Senaste kommentarerna i forumet

Ni har väl sett den där sammanfattningen på fejsbook om ens år som gått. Oavsett utvalda delade bilder så var 2014 året då mitt vindrickande eskalerade från riskbruk till hälsovådliga mängder. Jag upplevde att jag emellanåt styrdes av alkoholen, att jag inte "kunde" stå emot. Det var inte längre möjligt att ha vin hemma utan att jag drack minst två glas, även om jag oftast var nöjd med fyra eller fem. Försök med regeldrickande höll inte så länge, "aldrig kvällen före jobb" , aldrig boxar, max två flaskor i veckan å vad jag försökte med. Väldigt ofta slutade mina små vita perioder med att mängderna snarare ökade än minskade. Var med på echange med tröttnade efter andra återfallet.
Vad är annorlunda nu? Tja, säg det. Jag har gått till en alkoholläkare å fått ett läkemedel som ska minska vad jag får ut av att dricka, så att mängderna hålls nere. Därmed bör det inte bli lika lätt att bli lugn och mysig av vin? Försöker dock avstå från att prova. Har berättat läget för tre av mina närmaste.
Hoppas helt enkelt på ett liv utan utflippat vindrickande och det heter just nu nyktert liv. Om det någon gång kunde bli ett måttligt drickande är det ju fint.
läser en del bloggar också nu, the sober journalist tycker jag är bra. Hon har också länkar till ett antal fler bloggar. På engelska.
Är bara på dag 12 idag men rätt så hoppfull.
Tänker att motion är en framgångsingrediens för mig, och därför är jag extra nöjd med att ha joggat 2,5 km idag. Långsamt, men ändå. Den deprimerade morgonkänslan har lättar betydligt!
Allt från mig årets första dag, lycka till med att sköta om er så bra som möjligt!

Hej på er

Jag har ett bra jobb bott utomlands i 7 år flyttat runt och resande är en del av jobbet, tyvärr även drickandet. Har inte dåligt ölsinne men alkoholen ger mig ångest, inte panik men den där känslan av rastlöshet. och jag vet att den tär på mig fysiskt.

Har till och från de senaste 5 åren försökt trappa ned på drickandet, med omvänt resultat har nog inte haft mer än 10-15 helnyktra dagar 2014. Dricker mig aldrig redlös men onykter mer eller mindre varje dag.

I höstas fick jag en tankeställare, höll uppe några dagar av praktiska skäl och insåg att jag fick abstinens. huvudvärk och svettningar

Nu gjorde jag slagit i saken och la av, gick förhållandevis bra, levde på ipren i 4 dagar och tränade som en galning, den fysiska abstinensen är borta och jag mår prima efter 8 dagar heltorr.

Men på måndag börjar jobbet igen, en vecka i Bangkok, jag tvivlar på mig själv att jag kan hålla mig, någon med erfarenhet hur f$@ lyckas man hålla i även när man är på bortaplan.

Känner oxå igen mig i dig. Alla tidigare försök och sluta, minska ner, längre uppehåll..
Det viktigaste är väl att inte ge upp utan att försöka igen.
Sedan det där med att klanka ner på sig själv att man misslyckas stärker inte alls motivationen utan bara förstör.
Nu tar vi en dag i taget och lämnar misslyckandena bakom oss.

Idag har vi en hemsk baksmälla, hela familjen har tryckt i mig en huvudvärkstablett och sitter med myspysdräkten i soffan.
Det är lugnt och avslaget, ingen ruschar på det minsta....
Konstigt nog så hade vi planerat detta, vi skulle vara "bakis" idag, bara softa så mycket det går..

Men vi lider nog mest av sömnbrist och möjligen kommande förkylningar, det värker lite överallt i en ledbruten kropp.
Svärsonen har varit här med flunsan i snart en vecka, och börjar så sakteliga återhämta sig, och vi bara väntar på nästa offer...

Gårdagen blev himla lugn, ingen drack speciellt mycket 2-3 glas vin och något glas skumpa, fruktansvärt nyktert ...och tråkigt...och alldeles ....underbart.
Det var nog jag som drack mest vin, en halva vitt, 2/3 rött och en cider och fyra glas Pommac i magnumbutelj, allt fritt från minsta lilla alkohol.
Vi hade ena delen av ungdomsmassan med oss, grabben hade laddat ordentligt för nyårsparty på annan ort, nya fina kläder, smycken, ölbong och andra dryckesspel, fickplunta osv.
Frugan hade förväntat sig värsta röjet och söndersupen grabb hemåt, men han hade skött det exemplariskt och skramlade med nycklarna i ytterdörren kl 4 på morgonen,
Det var JAG som hade legat vaken och väntat på honom, inte frugan.
Dottern skämtade om att han var ute för att införskaffa en ny familjemedlem, och förhoppningsfull var ju jag, men han kniper som en mussla, tänk om han heter Göran och är 42 år?

Nähepp den här dagen har börjat bra precis som alla andra nyårsdagar brukar börja, det längsta vi kan sträcka oss till är att orka lyfta luren för att beställa en pizza eller fem..
Ingen Ivanhoe för jag är inte bakis på riktigt, och vet ni?, .....har inte rökt sedan nyårsgarren runt tolvslaget igår, hoppas hoppas....

Ojdå, nu kommer grannarna in med en sockerkaka, de förväntar sig att vi sparkar igång kaffehurran. ...
Måste lägga på som om jag skulle ha sagt om jag pratade i telefon just nu, men vi hörs. ..

Mors!, och fortsatt god fortsättning på det nya året!

Berra

Drack lite. Känns ok. Nu börjar mitt nyktra experiment.
Är Stigsdotter kvar i forumet?

Som alltid inspirerande Berra! Nu när den värsta dyngan med alkoholen är bortstädad ur det pågående livet, ska jag följa ditt exempel och fortsätta rensa ut med annan dynga
som åren i dyngan förorsakat. En bra tanke är att börja i garaget. Tomburkarna är sedan länge redan borta, men det finns fortfarande ett och annat kvar...
Skulle inte ens förvåna mig om det dyker upp någon undangömd dricka. Kan inte låta bli att småle när jag tänker på turerna jag tog dig för att fylla på, så att drickandet under jul och nyårshelgen vid matbordet skulle framstå som normalt ;-)

Men då var då. Nu är nu!

//PP

Hej M!

Så trevligt att läsa några rader från dig! Hösten har varit lugnare och det visar sig ju även på antalet inlägg från oss som var aktiva under förra året.
Själv tänker jag ofta tillbaka, och känner fortfarande stor tacksamhet från stödet jag fick. Hoppas att du får ett fint år, och det gäller naturligtvis alla andra
kämpar från nu och då!

//PP

Tjena och God fortsättning Stingo!

Har följt och läst till och från under hösten och vill verkligen passa på att tacka för det du bidragit med! Intressanta funderingar och ett stort engagemang. Samtidigt vill jag naturligtvis tala om att det är trevligt att få dela din glädje över att du har uppnått det mål och löfte du gav dig själv.

Jag har själv nu upplevt en andra nyårsafton utan alkohol, och skillnaden från förra året är enorm. Den förra i den absoluta ny-nykterheten var ganska svår och ensam. Den igår kändes som att lämna ett tufft år av arbete med nykterheten bakom sig, även om det fortfarande inte faller sig lätt att fira nykter på samma sätt som förr ;-)

Oavsett våra personliga mål så är det en härlig känsla när vi inte fortsätter att svika oss själva. Du har ju nu klarat just det, och jag ser fram mot att följa dig i det vidare livet!

Samtidigt tar jag tillfället i akt att önska alla gamla och nya på forumet ett riktigt gott och glatt nytt år!

//PP

Förstår att det säkert känns lite frustrerande till och från men om du känner dig stolt nu så är jag helt övertygad om att du kommer vara ännu stoltare när du kommer hem från resan fylld av energi av allt det roliga ni har gjort utan bakisheten osv! Gällande att du har svårt att tycka om dig som nykter så tror jag att det kommer att komma, hejja dig!

Gott nytt år på dig! :)

Mitt i den mörka vinter ser man fram emot att få ledigt och fira jul och nyår tillsammans med familj och vänner. Det är roligt att ställa till kalas och göra fint i huset och träffa människor man tycker om.
Men så finns den där oron som gnager. Klarar han att hålla kontrollen tillsammans med andra, hur mycket kommer det att märkas att han smyger omkring och har en öl i varje vrå?Det går inte att prata om det för då är jag negativ, och då är det klart att han kommer att dricka. Så nu fyra dagar innan nyår förslog jag att vi skulle enbart vara vänliga och omsorgsfulla mot varandra årets sista dagar. Natten förre nyårsafton sov vi i samma säng för första gången på flera månader. Det kändes tryggt och fint. Vi lagade mat och gjorde i ordning för kalas. Men jag märkte att suget kom igång. Andningen blir tung, han möter inte min blick och blir irriterad i min närvaro. Vid middagen deltar han inte det gemensamma samtalet, han reser sig från bordet flera gånger och han sabbar frågespelet med egna dumma kommentarer. Ingen tycker att han är rolig,vi låtsas alla som ingenting och det går väl rätt så bra ändå. När gästerna går vid tvåtiden ställer jag mig och diskar. Han går och lägger sig med kläderna på. Jag vaknar vid åtta och tar hand om resten medan han sover ut. Nu känner jag att jag orkar inte prata med honom. Bakfyllediskussioner brukar inte bli bra. Så det blir väl tystnad igen tills jag spricker och han säger - Måste du ta upp det nu igen? Du har varit sur nu i flera dagar! Har du problem?
Ingenting hjälper. För varje gång hoppet har vaknat blir besvikelsen ännu större. Döttrar har skrivit brev och pratat med honom. Han har gått på samtal med terapeut och har fått medicin ( som han inte tar).
Jag har vädjat, förklarat, skällt, gråtit, nonchalerat, varit förstående. Att situationen är svår för mig har han inget intresse alls av att bry sig om. Då är jag självupptagen, han är sjuk.
Hans kropp och hjärna är förgiftad av alkohol och alla hans tankar handlar om hur han kan se till att dricka så mycket som möjligt. Vedhuggning är bra, då ser ingen att man tar sig en öl. Det behöver tvättas ofta nu för tiden, då kan man ta fram en burk ur det hemliga förrådet. Eller kanske två snabba när man ändå har chansen .
Inte hjälper det att han inte går till Systemet numera, man blir tämligen berusad på 10 - 12 folköl också. Och väldigt kissnödig. Ibland har jag trott att nu är det vägs ände, nu är han så långt nere så han måste själv inse att han inte kan fortsätta så här. Någon slags hopp om att det ska bli ännu värre för att det ska bli bättre. Värre än så här kan det inte bli - säger pessimisten. Å jo, det kan det allt - säger optimisten. Eller var det tvärtom?

Ett par sista anekdoter från nyårsafton. Vid midnatt satt jag mig i bilen och körde till en strand i närheten, där jag tog mina första lyckade bilder av nyårsraketer. Betydligt lättare att göra utan alkoholvingel. Till middagen före var det dottern, som kom ihåg och krävde vår traditionella nyårsförrätt. Den hade både jag och Sophie helt glömt bort, då den är så starkt förknippad med snaps :)

Än en gång, ett stort tack till alla, som varit med om att göra min resa i nykterheten så lyckad. Hur det går för mig i fortsättningen kan du följa med i det vidare livet: "Mitt vidare liv - med eller utan?" https://alkoholhjalpen.se/node/7726 Hoppas att många vill vara med och kommentera där.

Och jag känner att jag snart ska prova vara utan antabus. Min erfarenhet av det hittills har varit att det verkligen varit som ett extra stöd de dagar mitt psyke och vilja varit liten. Det tog emot hårt att ens gå till läkaren och självmant få det utskrivet, men från vården har alla varit så stöttande och alltid sagt att det är ett bra initiativ från mig, istället för att få få situationen " skämmig" för mig .har gnällt några veckor av oerhörd trötthet som biverkning, men det har lagt sig. Och dom dagar alkoholsuget pickat på och man VERKLIGEN skulle vilja köpa en flaska vin,så har de ju rent tekniskt hindrat mig :) jag har verkligen fört ett smärre krig mot mig SJÄLV som slukat energi. Men har sett att ju längre tid man varit nykter så har kroppen fått avgiftas och hela jag har blivit lugnare och mitt fokus på livet har helt förflyttats. Så har man oberäkneligt psyke och bristande vilja emellanåt är antabus verkligen något att rekommendera!

http://www.valbo.nu/forelasningar/gunnar-bergstrom-forelaste-utifran-si…

Välkommen hit. Detta forumet har hjälpt mig mycket bara genom att läsa om hur andra har det. Hoppas det kan hjälpa dig med.
Det här om att vara känslokall det förstår jag helt och fullt. Så känner jag mig oxå.
De råd jag fått här är att lyssna på dig själv. Gör saker för dig som du mår bra av. Inte alltid så lätt jag vet men bra mål att sträva efter.

att man inte är ensam är så oerhört viktigt ! Jag tillhör alkissidan men vi har ungefär samma behov av att se att vi inte är ensamma med våra tankar och handlingar.

En bok som förklarar hur vi beroende är : "Kärlek till döds" av Gunnar Bergström. En tegelsten men förklarar utan att försköna hur vi fungerar. Kan vara till hjälp och kan också hjälpa er att ta svåra beslut.

http://www.valbo.nu/forelasningar/gunnar-bergstrom-forelaste-utifran-si…

Kramar till er som kämpar ♥

dagen efter en av amatörernas fylleaftnar :-)
Fast det är klart, jag tog ju själv tillfället i akt att kröka rejält då, när alla skulle dricka och fira. Det blev ju liksom legalt att hinka i sig. Jag har ju noll intresse av sport men backhoppningen blev en väldigt bra undanflykt för att slippa göra nåt annat. Att ligga i soffan med mage och huvud i uppror och dyrt och heligt lova mig själv att : ALDRIG MER tillhörde nyårsrutinen.
Och som vanligt löstes det löftet upp i takt med att fylledimmorna lättade.
Sen var det bara på'et igen.

Jag tillbringade nyårsafton i sällskap med en bekant som tillhör gemenskapen och vi gjorde stan från ca 12 till ca 19, åt kanongod soppa, tittade på fyrverkerier, pratade och skrattade på det sättet som bara människor som känner varandra riktigt bra kan göra. Han är inte alkis utan tillhör "Den Andra Sidan", dvs anhörig och vuxet barn. MEN....han har både arv och miljö med sig i bagaget och drack rätt rejält i sina unga år innan han gjorde valet att sluta dricka helt för att inte hamna i släktens mörka håla.

Kvällen fullbordades med gemensam matlagning och massor av skratt medan vi höll på för att avslutas med efterrätt och matkoma :-) Tänk att man kan ha så otroligt kul och avslappnat utan en enda droppe alkohol ?! Jag har vänner som jag vet är alkisar men som själva inte "upptäckt" det och mitt minne av "dagenefter" håller jag uppdaterat så att jag inte ska återvända till deras hemska ånger.

För varje sådan här liten återblick om hur det en gång var, gör mig lika lycklig över att jag idag har möjligheten att göra mitt fria val om jag ska dricka eller inte.När jag var aktiv alkoholist var det valet så skrämmande och osäkert så jag sköt alltid tanken åt sidan.Att kliva ut i det okända, släppa det invanda, var inte nåt jag ens ville ana innan jag slog i min personliga botten och bad om hjälp. Att släppa taget och ta det steget ut från mörkret och inse att jag är helt maktlös inför alkoholen var inte lätt.............men det gick ! Och jag hoppas att fler ska få uppleva det jag har fått för jag vet ju att det är möjligt.

Detta forum är till ovärderlig hjälp för att se att man inte är ensam om sin sjukdom och att många, många, har samma problem, gör samma saker, försöker trixa och lura sig själva för att få dricka..............vi är så många som gör precis samma saker !

För mig har det varit till stor hjälp att inte sätta nån tid på hur länge jag ska vara nykter ( "Jag ska inte dricka mer...alls...") utan ta dagen idag och leva fullt ut. I morgon är en annan dag då jag kan välja att ta ett nytt beslut om att inte dricka. Att varje morgon, helst innan jag går ur sängen, lova mig själv att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer är till stor hjälp. På så sätt ramlar dagarna på och blir till veckor, månader och år.

Lev väl och ta hand om er, det finns folk runt er som bryr sig om er och vill er väl. Njut av deras omtanke !

Jag kan inte svara på föregående fråga. Det verkar som din dotter behöver hjälp.
Här läser och skriver jag för att få ordning på mina tankar och försöker förstå vad det är som händer då alkoholen tar över.
Genom att läsa andras berättelser kan jag känna att jag inte är ensam. Ibland väcks ett hopp, ibland blir de negativa tankarna bekräftade.

Härlig läsning. Du har all orsak att vara stolt, och glad, och att tycka om dig själv.

Gott Nytt År

Var tog Nolltoleransen vägen? Jamen nyår då måste man få dricka lite. Jasså. Jag har inte argumenterat alls. Han gör sina val jag mina. Jag försöker tänka så men det är svårt.
Undrar vad 2015 har med sig. Vi får se

Förtvivlad söker jag hjäp för min dotters alkoholproblem och kan inte skriva själv en inlägg!!!!!!!!!!!!! vad har ni det forum för ner det är inte dagligen uppdaterad liksom färskt? vad finn för hjälp is stockholm akut när ambulansen lämnar 27 åringen vid porten till hem som hittats i stan utan yttekläder .

Hej forumet,

Det var ett tag sedan jag skrev. Varit in några gånger och läst, men inte riktigt orkat ta in. Eller orkat, har nog bara känt att jag velat ha distans från djupet ett tag. Som tur är har det inte lett till att jag druckit någon A, men samtidigt inföll just en liten rädsla, en liten tankeställare som gjorde att jag ville gå in och skriva. Är i skrivande stund i Miami. Nyårsafton i Miami. Kan det finnas något bättre ställe för en nynykter 27-årig tjej att befinna sig på under nyårsafton? Barer och klubbar i varenda hörn. Så fort jag går ut på gatan blir man erbjuden extra bra deal på en stor fet drink som man kan sörpla i sig för att sakta men säkert bygga på fyllan. En miljö som är som upplagd för mig, som haft utelivet som en utgångspunkt för min kärlek till alkoholen.. Behöver jag tillägga ATG jag planerade den här resan innan beslut om nykterhet? Behöver jag skriva att jag redan innan planerat exakt hur länge vi skulle stanna i Miami innan vi åker vidare för att nyårsfyllan skulle hinna lägga sig, så jag skulle vara lagligt körbar? Sjukt. Är det här verkligen hälsosamt för mig? Att vara här? Ja. Kanske. Eller hälsosamt kanske är fel ord. Prövning? Absolut. En viktig sådan.

Hade det inte varit för min älskade sambo som är mitt resesällskap (som är ganska ointresserad av alkohol som tur är) så hade jag säkert inte i denna stund, tre timmar innan tolvslaget legat behagligt avslappnad i hotellsängen med en påse godis och en ljudbok. Jag vet att jag hade fumlat ute i mörkret. Packad sedan tidigt på dagen och varit inne i min dimma. Kanske hade något hemskt kunnat hända mig. Är ju som upplagt för det här i den totala röran av fest, alkohol och droger.

Istället står jag nu, efter mitt aktiva val, utanför alkoholvimlet. Jag observerar, tänker och känner. Berättar för min sambo när jag känner sug, vilket nu efter 31 dagar, inte är speciellt ofta. Ja, jag räknar mina dagar. Varje dag räknas. Minns när jag låg med ångest och svettningar och svag kropp när det bara stod två dagar på min app som hjälper mig att räkna dagarna. Nykter. 31 dagar. Jag har klarat en månad sedan jag sist söp min deprimerade, ångestfyllda, utbrända och undernärda kropp till akuten. Jag har klarat en måndag idag. Att jag nu är i Miami på nyårsafton, världens mittpunkt för fest och droger, känns fan nästan lite komiskt på något vis, men ändå vackert. Ett tecken från min högre makt kanske att jag klarar mer än vad jag tror. Att jag inte behöver vara den där tjejen som ramlar av fyllan i alltför höga skor i hopp om att jag som tycker om fyllans flykt inte behöver må dåligt. Att jag kan vara "hög" på alkoholens rus och känslan av att tycka om mig själv. På fyllan gör jag det. Tycker jag är fin. Det tycker jag inte riktigt annars.

Nu ligger jag här i sängen och säger till min sambo att jag varit nykter i en månad och han säger att det är bra. Att jag är bra. Jag blir tårögd och känner ögonen vattnas nu när jag skriver. Livet finns inuti mig, bara jag möter mina rädslor och utvecklar mig. Nyktra AnnaPanna är riktiga AnnaPanna. Nu ska jag fortsätta lyssna på min bok innan vi går ut och tittar på fyrverkerierna. Tack till alla er som skriver i era egna forum. Tack till er som läser mina ord. Tack till er som kommenterar. Känner ett uns av äkta stolthet inom mig, och det är fan vackert. Gott nytt nyktert år till er alla. Kram

Nyårsafton. Fin middag, linneduk, champagne, gamla vänner. Vi lagar mat tillsammans men mannen blir störd av att jag är i närheten. Jag vet, det finns alltid en öl att fylla på med då man är i köket. Och det märks, när alla är samlade är han inte med i samtalen. Han befinner sig i sin egen värld och kommer med konstiga kommentarer. Gången blir allt vingligare och det är uppenbart för alla att S är berusad. Jag låtsas inte om någonting, vill inte skapa dålig stämning. Nu har han gått och lagt sig medan jag plockar i ordning. Det blir så tydligt ibland då man träffar gamla vänner som fortfarande trivs ihop och är kärleksfulla mot varandra. Så här ska jag faktiskt inte behöva ha det, nej! I morgon kommer han att sova länge och vakna på ett sjudjävlars humör. Sen kommer han att anklaga mig för att vara sur och negativ. Jag orkar inte bli ledsen längre, är bara så trött.

Jag höll på att sätta min NA-öl i halsen när jag läste om "presenten"... Herregud, det finns verkligen folk till allt. Tycker du gjorde helt rätt. Hade förhoppningsvis gjort samma sak. På förra årets julfest (när jag var ensam nykter bland kollegorna som var berusade i olika grad) var det en av männen som kläckte en mycket sexistisk kommentar och jag blev så ställd att jag inte sa något - vilket har grämt mig efteråt. Den här mannen ifråga tror att han är Guds gåva till kvinnorna så fort han druckit en öl eller två och vi ska alla vara tacksamma om vi får en liten "komplimang" av honom. Efter detta har jag bestämt att oavsett när, hur eller var sådana kommentarer ges kommer jag inte ta det, jag kommer att säga ifrån. Jag är snart 45 och tänker inte ta idiotiska kommentarer av någon som tror att man har rättigheter att säga vad man vill endast pga sitt kön. Nej tack!
Bra gjort att gråta istället för att dricka. Ännu bättre om han fått gå, och du firat istället :)
Hoppas du har en bra nyårsafton,
Kram feminist-m

och det här är ett rätt så bra ställe att "klä av sig på", i alla fall när det gäller alkoholen. Det är som att prata med en alkoholterapeut, det finns inte mycket som chockerar, och det är mycket igenkänning både här och där, både med positiva och negativa saker. Det är en trygg plats att prata om sina alkoholvanor.
/m

Så trevlig läsning såhär den sista dagen på året! Välkommen över till det "vidare livet" och lycka till med både relationerna och det fortsatta förhållningssättet till alkoholen, vad det än blir!
Kram m