Senaste kommentarerna i forumet

Ensamheten är det jag tycker är värst nu. Även om han är hemma och är nykter så känner jag mig så otroligt ensam. Det är som ett tomrum mellan oss där det bara ekar.

Men du är stark och du har kommit långt och är en inspiration för oss som är kvar. Fortsätt kämpa!

Kram

Hallå Snixsson. Jag förstår också helt ditt tänk med AA. Det går inte komma undan att Gud nämns och även den här högre makten det pratas om. Jag tror inte på någon högre makt men jag behöver ju inte heller köpa allt bara för att jag går på mötena. Jag, som också är väldigt oreligiös har dock testat. Jag behövde AA för att träffa andra och få prata av mig och lyssna och förstå att det inte bara var jag som satt mig i en sån här sits. Under den tiden jag gick på möten kom jag hem helt lyrisk och salig. Jag fick så många aha-upplevelser och så mycket värme. Det var fantastiskt att lyssna på dessa människor med så mycket erfarenheter! De flesta har gått igenom mycket. Alla vill varandra så jäkla väl och det känns som att alla skal och ytor som annars finns överallt är borta i dessa möten. Haha, JAG låter nästan religiös när jag pratar om det. Men det är ett tips att åtminstone testa några ggr. Första gången jag gick dit tänkte jag "men vad fan är det här alltså", men öppnar man sinnena är det kanon!

Ebbas fråga om du har det "under kontroll" känns befogad. Smygdrickande är en varningsklocka. Dessutom känns det väldigt typiskt att människor med missbruk hävdar att de har kontroll, så även jag.

Som svar på dina andra frågor skulle jag först och främsta tipsa om din närmaste vårdcentral. Där kan du berätta om ditt problem för en läkare. De har olika medicineringar som kan hjälpa, som Antabus och två andra sorter. Den ena hjälper mot suget och den andra ger dig inte samma belöningskänsla när du dricker som du annars har. Då har man oftas som mål att trappa ner och det blir lättare när du inte känner samma goa känsla av vinet som du brukar. De tar också leverprover om du är intresserad av det och många vårdcentraler har även en kurator som man kan prata med. Själv äter jag Antabus och tycker det funkar jättebra. Då tar jag tabletter två ggr i veckan och vet att jag helt enkelt inte kan dricka för då skulle jag bli rejält sjuk. Då måste man helst ha någon i sin närhet som vet om ens problem och som kan kontrollera att man tar sina tabletter när man ska. Behandlingshem finns ju också, men A: de kostar oftast mycket pengar och B: du verkar inte ha kommit så långt i ditt beroende......än. Men fortsätter du är sannolikheten att det trappas upp och du en dag kanske måste punga ut de där 60.000 för att få vård. Viktigt är nog att din sambo får veta, för annars är hon nog en av dem som kommer få dig att dricka, eftersom hon inte bättre vet. Där talar jag också av egna erfarenheter.

Skitbra att du redan fångat upp det. Det bevisar att du bryr dig och har en bra självinsikt och att det kommer bli jättebra i slutändan. Ta det bara på allvar innan det blir riktigt allvar!!

Lycka till!

Du undrar vad som händer i huvudet när det försöker övertala dig till att EN dag inte är så farligt. Det är ditt beroende. Jag och de flesta andra här inne kan nog skriva under på att vi går igenom samma sak.Säg såhär; om du inte är beroende, varför är det då så viktigt att dricka? Jag skriver av egen erfarenhet, och jag har gått igenom det många ggr. Det går bra ett tag, kanske en vecka eller två, sen tänker jag "nä, men det här var ju inga problem, jag kan ju fortsätta dricka". Men i slutändan tror jag det är viktigast att rannsaka sig själv. Varför måste jag då dricka om jag inte har nåt problem?? Jag har kämpat två år med det där och aldrig kommit någon vart. Jag tror du måste gå igenom det själv. Misslyckanden som mer och mer bevisar att du har ett problem. Det låter kanske hårt, men det är inte alls så menat. Jag vet bara att jag hade behövt höra det själv när jag var i din sits.Men du, det viktigaste av allt är att du har stannat upp och börjat tänka efter. Det är en början på en ny era! Lycka till!

som om det rör sig i en bra riktning. Något har ju också hänt med pappan - som jag hör (läser) det. Så fint att barnen kan berätta åt dig hur det är, att de inte behöver bära (den orättvisa) känslan av misslyckande och skuld för naturliga saker. Din berättelse borde få läsas från början av många kvinnor som lever i skräck och förtryck för att få se att det finns en väg ut. Det är så fantastisk förändring trots svårigheter och tvivel längs vägen.
Torsdagskram / mt

Idag har jag påtalat för exet en sak som barnen ofta tar upp om en speciell situation där han ofta blir arg eller ledsen på dem, och genom det bara ger dem känslor av skam och misslyckande, och stått upp för att det är inte okej och han behöver tänka på det.
I vanliga fall så brukar han bemöta det med ett lååångt svar, ch gärna med långa utläggningar om hur jag är som person (inte så mycket i positiva ordalag...), Mendez sista har han ju lagt sin ilska åt sidan och blir bara ledsen nu för tiden, så nu undrar jag lite vad som ska hända. Men det viktigaste är att jag inte är rädd, som jag brukade vara. Det känns skönt, riktigt skönt. Men jag är ändå lite orolig för hans reaktion så klart. Medberoendet är ju liksom mestadels borta, men ändå inte - för jag försökerju fortfarande emellanåt hålla honom lugn, undvika att säga saker osv. Men att hämtabarnen, fråga dem hur de haft det och få svaret "joo, det har ju varit bra... fast det har varit lite jobbigt för att pappa har varit så ledsen på mig..." Och när jag frågar lite om varför pappa varit ledsen, och får höra att det handlar om att barnen intevarit tillräckligt tacksamma, att det kommit kiss i kalsongerna eller liknande, då gör det rätt ont i mig.

Ny här o läste just igenom tråd o igenkänningsfaktorn är hög. Hade ju gärna velat läsa en fortsättning samt "....o så levde han lycklig i alla sina dagar.

Om jag räknade rätt. Grattis till dem, men det är inte särskilt lång tid för knoppen att återhämta sig på. Så kanske du behöver litet tid till för att din hjärna skall börja fungera mera normalt, eller kanske du lider av en depression, som kan bli långvarig? Det finns många slag av psykologer, alla är inte lika bra och endel passar sämre för vissa, så det kan nog vara lönt att söka hjälp från det hållet, fast det inte blev så bra förra gången.

Lycka till hur som helst och kom ihåg att alkoholen är en medicin med väldigt starka bivärkningar.

att ditt liv rör sig i en konstruktiv riktning, åt "rätt" håll för din del. Skriv några rader när du har kraft och ork. Kram, kram / mt

Jag börjar få lite kläm nu på mönstret.Förbannad med all rätt.Irriterad och klarsynt.
Sen kommer då de andra insikterna.Men han är ju sjuk,han rår inte på det osv.
Men det förändrar ändå inte ovanstående fakta.
Åsså blir det frontalrkock.Sen slänga på lite medberoende och kärlek i soppan också och krydda med dålig självkänsla.
Inget vidare välsmakande pyttipanna..

så omtänksamt! Och ja, det är så skönt att dela svårigheter och uppleva lättnaden och befrielsen. Hoppas framstegen fortsätter i er familj också. Allt gott! / mt

Dagarna går och ingenting händer. Suget efter en öl kommer och går men för tillfället har jag faktiskt inga problem med det. Jag vet att jag kommer bli illa tvungen att ta ställning till det snart. Vintern är på väg och mörkret med den. Mörkret är i och för sig redan här. Krigar med tankarna om att ta en öl i helgen och att bara få känna mig normal för en stund. Ta en öl och bara låta det vara sen. Jag känner mig illa till mods när jag är i festsammanhang och jag inte dricker. Känner mig som killen i hörnet med en dumstrut på sig. Varför kan inte jag som alla andra. Fick nästan en panik attack för några veckor sen när jag var uppe och dansade nykter. Ville bara fly egentligen men stod kvar och dansade med alla som var fulla. Kände mig så jävla bortgjord även om det var mer än uppskattat.

Måste lära mig att handskas med situationer där alkohol är med i bilden och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra det. Oavsett vad jag säger så känns det som att folk måste ha en bättre förklaring. Och jag själv känner mig precis lika dum när jag säger det. Hur fan gör man? Jag kommer vara i sammanhang där det dricks alkohol och jag vill inte vara den felande länken. Det är lika dumt nykter som när jag är full. När jag är full känner jag mig iakttagen av allt och alla. När jag är nykter känner jag detsamma. Den enda fördelen med det när jag är full är att det släpper efter ett tag.

Tankarna kommer som vanligt om att jag faktiskt kan ta en öl och så är det bra sen. Börjar jag med det igen så vet jag att någonstans längre fram på vägen kommer det att spåra ur igen. Min flickvän vill att jag ska bearbeta mitt problem mer men jag vet faktiskt inte hur man gör. Går ju fan och bearbetar det varje vaken sekund känns det som. Det finns ju alltid med mig, även om jag absolut inte pratar så mycket om det med andra så finns det ju alltid där med mig. Jag har prövat psykolog och jag kände att det faktiskt inte gav mig så mycket.

Hmm, Mycket funderingar och jag blir absolut inte klokare idag. hittade dock en låt precis som jag verkligen känner igen mig i för tillfället. Kanske kan användas i ett framtida filmprojekt. Vem vet =)
För den som vill lyssna och känner sig lite vilsen för tillfället =)
http://youtu.be/_wVRgFU23SU

Tack och en stor kram till er alla därute !

Det är alltid roligt då npgon berättar att den läst vad jag skrivit. Och extra mycket tack för boktipset, kollade upp den på nätet och beställde ett exemplar på direkten. Låter som en perfekt bok för mig.

Absolut, alltid tyckt att det varit roligt att pyssla med. försöker bara avsätta mer tid för det nu. Kul att höra och fortsätt kämpa. Det kommer förhoppningsvis en dag för oss alla då vi känner att vi äntligen kan hantera skiten på ett eller annat sätt.

Alkoholen har några korta positiva bieffekter och det kan vara lyckorus, mer energi. Din kropp håller på att avgifta sig. Alkoholen är ju som sagt ett cancerframkallande nervgift och det blir mest farligt när kroppen bryter ned alkoholen till metylpentoat tror jag det heter. Då mår vi dåligt och är bakis. Du och din sambo dricker så pass mycket att ni riskerar ett beroende och ni har också fått din kropp att bli beroende. Det är ett jättebra beslut att hålla upp. Jag vet hur svårt det är. Visst man kan dricka med måtta. Är du säker på att du kan dricka kontrollerat en dag i veckan? Om du ska rannsaka dig själv vad blir svaret på den frågan? Om någon dag till kommer din kropp att vakna upp och du kommer känna dig bättre än någonsin. Håll bara ut lite. Ha en fin jkväll.

För barnens skull o för mon egen men det är svårt! Är så rädd att jag ska bli sjuk av all stress så , känns som jag är på väg in i väggen, men det får inte hända. Vem ska då finnas där för barnen!! Det verkar som att man har som nå slags reservkrafter kvar ändå som du skriver Flygcert . Men det som är jobbigast är när barnen mår dåligt o man känner sig så maktlös. Man vill så gärna göra nåt för att de ska må bättre men vet inte hur. Och så har man en alkis hemma som inte bryr sig om nåt , jag känner mig så ensam! Ja man får ta en dag i taget något annat orkar jag inte. Tack för att ni stöttar mig<3

TACK TACK innerligt TACK!!! FRÅN MITT HJÄRTA RAKT IN I DITT! Dina ord VÄRMER mig!

Tack LP och Tjalle för svar. Så skönt att veta att jag inte är ensam i att bli så arg. Allt retar mig nuförtiden. Från mindre mentalt bemedlade arbetskollegor till Svenska spel ( Nej, jag spelar inte mycket) Från den unge snygge (!) grannens dunk/white trash musik på nätterna till den andre grannen (polis till yrket) som på fullt allvar tycks tro att jag vill låta mina lakan tumla omkring i hennes hundhår. Clean the torktumlare vill jag sätta upp. Men jag jag gör det inte då jag är väluppfostrad. Inga lappar.

Tack Steglitsan. Jag blev rörd och generad. Jag/Fia förebild? Trasigare människa får man leta efter? Men jag blev också glad, jag betyder och jag förstår vad du menar. Läste .ånga trådar själv innan jag vågade kasta mig in.

Så nu kommer vi till vardagen. Jag mår inte bra i mitt beslut om skilsmässa. Varken jag eller maken vill inte skriva under. För vi älskar ju varandra och givetvis finns det ekonomiska skäl bakom. Vem ärver när vi dör? Ingen av oss har barn.

Känner mig konstant stressad. Avskyr livet just nu. Vill helst slippa. Men slavar på för vad är alternativet? En fylla? No way Jose'.

En rapport från inte en städhink utan ett nedslag i vardagen som nykter.

FallingFia

...det är frågan. Bra funderingar det där! Jag har faktiskt läst en del om det, bl.a. en bok som heter "Sober for good". Det är en amerikansk författtare som gjort omfattande studer och till slut samla ihop 225 (tror jag) kandidater med olika alkoholproblem och historier. Hur de lyckats slut, vad som hjälpt dem på vägen, om de fått återfall, om de idag kan dricka eller har varit tvungna att ge upp sitt förhållande med alkohol för gott. Det finns alla möjliga historier! Det fanns t.o.m. någon som varit nykter över 10 år, men som sen bestämde sig att börja dricka igen och nu dricker ca 3 ggr utan att gå bananas och utan att öka den nivån på 5 år. Allt är möjligt! Eller allt är möjligt om vi samla ihop alla möjliga persontyper. I slutändan måste man själv komma fram till vilken kategori man tillhör. Jag har länge intalat mig själv att jag kan fortsätta med socialdrickandet, men jag har till sist kommit fram till att nej, jag är en allt eller inger-människa TYVÄRR! Jag tror att de flesta har gjort försök och provat sig fram, därav dessa otaliga återfall. Hoppas du är en av de lyckligt lottade som faktiskt kan dricka utan risk att återgå till gammalt missbruk!

Vill även passa på att säga att det är härligt att läsa alla dina inlägg! Bra jobbat! Jag är med dig även om du inte ser eller känner mig! För mig är det en månad idag!! Be aware, jag är hack i häl! :)

..vad duktig och stark du är! Du har bestämt dig. You go girl!! Du inspirerar mig med din vilja! Jag har också varit stark i början, men sen mattas det ut med tiden och "vips" så är jag tillbaka på noll igen. Men vet du, av det har jag lärt mig jättemycket till nästa gång och nästa, och här är jag nu, på sista gången med en massa lärdommar med mig :). Du är fantastiskt bra som alldeles själv har insett och gjort någonting åt ditt missbruk, utan att någon har påpekat det. Kanon!! Barnen är ju verkligen en underbar sporre också! Fortsätt så, så kommer även ångesten släppa. Jag går hos en psykolog som menar att "de riktiga" känslorna kommer tillbaka efter en tid utan alkohol. Ångest kommer dämpas, precis som eventuell tomhetskänsla. Sen tror jag även att man lär sig hantera sin ångest på ett annat sätt, när man inte längre har alkoholen till hjälp för att försöka få bort den. Alkohol är ju dessutom en depressiv drog. Träning hjälper också till! Du gör allt enligt konstens alla regler och du gör det jäkligt bra!! All eloge till dig!

Ja, han verkar vara nykter, lite svårt å riktigt lita på vad han säger. Men han ringer, han har varit och hälsat på,. Vi har kunnat ringa en fredag, lördag kväll å han har då låtit nykter. Man vill ju inte hoppas på för mycket. Sist vi prata så berätta han om julfesten jobbet skulle ha, å han var inte så intresserad av att fara å de är ju bra :D Han var så stolt när dom hade haft anhörig veckan å han hade fått läsa upp brevet jag skrev till han. Dom som var samtidigt som han på behandlingshemmet, ville läsa de själv fast han hade läst upp det.

Tack så mycket!

Hej nu är jag tillbaka här. Hösten har varit bra och dålig. Det där med att låta bli alkoholen har det blivit litet si och så med. Det har varit några helt vita veckor och där emellan vin. Nu känner jag att det börjar att bli litet för mycket vin igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en vit månad med början i dag. Jag tror att det ska gå bra. Men sänd mig gärna en tanke. Det går lättare om man får litet stöd. Ha en bra dag!

lilla Anna

Här är du i alla fall inte ensam. Tänker på dig.

Hej alla! Och tack för GRYMMA kommentarer. Jag håller mig fortsatt nykter och ska på första besök hos doktorn på en beroendeklinik imorgon. Jag mår bättre och har faktiskt börjat träna. Jag äter och sover! Underbart för lilla kroppen som under flera års tid ätit för lite, sovit för lite och DRUCKIT för mycket. Men lätt är det inte. När jag mår lite bättre ligger ändå ångesten på lur. Den frågar mig: hur ska jag nu BELÖNA mig själv när jag inte kan dricka? Den frågar också hur jag ska TRÖSTA mig själv nu när jag inte ska dricka. VEM ÄR JAG utan alkohol? Är jag lika rolig och charmig utan? Sådana här frågor dyker upp i huvudet och HÄRJAR med mig. MEN JAG VET. Att det finns MILJONER bättre sätt att trösta sig på, belöna sig med. Och jag vet att JAG ÄR MER MIG SJÄLV utan den förbannade alkoholen. JAG KÄMPAR. JAG KÄMPAR MOT ÅNGEST. LOCKELSER till att börja dricka. MEN JAG SKA ÖVERVINNA DETTA. HEJA! HEJA! HEJA! ALLA FINA MÄNNISKOR SOM HAR LIKNANDE PROBLEM SOM JAG SJÄLV. VI KAN KLARA DETTA!

"än så länge har jag det under kontroll"
Har du det verkligen under kontroll?
Jag tycker inte att det känns som så på din beskrivning och jag känner igen det tänket från mig själv och mitt tänk som jag hade när jag drack.

När man smyger, gömmer, dricker blir man så fylld av skam och skuld och min erfarenhet säger mig att man blir lätt paranoid och fylld av en inre stress.
Nu tänker jag på din rädsla och oro gällande Soc om du skulle våga be om hjälp.

Det är en obefogad rädsla om du kan se på det hela med öppna och "friska" ögon.
Man är inne i ett sådant feltänk när man dricker för mycket, ett feltänk som gör det ännu svårare att bryta mönstret och våga be om hjälp.

Själv har jag stor hjälp av AA och många med mig, Vi skrattar ofta på möten åt vad vi innan vi visste bättre trodde att AA var, många trodde att det var "nån himla sekt".
Jag tror inte på Gud.
Men jag tror på AA för det hjälper mig på riktigt.

Klokt av dig att skriva här och erkänna hur du har det.
Ett steg i rätt riktning.