Senaste kommentarerna i forumet

Idag märktes det på honom. Han smygdricker. Suck.
Och jag kollade efter burkar eller flaskor. Klarade inte att låta bli.
Undrar hur länge det tar innan vi är tillbaka där vi började. Livet känns tungt och ensamt. :-(

Första snön och en rejeäl timme med snöskoveln. Slutade inte så bra, då jag plötsligt blev helt svimfärdig. Måste komma in, dricka sött och sitta en god stund för att återhämta mig. Känns inte så bra, då jag inte tyckte jag tog i särskilt hårt och jag hade både ätit och druckit före. Kanke min kondis inte sigit riktigt så mycket som jag trott.

Nåväl, fick avrunda kvällen med bastu varvat med dopp i snödrivan. Bättre än att mumsa chili!

I morgon skall det bli fest. Den första större festen efter att jag la bort flaskan. I en annan stad, rätt långt borta, så hotellrum på festplatsen och hela härligheten. Allt upplagt för att hälla i sig en massa sprit mao, men inte den här gången.

Och träningsvärk i hela kroppen. Så är läget och det är gott.

...att du vantrivs med att bli lämnad att sköta barnen? Det är väl ganska många som gör det egentligen, både män och kvinnor. Inte alltid lätt, då mantrat nu handlar om hur värdefull och kort tiden som barnen är små är. Men det mantrat kan ni strunta i, om ni vill. Som du beskriver er ekonomiska situation kan ni fast skaffa barnhjälp, så kan du/ni använda mera tid på annat.

Men det kan löna sig att fundera efter först. Arbetsnarkomani är en annan form av beroende/flykt, så det där du sa om att gå och prata med någon är kanske en god i idé.

Säg förresten till om jag börjar blanda mig i för mycket.

8 dagen nykter och till råga på allt helg! Nu känns de nyktra dagarna tråkiga och långa. Vet inte vad jag ska hitta på. Kan ju inte träna en hel dag direkt. Men INTE sugen på att dricka alkohol iallafall. Fick nog att öppna förrådsdörren och se flera påsar med gamla ihopknölade ölburkar. Känns just nu som att jag druckit upp min personlighet under åren. Kommer inte ihåg vad JAG gillar och blir glad av längre. Mitt gamla normala jag var en person som skrattade mycket och väldigt aktiv i allt. Nu är jag bara en blek skuggfigur som är trasig och vill vara för mig själv.

Läste ditt #166 inlägg och tänkte redan innan skriva att jag tror du har rätt med det där med A-djävulen.
Men jag känner igen det från min ganska långa nyktra period.. Men tristessen är ett gissel... Och med mig så blir tristessen ganska påtaglig då min fru börjat jobba (3-skift) efter sin mammaledighet. Vi behöver inte ens de pengarna men hon älskar sitt jobb.. Jag blir tokig av att vara ensam på helger osv. , har fn. Ca 50 anställda och redan tryggat barnens ekonomi. Jag kan ju inte klandra min fru för att hon oxå brinner för sitt jobb, men det hade varit mycket enklare om hon hitta en hobby hon brann för som inte är i 3-skift!?!? Men att A-djävulen ligger där och lurar har du helt klart rätt i... Tack för stödet och eftertanksskapandet Stingo... för det finns där.. Hela tiden.

Det är så mycket känslor, ibland känner jag mig ganska glad o ibland ledsen. Sen när jag börjar tänka på allt som jag har framför mig med flytt o allt annat så får jag sån ångest! O tänker hur jag ska klara av det. Men den här gången ska det gå hela vägen o jag har aldrig varit så nära någongång. Det finns inga känslor kvar från min sida det är jag nästan helt säker på. Och det är som du säger Flygcert att det är inte mitt ansvar att kämpa för att han ska bli nykter nu får han kämpa själv om han vill det. Det verkar som det går utför för honom, jag har märkt skillnad på honom. Han fortsätter att dricka i smyg o jag tror även att han kör bil när han dricker . Jag är inte 100^ säker på det men nästan. Vore jag helt säker skulle jag ringa polisen. Han är jättekonstig i humöret o det svänger hela tiden. Åh vad jag vill komma bort o börja mitt nya liv!!
Kram

... Så tror jag ännu mera att alkoholen kan vara en grundorsak till hur du känner dig. Alkoholen kan trassla till hjärnans belöningssystem ordentligt och det är inget som fixar sig på några nyktra veckor. Läs min #166.

Tack för kommentaren, själv tycker jag ofta att jag har haft det oförtjänt lätt, jämfört med många andra här.

Tack! Ser dig som en förebild Stingo! Du har varit enormt duktig och målmedveten.
Jag söker nog kickar hela tiden tyvärr...! Företaget blomstrar, men känner ingen direkt lycka mer än för stunden, har gjort om hela trädgården samt byggt ett ett stort förråd, men känner ingen lycka för det när det väl är klart. Har betalt av hela huset i år, men känner ingen lycka mer än 1min när jag ser att det är gjort. För mig är det helt klart resan som är det roliga och inte målet..
Jag tror på ditt tips om att gå och prata med någon, har själv funderat på det och det är nog det jag behöver..
Ha en fin fredag Stingo!

Idag bad jag om en mojito utan alkohol. Det tog extra lång tid eftersom de hade aldrig hört talas om ngt liknande. Känns fint att lära människor nya saker.

Kloka ord. Lyssna till dem och föölj rådet. Be någon nära föra till vård om det inte lyckas själv.

Lycka till, tänker på er som inte mår bra.

Hej Calle, roligt att hör från dig, men det där låter ju inget vidare. Känner nog igen det där med att dricka mot tristessen, men kan inte säga att jag direkt kan komma med goda råd. Har du funderat på att ta en rejäl titt på din livssituation, helt frånsett drickandet? Vad får dig igång? Hur kan du slappna av utan att få tråkigt och utan A. Vad gör att du känner er dig nere nu? Vad kan du göra annorlunda? Hur känns tanken på att söka dig till terapi? Det kan för en del vara en process, som i sig motarbetar tristess? Eller börja med vinterbad. Snabba kickar, som du hinner ta på hemvägen från jobbet, utan att störa familjelivet mycket...

En stor möjlighet är också att alkodjävulen ännu är inblandad i det här. Väldigt bra orsak att behöva en sup, det där att ha tråkigt, inte sant? Hur långt uppehåll hade du, om jag minns rätt inte tillräckligt långt för att hinna uppleva hur livet utan A på riktigt kan kännas.

Välkommen tillbaka och lycka till. Hoppas få höra mer av dig här.

Kära Lillper och Ebba,

Sök hjälp. Det är det enda jag kan säga. Sök hjälp. Jag är i samma läge. Det har ni nog sett i min tråd också. Mörkret som fullständigt tog över. Vi har självmedicinerat och gjort allt för att slippa känna. Men utan kryckorna blir det tydligen för mycket för en del av oss. Det är dock inte meningen att man ska må så här. Man ska inte behöva ligga i mörkret och fundera över döden. Alltså har vi inte så mycket annat val än att söka hjälp. Eller hur? Vad har vi att förlora? Inget.

Ja, LP. Det låter som om det är medicindags. Det är många av oss som behöver det för att komma igen. Inget konstigt med det.

Vi tre måste koncentrera oss på att bli bra igen. Att tänka på barnen brukar hjälpa. För det mesta.

Skickar kärlek och styrka

Det är samma för mig.
I går låg jag i fosterställning och stirrade rakt ut i tomma intet.
Det är fruktansvärt att må så dåligt och bara känna och se mörker.
Som att mörkret har kidnappat ens huvud och det blir omöjligt att hitta behagliga tankar att få ro och vila i.
Alkohol har verkligen varit självmedicinering och nu står man här med alla känslor och minnen som kommer ikapp.

Vet hur det känns.
/Ebba

Jag är på många sätt lik dig. Just självmedicinering är jag något av en mästare på. Men som du vet så kommer ju räkningen dagen efter.. Men det tänker man ju inte på då. När man inte hittar ut ur mörkret..så jag förstår hur du känner just nu. Så sjukt starkt att inte börja dricka igen. För det blir det ju inte bättre av...jag är just nu inne i en mindre bra period,,och mår skit jag med. Tror du och säkert jag också behöver läkemedel för att hålla oss uppe. Tyvärr har jag inte gått till läkare, för jag har ju trott på min självmedicinering..men du..den funkar ju inte..det finns däremot en bra självmedicinering som jag använder och som jag vet att du också gör. Löpning. Den ger mig samma effekt som alkohol..men man kan ju tyvärr inte springa hela tiden..så vad gör man då? Jag tycker du ska söka hjälp! ingen ska må så dåligt! Ge dig ut och spring en runda så skingras de värsta molnen. Jag själv blev så förbannad på mig själv för alla djävla fyllor på sistone att jag gav mig ut och sprang förra helgen...i 3mil! Har sprungit 2 innan men detta slog allt! Om jag var stolt och mådde bra? Ja. Tyvärr höll det inte längre än tills igår. Då var det den sämre självmedicineringen som gällde. Men jag vägrar ge mig. Jag ska klara det. Men jag borde nog som du söka hjälp.

Vad du än gör så ska du va stolt över dig själv! Du är på många sätt ett föredöme för oss andra som kämpar här!

Var rädd om dig!

/Mic

Nämnde för ett par veckor sedan att det kändes som jag var på väg under ytan in i ett mörker.
Jag har så fruktansvärt jobbigt med mig själv sedan ett par veckor tillbaka. Alkoholen har varit självmedicinering för mig. Jag måste nog ha någon medicin som ersätter den.
Så otroligt jobbigt är det just nu.
Inte sug eller längtan till alkohol utan bara sjuk i huvudet.
Jag dras med självmordstankar frekvent sedan några dagar tillbaka. Vill bara gråta, men kan inte.
Hjärnan har hängt upp sig och jag kommer inte ur det. Så stressad inombords, var kommer allt detta ifrån?
På söndag reser jag iväg igen och jag vill bara döööööööö just nu.

Så här ska inte livet vara.

flodhästen i vardagsrummet just nu.Huvva så sjuk man är inifrån och ut.Och så många insikter i samma bok.Jag rekommenderar den till alla medberoende.Lite tungläst men väldigt nyttig.

Nu står jag då i ett vägskäl igen.Nykter och glad igår,full kl 11 idag.Jag sitter nu här och försöker hantera de känslor eller rättare sagt frånvaron av känslor som kommer.
Blank tom och även min framtid och min dag liksom ramlar ihop.
Jag som skulle ha en trevlig kväll med väninnor och kuckelura lite och kanske gå ut.Nu for all festglädje trots att ingenting har förändrats.
Jag trodde förstås någonstans att han skulle vara nykter åtminstone till i morgon.Han går alltså på sitt drickande igen med endast tre dagars nykterhet i ryggsäcken.Det kan hända att han skrapar ihop sig till vår träff i morgon.
Men han skulle eg sova över för första gången på 7 månader.Jag ser redan framför mig hur han tackar för maten,reser sig upp och åker ned till stugan så att han kan fortsätta dricka.Vad gör jag då? Blir besviken,förstår blir arg?Inte ens det kan jag känna in idag trots att jag egentligen kan förutse morgondagen.Alternativet är ju att han inte kommer överhuvudtaget.Då blir jag ännu mer satt på pottan.
Ta kontrollen,jaha hur då? Det handlar ju om att släppa kontrollen och bara låta sig flyta med och inte försöka planera så mycket.Men kanske att jag ska just det.Tro att morgondag och övernattning ska bli av.Och tillåta mig själv att bli riktigt besviken och arg om det inte blir av.Eller?

Har ju sagt det tusen gånger, men likafullt så är det sant! Du har räddat mig och hjälpt mig upp varje djävla gång jag ramlat. Alltid stöttande och med väl valda ord har du hjälpt mig upp. Så nu är det väl min tur att försöka stötta dig. Vet bara inte riktigt hur. Kanske genom att säja som du alltid gjort.Att vad du än gör så blir ingenting bättre med alkohol. Hoppas du verkligen håller fast vid det även nu när du känner dig nere. För det är verkligen sant. Alkoholen bara förstör. Gör det dåliga sämre..och det sämre..sämst..

Jag är ju ett lysande exempel på att det funkar så. Har klarat balansgången riktigt bra ett tag..men igår släppte jag garden och PANG! Allt helvete brakade lös. Allt man kämpar för och bygger upp...är väck. Allt är svart. Det går inte ens att med ord beskriva..men du vet ju hur det är. Glöm det bara aldrig. ALDRIG!

Önskar dig det bästa Berra! Hoppas det vänder och du mår bättre snart. Det är du värd.

Tack igen för allt!

/Mic

Har inte varit här på läänge nu..
Det har gått sådär...
Inne i samma trall igen, skillnaden är att jag aldrig haft en rejäl fylla sedan 14 juni.
Men... Jag är som sagt inne i samma gamla vardagslunk sen 15 år tillbaka... Smyger som fan med drickat efter jobb, på helger och "lediga" dagar. Var pappaledig igår och blir såååååå uttråkad av det!!!
Nu är jag på jobb och sitter och funderar på var fan detta kommer att sluta omjag fortsätter i samma trall....
Måste hitta inspiration igen! Jobbet inspirerar mig jättemycket, förstår inte varför jag inte kan finna samma lycka i min familj?! Älskar såklart mina barn och fru, men hatar vardagslunket. Det är så äckligt förutsägbart så tristessen är redan där innan man börjat. Jag får väl börja med något asiatiskt mumbo jumbo så jag kan förstora den delen av hjärnan som älskar familjelivet, badhus, barnskrik, 2 minuters duschar, ständigt övervakande av små kamikazepiloter, dammsugningar, tvätt, och renbäddningar. Nä... Samhällstrukturen i vårt land passar inte mig och det det blir mer och mer uppenbart när jag är nykter. Nu får får jag knarkjobba så jag inte snöar in på mina djuptankar och självömkningsr rent för mycket!
Ha det gott!

Känner så väl igen mig i dina tankar. Första halvåret hade jag sådana tankar ofta. Att nu kan jag nog dricka normalt, som tur var provade jag inte.Det var mycket jobbigt när dom kom till mig. Men så faan tänkte jag, dom fula tankarna ska inte vinna över mig. Man kan känna sig tråkig och utanför i sociala sammanhang där alkohol är den givna gästen.
Men nu talar jag bara för mig själv, det skulle inte gå och nu vet jag det så väl. Tankarna har i alla flugit iväg med tiden. Hoppas du väljer rätt.
Kram Konstnären

God morgon vännen,

Härligt att du känner dig lite gladare och lugnare igen! Det gäller att suga åt sig och spara glädjen inom sig. Bra att ha och plocka fram när det är lite mörkt. :-)

Hmmm... trevligt med en mumsig terapeut! ;-) Men det kan ju bli lite svårt att hålla fokus...! Ja, jag har varit väldigt svag för bruna, mörka ögon. Men har fått min beskärda del av det, så nu känns blått mycket trevligt. ;-) Min psykolog har för övrigt också mörka ögon, men nja, nje, nej tack... Roligt i alla fall att ni fått god kontakt. Tror att detta kan vara jättebra för dig!

Jag ska iväg till min psykolog nu på förmiddagen. Känns annorlunda den här gången. Förra gången var jag så desperat efter hjälp, öppen som ett blödande sår. Nu kan jag känna nyfikenhet. Vad ska han hitta på för djävulskap idag? Men samtidigt känner jag mig mer sluten. Har börjat bygga upp försvar - precis som jag alltid gör. Drar på mig skölden och stänger av. Det är nu vi får se hur bra han är. Om han kan bryta sig igenom detta. Alla andra har jag lurat och blivit ivägsläppt med ett "ja men vad skönt att det känns bättre - det var nog en tillfällig dipp - lite mycket nu bara". Knäppt att jag gör så. Jag behöver ju hjälp. Jag har i alla fall lovat mig själv att försöka öppna upp, annars blir det ännu ett meningslöst försök.

Vet du. Inatt drömde jag att jag drack. Satt på en restaurang och skulle äta mat. Beställde in en stor tequiladrink. Har typ aldrig hänt, men i "Hela USA bakar" som jag somnade till igår så hade de tequila i glasyren. Kommer väl därifrån. Nåväl. När jag druckit lite av den, så tänkte jag hur otroligt gott det är med alkohol. Att det är alkoholen som gör hela smaken. Sedan kom jag plötsligt på mig. Men fan! Jag dricker ju inte. Fick ångest och tänkte på vad jag skulle skriva på forumet. Sedan skulle jag springa ett motionslopp (bra med tequila före det). Det gick bra, jag klarade mig fint, bättre än väntat - men det gick inte att komma i mål. Målet var avstängt, det var lång kö av deltagare. Då kände jag att jag som klarat hela tävlingen/loppet så bra, men kommer ändå inte i mål!

Ja, jag behöver väl inte ens diskutera med psykologen vad det här innebär att jag känner... Intressant i alla fall.

Nu ska jag sluta blabba i din stackars tråd för den här gången. Har haft dunderprestation på jobbet under en vecka och särskilt de två sista dagarna, så jag känner mig lite omtumlad och mosig i bollen... Ha i alla fall en fantastisk fredag och må så gott min fina vän.

Tusen kramar

Härligt. Ut med alla gifter och ta du din medicin. Bra jobbat

Du kommer stöta på motgångar när suget kommer. Dämpa med choklad och håll dig sysselsatt

O bra gjort!
Kram
M

Jag tänkte att det var lika bra att lägga av med alla dåliga laster samtidigt....koffein, snus, alkohol och snabbmat. Kanske blir en värre "abstinens" då? Allt känns bra hittills och tänker inte så mycket på alkohol fast jag känner mig nere och sömnig. Tränar fast jag egentligen vill sova. Det enda jag märkt är att min ångest och oro över kroppen/ hjärtat har ökat trots att jag går på KBT-terapi.