Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit! :)

Det är lite svårt att säga varför du känner dig tom och nere då jag inte vet någonting om din bakgrund osv men om jag får gissa så lever din första period av hög motivation att ta tag i problemet och nu när motivationen tryter lite så uppstår lite negativa känslor. Tror dock att det är viktigt att inse/förstå att man har bra och dåliga dagar oavsett om man kämpar om nykterhet eller inte. Försök hitta en bra ventil när dessa känslor dyker upp, tex träna, promenader, ringa en vän osv.. Något som passar dig och får dig att släppa på tankarna.

Kämpa på, det ska iaf jag göra! =)

Jag är ny här och försöker lära mig av era erfarenheter. Klarat 14 A-afria dagar, men nu känner jag mig så nere och tom. Varför när det gått så bra sista veckan?

Det fanns en liten skvätt vin kvar som han inte fick. Så mannen tog sin tallrik och satte sig i köket. Sen gick han och lade sig.

Han började ta Antabus för en dryg vecka sedan men jag vet inte om han fortsätter. Vill inte fråga. Eller ska jag fråga? Vad konstigt det blir när man inte längre vet vad som är rätt eller fel...

Men jag tror att jag blev ledsen att han kanske inte erbjöd mig hjälp i form av psykolog eller dylikt.? Döma av klockslaget så kan ni säkert gissa tillståndet!
Nu är det dags för ett nytt försök! Det börjar bli påtagligt att mitt äktenskap börjar bli negativt påverkat och även mitt nya jobb. Jag är energilös och jag antar att jag även är lite deprimerad. Alkohol bryter ju lätt ner självkänslan oxå. Jag har läst tillbaka på mina inlägg och känner inte riktigt att det är jag, åtminstone inte någon jag vill vara. Jag känner att jag faktiskt är redo nu! Att jag skulle känna en stolthet i avhållsamhet istället för att känna det som ett straff. Att öppet kanske säga när folk frågar om man är nykterist kontra med -nej alkoholist, just därför.
Jag kommer vara konstant här igen, tack för att ni delar med er.

Dotts, jag har följt din väg fram till nu och jag är säker på att du har tagit ett klokt beslut efter svåra kval. Förstår också att det måste kännas extra tufft nu då alla ska vara glada med röda kinder och tindrande ögon. Och Facebook är inte till mycket tröst.
Jag har inte kommit så långt att jag har bestämt mig för att bryta upp. Men jag tänker i alternativ och försöker föreställa mig vad det innebär ekonomiskt och socialt att helt ändra livsstil.
Idag åkte jag hemifrån 11:30. Då,låg han fortfarande och sov. Jag ställde fram de tomma flaskorna som han hade druckit ur i natt på bordet. När jag kom hem vilade han sig. Han hade "jobbat hemifrån". Dock hade han orkat ta en tur till affären och köpa nya folköl.
Han blev arg då jag påpekade det och tyckte att jag var otrevlig och sur. Så jag skrek jävla svin och slog igen dörren. Moget!
Han gick ut och sa ska du börja gråta nu också?
Inga ursäkter eller förklaringar till nyårsfyllan. Han är iskall och väntar tills jag exploderar och då får han trumf. Så blev det mitt fel igen.

Idag var dag 6 på behandling och min första redovisning. Tycker det gick bra och vissa saker gick upp för mig även om det kanske inte var revolutionerande. Tycker det var en givande dag idag med lite spännande utmaningar. Är glad att jag kämpar på och tror på det här, det känns bra och jag är glad över de människor jag har fått lära känna litegrann samtidigt.

27 nyktra dagar nu sedan senaste festen, hejja mig! :)

Nu blir det en lugn och skön helg för att ladda till nästa möte på måndag, ha en bra helg alla!

Kram

Nyåret gick och jag måste erkänna det var med "vita knogar". Känslan följande dag var däremot mera euforisk.
Rätt tröttsamt blev det när endel av gästerna fått litet under kavajen, man fick höra samma story betas av några gånger mot
slutet. Nu känns det däremot mer tungt, en känsla av någon form av hopplöshet, att inget mera blir kul.
Alkoholen gör dessvärre inte saken kul mera, men, tror nog att man där uppe i sin impregnerade alkoholhjärna föreställer sig att det är den som fattas...
Stingo, min fru "vill" inte vara utan sitt glas rött på kvällen, hon tycker det är såå gott och hon kan nog låta bli, men eftersom hon inte har
problem så varför? Nåja, nu gör hon som hon vill, jag kämpar vidare trots att det nu inte känns bra alls!

Lev gott!

Har inte kommit in på mitt gamla användarnamn, kanske har jag skrivit upp lösenordet nånstans.
Inte kommit ur sängen just idag.
Funderar över varför just jag ska lyckas just denna gång, tala om negativt formulerat.
M

Hej och du är inte ensam om det.
Jag är här snart tre månader och både skriver och läser.
Har börjat förstå mera och mera hur en missbrukare gör och tänker ....men för mig själv är det inte lätt att smälta det . Har fortfarande svårt att acceptera att han ville ha sitt missbruk och inte mig . Hur mycket jag sitter här och gråter så i min situation blir inte bättre för han vill inte lämna alkoholen .
Ibland lägger jag skulden på mig själv och funderar om det är nåt fel på mig och då är jag under ytan igen .
Både du , jag och många andra försöker hitta en logisk lösning och stärkande ord från andra.
Hoppas att du ska fortsätta att skriva här . Kram

Att denna jävla alkohol måste finnas, som förstör så mycket! Skulle vilja att min sambo kunde dricka ett glas till middagen eller i vänners sällskap och stanna vid ngt glas och vara trevlig o social hela kvällen ut. Har nu även hållit på i ett år med att dricka mer eller mindre varje dag! Han säger att han ska minska på A men han verkar inte vilja ta till sig att han måste sluta helt att dricka. Ibland önskar jag att jag hade styrka att bara flytta med barnen och få lugn och harmoni! Men tänker på dom fina stunder vi haft under våra 25 år tillsammans och hoppas på att det skulle kunna bli bra igen. Men allt svek tär på ett förhållande och jag har svårt att kunna ge fysisk kärlek till ngn som sviker och bedrar med sitt sätt att dricka som han gör...han förstår inte det utan tycker jag föraktar honom, men det är ju den nyktra personen jag vill leva ihop med. Det gör mig så ledsen och ont och förbannad när jag ser på honom när han druckit och ledsen över hur han förstör sin kropp och sitt liv sakta men säkert!
Hoppas kunna få känna harmoni och kärlek nån gång igen!

Det låter till mig, som om antabus ger dig ett stöd, som du ännu behöver. Dessutom är det mycket möjligt, eller rent av sannolikt att tröttheten du känt inte varit en biverkning av antabus, utan en reaktion på att avstå från alkoholen.

Det verkar som du måste rannsaka dig själv lite...ställ upp på papper fördelar/nackdelar med att dricka så kanske du hittar ett mönster och kan göra ett klokt val. Är det vårt att mista fru/familj, vänner, jobb och kanske hus? Fokusera på ngn hobby, gör gärna ngt ihop med familjen istället när suget och tankarna kommer. Låt känslor komma fram fast dom gör jävligt ont och man tror att kroppen ska gå sönder...det är inget farligt egentligen. Känns jävligt skönt efteråt. Våga känna efter! Blir tankar eller känslorna svåra att sorter så rekommenderas ngn form av samtal, det är inget fult, gör en gott efteråt fast man inte tror det först.
Det är bara en själv som kan göra valet! Go for it!

Det var en fin text!

Såg att jag nu vart medlem i 15 timmar och 15 minuter... Inte ens ett dygn...
Många tankar om beroendet, mitt eget tänkande och agerande under alla dessa år, flykt och tristess.
Inser mer att jag verkligen är alkoholberoendei allra högsta grad. Under 2014 eskalerade det verkligen.... om jag inte hoppar på det här tåget och tar mig ur det här är nog sannolikheten stor att jag fastnar totalt. Det är skrämmande insikter som jag tillåter mig att tänka och inte som tidigare viftat bort eller hellre begravt dom i vin.
Att det ska lyckas den här gången funderar jag på hur 17 ska jag bära mig åt.
Verktyg och strategier när suget sätter in, hantering av olika situationer där alkohol finns eller hart vart ett inslag.
Startade den där e- kursen.e-change som finns på startsidan igår. Hoppas att den ger ett bra stöd. Beställde även en bok igår efter läst alla tips i den tråden.
Jag känner mig lite vilsen och rädd jag har ju sagt hejdå till min falska polare alkohol men vem är jag nu utan och vem kommer jag och träffa???
Förmodligen någon trevligare för alkohol gör en bara ful och otrevlig inte som jag alltid tyckt glad och lättsam.
Forumet känns också som en bra hjälp där jag kan läsa om andras erfarenheter om beronde. Funderar på om jag kan behöva någon ytterligare hjälp som kanske kbt eller något annat. Medicinering känns inte alls som det primära behovet för mig just nu utan att mer att få till bra verktyg och insikt om förändring och inte ge upp så lätt som jag oftast gör när det krävs lite mer energi och en insats för att börja med något nytt. Lite som att ta tag i vikten.... det kommer alltid en ny måndag.

Så enkelt, så självklart. Gott Nytt År! / mt

Lägg inte all energi på misslyckanden, utan på de framsteg du tar varje gång du lyckas överlista dina vanor att ta till alkoholen.
En gång av fem t.ex, är en 20% förbättring, men vi alla har en förmåga att bara vilja se det som är dåligt, det undergräver vårat självförtroende.
Den svenska jantelagen säger oss att vi inte är bättre än andra, men vi får vara hur mycket sämre än alla andra, vi får vara riktigt dåliga, det är helt okey, eller?
Okey låt oss säga att vi inte är bättre än någon annan alls, men vi får vara annorlunda, vi får vara allergiker, intoleranta och sjuka, det är okey, eller?
T.om så att vi kan snika åt oss lite medlidande, tyck synd om oss, snälla!
Men hur sjuka får vi vara, bryta benet, dålig rygg, psoriasis, osv...
Men det är inte okey att vara en dålig människa pga av dålig karaktär, som att röka, eller dricka för mycket, eller t.om av psykisk ohälsa, det är väl bara att sluta sjåpa sig, eller?
Nej, det ligger otroligt mycket i hur andra medmänniskor ser på oss, och vi är rädda för att sticka ut, att utmärka sig på något sätt...
Nejdå gör inget extra besvär för mig, jag är visserligen vegetarian men ska göra ett undantag just idag när du har fixat en sådan fin rådjursadel.
Händer knappast idag, eller hur, vegetarianen har antagligen redan annonserat ut detta i förväg, eller nöjer sig med det som finns runtomkring köttet.
Varför skulle inte en nykterist kunna göra detsamma, utan att behöva gå i svaromål, jag är nykterist pga av.....personliga skäl, (vilket underförstått betyder att det har du inget att göra med..).
Man skulle kunna kontra med att att jag har hört att du inte har oralsex med din fru längre, hur kommer det sig?
Vaddå en personlig fråga, vad tror du då min nykterhet är då?
För ett 20-tal år sedan ställdes liknande frågor till homosexuella, hur har ni sex egentligen?
Nu tror jag att de flesta kan fantasiera ihop detta själva, och behöver inte ställa dessa förnärmande frågor, men ändå fortsatte de...
När frågan studsade tillbaka så blev den första frågeställaren förnärmad, vadå precis som vanligt, som alla andra...
Ja, precis som alla andra...svarade den homosexuella.

Men med alkoholen är det på ett annat sätt, ett djupt inrotat synsätt om att dricka sig berusad är en sorts kutym i Sverige.
Med rökningen är det inte så...längre, vad tog det?, 30 år och sedan är det förbjudet på allmänna platser.
Nu är ju rökningen en långsam död, för vissa, alkoholen kan vara dödlig i ett plötsligt knivslagsmål helt utan förvarning, man behöver ju inte ens ha druckigt själv.
Det räcker ju bara att man är på fel plats på fel tidpunkt, en rattfylla en söndagsmorgon när man skjutsar ungarna till träningen, tjopp så är man utraderad.
Nej det finns inga särskilda skäl som undantager en ifrån skyldigheter när man har druckigt, lika skyldig som om man varit nykter, t.om värre eftersom man har tappat omdömet och utsatt andra för fara.

Och vi tappar omdömet av alkoholen, nästan alltid, gör nya och värre saker för varje gång, det eskalerar precis som mängderna av alkoholen, och ångesten blir värre för varje gång vi försöker glömma det vi gjorde förra gången.
En alkoholens giftorm som biter sig själv i svansen, det snurrar bara runt och kommer i allt högre hastighet tills vi släpper ansvaret och låter att fortgå utan kontroll.

Och visst PP, det hjälper att "städa" ut det gamla, man slänger lite av det gamla jag och får en liten nystart av det nya jaget.
Att återgå till det gamla dryckessättet vore som om jag köpte tillbaka min gamla bil för nypriset, den var ju både rostig och trasig redan då, varför skulle jag vilja ha tillbaka den?
Nejdå, livet går framåt, det går inte att hindra utvecklingen, men man kan.....styra den i rätt riktning...
Jag kör på ett sidospår som heter nykterheten, den går parallellt med motorvägen, men vem f-n vill sitta i dessa ångestköer, det är väldigt ryckigt på den breda vägen.

Berra

Tack för respons Linker! Det känns bra att läsa nått man känner igen sig i, tyvärr inte alltid så rolig läsning men det inger lite hopp om att man på ngt sätt måste ta sig igenom skiten och göra ett val när det känns rätt eller inte bär längre. Kram

För ca tre månader tog jag steget och lämnade. Det var tungt och det är tufft många dagar, men trots det sover jag nu hela nätter, jag kan äta ordentligt, jag våga lägga ifrån mig telefonen och viktigaste av allt jag är en mer fokuserad mamma! Jag skickar dig styrka och mod att våga, orka och hålla kvar vid ditt beslut.

Huvudet surrar och jag kan inte sova trots att det bara blev tre timmars sömn i natt. S sitter med sin tionde ? folköl och tittar på någon film. Vi talar inte med varandra. Jag har kollat på nätet efter lägenheter men får nästan panik av tanken att lämna mitt hem.
Det finns ingen jag kan tala med om det här. Döttrarna behöver tid och frid, de ska inte vara terapeuter för sina föräldrar. I höstas fick jag remiss till en psykolog som föreslog att jag skulle ladda ner Mindfulness appar. Jag kunde ha varit hennes mamma. Aldrig aldrig skulle jag ha trott för 25 år sedan att vi skulle hamna i den här situationen. Det finns ingen romantik i detta, bara bitterhet och sorg.

Hej
Jag skickar styrka och kärlek ! Hoppas att du känner kramen du får. Vet hur det känns ♥

Hej Cissi1,

Jag skriver från "andra sidan" och du får ta det jag skriver hur du vill, jag är ju ingen terapeut direkt! Hehe ;) Jag tycker dock att det verkar bra att du har gjort klart och tydligt vad som krävs för att du fortfarande ska vara villig att kämpa vidare, bollen ligger hos honom nu. Glöm dock inte bort vad du har sagt, vad som är viktigt för Dig. Tror det är så himla lätt för medberoende att hela tiden ge nya chanser och slita alldeles förlänge. Förstår dock att saker och ting inte blir lättare då barn är inblandade också...

Ur den beroendes synvinkel så känner man sig så otroligt ynklig och skamsen och det känns som att man får skäll hela tiden. Det kan dock vara bra om din karl inser på riktigt att det är alkoholen som gör att hans liv inte fungerar, inte annars. När man är mitt i missbruket så är det lite svårt att bli nådd för det går inte på fyllan och när man är bakis är man avtrubbad och tar bara emot och säger antagligen saker som motparten vill höra men gör inget vettigt åt det.

Jag hoppas verkligen att ni fixar till detta och att din karl inte låter alkoholen få förstöra något mer, vilken hemsk dryck det är.

Lycka till!!

Fb är bara bluff. Där är ingen i min vänlista jag känner att jag kan ringa så här dax när tårarna rinner.

Sluta inte med antabus !!!!!!!!
Men jag kanske har läst fel ...:(

Tycker det låter som att du är på en bra väg, fortsätt så och lämna inte så många "öppna dörrar" så blir det svårare för dig att ta återfall/dricka oplanerat.

Kör hårt! :)