Senaste kommentarerna i forumet

är hon nog redan.Det verkar vara en kluven inställning till alkoholen för de som dricker.Dels vet de precis vad de håller på med.Å andra sidan förnekar de de i sten.Jag kan bara upprepa att du kanske måste lämna henne i sticket när hon väljer att dricka om du har någonstans att fly.Så länge du är runt henne och kanske är behjälplig när hon nyktrar till,eller köper hem så underlättar du endast hennes drickande.

Blir hon helt solokvist under sina drickperioder så kanske hon vaknar till.Min sambo gjorde själv valet att fly då han fick vara helt ifred och ingen som stördes eller for illa av hans drickande.I hans fall har det gått väldigt fort nu på slutet och han dricker 25 dagar av 30 per månad ungefär.För ett år sen kanske han drack 4 dagar per månad.Så det kan ju gå åt det håller också,att hon bara passar på att hälla i sig mer när ingen övervakar henne.

Jag tror att du måste hitta svaret i dig själv hur du ska tänka och agera.Det finns ingen riktig manual att följa och spelreglerna är ju olika för varje familj.

:) :) :)
Ha en underbar kväll

Jag konstaterade att det nu drabbade mig, "den där" känslan som många i forumet vittnar om och att jag har varit förskonad från den under min nyktra tid hittills. Jag känner dock igen den sedan mina två tidigare nyktra år. Jag kände även en tacksamhet (igen) över att jag uppskattar och har hittat AA. Utan AA vore det så mycket svårare.

Vad bra du beskriver ditt förhållande till alkohol, konsekvenser och känslor.
Jag känner igen mycket!
Det är ju väldigt bra att du ser så klart och tydligt på det hela.
Jag hade förut en bild av att någon med alkoholproblem är en människa som dricker ofta men idag ser jag annorlunda på det hela. Man kan ha problem på olika sätt. Som jag till exempel, jag skulle kunna dricka en gång på tio år och den enda gången förstöra mitt liv.

För mig är AA jättebra.
AA hjälper mig verkligen och jag önskar att fler vågade prova, det är inte konstigt eller skumt som en del verkar tro. Det är så kravlöst och det passar mig.

Det känns verkligen på din beskrivning som att alkohol orsakar dig mycket lidande och som att det vore god tid att få ett stopp på det innan det drabbar dig ännu värre.

Jag hade även turen att få en behandling när jag var 24 år, det var bra och väldigt lärorikt. Jag höll mig nykter i två år. Sedan slutade jag att gå på AA och efter ett år hade jag glömt och förträngt att jag och alkohol inte är en bra kombination.
Helt sjukt hur man fungerar!
Som inte kan ge upp något som så uppenbart inte är bra för en.
Det är ingen lek.

Därför jag vill gå på AA nu igen, för att påminna mig om vad som händer när jag dricker så att jag inte lurar mig själv igen.

Lycka till!

Tack och kram på dig med :)

Dottern o jag står o fixar lamm racks i köket.........
En stor flaska Pommac är både gott o känns väldigt rätt .
Lugnare idag, glad att jag med er hjälp klarade gårdagen .
Tack.

Dregen.

Och vad gjorde du då ?
Tyck inte synd om dig själv ........Vi finns här om du behöver sällskap :)
Kram fina Ebba

Hej
Det är väl ingen rolig dröm , att spilla rödvin på sig :) . Massor fläckar och tvätt efteråt :) .
Hoppas att du får fina drömmar och att du vaknar imorgon med rena tankar och vilja att fortsätta vara nykter.Det ät värd , att se sina barn glada och stolta över dig och först och främst va stolt över dig själv och varje steg du tar in i nya livet Kram.

Och fick för första gången under dessa nyktra månader "den där känslan av utanförskap", det såg så mysigt och lockande ut...

Hej igen,

Funderar på vilken hjälp jag behöver för någon hjälp måste jag nog ha, någon som har en åsikt och varför/varför inte om nedanstående:

*AA-möten
*Behandlingshem
*Kbt-terapi
*Öppenvård, alkoholklinik

Jag dricker som sagt typ var tredje helg men det blir nästan alltid för mycket. Är en rätt glad och sprallig person när jag är nykter och inte har ångest. Har ett bra jobb där jag säkerligen kan avancera men fortsätter jag på den här banan är det knappt säkert att jag får behålla det och risken är nog att jag förlorar mer än så..

Behandlingshem känns också så hårt mot mig själv då jag inte har ett fysiskt sug efter alkohol och dricker aldrig på vardagar eller i ensamheten.. Men vad vet jag!?

Kom gärna med åsikter!

Härligt, helt underbart, att det blev löpning och julmust.
Blir glad :)

Hej Annapanna,

Tycker du ska tänka på Josefin Dahlberg i de fall där du känner suget, kunde hon bestämma sig så borde vi också det!

Det är så lätt att fastna i tankarna varför vi inte kan dricka men "alla andra" kan.. Skillnaden är att alkoholen är inte lika viktig för dem som kan dricka.

Ibland känner man att det skulle vara himla skönt att sätta sig på ett AA - möte och prata med folk som har liknande problem. Tycker dock att saker blir så definitiva då, du är alkolist och kan aldrig dricka en öl igen.. Hur känner du? Du har säkert skrivit om det men man hoppar mellan trådarna så man har inte full koll, ber om ursäkt för det! :)

All lycka till dig och du vet ju själv att du kan fixa det här om du verkligen vill, det är ju faktiskt du som bestämmer hur du vill leva ditt liv! (Samma sak för mig och jag vet att det inte är så enkelt men egentligen är det ju skitlätt;))

Ha en bra helg! :)

kommer också från Akvariet. Din resa har mycket gemensamt med min. Stort grattis. Det är välförtjänt.

Har du berättat för henne att du känner till hennes vingömmor och att hon dricker i smyg?
Har du sagt orden rakt upp och ner, att hon missbrukar alkohol?
Om du inte har varit så rak och ärlig tror jag att det är steg 1.
När du märker att hon är vaken och dricker, går du upp då eller låtsas du som ingenting?

Du verkar så himla snäll och kärleksfull men när det gäller det här tror jag att du ska försöka plocka fram en hård och rak sida hos dig och inte ge dig.
Säg att du inte accepterar att hon gömmer vin och dricker i smyg.

Hur reagerar hon när du har tagit upp det här? Blir hon arg?

Det hade hjälpt mig om någon hade vågat vara rak, hård och ärlig.
Jag hade förmodligen först blivit arg och slagit ifrån mig.
Innerst inne vet nog din fru att hon har problem, det borde hon känna att hon har med tanke på att hon faktiskt döljer och gömmer vin.

Säg till henne att det är illa när det har gått så långt och om du vågar och vill - varför inte låta henne läsa det du har skrivit här och råden du har fått?

Tyvärr är det svårt att få hjälp till någon som inte själv vill. Det finns något som heter LVM men det tillämpas ytterst sällan skulle jag säga. Jag vet inte hur illa det är med din fru och inte heller hur långt du är beredd att gå för att hon ska inse allvaret. Man kan göra en orosanmälan till socialen (missbruksenheten) om man är orolig över någon som har problem med missbruk. Om du gör den icke anonym är de skyldiga att höra av sig till personen och erbjuda hjälp. Så var det iaf när jag sökte med ljus och lykta efter hjälp åt en människa med problem.

Jag är ingen expert tyvärr men vill gärna komma med dessa råd ändå och jag hoppas att din kamp för din fru ska ge bra resultat till slut.
Jag förstår att det måste vara tungt och svårt.

Tror det var en form av meditation jag hade på jobbet i eftermiddags.. min hjärna löpte fullständigt amok. Köra förbi Systemet..eller inte..det var verkligen en kamp på hög nivå..en sekunden var jag övertygad..om det ena.. i nästa det andra.. Till sist stängde jag min dörr..och bara satt där och blundade och andades..till sist bestämde jag mig,,

Idag slutade det bra. Jag körde raka vägen hem och fick tom på mig löparskorna och gav mig ut...vilken frihet!

Nu är jag så nöjd och glad och stolt.. helt avslappnad.. en otroligt skön känsla..men samtidigt.. Fan vad nära det var..

Ha en bra helg. Själv ska jag dricka julmust ikväll. Blir kanon..

/Mic

Tack snälla ni för stöd och kommentarer!

Har försökt att prata med min fru ett flertal gånger, men hon verkar inte vilja ta åt sig det och jag vet inte hur jag ska göra för att få henne att inse hur allvarligt det faktiskt är. Vet också att våra vuxna barn försökt prata med henne flera gånger. Använt både hårda och mjuka konfrontationer.

Jag och barnen vet om vilka kliniker som finns i stan, men problemet verkar vara att det inte går att boka tid åt någon annan, utan att de bara tar emot folk som kommer dit av egen maskin.

I min situation har jag två frågor som jag skulle uppskatta råd kring:
Hur kan jag få min fru medveten om sitt missbruk?
Hur kan jag få in henne i ett behandlingsprogram om hon inte själv vill? Finns det ens något att göra om hon själv inte vill?

Tack Magnus.

Tråkigt att du kommer att dra dig ur forumet aeromagnus. Jag hoppas att det inte hade med min kommentar att göra. Ditt perspektiv, 12-stegs modellen och AA erfarenheten behövs. Det är många som får hjälp av den. Samtidigt så hjälper den inte alla. Om det är något som all forskning har visat så är det att ingen modell passar alla. Det finns en handfull behandlingar som har testats ordentligt och ger bra resultat, men för olika personer. 12-steg är en av dem. För en del av alla alkoholberoende personer så stämmer det inte att de behöver erkänna sig besegrade av alkoholen. Det kan till och med vara skadligt för dem att pressa dem att göra det, eftersom de då drar sig undan hjälp och förvärras i sina problem. De kan få hjälp av t ex KBT eller motivations inriktade program.

Samtidigt är det helt sant för många personer att en livsviktig upptäckt är just att de inte kan kontrollera alkoholen och att ett liv utan alkohol är det bästa. Jag skulle aldrig invända mot deras val eller säga att något annat skulle funka lika bra för dem. Det svåra är att kunna hitta den väg som passar bäst för sig själv och vara öppen för att prova något annat om det inte fungerar.

Jag tycker det är bra att du poängterar att man som beroende inte sätter sina egna behov främst med flit, utan att det orsakas av alkoholens påverkan på psyket och personen.

Med vänliga hälsningar och tack för det stöd du har givit andra via alkoholhjälpen.
/magnus

Trots att jag i flera veckor skött mig och inte ens haft något sug efter alkohol så känner jag mig oerhört rebellisk och nästan stridslysten. Varför MÅSTE jag ta antabus? Nu känns det som att jag har ett långvarigt gift i mig (antabusen) och att jag snart blir tokig av det. Kraxar som en kråka och är förkyld, men kan inte ta hostmedicin och bli friskare. Dumma, dumma antabus. Detta är en typisk grej som jag skrev tidigare om att jag har svårt med nederlag. Att jag tappar tålamodet , blir irriterad och frustrerad av minsta lilla motgång. Denna gång är det att jag är sjuk.

Igår tror jag att forumet räddade mig...Det är lockande när man är ensam och vet att ingen skulle märka om jag drack. Som om det skulle ha någon betydelse...Men man är ju sån. Det som ingen märker har inte hänt. Det gick bra i alla fall.
Drömde jättemycket i natt. Bl a att jag drack, i smyg såklart, och spillde rödvin på mig så att alla såg det....

Är mindre orolig för helgen eftersom jag har dottern och en massa skjutsningar. Ha en trevlig helg alla!

På att det är ofattbart, läskigt och kusligt att jag inte kunde sluta dricka alkohol trots allt det orsakade mig.
Det är inte klokt.
Det är skrämmande.
Jag kunde inte få ett stopp på det trots att jag ville miljoner gånger.
Hur kan det bli så?
Det är därför jag talar om att nå en botten, eftersom att det var det som blev vändpunkten för mig...

Hej Cleaver!

Toppen att du klarat fyra dygn! Håller med. Första veckan kändes det som att jag tänkte alkohol och att hålla mig borta från a dygnet runt. Nu andra veckan har det som sagt avtagit lite. Tror det här forumet kan bli en ännu viktigare plattform framöver. När man , som sagt, börjar skjuta problemet åt sidan.

Det är bara att inse, jag kommer aldrig att kunna dricka alkohol som en vanlig människa. Jag bär på gener och har en bakgrund som helt enkelt inte gör att det är möjligt...

Vi på denna sida alkoholen kanske också gömmer oss lite i diagnosen medberoende.Må vara att man kan behöva identifiera problemet och sitt agerande för att ta till sig det fullt ut.
Men sen kanske man precis som alkisen gömmer sig bakom denna kupa för att slippa en massa saker.Nä,jag är så medberoende så jag klarar inte ditt eller datt.Det beror på mitt medberoende osv.Kanske dax att ta nästa steg och kliva ut ur denna kupa nu Ullabulla och börja leva.

Igår var jag ner igen mitt eget löfte till trots.Jag hade som plan att ta honom lite på pulsen var vi står nånstans.Det vi håller på med nu är ju rätt fruktlöst.
Där ligger han då kl 10 på fm och sover.Vaknar när jag kommer och är på lyset.Kelsjuk och glad.
Lång historia kort,han närmar sig mig känslomässigt och visar öppet att jag fortfarande är honom kär och jag slickar tacksamt i mig som en hund.
Men han har inga som helst planer på att söka hjälp.Återigen vill han komma på Lördag och använda mig som räddningsplanka för att hålla sig nykter till jobbet som börjar igen på Måndag.Och jag dansar likt en kasperdocka och säger-javisst,du är välkommen.

Jag har tom skrivit ett avskedsbrev där jag säger att jag inte orkar mer och att han nu får ta hand om sig själv.
Jag undrar lite vem som egentligen inte klarar sig själv..

Tack alla för att ni finns.
Det var helt nödvändigt och avgörande igår........
När jag väl kommit hem o familjen var där samt att det inte finns något drickbart hemma blev det lugnare.
Min hjärna gav liksom upp.......suget fanns hela kvällen.......men det blev lättare att på något sätt gilla läget.
Nu är det en ny dag........en dag som jag faktiskt känner mig lite orolig för..........
Känner att jag är tillbaka på att räkna nyktra dagar.........inte veckor som jag i min glädje var inne på häromdagen.
Jag kämpar på !

Det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades!
Nå, det gjorde jag ju inte, men fint och otroligt inspirerande är det att läsa din lista och det du skapar.
Glädje.
Det ger mig råg i ryggen att fortsätta min resa som jag påbörjade för 6 månader sedan.
Jag dricker helt enkelt inte alkohol längre. Det är väldigt skönt att säga det till sig själv.
En befrielse.
Samtidigt måste de 25 kilona vara en mega lättnad?
SmalPer