Senaste kommentarerna i forumet

Loggade in via telefonen och det var bökigt att leta. Tror jag fortsätter här. Känns lite som att komma hem :)
Fast jag önskar att jag inte hade behövt det...
Men nu är det som det är - suget som var borta i många månader är tillbaka. Jag är besviken på mig för att jag låtit det ske, men vet att det inte är någon idé att hålla på med självömkan och självförakt. Bara spotta i nävarna och börja om!
Suck...

Har last igenom din trad och undra var du ar och hur det gar for dig. Hoppas allt ar bra.

Hur har det gatt for dig? Har du hallt dig undan fran A pa semestern? Hoppas du har det bra iallafall.

ett livstecken.
Jag har undrat.
Beundransvärt att du fixar det ? ?

PS det är jag som hette Fröet tidigare.

Du är underbar. Januari o Sisyfos ni oxå! ?

Nya tag. Kan vara bra för oss "förstagångenslutadrickare" att få höra dina erfarenheter. Kram på dig, vi hjälps åt!

jobbat. Underbart!

Fantastiskt jobbat! Jag ar imponerad. Jag ser ocksa pa det pa samma satt, varje dag utan att dricka ar mycket bra, de dagar som det blir dricka glom bort dom och se det positiva. Hoppas du har en fortsatt bra semester.

Helt vit har jag inte varit. Det har blivit några glas vin MEN, ett viktigt Men...de har varit få glas och till middagen. Inget "dagsdrickande"...ingen öl, inga drinkar (jo alkoholfria) och som sagt, nått glas vin till en god middag och jag har stoppat där. Njuter än av att vakna nykter utan tendens till baksmälla och få ut massor av dagarna. Sista veckan ska va helt vit innan hemresa och det bästa är att jag tror på mig själv att de kommer gå! Jag var helt vit i 14 dagar så jag vet att jag kan och vet hur jag mår. Hur skönt de va att flyga nykter och jetlegen minimerades.
Skulle dock ljuga om jag skrev annat än att de få glas jag drickit smakat annat än gott.....men så har jag sörplat. Ett glas på ca 1,5 tim.
Ser inte detta som ett misslyckande utan tvärtom räknar jag allt jag INTE har druckit och de är vinsten.

Hej HelenaN, välkommen tillbaka! Minns dig från när jag smög runt i kulisserna och deltog utan att vara med.
Vet inte om du vill fortsätta i din gamla tråd el köra på i den nya. Hur som helst är det nog bra att läsa igenom. Så eftersom jag hittade den lyfter jag upp den till ytan.

Håller dom både för dig och för mig och alla andra. Känner igen den där hemska känslan av att ha blivit packad inför sina barn. Hemskt! Är själv uppvuxen i en alkoholistfamilj och kunde känna igen tecken på min mor redan när hon hade tagit en folköl. Jag avskydde det. Nu gör jag samma sak mot mina egna barn. Förlåt om jag lägger sten på din redan tunga börda... vill inte ge dig mer dåligt samvete utan tänker att vi ska ha det som en viktig motivation när vi dricker. Hålla oss nyktra för deras skull. Och vår egen förstås... Kram

Katy hur går det?

Kram

Inne på dag 2. Sovit oroligt blivit väckt av den yngsta många gånger. Kaos kväll igår och kaosmorgon idag. Som 95% av dagarna ser ut för mig. Skakig o vinglig när jag klev upp 5 imorse. Börjar förstå att alkohol blivit en del av mitt liv pga detta eviga kaos. Jobbiga långa dagar från morgon till kväll. Aldrig möjlighet till egentid. Orkar inte göra nåt meningsfullt med barnen när helgen kommer. Trött håglös och trots att jag jobbar så finns det sällan nåt kvar till nåt extra. Gnäll gnäll...
Jag är så stressad o jag är så rädd att allt kommer kännas meningslöst utan a.
Jag som varit så måttlig....det är ofattbart.
Träffar många i mitt yrke som är men framförallt har varit etyliker och eller narkomaner. Ser vilka följder det gett i form av hjärnskador levercirros som efter misshandel inte kan gå eller sköta sina vardagliga liv. Vissa är tom yngre än mig.
Tragiskt. Kan vara jag om det fortsätter som det gjort Har ff svårt att kalla mig själv för alkoholist men kanske är jag det?.
Sedan igår morse har jag så ont...i buken i sidorna och runt ryggen. Det rister, svider värker som en blandning av träningsvärk och som nån skulle sparkat på mig. Igår kunde jag knappt röra mig lite bättre idag. Är på jobbet. Har en känsla av att många undrar varför jag åter varit borta. 1-2 dagar varje vecka i 2 månaders tid. Visserligen mycket VAB men många ggr VAB för att jag är så trött eller för att kaoset på kvällen eller morgonen dränerat all kraft. Nån enstaka gång pga baksmälla. Vet inte hur jag ska orka...år ut och år in.

Starta en egen tråd och stanna kvar här! Ärlighet och integritet är mina ledord. Att helt naket beskriva sin situation är något som verkligen berör. Både mej som läser och dej som skriver. Du har tagit ett bra beslut som hittat hit! Här kan du både dela dina tankar, läsa våra och få stöd i din förändring! Kramar ?

Har i flera år insett att jag har alkoholproblem men har inte orkat ta tag i det. Skammen är enorm! I lördags blev jag så full på en middag att jag vaknade med minnesluckor och blåmärken över delar av kroppen. Men det var inte det värsta... Det värsta var att min dotter var med på festen och såg mig i detta tillstånd. Det var då jag bestämde mig. Nu får det vara nog! Min förhoppning är att jag i framtiden kan avnjuta ETT glas vin till en god köttbit. Har läst några inlägg här och tycker att den här platsen är den plats jag behöver. Håll tummarna för mig att jag har varit redlöst berusad för sista gången i mitt liv!

Vad skönt att höra att du kan koppla av mitt i det svåra!
Konflikträdda är vi nog lite till mans(och kvinns) även om en del döljer det bakom en fasad av aggressivitet..
Den som är beroende är ju ofta "känslomänniska" och både bedövar och förstärker sina känslor med alkohol..
Jag läste nyss "Berras" fina betraktelse i en annan av forumdelarna och den säger mycket..
Realistiskt sett, så kommer det ändå att vara lite av en berg och dalbana, men det brukar det vara även när ingen alkohol är inblandad.
Jag önskar dig stort Lycka till i den här processen!
kram / e

Ja, visst är livet en berg och dalbana.. Djupa andetag och spänn fast säkerhetsbältet, så du inte tappar ditt mål ur sikte :-)
Du har goda chanser att klara det här också!
Se bara vad du gått igenom hittills? Och här är du, egentligen fast besluten att lyckas..
Ja på "elitnivå" gör det ont många gånger.. Liksom det gör ont att föda barn.. Likväl tycker vi ändå att det var mödan värt, när vi står där på andra sidan!
Gå ut och andas och bryt ner ditt "arbete" i små steg!
Skaffa sopsäckar och plocka ner allt "löst" som tillhör honom, så du slipper ha det flyta runt. Ställ det i förrådet om du kan!
Ja, han tror fortfarande att bara du "lugnat ner dig" så kan han komma tillbaks.. (kanske förväntar han sig tom att du ska tigga och be honom att återvända?)

Och JA, det lägger sig så småningom! Glöm inte djupandas och ta en promenad.. Var snäll mor dig själv!

Stor påse styrkekramar! / e

Ha en fin dag själv!
Ja, jag har fått en egen "bubbla" att vara i, där orosmoment inte längre kommer åt mig på samma sätt.. Jodå jag hör att krafsar på skalet ibland, men det blir allt lättare att föra tillbaks ansvaret där det hör hemma (gäller inte bara min "alkoholist")
Det är lättare att inte gå i taket när bilen inte startar, utan ta bussen istället.
Livet är gott! <3

Tack Berra! Du är en sån där riktig Forum-pärla.
Jag brukar inte heller kommentera så ofta, men jag ser fram mot dina inlägg och målande beskrivningar!

Den texten ska jag skriva ut ☺

Det är verkligen ingen förväntan från oss andra att du ska skriva eller kommentera i våra trådar.
Att klicka på gillaknappen när man läst är en fin hälsning tycker jag ?

Vad du är modig! Att möta sej själv och omvärlden med ärlighet är det tuffaste och bästa du kan göra! Du vinner i längden. Sträck på dej och var stolt! Nu väntar nya möjligheter för dej. ?

Eftersom jag har en altruistisk inställning till livet så tror jag att händer av en anledning!
Det kan ju faktiskt vara så att hon behövde den här "smällen" för att på allvar ta till sig att hon behövde hjälp? Det har varit någonting som har varit alldeles för smärtsamt för henne att hantera i "nyktert" tillstånd. Det har gjort för ont helt enkelt.
Även om du i nuläget tycker att din smärta är större eftersom hon ännu inte har förmågan att känslomässigt inse att det här kanske var den enda vägen för henne...
Min alkoholist har också ett trauma i ryggsäcken och trots att han på sitt sätt ät medveten om att det finns post traumatisk stress, så vägrar han att söka hjälp!
Han fortsätter att hantera det med hjälp av alkohol! Detta trots att han supit bort flera förhållanden och två äktenskap. Han står inte ut med tanken på att kanske bli tvungen att släppa flaskan..
Tyvärr gör alkoholen, att hans tankar kring saker som hänt, också förstoras och förvrids. När han är nykter, kan han mycket väl förstå, men så fort han tagit ett glas, så tar alkoholen över.
Många är vi som försökt förmå honom att söka hjälp, men ingen har lyckats vilket är oerhört tragiskt! Det har slutat med att han själv sagt upp bekantskapen och brutit med delar av släkten.
Och jag brukar säga, att det finns en historia bakom varje människa, alkoholist eller ej!
Tyvärr krävs nykterhet eller i varje fall mer måttligt intag om eventuell terapi ska vara möjlig i många fall.
För i berusat tillstånd, tror jag inte att någon KBT i världen hjälper, eftersom tankarna rusar runt såpass att det är det sista alkoholisten tänker på..
I hans fall erkänner han inte att han ens har alkoholproblem och kommer troligen att dö som alkoholist.
Så se det som så, att du i alla fall har räddat livet på en medmänniska! Och ibland får vi inte tacksamhet vi förväntar oss i gengäld..
Och jag tror inte att hon ens kunnat inse tidigare att hennes alkoholintag hade med hennes PTSD att göra. Vi som är anhöriga/medberoende letar ofta förklaringar och frågar dessa "om", för att lindra vår egen smärta. Vi vill försäkra oss om att VI gjort allt vi kunnat.
Nej, som läget är, så hade ingenting kunnat förändras, eftersom vi inte kan gå tillbaks och få saker ogjorda hur mycket vi än ältar.. Så jag föreslår att du sörjer, det som inte blev, men att du istället blickar framåt i ditt eget liv.
Det kan istället lika gärna ha varit så, att om hon fått insikten tidigare, så hade ni kanske aldrig träffats? Hennes liv kanske hade sett så annorlunda ut att era vägar överhuvudtaget inte hade korsats?
Det är ju inte hennes liv du ska leva, utan ditt eget.
Tack för länken, alltid intressant med nya lärdomar/tankar
kram / e

Att återvända kräver mod och generositet! Svansen högt! Tack för att du väljer att dela dina erfarenheter med oss.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

....Ska jag läsa många gånger! Kram