Senaste kommentarerna i forumet

Nej. jag måste ta ut dig en villfarelse, att din "alkoholist" skulle vara "annorlunda" *bara leeer*, för det trodde vi allihop, när vi kom hit)

Ja, under åren så har min alkoholist blivit sjukare.. men han är väldigt intelligent fortfarande och har alltid svar på tal (han är dessutom akademiker, så något dumhuvud är han sannerligen inte)

Ja alkoholister är ofta bra "människokännare" och amatörpsykologer själva.. (ofta med narcissistiska och psykopatiska drag) Det betyder inte att de är otrevliga, tvärtom!

Så de är experter på lura sin omgivning.. De är rastlösa och blir snabbt uttråkade.. Speciellt om det inte är roligt att hålla sig nykter..

Nej min alkis skulle heller aldrig sätta sig bakom ratten efter sin näsbränna (det var för övrigt ett av mina sätt att kontrollera om han druckit.. Att föreslå att han skulle köra oss/mig någonstans. Nekade han eller kom med undanflykter, så hade han satt sig i sig åtminstone en 7,2a..)

Ja, i början tror vi att "vår alkoholist" är annorlunda! Han är ju inte nån sluskig parkbänksgubbe, som pissar ner sig, och misshandlar familjen vare sig verbalt eller med knytnävar..
Har han varit "otrevlig" så är det nog vårt eget fel, för vi har nog "råkat provocera".. För egentligen är han ju hur charmig, klok och trevlig som helt.. och egentligen inte sjuk på riktigt..
Han dricker ju egentligen bara liiiite.. inte så ofta.. eller inte jämt eller varje dag... Så han är nog bara "lite beroende"?

Vet du vad, Man kan inte vara bara "lite" beroende/alkoholist, lika lite som man kan vara bara "lite" gravid!

Det har gått exakt 42 dagar sen jag och min sambo tog beslutet om en helvit tid. Jag har ju åkt dit nån gång och druckit ett par 3,5 or eller 2,8 or el liknande, men det är så lite i sammanhanget så jag tar det inte så allvarligt. Om vi säger att detta hänt kanske...3 ggr, 4 ggr, så har jag varit spiknykter i 38, 39 dagar av 42. Mina små återfall har däremot lärt mig vart mina fällor är. Eller förresten dom märks ju såklart även fast man inte faller och dricker lite. Men men, nu är det så. När jag druckit lite fast jag skulle vart nykter, betyder att de är de värsta fällorna.
En av mina största utmaningar är att hantera besvikelser och att hantera oro, eller vad ska jag säga, nervositet när jag har nåt på gång, kan vara vad som helst, nåt i arbetslivet, en hobby...ja nåt där jag inte kan vara helt säker på utfallet. Är nog lite kontrollfreak...

Nu måste jag gå ut med hundarna, fortsätter min summering sen

Det kryper i kroppen.Har väl abstinens men jag tar antabus så jag behöver inte tänka på att dricka. Måste ta reda på vad som utlöste detta. KBT-terapi kanske?

Vi som finns här har alla ett dåligt förhållande till alkoholen. Jag har varit nykter sen 28 dec, med några mindre avbrott, då jag åkt dit på ett 3,5 or eller liknande. Inte blivit full alls, så det känns inte så farligt. Men nu har det blivit så att jag inte har något problem alls att vara nykter. Jag har hittat mina fällor och motar dom nu.
Men du, jag tycker inte du ska vänta med att gå och prata med någon. Stormen kommer inte avta på ett kick. Jag tror du behöver hjälp med att rida ut stormen. Svårt för dig att du inte har nåt stöd från din sambo. Därför menar jag att du behöver stöd från annat håll.

Skriv här, det hjälper!! Kram på dig. :-)

tankar till dig har ju själv varit där för några veckor sedan. Tänker på dig
Konstnären

Tack för ditt långa svar Etanoldrift. Han är lättkränkt så det finns en risk att han känner sig anklagad, men det kanske ändå är värt ett försök. Jag är beredd att prova allt.
Ditt ex alkoholism låter som den gått långt mycket längre än min pojkväns - samtidigt som jag känner igen mycket av beteendena, främst det att inga problem beror på alkohol.

Han erkänner att han dricker för mycket, kan sträcka sig till att han missbrukar alkohol, men när jag säger att han är alkoholist tar det stopp, det är han verkligen inte. Vi bor inte tillsammans och jag är inte beredd att flytta ihop med honom förrän han tar tag i detta. Han testade behandling för ett år sedan ungefär, efter hans systers påtryckningar, men det blev för jobbigt så han slutade gå dit efter bara ett par gånger. Jag vet att jag borde lämna, kanske redan igår, men jag vill inte gå förrän jag testat allt. Och nu känner jag att jag har hans systers stöd (hon är fantastisk) och att det är värt att testa ett tag till. Jag måste bara hitta ett sätt där det inte påverkar mig så mycket. Jag ska säga att jag inte vill umgås med honom alls när han dricker eller är bakis. Han är ändå nykter fyra, fem dagar i veckan.

Det värsta är att han är så smart, intelligent. Det kommer dröja länge innan han får allvarliga konsekvenser av drickandet inom det som betyder mest för honom - jobbet. Han behöver knappt anstränga sig och är ändå bättre än alla andra, blir befordrad osv. Det gör också att han är smart med alkoholen. Han skulle aldrig åka fast för rattfylla, han dricker aldrig på vardagar så att det påverkar jobbet.

Det finns inte mycket du kan göra nu.
Förstår absolut din ångest, den måste vara vidrig - men försök att vända på resonemanget här. Du HADE kunnat ligga där i sjukhussängen med vetskapen om att du tagit livet av någon. Tänk om en familj kommit i din väg - mamma och pappa med 2 små barn i vagn på väg hem från en bjudning. Fyra personer till som legat och kämpat för sina liv nu i en annan del av sjukhuset....
Nu hände inte detta - du hade en otrolig tur som blev stoppad av ett träd i stället! Inte ens DU blev skadad - det enda som blev skadat är en bil, och vad gör det om 100 år??? :-)
Du har haft tur, otrolig tur! Du gjorde ett misstag, det gör vi människor ibland....så är det bara - men du har inte gjort NÅGONTING som inte går att ställa till rätta och du har INTE förstört ditt liv.
Du har nu världens chans att få hjälp och jag lovar dig att det inte kommer att bli så jävligt som du just nu ligger och föreställer dig. Du är nämligen inte unik. 1000-tals människor har gått igenom det du gör just nu. Du kommer att få all hjälp du behöver så bara acceptera och ta emot hjälpen.
Man sätter sig inte i en bil med 2,3 promille om man inte har alkoholproblem - så är det bara! Alkoholproblem är en sjukdom, men som tur är går den att bota! :-)
Kram på dig!

Måste bara svara - jag är från andra sidan. Det är ju så jäkla pinsamt att bli påkommen. På nåt sätt hade det kanske varit bättre att du ställt fram tomflaskorna. Nu har ni nytt vin hemma. Svårt för honom om han har fått problem med drickandet.
Min sambo fotade sina fynd och skickade fotot. Kanske ska du göra så, då hinner han fundera lite innan ni pratar. Tycker f.ö. att du ska låta honom sköta pratandet. Ja, jag kan kanske förstå att du blir upprörd för att han försöker dölja detta, men jag förstår honom så väl. Hade absolut inte velat prata om att jag smygdruckit om jag kunde undvika det.
Det kan ju också finnas nån annan förklaring. Har du varit bortrest? Har han haft kompisar hemma?
Sen tror jag inte heller att han utvecklat något allvarligt beroende av sex flaskor vin. Du upptäckte det i en bra tid. Klart att du inte ska bagatellisera problemet, men förstora det inte heller. Hade han hunnit bli en förslagen smygdrickande hade han ju ersatt flaskorna efterhand.
Jag tycker helt enkelt att det känns onödigt med en stor konfrontation och gräl om detta.
Min sambo frågade mig om han skulle vara orolig.., jag svarade ja.
Nu har jag svarat nej på samma fråga.
En konfrontation kan göra att han känner sig inträngd i ett hörn. Det är kanske bättre att ställa frågan om oro... För då får han förklara, men ur ett annat perspektiv än i försvarsställning. Hoppas det går bra!!! Många härinne har f.ö. Startat beroendet i ett försök att få ordning på sömnen, så om det är förklaringen så kan du ju också hälsa från experter att det kan funka ett tag... Sen har man rejäla problem med sömnkvaliten också.

Jaha du trollis.
Du måste bestämma dig för hur länge du orkar med den här djävulsdansen, för det är bara DU som kan ta dig ur den..
Nej, Det blir inte bättre denna gång..
kram/ e

Ja, med kniven på strupen blir de alltid ångerfulla när de är nyktra.. Nästa gång de druckit, så blir de förbannade över samma sak och letar ursäkter och andra anledningar..
Önskar dig en lugn helg!
Styrkekram / e

Hej Kolsyra!
Visst kan ni prova med en intervention.. Det kan få honom på andra tankar, men det är inte alls säkert att det hjälper! (min egen alkis, tyckte bara att han satt på de anklagades bänk och att han fick barnen emot sig.. Sluta dricka gjorde han inte för han tog inte till sig något av det som sades..)
En beroende/alkoholist, kommer alltid att hitta saker massor av att skylla på för att kunna fortsätta att dricka!
Ja, de radar upp alla möjliga saker som de "mått dåligt" och får ångest av, men de erkänner aldrig, och vill inte se att det har något som helst samband med deras drickande!
Min före detta har redan supit bort ett flertal förhållanden och två äktenskap (varar ett med barn) haft en grov rattfylla och blivit osams med vänner och syskon..
(När han sedan är nykter, är han en helt annan person, ansvarstagande, klok och trevlig..)
Men INGENTING, har enligt honom, någonting med med hans alkoholintag att göra!
Att skylla hans ärkeångest, när han ringer och har självmordstankar på alkohol, renderar i att han slänger på luren efter, att han kallat en hjärtlös idiot...
Ja, han vill gärna att vi åker dit, ynkar honom, håller handen, lyssnar på allt fyllesvammel och gärna har med extra alkohol för att "lugna nerverna"..
Två dagar efter, har han glömt att han överhuvudtaget ringde på fyllan..
Han kan ha ringt sina syskon och berättat att det står folk i trädgårn som vill döda honom och att han inte vågar röra sig inomhus.. men allt detta existerar bara i hans eget huvud. Skrämmande verkliga hallucinationer för honom, men helt overkliga för oss andra.. Och vård nekar han..

Ja, du måste faktiskt bestämma dig för vad du ska acceptera i DITT liv!
Vilken typ av liv DU vill leva!
För hans drickande kommer du inte att kunna göra ett dugg åt (såvida han inte själv inser sitt beroende)
Vill du ha det på det här viset om 2 år? Om 5 år! Och kanske värre? För alkoholmissbruk, är tyvärr något som eskalerar!
Nej, det kommer INTE att bli lugnare, inte ens med perioder av behandling om han inte frivilligt erkänner att han är alkoholist och vill sluta!
Det är så många som av olika anledningar måste hålla upp, kanske pga rattfylleridomar och provtagningar, men de ser de ofta som en transportsträcka tills de kan börja dricka igen..
Tänk på, att allt blir heller inte frid och fröjd, bara för att de påbörjar en behandling! Det tar lång tid för en alkoholist att verkligen landa i sin nykteret!
Jag föreslår verkligen att du inte är sammanboende under den tiden eller att du tappar bort dig själv och ditt eget liv!
Det går så sakta och omärkligt att man efteråt inte vet hur det gick till när man sitter där mitt i smeten.

Tack för eran respons ?
Jag har nu försökt prata med honom, men jan bara suckar å blir irriterad. Försökte få honom att förstå hur jag mår men han vill inte lyssna. Så återigen anpassar man sig å slutar prata för att Han inte orkar... Blueeyes, du har förstås rätt i det du säger...det blir ju Aldrig bättre i denna relation, bara mer å mer som läggs på hög å kväver en långsamt från insidan. Prata om det som varit får jag inte heller...allt ska glömmas å locket ska på, enligt honom. Men nu funkar inte jag så, alla sårande ord, lögner mm försvinner ju inte för att man låtsas. Kontaktar bostadsförmedlingen i morgon å tackar JA!!!! (Hoppas jag vågar)
Jag måste ha ett liv..å det får jag aldrig med honom ? hur ont det än gör att nara tänka tanken på ett liv utan honom så måste jag göra det...

Vet du trollis. Nu får du liv att vara lite självisk!! Du mår inte bra i förhållandet nu och behöver komma bort. Om han när du har flyttat slutar dricka och ni hittar tillbaka till varandra är det ju superbra. Men ta ställning till det då.
Börja med att flytta och hitta dig själv igen.
Här har det livats att sluta helt en period. Oklart hur lång den perioden är men jag sa att jag stöttar o hjälper dig så mycket jag kan o får - men jag kommer flytta.
Känns så skönt!!
Säger inte att det är för alltid men trött på lugner tjafs o att ständigt gå o kolla hur mkt alkohol som finns inför helgen.
Tacka nu ja till lägenheten för din egen skull!!

Nu har jag fixat en vecka. Det har jag ju klarat många ggr förut så vadå? Jo den stora skillnaden är att jag den här gången är det för alltid och det gillar inte riktigt den onda delen av hjärnan så därför har det varit betydligt tuffare än innan. Många konstiga drömmar och vakna stunder men jag leder och jag ska vinna kampen nu!

Väldig oro i kroppen och rastlös men jag drack ju bara tisdagen och natten.

God morgon vännen!

Hur gick det med middagen igår?

Skickar Bamsekramar till dig ?????

Hur mår du idag? Tänker på dig och skickar styrkekramar!

Solvargen!
Tack så jättemycket för ditt inlägg, blev både rörd å glad av dig? har läst det flera gånger om. Glad att jag får dig att tänka å vilja förändras...det är en väldigt lång process. Har haft enorm ångest hela helgen, har det fortfarande men blir lite lugnare när jag läser härinne. Ångest å rädsla för förändring. Många tankar som mal i mitt huvud. Måste lämna besked i morgon om lägenheten. Klarar jag av att flytta, ska jag berätta för honom, går jag sönder om jag lämnar, går jag sönder om jag stannar...
Ångesten har hållt mig vaken inatt, sovit korta stunder bara, vaknar med ett ryck å tankarna tar ny fart. Ont i magen...
Vet att jag ångrar mig om jag tackar nej. Min sambo kommer att från april till september behöva lämna fler leverprover, under den perioden Måste han dricka betydligt mindre. Det är just det som sätter käppar i hjulet, tänds automatiskt en strimma hopp då.
Så jag är verkligen kluven nu ?
Usch å fy vilken vånda
Kram

Skall när jag tagit mig igenom denna stormen gå och prata med någon

Hej Ekinaj,
Det du måste göra först är att komma till insikt om att du har ett problem. Genom att identifiera problemet kan man sedan börja jobba med det. För det finns en lösning och du kan komma dit. Men du måste se problemet. Här har du nog en bit att vandra. Man får inte 2,3 promille av 2 glas vin och 4 öl, det vet du nog ;)
Oavsett vad som händer nu så är det bara att göra som dom säger. Får du fotboja, ja då är det bara att köpa läget. Det är nu resan börjar mot ett nytt liv för dig. Om du verkligen vill själv.
Stort lycka till.

solvargen,
vad kul och tänkte också till innan jag valde mitt nick. Ska ju säga en själv något. Har du en egen tråd?

Solapan, vad konstigt! Jag valde länge användarnamn för att kunna skriva här, det blev till slut Solvargen. Så är det första jag i princip ser ditt namn och du har ganska exakt min bakgrund också. Ett gott tecken tror jag :)

https://youtu.be/vVeXY4i-a_w

En dokumentär om alkohol. Kanske ökar motivationen för någon.

Idag ställde jag ultimatum. Han ringde mig i natt och var helt väck, det var det läskigaste jag har varit med om. Gick inte att föra en konversation och han var ute en fredagsnatt i Stockholm. Var så rädd. Efter många om och men fick jag in honom i en taxi hem. Svarttaxi såklart.

Så idag pratade vi om det. Han bakis förstås, eller full, jag vet inte om han hade druckit på dagen. Det gick åt helvete. Jag förklarade hur jag kände, hur rädd jag blir, hur mycket jag tänker på hans drickande. Han tyckte jag anklagade honom, som vanligt. Så idag ställde jag ultimatum och sa att antingen dricker han mindre eller så går jag. Han skyller på mig och tycker att jag lämnar vår relation, medan jag tycker att han väljer alkoholen framför mig. Klassiskt.

Det slutade med att jag gick därifrån och ringde till hans syster. Vi har inte pratat om det tidigare men jag vet att hon känner till problematiken. Det var det bästa jag gjort, önskar att jag gjort det tidigare. Jag åkte dit och vi hade ett långt samtal där jag fick veta massor om hur det var innan han träffade mig, och jag berättade läget nu. Men vi kom ingenvart. Vad sjutton ska man göra? Jag vill leva med honom men jag vill inte leva med en alkoholist. Ska man ha en intervention med hela familjen? Prata med hans vänner? Kan vi göra någonting över huvud taget? Eller ska jag lämna honom och hoppas att han tar tag i sitt drickande någon gång. Eller stanna och leva med att aldrig kunna skaffa barn för att han dricker. Det känns i alla fall veta att jag har stöd från hans familj.

farmor,
det känns bra att skriva ned dem då&då så jag kan tänka på annat. känns ibland som jag går in och dumpar här och sen ut. Läser mitt själv&andras resor. Ger mycket. Även din tråd. Snart vår och sol igen.