Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror nog att admin talar sanning, då de säger att de inte vill att diskussioner och saker andra skrivit skall bli hängande i luften. Den här tråden är inte min, den är allas som varit med här och gjort den till vad den är. Med vilken rätt skulle jag få radera allt det som du har skrivit här?

Det här med att man inte kan radera sin egen tråd och inte heller redigera den,
tror du det är tänkt så för att man inte ska kunna fly som man brukar göra?

Ja då var jag inloggad igen. Har insett att jag blivit någon slags vampyr, så fort mörkret faller så behöver jag blod( rött vin). Nu när det är mörkare ute så börjar man även dricka tidigare. Håller mig på nivån 1/2-1 flaska per kväll men det är konstant och livsviktigt. Var hos läkaren på hälsokontroll. Frågan kom - hur mycket dricker du per vecka? Jag svarade 3 flaskor per vecka, Läkaren sa att jag kommer få stora leverproblem om jag fortsätter i denna takt. Jag känner spontant en besvikelse mot dom flesta inom läkarkåren. Jag är inte rädd för att dö eller för leverskador. Från födseln till döden så handlar det om livskvalitet. Alkohol kan förgylla men i stor konsumtion eller konstant förtärande så är det psykiskt nedbrytande, om hjärnan inte är med så lever man inte, inte på riktigt. Allt sitter i huvudet, man har inte tid att analysera sig själv och sitt eget beteende längre. Hur som haver, tänkte bara säga att jag lever och tittar till er regelbundet.

Tack Fillifjonkan :) blir glad att du skriver så. Ska kika in på din sida sen.

Du har absolut inte skjutit pilar åt mitt håll.Jag är bara så rädd att kränka dig/någon då det här är så komplext.
Istället för att tycka att det var fel forum så tror jag att det är rätt forum du skrev i då vi ju alla är sidor av samma mynt.Du behöver absolut inte be om ursäkt.
Jag tror att det är precis som du säger,till slut når någon fram.Vare sig det är en alkoholterapeut,ett av barnen eller den man lever med och förhoppningsvis nånstans älskar.
Som medberoende så är det väldigt svåtr att vara öppen och klar med varför man vill att den som dricker ska sluta.Vilka argument man använder sig av,hot och skrik är ju inte ovanligt då man är så frustrerad.
Sen är det nog en hel del sanning i påståendet om att den som dricker själv måste ta till sig insikter,hot eller vad det nu kan vara som gör att de på allvar ifrågasätter sitt agerande.

Det som vi medberoende kan må bättre av och kanske också ge den som dricker lite andrum är just detta att släppa taget.Vända blicken åt vårt eget håll och börja se var vi kan ägna vår energi.
Men sen att helt släppa taget och vända ryggen är i många fall en omöjlig uppgift om man fortfarande älskar eller bryr sig om väldigt mycket.
Vare sig det är rätt väg eller inte.Och då kommer ju just frågan-vad kan jag då göra för att nå fram till den som dricker utan att göra det på ett osunt eller skadligt sätt?
För mig kvarstår ändå frågan,varför vilja dit där det kan hetta till så fb.annat och medför så stora risker?Du har gett ditt svar och det ska jag ta till mig,det stämmer säkert för fler än dig.

Alltid lika givande och titta in här. Tror visst det går bra för dig också! Det är toppen :)

Har varit inne här och läst lite då o då för att få styrkan att helt sluta med A men har inte klarat det fullt ut. Allt är som vanligt, går jättebra periodvis men sen kommer de galna tankarna tillbaka, "du har inga problem", "klart du ska unna dig ett eller två glas gott vin till den fina middagen", mm mm.
Det har ju visserligen gått mycket bättre nu men det beror nog på att jag numera inte köper BB utan bara flaskor.
Har en massa disk. med mig själv om vilken dag som är bäst att sluta, fredag kanske...jag klarade ju tre månader när jag slutade en fredag men måndag är ju bra då jobbar jag hela veckan o kommer hem sent o det är inte så lång tid innan sängdags och saknaden efter A är mycket kortare. Jag provar imorgon igen!!!

Jag vill först komma med en förhoppning om att du inte upplever att jag skjutit giftpilar åt ditt håll. Om jag har, så ber jag uppriktigt om ursäkt. Själv känner jag mig definitivt inte kränkt över det du skrivit här, du skriver tänkvärt och ställer utmanande frågor. Sådant är nyttigt för mig.

Tyvärr har jag inga allmängiltiga svar att ge och sådana finns knappast. Vi är alla så olika och drivs på så olika sätt. Men bland dina varför, finns det ett jag stannade upp för och fick fundera igenom många gånger.

"Är det då i grunden ett sug efter att få vara som en människa?"

Jo, jag tror att för mig är det där en väldigt viktig del i varför jag vill pröva om jag kan återgå till ett normaldrickande. Jag vill inte vara den där som "drack frejdigt och sedan slutade helt" Jag vill inte vara en "torr alkoholist". Jag vill inte vara det i andras ögon, men framförallt vill jag inte vara det i mina egna ögon. Jo, 1000 gånger hellre torr alkoholist än våt alkoholist, men om det finns en chans att kasta av mig den där stämpeln helt, så är jag antagligen beredd att göra nästan vad som helst för det.

Sen finns det ju naturligtvis en massa positivt med alkohol också. Många här förnekar det, men alkoholen skulle inte vara så farlig, om den inte gav oss så mycket. Jag har beskrivit mig själv som en hedonist. Inte vill jag ge upp en av livets stora njutningar utan kamp. Skulle du kräva att en person med hiv helt ger upp sex, för att samlag aldrig kan bli helt riskfria? för att fortsätta med sexual-liknelserna.

När du frågar hur klara insikter en som druckit kan ha, så svarar jag att erfarenhet leder till insikt. Inte kanske för alla, men nog för dem som öppet går igenom sina erfarenheter och är beredda att bearbeta dem inombords. Därmed avser jag att jag nu har mera insikt om just den här frågan, än när jag började dricka och mera än de flesta som aldrig druckit för mycket. Det att några behöver alkolås och antabus betyder inte att "de flesta" skulle ha fel om sin egen förmåga. De allra flesta mänskor klarar trots allt livet bra utan bådadera.

Till sist en kommentar om varför jag skrev det jag skrev i din tråd. Jag har försökt hålla mig borta från den sidan av forumet, men då och då lockas jag att titta in. Varje gång jag ser någon skriva "Du kan inte göra något, hen måste göra sitt eget beslut" blir jag lika ledsen och vill skrika högt. Naturligtvis inser jag att det här ofta är sant och det att alkoholisten själv måste villa ändra sig alltid stämmer, men då när det här kastas fram till nya medlemmar, vars situation vi vet ytterst litet om, så blir det där "du kan inte göra något" bara så fel, fel, fel. Vi är många som har lämnat flaskan och en sak är säker, ingen har gjort det i ett vakuum. Vi har alla haft mänskor omkring oss, som påverkat våra beslut. Det här har jag varit skygg för att skriva rakt ut, så när det bjöds ett tillfälle, valde jag att i stället försöka få fram det via en historia om mina egna erfarenheter. Din tråd var helt fel plats att göra det, så inte särskilt snyggt av mig. Jag ber om ursäkt.

Allt det bästa till dig i din egen kamp. Hoppas den kan få ett drägligt slut.

Ska vi göra till sommaren, som nyutsläppta kalvar, när vi mår bra och det är sol o ljus igen:)

O kram tillbaks:)

En riktig psykopat. Lockar en till sig med löften om lycka och ett lättare liv. Lättare att prata, lättare att vara glad, lättare att tackla problem. Sedan när man tror att man funnit en bästis och livet leker så slår den till och visar sin rätta sida. Man upptäcker ångeste (vad hände i går egentligen), smygandet (bara en liten smutt i smyg för femteelfte gången på en kväll), smärtan (varför tittar folk konstigt och varför smärtar levern?) isoleringen (avböjer fika över en kopp kaffe för att kunna vara hemma och dricka) o.s.v, o.s.v osv.

Nej bort med den! Inte lätt det heller med tanke på skammatämpeln runt alkoholberonde men man slipper stå där med all den ångest som alkoholen i sig för med sig!
Så ser jag på det hela.
Kram på dig och hoppas att du hittar en väg som passar dig, till ett liv utan alkohol !

Det fixar du! Håller tummarna! :)

Bra länk om det var den jag såg. Hoppfull också, saklig

Det gör så ont i mig när jag läser det dina barn säger, det du har att kämpa med. Barnen är det käraste vi har och att du dessutom ska behöva kämpa för dem på detta sätt är hjärtskärande. Åh, Gud du är stark ❤️️.

Vissa dagar är så fulla med längtan och sorg över att vårt liv tillsammans inte existerar längre. Allt runt omkring mig har blivit så lugnt på nåt konstigt sätt, kämpandet känns inte på samma sätt som förr och jag är inte så förtvivlat ångestladdad som jag varit så många gånger när vi bodde tillsammans...... Borde ju vara glad för det men ibland saknar jag honom och någon att få vara nära. Mitt i all strävan att hitta mig själv finns ju också en väldig osäkerhet över att lämna det invanda mönstret- jag har ju alltid älskat honom och nu ska jag tränga undan dessa känslor och påminna mig om alla stunder då vi haft det dåligt. Inte varje dag som det är lätt att leva efter denna "nya" strategi. Återkommer ofta till.."tänk om allt har förändrats, tänk om vi skulle kunna fungera tillsammans, tänk om det är onödigt att han flyttar"..? Jag vet att dessa tankar är påstridiga när han är närvarande och nykter- såsom han varit i helgen. Han gör mig så förvirrad.

Kommer du aldrig dansa igen Lena? Jag vill inte heller dansa nykter, men jag vill dansa. Jag skyller alkoholen på dansen vad det verkar ;) du är en källa till inspiration hur som helst!
Jeans

Hej Lena m fl, jo det var ett tag sen. Tack för att du tänkt på mig! Jag kämpar på och har lyckats att sluta med vardagsdrickandet men har druckit på middagar och fester. Har insett att jag då dricker för mycket, så det är nästa grej att ta tag i... Men jag tar en sak i taget. Har i samma veva gått ner i en mental svacka, känner stress över mitt jobb och ser mer bekymrat på det mesta jämfört med tidigare. Är mer kritisk till mig själv och mina beslut och värderingar. Vet inte om det är kopplat till det minskade alkoholintaget? Jag känner nog att jag ägnat mer tid åt att reflektera kring mig själv och det kanske är nyttigt men inte alltid upplyftande. Så, gällande A är jag ganska ok, i övrigt är jag rätt låg.
Hur mår du Lena?
Kram

för att få hjälp(inte för att kolla) och döm om min förvåning då han helt klart har hunnit ta sig lite alkohol.Hur tänker han när han kommer fram till en sån lösning?Är det ångesten över att ha träffat mig och att jag väckt upp saker genom vårt samtal?Är det för att han ska jobba i morgon och känner att han inte alls är redo?Herregud och jag som tyckte vi kom en bit idag.Inbilla dig aldrig något ullabulla,hoppas aldrig något.Glöm inte det.

av fylla och besvikelser.Nyktra perioder som varvats med onyktra.Dessutom står jag ju nu i ett vägskäl med en aktiv alkoholist.Han har tidigare mer haft något av ett riskbruksbeteende som eskalerat rejält i sommar.Det är väl egentligen så att jag funderar över resonemanget.:När ett drickande har blivit ett sånt problem att partners vid flera tillfällen tar upp det,man backar som du har gjort.
Men ändå nånstans har tankar kvar på att återgå till ett drickande. Detta trots att risken om att trilla tillbaka finns där.För om jag förstått det rätt så är det så många här på forumet gör,har gjort.
Varit inne i ett risk/missbruk hållit upp kort eller lång tid och sen gått tillbaka till att vilja prova/normalisera sitt drickande.Sen står de där ibland flera år senare innan de lyckats häva upp kantringen igen.Varför utsätter man sig själv och sin familj för den risken?
Är det då i grunden ett sug efter att få vara som en människa?
Att få känna alkoholruset igen?
Att få ingå i den sociala gemenskap som alkohol kan innebära om den sköts rätt?

Såklart är svaret olika för olika människor.Men jag tänker att eftersom alkoholism i grunden är ett förnekandets sjukdom,hur klara insikter kan en person som en gång druckit för mycket egentligen ha? Dvs ska man sätta tilltro till den egna förmågan att bedöma om man ska kunna återgå till drickande eller inte.
Ja svarar ju då de allra flesta.Men varför finns det alkolås?Varför finns det antabus?
Jo för att människor trots insikt väljer att meja ned de argument som talar för att de borde fortsätta avstå.

För att alkoholen är ett gift som trotsar allt förnuft och sätter normalt resonemang ur spel.
För att det forstätter att locka de som redan vet att de borde avstå och har sett alla avigsisdorna med drickandet.

Så kanske just därför blev det att jag riktade frågan till dig som kanske inte är värst drabbad eller har mest problem.Du är fortfarande i ett gränsland där det kanske går att återgå till ett sunt drickande,det vet du ju först efteråt när du testat.
De som är riktigt illa däran vet ju redan men är redan liksom fallna änglar som kan slå sin panna blodig för att inte återgå men likafullt gör det.

Jag vill avsluta med att säga Stingo att jag känner inte dig,känner inte ditt bruk eller missbruk känner inte din fru.Vet inte vilken styrka du besitter och har inte en susning om din framtid och heller ingen egentlig åsikt.Utan det är mer en fråga riktad från en olycklig medberoende till en som är lite på andra sidan staketet men inte riktigt har snubblat så rejält som många andra här inne.

Du får skjuta giftpilar tillbaka om du känner dig kränkt av mitt inlägg.Det är absolut inte min mening utan det är nog mer en chans att kanske kanske få svar varför vissa(inte du) väljer denna väg om och om igen trots vetskapen om alternativ.

http://urplay.se/Produkter?q=Beroendedagen%202014

Det blir ju olidligt annars. Lätt att frestas att falla. Man kan få offertankar. Hugaligen. Förresten, jag behöver inte börja med att rocka loss nykter på matbordet. Grejen är ju att jag stängt av alldeles. Strypt allt kul, helt enkelt för att jag inte litar på att kunna behålla dels nykterheten i sig, men dels för att jag inte litar på att kunna behålla lusten till nykterheten.

Har försökt att sluta dricks flera gånger , även pratat med mitt arbete om mitt drickande och har dem som stöd , men jag kan inte , har haft en taskig uppväxt med mina föräldrar och dom gick tyvärr bort pga detta ! Jag har ett socialt liv och ett fint arbete och 2 fina pojkar , men min kvinna har lämnat mig och träffat en ny man ,,,! Varav detta gav mig mer anledning till att dricka och glömma ! Och allt det här beror på att jag dricker ! Vill gärna ta all hjälp , men inget har hjälpt mig ! Orolig ,,,

, Ullabulla. Jag har stadiga tår. Men jag förstår nog inte riktigt vad du vill säga. Jag har väl ingenstans här förnekat att mitt drickande varit problamtiskt och riskfyllt. Om nån har fått den bilden, säger jag det nu: Mitt drickande var i allra högsta grad problematiskt och riskfyllt både för mig själv och för min familj. Men även om alkoholen alltid blir ett problem, i de förhållanden där missbruket söker sig in, så är den ofta i början mera av ett symptom. Det finns så mycket mera i en relation än alkohol, kanske undantaget de verkligt långt gångna fallen.

Om du tänker på mina tankar om framtiden, så utgår de från att mitt drickande aldrig får bli likadant, som det varit under de senaste åren, aldrig någonsin och det helt för min egen skull. Och som jag skrev i ett inlägg helt nyss, så är min familj och min relation en viktig faktor i hur jag kan tänka mig att gå vidare med alkoholen. Men viktigast är ändå att jag kan vara du med mig själv, allt annat leder bara till bitterhet. Det finns också de som blir halvtokiga om partnern går på arbetslunch med någon av det motsatta könet. Även om en man gjort ett snedsprång och älskat en annan kvinna, måste han efter att allt blivit utrett kunna fortsätta luncha med kvinnor och ha dem som vänner. Annars finns det inget riktigt kvar i det egna förhållandet.

Askan vill inte heller att år går och att vinberoendet ska växa sig fastare i mig. Jag vill också försöka, känner igen mig i det du skriver.
Styrkekramar!

med exet.Han var darrig och hade en del ångest.
Men han öppnade upp för första gången sen vår brytning om sitt mående och sin kamp för att hitta rätt.Inte ett ord om hur han botar sin ångest med alkohol,men jag är inte hans alkoholterapeut och tänker inte bli det heller.Men i omskrivna ordalag var det egentligen alkoholen och måendet han hela tiden pratade om.Jag nämnde i alla fall att jag tagit reda på ett ställe här i stan som kunde hjälpa både honom och mig om han var intresserad.

Då skulle han direkt resa sig upp och gå.Så starkt är hans flyktbeteende.Jag släppte direkt tråden och sa att du kan när som helst fråga om detta så berättar jag mer men jag kommer inte att ta upp det mer.Han våndades nu inför sina nya 24 timmars-pass och hur trött han skulle vara och hur lång tid återhämtningen skulle ta.Han ser inga utvägar,det verkar liksom bara bli stopp på alla vägar han har framför sig.Jag kan inte göra annat än lyssna.Själv känner jag ett visst hopp eftersom han öppnade upp sig så rejält.Men säger då vän av ordning.Har man supit i 6 dagar kanske det är dax för lite reflexioner och där satt då ett ivrigt öra och lyssnade.

Jag bryr mig inte om den vännen av ordningen utan tar tacksamt emot alla öppningar in i ett eventuellt tillfrisknande.Nu ska lite nytta göras och jag ser fram emot en ny arbetsvecka då jag återigen klarat mina föresatser att inte arbeta på kvällar och helger.