Senaste kommentarerna i forumet

Och insåg nu att jag inte varit helt nykter mer än 2 veckor. Fortfarande alkoholisten i mig som talar och försöker försköna historian *hrm*.

..."tog lite för illa vid sig av min alkoholkonsumtion" ska det givetvis vara, inte leverkonsumtion :P

Hej alla,

Liten uppdatering. Får ursäkta att jag är så seg på att svara! Började med att hålla upp med drickandet med fler och fler dagar emellan för att sedan sluta helt. Dock bara varit helt nykter i några få veckor så det är ju ingen större bedrift än så länge men det känns ändå så himla skönt! Underbart, sådan himla befrielse. Droppen kom när jag fick klådan från helvetet (som pågick i ca 3 veckor trots allehanda tillhyggen för att försöka lugna den) tack vare att min lever tillslut tog lite för illa vid sig av min leverkonsumtion. Insåg då att vad fan håller jag på med, klådan är såååå inte värd att dricka för, och att det faktiskt är min HÄLSA som står på spel. Då blev jag lite skraj. Har såklart haft tusen anledningar att sluta innan också, men detta var det som verkade bita.

Har så mycket mer energi, är så mycket gladare och sysselsätter mig med massa annat på dagarna och se på fan till och med börjat hänga en hel del med mina kompisar igen samt håller (äntligen) på att avsluta renoveringen i lägenheten :) Har även varit sjukskriven men är nu superpepp på att börja jobba så sitter och söker jobb dagarna i ända. Operation viktminskning är också på G då jag i min depression/ångest/noll motivation/noll energi/tröstätande och suping gått upp massa onödiga kilon senaste året.

Som sagt, ropar inte hej än, men har en good feeling so far =)

Hur går det för er andra?

Välkommen på forumet. Jag har själv samma inställning, som du om AA. Vet att massor av mänskor får hjälp där, men de känns bara fel för mig. Det går egentligen djupare än bara till "tro på en högre makt", deras tänk strider mot min livsfilosofi.

De mängder du beskriver är inte stora, men beteendet skriver beroende, med stora bokstäver. Du kan nog få det betydligt svårare med åren, om du inte gör något nu, så det låter bra till mig att du är här. Det här stället har varit en källa till hjälp och stöd för många, men just nu verkar här vara litet tyst. Kanske det är Novembermörkret? Din oro för soc förstår jag inte riktigt. Visst vet jag att ni har hårdare inställning till A (jag bor i Finland), men om du söker hjälp för att bli av med ett relativt måttligt alkohilbruk, så visar det ju bara ansvarstagande.

Mest fundersam blir jag över det att du smugit med din sambo, där har du nog något att tänka på. Mitt råd skulle vara att ta ett rejält samtal med sambon och förklara vad du gjort och hur du nu mår och känner dig och att ditt mål nu är at bli av med ditt beroende. Det borde åtminstone hindra henne att locka dig tillbaka, av ren ovetskap.

Som sagt, välkommen hit. Här är litet tyst nu, men jag har sett några nya också. Skriv i varandras trådar, så kan ni stöda varandra. Läs också gärna gamla trådar från början, så hittar ni texter från bersoner i samma situation som ni.

Så bra att du skriver, här är vi många som vet vad missbruket kan ställa, och ställer till med. Det viktigaste jag vill säga dig är att det är DU som ska leva DITT liv och nu har du inga barn att ta ansvar för längre (många tänker att man ska hålla ihop familjen för barnens skull). Ingen annan än du kan veta hur du haft det, vad du tänkt och känt under den långa tid du hjälpt till att hålla makens drickande dolt. Och ingen kan veta hur du har det nu inom dig. Du äger rätten till dina känslor, dina önskningar och förhoppningar om hur du vill leva ditt liv. Det är inte ditt ansvar att han fortsatt dricka under så lång tid. Hans liv är hans ansvar och han behöver säkert stöd för sin egen del i sin nynykterhet och sin sorg och förtvivlan över det han förlorat. Det låter sommar han är nykter med "vita knogar ", ungefär som en påtvingad nykterhet även om valet är hans. Har du föreslagit att han kan gå till AA? Men det måste ju vara hans val. Du kunde gå till Alanon några gånger och kanske bara lyssna på andra och känna igen dig i andras erfarenheter. Fortsätt skriva här om hur det går för dig. Och kom ihåg att du har rätten att välja ditt liv! / mt

Du var en stor förebild för mig när jag började min vita period i början av augusti. Du är den som lyckades med konststycket att vara nykter under ett fylleslag med jaktkompisarna, du är en företagsledare med ett hektiskt liv som lyckades sluta dricka utan att sluta driva.

När jag läser dina senaste inlägg så inser jag precis som du själv och Stingo att det är det du vill vara, den som lyckas med bedriften att genomföra något, men som sedan snabbt tröttnar när det blir vardag. Du tycker helt enkelt inte att det ger dig några kickar längre att inte dricka, så du har börjat skåpsupa av och till (inga rejäla slag) och undanhåller det för din fru. Och gör det med invändningen att tillvaron är tråkig. Jag förstår dig och jag håller med dig, ingen blir lyckligare av att inte supa. Utan det är vad du gör med ditt liv istället för att supa som är intressant, och att inte dricka öppna upp möjligheter för en massa andra saker. Du verkar inte lycklig, du har byggt upp en fantastiskt företag som blomstrar, du har god ekonomi (minst sagt), du har en familj som du älskar (men som du verkar ha problem med hur du ska förhålla dig till), men ändå är du inte lycklig. Varför är det så?

Min uppfattning är att du behöver stanna upp och fundera på vad du gjort och vad du lyckats med, vad du fått som du kan vara tacksam för och vad du vill göra nu. Jag gissar att du har haft mål som du har uppnått och att du behöver sätta nya som tänder dig och ger dig utmaningar.

Här kommer några tips som jag själv jobbar med för att få ett bättre liv och som jag tycker fungerar för mig (detta framstår säkert som präktigt, jag vill verkligen understryka att jag JOBBAR med det. Ibland går det bra, ibland går det åt h-e, men jag JOBBAR med det och ger INTE UPP):
- Var tacksam för vad du gjort och vad du har. Jag har två barnkullar, den första kullens småbarnstid "försvann" i bråk med mamman, karriär, lite mycket alkohol etc. Den andra kullen ville jag vara nära, älska, se utvecklingen (i detalj), göra roliga saker med etc. Det är en otrolig skillnad. Jag är så enormt tacksam för att mina barn finns och det fantastiska i att jag kunnat "startat om" och få en andra chans med egna barn . Detta har också "spilt över" på hur min relation till mina stora barn är idag. Jag driver också ett företag, det går absolut inte lika bra som ditt, men jag är glad och tacksam för att jag fått chansen, att jag har haft turen och förmågan att jag tagit den och jag vill definitivt fortsätta att utveckla det.
- Sätt mål som har med utveckling att göra. Inte mål som handlar om att sluta dricka, tjäna mer pengar, köpa ett nytt hus. Utan som handlar om att lära dig segla, träna till ett marathon, utveckla ett nytt företag som gör något helt annat, etc . Att sätta mål för tillvaron har jag brottats mycket med under mitt liv och gör fortfarande, nu har jag kommit in i en trall där jag agerar för några saker 1) "företaget ska växa" 2) "Jag ska må bra fysisk och psykiskt" 3) "Jag ska ha bra relationer till de av mina nära och kära som jag älskar" 4) "Jag ska förbättra min privatekonomi så jag kan resa mer". Här finns inte "sluta dricka med", inte heller "betala av på lånen", men de finns med som strategier eller aktiviteter för att uppnå målen.
- Styr relationerna åt det håll du själv vill. Stingo var inne på det, skaffa en barnvakt om du vill träna en lördag när frun jobbar. Du blir säkert en bättre pappa om du får utrymme att göra det. Det är tillåtet att göra på sitt eget sätt. Jag älskar mina barn på mitt sätt, du älskar dina på ditt sätt och vi kommer kanske aldrig att mötas och förstå varandra i det. Det viktiga är att vi gör på ett sätt som känns bra för oss själva.
- Var glad för det lilla. Det är ett äventyr att fika på dagis när det är föräldrafika, om man tar sig tid att göra det och vara med barnen. Om man bara ser det som jobbigt för att det är svårt att hinna med så kan man lika gärna strunta i det. Jag tycker det är fantastiskt trevligt att klippa gräset, jag får en timme när jag kan få plugga in gammal favoritrock i lurarna och bara vara i det. Utan plikter. Jag hittade glädjen något som egentligen är förbannat tråkigt.

Hoppas tipsen kan vara till någon nytta.

Du ska veta att dina bravader i augusti och september här på Forumet har betytt mycket för mig. För mig är du alltid en hjälte, Calle

/A

Han har gett mig samma budskap i flera år,alkoholen är viktigare.
Än sen att det är en sjukdom.Jag har gjort fullständigt klart att jag inte klarar att leva i relation med honom om han dricker.Även om jag just nu gjort en tillfällig tillbakablick i hopp om att väcka honom.

Han har valt att bli nykter på eget bevåg en gång förut och klarat det i alla fall ett halvår.Men det var tydligen inte värt det.
Var är mina skyldigheter mot mig själv?
Mot mitt liv,med vad jag behöver.
Nedspolat i toaletten för tillfället.
Dags att vakna upp lite.
Om jag då skulle gå vidare
Och gud förbjude upptäcka att livet utan honom faktiskt tom skulle kunna vara bättre.
Vad händer då?

Tack Flygcert för ditt svar. Jag har planerat för skilsmässa så länge och det är noga genomtänkt egentligen. Men så när den dagen kom och jag sa det, så skulle han bli nykter på stört och söka hjälp. Det var ju inte riktigt det scenariot som jag hade förväntat mig. Nu blev allt så himla komplicerat. Det är så tungt och jag har så mycket skuldkänslor för allting. Man har ju levt i en lögn i hela sitt liv och nu när man börjar berätta det för nära och kära får jag ännu mer skuldkänslor. De säger t.ex, han måste väl få en chans och bättra sig, varför har du inget sagt, det har vi aldrig märkt, stackars honom osv osv. Varje sådant uttalande tynger mig och ger skuldkänslor. Vad är det jag ställer till med. Hade varit enklare om han inte klarat av att hålla sig nykter. Men vad tror ni här på forumet? Hur stor kan chansen vara att han klarar att bli nykter för gott efter 20 års missbruk?

OK, då har jag fått mig en bild av hur ni har det här. Jo, som sagt, 5e veckan. Egentligen har det inte varit så tufft förutom humörsvängningar och skakiga händer. Nä, jag har varit nykter några veckor här och där utan större bekymmer. Det som skrämmer mig är just det här, där jag är nu, där det alltid har gått fel. Känslan av att "men vad fan, det här är ju lugnt och lätt så jag kan ju dricka lite då och då" samt tristessen och känslan av meningslöshet. Denna gången har jag åtminstone tagit lärdom av tidigare felsteg och äter därför Antabus. Det rekomenderar jag verkligen!! Man slipper så många inre fighter om att EN kväll är väl inte så farligt. Jag kan nämligen inte dricka, punkt. Ingen idé att tänka tanken. Jag har alltid gillat alkohol och har just förstått att jag reagerar starkare än de flesta andra, med en extrem eufori redan efter en öl. Vilken skitgen! Jag började missbruka alkohol för, tjaae, en 6 år sen. När jag säger missbruka menar jag att gå från socialt drickande på fester och helger till vardagsdrickande i ensamhet. Jag har trott att jag har kontroll. Jag övertygade mig det in i kaklet, men nej, det har jag inte. Jag har inte varit den som druckit mig stupfull utan snarare spridit ut det över dagen så att ingen ska märka. Och ingen märkte. Inte ens sambon. Jag gjorde ett gediget jobb men det tog verkligen all min energi och mina tankar att sopa upp alla spår. Till sist kom det hur som helst fram. Jag försökte sluta med bl.a. AA men lyckades efter två månader övertyga sambon och mig själv om att det inte var så farligt. Jag kunde dricka lite ibland. Efter några månader var jag tillbaka till smygandet och det nästan dagliga intaget. Nu mot slutet drabbades jag ofta av blackouter och en morgon av något som liknade delirium. Så nej, det enda jag har bevisat är att alkoholen kommer bli min död om jag fortsätter. Det känns skitläskigt. Läskigt att veta att jag aldrig mer kommer kunna dricka. Det är som bästa vännen stuckit. Vad gör man? Hur umgås man? Var gör man av känslan av tomhet och meningslöshet? Hur som helst kör jag på och vet att det är det ända rätta. Och ja, förutom ovannämnda så mår jag ju så jäkla mycket bättre än på länge!

Ha en skön kväll!

Hej och välkommen hit. Forumet verkar åtminstone för tillfället arrangerat så att de som är aktiva har en "egen" tråd, där man kan skriva om sina egna funderingar. Sen är det fritt fram att kommentera och berätta i varandras trådar också. Du gjorde alltså helt "rätt" då du började med att presentera dig med att starta din egen tråd.

Du har en väldigt bra start med 4 nyktra veckor bakom dig och psykologhjälp, grattis till det. Så gott som alla här har egna erfarenheter av problem som tidigare varit dolda, men dyker upp med nykterheten, så du är i gott sällskap. Läs gärna i andras trådar och berätta mera om dig själv (ifall det känns rätt för dig).

"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen."

???

säger jag som kommer från medberoendesidan.Hoppas någon hittar hit som delar dina upplevelser bättre än vad jag kan göra.

efter sessionen hos terapeuten igår.Trots att läget egentligen är så uselt så mår jag förträffligt.Måtte nu inte himlen ramla ned över mitt huvud.

Känner igen mig i Muris inlägg om att det inte är alkoholen som är roten till mina problem. Det har varit ett symptom på annat men i grunden så finns det annat skit att ta itu med. Mina ätstörningar, viktpendling, prokrastineringen, ångesten, mörkret ja listan kan göras lång. Men alkoholen ser jag inte som ett bekymmer längre. När jag inte dricker vill säga.

Därför känns det så konstigt att skriva här. För ska jag skriva om alkoholen så blir det inte mer än: " idag drack jag inte, jahopp och inte igår heller" eller "var på middag med vänner, drack alkoholfritt". Jag har ju inget sug och jag gillar det ju inte så känslorna kring A är inte så starka. Därför har jag inte heller haft en stor rädsla för att vara för självutlämnande. Ok, klart jag inte vill att någon ska hamna här om man googlar mitt namn men om det nu skulle vara någon som jag känner här. Tja så är det inte hela världen tycker jag.

Däremot finns det annat skit som jag någonstans känner att jag behöver nysta i men det är ju inte detta som Alkoholhjälpens forum handlar om. För mig är de problemen mina verkliga problem. De som jag är rädd för att jag inte kommer klara av att hantera.

Hej vännen,

Hoppas att det gick bra för dig idag! Tror det.

Vill bara kolla så jag är säker. Har du mailat mig imorse? Så vet jag att det är du.

KRAM

till vare sig mig eller döttrarna.Men det hade jag inte förväntat mig heller.Fantastisk terapisession hos specialutbildad medberoende.
Inte en sekunds tvekan igår om att försöka eller vilja kontakta honom.heja mig.

God morgon vännen. Ja, ja, det vill jag hemskt gärna. Jag är inget datageni får se om jag klarar av det. Känner hopp inför undersökningen mycket tack vare din pepping.
Jag testar mu. Går det inte på grund av min okunskap kommer jag tillbaka här i din tråd. Jag vill inte mista dig känns som vi är mycket nära.
Kram Konstnären

... med Mullemannen. Jag är själv mitt i en aktiv process ör att reparera mina relationer till frun och barnen. Som så många sagt här, så är det bara början att lägga bort flaskan. Samtidigt som det ibland är jobbigt så ser jag hela tiden framsteg, vilket ger mig hopp om en bättre framtid och starkare orsak att hålla flaskan borta. Hoppas något blir bättre för er, nu när det svåra och tunga är genompratat.

den blandade känslan av sorg, vrede, vamakt och triumf när jag stod där med beviset i nån gömma. (måste spara - nu tar strömmen slut i datorn) / mt

en lång och jämn raksträcka. Häromdagen talade vi om riktigt svåra saker som mannen burit på under lång tid, sen början av sommaren. Gott att han valde att berätta, tungt att lyssna och dela men ändå befriande. / mt

Ullabulla! Kram / mt

Åh va alla berättelser på forumet är igenkännade.
Den maktlöshet man känner.
Förtvivlan, besvikelse, oro, ångest.....all vaken tid grubblar man och oroar man sig för någon man har älskat eller älskar men kroppen SKRIKER att det går inte längre.
Gång på gång så blir man besviken.
Man kommer till ett slut där man känner att det är nog nu.
Du kommer orka mer än du tror...men ta en dag i taget mer orkar man inte när det är som jobbigast.
Bra att du gör en förändring.både för barnen och dig.
Önskar dig all lycka o styrka.

Hej LenaNyman som klarat nykterheten lika länge som jag. Och som föll för frestelsen igen på nästan samma dag. Jag i fredags och du i lördags.
Men jag tänker så här; Upp på hästen igen! För inte var det väl speciellt givande? Vi är väl bara människor och det här med nykterheten är en process så ett litet återfall denna enda gång är väl inte hela världen.
Häng på igen så startar vi om! Det kan vi! Det vet vi! Och det vill vi! Och skit i att räkna dagar om du inte vill. Det gör inte jag egentligen. Nu gör vi det på riktigt. Satsar på oss själva och ett nyktert liv som gör att vi kan behålla respekten för oss själva!

Puss på dig!

.

så finn kanske ro i det.Det blev ingen lägenhet.Det kanske finns någon annan mindre livsavgörande sak du kan förändra innan jul,om du nu vill det.
Härligt att du inte missuppfattade mig :)