Senaste kommentarerna i forumet

Låter härligt!

Nu har vi varit i det främmande landet i ett dygn. Vi dricker juicer, äter inhemsk street food, ägnar oss åt people watching och går i affärer. Nu tar vi igen oss med datorer, mail, dusch och högläge för fötterna innan det är dags att ta oss an kvällen. Jag är inte orolig för alkoholen. Nu vore det konstigt OM jag valde att ta ett glas.

Vi har trevlig, pratar massor och skrattar (kul utan stickning, Stingo!) även om jag är ovan av att umgås med en och samma människa 24h om dygnet. Märks tydligt när jag blir lågt-blodsocker-grinig. //Charmtrollet

WTF jag läste just din #395 precis efter att jag dragit runt min kompis hela förmiddagen här i det främmande landet för att leta upp en garnaffär. Måste nog ta och kolla in det där programmen.

Hej!
Jag får tacka så mycket för alla tips och era tankar. Har vuxit upp med mycket alkohol i hemmet och har fortfarande än idag en far som dricker istället för att ta tag i sig själv och sina känslor. Hatar känslan jag har fått angående vinet, känner att den börjar ta över lite väl mycket och detta ska jag ta mig ur. Har tidigare i livet varit väldigt depprimerad, gått på antidepresiva och hos psykolog men lyckades bli bättre, nu lider jag bara av min panikångest, vet inte riktigt vad för hjälp man kan få mot de? Ska först och främs kolla om jag som jag tror kan vara ifrån vinet ett tag, om jag kan då ska de få vara så. Om inte, då borde jag nog söka hjälp, vill absolut inte ha samma liv som i de jag har växt upp med. Tack igen.

....glömde, det var ju sorgen jag skulle skriva om! Jag vill bara bekräfta att sorg är en känsla som kan dyka upp, helt normalt vilket flera tidigare påpekat. Alkoholen har ju varit en vän under så lång tid (även om det är en riktigt dålig polare ;-) och samtidigt är ju alkohol "det normala" i vårt samhälle. Det är lätt att känna sig annorlunda och utanför, att sätta på sig offerkoftan - "varför ska inte jag kunna dricka normalt?". Men, det är bara att tugga i sig och gilla läget - jag är en sån där som är allergisk mot alkohol! Vissa kan inte äta nötter, jag kan inte dricka sprit!

Läste inläggen dina på sista sidan och var rädd att det skulle komma ett bakslag längre ned, men det gjorde det ju inte! Grattis, visst är det en härlig frihet! Det är bra att inte tappa garden, det är lätt att man hamnar i något slags eufori och glömmer bort alla verktyg man fått. Glöm aldrig den här glädjen du känner nu. Livet är ju upp och ned och blir inte per automatik toppen bara för att man inte dricker längre - men men växer varje gång man lyckas hantera en motgång som man tidigare drack på, då kan man klappa sig på axeln.

Alltså, det där är en farlig tanke! Du skriver att du vill sluta, och kan sluta om jag vill, men vad ska man göra då? Ja, det du ska göra då är att lära dig att leva livet med alla de toppar och dalar som finns, lära dig hantera de känslor och rädslor som dyker upp. DET ska du göra.

För ett som är säkert är att där alkoholen till en början ger en lindring mot jobbiga känslor, ångest, rädslor och hemska tankar där kommer den också så småningom att bidra just till allt detta jobbiga. Jag dricker för att jag har ångest och får ångest för att jag dricker. Om jag inte dricker får jag ångest för det. Ta dig ur detta ekorrhjul medan du kan!

Själv sökte jag hjälp för att jag "alltid" mått dåligt och saknade initiativförmåga att göra någonting åt saken. Oftast var jag ett offer, det var ju ofta yttre omständigheter som gjorde att jag mådde dåligt. Att hälla vin på allt det dåliga hade tidigare hjälpt tyckte jag. Eller hade det det? Jag mådde ju fortfarande dåligt?! Och nu mådde jag dessutom dåligt för att jag var orolig för att jag drack för mycket. Just DEN oron är svår att döva med alkohol ;-) Så småningom insåg jag att kanske, kanske, kanske var det så att alkoholen kunde bidra till att jag mådde dåligt?

Nu har jag inte druckit alkohol på över ett år och livet är visserligen ingen dans på rosor men idag har jag styrkan att göra egna val och jag mår fasen så mycket bättre!

Det är jobbigt när man är mitt i en massa frågor om hur man ska göra med livet och jag har väl egentligen inget bättre råd än: ta hand om dig och försök lyssna på din magkänsla. Vad säger den. Ibland vill man inte lyssna eller vågar inte lita på den men oftast har den rätt. Eftersom du själv skrev en bön, Heavenly Father, skriver jag nedan åt dig början på sinnesrobönen. Den kanske du kan redan? Den är väldigt enkel men samtidigt genial. Den har hjälpt mig mycket. Har du möjlighet att gå på Alanon? Jag tror det skulle vara bra för dig att lyssna till andra som befinner sig i samma situation och kanske också att högt sätta ord på dina tankar och känslor.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Kram

Den lättnad som infaller sig när man kapitulerar. Låter som om "din" alkoholist hämtat inspiration från AA:s tolvstegsprogram där det första steget är just "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi förlorat kontrollen över våra liv". Detta steg är enkelt men samtidigt väldigt svårt. Det är lätt att acceptera att jag är maktlös inför alkoholen, det har jag fått så många bevis på, men samtidigt svårare att erkänna att jag förlorat kontrollen över mitt liv. För, nej, det handlar inte om att jag inte "sköter mig" i övrigt, betalar räkningar och så, utan det är en kontrollförlust som ligger mycket djupare i själen om man så säger... Men, det låter som du är på god väg - härligt! "En dag i taget" är också viktigt! vad som händer imorgon vet jag inte, men just idag ska jag inte dricka oavsett vad som händer. Ibland, om det känns jobbigt, får man byta ut en "dag" mot en "timme". Det fungerar, det gör verkligen det :-)

Synen.

Så rätt - du behöver din energi till något annat än att leta flaskor! Jag har nästan förträngt hur svårt det var att förstå hur mycket energi det faktiskt tog att hålla på och varje kväll gå och lägga sig och ligga på helspänn de minutrarna det tog innan exet öppnade skafferi-dörren och jag hörde en kork skruvas av, eller en burk öppnas, och mina tankar flög som löv i en höststorm "hur blir det inatt, blir han full, kommer han däcka i soffan eller går han och lägger sig, jag måste ställa klockan så att jag kan väcka honom så han hinner till jobbet imorgon" och sedan somnade jag. Nästa dag var det raka vägen upp till skafferiet och kolla hur mycket som försvunnit i flaskorna, se om han låg på soffan eller i gästsängen... och sedan var det dagar fyllda av att ta hand om barnen, hämta och lämna barnen, städa, tvätta, handla, laga mat, plocka undan, ta hand om katter, övriga djur, fixa i trädgård, osv osv - och jobba! Det enda han gjorde var att klippa gräset 4-5 gånger på sommarhalvåret - såga ner träd, klippa häck, köra till återvinning och allt sådant gjorde JAG, inklusive allting inne och allt ansvar osv osv.
Till slut tar det stopp - man kan ju inte ta hand om allt...

Om du vet vad du vill så försök göra upp en plan - jag hade en diffus plan och det tog ett tag, men den blev allt mer verklig ju mer tiden gick!! Samtalskontakt hjälper till att man blir lite klarare i tänkandet!

Självklart känner du osäkerheten - men också säkerheten!!!

Och så rätt - du orkar inte kämpa mer för att han ska bli nykter - men det är itne heller din uppgift: han måste ta sitt egna ansvar för att han ska bli nykter, han måste kämpa själv!!
Ta hand om dig!!! Kramar!

Ja gud ja. Såg och hörde. Och det är ju sant alltihop.

Vilket av dina sinnen skulle du säga att du använder mest?

Jag har letat flaskor. Hittade ingenting. Men i stället för att försöka älta om han bara är klurig på att gömma så ska jag lägga ner. Det tar för mycket energi - och jag behöver min lilla energi till annat!

Trots att han är nykter så är det jag som har ansvaret för allt: handla, städa, tvätta, laga mat,hämta och lämna barn, alla kontakter utåt, trädgård, katter - you name it. Och jag pallar inte!! Är det någon som vill något på natten så är det jag som ska ta hand om det, som i natt. Jag vet inte när jag kände mig riktigt utvilad senast. Dessutom ska jag förstås vara frisk och snygg och driva mitt företag framgångsrikt.Någon mer än jag som ser att ekvationen inte går ihop??

Vi är mycket sjuka också och skolan reagerar nu. Vårdcentralen säger ungefär "otur, men du har små barn och det är bara virus så vi kan inte göra någonting". Men jag ska i alla fall få träffa en kurator, alltid något.

Jag tror att jag vet vad jag vill nu. Frågan är hur jag ska omsätta det till verklighet.

Vad härligt, Izzy! Önskar dig allt gott och ser fram emot att få höra om ditt nya liv.

Kram

Välkommen hit.

Det du skriver skriker självmedicinering till mig. Om du vill, kan du titta på vad psykologen Stefan Sandström berättar om PTSD och beroenden här: http://urplay.se/Produkter?q=Beroendedagen%202014 och fundera om du alls känner igen dig i något av vad han säger (om du gör det, så behöver det inte betyda att du har PTSD, men kanske någon liknande problematik). Jag håller helt med Meredith om att du behöver hjälp, men möjligen mera för att behandla orsakerna till att du dricker, än själva drickandet.

Så har du antagligen genetisk högrisk för alkoholproblem, vilket gör det ännu farligare för dig att fortsätta som nu.

Lycka till! Välkommen än en gång, fortsätt gärna att skriva och läsa här också.

också i min tråd. Mitt liv är välsignat lugnt och för varje dag växer min tacksamhet.
Styrka och tröst, livsmod och livsglädje till er alla / mt

har inga fler ord just nu... bara djupaste djupaste medkänsla. Följer dig i tanken och hjärtat i vingelkrokar och trasseltankar. / mt

äntligen tar du steget över tröskeln in till ditt liv. Ditt eget liv, ditt nya liv, ditt fria liv! Säkert kommer du att möta många tunga stunder men nu rör du dig framåt på din egen väg och väljer hur du vill leva utifrån dina egna förutsättningar. Varmaste kramen / mt

det är fantastiskt att först lära sig känna igen sinnesron... För mig var det så, att jag förstod att jag ofta levde i sinnesro när jag började märka de stunder jag saknade den. En viktig upptäckt för mig. Sinnesrohälsningar och kram / mt

... bara det. Kram, kram / mt

Såna stunder är guldkant, hoppas de blir alltfler!

M

Så där kan du inte hålla på! Det blir alldeles för stora mängder vin för att din kropp o själ ska palla. Gå till vårdcentralen idag o be att få en samtalskontakt o hjälp med att sluta dricka vin! En samtalskontakt kan avlasta din ångest och du kan lära dig hantera den.
Även om ångesten skingras av vinet just då, så kommer alkoholen att totalt att ge dig mer ångest istället för mindre.
Genom att ta tag i din situation nu istället för senare så blir det lättare istället för svårare att sluta överkonsumera vin.

Släng den pågående boxen å köp inget mer!

Styrkekram

Härligt! Många kramar :-)