Senaste kommentarerna i forumet

..och tack för påhälsningen!

Ja det blir mer sällan jag plitar ner något just nu, försöker frigöra mig från det något tvångsmässiga forumläsandet.
Min depp-dipp var mer av en långvarig svacka, jag är tillbaka till mitt vanliga nu, och det är varken härligt eller kasst, utan bara "är" på något konstigt sätt.
Lägger inte ner en massa funderingar på detta, utan kör bara på...

Drack grogg i fredags, ofrivilligt förståss, grabben hade blandat en party-skvätt i en 1,5-liters PET som stod i garaget, glömt bort den och den hade hamnat bland alla andra flaskor.
Duktigt som jag är så vill jag dricka upp alla skvättar, tömde ett par deciliter ur en ginger-ale, på sista slurken skulle jag suga ur det sista ur isbitarna kände jag en välbekant hetta ur tunga och svalj, det här smakar starkt sade jag vid matbordet, grabben stelnade till men dröjde inte länge med svaret, ehh den där var visst min.
Jag prioriterar ärlighet framför fördömande, och straffet blev att kidsen fick gå själva till sina kompisar på kvällen, pappa var ju onykter och skulle lätt blåst rött på en kontroll.
Kände jag något då?, nja mest obehag och en värmande sockerdrickskänsla uppe i huvudet, jag var orolig att det skulle vara en behagande känsla.
Ni vet, det behövs bara en enda cigg för en exrökare att fastna igen, rädslan var stor för att ramla tillbaka i något dit jag inte ville hamna.
Men det gick bra, 2 dl raggargrogg av okänd styrka satte inte igång något, läskigt att jag redan nu har lagt en ribba på tålighet.

Annars då, gubben ligger i jorden, morsan har syrran och svågern hemma hos sig, hon har nog aldrig haft det så hektiskt tidigare, de kör hårt med henne, och hon trivs bra.
Begravningen var fin, stor närvaro från vår släkt, över hundra som knöka kyrkan till sista extrastol, han var rik på kärlek och omtanke, det märktes...

Hemmavid är det renovering som pågår, stort röj i tvättstugan sedan vi bytte varmvattenberedaren i somras, kommit drygt halvvägs och vi kör en "fattigmansrenovering" utan någon speciell lyx, men dessa 3 m2 landar nog i alla fall på 15 lax, perkele så dyrt allting är!
Min mesta tid går åt till att fundera ut alla lösningar i förtid, det tär hårt på de stackars hjärnceller som är kvar, är ganska så mentalt slutkörd.
Lösningarna i praktiken är inte alltid desamma som de genomtänkta, vilket både förenklar och förvirrar ibland.

På jobbet är det också förvirrat, men jag orkar inte lägga några värderingar i det, det finns tillräckligt många chefer som kan jönsa omkring med dessa beslut.
De kan ta min kropp men inte min själ, har fått skäll som vanligt och jag vet inte vad man ska göra för att kunna behaga dem alla, suga av dem?
Jag spelar ett rävspel med en av cheferna, hans drag är förutsägbara och kränkande, och även om han vill att jag ska kräla i smutsen för honom så gör jag det med stolthet,
Det sprätter i honom av vrede, och det är ganska så spännande att gå till jobbet varje dag.
Det lackar mot jul och jag absolut ingen julkänsla, tycker bara att det känns stressande, men ser fram emot den påtvingade ledigheten trots allt.
Imorgon tar jag och frugan ledigt för att handla julklapparna till ungarna, och har traditionsenligt sett filmen ikväll tomten är far till alla barnen, det gör vi varje år, kan nästan alla replikerna nu, men underbar ganska så modern svensk tappning av familjelivet.

Så ser livet ut för en x-alkis, dryga sju år med nykterheten som en trogen följeslagare, när man har slagit hål på sina egna myter om varför just jag drack alkoholen.
Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång.
Lurar luringen...

Berra

är sammanfattningen.Och lite försiktiga med att släppa på denna nya självständighet.Den har gjort oss båda gott.Sen vill jag förstås blanda in hans drickande också i detta avståndstagande.men jag tror egentligen inte att det hade så mycket med saken att göra.Kanske är vi på väg ifrån varann,eller så håller vi bara på att hitta igen oss själva.Det får framtiden utvisa.

att se dig på banan Lena! Själv har jag jag ro i sinnet i alla fall idag, och lägger mig nykter för att vakna nykter. Tänker inte heller räkna dagar utan tugga i mig en åt gången.

....jag faktiskt tagit några steg mot tillfrisknande.
Jag och min sambo var igår på en stor tillställning i stan. Massor av folk och uppträdanden. Han skulle hålla sig och inte dricka så mycket. Vi skulle dessutom gå med ett par som inte spottar i glaset. Jag var så nervös att jag inte skulle klara av att hålla mig lugn.
Den senaste tiden har det liksom gått upp för mig att jag måste släppa taget om honom, jag måste få lugn och ro, han måste ta ansvar för sitt eget handlande.
Han blev mer full än vad jag önskat, men jag klarade att hålla mig lugn. Tänkte hela tiden att han fattar egna beslut, jag fattar mina. Det finns ett sådant lugn i det. Jag inser att jag hela mitt liv har försökt hålla fast så mycket. Kramat sönder så många fåglar i handen....

Hans kompis, som var rejält påstruken, hade ett serious talk med mig, han tycker att jag ska släppa ännu mer. Och jag kanske gör det. Det kanske slutar med att han dricker precis så mycket han vill, och jag inte fixar det. Blir det konsekvenser, så kommer jag inte att vara kvar. Men jag sa inte det.

Hans polare berättade för mig att både han och hans fru ibland blir så packade att de spyr från taxin eller när de kommit hem. Jag sa att jag inte tycker att det är normalt. Jo, det är det säger han då! De är inte 20 år utan 45+. Och har tre barn., ett par av dem i tonåren. Jag tycker det är otroligt att de kan resonera så.

De jobbar tillsammans och jag fick bekräftat att min sambo har gjort bort sig på firmafester och liknande. Precis som jag varit säker på hela tiden. Ibland är det så skönt att få bekräftelse på att ens magkänsla leder en rätt! Han har ju förnekat det så starkt! Och jag har ibland tänkt att jag är tokig.
Polaren tycker att jag ska strunta i att sambon blir dryg och jobbig när han är full. Ja, kanske, det är ju dit jag är på väg, eller något liknande. Och att han har dåligt ölsinne. Han tycker också att han är jobbig. Så jag är i alla fall inte ensam om att tycka det!!!! Så skönt!!!

Så skönt att släppa taget!

Härom dagen sa han; jag har druckit en öl till maten ganska ofta, det kanske inte är så bra. När jag räknade efter blev det 1 öl 3 ggr i veckan, jag ska sluta med det.

Tack för att du läst, alla infallsvinklar välkomna.
Sov gott!

kom jag till en insikt. Om ork, vilja och lite djävlar anamma infinner sig så kan 2015 bli året då jag följer mina drömmer, tar klivet och bara kör. Kanske dumdristigt eller genialiskt, gränsen är ju oftast hårfin.

Så härligt Nyman! De där stunderna kan man leva på länge. Tänk vilken större behållning och energi man får av de träffarna. I jämförelse med "en blöt kväll i goda vänners lag". Jag bli så för-e-bannat glad för din skull eftersom jag vet hur förbaskat viktiga de där stunderna som en påminnelse av vad livet har att erbjuda utan a.

Happy Advent finaste L. Började just undra var du tagit vägen ;)

Kan det vara nått.Jag är själv på medberoendesidan och vet inget om det sug som gör att ni trillar dit fast ni borde veta bättre.Samtalskontakt med drogterapeut kanske?
Det kommer säkert vettiga svar inom kort till dig från de som vet vad du går igenom.

Jag skulle verkligen rekommendera KBT, då man går till grunden med sitt tankesätt som är helt individuellt. Man nystar upp sina tankesteg i små, små delar och får hjälp till att hantera dom där små delarna där man tänker fel helt! :) jag har gått 7 ggr. I början var jag skeptisk och trodde det var nån hokuspokus och flummande, men har sett att det hjälper att JAG själv sakta och noggrant tänker efter och analyserar en typ av situation som jag vill ändra med mig. Terapeuten hjälper mig med att ställa frågor och handleda medans vi tillsammans skriver ner situationen på papper. Då ser jag exakt i vilket steg allt brukar gå åt helvete och vet när jag i framtiden måste stanna upp lite extra i just detta steg vid denna situation för att inte göra samma fel igen. :)

Hej Lena. Jag tänker exakt samma som dig. Dom tidigare gångerna har jag räknat dagar, inte med flit men ändå inom mig. Som gjort att jag känt mer stress på något sätt. Den här gången gav jag fan på att tänka på dagarna. Jag har bara en nykter vecka bakom mig så nog vet jag hur många dagar hittills:) men tänker försöka stänga av det. Vill leva här och nu och inte längta till mitt första nyktra xx. . Nånting. Är nog bra att försöka låta bli:)

Jag förstår din vilja att hjälpa honom, fixa och boka - men du kan inte göra något och ska ont göra något annat än tänka på det du vill och behöver. Han måste välja och du har gjort helt rätt genom att ställa ett ultimatum som du fullföljer om han inte väljer bort alkohol.

Han kommer självklart försöka få dig ur balans genom alla möjliga saker, som tex alkohol kan man inte sluta abrupt med, men precis som du verkar ha gjort - ge dig inte in i någon diskussion. Du vet vad du vill och vad du behöver. Det räcker så.

Kram

Vem säger att man borde göra det?

Det är klart att man inte vill att livet "ska sluta på AA."
Överallt annars ses ju det normala som att man dricker, festar, är intresserad av vinsorter eller öl osv.

För mig handlar det om liv eller död.
Mina alkoholproblem har varit allvarliga och ibland kan jag inte förstå hur jag kan ha haft en sådan tur gång på gång.
Mitt liv har innehållit alkohol sedan jag var tretton år.
Mitt drickande förändrades även.
Först var det FEST som alltid slutade illa på ett eller annat sätt.
Sedan blev det smygdrickande ju äldre jag blev.
Idag efter allt är jag rädd för alkohol och för att börja dricka igen för då kan vad som helst hända.
För mig är AA en slags investering i livet.
Jag går dit av många olika skäl.
Jag ser det lite som en medicin för mig och vad jag kan göra för att hålla mig frisk.
Det är livsviktigt för mig och jag hoppas att jag kommer fortsätta gå resten av mitt liv, annars är risken stor att jag förtränger och glömmer bort allt elände jag har utsatt mig och min omgivning för.

Jag önskar dig lycka till med att ta hand om dig på ett fint och bra sätt, så att du slipper må överjävligt dåligt av vad alkohol orsakar dig.
Det är inte kul.

Kram!

du har insikt i problemet och du har kärlek till din sambo.Två goda ,förutsättningar för att lyckas ta sig igenom det här.
Om han efter några dagars betänketid säger ja till att ta emot hjälp så kan du lugnt och fint ställa honom inför de val som finns i er kommun.
Sen kan du i samma process söka hjälp för egen del via alanon,självhjälpsböcker eller fortsätta skriva här.
Det tycker jag du ska göra för din egen del oavsett vad din sambo väljer att göra.

Sen betar du stegvis av DIN lista på vad DU kan göra för att förändra ditt liv till det bättre.
Gapa inte över för mycket på en gång,det är med pyttesteg man sakta kan förändra sig själv och sitt tankesätt.De kräver digert arbete.

Vad gäller hans val i hur han tacklar ditt ultimatum kan du egentligen bara se på och acceptera det val han gör och agera utifrån det.
Lätt som en plätt :)
Lycka till och behåll den styrka du har i dig just nu så länge du förmår.Den kommer du att ha nytta av.

Tack för era svar! Förstår att jag inte är ensam i min situation, men herregud så ensam jag känner mig.

Jag har idag på morgonen, än en gång, konfronterat min sambo. Jag känner att det här går inte längre. Jag gav honom två val, och jag är verkligen beredd på konsekvenserna oavsett vilka de blir och hur dåligt jag än mår av det, och med risk för att förstöra julen för min övriga familj och mina barn...att än en gång få slita upp från ett förhållande och flytta... Flytta, vart...hur ska jag ha råd, hur ska min yngsta son må av det här...han har varit med om uppslitande separation tidigare (när jag lämnade hans pappa). Men jag känner att jag inte längre har något val, oavsett om det värsta händer.

Jag sa: Antingen väljer du ett liv tillsammans med mig och utan alkohol eller så väljer du ett liv utan mig och då gör du vad du vill.

Det gör mig så ont att se honom nu. Hans försök att kompromissa, vilja välja mig men ändå vilja få chansen att än en gång få försöka själv...för han vill inte vara en svag person. Att ta hjälp för honom, tror han skulle stjälpa honom helt. Nästa som kom var att men....det här med att sluta helt..om man druckit mycket så kan man få hjärnskador om man slutar direkt... och inte kan jag ju erkänna på jobbet att jag har problem...det tillåts inte där.

Och jag har fått stålsätta mig och vara tuffare än jag någonsin varit. Jag har sagt att du kan inte förhandla med mig. Du har fått dina chanser. Du måste ta hjälp, du fixar det inte själv. Jag finns med för jag kommer också behöva hjälp i att kunna hantera allt det här.... Jag vägrar att tro på det här med hjärnskador, då har du bara alternativet att lägga in dig på behandlingshem och bli avgiftad om det nu är så allvarligt (vilket jag har svårt att tro). Och har du en arbetsplats som skulle göra sig av med dig för att du har en sjukdom, då är du på fel arbetsplats.

Och Cleaver, du hade förstås alldeles rätt. Han har druckit bakom min rygg. Men vill inte prata om det, "trampa inte på mig mer nu....jag förstår...det är tillräckligt jobbigt.."

Jag hoppas jag gör rätt. Samtidigt som jag vill hjälpa vet jag inte hur, jag vill ju tro på honom. Men hur går jag/vi vidare? Ska man kontakta en beroendemottagning, eller räcker det med att kontakta AA för att gå på möten där...eller...? Jag känner mig helt villrådig och så galet galet ensam i det här... Hur tuff och hård ska jag vara mot honom...?

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

i nästan 24 timmar.Lugnt avslappnat och nyktert.Mycket samtal inte en minuts tv tittande.
Efter 20 års samliv är ju det ett gott betyg Dock upplevde jag en kyla eller avståndstagande från han eller mig,är inte säker på vilket.Han sov över,sov riktigt gott och jag också.
Nu ska jag summera denna känsla och försöka gå rakt framåt.

Och jag är nöjd med mitt beslut att inte snöa in på antal dagar. Jag satte spännband runt livet med det fokuset och för varje nykter vecka ökade anspänningen i katapulten. Nu kan det förstås vara på det viset att jag lurar mig själv med detta resonemang - vad vet man, egentligen? Men so far, so good. Kanske gäller det också att bryta upp lite nygammal mark. Igår träffade jag en fin vän som jag inte sett på evigheter. Vi har, så att säga, inte delat samma helgintresse. Men så nyktert och trevligt och tokskrattigt vi hade, och timmarna bara flög iväg. Skönt. Gott. Underbart.

Ha en riktigt fridfull tredje advent, alla.
:)

/L

Hälsning till dej också! Jag tittar in ibland men de flesta jag kände från förr har gått vidare med sina liv. Så även jag förstås. Vi sågs lite på Facebook men jag tappade bort det lösenordet och det gjorde kanske de andra också. Vi betydde mycket för varandra då och det glömmer jag aldrig. Två och ett halvt år nu för mej, en lång tid. Tiden läker såren, sakta men säkert. Men glömma helt ska man nog inte. Aldrig tro att man är säker. Allt gott önskas dej också.

Både varm- och kallrökt lax är gott :) Kram och ha det bra du med!

Välkommen
Lita på din magkänsla som sagt ......Jag hade samma problem !
Tråden återkommer igen och mönstret också .

Visst att det är lite jobbigt att vara ensam.....men det går att överleva det också :).
En tips -dillstuvade potatis och kallrökt lax !!!!
Ha en fin söndag .Kram till dig

Lustigt vad många upplever samma saker, som drömmar om alkohol. Inte så konstigt kanske. Det man har i huvudet på dagen kan man lätt drömma om...
Dottern sov hos en kompis igår så jag var ensam hemma från typ 14. Blev lite jobbigt första lördagen på länge som man skulle vara nykter. Hade en riktig svacka på eftermiddagen men isterband och stuvad potatis dämpade suget bra. Ett av många bra råd jag fått på forumet "var inte hungrig".

Imorgon är det en vecka...En bit på väg. Jag är inte så orolig för julhelgen mer än att man är ledig. Julafton innebär inga spritfester i min släkt. Värre med nyår då man kanske hamnar i annat sällskap. Har inga planer än...Ha en bra tredje advent allihop!

Till dig Berra! Allt det bästa/ mt

lugnt och stilla. Har än en gång här mött den första, försiktigt ställda, frågan: "överreagerar jag?" Hur många gånger har jag mött den frågan i lite olika formuleringar här? Många, många. Alltför många. I början när jag var ny här undrade jag över andras tvärsäkerhet: "Ja, det är missbruk... och förnekanden hör till bilden." Nu undrar jag inte längre, jag känner igen mönstret som insidan i min egen ficka.
Det har varit en lång väg att gå och jag lär mig fortfarande, om mönster i relationen, om medberoendets och missbrukets kraft och mönster, om livet. Jag är så oerhört tacksam att detta forum fanns för mig när jag behövde det som mest. Och att det har funnits kvar. Oändligt tacksam är jag.... och tänker på de vänner jag mött här. Vänner som finns på geografiska avstånd men nära i mitt hjärta. Vänner som vet mer om mig än de jag möter i fikarummet och andra närbelägna sammanhang.
Idag går vi tillsammans, mannen min och jag, och vi lär oss fortfarande, om oss själva och varandra, vad som händer emellan oss. En spännande och oftast trygg resa.
Allt gott till dig som läser. Det går att ta, och återta, makten över sitt liv! Adventsglädje! / mt

så bra att du hittat hit! På den här sidan återkommer "din" berättelse gång på gång.... Även om de yttre omständigheterna varierar är mönstret detsamma. Det verkar utan tvekan vara så att din sambo dricker och har gjort det redan då ni var särbos. Att ljuga och förneka alkoholproblem hör till sjukdomen alkoholism. Viktigt att du inser att missbruket är hans problem som han själv måste ta tag i. Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva här, det hjälper mycket att formulera sina funderingar och erfarenheter. / mt

Ja det gör träningen verkligen, hjärnspökena avtar när man ska sova. Har själv svårt att somna, mycket pga saker som alkoholen har ställt till i mitt liv, ångesten tär och gnagandet är så jävla frustrerande. Kan inte göra nått åt det som varit. Letar nu efter bra kbt behandling, någon som har något bra att rekommendera?, finns så mycket. Kanske en dag kan jag få ro i mig med det jag inte kan påverka.
Man vet aldrig när det är dax att lämna jordelivet, och jag vill kunna känna mig på nått sätt tacksam o glad. Inte som nu, ohel och miserabel över den tid jag supit bort. Finns ingen kärlek i det.
Mina tankar idag har kretsat kring hur jag känner mig annorlunda på något sätt! Mer lugn den här gången. Har ju inte varit så länge nykter men känns mer fridfullt på ett bra sätt. Blev skit lätt irriterad och sur över små saker. Jaha dax att äta:) så gick det över. Säkert för att man tidigare drack öl om det var jobbigt och antar att suget ligger lite undermedvetet även om man inte tänker på öl. Försöker slå om kosten men just nu äter jag om jag måste. Bättre de än öl