Senaste kommentarerna i forumet

Andra kvällen utan vin och jag mår finfint :) känner mig väldigt lättad att de var lättare än jag trodde det skulle bli :)

Hej, vad härligt att du lyckats lämna alkoholen. Men dina detaljerade funderingar om biverkningar tycker jag du ska ta med läkaren.
Jag blir nästan matt när jag hör om allt du gör på en gång, men det kanske är bra med endorfiner från träningen när du nu är nykter för första gången på länge.
Lycka till med din viktminskning, och allt, men jag tycker inte du behöver ha så bråttom där. Lyckatillkram iallafall, var rädd om dig!

I morgon är det tjejkväll ute. Och jag velar hela tiden i tanken, jag kan nog dricka ett par glas vin, nej, jag har ju betsämt att jag ska avstå alkohol helt, inga undantag, jamen bara ett par glas vin denna enda gång eftersom det är första tjejkvällen på flera år, skäms på dig, du vet att alkohol inte är för dig! Och så håller det på i mitt huvud. Hela tiden. Inte blir det bättre när jag säger till en av tjejerna att jag kan köra. Nej! Säger hon. Klart du ska vara med och fira! Blev helt ställd av hennes starka reaktion. Och mitt velande tog fart igen.
Skit att det ska ha så stor lockelse. Och att omgivningen tycker att man är en tråkmåns som inte dricker.
Jag hoppas verkligen att jag tar rätt beslut i morgon och kan stå stark i det...

Stigsdotter, i allt du säger. Saknad i början, ibland, och vid vissa speciella tillfällen. Men synar jag det i sömmarna så var det inte alls mysigt utan bara elände. Så det jag eventuellt skulle sakna finns inte. Idag känns det helt normalt att vara nykterist och jag känner mej inte speciellt annorlunda. Nån festprisse har jag aldrig varit så det är ingen skillnad att jag inte vill gå på julfesten. Jag föredrog att dricka hemma så jag fick så mycket jag ville i den takt jag önskade. Nej livet är så mycket bättre så här och det är väl skönt att veta att det verkar funka så för oss efter ett tag. Håll bara ut så blir det bra! Sen är det inte solsken och lycka jämt nu heller men inte ångest och baksmälla heller.

men trött.Vi ska träffas Lördag.Så då får vi se om han levererar..

då kanske vi ses, eller ser varandras spår i Filosofiska rummet:) Jag tänkte också på det i morse, behöver säkert fixas lite höstmys där.
Kram / mt

...är precis som alkoholism ett sjukdomstillstånd. Klassiskt drag att skylla på någon annan, det är en del i sjukdomen. På med offerkoftan! "Om inte du vore si eller så, så skulle jag inte dricka...Om du inte sa det eller gjorde så skulle inte HAN dricka".

När jag var liten bad jag min mamma att vi skulle flytta från min supande pappa. Först då tog hon sig i kragen och vi flyttade. Jag ville inte ha kontakt med honom när han var full, sa att han fick hälsa på oss och ringa när han var nykter. Det gjorde han såklart inte. Min farmor skällde ut mig i telefonen: "du är lika kall och hård som din mor! Från och med nu har jag bara fyra barnbarn inte fem". Jag förlorade, förutom min far, alla fastrar, farbröder & kusiner. Jag var bara 9 år. Sådan är sjukdomen.

...DET är en biverkning som kommer av att inte dricka märker jag också. Bra gjort! Jag tror att vi som missbrukar ofta är så fyllda av skam och skuld att vi förminskar oss själva, inte vågar ta plats eller säga ifrån. Skammen och skulden kan också leda till att man ska kompensera, d.v.s. försöka vara duktig i andra sammanhang - precis som du gjort. Heja dig!

Till Fenix: prova med att säga de där sakerna högt, så att DU hör dem! Det handlar mycket om att du ska höra det själv och få in det i ditt hjärta. När du sedan säger det högt till din fru blir det ytterligare en bekräftelse (för dig själv) Din fru vet redan om det ;-)

...för mig var det i alla fall så att sorgen mest fanns där i början, när jag kämpade för att låta bli. När jag väl hade gett upp, lämnat över och släppt taget var det mer ett konstaterande: "jaha, nu ska jag inte dricka mer!" liksom. Sen kom jag in i en fas där jag tänkte att vad var det som var så besvärligt egentligen - det är ju bara en dryck bland alla andra, ingen stor grej att vara utan egentligen. Beror väl kanske också på hur man var tidigare - i mitt fall tror jag att jag oftast inbillade mig att jag tyckte det var gott att dricka vissa saker, huvudsyftet med att dricka har för mig alltid varit (mer eller mindre undermedvetet naturligtvis) att bli full, att fly, att slappna av osv. d.v.s. alkoholens effekter snarare än smaken.

Det är ju klart att om man är en s.k. konnässör som älskar att smaka av och jämföra vinsorter osv. - då kanske man saknar vinet om man inte får dricka det. Men, helt ärligt, jag saknar det inte det minsta idag och känner mig inte ett dugg utanför eller annorlunda.

Som fd missbrukare kan jag bara se hur din pappa häller i sig sprit mm. Det har också således givit honom ganska så grava konsekvenser som förlorat körkort och jobb. Det går inte att förändra en människa som inte vill bli förändrad. Tycker han själv att han har problem? Vad säger han om sina skador? Jag skulle eftersom han nu är i en sådan djup kris göra en orosanmälan till sociala myndigheter. Förklara att han skadar sig själv körkortet mm. Förhoppningsvis kan man kanske ta ett LVM (lagen om vår av missbrukare) avgifta honom och påbörja någon form av behandling. Min mamma drack stundtals mycket knarkade. Jag orkade inte och bröt kontakten. Det är något jag idag ångrar för nu är hon död. Visa din pappa att du bryr dig, mer kan du inte göra i nuläget.

Tack flygcert! Du beskrev just mitt liv. Förutom att jag klipper gräset också... Han säger att han är för tung för åkgräsklipparen. ;-) Ibland tror man inte att det är sant vad man har varit med om, eller hur?

Så blev jag ju förstås sjuk också, som ett brev på posten. Förkylning med feber. Så vi får väl se hur mycket jag orkar med idag. Fick iväg barnen i alla fall, alltid något!

Stigsdotter, jo jag känner till den bönen. Tycker ännu mer om den på engelska och har känt till den sedan jag lyssnade på Sinead O'Connor i tonåren.Men då insåg jag kanske inte kopplingen till alkoholism, utan tyckte bara att det var vackert och sant.

Buddha sa: Varje morgon föds vi på nytt. Det är vad vi gör idag som är viktigast.

Värt att ta till sig.

Det känns att han har dött men jag har ingen grav att gå till :( .
Känner en oerhörd sorg för jag har förlorat den som jag tycker så mycket om......
Har fortfarande svårt att förstå själva alkoholisten och hans handlingar och tankar...... Men nej ...han vaknar inte själv...han fixar inte det för han varken kan eller vill göra det.
Lögn mot världen , lögn mot sig själv ......driften mot hemmet och soffan.....driften att vilja bedöva sig själv och avgränsa sina sinnena med alkoholen .
Varför världen måste förlora en människa till......

Välkommen hit !
<3

det är det känner just nu. Tack gode gud att jag gick till min husläkare och fick hjälp i tid, innan jag sjunkigt för långt ner. Känner mig inte hög av anti-depptabletterna, men ett lugn har infunnit sig. Förstår nu hur mycket dåligt jag skjölt ned med alkohol. Minsta motgång gav mig en anledning till ett glas vin. Nu först förstår jag att det skulle inte hålla i längden. Kan idag inte tänka mig känslan av att häva i mig vin som jag gjorde sista tiden. Distansen till A idag är enorm och jag vet inte vad som skulle till för att jag skulle ta det första förrädiska glaset. Har slutat lura mig själv i tanken på att nu skulle det nog kunna gå. Det skulle gå mycket fort för mig att vara nere i hålet igen. Nu först lever jag i både sorg och glädje fullt ut. En sak jag inte kan förlika mig med är fulla människor. Jag är vaksam men vill inte vara moraliserande tant över andra människors val. Jag har valt och så få det bli. Gott, gott.
Kramar
Konstnären

Om du tagit dig lite tid att läsa här på medberoendesidan så ser du att du inte är ensam.
Tyvärr så kan du själv inte i dagsläget göra mer än du har gjort.Jag tycker att ditt resonemang om att din dotter ska få uppleva en nykter morfar och inget annat är ett korrekt beslut som gagnar er alla tre.Om du själv ibland väljer att ha kontakt då han dricker nästan varje dag för att du inte står ut annars kan också vara en ide.Att helt vända ryggen till och bryta kontakten är ju för en del en väg för att de helt enkelt inte klarar mer fylla och besvikelser..

Som medberoende sen 20 år kan jag ge dig några råd.
Ta in att du inte kan hjälpa honom i dagsläget,den sanningen är nog så tung att ta in.
Bestäm dig för vilken kontakt du orkar och vill ha i dagsläget.
Lägg ned alla försök till övertalning,hot och påtryckningar just nu.
Om du lyckas med ovanstående så kommer du att bitvis få en större frid än vad du har idag.

Fokusera på dig och ditt liv och vad du behöver,detta budskap har du säkert också förstått om du tittat runt lite på forumet.
Det är det allra svåraste rådet då vi som medberoende och vuxna barn till alkoholister inte alltid vet hur man gör.
Men prova och se om du kan få till någon enda liten sak som faktiskt gör dig gott.

Fortsätt skriva här.
Efter 20 år som medberoende och medlem på liknande forum som detta så började min resa ur medberoendet för drygt två år sedan.
Jag har minst lika lång väg kvar som när jag började min resa men det behöver inte ta lika lång tid för dig.
Om det finns alanonmöten i din stad-gå på dom de är guld värda.

Som du kanske ser så finns inget råd här om hur du ska få din pappa att sluta dricka.
Det är nämligen så enkelt att det kan du inte.
Släpp den drömmen och den tanken och låt den flaxa iväg dit den hör hemma,till din pappa.
Endast han kan ta ett sånt beslut.
Du kan vara tydlig med att det är din önskan och att du finns där för honom om han väljer att avstå,men att han själv måste ta steget och sen fullfölja.

Återigen,välkommen hit med alla funderingar och våndor.Det brukar lätta när man får ned sina tankar på pränt.

Blir glad av dina rader ja det är en fin dikt. Hoppas du mår bra mulletanten och att du får en fin dag. Funderar på att smyga in filosofiska rummet ett tag idag.
Kram goa mulletant
Konstnären

Där hon skulle checka av mina behov.Sen gjorde hon också en test på hur hon jobbar.Jag fick plocka fram ett jobbigt minne och eftersom jag är barn till alkoholister så fanns det ju några att plocka av.Jag fick gå in i det minnet och känna hur jag kände och sen fick den stora ullabulla gå fram till den lilla.Men den stora hade inget vettigt att säga.Rättare sagt,jag kunde inte förmå mig för redan då hade jag lärt mig att man måste klara sig själv och kunna stoppa tillbaka besvikelser och tunga känslor då ingen ändå fanns att bemöta dom.Jobbigt att behöva se vilken krympling jag är bitvis.Inte konstigt att jag många gånger har svårt att känna vad jag verkligen känner utan mest upplevt mig som blank inuti.Nu ska det jobbas!

just nu kanske det är så att du måste "tränga undan dessa känslor och påminna mig om alla stunder då vi haft det dåligt" - så skriver du. Efter allt du skrivit sen vi möttes här är jag övertygad om att du valt "rätt" för ditt liv. Men förstås finns saknaden och sorgen med... saknaden efter det som verkligen var gott och sorgen... Sorgen över det ni förlorade och kanske också sorgen över det som inte blev? Alla dina drömmar som inte blev ... När jag läste: "Mitt i all strävan att hitta mig själv finns ju också en väldig osäkerhet över att lämna det invanda mönstret- jag har ju alltid älskat honom och nu ska jag tränga undan dessa känslor och påminna mig om alla stunder då vi haft det dåligt. Inte varje dag som det är lätt att leva efter denna "nya" strategi. " När jag läst det, flera gånger måste jag fundera länge... Kanske det är en strategi du jobbar med inom terapi och jag vill inte göra dig förvirrad... men, det brukar ta mycket energi att tränga undan känslor. Kan det inte vara så att det goda fanns men det dåliga tog överhanden och det - hans missbruk (och familjemönster) - är du maktlös inför och därför har du gjort ditt val. Behöver du förneka, hålla undan att det goda fanns? Den inledande delen i meningen om utmaningen att ändra mönster förstår jag däremot till fullo och det är en övnings- och träningsfråga. Det är "bara" att jobba på, öva nya mönster både i tanke och handling.
Vet inte om det här blev begripligt... annars får du fråga:) Jag följer din väg här. Torsdagskram/ mt

Smög mig in hit till konstnären för att tacka för den fina dikten i Ebbas tråd. "Tjuvlyssnade" på ert samta en stund (sista sidan)l, så varmt och gott. Välgörande. Ljus och kärlek till er båda! / mt

Hemkommen från middag. Vän redan i säng. Jag passar på att få värdefull egentid trots att det är tidig uppstigning inför stundande äventyr.

Middagen gick bra. När vi kom till restaurangen fick vi ett glas bubbel i näven från restaurangen medan vi väntade på vårt bord. I och med att jag inte drack så fick vännen mitt glas. Hon näst intill svepte första glaset, som hon hade längtat efter det. Sen drack hon mitt och till middagen så köpte hon ett tredje. Jag nöjde mig med cola. Inser dock hur obehagligt det är med onyktra människor och hur lite tålamod jag har med dem. Då var hon inte ens full utan lite filad i kanterna bara. När vi kom hem så fick hon huvudvärk och konstaterade att hon faktiskt inte hade behövt dricka det tredje glaset. Jag insåg att det där var jag för ett tag sedan. Antagligen så hade det inte stannat bara vid tre om jag hade varit med på noterna ikväll. Hon uttryckte till och med en önskan om att hon borde gjort som ja och druckit cola eller vatten till middagen. Jag ser även denna dag som en seger.

Skönt att bli påhejad och just detta med sorgen att inte vara som alla andra, den känner jag av ibland. Undrar om människor som är allergiska för olika saker, mat eller pälsdjur, också känner sorg över att inte vara som alla andra? Eftersom jag själv har hund, så kan jag ju glädjas över att jag i varje fall inte är allergisk mot pälsdjur. Det finns så mycket att glädjas åt, så en liten sorg får man också stå ut med.

Att dricka a dämpar ångest, men den skapar också ångest. Du dricker pga flykt känns det som. Fly från sig själv är vanligt. Ta hjälp.

Underbart, det är du värd.

jag bara blir så glad och inspirerad av ditt beslut. Det är där jag står nu, säger min sponsor. Jag måste bli tydlig om jag ska lyckas sluta, tydlig med att jag är en missbrukar, har ett stor problem med alkohol och har slutat. Våga säga det först och främst till min fru, alltså hur allvarligt det egentligen är, och sedan till andra. Det jag kan förlora är bakdörren till att dricka igen, och det sitter väldigt hårt inne att stänga den märker jag. Grattis till ditt agerande!

Hej vännen!

Hur gick det med KBT idag????? Verkar det bra för dig?

Blir kort hälsning idag. Har superprestation på jobbet idag och imorgon. På fredag ska jag päsa ihop till en liten hög. ;-)

KRAM