Senaste kommentarerna i forumet

Helt underbart.
Man vill inte skada någon.
Borde räcka med att man själv mår dåligt.

Min familj förstår inte heller helt och jag tror det beror på att jag aldrig har varit ärlig mot dom...
Usch.
Det är inte lätt men du, kolla min tråd.
Den är typ 7000 mil lång.
Skriv långt om du känner för det, då behöver du det.

Jag tycker om att läsa det du skriver så tack för att du skriver.

/Ebba

Det är som du skriver i ett tidigare inlägg Ebba. Det är egentligen inte de här dagarna man behöver vara orolig. Det är dom dagarna när självkänslan börjat krypa tillbaka. Dom dagarna man anser sig själv att kunna belöna sig med att dricka. Det är tur att jag har en väldigt stöttande tjej kvar. Och jag anser att det även är ett privilegium att kunna prata av sig här med likasinnade. Jag kan berätta för folk i min närhet men jag vet också att dom aldrig riktigt kommer att förstå. Min flickvän erbjöd sig att sluta dricka tillsammans med mig men jag känner att det är absolut inget jag kan eller kommer att kräva av henne. Även om jag tror att det skulle underlätta. Min pappa hade samma problem som jag har men lyckades sluta. Och det är väl lite så jag känner idag. Fan den som ger sig. Idag har jag allt kvar men imorgon kanske det är för sent. Hur man blir övertalad av sitt "alter ego" till att göra det man egentligen motsätter sig mest. Det är så skrämmande när man tänker på det.

Jag mår så mycket bättre utav att skriva av mig här och jag känner det direkt jag har skickat mitt inlägg. Jag hoppas bara att jag är stark nog att sitta här även de dagar då det känns bra.

Ledsen för lite långt inlägg. Hade tydligen mer jag ville få ur mig.

<3

Vad jag känner igen mig.
Minns tillbaka på min första vecka.
Jag fick till och med klåda på kroppen.
Bra jobbat!

Dag 3, Ångesten har fortfarande inte lämnat mig helt. Vill bara lämna allt. Sätta mig i ett mörkt rum och vänta tills allt känns bra igen. Har folk i min närhet hela tiden och försöker hela tiden bidra med ett leende som jag antar att alla kan se igenom. Känns så oäkta rakt igenom. Var på Middag igår där naturligtvis alkohol fanns med i bilden. Var inte så svårt att hålla sig ifrån den. Svårare att förklara varför man valde att ta bilen.

Nu är det inte så många timmar kvar att hålla ihop. Imorgon blir en bättre dag. En ny dag.

Bjuda in dig till fortsatt dans?Eller skjuta över bördan på dig att ni var tvungen att avsluta relationen?Då kan du ju välja vilken version du ska hålla dig till och se vad han försöker göra med sanningen,nämligen förvanska den.Eller så var dina krav helt enkelt övermäktiga och du som person för mycket för honom att hantera eftersom det du sa förmodligen var rena rama sanningen.

Ja jag gnager mina missbrukarmän in på bara benen för att jag ska bli mätt.Så du har alldeles rätt.Vi brukar på missbrukaren,åtminstone jag.Så just nu går jag hungrig för det mesta och får stilla mig i mina möten med exet för att inte gå igång på alla cylindrar.Mycket,mycket svårt.Jag menar nog mer att vi som redan är tillvanda i ett mer mediokert liv kanske fixar det bättre än ni som sökt er till dessa höjder.Inte att ni är dömda till ett evigt mörker.Utan att livet är som ordspråket säger "oaser av extas i oceaner av leda"

Hej Vickan69. Länge sedan jag såg någon kommentar från dig. Hur har du det?
Allt gott/Tjalle

Promenaden var kort . Mest har jag gått och pratat med mig själv. Det var en monolog i skogen :) .
Idag fick jag ett mejl från mannen....Han tackar mig och är glad ,att jag önskar honom att han blir frisk och ska må bra men samtidigt är han ledsen att jag har en fel bild av honom och att det var inte hans mening att göra mig besviken .Han tycker , att jag har många goda sidor som jag ska bevara, men det lejonet jag har inom mig måste jag behärska för den skrämmer honom.
Ja......lejonet !!!!!
Det är hans missbruk som är rädd för detta lejon!!!! .
Hur ska jag tolka sådant mejl Spel för galleri ? Dåligt samvete eller vill han att jag ska tycka synd om honom? Vill han visa på nåt sätt, att han är bättre än jag ? Ska jag bry mig alls att tolka detta ?

för ditt inlägg, och mitt! Jösses fyra år sedan, bra påminnelse där. Håll i och håll ut, det får bli mitt motto. Stigsdotter skrev om sugsurfning här ovan, och jag hittade en grej på nätet som verkar vara en praktiskt och vettig hantering när känslan av sug kommer. Jag klistrar in den här så jag, och den som vill, kan använda sig och öva på detta. Den handlade om socker, men jag har bytt mot alkohol och det funkar säkert lika bra.
/Fenix

Sugsurfing

Har du hört talas om det? Sugsurfing är en strategi för att hantera suget och jag tänkte använda det för att ge dig några tips när suget sätter in.

Det första du bör veta är att suget har ett slut! Ja faktiskt. Du behöver inte dricka för att det ska gå över. Suget kommer vanligen mer sällan och mindre intensivt efterhand, det gäller att lära sig tampas med känslorna. Problemet är att vi sällan står ut tills det klingar av. De här sugkänslorna är obehagliga och jobbiga, jag vet. MEN, det är värt livet att kunna hantera dem!

Det är bevisat användbart att sugsurfing fungerar vid sug. Det kanske låter skojigt och konstigt, men namnet är för mig klockrent då sug på många sätt liknar stora havsvågor. De är små till en början, växer sig stora och bryts sedan upp och försvinner. Föreställ dig själv som en surfare som ska rida på vågen. Tanken är att du istället för att försöka paddla dig igenom jättevågen, förenar dig med vågens kraft och åker med den tills den bryts upp. Du tar kontrollen genom att ändra riktningen på kraften till din egen fördel- du åker MED vågen. När du sugsurfat flera gånger, kommer du att märka att det faktiskt fungerar.

Grundläggande steg i sugsurfing;

1. Undersök hur du upplever din längtan och ditt sug efter alkohol. Sätt dig så bekvämt som möjligt med båda fötterna på golvet och dina händer i en bekväm ställning. Ta några djupa andetag och fokusera din uppmärksamhet inåt. Låt din uppmärksamhet vandra runt i kroppen. Notera var i kroppen du upplever suget och hur det känns. Notera varje del där du känner sug och tala till dig själv om vad du upplever. T.ex ”… mitt sug känns i munnen och näsan och i min mage”.

2. Fokusera på den del där du känner sug. Lägg märke till den exakta känslan i detta område av kroppen. Känner du dig varm, kall, skakig eller bedövad? Är dina muskler spända eller avslappnade? Hur stor del av kroppen är engagerad? Var uppmärksam på förnimmelserna. Beskriv dem för dig själv. Notera förändringar. ”Ja, min mun känns torr och klistrig. Det känns spänt i läpparna och tungan. Det bildas saliv i munnen och jag tvingas svälja. Jag föreställer mig lukten och smaken av öl och vin”.

3. Gör om proceduren med varje liten del av din kropp, där du upplever sug. Var uppmärksam på förändringar i känslorna. Notera hur suget kommer och går. Många som sugsurfar upptäcker att suget försvinner på ett par minuter.

Tanken med övningen är inte att få suget att försvinna, utan att uppleva suget på ett nytt sätt. Om du övar på sugsurfing kommer du att känna igen dina sugkänslor. Du lär dig att rida ut suget tills det försvinner av sig själv och inte bemästra det genom att dricka bort det. Det kommer bli en ny upplevelse för dig att tvingas stanna kvar i suget. Det gör att du inte behöver fly någonstans. Prova!

Misstycker inte alls Ullabulla, utan tack!
Jag vet inte om vi är olika eller inte, finns ju många som är både brukare och medberoende?
Kanske är det så att medberoende är brukare av brukaren? En sak som är säkert är att jag har
bestämt mig för att inte fortsätta vare sig utsätta andra för att vara medberoende av mig.

Åtminstone inte vad som gäller alkohol eller andra droger. Undantaget skulle då vara snus,
men jag hoppas det kan vara acceptabelt ;-)

Däremot har du rätt i att jag alltid har haft stora krav på att livet ska ge mig en massa.
Har aldrig varit nöjd med att bara leva ett "stilla" liv. Om jag ska vara ärlig så har jag fortsatt
stora förväntningar på att mitt liv ska vara rikt, intressant, och spännande.

Jag kommer att försöka förverkliga det genom andra vägar än att berusa mig med substanser som
alkohol. Du har helt rätt i att jag är en person som i tanken "inte sitter nöjd"

Är inte ens 50, så statistiskt sätt - om inget som sjukdom plötslig död etc. inträffar - har jag kanske 20 pigga år framför mig.
Missbruk är som en för tidig död, så om jag nu lyckas resa mig ur det, så kommer jag att vara ännu mer mån om att
göra något vettigt med framtiden. Att leva medvetet och förverkliga alla drömmar jag suttit och tänkt på i ruset.
Det rus som faktiskt tagit mig längre och längre från den tillvaro jag önska mig.

Jag ska se till att må bra. Det är faktiskt både en rättighet och skyldighet jag har mot mig själv och mina nära.
Så nej Ullabulla. Jag tänker inte acceptera att livet är mörkt och trångt.

Livet ska kunna rocka! Även nyktert. Ju mer jag tänker på det så ska jag låta dag 1 på år 2 bli startskottet till det!

//PP

Jag hoppas att du nu är framme vid den punkt som kommer att ge dig vändningen.
Du har ju en uppriktig önskan att sluta med alkoholen. Vi vet båda att det är en
tanke som samtidigt är underbar och skräckinjagande. Men den andra sidan finns
när det inte är en så stor förlust längre ;-) Halleluja, eller hur!?

Redan för länge länge sedan visste vi nog innerst inne vad som måste till
och att det behövs enorm inre kraft. Det går upp och ned när vi nyktrar till,
och du gav mig (en gång för länge sedan)ett skratt mitt i allt elände hur det
kan vara i den första tiden i nykterhet.

Det är över fyra år sedan Fenix, och nu idag vill jag påminna dig. Påminna dig
och hoppas att det ger dig den kraft som krävs.

Då eftersökte jag svaret på hur de känslomässiga "diagrammet" ser ut
när vi nyktrar till.
Fortfarande idag tycker jag ditt inlägg är toppen, och i och med att det var ditt
hoppas jag du själv lyckas tänka så, nu framöver.

Håll i och håll ut! Ser fram mot dina "delningar"

//PP

_________________________________________

21 oktober, 2010 - 13:47 #45
Fenix (inte verifierad)

Hej Pellepennan.
^v^v^v^V^V...
Ungefär så här ser diagrammet över livet ut:-)
Har just börjat ta in det på allvar tror jag, upp och ned, djävla skit och gu va gott jag mår. I en salig blandning. Går inte att bota med alkohol, och inte önskvärt heller för den delen.
Ha en bra känslomässig dag!
/Fenix

jag min tråd som PP föreslog. Dag 1 igen och den här gången har jag satt upp en period på 90 dagar. Det anses tydligen som en bra gräns, då hinner man nyktra till, kroppen kan läka och man får perspektiv på sitt drickande. Jag slipper också tänka hela livet, även om jag innerst inne vet att det bör bli på det viset när det gäller alkohol. Jag är förväntansfull, men samtidigt lurar skräcken om hur det ska gå den första tiden. Jag tar också till mig Ebbas tankar om att kämpa emot, kosta vad det kosta vill. Ja, kära alla forumvänner. Tack för alla uppmuntrande hälsningar i olika trådar. Många av er är verkligen inspiratörer för mig, jag läser ju att ni lyckats åtminstone ta er över årsgränsen, andra betydligt mer än så. Jag börjar nog också fatta att livet är upp och ned, med eller utan alkohol. Med alkohol är det dock väldigt mycket ner för min del, eftersom jag ständigt mår dåligt av att inte kunna låta bli att dricka. Drickande skänker ju ingen glädje som helst längre. Det enda som ger en bra känsla är förväntningarna på att få dricka, när man väl är där försvinner det positiva nästan omedelbart. Kvar blir bara den trista insikten att det blev skit ännu en gång. Bakfull nästan varje morgon, fet och dålig kondition, det är ju verkligen stora fördelar som drickandet för med sig! Nu ska jag tänka på alla fördelar med att bli nykter och ta en promenad i det fina vädret.

när jag läser alla er drickandes historia om lyckanden och misslyckanden är:
Ni kanske inte är som alla vi andra,på andra sidan som lever det där vanliga livet utan att känna ett ständigt sug eller en vilja att söka triggers eller lycka.Kanske ni (generalisering så det dånar) måste acceptera att ert liv är lite knaggligare och mörkare och trängre och vilsnare än vi som inte brukar?

Att även framtiden utan alkohol är lite tristare,då ni ju varit där i paradiset och helvetet.
Vi andra lullar på i vårt lilla liv och fyller på med födelsedagar och semestrar.Men det är därför ni är så spännande för oss medberoende.Vi får ta del av er berg och dalbana och vårt fattiga liv blir så mycket mer spännande.Jag hoppas du inte misstycker mitt lilla inlägg i din fina tråd.

Att lilla medberoende ullabulla kan så nått litet frö,tack för feedbacken.Hoppas du kan le mot svärföräldrar idag och hålla masken :)

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

Det du skrev träffade mig som en slägga. Nu vet jag hur jag ska hänga upp dagen. Tack så väldigt, väldigt mycket!
♥

/L

Det känns ärligt talat bara skit att hålla sig a-fri idag. MEN! Jag kan göra det för Lucas! För hans skull. För att han ska få en fin dag. Så, precis så, ska jag göra och tänka nu. Tack, söta!

med ensamkänsla som klistrade sig in i alla skrymslen och vrår.Jag lät det vara så och tröstade mig med forumet och lite på tv och småsaker.Jag gick inte ut och arbetade vilket jag vet hade skingrat min känsla och byggt på mig med låtsaslycka.Idag känns det bättre och nu ska arbetsvekcan förberedas med städning och matinköp och faktiskt en fika med fin väninna som finns där och stöttar och som även jag får stötta då hon är i samma sits.tack gode gud för vänner,de är guld värda.

Borde nog skrivit i min egen tråd istället för att sväva ut med tankar hos Konstnären.

PP
Konstnären
Inte är det väl konstigt att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

Inte är det väl konstigt Muränan att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

Du verkar ha en fantastisk förstående man i Lucas som inte ens har trillat dit på medberoende.Om och när han gör det så blir han inte lika fantastisk och förstående.Om inte för din egen så för hans skull,stå emot nu när det verkar gå tungt.Jag fick ofta höra hur tråkigt vi hade och att inget hände och att allt var så enahanda och att inget ljus fanns.Jag såg inte det,jag lallade ju på i min vardag och undrade lite över vad han menade.Jamen sa jag,vi kan väl : gå på bio,hälsa på nån laga nått gott.Inte förstod jag att det enda som kunde bota hans tristess var just alkohol.Jag trodde det var jag och min "tråkiga" livsstil.

Nu har jag ju facit och läser också ofta om denna grå matta som verkar dra in och förmörka er en bit in i nykterheten.Och att ljuset där i tunneln är alkoholen fast ni förstås innerst inne vet att det inte är så.Jag hoppas du kan stå emot och se mannen i ditt liv som säkert hoppas och längtar att du ska få må bra och leva tillsammans med honom i nuet.

Du har så rätt.

Och nu är jag fet, frustrerad, FINNIG och känner mig så urbota fucking FEL! Och kinkig och tjurig, som en sån här illgråtskrikande unge på affären man kan höra lång väg och bara vill slå ihjäl. Senare idag ska vi fira svärfar och då blir det tårta och kakor och bullar och fan och hans mormor.

Jag har lust att köra foten rakt genom en glasruta. Huvvet kan gott hänga på också.

Det finns ingenstans att ta vägen. Att supa till nu vore heaven! Men vafan, efter det kommer ju sen hell! Om man inte förstås tar expresståget till parkjävlabänken.

Åh, jag är ett sånt obstinat tjurhuvud just nu att det finns inte!

Vill bara skicka dig en kram och tala om att jag tänker på dig❤️.