Senaste kommentarerna i forumet

Åh flygcert, lider med dig...

Samtidigt finns det ju hopp. Som du säger, allt måste fram för att det ska kunna bli bättre. Min mellanson grät och bönade i fredags att vi skulle flytta och han vill absolut inte bo hos pappa varannan vecka. Man dör ju när man hör sånt!

Tror ändå att ni får en bättre jul än vi kan se fram emot.

Kram

Bra gjort! Tänk på dig nu!

Kram

....vänta inte längre. Jag har inte skrivit det tidigare men jag var hemma två veckor :(. orkade inte göra nåt utom att kontakta en läkare och be om ett samtal med nån som är duktigt på att styra mina tankar på nåt annat än honom.
Går inte att älta hela tiden , det går bara inte .

Någon har sagt till mig en gång att alkoholisten är beredd att offra alla och allt.......sin familj , sina barn :( . Hur kan man komma alls på sådant ide att lura barnen ? .
Han riskerar sitt jobb också för det är det andra gången de hjälper honom....han har allas ögon på sig ....
Nu ser jag hur sjuk är han .
Nu väntar vi på en krasch :(

Ja.. kan det vara .
Men jag kände redan från början att det är ett spel utåt , tyvärr .
Om han dricker på antabus så nått han botten.
Själv tror jag att han ljög från första stunden och han tog behandlingen med sug dämpande tabletter som i våras. Det är förklaringen varför ville han inte ha kontakt med mig
Stackars hans barn ....

Nu på Onsdag kl 16 så påbörjar ullabulla sitt nya icke medberoende liv.Hoppas kan man ju att de når fram till mig..

... även om jag inte så ofta kommenterar.
Jag ser hur du kämpar, och utifrån sett, i alla fall i mina ögon, så kan du ju inte släppa så länge ni har så mycket kontakt - jag säger inte att du gör rätt eller fel och jag dömer absolut inte, men du får kämpa för något som verkar omöjligt. Det verkar inte som att han har bestämt sig? Och kanske inte du heller? Vad är viktigt för dig? Vad vill du ha?

Kram

speciellt inriktad på beroende och medberoende.Nu är jag trött på att halva min dag ibland går åt till detta ältande.Även om jag agerar rätt så sunt just nu så är hjärnan ändå ockuperad.Och är den ockuperad så betyder ju det att den inte släpper fram det riktiga livet,dvs mitt liv med mitt innehåll.Nu får det vara nog med medberoende om jag kan göra något åt det.Basta!

drack trots antabus.Hon hade tyvärr inte problem att dricka både vin och öl trots antabus.
Hon är väl tillverkad av den mer hårdhudade varianten :)
Så det kanske är fallet hos er också?

Blir glad att det går så bra för dig. Du verkar trygg i ditt beslut. Det går bra för mig oxså.
Fin måndag till dig
Konstnären

Jag och andra är lättlurade !!!!
Vi som trodde att han äter antabus och menar allvar att vilja vara nykter .
Han har sagt till sina egna barn att han tar den . Våran gemensam vän har hälsat på honom och vad berättar han för mig efteråt ?
Han drack folköl till maten alltså........
Hur kan man lura sina egna barn ?
Jag hade en rätt magkänsla att det var spel för galleri.
Hur tänker en alkoholist om den tänker om nånting mer än om alkoholen ?
Jag är riktig besviken och ledsen ..........
Visst , antabus ......" Jag väljer inte mellan dig och alkoholen ....."
Stackars stackars vilsna människa.

Vill gärna kämpa tillsammans med dig. Hattat fram o tillbaks, men behöver, skulle må så bra av tre vinfria månader.
Vinfri idag är en bra början!
Lycka till till oss!
Kram

..kan låta tungt på alla sätt och vis...
Men en tveeggad kniv som delar smärtan i tvål helt olika delar...
Glad för att det är över trist för att det är ett faktum...
Ni som kanske minns tidigare inlägg, jo morsans gubbe har vandrat vidare på solbetstrukna vidderna...

Mamma messade mig i fredags eftermiddag, de hade tillsammans med de anhöriga bestämt att alla livsuppehållande åtgärder skulle tas bort och bara behålla de smärtstillande.
Sjukdomen var obotbar och det fanns bara en utgång, varför dra ut på det?
Dessutom hade han själv sagt att han inte var rädd för döden, tvärsom så välkomnade han den, detta var inte honom ett värdigt liv.
Mamma pratade redan om honom i dåtid, om hur hon skulle städa ut honom, och hur livet skulle bli, ensam igen, praktiskt tänkt men kanske en sorgbearbetning i sin helhet.
Vi skjutsade ut henne till lasarettet, jag som är lika "praktiskt" i mitt tänk frågade frugan om hon inte skulle följa med och ta ett sista farväl medan han levde, det är få förunnat egentligen...
Men det var ett svårt beslut för henne, hon kunde inte bestämma sig och jag vaknade upp på lördagsmorgonen av att hon grät, ...' Jag vet inte hur jag ska göra'.
Hon följde med och trotsade sin rädsla inför döden, hon skakade och grät ju naturligtvis, men genomförde trots allt det hela, en otrolig prövning för henne.
I bilen till sjukan satt jag och övade på replikerna, jag skulle tacka honom för alla de år han hade tagit hand om min mamma, att jag respekterade hans beslut osv...
Inget av dessa ord passerade mina läppar, han var tvärsom väldigt glad och uppåt, precis som om nu var beslutet fattat, och jag har vid flera tillfällen just fått uppleva detta, de piggar till sig strax innan de lämnar jordelivet, en sista ansträngning och sedan så är det....klart.
I natt så dog han, han hade sovit allt sedan vi lämnade honom, trött av alla sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn och svågrar och svägerskor som tagit farväl av honom...

Vet ni vad?, jag tror han dog lycklig, han hann med att göra precis allting, leva sitt liv och tog sitt beslut och hann att ta ett farväl från de sina, ingenting var bortglömt.
Han hade t.om skrivit i det vita arkivet om hur han ville hur hans begravningscermoni skulle vara, in i minsta detalj, så hans barn behövde bara följa han sista önskan.
Så han hann t.om ta en del beslut en liten tid efter sin död.
Dog han ensam, nejdå omgiven av nattpersonal på intensiven som hörde honom ta det sista rosslande korta andetaget, han var inte ensam.
Kanske skönt för hans barn att inte få med sig det sista kanske mindre behagliga dödsögonblicket som det sista man minns av honom.
Döden är inte helt så fridfull som många vill ge sken av.

Han hade ett rikt liv trots att han inte hade så mycket penningar kvar, rikt på många anhöriga, rikt på kärlek, rik på att vara älskad.

Han dog när mina barn båda två var ute och festade som bäst, det känns så konstigt, tveeggad...
Två har det roligt och partar på som mest, medans en anhörig till dom precis tar sitt sista andetag...
Dagen efter skäms de, att de hade det roligast då när en annan dog, men de kunde inte veta...
Och hade de fått veta det då, så hade det nog bara blivit en sorglig sorti på natten...

Allting har sin tid, glädje sin, sorg sin, men ibland kommer det varandra väldigt nära, högt och lågt inom en kort tidsperiod...
Alkoholen gör oss väldigt omedvetna, vi tappar tidsbegreppen och samtiden.

Vad jag känner?, mig alldeles slut.
Tanketrådarna har trasslat till sig i en enda härva igen, måste bromsa tiden för att hinna reda ut nystanet igen, jag som var så nära att lyckas...
En mamma som behöver tröst av de tröstlösa, en ekvation som inte går ihop sig riktigt...
En buss som kommit i rullning i en nedförsbacke och jag letar febrilt efter en handbroms...

Berra

Det har blivit söndagstradition att titta på Babel. Idag var det säsongsavslutning. Nästa drar igång till våren, när solen lyser när man går hem från jobbet och syrenerna börjar blomma. Under nästan hela denna babel-säsong har jag varit nykter. Tänk när programmet drar igång igen så har jag varit nykter ännu längre tid. Då är jag redo att ta mig an våren.

Om man kunde skriva emoijs här så hade de du både fått händer som klappar, tummen upp och en knuten näve (BOOM). Bra jobbat F! Jag är också stundtals orolig över att bekanta som vänner ska truga och tjata på att man ska dricka. Men om jag ska vara helt ärlig så har det fan inte hänt en enda gång. Är man säker på sin sak när man blir erbjuden och säger nej tack, ja då brukar det stanna vid det. Kanske att man får någon följd fråga. Men vuxna människor som skulle börja tjata och alkoholhetsa? Är det så att vi projicerar våra egna problem på andra, så skulle jag kanske reagera när jag drack. Att jag inte vill dricka själv och försöka övertala andra att dricka med mig. Men de flesta av mina vänner har inga problem med att jag inte dricker. Det skulle vara patetiskt om någon började tjata på mig att dricka. Jag hade nog allvarligt tittat på den personen som att hen var en idiot då, kanske också frågat om så var fallet. För det är de som ska känna sig knäppa och inte du om du väljer att avstå alkohol och DE har problem med det. Vi tjatar inte på vegetarianer, glutenintoleranta eller icke-rökare. What's the difference?!

Bra att du vågade berätta. Starkt gjort att gå ner igen. Om dom gillar dig så gör dom det oavsettdu missbrukar eller ej.

Viktigast att tänka på är att kapitulera och erkänna sitt missbruk. Ta nya tag, gå på aa-möten och prata med någon behandkare och gå 12 stegs programmet. Antabus mår jag normalt av inga problem.

"Den här tråden är inte min, den är allas som varit med här och gjort den till vad den är." Fint Stingo!

"Den här tråden är inte min, den är allas som varit med här och gjort den till vad den är." Fint Stingo!

Det verkar som att jag har ett behov av att prata med mina vänner om att jag inte dricker alkohol. Det känns nästans om att jag försöker öva på mina anledningar och ursäkter. Idag körde jag "det känns som att jag har festat upp min kvot gånger fem vid det här laget" när jag åt lunch med mina underbara killkompisar. Jag testade även "jag vet att jag inte blir en bra människa under tiden som jag dricker eller dagarna efteråt." En annan av dem som slutat att dricka berättade att han kör med "jag blir ingen trevlig person när jag dricker". Det får de flesta att sluta truga och tjata.

Denna vecka kommer dock mitt stora eldprov, kanske den största utmaningen hittills. Jag reser iväg på tisdag och blir borta på semester tills söndag. Tillsammans med en av mina mest partyglada väninnor. Tjejen som en gång personifierat nattlivet.. Som jag har älskat att leva det dekadenta livet med henne. Hon vet ännu inte att den här resan iiiiiinte riktigt kanske blir som hon tänkt sig. Ho ho ja ja. Jeezuz hon väntar sig bubbel, party och häng. Hon kommer få stickning (har redan googlat "yarn stores" i staden vi ska till), tidig sänggång och långa promenader. Äh vid det tillfället kommer mina antideppressiva få agera ursäkt, tror jag. Fast om jag känner min glappkäft rätt så kommer jag nog sitta och orera om hur reeeen och staaaark jag känner mig utan alkohol, bla bla bla. Ni som börjat tröttna på mitt svammel, det är INGENTING mot vad jag börjar göra. Kram på er.

Jo jag känner mig stark och lugn i mina beslut. Vi har huset på försäljning och så fort det bara kan gå flyttar vi till lägenhet som vi hittat. Längtar så att få börja om från början. Nytt hem, nya möbler i helt nya kvarter:-) Tror på min älskade man<3
Kram alla fina

Kopierar hit den också, för senare (miss:-)bruk. Inte bra att hitta sånt där vid läggdags en söndag kväll.

http://urplay.se/Produkter?q=Beroendedagen%202014

Jag skickar styrka och kramar till dig !

Och jag fick ju givetvis frågan.. Varför inte även jag TOG ETT GLAS??? Sa som det var. Att jag är missbrukare och inte kan hantera alkohol. VILKEN ÅNGEST. Ville bara försvinna. Sprang upp på övervåningen och sysselsatte mig med barnen. Försökte verkligen att fly och började tappa upp ett bad åt barnen. Sa till våra gäster att jag strax skulle komma tillbaka ner till köket igen… Men ville bara stanna på övervåningen… Efter ett tag kom min man upp och sa att han kunde byta av mig med barnen och att jag skulle gå ner. Jag stålsatte mig. Och kvällen blev jätte trevlig trots allt. Lugn och fin. Jag gillar att vara nykter!!! Jag hoppas jag kommer att kunna vara lika stark fortsättningsvis också. Det här var trots allt vänner till familjen. Människor som jag känt i hela mitt liv. Hur blir det när man träffar mer ytliga bekanta? Kommer jag våga säga som det är? Eller falla för grupptrycket och ta ett glas.. DET VILL JAG INTE!!!

Okej, såklart.
Fan.
Jag har skrivit så mycket.
Känns nästan som att jag har varit full och gjort något jag inte borde.
Tänk om skriva är ett beroende jag borde ta itu med.
Jag vill radera alla mina ord här och du vet, som om jag aldrig hade skrivit något.