Senaste kommentarerna i forumet

Förstår verkligen att du är i en jobbig tid just nu, sjuk o ev biverkningar. Har inte själv någon erfarenhet av antabus men förstår din frustration. Jag blir också väldigt lätt irriterad frustrerad och bitter. Var så lätt att ta några öl om man haft en jobbig dag. Men var Aldrig någonsin värt det! Snart är du kry och kan träna igen. Weather the storm...
Du borde nog höra med din doktor om biverkningarna är normala

Du överreagerar inte, något är uppenbarligen fel!

Ingen som helst tvekan om att han smygsuper! Han har druckit upp spriten du hade med dig! Han kan inte få det beteendet av att vara trött. Han har allvarliga problem och du inbillar dig ingenting...Jag vet det för jag har varit honom. Min dåvarande konfronterade mig och hade rätt i allt vad hon "anklagade" mig för. Jag blånekade och hon lämnade mig till slut. Men hon sådde ett frö och nu gör jag ett allvarligt försök.
Mitt råd är att du ska vara besvärlig som fan eller lämna honom. Tala om att du märker att han smygsuper. Det finns ingen som smygsuper som inte har problem, och innerst inne vet om det. Finns större experter på din sida av saken än jag på denna sidan som jag hoppas kan ge bra råd!

Tack Ebba för dina kloka kommentarer, förstår verkligen att AA är hur bra som helst för att bli påmind om allt dravel alkoholen har skapat. Jag ville bara inte att mitt liv skulle sluta där.... Men det kanske eg är så att mitt liv påriktigt skulle börja där.

Vill bara säga att jag har en riktig jäkla skitdag och det är inte för att jag inte får gå ut och festa. Kanske är det för att jag känner att jag måste bli nykterist, någon typ av sorg även fast jag vet att det är rätt. Blir även lite deppad av att folk runtom mig tror att jag är deppad men att jag själv inte känner så. Samtidigt tror jag att jag stänger in mkt känslor och det är nog därför det varit så skönt att bara festa och ha roligt och inte tänka på morgondagen. Moget beteende när man är över 30 år va? :( Hur fasen ska man lyfta sig ur den här askan och verkligen visa vem man verkligen är?

Ska försöka lyfta hakan och göra detta till en okej kväll så får jag hoppas det finns mer positiv energi imorgon.

Ha en bra lördagskväll alla ni därute! Kram

Ja där ser du vad träningen hjälpt tidigare! Alla får svackor o mindre motivation, och det är som du säger...man kan lätt glida i från. Jag gled i från lite under sommaren för att jag hela tiden fick småskador och inflammationer. Och drack mer och mer alkohol bara för att jag blev nere." Äh, det är ändå ingen ide att träna" Till slut kändes det helt omöjligt att ta en första löprunda! Tränar allt i kondition. Löpning, cykling, skidor, spinning. jag började träna ordentligt igen för 1 månad sen. Ska fan inte bli en tjockis! Och hur bra är alkoholen om man vill vara pigg, fräsch och vältränad? ;) träningen hjälper mig också att hålla ångesttankar borta. Är helt enkelt för trött efter träningen för att grubbla på kvällarna. Det är bara i början av nykterheten som jag hade sömnproblem, säkert pga av abstinensen. Det blir bättre, men det är DU som måste orka ta det första steget mot nykterhet. Ingen annan kan göra det åt dig.

Akvariet med allvaret i.
Längesedan jag var här.. Igen
Det du skrev är så behjärtansvärt, tänktvärt och memänskligt. Tyvärr är jag återigen ett offer för A. Allt går bra, familjen har hyffsad harmoni, företaget bättre än någonsin. Men..... Jag vet hur lömsk den jäveln är innerst inne. Det kommer få en "sketen ände" en vacker dag. Det vet jag, och måste tänka om i de banor du skriver och beskriver. Jag är inte gjord för familjeliv, måste deala med det på ett sätt som jag inte gjort tidigare innan min kropp ger upp. Snittar 3-4 timmars sömn och använder A som en "uppåt drog". Är expert på att dölja! Tyvärr. Ge mig en räjäl käftsmäll som i somras när jag vaknade! Är inne i björnidet rejält och måste få en ny vår. Lovar att återkomma då!

Ja det gäller att så fort som möjligt komma igång med träningen när man tillfrisknar, en kort sväng bara räcker. Jag väntade för länge och gled ifrån. Jag brukar gå på gymmet och träna eller jogga. Är nu ett tag sen jag joggat men försökt denna vecka ta upp gymmet igen, lite tungt när jag kände hyfsat i form tidigare men tänker ta korta svängar till en början o komma igång.

Det låter som en jätte bra utmaning du lagt upp för dig. tufft men låter som du kommit igång bra med den:)
Jag sprang mycket på våren och mådde jätte bra, jag satte upp ett mål att klara av en tid under blodomloppet och jag klarade den på håret. Det var en härlig känsla:) så bara jag nu kommer igång så ska även jag lägga nya mål.
Det är nog bra att lägga upp mål att ha något att peppa till, stort som smått. Låter som du har mycket kul att kämpa och se framemot:) Det är inte alla dagar det är kul att träna men endorfiner är så bra att träna för, det utlöser så mycket i huvudet som kroppen. Vad tränar du för något? Har funderat på andra tränings former men inte hittat ännu nått annat.

mina ovanstående rader så ser jag eländet i skrift.
Ojdå då,han håller på att vakna till.
Såhär kan han inte fortsätta,bäst att se till att hålla någon vettig i handen.
Eller ge den sk vettiga lite näring så hon inte drar vidare mot nya (bättre?) mål.
Få se vad kontentan blir av denna kväll.Blir svårt att inte öppna munnen och tycka en massa.

Har läst om ditt kämpande i tråden. Jag har varit nykter några få veckor och använder också träning för att hålla mig borta från alkoholen. Vad är det för träning du kör? Jag tror verkligen träningen och alla endorfiner hjälper mot oro och ångesttankar. Låt dig inte sänkas av att du blivit sjuk! Träna någon annan typ av träning istället..Sätt upp mål, både kortsiktiga små mål och något längre fram. Mitt kortsiktiga mål är att gå ner 10 kg på 2 månader, har klarat hälften och en månad kvar. Siktar även på triathlon, löptävlingar och cykelwasan nästa sommar! :)

Är fortfarande sjuk, men ska inte ta några avgörande beslut ÄN ang antabusen utan vänta några dagar. Idag ska jag bara lyssna på julsånger, slå in julklappar och spana efter några nya, spännande recept att tillaga till julafton som vi ska fira med väldigt många släktingar. Beställa lite julklappar på nätet och bara ha en lugn skön dag....:)

Hade också en massa obehagliga alkoholrelaterade drömmar innan jag blev nykter för några veckor sen. Kunde vara en mardröm att man vinglar i ett läskigt mörker och man ser suddigt. Eller drömma att man jagas och inte kan springa, utan ramlar hela tiden.Alla såna drömmar är redan puts väck som tur är! :) vill inte ha dom tillbaka heller.

Tourettes har jag faktiskt funderat på tidigare, men glömt bort här emellan. Jag saknar andra kompulsiva beteenden (tics), som hör ihop med Tourettes, men det jag beskrev låter nog väldigt mycket som ett försteg till koprolali (vilket i sin tur är det mest kända symptomet för Tourettes). Till all lycka har det aldrig varit så illa, att jag verkligen skulle ha sagt något olämpligt, allt händer inne i min skalle och hålls där.

Antagligen hör det här nära ihop med den där inre domaren jag talar om. Det känns liknande inombords. Ångestkanalisering kan nog kanske också träffa rätt?

för andra gången på 7 månader.Han vill komma idag och kanske sova över.Jag frågar om det inte är på kvällen det är tungt för honom att stå emot.
Ja,erkänner han det är det.
Så då står jag där med helt öppna armar och kan inget göra om han väljer att åka ned ikväll och fortsätta fylla sig.
Frustrerande är bara förnamnet.
Men detta är ju då första försöken till någon sorts förändring i alla fall.

som kanaliseras i det här behovet att få säga enstaka ord.Lite touretteliknande.När trycket utifrån eller inifrån ligger på.Jag har haft liknande känslor,bland annat dödsångesten som har drivit på mig att jobba för mycket så jag slipper uppleva den.Presterar jag så är jag.Nu har jag äntligen lyckats stilla min inre motor.Först är det tomt tyst och trist och framför allt fruktansvärt tråkigt.Men om man vågar stanna i vakuumet så kommer till sist friden i mitt fall ska jag tillägga.Håll fast på den inslagna banan att låta bli,det är nu jobbet börjar.

Bland annat därför jag drack.
Det ledde till att min tro på mig själv försvann ännu mer.
Jag känner att leva nykter för mig handlar om att på allvar hitta mig själv, bygga upp mig själv och stå mer stadigt.
Det handlar verkligen (för mig) inte "bara" om att utesluta alkohol. Egentligen är det det lättaste med att leva nykter. Det svåra är allt det andra. Alla känslor, tankar, oro och det som gör att jag har druckit för att få bort just oro, tankar och känslor.

Vill dela med mig av hur det har varit för mig med ordet "alkoholist."
Det ordet var för mig förut något helt främmande och jag såg absolut inte mig själv som alkoholist till en början.
Nu flera år senare skrämmer inte det ordet mig längre, det hjälper mig istället.
Det ordet är liksom förklaringen till varför jag har gjort så mycket galet när jag har druckit. Under så många år bröt jag ner mig själv och min tro på mig själv pga alkohol. Jag blandade ihop det hela och kunde inte se att det var alkohol som var boven i dramat. Det var ju jag som var en idiot i grund och botten började jag känna och tro. Att jag nu ser på mig själv och känner att jag är alkoholist hjälper mig att förstå varför det blev som det blev. Ordet tröstar mig faktiskt och hjälper mig att förstå varför jag inte ska dricka alkohol.
Kram!

Tack Magnus.
Intressant och lärorik läsning för mig.

Dyngmörkt ute, vilket säkert inverkar, men tyvärr är det ett inre mörker jag skriver om här. Jag skrev efter 5 veckors nykterhet (mina #36 och 37#) om hur jag, med nykterheten helt blev av med mina morbida tankar under nattvak och ännu viktigare, med min inre domare, som tidigare brukade hoppa fram ur tomma intet och klubba mig med en mental slägga, byggd av självförakt och hån.

Ungefär fyra månader var allt det där faktiskt helt borta, men nu har tyvärr både nattfantasierna om döden och den inre domaren krupit fram ur hjärnskrubbarna igen. Dessutom en tredje grej, som jag inte ens märkte att var borta, före det kom tillbaka. Vulgära och puerila tankar (ofta enstaka ord), som kan hoppa fram i min hjärna när som helst (t.ex. på möten), de liksom ropar i min hjärna, så att jag får hålla tillbaka för att inte ropa dem högt på riktigt. Kanske undertryckta aggressioner, som tar sig sådan form i min hjärna?

Som jag skrev redan vid 5 veckor, så är jag mera förvånad över att allt det här var borta så länge, än över att det kom tillbaka. Allt det här har rötter i mig, som går tillbaka till tider långt innan alkoholen. Det positiva, är att allt det här åtminstone tillsvidare är väldigt mycket svagare nu, än det var då jag ännu drack. Snarare en viskning, eller varning om vad som finns i mig, än ett verkligt problem här och nu. Men fundersam gör det mig och fördjupar nog mitt vinterdepp.

Det är många här, som skrivit om liknande cykler. Livet är i grunden väldigt positivt i några månader efter a-slut, men sedan vid 6 månader, eller 1 år, eller så, så blir livet svårare igen. Undrar om det finns forskning om det här och hur mycket de som jobbar kliniskt med missbrukarvård ser av det? Vad beror det på och hur kan man motverka det.? Jag har vintermörker, jobbstress, parrelationsstress och fan och hans moster, som jag kan skylla på om jag vill, men inget av det låter helt rätt. Tror mera att det här kommer inifrån mig själv.

Nåväl, ett tunt lager snö täcker marken, denna lördagsmorgon. Om en vecka vänder mörkret. I hopp om litet mera ljus och vila under julen. Glad Lucia till er alla.

Något för dig att minnas och ett jättefint exempel för alla oss andra.

Nyss hemkommen från en middag med vänner. Innan jag begav mig dit så var jag lite orolig att jag skulle ha tråkigt och vilja gå hem tidigt. Men oj så fel jag hade. Härliga samtal och kvällen flöt iväg fort. Så härligt att ha en go kväll som jag kommer vakna upp och tänka på imorgon. Det är så vansinnigt viktigt att sociala tillställningar inte ska bli tråkiga bara för att man väljer att inte dricka alkohol utan något att se fram emot just för det sociala och fina i att träffa vänner som ger en styrka. Den här känslan av att få energi, skratt och nya infallsvinklar är så oerhört mycket mer värt än alkoholen. Idag känner jag en sån enorm tacksamhet för just detta.

Jag blev också lättad när jag vaknade :) Hoppas din helg blir bra med! Min har börjat med mums mums och julmust :)

Jag drömmer också mycket om att jag dricker. Blir stupfull i drömmarna. Natten till idag drömde jag att jag drack hembränt med korken till dunken som glas ensam i ett garage. Skrattade lite när vaknade faktiskt. Fick en liten äckel-känsla och insikten att: NEJ, så vill jag ju faktiskt inte ha det!"

Så vi får tänka att drömmarna hjälper oss att bearbeta. Då blir det lite lättare, iaf för mig :)

Hoppas helgen blir bra!

Hej MåBättre! Läste precis din tråd och så såg jag att du skrivit här. Lustigt :) Vi verkar ha en väldigt liknande situation. Super till på helger, ångestpåslag under veckorna för att sen vilja gå ut och göra livet till en pest så fort energin kommit tillbaka. Eller får vi kanske mer tillfällig superenergi för att vi vet att vi ska få dricka? Jag har börjat analysera, det är verkligen en drog. Samtidigt har man världens finaste sambo hemma som inte vill dricka och ständigt måste se när man drar sig i skiten. Full, bakfull, Ågren och jävlig... Otroligt lika verkar vi ha det! Liknande ålder också. Läskigt likt mao :)

Jag förstår vad du menar. Skräcken i det definitiva, att ALDRIG mer få dricka. De två tidigare gångerna jag beslutat mig för att sluta dricka alkohol kände jag den skräcken mer överväldigande än nu. Då kändes den så enorm, så overklig och jag kände någonstans att det inte va föralltid. Jag ville inte innerst inne sluta. Kände mig nästan sur och arg då inombords, för JAG VILLE OCKSÅ! Ungefär som om någon sagt åt mig att jag inte fick supa. Som ett surt barn. Den här gången känner jag mer en sorg än den där starka sura orättvisan. Självklart känner jag orättvisan nu också i att jag inte kan dricka a, men denna gång känns det mer som en sorg. Som om vi verkligen tar farväl av varandra på något vis (ursäkta mitt poetiska djup..)... Det känns tomt nu. Två veckor sedan senaste fyllan och jag känner mig tom och mer rädd att jag inte ska klara det än sur över att jag inte får. En annan känsla denna gång som jag hoppas tyder på en annan riktning. Det känns så! Jag försöker tänka som många andra skriver här: en dag i taget. Om 1 år vill jag sitta och tänka att 365 stycken "en dag i taget" gett mig ett år. Lika efter två, tre, fyra osv. Jag måste dock fortsätta med aa. Annars tror jag det blir tufft. Jag måste påminna mig själv hela tiden. Annars lurar jag mig själv. Precis som många andra härinne säkert känner igen sig i. "Äh, så farligt var det ju inte när jag drack!". Yeah right, höll bara på att förstöra livet för mig och andra. Det gäller att inse faktum. Varje dag.

Jag har dock svårt för ordet alkoholist. Jag kan inte ta det i min mun kopplat till mig själv. Någon dag kanske jag klarar att säga det, men inte än. Det slår för hårt i min själ på något sätt. Kanske för att jag slitit så hårt med att få min mamma nykter. Mamma som gjort att jag är psykiskt svag. Jag har just klarat av att kalla henne alkoholist. Det tog 15 år. Men nu kan jag säga det.

Sinnesrobönen hjälper mig enormt mycket och jag säger den för mig själv varje kväll innan jag somnar. Påminner mig själv varje kväll som ett sätt att visa för mig själv att jag klarar det dag för dag:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (min mammas och mina alkoholproblem)
Mod att förändra det jag kan (min vardag, mina vägval, mitt liv)
Och förstånd att inse skillnaden (jag lägger energi på det som får mig att må bra)
TACK <3

Två veckor ska bli fler. Vi klarar det här!

Menade Ebbas inlägg #9. Tror att nyckeln är att tala om att du vet om hennes gömmor. Svårt att neka till att man har problem om man dricker i smyg. Been there, done that, got the T-shirt...

Ebba fullständigt i detta inlägg! Du måste prova att konfrontera henne med att du vet och att hon är en missbrukare. Inte alls säkert att det fungerar men det sår ett frö i henne! Förstår att det är svårt men det är värre att "curla" hennes missbruk...Har själv varit i hennes situation och blivit konfronterad. Nekade såklart i sten men det sådde ett frö...Du verkar vara en snäll och bra människa och jag önskar lycka till!