Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen tillbaka! Tycker det är underbart när folk kommer tillbaka. Lite klokare!
Ja det bästa rådet jag har är att ta bort att alkohol hemma.
Och ha en lång nykter period nu.
Jag klarade helt enkelt inte av att hålla måttligt drickande hemma. För mig eskalerade drickandet efter varje nykter period. Höll bra nivåer ett tag, men sen blev det mer och mer. Nu har jag hittat en väg som kanske fungerar. Alkohol är enbart socialt. Så hemmasippandet är över. Och det är faktiskt underbart att helgen är nykter (och nästan alla andra dagar också).

Och jag har insett allvaret. Så jag tror att jag kan orka hålla i nu. Tack för ert stöd! ?

Inte ett ord om alkohol i helgen. Skönt! Det kommer väl så småningom, men den dagen den sorgen. Och då kommer jag att vara beredd!

Uppenbarligen gillar du att skriva och lika uppenbart skriver du på ett sätt som når fram! Utan tvekan finns det plats för och behov av din bok. Jag ser fram emot att få läsa och dela med mig av den.
Så skönt att du känner lugnet.... ha en fin dag! / mt

har du överträffat dig själv - och det vill inte säga lite! Så bra, så mitt i prick!
Tisdagskramen... bästaste forumbrorsan ? / mt

Har läst på en del nu och tydligen är korrelationen mellan alkoholism och obehandlade trauman där posttraumatisk stressyndrom(PTSD) ingår, såsom vid sexuella övergrepp är skyhög.
Förstod inte detta då jag "outade" henne. Det är t.o.m. så ibland, att man är behandlar traumat under fortsatt alkoholbruk för det är i princip är omöjligt för alkoholisten att sluta dricka. Maria Capio behandlar man PTSD och alkoholmissbruk samtidigt. Det finns inga krav att patienten ska vara helnykter utan kan ha ett visst kontrollerat drickande. Lite off topic här i tråden kanske men intressant.

Har på ett sätt bett om ursäkt till min kvinna att jag drog in hennes barn. Vid tidpunkten då det skedde så var det det ända alternativet för mig.
Hade jag förstått att PTSD antagligen är en stor rot till det onda hos henne, så kanske en traumabehandling hade fått henne på rätt spår. Hon hade nog kanske varit mottaglig för detta. Nu blev det som det blev men det goda i historien är att hon verkar ha fått en bra terapeut som hon tror mycket på.
Priset för mig just nu är att jag gjort något oförlåtligt i hennes ögon och för mig är det nog bara att släppa det här och gå vidare i livet.
Vi har båda kommit överens om att helt bryta kontakten med varandra på obestämd tid. Tänker att hon får höra av sig ifall hon behöver det och kanske insett att det var för hennes eget bästa som jag gjorde som jag gjorde.

Kanske hade saker kunnat vara annorlunda, ifall min insikt, om hennes fall av trolig PTSD inducerad alkoholism kommit tidigare?

Känns rätt tufft nu men jag har någonstans gjort en bra sak och livet får gå vidare.
Tack för alla fina kommentarer <3

Bifogar länk om alkoholism och traumabehandling ifall nån skulle vara intresserad :-)

http://www.psykologforbundet.se/Documents/Psykologtidningen/Forskningsa…

En gång i tiden...
* Var jag ledsen och behövde tröst, alkoholen hjälpte mig att få den att försvinna för en stund.
* Var jag arg och förbannad, alkoholen fick den att vända för ett tag.
* Hade jag gjort något dumt och fått ångest, alkoholen fick den att lindras.
* Hade jag varit duktig och behövde boostas, alkoholen gav mig bekräftelse.
* Kände jag avgrundslös sorg, alkoholen fick mig att dela den med någon.
* Jag var bara så där outgrundligt glad, alkoholen fick mig att vilja öka på den.

..jag var en känslomänniska och behövde alkoholen som en livskamrat, en som stöttade mig genom livet.

Till slut behövde jag den allt oftare....
...den gav maten smak.
..den gav helgerna någon mening.
...gav mig sällskap som ingen annan mänsklig person kunde ge mig.
...gav mig en anledning till att överhuvudtaget vilja leva...

Till slut upptäckte jag att den hade tagit över mitt liv...
Den tog mig ifrån mig mina vänner och isolerade mig i hans låtsasvärld, den som bara han och jag förstod, och ingen annan tilläts släppas in i.
Han ljög för mig, sa att allting var bra, fast det aldrig var det.
Höll mig i ett järngrepp och lät mig inte få ta egna beslut, vadå ta en vit helg, du undslipper inte mig.
Varje gång han klev ur mitt liv så lämnade ha kvar en oinbjuden gäst, herr ångest som jag tror var hans kusin.
Han rörde till mitt liv och skapade oreda, ändrade planeringar och förstörde min ekonomi.
Jag fick nya omprövningar jag inte behövde, prioriterade om, förändrade min syn på livet som egentligen inte var mina, utan hans.

Herr alkohol är ingen vän utan en falsk följeslagare som har allt för lätt att bita sig fast och göra sig oumbärlig.
Han tar över och ställer till oordning, får mig att ljuga för dem jag älskar, ändrar min sinnestämning till något jag inte är.

Han förändrar mig, eller var det inte det jag egentligen ville, jag är ju en känslomänniska som ville ha en förändring, eller hur?
Men det var inte det här jag ville ha...

Mitt livs svåraste beslut var att göra slut med den som hade ställt sig i första ledet, den som tröstade, skyddade mig ifrån det verkliga livet, skapade glädje och var....min bäste vän.

Herr alkohol, försvinn ur mitt liv och ta med din olycksbroder ångesten med dig, vill aldrig mer att våra vägar korsar varandra igen.
Jag ska försöka klara av att hantera MITT liv på mitt EGNA sätt, ta alla motgångar med mod att närvara i medvetenheten.
Inte flumma bort den i din värld där allt får rasera i bakgrunden.
Inse att verkligheten är hård och obeveklig, men enda sättet att möta den är med ansiktet först, rakryggad.

Inte lätt, men det har fungerat för mig i mer än sju år.
Varje gång jag ser ett fyllt vinglas, en kapsyl som pyser till, ett immigt ölglas en champagnekork som ploppar till så bet jag att min forne vän finns i min närhet, men inte låta våra vägar korsas och inleda en vänskap igen.
Det lockar med fuzzet i mitt huvud och bara lämna skiten i bakvattnet, men det är som att skita i badvattnet, någon gång slår det tillbaka mot en, och det försvinner inte av sig självt, någon måste ju ta hand om det....någon gång.

Därför håller jag mig kvar i verkligheten, det kan verka vara tråkigt, men det känns....ärligt och väldigt närvarande.
Det finns andra glädjeämnen, det svåra är bara att komma ihåg var någonstans jag förlorade dem på min resa med vännen alkohol.

Jag väljer att ha många vänner istället bara för en, så länge korken är kvar i flaskan....kan jag inte höra dig Herr Alkohol.

Berra

Jag tycker att ni är imponerande i detta både du och hon. Du för att du verkligen tog tag i det och inte backade undan. Och hon för att hon faktiskt säger att det var bra att du kontaktade hennes vänner.
Just det där med barnen är problematiskt på flera sätt. Som förälder vill man skydda barnen och när du drar in dem och på sätt och vis gör dem ansvariga så är det svårt att acceptera. Jag kan förstå varför du gjorde det och tror egentligen att det har en positiv effekt, men om du ska få en chans att lappa ihop det ni hade, så be om ursäkt för att du drog in barnen. Spelar ingen roll att det var hon som såg sig nödgad att berätta bakgrunden. Det viktiga i det här är ju inte att ha rätt utan att få relationen att fungera och då är en extra ursäkt aldrig fel. Och med tanke på hur mogna ni ändå verkar vara båda två, så vore det ju synd om det blir oåterkalleligt för att det saknas en ursäkt. Hoppas det ordnar sig.

Det låter hoppfullt med en omstart! Lycka till! Du har en bra plan med strategier.

Vilken fin tanke, att jag ska vara lika omtänksam mot mej själv som jag är mot andra.
Den reflektionen ska jag bära med mej. Det finns en viss risk att jag dömer mej själv så mycket hårdare....
Jag fortsätter att berätta om mitt alkoholberoende,, idag för ännu en vän. Tänk, det kommer alltid fram flera som börjat att ifrågasätta sitt eget drickande. Vi ska inte vara rädda att dela våra erfarenheter med flera även utanför forumet. Jag är övertygad om att många fler vill lyssna, prata om det och reflektera över sina egna vanor /ovanor. ?

Var det igår du drack? Det är inte så lätt att hålla kursen, men genom att fundera på vad som hände då lär man sig strategier för att inte hamna där igen. Jag tycker att du ska vara nöjd över dina nyktra dagar. Och fortsätta att kämpa.

Du verkar motiverad. Ge järnet.

Tio nyktra dagar sen kväll med alkohol i sällskap. Varför motarbetar jag mig själv?

Fortsätt kämpa på @vinärgott! Det går inte för att hjärnan är dum och vill ha mer mer mer av sin drog. Det är kemi helt enkelt. så tänker jag iaf. Ny vecka nya tag, tillsammans fixar vi det här! :)

KÅLPUDDING!

:)

Lite viktväktarnetod över ditt sätt att försöka kontrollera drickandet. Intressant! Kanske funkar, men om man sparar länge så blir nog baksmällan inte att leka med.

Tack för ditt inlägg i min tråd?

Jag har jättesvårt att sätta upp en maxgräns när jag är ute på krogen. hela stämningen och grejen gör att man aldrig känner att det är tillräckligt efter dom där 2-3 glasen man bestämt sig för... jag har kommit fram till att om jag satsar hela tiden på att inte dricka alls så har jag störst chans att klara av att hålla mig vid en låg konsumtion. Jag försöker liksom skjuta på beslutet/suget att dricka så länge som möjligt och har som mål att varje dag hålla fast vid nollan. Men blir det inte så tänker jag inte deppa ihop heller. Det har hitills funkat rätt bra faktiskt :)
Förstår att det är stressigt med lägenhetsköp, det är ju en stor grej. Hoppas att den här veckan blir mindre stressig för dig och att du klarar att hålla dig till ditt mål med 6 enheter. Själv fortsätter jag på att ta en dag i taget och ha nollan som mål för den befintliga dagen. Kram!

Och du har ett val till!
Om du absolut inte vill lämna honom, så får du acceptera situationen som den är!
Ta en förhandling med dig själv, hur vill du att ditt liv ser ut om 5 år om 2 år när han fortfarande dricker?
DU kan ALDRIG få honom nykter!

Jag blir bara så glad när jag läser dina inlägg LenaNyman. Du får en att inse att det är lite större än sluta dricka, den resa som vi är på tillsammans. Spännande och kul är det att läsa om jordfräsarr och pippigula blommor i en gul vas. Fast just vas och blommor vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till i det hem jag skapat åt dig i mitt huvud. Känns som att det ska vara lite trendigare än vad jag tänkt mig. Knepigt det där när nån skriver nåt som ställer allt på ända ?.

Det går bra Sisyfos, jag är här då och då men läser mest just nu.
Till helgen blir det fyra veckor sen jag tog ett snedsteg och det känns bättre än någonsin, mitt tänk har sakta börjat ändras, men det kan ibland komma infall särskilt på helger då suget kommer snabbt och intensivt men det går över om jag ger det lite tid, det är vid dessa tillfällen jag har min svaga punkt.
Men även dessa tillfällen har blivit något lättare att hantera.

Nej, jag har inte kommit iväg till AA ännu, jag tycker det går ganska bra nu så jag vill se om jag fixar detta ändå, jag får mycket styrka härifrån forumet.
Hur går det för dig??
Ha en fin kväll ?

Jag undrar vems liv lever du egentligen?
Lever du det liv du vill?
Om han hotar med självmord, så är det bästa att ta kontakt med sjukvården (medan han är nykter) Tyvärr tar de inte emot folk när de är onyktra..
Och du ser ju själv att du blivit en känslomässig gisslan..
Jodå mitt ex hotade också att ta livet av sig.. Och han lever än..
Fråga då, om det är lyckat att använda sig av känslomässig utpressning för att få som man vill? Det är ju faktiskt en form av psykisk misshandel du utsätter dig för!
Han har ett personligt ansvar att söka vård, vare sig det är för sin alkoholism eller för sina andra besvär! Det kan han helt enkelt inte lägga på dig!
Alkohol ökar förresten all ångest på slutet, så även om den varit ångestdämpande så får den med tiden motsatt effekt!
Att blanda medicin och alkohol brukar aldrig vara lyckat. Speciellt inte om han skulle ha antidepressiva, för de förlorar ofta sin verkan om de tas med alkohol..
Du har inget ansvar i att han förstör sitt liv så låt dig inte dras med!
En del går under och det är oerhört tragiskt! Att två går under för att en är sjuk och ändå inte tar emot behandling utan tvingar den andre genom manipulation och känslomässig utpressning att stanna kvar är katastrof!
Överlämna honom till vården! Gör en orosanmälan till socialen att han både dricker och är suicidbenägen, innan du själv blir utbränd!
kram /e

Puh.. så kan det gå när inte haspen är på ;-)
Jodå, jag ser ditt svar och tackar för det :-D Och för dagens skratt, när jag framför mig ser "charmören" gratisätaren som trodde han fångat ett lätt byte och helt plötsligt upptäcker en RIKTIG kvinna, som vet vad hon vill! Hoppas att det gör ont någon mer stans än i stoltheten på honom!
kram/ e

Nja... bevekelsegrund? När vi träffades var han helt öppen med sin diagnos men skönmålade samtidigt sin situation och underdrev sitt missbruk. Ja jag har varit nykter nu i si och så många år, om jag dricker nu så kan jag hantera alkoholen mm. Naiv som jag var (utan någon tidigare erfarenhet av missbruk) så sa jag; jaha, vad bra! Men redan efter ett antal veckor så insåg jag att det var på allvar, att han inte bara var "någon glad festprisse". Men... då var jag fast, kär och galen. Sedan, som sagt så fick han sina perioder men skötte dem ganska snyggt: höll kontakten med sin arbetsgivare, höll stenhårt på att han själv skulle anskaffa sin alkohol (hade jag lämnat lite vin i hans kyl då, så skulle han aldrig rört den), åt vettig mat, tog promenader emellanåt, skötte sitt hem minutiöst mm. Jag behövde mycket sällan "ta hand om honom". Så min medberoenderoll var minimal. Men något har hänt. Kanske känner han sig för trygg i förvissningen om att jag ska stanna hos honom, kanske är det något rent biologiskt som gör att han tål alkoholen sämre nu. Eller kanske är hans längtan efter att få dricka för stark. Han orkar helt enkelt inte kämpa emot. Till saken hör att han har en medfödd neurologisk sjukdom som plågar honom och även påverkar psykiskt, med oro. Alkoholen har varit hans sätt att självmedicinera, få lite ro. Stesolid som hjälper mot hans darrningar får han naturligtvis inte. Ett moment 22. Och jag då? Ja har tänkt på att lämna många gånger men när han är nykter, så är han fantastisk (och nej det är inte bara jag som säger det), omtänksam, huslig, rolig, generös, sexig... När han dricker och ångesten kommer på tredje dagen så kan jag inte lämna honom, risken för självmord finns. Han försökte för cirka 10 år sedan (innan vi träffades alltså). Ja jag vet, en form av gisslansituation. Han är förresten nykter igen nu. Men han ekonomi är i ruiner, arbetsgivaren har tagit emot honom på nåder, hans skakningar är värre och långvarigare än tidigare och mitt förtroende för honom är svagt. Känner nog egentligen att jag skulle vilja ha en paus men han är så svag och tunnhudad just nu.

Hej etanoldrift,
Tack för ditt svar :)

Han är nu ute ur mitt liv, och framför allt, tack o lov, ute ur min bostad...
Innan han stormade ut och och gjorde sitt bästa för att slå sönder dörren så var han noga med att tala om hur mycket jag kommer att ångra mig, att jag är patetisk, att han ångrar att han lämnade sitt ex för min skull, då han ju fortfarande egentligen är kär i henne, att jag varit otrogen, att jag tror att jag är bättre än vad jag är osv, osv...

OCH DET ÄR SÅ SKÖNT :D
Ju mer skit som kommer ur hans mun, desto mer äcklad och avtänd blir jag, lycklig över att slippa honom!

Jag dras inte till den typen av män! Har varit gift i 18 år med en lugn, trygg, stabil man. Vi skildes i höstas och han jag berättar om nu bara dök upp i mitt liv... Jag var aldrig ens jättekär, tyckte bara han var kul o gullig, ville ta det lite lugnt och trodde att han också ville det, då han dessutom är yngre än jag. Tror inte att vi skulle blivit så långvariga även om han inte haft sjukdomen, men det är ju svårt att säga vad som är han och vad som är alkoholens effekter...

Ja, nu ska jag bädda rent i sängen och bara NJUTA av min frihet! Och imorgon ska jag boka gyntid, tvivlar på att jag varit den enda under "vår" tid...

Vill passa på att tipsa om två bra böcker som jag lånade på biblioteket:
"Om du verkligen älskade mig" av Joyce och James Ditzler och "Botten upp" av Lena Holfve.
Dessa gav mig många insikter och styrka att tänka "rätt".

Kramar till er alla som kämpar!

Veckan har gått sådär. Från måndag till fredag drack jag 4,5 glas alkohol och jag trodde att jag skulle nå veckomålet. På lördagen gick jag på en stand up comedy show. Planen var att dricka 3,5 glas men jag drack 5,5 glas alkohol. Den totala veckokonsumtionen blev alltså 10 glas istället för 8 glas alkohol. Jag tänker kompensera förra veckan genom att dricka max 6 glas alkohol den här veckan.