Senaste kommentarerna i forumet

jojje,
du har det skitjobbigt nu läser jag.
Tvinga dig ut och gå/jogga och/eller träffa någon nära och bara umgås kanske. Bra att sysselsätta sig så man kan skingra tankarna och tänka mer klar. Tänker jag. Kom ihåg att det var så skönt att sova när ångesten släppte.

Man känner sig så jäkla ensam när man mår så här. Jo det gäller bara för hjärnan att fatta att jag inte dör om jag inte sover.
Tack för ditt svar!

Att inte kunna sova är verkligen jobbigt, men man dör inte av det. Förr eller senare tar kroppen ut sitt behov av sömn. Det kan räcka att vila kroppen. När jag får ångest försöker jag tänka ut det värsta som kan hända. När man väl har satt ord på det känns det oftast mindre ångestfyllt.
Det kommer att lugna sig! Du klarar det!

100 dagar, ja kanske det får bli mitt nästa mål, eller så är det i mesta laget, som mål betraktat alltså. Har ju haft min vita månad som nu fortsatt i februari men med två alkoholdagar i mitten så blir det ju inte så många dagar sammanhängande.
Idag är ingen bra dag men det är söndagar aldrig.
Har alltid söndagsångest inför jobbet, allt jag borde gjort undan under helgen, allt det svåra jag måste ta tag i under veckan.
Söndagkvällar har haft sin rutin i mycket högre grad än fredag-lördag, och alltid med vin, alltid. Vet inte varför jag säger så, tänker på det på det viset. Har ju druckit vin varenda kväll i många år så varför är just söndagar så svåra ?

Snälla!

Snälla kan någon svara!

Varma kramar mottages och besvaras med glädje! ?

Skönt att det gick bra trots hålet i plånboken. Jag har märkt att när extraordinära händelser inträffar så rubbar det min balans och skapar stress. Men det där jobbar jag ju på... ;-)

Läste ditt inlägg om Tolle och Ophra och hittade denna plats: http://www.oprah.com/app/a-new-earth.html. Var det de du menade. Tack för inspiration och tips.

Vet du. Jag blev glad att du skrev om min stil. Ska erkänna att jag ibland känt att jag är för tråkig och inte skriver lika fyndigt och underhållande som andra. Som du tex. Men jag skriver. :-) Jag upplever inte att du skriver von-oben. Det kanske var mer så förut? Att du då var mer distanserad? Tycker det känns väldigt närvarande att läsa dina inlägg och du som många här kan leka med ord och skoja till det. Det är härligt!

Hoppas du haft en skön helg och få en bra vecka. Ja, vi är bra och jag hejar också på oss! Det är nog vårt livs viktigaste match vi spelar, så det är bra att vi är oseriöst seriösa under tiden. ;-)

Pussar ?

Grattis till dina 100 dagar, det är ju grymt! Kram

Var lite orolig för dig och tänkte nyligen på hur det var med dig. Vad var det som fick dig att trilla dit just denna gång tänker jag. Faan att det ska vara så svårt att inte börja och inte ta det där första glaset fast vi egentligen inte vill. Bra att du är tillbaka och plåstrar om dig. Du fixar det. Var lite snäll mot dig men ställ jobbiga frågor. ;-)

... 100-dagarsdagen. En milstolpe. Det finns några såna där speciella. När antalet dagar blir tvåsiffriga, när antalet veckor blir tvåsiffriga, månader, hoho år..! Och så har vi ett hundra dagar.

Över till nåt helt annat. Du vet hur man tar intryck av sånt vi läser. Du har en sån här stil, naken stil, som jag gillar. Jag skriver gärna lite von oben, känns det som. Lite ironiskt ibland. Med dig är jag i känslan och texten. Det är trevligt.

Heja oss!

Puss!

Jag registrerade mig här igår, efter att varit nykter i en månad. Tyvärr missade jag alltså detta. Tycker det låter högintressant och förbannar min olyckliga stjärna att jag inte hade registrerat mig då. Så alltså: planerar ni fler tillfällen? Superintresserad!

Den korta sammanfattning jag läst om boken fick mig tårögd, redan där liksom. Jag är en mamma som varit nykter i en månad, jag har en 22-årig dotter som bor hemma. Även om mina problem varit och är förhållandevis 'milda' i brist på ett bättre uttryck, så river det ändå i hjärtat bara att läsa beskrivningen av boken. Jag kommer absolut att läsa den, frågan är om den sänker mig just nu, om det helt enkelt är för tidigt att läsa den än? Det kanske låter som ett konstigt resonemang, men mina samvetskval runt min dotter och hennes känslor är jag liksom helt uppe i just nu. Frågan är om det är bättre att vänta lite med att läsa den, och f.n. bara försöka läka de sår som finns just nu, så gott det går? Observera att jag inte 'stoppar huvudet i sanden', utan snarare känner att jag/vi just nu behöver ägna oss åt det som är positivt och bra, som en paus från allt som inte är det. Låter det konstigt? Det är alltså en uppriktig fråga, de av er som läst den, finns det vissa perioder som ni skulle rekommendera att man läser den eller väntar lite med det?

Lite kul att just 100 dagar gått. Det gick ganska så snabbt så 100 till känns inte så ouppnåeligt, faktiskt.

Tack för hälsningar. Det var inte lätt att hänga med i det som hände i forumet. Jag kände mig inte personligt påverkad men uttryckte det som flera av oss kunde ha känt för att bli kallade allt möjligt. Att bli uppläxad i språket och ordval i sin egna tråd känns rätt bisarrt. Det var faktiskt rätt komiskt det hela. Tänkte inte lämna forumet men ville då inte vara en del i det negativa. Förstår att någon kan tycka att det är präktigt och halleluja-stämning här. ;-)) Jag tror något händer i nykterheten så att man faktiskt blir lite nyfrälst och salig över det fina i livet och det kan ju reta någon. Jag hoppas innerligen att alla här skriver i sina trådar och formar den nivå på inlägg och diskussioner de vill ha och använder de uttryck som känns bra för dem. Jag-budskapet är det enda vi kan hålla oss till, tycker jag för min del. Vi väljer de vill umgås och prata med både här och i verkliga livet.

Muränan, du har nog rätt. Det var bra att jag reflekterade över oron för kvällen. Det gick jättebra och var trevligt. Vet inte om de retar andra. De drack vin och kanske blev det mindre än vanligt. Jag själv anser att det var minst lika trevligt. Det där sista timmarna av fyllegagg kan man vara utan. Jag trivs jättebra varenda kväll jag är med andra nykter. Hoppas andra också kan göra det i mitt sällskap.

Slentrian och legitimitet och faktiskt en viss nervositet, Sisyfos. Jag jobbar en del med att vilja vara till lags. Samtidigt har jag en sida som kan vara brutalt rebellisk och vägrar att passa in. Tack. Det är ändå viktigt att läsa om alla sorters alkoholister, personliga resor och funderingar här på forumet. Det är också viktigt att det finns de som också lyckas som är kvar här. De ger i alla fall mig hopp om att det går. Så tack för det alla "gamla" här!

Träning, handling, fika, promenad och vila inför kvällens middagsfix känns helt ok en söndag. Tänk, det har redan gått hundra dagar och jag ångrar inte en enda gång att jag stått emot. Låt mig komma ihåg det när suget anfaller igen.

Kramar ✨

Tack för välkomnandet och du har säkert rätt med att det skulle vara bra att gå och prata med någon.
Men är inte riktigt där ännu håller på att komma dit men har en bit kvar. Är eller var inte den typen som har lätt att berätta om hur det är, håller fanan högt och låtsas som allt är toppen.
Det är det som nu faller isär och det är dags att se verkligheten nyktert inte i en vindimma

Har läst hela din tråd och följt din kamp.
Känner starkt med dig nu och kan bara ana vad du går igenom. Ta nya tag nu och var inte för hård mot dig själv.
Jag tar din varning på allvar och vi är många som inser vilken tunn och skör is man går på som nynykter... Kram

Alla gör misstag! ?
Man tänker inte sig för när man dricker skiten. Tänker inte på att det finns en morgondag. Sen vaknar man upp. Ångest och jävlig.
Nu när jag tänker efter så är det inte värt det att känna ångest flera dagar efter n
Men det är ju beroendehjärnan.
Vi får kämpa på och stötta varandra. ??

Den här tåren jag nämnde inne hos mig - den kom efter jag hade läst följande mening av dig: "Och du har slutat dricka Lena." Det var en sån där krampaktigt framsprungen tår som ville säga ja, jag har ju det, jag haaar ju det.

Puss. Gott att du finns här.

Ibland när jag bara sitter vid datorn så kan jag lyssna på nåt youtubeklipp med Eckhart. Han har den här förmågan att få en att ta det här klivet bakåt, tycker jag. Allt är inte så jäkla allvarligt och dramatiskt och han visar på vägen ut från mindre givande sinnestillstånd. Resonemanget om "pain body" - finns en hel serie på Youtube om den, där han samarbetar med Oprah - är mycket intressant.

Kul att du kanske gillar honom. Och det där som Ebba fångade upp med sina fjärilsspröt; hoppas verkligen att det inte är nån stillastående surdeg utan att lösningen finns någonstans i sikte.

Stor stor kram, Stingo!

Har tänkt på dig flera gånger eftersom du inte varit aktiv här och nu läser jag vad du gått igenom. Jag tar din varning på största allvar och du; vad starkt av dig att berätta och vad bra att du kom in i start-läge så snabbt igen. Med värme.
/L

Hej på dig,

Det kanske inte är läge att jag leker hobbypsykolog just nu, men du skriver att du måste ta reda på vad som utlöste detta. Jag tror att det är klokt av dig. Inte för att slå på dig själv, utan för att själv försöka förstå. Jag kanske inte ska skriva det här, men jag blev orolig för dig i december. Det var också därför jag skrev i din andra tråd den 5/1 att det var så skönt att du var på banan. Alltså tror jag att du kanske kan närma dig förståelse för återfallet om du läser dina egna inlägg i den andra tråden. Om du läser så vet du ju hur du kände dig och kanske påminns om omständigheterna runt omkring osv.

Heja på nu! Stor kram

Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i. Du har nu ställt ett ultimatum utifrån vad du önskar. Det låter som att du bjuder in till dialog med din partner och att du agerar på ett sätt som minimerar risken att ni ska hamna i en låst position. Du vill gärna vara behjälplig för din partner om denne beslutar sig för att förändra sina alkoholvanor. Naturligtvis ska du fortsatt lyssna på dina egna behov först. Det hindrar inte att en du vill vara hjälpsamma för någon annan om kraft och värme finns.

Jag vill ge ett tips inför framtiden. Take it or leave it!

Att minska sitt drickande är ett svårt mål att uppnå. Om ni gemensamt kommer överens om något bör det för bådas skull vara mycket tydligt. Detta för att man ska veta att det uppfyllts. Att minska kan exempelvis innebära:

- jag ska högst dricka alkohol två dagar av sju och inte på varandra följande dagar
- de dagar jag eventuellt väljer att dricka alkohol ska jag inte dricka mer än fyra standardglas vid samma tillfälle
- detta ska jag följa i åtta veckor och sedan ta ett nytt beslut utifrån de erfarenheter jag fått

Din tillit har fått sig en törn och din partner känner sig trängd. Du har märkt att din partner reagerar starkt på etiketten alkoholist. Det är ord som används hos bland annat AA. "Alkoholist" beskriver inte de symtom som ett eventuellt beroende kan innebära. Det finns mycket forskning på att det för många finns en god prognos på att bli frisk från ett beroende. Vi är alla olika och etiketter kan ofta få oss att känna oss trängda och förminskade. Vad jag förstår är alkoholen ett problem för er. Ta det därifrån.

Det låter som att du tydligt beskrivit för din partner på vilket sätt hans drickande påverkar dig. Hur upplever han sitt drickande. En undran till honom från dig skulle kunna vara: - "Jag har sagt hur jag tänker och känner inför ditt drickande och jag har behov av att veta hur du ser på det så att jag kan ta beslut om hur jag ska förhålla mig och vilka steg jag ska ta framöver. Jag kan inte bestämma över dig men jag skulle vilja veta hur du ser på detta. Naturligtvis finns det något med alkoholen som du gillar samtidigt tror jag att du också oroar dig och har funderingar på vad som är problematiskt. När är det för mycket för dig, vart går din gräns?". Som sagt om mina rader inte känns relevanta för dig så ignorera dem.

Du kommer sannolikt få fler idéer som kanske passar dig bättre av andra användare.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bara att börja om då...vem är jag att ge råd?. Blev öl igår.. hela kvällen och när de tog slut går jag 1.30 o köper nya. Bakis yr ångest idag. Känner mig väldigt konstig i kroppen. Blev ledsen igår för vissa hemligheter kom fram o jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem. Mår skit. Har tagit 3 återställare imorse o ska snart åka 25 mil hem. Idioti. Jag som kommit så långt...Nu blir det väl att på nytt gå genom abstinens. Fan.

solvargen,
man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. När bestämde du dig att ändra på vanorna? Är det a-fritt som gäller?

Hur går det för dig?

Jag tror att du kommer upp på banan igen aeromagnus!
För det känns inte som du är en person som bara lägger dig platt..
Jag håller tummarna för dig och önskar dig all lycka till!
Kram/ e

I grunden så är mitt "belöningssystem" beroende av många olika saker..
Vi människor får ju endorfinkickar av en massa saker, allt ifrån häftiga upplevelser till olika ämnen.
I mitt fall har jag klart identifierat saker som jag snabbt är/blir eller riskerar att bli beroende av (och vissa som jag undviker av självbevarelsedrift)
*Nikotin
*Alkohol (räknar mig numera som nykter alkoholist)
*morfin/kodein/ starkare sömnmedel/lugnande (alltså inga "uppåttjack") Undviker i möjligaste mån och upplyser alltid sjukvården om att jag har beroendeproblematik/mår fysiskt dåligt av dem. Vilket hittills respekterats!
*Spel (gäller både "sällskapsspel" på fb och vanliga kasinospel/lotter på nätet) Och det är ett kapitel som verkligen höll på att ända med förskräckelse innan jag fick hejd på det (JA, det ger abstinens, inte tu tal om saken!)
*Socker/snabba kolhydrater. Går att undvika, så länge jag fortfarande har nikotinet.. Då är jag helt enkelt inte sugen..
*shopping (där är det numera ganska lugnt) Bläddrar ALDRIG, ens på skoj i nätshoppar nuförtiden!
*häftiga upplevelser/riskupplevelser (där sätter kroppen numera stopp!) Ja, jag ÄLSKADE snabba adrenalinkickar.. Att de i längden var både utbrännande och livsfarliga hade jag väldigt liten koll på.. (men jag lever fortfarande, vilket jag är tacksam för )

Det finns säker fler som jag ännu inte kommit i kontakt med.. Det mesta har jag kontroll över (inbillar jag mig) Men det känns som jag ibland bara byter ut ett beroende mot något annat..
Så är det med nikotinet (och så var det med alkoholen) Drar jag ner där, så ökar intaget av socker/snabba kolhydrater.
Och troligen beror det på att jag inte kommit till kärnan med VAD som fick mig att börja använda det.. Och att jag inte hittat något tillräckligt intressant och nyttigare att byta ut det mot! (tyvärr är kroppen för trasig efter några krascher, för löpning och liknande)
Och att det handlar om samma receptorer i hjärnans belöningssystem..
Nej, jag dricker inte alkohol längre.. Jag passar mig rätt noga (för i grunden mår jag inte bra, så det känns inte längre "värt" det)
Nikotinet kan jag än så länge inte avstå ifrån.. Nej , jag röker inte längre, vilket numera blivit rätt krångligt, men jag använder fortfarande nikotin!
Jag är inte ensam om det, för jag har bekanta, som tuggar nikotintuggummi sedan massor av år tillbaks.. Själv använder jag e-cigarett och snus..
Trots att det är i det närmaste luktfritt och jag verkligen inte slänger prillor omkring (är väldigt diskret) så får en människor omkring mig moralpanik och skäller ut mig, för att jag är så "onyttig"..
Det är lite skrattretande, när samma personer sedan tar två extra kakor till kaffet och beställer en lightsoda till sin hamburgare med extra allt , medan de berättar om sin senaste bantningsupplevelse.. Eller suckar över att de måste hinna gå ner i vikt till thailandsresan för att komma i bikinin..
Ja, vi ÄR varandras speglar och därför ser vi heller inte våra egna mönster. Kanske är det därför vi gärna speglar dem på andra..
Allt det vi tror oss ha sett hos vår omgivning (som vi retar oss på och tror oss sakna) är förmodligen det vi har en bit av hos oss själva om vi bara vågar titta efter :-)