Senaste kommentarerna i forumet

föreläser om sockerberoende. Finns en film på nära 1 timme på youtube som heter "bli fri från ditt sockerberoende".
Hon har oxå haft problem med alkoholen och rökte. Har för mig att det pratas om det en bit in i filmen att samma del i hjärnan triggas av belöningen så det kan ju va bra och skippa snuset oxå.
Jag är inne på min tredje dag utan alkohol och har även skippat ciggen för dom 2 i kombination var ren förödelse för mig, den ena drar igång suget efter den andra.
Jag skaffa mig dåliga vanor av dessa i kombination. Du får känna efter hur det känns för dig och om du klarar och bryta 2 stora grejer ihop. Lycka till!

Hej LNA69,

Jag hade ett dagligdrickande, som mycket liknade ditt. Efter tillräckligt många år av det var jag inte lycklig ens då jag drack. Det är, vad jag förstått, en stor del av sjukdomsbilden, att alkoholen överbelastar belöningssystemet så att man inte mera känner sig lycklig i situationer där man normalt skulle göra det.

Den goda nyheten är att det här systemet långt kan reparera sig själv om man är utan alkohol. Den dåliga nyheten är att det behöver mycket tid för att göra det. Efter många års drickande talar vi om betydligt mera än en månad. Jag tror att det var efter ca 3 nyktra månader, som jag skrev här om att jag plötsligt upplevde ett spontant lyckorus. En känsla som jag inte känt på många år före det (varken nykter eller full). Fortfarande (efter drygt 5 månader) känns det ofta knyckigt i belöningssystemet, som om det skulle tända bara på en cylinder.

Med det här försöker jag inte säga att de första nyktra månaderna måste vara illa. Tvärtom, åtminstone för mig har det senaste halvåret varit mitt överlägset bästa på mycket länge. Så mycket har gått mot det bättre. En nykter månad är ett bra mål, men det blir lätt som att klättra uppför ett brant berg, bara för att vända om just före man når skogsbandet och kan börja se utsikten. Så när det målet är nått är det värt att fundera på hur det skulle kännas med några månader till.

Hur mycket stöd får du av maken? Är han beredd på att också hålla en vit månad, eller åtminstone inte dricka hemma? Det är, enligt mig, inte alls för mycket stöd att be om. "Men det är så gott" är ett väldigt svagt argument, då en annan mänskas fysiska och psykiska välmående ligger i andra vågskålen. Vad har du för andra strategier för att stå emot när suget slår till?

Lycka till, hur du än gör. 24 timmar eller 1 månad i taget!

ett lycka till värmer gott i jobbet med att bli fri.
Trist att du åkte dit men det är väl en klassiker för alla antingen det är sprit, mat, socker, nikotin osv det där med att man bara ska testa en gång så åker man dit.
Viktigaste insikten är ju att man vet att man måste ha nolltolerans för att inte fastna igen. Då får man jobba utefter den hållpunkten och förhålla sig till det.
Att inte trycka ner en själv för hårt om man gjort ett avsteg är viktigt så att man inte hamnar i en ond spiral och tänker att jag lika gärna kan fortsätta för det går inte vägen ändå.
Nu tar vi ett nytt avstamp och sök hjälp för att komma ur det om man är chanslös själv. Det är svårt att klara detta ensam och man behöver stöttning på olika sätt.

Hej igen Cissi1,

Tar han antabus själv eller går han till någon vårdcentral eller liknande? Förstår att det känns knepigt om du kan fråga eller inte och det naturliga är givetvis att man ska kunna fråga och konversera med sin partner, risken är dock att han kan bli lite irriterad.. Ett förslag är att du låter det vara tills/om du ser några tecken på att han kan ha druckit och då isåf fråga om allt går bra med antabusen. Det är inte lätt, jag förstår det. Har du undersökt om det finns någon hjälp för medberoende i närheten? Tror att det skulle hjälpa dig jättemycket.

Ha en bra helg!

och du tagit upp det med din man. Tror det är bättre om man har någon nära som vet problemet och att man vill göra en förändring.
Mitt 2014 eskaladerade rejält på intag av alkohol och min stora last är rödvin.
Jag försökte i februari och sluta med alkoholen men det gick ej vägen då.
Nu är jag på banan igen med ett nytt föröka och känner mig väldigt besluten att klara det.
Jag funderar starkt på att få hjälp av nån kbt för att få till en förändring och tänker hitta någon efter alla helgdagarna.
Önskar dig all lycka till i ditt beslut att komma ur alkoholberoendet.

Nej, än ska jag inte sluta :) till slutet av januari ska jag fundera en gång till. Tror jag behöver oxå att som många ni andra få prova på att vara nykter på egen hand, utan antabus-hjälp. Men antabusen har hjälpt mig att ta mig upp några snäpp från det absoluta mörkret och hjälpt mig klara några mål som gett mig bättre självkänsla. Bara känslan att kunna säga "jag klarade just det".

Hej.........ge inte upp .
Prova igen även om det är svårt ....men prova igen och ge inte upp !!!!!!!!!
Kram

Tillsammans så ska vi klara oss ur den här sorgliga skiten.. Mic - återfall är vanligare än vad man tror. Huvudsaken är att du är tillbaka här och "skriver av dig". Tove du är ett steg närmare nu än vad du var igår. Varje dag är viktig! Nykterheten är den enda lösningen för alkoholister som oss. Vi måste kämpa!

Jag hatar alkohol!!! Jag var nykter i 9 dagar nu före nyår.. Det är faktiskt den längsta vita perioden jag har haft på 3 år.
Så skulle jag bara smaka på lite rödvin dagen före nyårsafton.
Då var det kört!
Drack utan pause i nästan 4 dygn. Nu ligger jag i soffan och är förtvivlad. Bakfull, hjärtklapping, ångest, klarar inte slappna av, klarar inte äta, ser ut som ett monster och känner mig helt rutten. Sårat min familj, min sambo, mina vänner ... Alla är trötta på mig.
Mina tomma ord! ALla löften.. Smygdrickandet... Gömda flaskor och ölburkar i hela lägenheten...
Jag är chanslös mot Mr Alkohol.. Han klarar att lura mig varenda gång.. Gång på gång på gång.. Men nu, nu måste det få ett slut.

Tack till alla er som är aktiva i dessa forum. Att läsa era trådar hjälper verkligen. Att veta att man inte är ensam i kampen mot den där jävla alkoholen... Alkohol är roten till all ondska och allt hemskt i mitt liv. Jag hoppas att jag klarar det den här gången.

Kram till er alla som kämpar där ute!

tittar in ibland men inte ofta. Om ni inte har personliga kontaktvägar tror jag du kan hitta henne i en AA kvinnogrupp i huvudstaden, dock bara som jag tror.
Lycka till trollnäsa, jag minns dig härifrån och från din blogg. Allt det bästa till dig / mt

Känns det bra?

Jag känner så igen mig i ditt drickande. Exakt samma problematik. Har länge varit orolig för att min "riskkonsumtion" ska övergå i "katastrofkonsumtion". Jag är så trött på att känna att jag inte riktigt har kontroll längre. Det känns mer som att alkoholen kontrollerar mig.

Nu ska maken stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en hel vecka sen barnen var små så det vore ju fantastiskt.
Har berättat om min oro för honom, som för övrigt inte tycker att mitt alkoholbruk är något större problem.

Hur går det för dig?

Tack för svar. :) Jag har länge funderat på att det är jag som gör det till ett problem, inte dem. De kanske tror jag har tråkigt, och att inte göra saker med mig lika ofta. Jag ska görsöja träffa mina vänner och själv bjuda in till aktiviteter där vi inte dricker, tex bio för att umgås på andra sätt. Jag har en vän som är nykter alkolist och jag får mycket stöd av hen. Jag ska också vara riktigt ärlig mot mina vänner om min bakgrund med ångest. Att det inte handlar om "att vara duktig" och inte dricka. Utan att jag mår riktigt dåligt. Är man riktigt bra vänner så kommer inte alkoholen vara orsaken till att vi tappar kontakt. Nu har jag haft en nykter jul och nyår och våren känns ljus. Tack!

Har pimplat på rätt bra under 2014... Fredag och Lördag är standard för mig ca 1 flaska vin, sedan två glas på Söndag. Måndag och Tisdag har jag försökt hålla "vita". Sedan Onsdag, då är det ju lilllördag, två glas vin, sen Torsdag, då är det ju snart Fredag... Osv... Hela året... Semestern ska vi inte prata om...

Julafton, en eller två snapsar för mycket, Nyårsafton, kunde lätt hoppat över de sista två glasen. Aldrig full, men en obehaglig känsla av tappad kontroll.

Nu har jag pratat med maken om att han ska stötta mig in i ett vitt Januari. Har inte varit nykter en vecka i sträck sen barnen var små. Så en hel månad vore ju fantastiskt. Vi gillar vin båda två, även om maken har mer kontroll på sitt drickande och inte är riktigt lika törstig som jag. Igårkväll blev det lättöl, gott faktiskt. Och skönt att gå och lägga sig nykter en fredagkväll. DET var Lääängesedan!

Jag tar nu 24 timmar i taget även om hela januari är målet. Tre dagar nu...

Jag känner igen känslan av att alkoholen inte ger någonting längre, ingen effekt förrutom den som kommer dagen efter och
den kommer med ränta!! Allan Carr har rätt, vin är inte gott, tror bara det är en "accepterad" orsak för många att dricka!
Kämpa vidare!!

i alla fall tror jag det.Men ingen antabus och ingen terapi.Allt det ska isåfall påbörjas nu till veckan.Han är starkare gladare och mer beslutsam.Men fortfarande precis lika egoistisk.Så har han aldrig varit tidigare under våra 20 år.Det är en trevlig egenskap han har lagt sig till med nu de sista åren.Jag klarar med möda att lägga locket på alla frågor.Nu ska jag återigen försöka låta honom vara den som tar initiativ till samtal och till att öppna upp sig.Då får vi se om det överhuvudtaget blir något sådant.Jag mår sisådär.Bitvis är jag så mycket starkare nu i mitt ensamliv och har stadga på många plan.Men idiotiskt nog fattas han mig ändå.

Skulle ha kunnat skrivit detta själv... Känner igen mig själv i det du skriver, förutom att mina barn är stora. Men jag känner också att jag MÅSTE ta mig ur detta NU! Om jag ska ha nån chans till en lycklig framtid!

Med liknande problem. Dricker inte så ofta, men kan inte sluta när jag väl tagit första glaset :/ Men nu äntligen inser jag att det gått för långt! Min älskade särbo har bestämt att vi måste ta en paus i vårt förhållande till jag kommit fram till vad som är viktigast - familjen eller alkoholen. Jag har sagt förut att jag ska sluta dricka, men har alltid "fallit" tillbaka och särbon har ju hela tiden förlåtit mig...fram till nu. Denna gång gick jag för långt och nu har han fått nog! Och jag kan inget annat än att förstå honom. Jag ser nu själv att jag måste ta tag i mitt liv och verkligen sluta dricka! Ser så mycket av mamma i mig, och hon smög med sitt drickande vilket vi tyckte var synd och påpekade ofta för henne att hon måste dra ner på sitt drickande. Nu sitter jag själv i liknande sits. Att söka upp denna sida är mitt första steg! Hoppas kunna hitta stöd och råd här. Jag ska även ta upp mina problem med min läkare och terapeut, då jag dessutom lider av depression och ångest.
Jag har tre underbara barn och ett barnbarn. Och jag vill så gärna "ha tillbaka" min älskade särbo och mina två bonusbarn!

God fortsättning på det nya året!

Jag blir bara så glad av att läsa det där.

<3

Igår föll jag för frestelsen o köpte två flaskor vin. För helgen tänkte jag. Det var inte ens gott, o kände mig varken avslappnad eller berusad.
Drack ändå sammanlagt sex glas i två omgångar, men det var en solklar besvikelse i effekt. Lite trött bör jag ändå ha blivit av det men känner bara besvikelse å avsmak, och samtidigt
glädje över att medicinen jag äter funkar. Om det är som jag tror nu, att jag inte kommer vilja dricka alkohol mer så är det ju jättebra.naltrexone heter den
I övrigt har jag lätt huvudvärk o yrsel. Hällde äcklad ut fyra glasen som var kvar av flaska nr 2 imorse.
Eller så har Allan carr rätt, vin är inte ens gott....?

Vilse i pannkakan - så bra att ni hittat varandra här!
Jag skriver sällan här numera men forumet var min livlina under lång tid, ett par tre år. Min man valde nykterhet när jag gick, inte före trots hundratals hot. Precis som V i p skriver är det inte lätt, inte alla dagar och hela tiden att leva med en nykter alkoholist. Det beror förstås mycket på relationen innan alkoholmissbruket. Vi hade en väldigt bra grund.Den verkliga förändringen kom när maken själv på djupet insåg sitt beroende och sökte sig till AA.
Jag hade stor hjälp av att lära mig om missbruk och läste lika mycket på missbrukarsidan här. Jag förstod vilket oerhört jobb det är att bli nykter, varaktigt nykter, och - det viktigaste - att det måste vara missbrukarens eget val och eget jobb. För den medberoende handlar det mycket om att släppa taget.... en stor utmaning,
Jag läste kontinuerligt Carina Bångs blogg och det här inlägget läste jag ofta, ofta http://medberoendeinfo.blogspot.se/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag skulle också föreslå att du ger Alanon en chans, för många är det en stor befrielse att möta andra i liknande situation. Mönstret är så lika. Det finns mycket att läsa, Jan Johansen och Benny Haag har skrivit om vägen från missbruket. Läs också Al-anons hemsida http://www.al-anon.se/
Fortsätt läsa och skriva här, det hjälper mycket. Allt gott / mt

Du är absolut inte ensam. Jag känner igen mig i de allra flesta berättelser här. Tänk att våra alkoholister är så lika. Vet inte om du läst något i min tråd. Men jag och min man har levt ihop i över 25 år, men trots att han just nu är nykter, känner jag nu att det är nog. Kärleken blir absolut naggad i kanten efter många år av missbruk. Suck!
Kram till dig.

Säger det samma, tur att det finns stilnoct! När du beskriver nyårsfesten så känner jag igen det precis. Så beter sig alltid min man också. Han har ju inte på många år druckit så att någon ser, men springer runt i huset där han har lite gömmor och blir konstigare och konstigare. Och är precis som du säger, inte med i samtalet utan bara kommer med egna konstiga kommentarer som inte hör dit. Detta nyåret var han ju nykter och normal, men jag ser honom fortfarande som drickande. Har svårt att tro något annat, då det har lovats evig nykterhet förut.
Kram till dig!

Så kom han ner vid åttatiden och satte sig och tittade på TV med stängd dörr. Efter några timmar frågade jag försiktigt om det var någonting han hade tänkt på. Nej, jag vill inte prata.
När vill du det då?
I morgon.
Det funkar inte vi måste prata nu.
Och till sist kommer han och sätter sig och stirrar framför sig.
Flodhäst, svin sa du!
Svin tar jag tillbaka, ber om ursäkt, men flodhästen är ett känt begrepp.
Flodsvin sa du, bra ord!
Bl.a. Bl.a. Bl.a.
Han har varit däckad i två dygn men vägrar att tänka sig att sluta dricka.
Jag säger att jag har bestämt mig för att inte dricka vin till middagar hemma.
Å, fy fan säger han och går ut igen.
Ja, så kommer han tillbaka och måste gå upp och byta om då det har hänt en olycka på toaletten.
Jag torkar med såpa.
Kvart över tolv hämtar han två nya öl från källaren.
Nu får du lägga av säger jag och häller ut den öppnade ölen.
Då ska du slippa mig säger han och går upp i sovrummet.
Det blir en underbar natt. Tur att det finns Stilnoct.

Tack Vilse i pannkakan för ditt svar- Är så tacksam för alla kommentarer man får här. Just nu känner jag mig så osäker på mig själv och vad jag egentligen vill. Just nu tycker jag så synd om honom för att han mår så dåligt. Han har ångest och känner sig inte motiverad att leva längre. Hur känner jag mig då?!!! Jo, jag blir både ledsen, arg och får enorma skuldkänslor. Känns som jag aldrig kommer att klara av att lämna honom. Om jag väljer att stanna kvar nu så kommer jag ju aldrig bli fri från tankarna på hans drickande. Och om han sedan börjar dricka igen (vilket är troligast att han gör förr eller senare) så kommer jag nog bli väldigt bitter över att jag inte lämnade tidigare. Jag är inte precis ung längre heller. Vad detta är svårt!

Mitt nyårsfirande blev en härlig middag med efterföljande fest tillsammans med goda vänner. De som ansvarat för maten hade gjort en ambitiös meny och givetvis också lagt krut på tillhörande dryck. Jag hade erbjudit mig att ta med min egen dryck eftersom jag numer är lite krånglig på den fronten. Så i sista sekunden, eftersom jag hade glömt av det totalt, så sprang jag in i en matbutik och roffade åt mig följande nyårsdryck: En flaska Carl Ljung alkoholfri mousserande (rekommenderas ej), två flaskor Herrljunga Cider äpple resp. päron, två halvliters flaskor Svartvinbärs MER (ser ut som rött vin!). Det klarade jag mig fint på. Lite variation i drycken och utan att det skriker alkoholfritt genom att vara vatten eller coca cola.

Under middagen så serverades det shots mellan rätterna och jag tänkte att nu jävlar kommer den här middagen barka rakt åt helvete, skulle jag orka genomlida ett fylleslag? Men faktum var att gapig och ego som jag är så insåg jag att även i nyktert tillstånd så har jag inga problem med att prata högt, avbryta andra och skratta åt trivialiteter. Jag dansade till och med utan bekymmer och ännu värre, skrålade med i allsång till det som spelades. Jag hade också planerat att jag inte ska gå hem först av alla. Även om jag är först att förespråka att man ska göra som man vill och gå hem om man känner för det så ville jag dels se till att ge hela kvällen en chans och dessutom så ville en del av mig inte ge de andra rätt (att man blir tråkig om man inte dricker). Så jag gick med de sista gästerna (vi var inte så många men ändå!!). På det stora hela hade jag en fantastisk nyårsnatt med fina vänner som jag inte blev irriterad på en enda gång. Jag är dessutom stolt över mig själv som hade i princip så kul som jag tidigare trott enbart kunde uppnås med hjälp av alkohol.

Däremot kände jag mig bakfull dagen efter. Jag hade ingen ångest eller större huvudvärk men jag var så seg och trög i pallet så jag höll mig hemma hela dagen. Funderade lite på det och insåg att jag var i säng vid 04 efter att ha dansat och festat för första gången på evigheter så jag unnade mig en seg dag och anslöt till alla andra på den lokala pizzerian.

Just ja, kom på att jag faktiskt fick i mig alkohol. Jag skulle dricka upp det sista på botten i mitt glas och råkade ta fel. Så helt oförberedd hade jag dessertvin i munnen. Jag rykte på axlarna åt det och konstaterade att det inte var gott och att jag håller mig till mitt medtagna. Så var det med det.