Senaste kommentarerna i forumet

Hej mia, ja helgen gick faktiskt bättre än jag väntat:) Försöker slå om kosten men unnade mig en pizza o film fredagen efter en sväng på gymmet, lördagen ställde jag upp som chaufför till trevliga vänner som for till krogen, jag följde inte in, inte för de hade ställt till de men ville stiga
upp tidigt. Och det gjorde jag, var hela dagen ut i skogen
söndagen med mina hundar, jätte skönt:)
Ja jag hoppas verkligen att jag snart kan stänga av de dåliga minnen eller tillslut bara vaga främmande tider:)
Läste att vissa drömt att ni druckit. Vaknade i morse med ångest o känslan av bakis, fast det var bara en dröm och jag söp som fan i drömmen. Konstigt?! Fast nu var det iallafall inte på riktigt som förra veckan. Tacksam o glad idag

Hade skrivit ett jättelångt inlägg och om olika saker. Svarat cleaver. Berättat mer om min bakgrund. Men jag klarade inte av att färdigställa inlägget. Det visaŕ nog hur lite jag litar på människor. Jag är ju anonym här. Men ändå klarar jag inte av att skriva inlägget... det var för jobbigt.

... så har det gått att låtsas som ingenting i olika situationer, och kanske tom lura dig själv att det är okej och att du kanske överdriver osv, men när du börjar prata så inser du nog att det är på riktigt, och när man hör andras kommentarer så förstår man att det inte är normalt eller okej.
Fortsätt prata och skriva, ta över ditt liv, ta tillbaka det som är ditt!

Så är det såklart :)

Ledsen med dig med.
Men tänk själv !!!! Du kunde vara nykter !
Känn dig stolt och gör om det igen . Jag förstår att det är svårt ibland men gör det igen. Va nykter igen för för varje gång du gör det , ska du känna en stolthet och lyckan . Ge inte upp .

Sänder dig mina varmaste tankar.......
En vän har sagt till mig.......... för en timme sedan - " Du har allt rätt att vara förtvivlad just nu . Du har allt rätt till att gråta floder av tårar , men du måste förstå att han är inte värd dina tårar . Det kommer en dag när du sträcker på dig igen och din glädje kommer tillbaka. Du kan inte rädda varken honom eller andra här i världen ".

Det känns som att jag går i ett vacum, vill bara att dagen ska ta slut så att jag får gå och lägga mig. Trodde i min enfald att jag skulle kunna gå till jobbet idag och sätta på "masken" och vara som vanligt. Det gick inte alls. Är väldigt glad, pigg och energisk normalt sett så alla förstod att det var något och många frågade....det enda jag kunde/vågade säga var att jag mår inte så bra men vill inte prata om det. Och jag känner att jag dragit ner hela stämningen på kontoret idag, för att jag inte var som vanligt...

Jag ringde AA idag, och det var ett fantastiskt skönt samtal att få ha. Och för första gången på alla år berättade jag för en av mina närmaste kompisar om hur jag/vi har det. Det var en enorm lättnad, samtidigt som jag känner att jag hänger ut min sambo. Tänk så lätt det är att mörka ett alkoholproblem...hon sa att hon aldrig anat nån'ting.

Nu är jag bara extremt ledsen. Känner en sån besvikelse och ilska över allt min sambo smugit bakom min rygg med och ljugit för mig om. Hur i hela friden ska jag finna tillit igen? Det gör så fruktansvärt ont.... Och vad är det jag/vi har framför oss egentligen? Ja, jag har ingen aning.

Det känns som att nu när jag har lyft på locket och pratat om det med andra och med er så gör det mer ont än innan. Kommer det att vara värt det....

Ledsen att höra att du har det svårt. Tror du att du kan klara av att ge dig själv erkänsla för all den tid du hållit dig nykter, i stället för att bara känna skuld över bakslagen? Om du dessutom hoppar tillbaka på vagnen, så är riktningen den rätta.

Fan så lätt det är att fylla nappflaskan med sprit, fast man vet att det är en superdålig Idé .

tack för din kommentar nya_mia. Visst är det så att min främsta tröste-napp är och har varit alkoholen. Dålig självkänsla i botten och är väldigt dålig på att attackera vardagsproblem och framför allt konflikter. Ju obehagligare de är, desto lättare har jag att skjuta upp beslut och handling. Det känns bara så hemskt att man inte lärt sig mer än man har under så många levnadsår. Det som tar veckor och månader, i vissa fall år att bygga upp ser jag till att rasera på några ynka dagar.
Sköt om dig
tjalle

Har läst från din tråd om din resa och långa nykterhet. Känner igen vad du skriver om att "något händer" och bums så går man på systemet. Jag är likadan. Jag tror både du och jag är dåliga på att hantera känslor och situationer! Jag är nykter sen fåtal veckor bara. Började på KBT behandling i samma veva. Varit där idag också. Idag sa terapeuten lite feedback-grejer. Att har jag bekymmer, oroar mig eller har ångest så tänker jag INTE rationellt. Att jag istället för att försöka lösa problem, har hittat andra tillfälliga "tröste-nappar" som alkohol som SKJUTER UPP problemen tillfälligt och bara "ger upp". Det är för att jag än inte fungerar logiskt och att jag inte hittat rätt sätt att hantera problem. Det var jobbigt för mig att höra detta och det ÄR ju för att jag inte kan hantera problem :P

Du märker om du dricker, Cleaver. Och du är den allra viktigaste i det här sammanhanget.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Livet är skit, frun har åkt ifrån mig (för gott??). Sista tiden har varit piss. Det började med att jag var på en läkarundersökning som gjorde mig lite darrig. De hittade ett par grejor som inte ska vara där. Inget alkoholrelaterat men för så många av oss män blev jag orolig. För en dryg vecka sedan dog helt oväntat en närmare bekant till mig och han var alldeles, alldeles för ung.

I samband med denna händelse var jag ensam i familjen den veckan. Naturligtvis kom jag på den briljanta idén att besöka bolaget för att inhandla lite "tröstedricka" och ingredienser till hemmagjord glögg. Fyra dagar senare är det mesta slut och jag mår som i helvetet. Jag har inte druckit något idag men jag antar ändå att ni kan ana hur jag mår. Jag har tillbringat dagen med att skriva ett mycket långt och uppriktigt brev till min fru. Vet inte om det kommer att bli oläst. I första hand beror det givetvis på om hon kommer hem eller inte.

Sitter just nu i decembermörkret och har väldigt, väldigt mörka tankar. Jag har ingen att skylla på, allt är mitt fel. Dessutom har jag varit helt inaktiv på nätet i ca en månad. Ibland kan jag bokstavligen hata julen. så mycket förväntningar, all A-reklam, glöggpartyn, snapsar mm, mm. Allt är centrerat kring mat och dryck och så alla presentinköp förstås.
Idag vet jag varken ut eller in. Vet verkligen inte hur resten av mitt liv kommer att se ut. Vad skönt det hade varit att ha en avstängningsknapp till hjärnan så man fick komma bort ett tag.
Sköt om er och fall inte i samma förbannade fälla som den oförbätterlige Tjalle

Har helgen gått bra? :) du kommer nog känna att varje dag blir liiite lättare med hjärnspökena. Jag vet att jag själv kände mig, när det var som värst, som ett grubblande tokigt troll helt distanserad från verkligheten. Var som helt uppslukad i en depp-bubbla med konstiga tankar. När jag tänker tillbaka nu så känns det helt främmande. Så mycket tid jag slösat på att grubbla och ha ångest. Gamla saker och historier kan man ÄNDÅ inte ändra på!

"Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång."

Slog an en sträng. Så har jag ju tänkt massor av gånger om massor av saker. Anledningen till. Och den flodfåra som uppstått efter dessa massor av samma slags tankar. Till slut törs man nog inte andas ett andetag utan alkohol. Bli beskuren mer och mer, flodfåran gräver sig djupare och översvämmas...

Nej, Stingo, vem säger väl att man måste räkna dagar? Jag ville inte göra det alls förra vevan. Men hur det nu än var så började jag med det. Ju krampaktigare min nykterhet kändes, desto krampaktigare blev räknandet. Naturligtvis hade det ingenting med att räkna dagar att göra, den "sysselsättningen" var mer ett symptom på att nåt inte var som det skulle. Och det som inte var som det skulle var min upptäckt att livet inte blev enkelt och gott i den utsträckning jag hade förväntat mig. Det krävs mer för att tillaga en bouillabaisse, liksom...

SL. Blir alltid på så gott humör när jag hör av dig. Pusspuss!

Pontus & Fenix; ja, vi kör på ickeräknande och så får vi utvärdera vad vi gjort i stället. För min del handlar drickande förstås om att ha kul, träffa folk och festa till. Men drickandet har en annan funktion också och den är att trösta och lindra. Finns mycket att säga om det där, men hinner inte skriva mer just nu.

/L

Vi hjälps åt, absolut! Ha en bra måndag du med :)

Jag har samma situation med släkten. Kan inte prata med dem. De består till stor del av nykterister och de skulle få en chock! De ber mig ju dock inte handla på systemet och det är ju en fördel :) Tur att detta forum finns som sagt! Ha det bra Mia!

Nu när jag varit sjuk har jag kört mer styrketräning, yoga och pilates istället för kondition. Struntar fullkomligt i att min sambo hånar mig för mina nätta rosa 2 kg hantlar.;) kläderna har blivit lite för stora och fått använda bälten till många byxor. Ska vänta med klädinköp tills jag gått ner lite till. Gått ner 5 kg av 10 kg. Hälften kvar. Men känner mig såå mycket gladare och har mer ork!

Fick igår frågan av svärmor om jag kunde gå förbi systemet och handla när jag ändå skulle till stan idag för att handla julklappar. Eeehhm...hhrrrmm...hur ska ja slingra mig?? Tror inte det är så bra ide. Men jag måste handla julklappar! Detta är nackdelen med att jag inte berättat för nån om alkoholproblemen. Jag kan bara inte prata öppet om det med nära o bekanta. Litar nog inte på människor och tror jag skulle mötas med oförstående. Vid dessa situationer känner jag mig helt ensam mot världen. Det är tur att detta forum finns.

Visst är det härlig känsla när man slår upp ögonen och smilbanden åker med lättnad:) även jag har en vecka nu nykter:) en bra början. Nu har du en vecka då du kan göra vad du vill för dig själv. Det finns mycket kul man kan göra ensam. Vi hjälps åt, glad måndag:)

Tack, det känns tryggt :)

Hej .......vi har koll på dig :) :)
Tack förresten för fina ord i min tråd.
Va rädd om dig

En vecka utan en droppe då...Inte mycket men en början! Det bästa är morgnarna :) Att vara beredd på att vara bakis men upptäcka att jag är fräsch och kaffesugen :) Blir lika förvånad varje morgon.
Dottern åker till sin mor ikväll så nu blir det en dryg vecka ensam, inklusive helg. Det blir en prövning såklart för då skulle ju ingen märka något...Så kan min reptilhjärna tänka ibland. Som tur är har jag fortfarande kvar en hjärna till :) Dessutom skulle ju ni på forumet förhoppningsvis märka det. Skulle inte ljuga här för då har man verkligen sjunkit lågt! Det passar mig ypperligt att vara här och kunna vara helt ärlig och anonym men det känns ändå personligt på något sätt.

Kram till er alla!

Har inget genialiskt att skriva som får dig att må bättre. Men att han inte kontaktar dig är inte detsamma som att han inte funderar på hur du mår. Han kanske inte vill besvära. Känner ju inte honom men så skulle jag kunna fungera.
Jag ska också vara ensam på julaftonskvällen. Det känns ok. När barnen är stora är inte jul en jättestor grej. Det är ju individuellt såklart!

Finns absolut ingen anledning att tro att du ska vara ensam hela livet! Du verkar vara en varm person och det är attraktivt! Du har säkert många andra bra sidor också. Försök att inte tänka på honom utan på dig själv nu. Lätt att säga för mig men...Kram

Hej igen
Jag är här ofta. Sitter och läser . Ofta får jag kraft att skriva tillbaka och glädja sig att många kämpar .
Själv mår jag sådär eller ärligt sagt så mår jag inte alls bra.
Har ingen kontakt med honom och det gör mig frustrerad .
Vad är det för en människa som inte alls funderar hur jag mår .......
Jag står stilla i utvecklingen :) :) och har otrolig ångest inför Julen .Bara tanke , att jag ska vara ensamt och han ska vara lycklig bland de närmaste, gör mig bara ledsen .
Mina barn ska vara här till Julen och efter två dagar ska de vidare . Alla vänner och bekanta har sina familjer och är upptagna. På själva Nyårsafton är många bortresta :)
Klart att jag är en vuxen människa och det är min egen uppgift att ordna mitt liv själv men just nu har jag bara en stor klump i magen och stirrar fram. Inga varma tankar om mänskligheten , ångest och rädsla att vara själv resten av livet.
Vill sluta gråta .
Kram

att höra av dig och att du är tillbaka i det vanliga. Det är en stark vana att läsa forum... och din vana är ju rotad under betydligt längre tid än min. Jag läser inte dagligen längre, ofta glömmer jag helt bort att forum finns - och blir lite förvånad sen när jag kommer ihåg att kolla. Men du Berra, du är en av dem som finns för alltid i mitt hjärta. Det var du och Adde som "visade" mig att det är möjligt för vuxna män att bryta mönster och byta riktning och att det finns olika vägar. Evigt tacksam.... Kram / mt