Senaste kommentarerna i forumet

Du skriver så bra att du tar hand om DIG. Du har klarat det förut och jag hoppas du tycker att DU är VÄRD att klara det igen. Önskar verkligen att det blir som DU vill. Kram och kraft?

Att misslyckas är vägen att lyckas! Om du har misslyckats ett antal gånger med att nå ditt mål så är du på god väg . Det kan ta några återfall men återfallen spelar en viktig roll i processen. Du kan lära dig mer om dig själv. Ditt misslyckande är inget annat än en karta till ditt nya liv. Återfall är när du tappar kontrollen och känner hjälplöshet över ditt beteende inte när du tar ett planerat intag.
Tänk efter vad du behöver, support, en kurs, inspiration eller en belöning. I dag har du en ny chans till ditt nya liv!
Skapa en positiv målbild, byt ordet måste mot kan eller vill.

Ja nu har jag sammanfattat lektion ett i KBT och det behöver sjunka in!

... är att jag och sambon "sitter ihop" så mycket. Jag älskar honom, fixar inte att vara utan honom. Nu kommer det här beslutet - att lägga av. Jag vet ju inte vad han tänker? Jag kan inte tvinga honom att sluta, jag kan bara bry mig om mig själv. Och tänk om han bara fortsätter? Då står jag där i en medberoendegrej och kämpar för min egen nykterhet samtidigt. Just nu orkar jag inte prata med honom om det, jag mår för dåligt. Ska köra min egen grej och sen prata med honom - på riktigt tänkte jag - efter att jag varit på alkoholmottagningen, när jag "fått ihop mig själv" lite mer. Så destruktivt det här blev ? Så urbota sorgligt och patetiskt. MEN, det är inte kört, jag vet ju av egen erfarenhet. Kanske var denna förbannade tandvärk en gåva, något som verkligen fått mig att tänka till. Ringer redan imorgon och bokar tid till måndag. Återkommer med hur det gått.

Att orka är att börja med sig själv. Jag tänkte o tänker då inget i min situation är löst på något sätt, vad vill jag med mitt liv vad får mig att må bra? Det bästa var att sätta mig själv i focus gå till Al-Anon och inte vänta o göra det sedan. Första mötet var tufft jag var lessen men när jag gick ut därifrån kände jag mig genast starkare. Jag går en gång i veckan i samma grupp. Programmet är översatt från engelska är från början i från Amerika därför näms Gud ofta men det är inte ett religiöst program utan man får komma precis som man är o tro på vad man vill. Du gör upp planer för dig delar dina tankar med andra i samma sits. Man är där för samma sak att hitta tillbaka till sig själv o det liv man saknat o vill leva. Gå in på deras hemsida så hittar man litteratur som går att beställa. En dag intaget så kommer några dagar faktiskt vara bra. Kram

Hej falma 4 och välkommen , här hittar du stöd o råd och kan skriva av dig. Jag behövde oxå hjälp att sluta, det satt långt inne, men nu är jag glad o lättad att jag gjorde det.det kommer snart bli bättre, när du kommit över den första tröskeln, abstinensen. Stödkram

... tycker jag nog inte om mig själv alls ? Men jag ska nog baske mig återvinna respekten för mig själv! Efter ett och ett halvt år nykter vet jag att jag kan! Och jag vill verkligen ändra på saker nu. Tack för svar. Kram

Skriv hur det går.
Vad BRA att du skriver detta!
Är det nu du börjar tycka om dig själv, börjar leva?

Hej Carolina. Svårt att ge tips och råd. Det bästa rådet jag kan ge dig är att lyssna på dig själv. Det som allt måste börja med är att man inser att man har ett problem, och att du skrev här bekräftar det och är nog det bästa du kunde gjort. För mig så har denna sida varit ett sjukt stort stöd för att orka stå emot när det känts helt omöjligt att fixa det själv. Svårt att få "normala" människor att förstå vad man går igenom..Här förstår ALLA. Så fortsätt och skriv hur du känner så kommer du få många uppmuntrande tillrop och stöd på vägen. Sen är det "bara" att kämpa. Som sagt..det viktigaste är att man inte lurar sig själv. Svårt ja. Man har ju så länge gjort självmål på sig själv och trott att man kommit undan med det..men när man till sist står där och inser vad som hänt..jo jag vet hur det känns. Ensam är verkligen inte stark i alla lägen. Önskar dig Lycka till i din kamp!

/Mic

Tar till oss, tar till oss!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

....hur gör man för att lämna kaoset och alkoholen. Jag hatar!!!! alkohol och kommer aldrig förstå den........

Hej, tack för omtanken! Jo det är ok även om jag har en huvudvärk från helvetet. Kanske abstinens men kan säkert vara sömnbrist, hade svårt att somna och hade en såndär ytlig sömn man har när man "tänder av". Annars är humöret på topp och jag känner mig på nåt konstigt sätt lättad. Jag ska inte tillbaka, jag ska inte må såhär igen. Sitter och funderar på triggers och förutom de där klassiska (fredag kväll, fest etc) så är en stor sådan för mig hemvägen från jobbet. Jobbar utomlands och på tågstationen säljs det väldigt god öl överallt. Denna plats är ju inte direkt något jag kan undvika, så jag har en chans varje dag att visa mig själv att jag kan avstå. Jag behöver inte vänta tills nästa helg ?. Dessutom kommer första eldprovet redan nu i helgen när jag får långväga gäster från Sverige... De kommer nog vara inställda på fest. Men jag SKA stå emot och komma ihåg att jag inte kan ta "en öl". Så fort den är intagen kör alkoholdjävulen ofelbart över mig som ett godståg.

Hur har du det i dag?

När man är helt ny här och vill starta en ny egen tråd, samt börja kommentera, är det svårt att veta hur man kommer i gång.
Det blir lite "trial-and-error" med en hel del osäkerhet och frustration.
Ofta är man i ett sådant dåligt allmäntillstånd när man börjar söka hjälp här, att man inte har det vanliga tålamodet och orken.

Det som saknas är någon enkel handledning, "så kommer du igång"-hjälp. Vad betyder olika knappar/fält som man ska klicka på, t.ex. vad
är skillnaden mellan "besvara" och "Lägg till kommentar.

De frågor som jag skrev till support den 2:a juni, är ännu inte besvarade.

Håller med om att det är ett meningsfullt och fantastiskt forum. Det har hjälpt många, inklusive mig.

Vänliga hälsningar
Pi31415

... hem igen, heueh.

om knappt 24 timmar är jag hemma. Det var varit en resa i nostalgins tecken, de platser jag har varit på är ställen jag har tillbringat mycket tid på under åren som gått. Här, där jag är nu, tillbringade jag ett par månader för femton år sedan. Jag råkade vara utanför Philadelphia den elfte september, bara ett par mil från platsen där ett av planen kraschade. All flygtrafik stannade, länge, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, så jag chansade och körde hit ner och frågade om dom hade något jobb åt mig. Det hade dom, så ända tills det gick att flyga igen var jag en genuin amerikansk knegare.

Det har dykt upp många minnen under den här veckan, en del negativa; som när det blev problem med en maskin en natt och dom ringde mig för att komma in och fixa den. Jag var för full för att köra, så nattportieren på hotellet skjutsade in mig. Jag fick många fundersamma blickar på mig efter det, men ingen sade något och själv höll jag mig i skinnet ett bra tag. Det finns också många trevliga minnen, som den gången barnen var med och vi hälsade på en god vän som bodde bara ett par timmars resa söderut. Hans son var polis och barnen fick följa med i polisbilen några timmar en dag. Dom pratade om det i ett år efteråt. Eller när vi fick följa med en kollega ut på sjön och lära oss åka vattenskidor. Visst har jag varit alkoholist under lång tid, men allt har inte varit nattsvart. Tack och lov för det.

Ha en härlig dag!

Vore inte det lagen om alltings helvete? Nä, förlåt, man ska kanske inte skoja om sånt här. Hur som helst är det intressant. Och du, Heddali, som känner att du kan hänföra dig till den andra gruppen. Var är du, förresten?

Och så har vi dig då, Muris. HEEEEJ!
Den här förändringen av hjärnan som blir rimmar lite illa med det faktum att hjärnan är plastisk. Men om man tänker på det ett steg till så är det kanske inte så underligt. Vad händer med ett stycke trä som anfalls av termiter? Jo, det blir ju ... eh, maskätet. Tar man bort termiterna så är träbiten fortfarande maskäten, det handlar inte om nån reversibel process. Annat är det kanske om man hjärntränar sig till nya spår. Men hur kan man träna sig till nya spår annat än att avhålla sig från termitangrepp? Ah, låter nog vetenskapen finna svar på den frågan...

Missbruksbeteende. Nä, det är liksom ingen hejd. Mat och alkohol, det har varit mina olympiska grenar. Världsbäst. Ingen av mina föräldrar var fet, inte kraftig en gång. Och så kommer jag. Men kanske blev jag en produkt av min uppväxt. Jag har aldrig sett med logiska ögon på mina erfarenheter. Att dom skulle satt spår på nåt sätt. Men förstås har dom det. Kanske är det först nu jag på riktigt kan närma mig vad som hänt. Faderskapet, han dog när jag var i femtonårsåldern. Och hans drickande - jag minns med vilken helig vrede jag hittade dom små snapsglasen bakom kaffebryggaren och gömda i skafferiet, hörde ljudet av en kork som sakta skruvades upp och igen. Den där vreden kunde inte få nåt utlopp eftersom jag från tidig ålder lärde mig att vara rädd för min far. Och när han dog, ja, då var det inte en far jag förlorade. Det var en komplicerad, förbittrad människa som jag aldrig lärt känna och som jag aldrig känt mig riktigt bekväm med.

Nu är det ett och ett halvt år sen jag lämnade alkoholen därhän. Alla fyllor jag sluppit vid det här laget. All ångest, alla skador, all allsköns jäkla skit jag inte behövt befatta mig med. Vet ni? En sådan välsignelse. En sådan lättnad. Ett sånt vackert lyft.

Vägen är måhända inte enkel. För mig var den lång och mödosam. Men vad som däremot är enkelt, och sant, är detta: Vi kan.

... för relationen när man som alkoholist ljuger för att dölja sitt drickande. Det är ett sånt starkt fundament, detta att man ska kunna lita på sin partner. När det inte går plogas en helt ny väg upp, kantad av förakt och osäkerhet och ilska och allsköns elände. Och allt detta förtär och förgör. Och samtidigt förstår jag ljugandets funktion. Eller att inte berätta. Eftersom det är så, SÅÅÅ, av vikt att få i sig alkoholen och man skäms. Så man ljuger - och skäms ännu mer och föraktar sig själv ännu mer. Eftersom man vill vara bättre än så här.

Vilket viktigt beslut du tagit! Bra att du är här, här finns gott om empati.
Hoppas ditt besök gick bra.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpne

Antabus är ett avvänjningsmedel vid alkoholberoende.

Om du dricker alkohol när du tagit Antabus uppstår en rad mycket obehagliga symtom som kraftig rodnad i ansiktet, dunkande huvudvärk, hjärtklappning, illamående, kräkningar och känsla av andnöd.

Dessa symtom kan uppträda även efter små mängder alkohol. Därför ska du undvika alla former av alkohol, även t.ex. likörpraliner och vissa flytande hostmediciner och vitaminlösningar, som innehåller alkohol.

Om du dricker större mängder alkohol när du tagit Antabus kan följderna bli mycket allvarliga. Du kan bli medvetslös och behöva sjukvård.

(Taget från Fass)

frustrationen och svårigheterna att leva kvar i något som man egentligen kanske borde lämna är just lögnerna.
Visst är det så att den som dricker ensam ska bära ansvaret,konsekvenserna osv av det.
Men om man har en överenskommelse om att det är nolltolerans som gäller så blir det väldigt svårt både som partner och den drickande att hantera när nederlag kommer.

Jag förstår att det för den som dricker är lättare att liksom mörka det hela,ta nya tag och smussla undan sanningen att det inte gick som man hade tänkt.
Men då har man också börjat bygga upp en alternativ verklighet som inte är riktigt sann.
Eller rättare sagt,den alternativa sanningen som man inte längre lever i är den sanna och den som man låtsas leva i är osann. För det är ju bara du som dricker som vet. Den som lever på sidan kan ju aldrig veta och det är just denna ovisshet och dessa lögner som förgör en inifrån och ut.

Inte drickandet i sig.
Det är ju en sjukdom,inte något som man som människa bestämt sig för är så himla bra.
Har det kommit till ultimatum eller egen insikt så har man ju en vilja att förändra sitt drickande.

Sen kommer då beroendet och sjukdomen ikapp och trixar med en så att man börjar jiddra med sanningen.
Antingen klarar man att hålla sig nykter,eller inte.
Antingen ljuger man för sin partner eller inte.
Valet är återigen upp till både den som dricker och den som lever på sidan om.

Ju renare och rakare man kan hålla kommunikationen,desto mer skuldfri tror jag den kan bli.
Men det är jag som tycker så ,som kan och vet allt :)

Börjar känna mig tjatig som påpekar varenda gång han dricker, men han tycker jag är känslig. Oftast börjar det direkt efter jobbet och många gånger han han tagit för givet att jag ska köra om vi ska iväg senare, eller många gånger dagen efter då han känner sig seg. Känns som det hamnar mycket ansvar på mig som jag inte vill ha. Han tycker inte han blir så påverkad men jag tycker han både är mer glömsk och ser mer sliten ut på bara ett år. Dessutom är det kärft ekonomiskt och känns som ett alkohol konto på runt 50-100 varje dag blir väldigt jobbigt i längden, när jag själv väljer att dricka vatten och håller i varenda krona...

Kul att höra :)
Hur mår du idag?

Det låter som att du uppmärksammat att den partner du träffat under två år dricker ganska stora mängder alkohol. Ett beslut att avsluta en relation är sällan lätt och du har funderat på det här ett tag. Det är bara du som vet vad du vill ha i en relation och inte.

Ibland kan det vara fördelaktigt att inte tänka i form av etiketter, ord som "alkoholist" är svårt då det inte är en diagnos eller ens ett ord som betyder lika för alla.

Vad jag skulle vilja säga här är att utifrån det du skriver låter det som att din partner får i sig stora mängder alkohol ofta. Sannolikt har han ett beroende eller är på väg att utveckla ett, vad det eventuellt betyder för dig är som sagt bara du som kan ta ställning till. Beroende är en tuff sjukdom som kan behandlas när personen är redo för det. Att sköta sitt jobb och inte vara otrevlig har inget med ett eventuellt beroende att göra. Kolla gärna våra faktablad, där finns info som kanske kan klargöra en del för dig.

Jag hoppas att du får de "svar" och stöd du behöver för att känna dig trygg i ditt beslut.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

"Snälla mamma, sluta dricka!" köpte vi på Bokbörsen, ett antikvariat på nätet för 40:- inbunden, ny! Den verkar vara slut i övriga handeln.
hälsar Dion(ysa)

Ja, håller med Ulla-Bulla på sätt och vis om att berätta ändå. jag har en vilja att hålla mig nykter. Jag håller mig nykter. Jag pratar öppet med sambon om beroendet, MEN jag berättar inte om jag snubblar. Ljuger inte heller om han skulle märka det. Jag tar ansvaret. Det var så jag menade inte det beteende som finns på anhörigsidorna där man genom lögnerna och beteendet lägger ansvaret på den man lever med.