker "motsättningarna" och det är onödigt.

Beklagar om jag hetsat,
men ser fortfarande skillnad på en alkoholist
som vill bli nykter
och en alkoholist som vill bli onykter.

Campral funkade inte för mig?
Finns naltrexon som tar bort effekten av alkoholen med, man kan mixa dem.

För mig blev det Antabus rakt av efter år av förnekelse?

också, hoppas ni är noga i tid med plats, tid och datum...

Hej alla!! Jag som ni säkert förstår, mår inte bra. Har helt enkelt inte orkat vara här inne. Allt går i slowmotion känns det som. Jag har fått tid till psykolog, men tyvärr inte förrän i Mars månad. Har ingen, kan inte prata med någon. Han går till sin klubb. Han har fortfarande inte druckit en droppe. Han tjatar på mig att gå med till klubben, men jag säger NEJ varje gång. Han vill även att jag går med på möten i kyrkan tillsammans med personer i från klubben. Men även där säger jag NEJ. I Lördags åkte jag med han, men enbart för att jag var tvungen att prata med en tjej där som jag fattade tycke för när jag var med en gång i början. Vi är inte ifrån samma stad 90mil emellan varandra. När jag kom dit blev hon såå glad, jag med. Hon frågade mig hur jag mår. Då brast det för mig. Jag berättade allt vad som jag varit med om, hur han fysiskt och psykiskt misshandlat mig under väldigt lång tid. Även om han har varit nyckter så förtsätter han verbalt att vara elak emot mig. Vi har inte haft sex på över 2 år. Nu när han kontaktade klubben, så ska fanskapet bli nykter nu, sa jag till henne. Jag är arg besviken ledsen & vet inte hur jag ska göra längre. Han sa att jag har blivit tjock och fet som en gris. Hon sa att det är inte acceptabelt att han fortsätter även när han är nyckter. Ja - mycket sas och hon var helt underbar och sa att hon vet och förstår exakt hur jag mår. Hon kände igen allt som jag sa, det har varit likadant för henne. Tills hon hittade denna kille. Hon sa även att jag skulle lämna han. Jag vet detta, men vet ändå inte riktigt hur jag ska göra. På kvällen så skulle dom ut 30 st på resturang (alla) nyktra. För att fira en ifrån klubben som fyllde år. Hon sa snälla du, följ med. Du behöver komma ut och få skratta lite. Jag följde med, Jag fick skratta jag skrattade så jag fick kramp i min mage. Det var väldigt skönt och kul. Men han gav mig pikar och fula grimaser som om jag inte var klok el som om jag var ful och dum som sa något. Sedan på hemvägen i bilen sa jag att det var kul och skönt att få skratta så mycket. Sammtidigt som jag kände att jag var i vägen och att han tyckte jag var äcklig. Det spelar ingen roll hur jag ser ut el vad jag tar på mig el hur jag beter mig. Så får jag blickar och grimarser som om jag är det äckligaste jag vet. Även att han visar (om jag säger), att han vill och har roligare med alla andra utan mig. Han blir liksom överdrivet barnslig och tror att han är störst bäst och vakrast. Hemskt är det. Fruktansvärt. Hoppas ni förstår vad jag skriver. Jag känner mig ensam i detta. Jag säger som ovan. Ska fanskapet bli nykter nu. Okej,,, vad gör jag då? Ingen kontroll, Ingen oro, Bara sömnlösa nätter, Huvudvärk, Trötthet, Ångest, ja helt enkelt skandalöst helkass. Jag ska förlåta, Jag ska vara glad, Jag ska vara Nöjd, Jag ska bara gilla läget och gå vidare, Jag ska acceptera, Jag - Ska Jag må dåligt. Då får du väl skylla dig själv, säger han. Jag känner fortfarande att det är kaos i huvudet. Jag vet inte hur jag ska känna. Är jag knäpp om jag går bara för att han blivit nykter just nu. Det kanske blir bra emellan oss igen. Om jag gör så och säger så och vise versa. Så kan det ju bara bli bättre eller? Känner mig väldigt frustrerad nu. Jag måste bara tillägga att jag vill inte till klubben enbart för att jag klarar inte av att höra andras problem, för att jag vill bara hjälpa alla, och det orkar inte jag just nu. Har alltid hjälpt alla andra. Har heller inte varit på ngt mer Ala-non möte. Jag hoppas verkligen ni förstår vad jag skriver. Annars fråga gjärna. Kram till ALLA Jag tänker på er.
Ifrån mig besviken.

Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad och trött på livet, då jag aldrig vet från gång till gång hur lång tid han kommer att vara nykter denna gång.
Trots att jag försöker att ha full koll så vet jag ju aldrig hur lång tid jag får med den nyktra mannen i mitt liv som jag älskar över allt annat.

Han betyder allt för mig men jag är så orolig då han alltid dricker sig medvetslös varje gång, han är inte ens kontaktbar.

Jag är livrädd att han kommer att dö ifrån mig. Om jag visste att det inte vore någon fara för hans liv så skulle jag förmodligen kunna lära mig att leva med hans sjukdom.

Det har gått så pass långt att jag känner på mig när det är dags för nästa period. Då han inte mår bra psykiskt utan tänker på allt det negativa som varit i hans liv, det förföljer honom.
Jag saknar den nyktra mannen i mitt liv och jag vet att han kommer tillbaka, om han överlever, men att aldrig veta när nästa helvete bryter ut knäcker mig.

Jag vet att han förstår att han sårar mig, men som han själv säger - han vill bara få sluta att tänka, sluta att drömma, fly från alla svåra tankar han har inom sig då han är oförmögen att bearbeta det som hänt i hans liv.
Han kallar det för sin ventil, det är förmodligen sant. Men jag då?
Jag blir bara mer och mer apatisk inför hela livet och önskar att det tog slut här och nu. Jag lever för de nyktra perioderna han har, för det är den mannen jag har älskat i hela mitt liv.

Snälla undvik syrliga hänvisningar till andra diskussioner eller användare. Det eldar på motsättningarna och riskerar fortsatt dålig stämning på delar av forumet. Jag förstår om någon av er har tagit illa upp, blivit irriterade eller ledsna på kommentarer som har kommit in och känner att ni vill skriva om det. Bemöt hellre kommentarer som ni ogillar där de skrivs, anmäl det till oss eller meddela oss via supporten.

/magnus
alkoholhjälpen

sedan jag startade min tråd, dock är min intention att göra något åt mitt alkoholproblem. Jag faller och snubblar hela tiden. Läser dagligen här, beundrar er som kämpar och klarat av att avstå från A. Trist att farmor som var en av de två som kommenterade min nystartade tråd inte finns här längre, hoppas innerligt att hon kommer tillbaka. Blev särskilt glad att hon kommenterade. Tänkte återigen ta en dag i taget, verkligen försöka avstå från att dricka. Mår så himla dåligt av detta.....så får det bli, en dag i taget, eller för att vara ärlig, en timme i taget

Jag förstår inte Kvaddad? Försöker du vara rolig eller kritisk? Jag blir faktiskt bara ganska ledsen av det.

Det Li-lo skrivit ovan gäller alla användare. Du kan själv se att vi lägger oss i diskussionen eller tar bort om inläggen är tydligt kränkande, oavsett vem som skrivit. Genom alla år så är det ganska sällsynt att vi har behövt ta bort inlägg och vi vill helst att man kan lösa eventuella problem i diskussion. Om du ser saker som vi har missat så kan du eller andra:
1. skriva ett svar där man talar om vad man ogillar utan att "ge igen" eller vara otrevlig.
2. anmäla kommentaren så kommer vi läsa igenom och reagera om kommentaren är olämplig.
3. skriva ett meddelande till support eller till info@alkoholhjalpen.se om man vill kommunicera direkt med oss.

Jag skulle vilja att alla användare på alkoholhjälpen respekterar detta eftersom det är en viktig förutsättning för att vi ska kunna ha ett öppet forum på det sätt som vi har. När vi startade var det många som sa att det skulle vara omöjligt att ha det. De sa att folk skulle skriva när de var fulla, för att kränka personer med alkoholproblem eller bara för att djävlas. Nu har vi snart haft öppet i tio år. Jag kan räkna antalet gånger som vi har haft sådana problem på mina fingrar. Detta beror väldigt mycket på att användarna här har hjälpt till att skapa en trygg och trevlig miljö. Jag hoppas att det kan fortsätta så.

Ifrågasätt gärna saker ni inte tycker stämmer, säg emot men utan att kränka och även om man känner att man själv har blivit kränkt först.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej! Sisyfos :) jo tack dagen har varit bättre, måste ha varit någon dålig hormon vecka, eller så tog mötet med min samtalsmänniska hårdare än vad jag trodde. Vilket som, dagen har varit mycket bättre. Hade kul på jobbet och fick god mat hemma. Hoppas du också fick en fin dag. ☀️

I mogon blir det min 3e vecka helt nykter, efter resan. Snabbt räknat är jag nog inne på 51 dagar (-7 allt som allt, resan inräknad) och känner mig redo att gå vidare nu. Jag har förändrat mitt drickande.
Frågan är hur flyttar jag min tråd?

Kram studenten