Senaste kommentarerna i forumet

Det hänger verkligen på vilja och motivation! 8 månader måste verkligen ha stärkt din motivation. Så härligt att höra! Kramar! ( du skulle ha fått både puss och hjärtan om inte möjligheten till smileys tagits bort)

Efter frossade av onyttigheter / snabba kolhydrater fick jag samma oro och ångest, illamående och tröghet. Visst är det märkligt?

Tycker också att det verkar vara en bra strategi som jag tror passar mig att ersätta alkoholen med något annat. Är man en beroendepersonlighet så måste man byta och bryta vanor. När suget kommer så unnar jag mig också något gott att äta istället men inser att jag måste komma igång med träningen också annars kommer jag att rulla fram. Har definitivt ingen övervikt idag men vet att jag kan lätt kan bli sockerberoende istället. Blir oftast besatt av det mesta jag företar mig och går då alltid "all in". När jag börjar träna så ska jag minsann gå alla dagar i veckan. Kan liksom inte ta det lugnt. Nu ska jag ta en skön långpromenad med hunden. Han är världens gladaste nu när matte är nykter och hinner och orkar med mer

...för att du påminner mig. Att knappt kunna andas, att hela tiden vara på sin vakt, lynnigheten.... ena sekunden är allt underbart och fantastiskt för att i nästa sekund hitta fel på det mesta. Alla skuldkänslor, tassande på tå och känslan av att tappa bort sig själv.
Har beställt lite nya möbler och ska försöka fixa lite här hemma.

Önskar dig en finfin dag och tack för att du finns!

Kram

Klarade fredagkvällen hyfsat men med lite sug dock. Talade om direkt att jag bara önskade vatten men fick ändå frågan två gånger om jag ändå inte skulle ha ett liiitet glas vin till maten... Suck! Tänkte i någon bråkdels sekund, att ok ett litet glas kan jag väl ändå ta. Vinet till maten är ju lite det som skiljer vardag från helg tänkte jag i min enfald. Jo tjena, du kommer ju ha fredag sju dagar i veckan om du tar det där liiilla glaset. Som tur var kunde jag skjuta undan tanken igen. Men det är inte lätt. Suget kommer som vågor över en hela tiden. Mycket är ju vanan att dricka vin när det är fredag men suget är som ett litet regnmoln som svävar över mig hela tiden. Ni vet som en sån där diamantgrej som gubbarna har över huvudet i Sims. Svart och oroligt är det över mitt huvud var jag än går. Det regnar inte hela tiden men finns där och vill inte skingras. Längtar efter den dagen molnet är så där vitt och fluffigt och trevligt. Tackade ja och unnade mig (läs:tröstade) massor med onyttigt som jag aldrig skulle äta annars. Vitt bröd, choklad mm. Tänker att det kan ju inte vara värre än allt vin jag normalt skulle hälla i mig, eller hur?Känner mig lite bakis när jag vaknar. Molande huvudvärk och lite hjärtklappning men jag förmodar att det är väl bara abstinens som förhoppningsvis går över..

Det kommer bli så bra det kan bli i slutänden om du fortsätter på detta spår - dvs inte accepterar och slätar över hans problem.

Då kommer du hitta rätt väg <3

Åh tack vad rörd jag blir när du skriver så! Barnen är ju det allra bästa och vackraste jag har. Ja du har helt rätt det tär verkligen. På veckorna är han duktig o hjälper till . Han kan ta denn stora flickan så jag kan få sova eller kanske göra något som legat efter o inte redigt hunnits med. Men så kommer dom dagarna då han blir såhär. Han är en fruktansvärd martyr och vrider o vänder o kan bli som en 5 åring. Det blir helt plötsligt så synd om honom (tycker han) medan jag blir ännu mer uppretad o undrar om det är 3 barn jag har i huset ! Inatt bad han om ursäkt till mig. Sa förlåt om jag varit dum emot dig ikväll. (Ja det har han ju men för att slippa bråka vidare sa jag bara du har inte varit dum. Egentligen ville jag skrika en massa elaka saker till honom , men vad vinner jag på det när han fortfarande var onykter? Det är ju faktiskt bättre att diskutera när han är nykter. Vi får se hur detta ska sluta , jag vill inte att mina barn ska växa upp i det här och jag förstår inte att det ska vara så svårt för honom att förstå det. Sedan tror han givetvis att jag bara ger tomma hot om att flytta iväg med barnen. Tusen tack för svaret och jag tänker fortsätta skriva av mig. Det behövs nog mer än vad jag trott innan *

Åh tack vad rörd jag blir när du skriver så! Barnen är ju det allra bästa och vackraste jag har. Ja du har helt rätt det tär verkligen. På veckorna är han duktig o hjälper till . Han kan ta denn stora flickan så jag kan få sova eller kanske göra något som legat efter o inte redigt hunnits med. Men så kommer dom dagarna då han blir såhär. Han är en fruktansvärd martyr och vrider o vänder o kan bli som en 5 åring. Det blir helt plötsligt så synd om honom (tycker han) medan jag blir ännu mer uppretad o undrar om det är 3 barn jag har i huset ! Inatt bad han om ursäkt till mig. Sa förlåt om jag varit dum emot dig ikväll. (Ja det har han ju men för att slippa bråka vidare sa jag bara du har inte varit dum. Egentligen ville jag skrika en massa elaka saker till honom , men vad vinner jag på det när han fortfarande var onykter? Det är ju faktiskt bättre att diskutera när han är nykter. Vi får se hur detta ska sluta , jag vill inte att mina barn ska växa upp i det här och jag förstår inte att det ska vara så svårt för honom att förstå det. Sedan tror han givetvis att jag bara ger tomma hot om att flytta iväg med barnen. Tusen tack för svaret och jag tänker fortsätta skriva av mig. Det behövs nog mer än vad jag trott innan *

Det stämmer precis som här. Min lagar mata o fixar o donar. Dagen efter han druckit mkt är han ofta sur och på dåligt humör eftersom att han är bakis. Då går det ofta ut över oss andra och jag undrar alltid dagen efter om vi ska behöva bli osams för att han låter sitt bakis humör gå ut över mig. Inatt kom han upp o väckte mig och bad faktiskt om ursäkt för hur han betedde sig igår och det är faktiskt inte så ofta han gör det. I alla fall inte samma natt det hänt. Däremot kan han komma dagen efter ibland och be om ursäkt . Men det spelar ju egentligen ingen roll eftersom man vet att snart samma sak kommer hända igen. Det är en jobbig situation att älska någon som har alkoholproblem eftersom jag hela tiden försöker intyga mig själv att det egentligen kanske inte är så farligt, att jag överdriver osv osv. Men vad skönt att din har hållt sig nykter sen nyår och att du är så bestämd att om han börjar igen så är det slut. Jag önskar jag kunde vara det jag också.

Vilket fint nick, får faktiskt lite tårar av det.
Det blir så tydligt att det inte "bara" handlar om dig & han utan två barn också.

Du är klok och stark.
Du tänker så rätt.
Vilken tur barnen har som har en skärpt mamma.

Men, att leva med denna oro och ilska som det ofta innebär att leva med när någon i en familj inte kan hantera alkohol är tärande och energislukande.

Och det vet vi ju alla att man behöver energi och sömn extra mycket när man har små barn <3

Man ska hjälpas åt och dela på ansvaret, man ska definitivt inte bli för full i närheten av sina barn.
Då brister man i sitt föräldraransvar.
Man får inte köra bil när man har druckit så det är egentligen helt sjukt att man får ta hand om barn när man har druckit...

Jag förstår att situationen är hjärtskärande jobbig och jag önskar att jag kunde ge ett råd som gjorde allt bra på stört.

Mitt råd blir: var inte ensam med dina tankar och bördan detta innebär. Försök att prata med någon om det. Ring alkohollinjen till exempel.

Så bra att du skriver här, det finns många kloka människor här som man kan få råd och stöd av.

Världens största kram!

Ja, visst känns det som evigheter sedan man drack alkohol! Jag har kommit lika långt som du och tycker att jag har ett helt annat liv. Forumet är värdefullt även för mej. Så mycket stöd och erfarenheter. Här är gott att vara!
Som du konstaterat så blir inte livet roligare, men en inre frid och en förnöjsamhet infinner sej. Utom då jag, som du, drabbas av självömkan. Särskilt på helgerna. Men belöningen kommer på måndag! Yess! Ännu en nykter helg!

Det är ju helt underbart att du har hittat en strategi som passar dej! Välkommen åter igen. Nu följer jag dej på Vägen.

Jag blir glad över att höra om din resa! Du har redan vänt på skutan och verkar ha vinden i ryggen. Ja, helgen utan alkohol är en prövning för mej fortfarande, det tar på humöret och jag är småsur, eller kanske maken skulle beskriva mej som skitsur och uppgiven.
Men glädjen efter en nykter helg slår allt! Yess! Nykter helg! Fräsch i kropp och själ!
13 veckor, imponerande! Bra jobbat! Tänk att det GÅR! Känner du inte att ALLT är möjligt!?

Jag känner igen mer än jag skulle vilja av det du skriver. Min man dricker också för mycket. Han vill också hjälpa till att lägga barnen och så när han är full, vilket är jobbigt, jag hade hellre sett att han tog lite avstånd.

Kompenserar dessutom genom att försöka vara ännu bättre make och far när han är nykter. Så jag känner också igen svaret 'Men jag städar ju å lagar mat å tar hand om barnen'. Som att det skulle berättiga en fylla i familjens närvaro då och då...

Själv har jag ingen annan erfarenhet av alkoholproblem. Men jag vet ju ändå att barnen märker och mår dåligt av det, trots att han inte är otrevlig och trots att de fortfarande är små.

Jag ångrar också deras pappa ibland...

Jag har också sagt att snart har jag fått nog, snart flyttar jag, vilket varit meningslöst. Men senaste gången menade jag det verkligen. Och nu är han nykter sen nyår. Det är väldigt jobbigt att 'ladda om' och satsa på förhållandet efter att ha (nästan i alla fall) bestämt sig för att gå. Men jag försöker. Är livrädd att när hans nyktra period är över så är vi tillbaka där vi var innan. Men jag känner ett litet hopp om att vi kan få det bra. Och jag håller benhårt fast vid tanken att om han börjar om igen så är det slut. Som kommentaren som jag fick i min tråd, man är ingen lycklig kärnfamilj om ena föräldern dricker för mycket...

Hur kan en alkoholiserad farmor orka träna? Ja, Leverjag det handlar om vanor och disciplin. Jag har tränat och varit fysiskt aktiv i hela mitt liv. Det har aldrig varit en aktivitet som jag ens funderat på, ska jag? Eller ska jag inte?
Jag bara gör! Därför har det ökade alkoholberoendet skavt på min självbild. Det stämmer inte att måna om sin fysiska hälsa och utseende samtidigt som jag hällt i mej vin på kvällarna.
Därför tror jag starkt på min förmåga att hålla fast vid min nykterhet. Det ingår också i min självbild. Det behövs inte mycket förklaringar till omgivningen att jag avstår alkohol när de redan vet om min fysiska aktivitet.
Det som tippade mej över kanten var mitt utmattningssyndrom. Sjukskriven utan fasta rutiner. Visserligen fortsatte jag att träna, men inte alls med samma glädje, inte med samma resultat.
Jag tränade och grät samtidigt ibland. Vet inte om det är imponerande eller dumdristigt...
Utmattad till kropp och själ gav jag mej ändå ingen vila. Alkoholen blev min vila.
När beroendet ökade blev alkoholen också den uppiggande kicken. Den utmattande tröttheten gav vika för en stund. Plötsligt blev effekten av alkohol tvärtom!
Det finns ingen väg tillbaka till alkoholdjävulens famn. Jag har vänt ryggen och styr mina steg åt motsatt håll. Får se vart det leder....
Förändringen pågår....

Hjälp så lite det låter, tre veckor utan A. Känns som ett halvår!
Livet är inte roligare, men vad jag känner mig stolt!! Första helgen som känns bra utan A. De två förra helgerna tyckte jag synd om mig själv.
Tre vita månader är löftet! Så två kvar!
Detta forum med alla tips är ett ovärdeligt stöd!!
Jag märker redan skillnad på mer energi! Bättre sömn och på vikten!
Tror som jag sett någon skriva om här inne att livet inte alltid blir roligare men allt det andra väger upp! Det är som att jag väljer lite andra nya saker, att kreativiteten sätter fart!

mindre och väldigt sällan. Jag tänker knappt på alkohol längre och i vardagen är det självklart numera att inte dricka. Till och med helgerna som är alkoholfria ser jag fram emot. I början var det extra jobbigt till helgen att vara utan A.

Tränar och yogar och lever i vardagen, nykter. Bättre och stabilare humör. Behöver vara här länge, reda ut, reflektera och vända på skutan.

Härligt Raje! Tänk vilken vändning livet kan få om vi nyktrar till på riktigt.

Kram och godnatt alla!

Liknar min strategi och man går ner i vikt ändå. Att dricka massor av annat bryter hjärnans koppling till A och att vara mätt tar bort mycket av suget. Jag behövde stressa ner för att klara detta denna gång men vanorna är väldigt viktiga att bryta, tror jag med. Det blir en vana att inte dricka till slut. Jag har ersatt en del av tiden nu till träning och mental vila nu.

Fortsatt lycka till!

..

Ge dig beröm och var inte hård mot dig själv. Ät annat, ät det du vill eller behöver för att undvika alkoholen. Så tänker jag och frossar i godis som ersättning. Tillåter mig allt jag aldrig tillät mig när jag drack för då drack jag ju...
Och trots att jag äter en massa "onyttigt" så har jag ändå gått ner i vikt.

När jag läser hur ni båda har fina nyktra helger och väljer bort slentriandrickandet. Det är nog ofta just det och sedan kommer missbruket, suget och tvånget.

Jag fascineras av dig och många andra här som berättar hur de tränat och hållit sig i form och samtidigt druckit mycket. För mig hänger det inte ihop alls. När jag är dekadent då gäller det alla fronter. * jag fattar faktiskt inte hur ni klarat att träna när ni druckit? Men du har ju ändå lyckats ha en slank och sportig kropp. Imponerande. Och nu utan concealer. **

Så mycket grattis till dina fyra veckor och stora förändring!
Kram

Förstår den där känslan. Det är svårt att bryta både vanor och längtan till något som varit. Också att man inte skriver här när man inte är stark. Som när jag började dricka igen. Då skämdes jag och höll mig borta. Det var dumt. Jag har lovat mig att inte släppa forumet, även om jag inte hinner skriva varje dag. Jag vet nu att jag inte skriver för andra, utan för min skull och att vara ärlig här och läsa andras inlägg hjälper mig att hålla mig på banan och inte glömma varför jag är här.

Låter som han fortsätter sina hjulspår och fortsätter att kontrollera dig med makten han har kvar. Vad bra att du inser att du inte mår bra av det. Dags att ta kontrollen över ditt välmående igen?

Samma dag som du var ute och torkat lera och sand på Kia hade jag precis varit ute på promenad och kastat pinnar och duschat min hundflicka efter promenaden. Hon får gå raka vägen i duschen och sedan torka sig. Hon blir väldigt busig och glad efteråt. :-)

Här har det blåst några dagar och då tänkte jag på hur det måste blåsa rejält hos dig. Ser dig i sydväst och regnrock tillsammans med din ljusa ganska stora hund vid stenen och havet och på kyrkogården när jag tänker på dig. Och så ser jag dig i ditt kök med kaffe och bakelser som du kan äta och verkligen njuta av. (Inte många kvinnor som kan tillåta sig njuta av det :-)

Vad synd att grannen är hundrädd. Saknar min förra granne som hade två hundar och som min hundflicka älskade att hälsa på titt som tätt. Vi pratade ofta. De nya är skygga och håller sig för sig själva. Har en stackars skygg hund och påstår att min hund gör ifrån sig på deras gräsmatta. Min hund, näääe. ☺️ Vem vet, de kanske blir kompisar, din granne och hund en dag. Man vet aldrig. Hon kanske till och med är alkis, liköralkis eller nykter alkoholist. Man vet aldrig. *

Den där väninnan låter inte så rolig. Kan du inte be henne ringa dig endast när hon är nykter? Folk som pratar skit om andra säger saker om mig också, tänker jag... Är hon energigivande emellanåt? Om inte låter det som hon behöver jobba med sina negativa tankar och inte sprida sin ångest till andra. Skydda dig på något sätt. Jag vet av erfarenhet att de där samtalen tar mer kraft än man kan ana, liksom lämnar en grå gegga och olust kvar som kan hålla i sig ett tag.

Så skönt att du mår bra. Svart eller vitt har det jämt varit här men jag börjar vänja mig lite mer i gråskalorna. Det är lite lugnare. Orkar inte vara sådär uppåt och neråt hela tiden. Trodde att livet skulle vara så men det finns ju en skala däremellan att glida omkring på. *

Har träffat en vän ikväll som gillar att vara nykter och det var trevligt. Tänker nästan aldrig på alkohol längre men är sällan utsatt för närheten av den heller och det är bra. Jag fungerar bättre som människa nykter. Så är det.

Kramar

:)

Jag tycker också om fåglar men jag är även lite rädd för dem.
När jag var liten var jag i ett stort hus med 4-5 meter upp till taket i ett stort rum, då kom en katt in med en fågel som den släppte.
Fågeln hade panik såklart och det for fjädrar och...vad instängda fåglar med panikrädsla, det är så fel.
Fåglar ska verkligen flyga fritt.
Som vi ska känna oss, lätta och fria.
Inte instängda i oss själva och ha panik.

God kväll :)